Ladda ner en text av Dorota Masłowska (pdf) - Dramaten

More documents

Recommendations

Info

Licencjobiorca zobowiązany jest do zamieszczania (tam, gdzie jest to możliwe) noty copyright w następującym brzmieniu: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Wszystkie teksty były pierwotnie publikowane w wydawnictwie Lampa i Iskra Boża. Licenstagaren förpliktigar sig att förse manuskriptet (där så är möjligt) med följande text: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Texterna har tidigare publicerats av förlagen Lampa och Iskra Boża. Här vet alla att livet är en pyroteknisk uppvisning: här kommer en typ utan händer och fötter på en egenhändigt tillverkad rullstol, plockar fram gitarren, slår an basen med sin ena armstump, med den andra drar han igång trumsetet, med halva munnen spelar han på gitarren och med den andra sjunger han så sorglöst vackert att 300 personer som står och väntar på metron tystnar, trots att alla skränar här tjugofyra sju. Någon annan typ klär ut sig till frihetsgudinnan, en tredje ställer sig i närmaste gatukorsning med ett tre meters kors och texten JESUS utskriven på kopieringsmaskin, och förevisar sitt rönnbärsfärgade tandkött i strålande leenden, vilket är på gränsen till vad ett mänskligt gap är i stånd till, kort sagt, här vet man hur man är om sig och kring sig, här förser man sig hinkvis med inspiration från den fria marknaden och popkulturen! Så var det helg. Jag var och hälsade på min vän som just då råkade befinna sig under starkt intryck av låga prisviner för endast tre dollar, och sen var jag bakfull och lyckades inte föra något av alla dessa sentimentala kulinariska underverk från Greenpoint i närheten av min mun, och förstörde hela helgstämningen, där jag tittade på alla under lugg med mina ögon av renaste purpur. Men nog var det elektriskt: där fanns flammande hare, och vallmokaka, och fisk a la grecque, och Tilsiter ost, och pankaka med sylt av oidentifierade fruktrester, och judiska sånger, och grönt te light på burk, man kan aldrig nog överskatta fenomenet globalisering. Den här stan är sjuk och här kan man uppleva en sån öronbedövande ensamhet, att jag precis som i Polen helt har tappat lusten att prata med någon, men så aktiveras några försvarsmekanismer, terapi genom handling, som om käkarna som stängts i ett obevakat ögonblick kunde gå i lås. Jag har en slags konversationsförgiftning som bara är jämförbar med den som jag upplevde när jag träffade Dig vid kaffeautomaten (och apelsinskal? Är helt såld på dem. Jag tar dem, luktar på dem, ordnar med bananskal...). I måndags åkte jag med Agata till en hårsalong i Brooklyn, för hon kräver en radikal förändrig av sitt öde genom en radikal förändring av sitt hår, och det sägs att vilja är att kunna, eller att drömmar går i uppfyllelse - tydligen inte alltid. Hårsalongen såg ut som en blandning av loppis och Olympias belägring, ungefär tio stycken missfoster driver omkring bland högar av allehanda lyxigt bråte, ringar i öronen som är ca 10 cm i diameter och som sitter mitt i öronsnibben omslutna av dess hud. Kanske är det vardagsmat och det är bara jag som är en sån där gummiprotes av en europeiska från Östeuropa, en sån som inte har en aning om det senaste inom piercing, men den här synen framkallar en känsla av omedveten tortyr och jag får lust att skrika: människor, låt bli, världen kommer att bli bättre! Det fanns också några frissor och alla såg ut som The B52`s doakörer. Där läste jag alla tidningarna om J.Los tvillingar och beskådade närbilder på mustascher, armhålor och pubeshår skymtande genom foliebyxor tillhörande personer vars namn är för mig lika bekanta som Dawid Ozdoba eller Anna Głogowska, och under tiden fixade frisören Agatas hår, traditionellt a la Crystal Carrington träffar Weronika Rosati på Eva Minges visning, spolar över rikligt med ammoniak och tänder omedelbart på. Så för att muntra upp oss gick vi sen till den där spåkärringen som tar emot i ett smutsigt kyffe på Greenpoints huvudgata, där hon förmodligen profiterar på utvandrade traumatiserade polacker som inte talar engelska. Det är en modest liten rörelse för spådomar från hand och fåglarnas flykt, egentligen bara ett skyltfönster med vidhängande golv på 2 kvadratmeter, spartanskt inredd (två trädgårdsstolar), med en stämning av en oåterkalleligen antågande framtid, vilket upprätthålls av en omkringstrykande katt som just rullat runt i en dygnpöl, några dekorativa askar i hare hare -stil, en plansch med chakror kopierat på en maskin med 200 dioptri samt oljud från ursinnigt borstande från andra sidan väggen. Här vad jag fått veta från Jacy, denna demoniska person med osedvanligt smutsiga händer som om hon precis grävt med dem i jorden: jag har inte avslutat studierna. Jag ska sluta ägna mig åt karlar och genast avsluta studierna. Oberoende av detta kommer jag snart att föda tvillingar. Sen ytterligare tre barn. Vi fick aldrig någon ordning på hur många barn det skulle bli till slut - än var de 5 än 7, under alla förhållanden allid fler än färre, eller åtminstone aldrig lika många. Om tre år kommer jag att bo i Kanada, jag kommer at ha miljarder med dollar men jag kommer fortfarande att klä mig likadant och äta samma saker (menade hon ägg?). Jag kommer att nå toppen. Men jag sover dåligt. Spåkärringen ser högar med kläder i ett rum, jag ska genast plocka upp dem. 2
