WM-OTAVILJAH- - NSKI

^ PRÄSTGÅRDEN + ÄLVEN EXT. MORGON dP.n 1Q17 4 3 6
82
/ANNA, HENRIK, PETRUS, DAG, hunden Jack/
Anna forsöker genskjuta Petrus genom att korsa slänten. Hon sjunker
genast t i l l knäna i snön. Hon ser att Petrus avlägsnar sig alltmer, den
sista vägbiten stupar tämligen brant mot vattnet. Hon pulsar och
plumsar, det är som i drömmen hon kommer knappast framåt. Hon skriker
åt Petrus att stanna, han vänder på huvudet men fortsätter. Nu hasar
han på baken i den halkiga lutningen. Hon ser Henrik komma rusande, han
väljer den plogade vägsträngen, nu faller han framstupa, reser sig,
halkar och faller igen. Petrus har försvunnit nedför backen, han haller
Dag framför sig helt försiktigt och Dag skriker. Jack hoppar i cirklar,
osäker om situationens innebörd.
Anna kommer slutligen upp ur snön, tumlar genom den skottade drivan och
hasar utför den hala backen. Vid älvkanten står Henrik och håller sin
son i famnen. Petrus sitter på marken. Han blöder ur näsan och läppen
är spräckt. Blodet droppar på snön, han sitter med huvudet nerböjt,
framåtböjt utan att klaga, han trycker handflatorna mot snön. Anna'tar
över Dag som fortfarande skriker, hon försöker lugna honom, tårar och
snor rinner, han har snö i håret. Utanför tvättbryggan håller strömmen
öppet vatten, det sorlar och skrämmer och är svart mot den vita is­
kanten. Henrik lyfter Petrus i kragen, de b l i r stående, flåsande. Anna
är på väg mot huset, följd av Jack. Hon vänder på huvudet och ser sig
om. Henrik slår pojken i ansiktet, han slår hårt, Petrus faller. Han
reser honom upp och slår en gång t i l l , pojken faller på sidan och blir
liggande.
SFI
Henrik rycker pojken i kragen så att han kommer på benen och släpar
honom utefter vägen. Han dödar honom, tänker Anna l i k g i l t i g t . Petrus
gråter inte, hans ansikte är svullet och blodigt, händerna är blodiga.