WM-OTAVILJAH- - NSKI

26
407 SKOG OCH ÄNG EXT. DAG iuni 1917
/HENRIK, ANNA, DAG, PETRUS, MIA, MEJAN, hunden Jack/
Det är lördag före midsommar och Anna, Henrik, Petrus, sonen Dag, Mia
och Mej an går genom skog och äng för att samla blommor och nyutslagna
björkar, hunden Jack springer efter dem. Alla, utom Jack, bär stora
fång av vita och blå syrener, man har skattat bersån som bolmar av
dofter och färger. Nu är husets herre och hela hans familj på marsch
mot kapellet. Plötsligt tar Anna sin man om livet med vänstra armen,
trycker pannan mot hans skuldra.
ANNA (glad)
Nu är jag glad Henrik, nu känner jag att jag är
r i k t i g t glad igen. Det var nog du som kände rätt den
där gången, jag var så bländad av glansen, förstår
du. Nu känner jag att jag kommit över a l l t det där,
de där barnsligheterna. Det var du som var klok, det
v i l l inte säga att du a l l t i d är klok, men den där
särskilda gången var du klok och jag var dum.
SFI
A l l t detta säger Anna i viskande ton medan hon håller sin man om livet
och rättar sina steg efter hans, nu går de med jämna snabba steg, hon
bär en v i t sommarklänning med högt l i v och vid kjol, hon har snört av
sig kängorna och dragit av sig strumporna, hon är barfota och barhuvad,
det tjocka bruna håret hänger i en fläta över ryggen.
HENRIK (utan att tänka sig för)
Jag har ofta undrat hur Paradiset kan se ut,
antagligen finns det inget Paradis men om det nu
finns ett Paradis så finns det alldeles säkert här på
jorden i juni månad en lördagseftermiddag i Forsboda.
Här vandrar jag, i den fullkomliga Glädjen. Det
trodde jag aldrig skulle hända mig.
407