Ladda ner en text av Dorota Masłowska (pdf) - Dramaten

Licencjobiorca zobowiązany jest do zamieszczania (tam, gdzie jest to możliwe) noty copyright w następującym
brzmieniu: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Wszystkie teksty były pierwotnie publikowane
w wydawnictwie Lampa i Iskra Boża.
Licenstagaren förpliktigar sig att förse manuskriptet (där så är möjligt) med följande text:
© Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów.
Texterna har tidigare publicerats av förlagen Lampa och Iskra Boża.
rik herre i Amerika kan se ut, nämligen ädel grånad i håret, välskuren kostym, tandlukt och prenumeration på "Din
Plastkirurgi", jag har sett honom tidigare med den där sångerskan som hängde honom runt halsen, och som man för rons skull
skulle kunna kalla för vacker, men varför skulle man göra det. Så han för henne fram till mig och säger: jag satt bredvid den
här flickan - hon var i trans när du sjöng, så knuffar han henne i mina armar och travar iväg som en gris i riktning mot
kvinnor med en skönhet lika stor men inte fullt så mogen. Plötsligt dyker från ingenstans den där pianisten upp och hans
ansikte säger goddag, jag mäter 270 centimeter, väger 240 kilo och det står jag för, och de här oansenliga ärren omfattande
100 % av mitt ansikte ger mig endast en touche av extra charm". Jag tittar upp och bekräftar förstås att framträdandet försatt
mig i trans, för det var liksom en variant av sanningen. Kvinnan mönstrade snabbt hela mig och min skitiga overall,
inordnade mig på goda grunder bland folk utan större inflytande, frågade varifrån jag kom, berättade varifrån hon kom
(Oklahoma), frågade om jag visste var det låg, jag svarade nej, och då ovillig att utsätta sig för den fortsatta konversationens
vedermödor bad hon om ursäkt och avlägsnade sig i riktning mot matserveringen. Själv hamnade jag i pianistens våld som på
polska kunde säga "du kan vara stölt över dig själv" och gjorde upprepade försök att inte dölja det.
Men det är inte slut med det.
Plötsligt omringades jag av alla dessa människor som just då lyckats framkalla de intensivaste leendena i stark kontrast till
deras tidigare sömnliknande mimik, och lät sig fotograferas med mig utan någon som helst medverkan från min egen vilja,
varefter de avlägsnade sig.
Än med hjälp av olika mänskliga individers omväxlande förflyttningar, än slumpmässigt virvlade jag sedan runt genom
bankettsalens rymd och begagnade mig allt oftare av engelska språket, med vars hjälp jag tog upp den polska identitetens
problematik varunder jag inte sparade på ordet IDENTITY, som i likhet med lik som flyter upp på våren, dök upp ur mina
minnens djupa skräpförråd, inom kort hörde jag mig tala om den tyska identiteten, om Filmskolan i Lodz, jag tog också ett
grepp om New York och min beundran för stadens olika fördelar, vädrets fördelar, världens och livets fördelar, åtminstone
dess egenheter, och sen leddes jag ut av Agata, fortfarande villig att konversera, att festa, att göra allt, med en iver som man
rent av skulle kunna kalla hysterisk.
Så redan vid tiotiden dansade jag på bordet i baren Hogs and Heffner där jag hamnade sedan jag handgripligen hjälpts upp av
den kvinnliga bartendern i bara behå, ca nitton år, och vars oskyldiga ansikte stämde enligt mitt förmenade dåligt överrens
med hennes bryska sätt och böjelse för våldsanvändning, hennes basröst och det faktum att hon varje jämn timme hoppade
upp på bardisken och började steppa simultant med en annan lika lättklädd kvinnlig bartender. Titt som tätt valde hon på
måfå något nytt offer i publiken, dämpade musiken och sa genom megafon: Hallå där kompis, blev du upphetsad nu, hetsa
inte upp dig! Och på så sätt fick hon personen känna sig osäker och nedstämd och därmed lyckades dra ner stämningen i
baren som blev alltmer spänd och "var på din vakt", så det är inget konstigt att vi dansade på bardisken livligt påhejade att ta
av oss kläderna, men i mitt fall utan resultat. Där fanns också en 90-årig farbror i cowboykläder som steppade bland träspån
till motorcykelmusik, men med ålderns rätt värdigt och tämligen långsamt även om rytmiskt omtvistat. Tilläggas bör att det
ovanför baren hängde något som jag i brist på annat bara kan kalla för en hög av bysthållare av olika färger, storlekar och
grader av smuts, som liknade väldiga hängande mångfärgade spyor, och att uppmuntrad av ingen började en sorgsen och
degig korean tafsa på mig, håll med om att det är inget konstigt med att jag inte intog den kompromisslösa hållningen som
går ut på att hälla drinkar över vederbörande, utan den rent motsatta.
I nästa avsnitt:
– personer som tidigare talade sig varmt för att sluta röka tigger cigaretter på fyllan
– fortsatt dans på bordet
– minifotboll med dumma kukskallar
– träff med Gwen Stefani
– det omöjliga i att tro att det är sant
– besök i frimurarloge
5