HöGT OCH VACKERT KHAN TENGRI - Svenska Klätterförbundet

Den stora tunga helikoptern lyfter med ett dån, trycket från rotorn
är enormt. Allt vi inte håller fast blåser iväg och jag lyckas precis
rädda min kamera från att blåsas ner i en vattenfylld sänka i glaciären.
Helikoptern åker iväg och lugnet återvänder. Jag kan börja ta
in omgivningarna.
Jag befinner mig på Norra Inylchek-glaciären på gränsen mellan
Kazakstan och Kirgizistan, Khan Tengris nordvägg tornar upp
sig framför mig, Tre tusen meter av sten snö och is. Ska verkligen
jag kunna ta mig hela vägen upp till toppen? Den ser så hög ut och
vägen dit brant och lång.
En stor skillnad mot Nepal är att där vandrar man in bland
bergen och kan sakta vänja sig både mentalt och även fysiskt vid
allt högre höjder och berg.
Här släpps man av på 4000 meters höjd oförberedd på både den
tunna luften och de höga bergen. Nå, nu väntar några dagar av
acklimatisering av både kropp och själ, sen kommer det nog att
kännas bättre.
Här finns ett välutrustat basläger med kock så jag behöver i
alla fall inte tänka på någon matlagning så länge jag stannar nere
i BC. Träffar en hel del intressanta människor, här finns klättrare
från jordens alla hörn även om de flesta kommer från östeuropa. Vi
har alla ett gemensamt mål, och det att försöka nå toppen på Khan
Tengri. En viss språkförbistring kan inträffa ibland men det brukar
lösa sig med ett leende och lite teckenspråk, om inte annat lär
man sig snabbt vilka som kan hjälpa till med tolkning. Efter några
dagars vila känner jag mig tillräckligt pigg för att göra en första tur
upp på berget.
Vackrast i världen
C1 ligger på en avsats 600 m upp på kammen jag ska följa. Startar
vid sextiden tillsammans med ett par från Ecuador, vi är de enda
som startar tidigt, alla andra väntar till efter frukost. Jag föredrar
den frusna snön framför en grötfrukost eftersom den innebär att
solen hinner värma upp snön till en blöt sörja. Lutningen är inte så
brant som jag först trodde, runt 30-35 grader, det är bara att traska
på med stavar i händerna. Uppe i lägret är utsikten fantastisk, när
man ser glaciären så här från ovan är det lätt att inse att den sakta
rinner nedåt, som en långsam flod av is, med de mindre glaciärerna
som tillflöden som lämnar sina spår i form av moränränder som
slingrar sig som ormar på ytan efter att de smält samman med huvudfåran.
Den tveksamhet jag först kände när jag kom hit är borta, nu
känns det som att det här inte alls är omöjligt så länge vädret inte
hindrar. Just vädret är en viktig faktor här, det är sällan mer än två
dagar med bra väder efter varandra, så jag har redan bestämt mig
för att inte vänta på bra väder i BC. Bättre klättra de lägre delarna
av berget i sämre väder och sen hoppas på bra väder än att vänta
nere i BC. Nå än är det långt kvar innan jag är redo för ett toppförsök,
Kroppen behöver tid att vänja sig vid de här höjderna.
Khan tengri beskrivs ofta som ett av de vackraste bergen i världen,
och jag kan bara hålla med även om berget nog är vackrast
från den södra sidan. I solnedgången glöder toppen mörkt rött på
grund av den röda marmor som toppyramiden till stor del består
av.
En dryg vecka senare befinner jag mig i C2, Det har varit en
ganska jobbig dag, eftersom jag bara har ett tält och inte har någon
lust att släpa det upp och ner, gick jag direkt från BC upp hit, en
höjdskillnad på 1600m. Men jag känner mig stark nu, klättringen
tog inte ner än dryga 6 timmar och jag spar också in mat för en dag,
vilket kan vara betydelsefullt om det blir dåligt väder. Jag har redan
burit mat för 4 dar upp till Chapejievs nordrygg, så min packning
i morgon blir inte så tung.
Vädret har varit omväxlande under dagen, en hel del snöbyar,
Bergsport #150 · maj 2011
sanningens ögonblick.
urlastning av Helikoptern
i Bc på 4000m.
khan tengris nordvägg
i bakgrunden.
khan tengri
men nu har det klarnat upp och man kan njuta av utsikten, jag
är nu så högt att man kan se låga bruna kullar i norr bortom de
snöklädda bergen.. När mörkret fallit ser man ljusen från baslägret
långt därnere. Kan inte säga att jag saknar livet därnere, en god vän
till mig brukar säga att livet börjar ovanför 6000m, och jag kan
nog bara instämma. Kanske inte just den höjden men det är väldigt
okomplicerat att vistas i bergen. Tält, sovsäck och varm mat och
dryck - det är inte så mycket mera man egentligen behöver.
Snögrotta
Vaknar av att det blåser, det har precis börjat ljusna, kikar ut ur
tältet. Det är tydligt att det ligger ett linsmoln över toppen, ett
säkert tecken på att det blåser hårt däruppe, det blåser ganska bra
här nere också, tältet skakar och slår i vinden, jag kryper ner i sovsäcken
igen och hoppas vinden ska mojna. Vaknar några timmar
senare, vinden har inte avtagit men heller inte ökat så jag bestämmer
mig för att fortsätta. Klättringen härifrån är riktigt kul. Efter
en snösluttning blir det en kort luftig snökam innan man kommer
upp till mixad klättring som aldrig är särskilt svår men tillräckligt
brant för att man ska hålla sig koncentrerad och inte fundera på om
det är jobbigt. Vinden blir allt starkare ju högre man kommer. Den
sista biten upp sliter vinden med sig isbitar som piskar i ansiktet
trots att jag täckt ansiktet med halsduk och glasögon. Kryper ihop
i de värsta byarna och väntar. Kommer äntligen upp på nordryggen
och kan gräva fram min lilla depå med mat och bränsle, nu ska jag
bara NER 300 m till läger 3 som ligger i sadeln mellan Chapeyev
och Khan tengri. Det går ju lätt att ta sig ner dit men det svider en
del vid tanken på att det är höjd som jag måste upp igen.
Väl nere i passet letar jag rätt på den snögrotta två belgare grävt
ut en vecka tidigare. Det är skönt att komma i lä från vinden, inne i
grottan är det tyst och stilla. Jag plockar fram köket och börjar den
21