Ladda ner en text av Dorota Masłowska (pdf) - Dramaten

Licencjobiorca zobowiązany jest do zamieszczania (tam, gdzie jest to możliwe) noty copyright w następującym
brzmieniu: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Wszystkie teksty były pierwotnie publikowane
w wydawnictwie Lampa i Iskra Boża.
Licenstagaren förpliktigar sig att förse manuskriptet (där så är möjligt) med följande text:
© Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów.
Texterna har tidigare publicerats av förlagen Lampa och Iskra Boża.
– Från Polen.
– Är du polska?
– Ja.
– Jag är också polack (säger han med ett ansiktsuttryck som utstrålar samma värme och sympati för hela världen som
kassörskan från Lidl som just gått på sitt nattskift.). Jag heter Lukowski. Min farfar var polack.
– Oj! Va intressant!
– Ja.
– Vet du vem han var, varför han kom hit?
– Nej.
– Får du inte lust att åka till Polen och söka dina rötter?
– Nej, varför det? Hej då.
Nu slutar jag för om jag jämt ska berätta allt för dig kommer jag inte att hinna vara med om någonting och kanske slutar med
kulturell hänvisning till Borges kartor o. dyl.
11 april
Det är schizofrent det hela, jag vet inte vad jag ska göra, leva eller skriva om livet. Inte nog med att den här jämmerdalens
strömlinjeformade tidskonstruktion inte tillåter att man förenar dessa två hobbyn, den utesluter helt möjligheten till en sådan
förening. Det handlar helt enkelt om anala komplex som hos andra barn manifesterar sig i att de tar tusentals bilder med vilka
de sedan terroriserar sina med hjälp av razzior värvade offer, i mitt fall i ett tvångsmässigt beskrivande av allt jag ser som jag
sedan terroriserar Dig med. Jag kar köpt mig tygstövlar i himmelskt blå kulör. Jag vadar i dem bland sopor, muggar,
fuktfläckar och nedtrampade blommor, NYC ghosts and flowers, har härmed anammat den rådande stilen av offensiv
gatuklädsel "ju sämre desto bättre" och "den blinde leder den halte".
Igår åkte vi till Brighton Beach. Berlin 1986, helt klart. Hyreshus, tomhet, mark i träda, ett övergivet nöjesfält,
taggtrådsstängsel, stängda korvkiosker och oceanen. Ett landskap som efter uranbrytning, noll människor, bara två svarta
med transistorradio som ut i det tomma intet sjunger låtar av Bob Marley, medan de etablerar livlig kontakt med publiken,
och bristen på naturlighet är i den mån slående som att den sistnämnda förmodligen inte finns. I brist på andra
omständigheter beger vi oss till närmaste offentliga toalett och vecklar ut våra saker på skötbordet. Inom kort dyker en
hemlös människospillra upp som i något sista uttryck av desperation försöker ge sken av att kunna hålla ihop sitt
sönderfallande lekamen, och ställer till med ett jädrans rabalder, allt medan har klunkar i sig öl ur en medhavd ölburk, allt för
att mitt sällskap vågade sig in på damtoaletten, något som enligt den rådande moralkoden måste räknas till de gemenaste av
brott, värre än att döda än katt (av den uppskruvade tonhöjden att döma). Här känner sig även de hemlösa ansvariga för
samhällets välstånd. I metron enorma plakat: "förra året såg en halv miljon New Yorkbor något och förde det vidare" - och ett
telefonnummer som du ska ringa när du sett något strul. För oss polacker är den här uppenbara uppmuntran till angiveri
upprörande!!
12 april
På en mottagning träffade jag Tomas Venclova, men du vet hur det är med honom, han är som han är, vad mer kan jag säga.
En sak är säker: han finns, men innan jag hann orientera mig i riktningarna öster och väster och uttala "så det är den
berömde...", var han borta.
I övrigt allt som vanligt, farväl till maria. Jag minns inte längre vad som förde oss till Greenpoint, men jag vill påstå att den
här stadsdelen utstrålar noggrant kalkylerade vibrationer, som drar med dig från alla andra roligare, bättre och vackrare
platser, och vars överlägsenhet är så förkrossande att allt, helt enkelt allt är bättre än Greenpoint, men det är som om en tunn
7