Ladda ner en text av Dorota Masłowska (pdf) - Dramaten

Licencjobiorca zobowiązany jest do zamieszczania (tam, gdzie jest to możliwe) noty copyright w następującym
brzmieniu: © Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów. Wszystkie teksty były pierwotnie publikowane
w wydawnictwie Lampa i Iskra Boża.
Licenstagaren förpliktigar sig att förse manuskriptet (där så är möjligt) med följande text:
© Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów.
Texterna har tidigare publicerats av förlagen Lampa och Iskra Boża.
tråd av ditt ostämda polska hjärta släpar dig ombord på den olycksaliga linjen "L", och som i trans stiger du av i Bedford,
sedan går du skenbart mållöst ”jag ska bara se mig runt lite", och ändå vaknar du alltid utanför "Charkuterier Zbigniew",
"Polsk marknad", "Utrikes paket", "Allt för 99c", efter en stund tänker du att det vore inte så dumt med en gurka, sen landar
du på restaurangen Lomzynianka, där du blir beskådad av uppstoppade hjortar som tittar på dig med en vis och samtidigt
ömsint ebonitblick från lokalens väggar, du hör sorlet från färgskimrande vattenfall, samtidigt som vilda band av flerfärgat
kräppapper (i sanning eklektisk dekorationskonst a la Balkan) trillar ner i din anrättning bestående av köttfärslimpa i
persiljesås (min favorit, 6 USD). Du lever livet, du går till indiern och köper öl EB, du investerar i torra mandariner (3/1
USD), du har uppnått höjden av lycka, slutligen sätter du dig med ditt öl inslaget i tidningspapper på kajen i den mörka och
molniga havsviken, tänker att du aldrig tidigare känt dig så lycklig medan du sitter där och lyssnar på fjärran muller från
lufthammare och tittar på Manhattans skyskrapor som drunknar i den av allt oljud glasartade luften. Så kommer de, varken
snabbt eller särskilt sakta, polisen, tar ditt pass, med tatuerade händer skriver de ner dina uppgifter, lyssnar inte på dina
förklaringar, hotar dig med fängelse, så där dramatiskt som i polisfilmer som tidigare tycktes dig misstänkt övertydliga och
kraftigt överdrivna, och de säger att två polska barn fiskats upp här förra veckan (boath of them dead), de får dig att känna dig
skyldig, och till slut tycker du att den här boten du fått är den vackraste pappersbiten som du någonsin fått av någon i gåva!
Så du dricker vidare, driver omkring i Brooklyn mitt i den fredagsupphetsade folkmassan, snubblar, går in på första bästa
metro och låter dess spända artärer kasta av dig på mest oväntade ställen, på morgonen visar det sig att du dessutom dansat
soul på svartas nattklubbar, och druckit från övergivna drinkglas eftersom smittsamma sjukdomar inte var farliga när allt kom
omkring.
Till slut hamnade vi på en tom bar med sadomasochistiska servitriser där det luktade surt av någon sort dödsstank.
Bartendern vinglade i berusat upplösningstillstånd bakom bardisken och försökte använda sina kvarvarande hjärnvindlingar
för att snurra hoppring på bardisken.
Hennes huvud, bål och ben var som om de skruvats loss från någon mager person och satts ihop med en tatuerad jätteröv i
mitten och som hölls ihop endast tack vare åtsittande latexbyxor. Trots ihärdiga försök kan hon inte få upp ögonen, hon
sträcker sig mot sin sadistiska mikrofon, dämpar musiken och tiger en längre stund för att plötsligt triumferande ge ifrån sig
en rapning eller säga något kraftfullt och samtidigt lätt uttalat typ SEX. Hennes fluffiga tatueringar på händerna visar sig så
småningom likna långa handskar som sakta hasar ner, hänger och fjällar, något som ytterligare förstärker iakttagaren i
övertygelsen om att vara vittne till förfallets absoluta essens i koncentrat. Hon försöker tala med oss men uppvisar vissa
uttalssvårigheter som kännetecknar folk som talar i sömnen. Från tid till annan kommer hon plötsligt på en desperat idé att
försvara sin heder så som varande nykter: hon kliver upp på bardisken, stjälper ner flaskorna, slår omkull glasen, torkar,
kryper, ramlar ner, slår omkull stolar och sprider kaos av världsklass, vilket inte tillhör det mest självklara i den tomt gapande
lokalen.
Samtidigt bryter det ut bråk med typ tjugo italienska hallickar som väller in och beställer en korona, hon kramar deras feta
dubbelhakor, sedan går de ut, in kommer livvakten och tar henne åt sidan, hon börjar böla, sen går hon iväg någonstans och
kommer tillbaka blöt och kanske ännu fullare än innan, i hennes ansikte ständigt denna förvånade min som hos ett barn som
just fått ett slag i skallen med en pingisracket.
Endast den skandalöst kraftiga baksmällan morgonen därpå bevisar att jag inte hade drömt ihop det hela. En sak är säker:
New York finns.
17 april
Redan i Polen. 40 miljoner polacker kan inte haft fel. Resan gick väldigt fort. Jag hann knappt knapra i mig chokladen från
den första prince polo, vika ihop pappret och gnaga runt kanterna förrän man kunde skymta Mazoviens högplatå, och
kvinnorna som nöjda tvinnade sina mustascher.
Det är mycket konstigt - helt enkelt MYCKET - allt verkar som New York, med den skillnaden att atombomben fallit ner och
tagit kål på 90 % av befolkningen, och förskräckta överlevande i kamouflagekläder smyger skyggt utmed husväggarna på
jakt efter föda.
Dorota MASŁOWSKA
© Dorota Masłowska, 2006-2012/Syndykat Autorów
8