Sociologisk Teori & Metod: Om individer och grupper i sociala system

Vad Giddens söker med sin Strukturationsteori är gripbara strukturer
som inte nödvändigtvis är överindividuellt styrda. Han menar att
"structures" består av upprepande uppsättningar av regler (vanor och
rutiner) och resurser (både materiella och ideologiska), vilka i sin tur
organiserade i sociala system som institutioner (Giddens 1984:28-34). De
förhållanden som möjliggör förändring eller fortsatt reproduktion av dessa
strukturer kallar Giddens Structuration. I följande citat förklarar han hur de
hänger samman:
"Structure, as recursively organized sets of rules an resources, is out of time and space,
save in its instantinations and co-ordination as memory traces, and is marked by an
'absence of the subject'. The social systems in which structure is recursively
implicated, on the contrary, comprise the situated activities of human agents,
reproduced across time and space. Analyzing the structuration of social systems
means studying the modes which such systems, grounded in the knowledgeable
activities of situated actors who draw upon rules and resources in the diversity of
action contexts, are produced and reproduced in interaction." (Giddens 1984:25).
Giddens fortsätter på detta sätt att rekonstruera och dekonstruera centrala
sociologiska begrepp och utvecklar en egen begreppsapparat. Resultatet av
Giddens ansträngningar är både geniala såväl som naiva. Vad Giddens är
ute efter är att aktörerna både skapar och strukturer och reproducerar dem
genom sitt handlande; strukturer är m a o både mediet och resultatet av
socialt handlande. "We should understand human societies to be like
buildings that are at every moment being reconstructed by the very bricks
which compose them." (Giddens 1991:19).
En ytterligare viktig aspekt av Giddens strukturationsteori är
identifieringen av "the duality of structure". Giddens menar att struktur och
handling inte är två av varandra oberoende fenomen, utan snarare bör ses
som en dualitet: "...the reflexive monotoring of action both draws upon and
reconstitutes the institutional organisation of society" (Giddens 1979:218). På
detta vis menar Giddens att han uppfyllt sin målsättning att överbrygga "the
great divide" mellan idealism och materialism i sociologin. Som vi tidigare
har sett envisas han dock med att knyta samman sin strukturationsteori
med en anakronisk tidsuppfattning. Giddens tar avstamp från Levi-Strauss
koncept om "reversibel tid" och kombinerar detta med Erwing Goffmans
tid-rymd teori samt Stig Hägerstrands time-geography. Giddens resonerar i
termer om vad han kallar the "durée of day-to-day experience" och "the
longue durée of institutions" som reversibel tid, medan individens
livscykel är irreversibel (Giddens 1984:35f). Giddens tidsuppfattning må
synas märklig, men den kan delvis förklaras av att den fungerar på olika
plan. John Urry har t ex identifierat sju olika dimensioner i Giddens tidrymd
koncept (Urry 1991:164ff). En arkeologiskt intressant aspekt av Giddens
resonemang är t ex att det sociala systemet öppnas upp och tillåts att breda ut
sig över både tid och rymd. Här skiljer sig Giddens från traditionell sociologi
och närmar sig ett globalistisk syn på samhällens uppbyggnad samt social
förändring. Sociala system är inte några slutna enheter begränsade av
varken tid eller rum. Dess institutioner kan visserligen verka inom ett
socialt system, likt traditionell funktionalistisk teori, men även så att säga
påverkas och påverka utanför systemets "naturliga" geografiska och
12