Licencjobiorca zobowiązany jest do zamieszczania (tam, gdzie jest to możliwe) noty copyright w następującym brzmieniu: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Wszystkie teksty były pierwotnie publikowane w wydawnictwie Lampa i Iskra Boża. Licenstagaren förpliktigar sig att förse manuskriptet (där så är möjligt) med följande text: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Texterna har tidigare publicerats av förlagen Lampa och Iskra Boża. Varje dag ska jag innan jag talar i telefon ta två tuggor äpple. Om jag ger henne 100 dollar kommer allt att bli annorlunda och jag kommer att sluta vara otrevlig mot den där gamla mannen, mot vilken jag är otrevlig, och då kommer hon att tända 24 ljus för mig. Hur som helst kommer jag att återvända till henne och tacka på mina bara knän, "du kommer tillbaka till Jacy, du kommer att ge Jacy blommor, 30 år i yrket, jag har certifikat från Kalifornien. Hennes svarta fanatiska ögon (sen sa hon att hon var rumänska) sköt gnistor till höger och vänster, men de pyrde snarare än gnistrade, lite matt som vore de bättre begagnade, och man kunde läsa in en viss yrkeströtthet av typen "hur länge kan man hålla på", en trötthet liknande den jag erfor så starkt på nyårsfirandets femte dag. Kramar dig hårt och skickar med lite trafiklarm, sirentjut och människorop från Lexington. Hej då! Jag är verkligen ledsen för din skull att Du är så tjock medan jag är så smal. D. Alltså min kära, när jag idag drev omkring på gatorna träffade jag plötsligt på Barac Obama som höll på att komma ut ur någon domstolsbyggnad vid Astor´s Place. Att bara träffa min gamla bekant Barac Obama i en så folkrik stad, håll med om att det tyder på flyt. Jag kom just ut från Starbucks när jag fick syn på folk bakom avspärrningarna, så jag tänkte varför inte, jag kan också ställa mig där, kanske får jag bevittna någon skandal. Så då stod jag där och det kom hela tiden mer och mer folk som frågade mig varför jag stod där, och eftersom jag smygvägen fått veta att Barack Obama var på väg ut, delade jag frikostigt med mig av informationen till alla, med allt ledigare dialekt än från Oklahoma, än från Nordkarolina, och jag började nästan känna mig som om jag själv var Barack Obama som var på väg ut, påverkad av stämningen som jag var. Han kom till slut och fast jag var mycket nära kan jag inte beskriva vad jag såg för genast skymdes han av en tät vägg av mobiltelefoner och kameror. Undrar vad det är för ett perverst nöje att vara en av 200 ägare till exakt samma skakiga ljudlösa film med 20 pixlar? Men för ett ögonblick kände jag mig som en rättmätig organisk del av det amerikanska folkets kollektiva spasmer och andnöd, och jag kände att Barack vinkar till mig, och medan jag applåderade och skrek "Barack" kände jag att min röst som jag inte har tillhörde bara honom. Efter allt det här kan jag bara säga detta: Barack Obama finns. 30 mars Idag ska jag på De Monos koncert i Greenpoint. Medan jag idag åt en väldig turkisk ostkaka innehållande ett kilo socker, ett kilo smör, ett kilo ister, som jag sedan sköljde ned med en cigarrett av märket Dunhill, tänkte jag - nu kommer jag att bli lycklig och bestraffar mig gör jag när jag kommer hem. Howard köpte idag en ny bil och vi åkte omkring på stan till toner av Janis Joplin. Utsikterna för en lördag - man gör ingenting utom att hela dan driva omkring på olika gallerier, kaféer och liknande, man dricker kaffe, te, man äter godis, och världens fasor liknar mest snön från fjolårets snöfria vinter. Var och såg en eminent utställning av Rosalinde Solomon - hon hade varit gift med någon skitgrym diplomat i Vita huset, och en dag gav hon fan i allt - nu är hon en gammal kvinna med svarta tänder - hon fotar sin egen nakna hängiga kropp tejpad med häftplåster, geriatriska nakna självporträtt i bara Adidasskor ute i snön eller på en soptipp, och hon filmar sina smackande skrumpna läppar. Ett slags kosmos, den egna kroppen på soptippen. Förresten, när vi ändå var i Chelsea gick vi för att se Rött och vitt av Piotr Uklanski: Och det gör ett helt häpnadsväckande intryck här - den polska nationaldesignen i koncentrat. Alla dessa ting som trådsliten röd velour ihop med vita bokstäver av cellplast eller kartong (hopsatt med hjälp av nålar), julkrubbor av aluminiumfolie efter godispapper, den socialistiska estetikens allehanda pärlor av samma typ, allt taget ur sitt sammanhang och inlemmat i gallerikontext. På slutet gick jag in i ett rum där några amerikaner beskådade en enorm polsk flagga, och av deras bekymrade och i djup koncentration försjunkna miner kunde man utläsa febrilt ansträngda försök till övertolkning av mötet mellan så sinsemellan kontrasterande färger som vitt och rött: vad menade denne subversive konstnär, är det en parafras på röda korset, en ironisk kommentar till Indonesiens nationsfärger? Då så, nu drar jag på De Mono. dox 3
Page 1: Licencjobiorca zobowiązany jest do
Page 5 and 6: Licencjobiorca zobowiązany jest do
Page 7 and 8: Licencjobiorca zobowiązany jest do

Ladda ner en text av Dorota Masłowska (pdf) - Dramaten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?