WM-OTAVILJAH- - NSKI

470 SVANDAMMEN / PARKEN EXT. DAG iuni 1918 470.
131
/HENRIK, ANNA, DAG, KARIN, 2 flanörer/
De går runt Svandammen och stannar framför Flustret som just öppnat sin
parkservering. Det blåser i de stora träden. Henrik står på andra sidan
dammen. Dag matar änderna. Anna ger honom små brödbitar ur en pappers­
påse. Fru Karin säger något och Anna skrattar. Han kan höra hennes
skratt, trots att han står ganska långt borta. Det blåser och blåsten
för med sig skrattet.
Anna tar sommarkappan från vagnen och en bok, hon lutar sig ner och
knyter ett kängsnöre, vänder sig mot sonen och säger något, kysser
honom. Så reser hon sig, nickar åt fru Karin och beger sig långsamt
flanerande mot Stadsträdgårdens lummiga stillhet. Henrik följer henne.
Hon slår sig ner på en bänk i lindarnas skugga. På andra sidan
grusgången plaskar en fontän omgiven av prunkande rabatter. Hon sätter
sig tungt, böjer ryggen bakåt, stryker håret ur pannan och slår upp
boken.
Henrik döljer sig i närheten. Kanske är han osynlig, kanske är han här
bara i sina tankar, kanske är detta en dröm. Han betraktar henne: den
böjda nacken, de mörka ögonfransarna, den mjuka munnen, flätan över
ryggen, händerna som håller boken, den väldiga magen, vilken väldig
mage, kängan under kjortelfållen. Hon vänder blad, slutar läsa, lyfter
blicken, fontänen plaskar, det blåser i lindarna, det surrar bland
rabattens blommor, en taltrast upprepar envist samma tonföljd, långt
borta tutar en ångvissla.
Jag är ju här, alldeles nära, ser du mig inte? Hon sänker boken, låter
den ligga på bänken, vilar handflatorna mot bänken. Ser du mig inte?
Nej. Jo. Nu vänder hon blicken åt hans håll, hon ser honom, döljer
ansiktet i handen, sitter orörlig.
ANNA (tar ner handen)
Vad v i l l du?
HENRIK
En impuls bara. Jag hörde att det gick ett tåg på
natten.
SFI