Sociologisk Teori & Metod: Om individer och grupper i sociala system

More documents

Recommendations

Info

Om neofunktionalisterna kan sägas rekonstruera klassisk funktionalistisk teori kan man säga att poststrukturalisterna i huvudsak ägnar sig åt att dekonstruera sitt teoretiska arv. Beteckningen står inte för någon enhetlig teori, utan är en samlingsettikett som representeras av all sköns varianter av strukturalistiskt orienterad forskning. Några huvuddrag är dock skönjbara. Kopplingen till lingvistiken är uppenbar, men förutom Saussure och Jacobsen är nu även Noam Chomsky, Roland Barthes och Jacques Derrida stora inspirationskällor. Ett utmärkande drag hos poststrukturalisterna är trenden mot den fullständiga "decentraliseringen" av subjektet betydelse, "the death of the author" (Olsen 1990:179). De lingvistiska poststrukturalisterna menar att texten lever sitt eget liv och att författaren är irrelevant för tolkningen av den (Bapthy & Yates 1990:27ff). Man framhåller att en text betyder olika saker i förhållande med sin temporära kontext och/eller läsarens förförståelse. Enligt Barthes m fl är en text ett gytter av citat från olika aspekter av kultur, dess beståndsdelar får sin mening utifrån dess inbördes skillnader (intertextuality/différance) och kan därför endast tolkas fristående (Olsen 1990:186). De antropologiska poststrukturalisterna gör liksom Levi-Strauss en analogi mellan text och kultur, vilket tillåter dem att "läsa" materiell kultur. Detta kan i många fall verka märkligt, men om detta återkommer jag till längre fram. Vid sidan om - eller mitt emellan - dessa riktningar i den socioteoretiska debatten vinner vid denna tid även hermeneuitiska idéer mark. Clifford Geertz är ett exempel. Han var en av de första antropologer som aktivt använde sig av textmetaforen i sin annars Parsonskt inspirerade funktionalism. Han står inte för någon klart uttalad teori utan snavar snarare så att säga eklektisk mellan hötapparna. Geertz mellanväg består i att hermeneutiskt läsa kulturella texter (Silverman 1990:127). För Geertz är Kulturen med stort K det mest relevanta. Till skillnad från t ex Parsons anser han dock att social action inte styrs av materiella betänkligheter utan av kulturella aspekter. Han menar att världen i princip är komponerad av olika kulturer och lokala sedvänjor. Genom att "läsa" sådana seder (t ex: Balinesisk tuppfäktning) menar han att man kan få information om samhällets sociala struktur i övrigt. Geertz talar hellre om aktörer som agerar efter "pre-determined scripts" än individer/subjekt. De flesta är anonyma, men blir individer om de uppnår en viss status eller en viktig social funktion (Silverman 1990:124). Man skulle kunna säga att Geertz står för en "mjuk" funktionalism med poststrukturella inslag. Ett annat exempel på en hermeneutik med poststrukturella förtecken är Paul Ricoeurs arbeten. Det som förenar Geertz med Ricoeur är att de menar att ett symboliskt system eller ramverk är nödvändigt för att förstå "action" i en speciell kontext (Moore 1990:103). Ricoeur betonar dock subjektet i högre grad än t ex Geertz och hamnar på så vis mer i konflikt med poststrukturalister som Derrida och Barthes. En text (eller handling) kan enligt Ricoeur närmas från två håll: Antingen i termer av interna relationer (langue, sense) eller som en process, produkten av handlingen i sin kontext (parole, reference). Målet med tolkningen enligt Ricoeur är alltså inte bara att förstå upphovsmannens intentioner. Det finns flera likvärdiga angreppssätt och om dess tolkningar skiljer sig har ingen något universiellt försprång framför andra. En strukturlistisk analys kan med fördel 6
kombineras med en hermenutisk enligt Ricoeur. En rationell process av argumentation och debatt får sedan avgöra vilken tolkning som för tillfället anses mest vederhäftig. Sociologisk metod och begreppsapparat Ett uppenbart problem när man diskuterar modern sociologisk metod och begreppsapparat är bristen på gemensam och enhetlig terminologi. Under den Parsonionska eran hade en sådan funnits men efter fragmentariseringen av disciplinen under de senaste decennierna råder begreppsförvirring av rang. Forskare med olika inriktning använder sig av snarlika begrepp men med olika innebörd; individerna benämns t ex omväxlande subjekt, medlem, aktör eller agent etc. Uppdelningen i subdiscipliner har samtidigt inneburit att olika grenar av sociologin byggt nya modeller och utvecklat egna metoder anpassade för sin speciella nisch. Trots att perspektiven skiftar utgår dock de flesta sociologer ifrån någon slags generaliserande modell där interagerande individer och grupper tillsammans utgör ett socialt system. Jag kommer här att redogöra för några de som jag anser är mest relevanta. Talcott Parsons får åter igen stå som representant för den klassiska modellen av sociala system. Det bör dock påpeka att han varken var den förste eller den ende som resonerade med denna terminologi. Efter att han skiftat fokus från individorienterad action theory till system theory kom han, liksom flera andra, att intressera sig för sociala system på en makronivå. I The Social System introducerade han begreppet status-role: "...for most puposes of the more macroscopic analysis of social systems, however, it is more convenient to make use of a higher order unit than the act, namely the status-role as it will here be called." (Parsons 1951:25). Den "äldre" Parsons såg sociala system som ett strukturerat nätverk av växelverkande (interaction) relationer mellan aktörerna. Varje aktör är involverad i ett flertal interaktiva relationer med en eller flera andra aktörer. Av detta följer att det är aktörens medverkan (participation) i interaktiva relationsmönster som är den signifikanta enheten i systemet. Parsons inför nu begreppet status som ett instrument för att placera en aktör relativt mot de övriga (dvs sociala position) och role som den processuella aspekten av ".... what the actor does in his relations with others seen in the context of its functional significance for the social system." (Parsons 1951:25). Parsons teori var dock fortfarande funktionalistiskt och statiskt i grunden, vilket inte lämnar mycket utrymme för praktiska tillämpningar. Hans status-role koncept utvecklades emellertid av en yngre generation sociologer under 60-talet. Ett exempel är Ward Goodenough artikel 'Rethinking "Status" and "Role": Toward a General Model of the Cultural Organization of Social Relationships.' Goodenough påpekade bristerna i generella begrepp som status-role och propagerade för ett mer differentierad begreppsapparat. Enligt Goodenough borde status enbart användas i kombinationer av aktörens rättigheter och skyldigheter i relation med andra. Det Parsons kallade status vill Goodenough istället spalta upp i olika social identities som en aktör kan inneha i ett socialt system. Med "social identities" avser Goodenough olika institutionella roller en aktör kan 7
Page 1 and 2: Litteraturkurs, 7p: - Sociologisk T
Page 3 and 4: För bara ett par, tre decennier se
Page 5: det perspektivet som hans idéer ä
Page 9 and 10: för diskursens teori överlag. Den
Page 11 and 12: is to say, they are not brought int
Page 13 and 14: tidsmässiga begränsning (Giddens
Page 15 and 16: potential (Morris 1987). I ett stö
Page 17 and 18: postulat och diverse ad hoc lösnin

Sociologisk Teori & Metod: Om individer och grupper i sociala system

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?