HöGT OCH VACKERT KHAN TENGRI - Svenska Klätterförbundet

var suverän. Vi bivackerade två gånger. En gång bekvämt och en gång sittandes strax
under toppen. Vi träffade några bekanta på toppen och tog oss ner tillsammans men
åt inte så mycket för maten var slut. Det tog en dag till att komma ned. Det var en helt
fantastisk tur. Antagligen den bästa vi klättrat.
Fem dagar senare trampar vi in i lägret Niponino. Det är tredje besöket för mig. Det
tar åtta timmar att gå hit och ryggsäcken är oftast tyngre än du önskar. Det är runt
tjugo klättrare på plats och det är inte bara vi som sliter med motivationen efter en
intensiv vecka. Vi klättrar en kort tur och väntar på att bergen ska tina upp.
I princip alla ska på Cerro Torre. Vissa utan bultar och andra med sittstart. Två
replag nöjer sig med den vanliga kompressorleden. Det är flera år sedan någon toppade
ut på någon av de övriga lederna. Klättringen på Torre-tornen är mer allvarsam
än Fitz Roy då stormarna träffar hårdare här och topparna pryds av issvampar. Vi får
Standhart och nordpelaren själva. Anmarschen är en god alpintur som tar oss fem timmar
nu på sensäsongen.
Det blåser hela dagen men uppe på förtoppen persar vi med god marginal. Egentligen
skulle vi härifrån göra en rappell och sedan klättra det mentala cruxet, en replängd
5.10R rätt upp från sadeln där all luft tävlar om att bli först igenom. Därifrån kan vi nå
Exocet och fira ner i skydd från vinden. Men vi vill leva och räknar med att ha större
chans om vi tar samma väg ner som vi kom upp. Vid varje firning som repet kommer
ner som det ska jublar vi inombords. Jag är lättast och går alltid sist. På en överhängande
diagonalrappell kan jag efter att ha tagit bort back-up'en välja mellan att lägga
repet i en spricka eller över en vass kant. I sprickan kommer det att fastna och vi ligger
ganska dåligt till. Över kanten kan det gå av och då ligger jag ännu sämre till. Jag lägger
det över kanten och lyckas, fast jag önskar mig allt annat i världen, att ordna en
rejäl sving när jag rensar den sista säkringen. Repet höll men blev skuret in till kärnan.
Istället för att bryta ihop där och då vägrar jag efter det att fira på en punkt eller repknutar
mer. I'm a sensitive guy.
Inräknat insomnia innan vi drog från Niponino summerar vi närmare två vakna
dygn när vi kommer tillbaka till tältet. Alla andra är också nere igen. Efter en powernap
är all adrenalin borta och det är inte alls kul att ta sig hem till El Chalten. För min
del är all energi slut. Thomas har en gnutta i reserv och klättrar Guillamet med Erik
Massih innan vi åter rullar över pampas. På väg hemåt för denna gång.
På plats i El Chalten var denna säsong var inte bara Erik Massih och David Fält utan
vi hade även gott sällskap av Olli Aleksi Koiso-kanttila och Sampa Jyrkynen. De levde,
precis som oss alla, sina äventyr och upplevelser som finns återberättade i den virtuella
världen för den som söker. ■
Bergsport #150 · maj 2011
summering
Bestigningar och försök (f) På följande Berg och leder.
Innominata-Anglo American Route, 600 meter 5.11-
(Magnus Eriksson och Thomas Meling)
Fitz Roy – North Pillar, Mate, Porro y …, 1300 meter 5.11/C1
(Magnus och Thomas)
Guillamet – Brenner Route, 400 meter 5.10+
(Erik och Thomas)
Guillamet – Fonrouge, 400 meter 5.10+ ej topp firade av Amy
(Magnus, Erik Massih och Thomas)
(F) Mermoz – Red Pillar, 600 meter 5.12 (Erik och David Fält)
(F) Fitz Roy - North Pillar (Erik och David)
(F) Media Luna - Rubio y Azul, 350 meter 5.11
(Magnus, Thomas och Andreas Bergström)
(F) Cerro Standhart – North Pillar, 700 meter 5.11/AI3/5.10R
(Magnus och Thomas till förtoppen)
Tack till
Himalayafonden till Daniel Bidners minne, Alpinkommittén SKF,
Highport, Black Diamond, Scarpa
fitz roy
thomas leder replängd åtta på nordpelaren.
Bild: magnus eriksson
magnus på stand på standhart. Bild: thomas
33