WM-OTAVILJAH- - NSKI

453 NORDENSONS HERRGÅRD/SALONGEN INT. DAG dec 1917 453
103
/HENRIK, ELIN NORDENSON, LÄNSMAN, 2 Medhjälpare/
Henrik vänder sig, ser mot fru Elin. Hon har upptäckt Henrik, hon reser
sig genast, lättad över att se en hon har förtroende för och att slippa
männens närgående frågor. Hon går fram t i l l Henrik, de hälsar kort på
varandra, sen ställer dom sig lite isolerat i dörröpningens mörker t i l l
matsalen. Elin håller ett brev i handen, skrivet med Nordensons
ordentliga piktur.
ELIN
Det här är hans avskedsbrev. Pastorn v i l l kanske höra
vad han skriver (väntar inte på svar, börjar läsa med
lugn röst). De sista åren, har jag nästan varje kväll
gått in i mitt arbetsrum, låst dörren och stuckit
gevärspipan i munnen. Jag v i l l inte påstå att jag
varit speciellt förtvivlad. Jag har bara haft en
önskan att träna min vilja inför det oundvikliga. Det
blir en stor lättnad att gå in i den slutliga, och
som jag föreställer mig, absoluta ensamheten. Jag har
ingen anledning att be om ursäkt för min död även om
den kommer att förorsaka en del praktiska och
hygieniska besvär. Jag har heller inte någon
anledning att be om ursäkt för mitt liv. Jag var som
bekant tilltalad av alla slags spel. Jag vann någon
gång det var ju lustigt men egentligen likgiltigt.
Själva levandet var ett av de banalare spelen, ett
spel som jag för det mesta tvingades spela på någon
annans villkor. Det var inte ens fråga om en slump.
Kanske var jag någongång min egen motspelare. Det
vore i så fall den enda verkliga komiska poängen. Nu
är jag berusad, tillräckligt berusad, och sätter
därför punkt.
Fru Elin sänker brevet och andas hackigt, det blir som en torr
snyftning. Hon ler generat.
SFI