Ladda ner en text av Dorota Masłowska (pdf) - Dramaten

More documents

Recommendations

Info

Licencjobiorca zobowiązany jest do zamieszczania (tam, gdzie jest to możliwe) noty copyright w następującym brzmieniu: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Wszystkie teksty były pierwotnie publikowane w wydawnictwie Lampa i Iskra Boża. Licenstagaren förpliktigar sig att förse manuskriptet (där så är möjligt) med följande text: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Texterna har tidigare publicerats av förlagen Lampa och Iskra Boża. 5 april Kära Bibi, Det var ett misstag, en av mina sorgligaste erfarenheter ever vad gäller mitt eget ursprung. Vi hade varit helt nere, men än idag råkar vi ibland – som en ofrivillig rapning - kläcka ur oss ord som "liksom fartyg i himlen" eller "jag ville röra vid din kropp", och sen en kall blick från de närvarande som omedelbart hejdar honom från att fortsätta obekymrat. De Mono var fantastiska, massor av underbara stunder, första paret tunna strumpbyxor. Men när de började hamra på cembalon Stawka większa niż życie och Góralu czy ci nie żal, hade hänförelsen så att säga lämnat oss åt vårt eget öde. Jag vaknade mycket ledsen och tänkte på hur en dålig pjäs kan förändra mottagarens psykologiska reaktion på en verklig olycka. Jag vet inte vad det är för krafter som fört mig hit, men var det ett omedvetet behov av elchocker kan jag i alla fall inte klaga. Vad är det för ett ställe, ett ställe för personer med lätt schizoida tendenser vars släktingar lurpassar på deras arv. De kommer med buss, stiger av vid Time Square, och med ännu blinkande neonljus på näthinnan körs de direkt till sjukhus där de frivilligt skriver på sin egen omyndigförklaring. 7 april 2008 Håller vi inte på med att vidga slagfältet, är vi inte två fattiga polskor som talar engelska? Idag mår jag inte lika bra som vanligt, ska jag vara ärlig så vaknade jag med tanken på att dra något gammalt över mig. Är bakis igen, och min personlighet håller ihop som ett sprucket krus. New York vistelsens psykopatologi: – Hudfläckar, utslag, hål i huden (första dan). Det är varmvatten i båda kranarna, och när man hällt upp det i glaset är det vitt och brusar en längre stund. Och det sägs att man ska dricka det och att det smakar utsökt. Jag utgår ifrån att vattnet måste hjälpa mot karies. – Det enda felet är skabb – Tilltagande humörväxlingar – Alkoholism, oro – Lusten att riva sitt hår manuellt – Hallucinationer. Aggression. Självmordstankar omedelbart åtföljda av euforiska anfall och överdrivna utspel. Kort referat från gårdagskvällen. CUNA fyller fem. Medelålder "goddag, jag är 98 år". Klädkod: krysantemum, syrener, pistasch, tårta, julgranspynt. Jag själv i en skitig träningsoverall. Och för att kväva den förkrossande känslan av brist på överensstämmelse mellan min klädkod och omgivningens, bosätter jag mig nära baren. Plötsligt, sedan en hel hop kända geriatriker avslutat sina framträdanden, intas scenen av ett osannolikt par. En ca två och en halv lång man med ett ansikte "jag har precis kommit ut efter 60 år i fängelset för våldtäkt och mord, mitt ansikte som av en händelse brunnit upp märks av några obetydliga ärr" och börjar spela piano. Han ackompanjeras av en näktergal med en flätkorgliknande frisyr, en inte alldeles nyutsprungen ros i sina bästa kilon iklädd en elektrifierad klänning, som inte skulle föraktas av Alexis Colby vid firandet av 10-års jubileum av oljeriggen i Denver. Hon snubblar inte en eller ens två gånger över sladden när hon lämnar scenen för att krama alla hundraåriga mäns händer, vilket endast försätter dem i ett tillstånd av livligare halvdvala. För egen del tömmer jag i rask takt campari efter campari eftersom omständigheterna är sådana att man lätt förlorar förmågan till rationellt tänkande. Äntligen är det slut på framträdandena och nu börjar mottagningen. Så jag minglar ibland sällskapen, liksom under hypnos trycker jag folks händer utan att göra åtskillnad på kineser eller svarta, och upprepar how nice, how nice, och då och då hedrar jag kön till all världens drinkar med min närvaro, när en äldre herre som ser ut som bara en äldre 4
