You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
64<br />
ALVA 425<br />
Det är nog så att det giftigaste är det ingen som<br />
v i l l nämna. Nu tycker jag faktiskt synd om er båda<br />
två. Särskilt tycker jag synd om pastorskan, förstås.<br />
Hon väntar några ögonblick, men ingen säger något. Hunden Jack reser<br />
sig och ställer sig vid Annas knä.<br />
ALVA<br />
Det är nog så att många tycker att det där hemliga<br />
umgänget med Nordenson är det värsta. Man menar väl<br />
pastorns umgänge med fru Nordenson. Många är<br />
upprörda. Och många säger att de förstår varför<br />
Nordenson är så hätsk mot pastorn, att det är synd om<br />
Nordenson. Att det är synd och skam. Jag far väl inte<br />
med skvaller, det är ju allmänt känt att fru<br />
Nordenson, att Elin är l i t e lätt av sig. Och hon ler<br />
så vackert och vänligt, men det står en stank, ja en<br />
stank av liderlighet omkring henne. Så den där<br />
listan, om det nu finns någon, är nog inte det rätta<br />
skälet t i l l att folk uteblir från kyrkan och på<br />
torsdagarna.<br />
A l l t detta sägs i en hövlig, saklig ton. Fru Alva Nykvist hetsar inte<br />
upp sig, hon skyndar sig inte heller. Hon låter den mörka blicken gå<br />
från Anna t i l l Henrik och tillbaka. Då hon äntligen avslutat sin<br />
information gör hon en hjälplös gest med handen:<br />
ALVA<br />
Nu har jag sagt a l l t . Det var smärtsamt men<br />
nödvändigt, förlåt mig, vi tror ju inte på a l l denna<br />
fasansfulla...<br />
SFI<br />
Henrik nickar bekräftande och tar i hand.
Change language