HöGT OCH VACKERT KHAN TENGRI - Svenska Klätterförbundet

ett bättre
Sätt att klIppa
Många klättrare har nog liksom jag stått och fumlat
med att klippa i repet i en express, antingen för att
man är stressad och rädd eller för att man helt enkelt
inte är så duktig på att just klippa i repet i expressen.
Kanske båda. När man väl lyckas få i repet så är pekfingret
på väg in i karbinen och fastnar för att repet
och fingret tillsammans är för tjocka för att karbingrinden
ska kunna stängas. Vad händer om jag faller
nu? kanske man tänker, vilket ytterligare bidrar till
klippets stressiga situation.
Räddningen heter tumklippet och är oerhört
vanligt bland elitklättrare men relativt okänt för oss
andra. Klippet går helt enkelt till så att vi låter repet
vila mellan tummen och pekfingret när vi greppar om
karbinen. Därefter trycker vi in repet med tummen,
utan att tummen följer med in i karbinen. Eftersom
handrörelsen är identisk för både höger- och vänsterklipp
är klippet enkelt och intuitivt för nybörjare att
lära sig. Vi som är vana vid andra klipp kommer nog
tycka att tumklippen är klurigare än de vi redan kan,
vilket inte är så konstigt eftersom vi provar någonting
nytt, men även om vi är experter på våra gamla vanliga
klipp är det värt att ge tumklippen en ärlig chans,
de har sina fördelar.
Största skillnaden mot de vedertagna långfingerklippet
(långfingret i botten av karbinen) och
pekfingerklippet (tummen på karbinryggen) är hur
vi tar repet. Alla klipp startar med ett tag om repet
från knuten (för att undvika z-klipp), men de gamla
klippen tar alltid repet med handflatan uppåt, för att
sedan vända handen beroende på pek- eller långfingerklipp.
Vid tumklippen tar vi repet olika, beroende
på vart grinden pekar. Detta är en nackdel, men för
att undvika detta så använder vi oss av en tumregel
som vi kallar Tumregeln. När du tar repet från selen
så tar du repet med handen så att din tumme pekar åt
grindens sida av karbinen. Följer du denna tumregel
till en början så kommer allting att gå galant. Efter ett
tag så kommer du inte behöva tänka utan ”känner”
vad som är rätt.
En fördel med tumklippen för tävlingsklättrare är
att de nästintill eliminerar risken för diskvalificering
p.g.a. att man tar hjälp av karbinen i klippet för att
dra sig uppåt. Det låter kanske uppenbart fuskigt
men faktum är att det är mycket lätt hänt vid snabba
långfingerklipp då man klipper i en rörelse på väg
till ett grepp. Jag har själv sett det på Europacupen
och det är domarnas bedömning som gäller oavsett
om du anser att du fick hjälp av karbinen eller inte.
Det är dessutom väldigt mycket enklare att fånga en
gungande express i ett överhäng med hela handen
än med långfingret, sånt man inte tänker på förrän
man står där fastklamrad på den där tufan på Krabi
i Thailand.
Vill ni se tumklippen i praktiken? Ta en titt på
världens just nu bästa klättrare Adam Ondra. En riktig
fröjd för ögat.
Bergsport #150 · maj 2011
Text och bild: Robin Dahlberg, instruktör Klättercentret Solna
Klättrare: Sara Engqvist
19