Licencjobiorca zobowiązany jest do zamieszczania (tam, gdzie jest to możliwe) noty copyright w następującym brzmieniu: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Wszystkie teksty były pierwotnie publikowane w wydawnictwie Lampa i Iskra Boża. Licenstagaren förpliktigar sig att förse manuskriptet (där så är möjligt) med följande text: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Texterna har tidigare publicerats av förlagen Lampa och Iskra Boża. rik herre i Amerika kan se ut, nämligen ädel grånad i håret, välskuren kostym, tandlukt och prenumeration på "Din Plastkirurgi", jag har sett honom tidigare med den där sångerskan som hängde honom runt halsen, och som man för rons skull skulle kunna kalla för vacker, men varför skulle man göra det. Så han för henne fram till mig och säger: jag satt bredvid den här flickan - hon var i trans när du sjöng, så knuffar han henne i mina armar och travar iväg som en gris i riktning mot kvinnor med en skönhet lika stor men inte fullt så mogen. Plötsligt dyker från ingenstans den där pianisten upp och hans ansikte säger goddag, jag mäter 270 centimeter, väger 240 kilo och det står jag för, och de här oansenliga ärren omfattande 100 % av mitt ansikte ger mig endast en touche av extra charm". Jag tittar upp och bekräftar förstås att framträdandet försatt mig i trans, för det var liksom en variant av sanningen. Kvinnan mönstrade snabbt hela mig och min skitiga overall, inordnade mig på goda grunder bland folk utan större inflytande, frågade varifrån jag kom, berättade varifrån hon kom (Oklahoma), frågade om jag visste var det låg, jag svarade nej, och då ovillig att utsätta sig för den fortsatta konversationens vedermödor bad hon om ursäkt och avlägsnade sig i riktning mot matserveringen. Själv hamnade jag i pianistens våld som på polska kunde säga "du kan vara stölt över dig själv" och gjorde upprepade försök att inte dölja det. Men det är inte slut med det. Plötsligt omringades jag av alla dessa människor som just då lyckats framkalla de intensivaste leendena i stark kontrast till deras tidigare sömnliknande mimik, och lät sig fotograferas med mig utan någon som helst medverkan från min egen vilja, varefter de avlägsnade sig. Än med hjälp av olika mänskliga individers omväxlande förflyttningar, än slumpmässigt virvlade jag sedan runt genom bankettsalens rymd och begagnade mig allt oftare av engelska språket, med vars hjälp jag tog upp den polska identitetens problematik varunder jag inte sparade på ordet IDENTITY, som i likhet med lik som flyter upp på våren, dök upp ur mina minnens djupa skräpförråd, inom kort hörde jag mig tala om den tyska identiteten, om Filmskolan i Lodz, jag tog också ett grepp om New York och min beundran för stadens olika fördelar, vädrets fördelar, världens och livets fördelar, åtminstone dess egenheter, och sen leddes jag ut av Agata, fortfarande villig att konversera, att festa, att göra allt, med en iver som man rent av skulle kunna kalla hysterisk. Så redan vid tiotiden dansade jag på bordet i baren Hogs and Heffner där jag hamnade sedan jag handgripligen hjälpts upp av den kvinnliga bartendern i bara behå, ca nitton år, och vars oskyldiga ansikte stämde enligt mitt förmenade dåligt överrens med hennes bryska sätt och böjelse för våldsanvändning, hennes basröst och det faktum att hon varje jämn timme hoppade upp på bardisken och började steppa simultant med en annan lika lättklädd kvinnlig bartender. Titt som tätt valde hon på måfå något nytt offer i publiken, dämpade musiken och sa genom megafon: Hallå där kompis, blev du upphetsad nu, hetsa inte upp dig! Och på så sätt fick hon personen känna sig osäker och nedstämd och därmed lyckades dra ner stämningen i baren som blev alltmer spänd och "var på din vakt", så det är inget konstigt att vi dansade på bardisken livligt påhejade att ta av oss kläderna, men i mitt fall utan resultat. Där fanns också en 90-årig farbror i cowboykläder som steppade bland träspån till motorcykelmusik, men med ålderns rätt värdigt och tämligen långsamt även om rytmiskt omtvistat. Tilläggas bör att det ovanför baren hängde något som jag i brist på annat bara kan kalla för en hög av bysthållare av olika färger, storlekar och grader av smuts, som liknade väldiga hängande mångfärgade spyor, och att uppmuntrad av ingen började en sorgsen och degig korean tafsa på mig, håll med om att det är inget konstigt med att jag inte intog den kompromisslösa hållningen som går ut på att hälla drinkar över vederbörande, utan den rent motsatta. I nästa avsnitt: – personer som tidigare talade sig varmt för att sluta röka tigger cigaretter på fyllan – fortsatt dans på bordet – minifotboll med dumma kukskallar – träff med Gwen Stefani – det omöjliga i att tro att det är sant – besök i frimurarloge 5
Page 1 and 2: Licencjobiorca zobowiązany jest do
Page 3: Licencjobiorca zobowiązany jest do
Page 7 and 8: Licencjobiorca zobowiązany jest do

Ladda ner en text av Dorota Masłowska (pdf) - Dramaten

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?