WM-OTAVILJAH- - NSKI

408 KAPELLET INT. DAG iuni 1917 4 0 8
27
/HENRIK, ANNA, DAG, PETRUS, MIA, MEJAN, MAGDA SÄLL, SUSANNA NORDENSON,
HELENA NORDENSON, Disp. NORDENSON, 7 pojkar, 6 flickor, hunden Jack/
Det är femton läsbarn, sju pojkar och åtta flickor, några från längorna
runt Sågen, några från Bruket, provinsialläkarens yngste son och
disponent Nordensons båda döttrar Susanna och Helena. De är äldst i
kullen, Susanna är tretton och Helena fjorton. Alla är sysselsatta med
att pryda och dekorera kapellet med syrener och nyutslagna björkar. En
del städar under fru Magdas överinseende, (mörkblått förkläde över den
ljusa sommarklänningen och vidbrättad stråhatt)
Så kommer pastorn och hela hans hus, nu är det tjugoen människor i det
l i l l a kapellet, dessutom ett barn och en hund. Man avbryter arbetet och
hälsar och språkar, Anna slår sig ner vid orgeln, Petrus trampar luft
och så sjungs von Dubens sommarpsalm: I denna ljuva sommartid, gäck ut
min själ och gläd dig vid, den store Gudens gåvor! Se hur i prydning
jorden står! Se hur för dig och mig hon får, så underbara håvor.
Ingen lägger märke t i l l att Nordenson s t i g i t in i kapellet och stannat
nere vid dörren. Han bär en elegant sommaröverrock, ljus kostym och
välknuten kravatt. Hatten håller han i vänster hand. Ansiktet är blekt,
han har magrat, det rycker i höger mungipa, blicken är beslöjad, det
tunna grå håret välkammat, slätkammat, pomaderat.
Henrik är den förste som upptäcker besökaren, men han läser välsignels­
en efter sången. Sedan tar han några steg mot Nordenson. Alla ser
honom, ser på honom, det har b l i v i t s t i l l a i kyrkorummet.
HENRIK
Välkommen. V i l l ingejör Nordenson slå sig ner? Eller
v i l l ingenjör Nordenson kanske hjälpa t i l l ? Här finns
fortfarande mycket att göra.
NORDENSON
Jag är ledsen att jag stör, men jag kommer för att
hämta mina döttrar.
SFI