Sociologisk Teori & Metod: Om individer och grupper i sociala system

More documents

Recommendations

Info

postulat. Med habitusbegreppet som bakgrund får t ex Hannertz tämligen tomma begrepp role-discriminatory attributes genast ett innehåll och mening för sociala analyser. Ett annat centralt tema i Bourdieus sociologi är betoningen av varje individs samlade kapital. Förutom ett ekonomiskt kapital identifierar Bourdieu förekomsten av socialt kapital, kontakter och förbindelser, ett kulturellt kapital, d v s tillgång till de legetima kulturen och till sist symboliskt kapital, olika symbolvärden som implicerar respekt och anseende (Bourdieu 1990:114ff, 124). Bourdieus kapitalbegrepp kan kort sammanfattas som en utvecklad variant av vad Giddens kallar resurser; något som agenter strävar efter och som ger dem tillgång till makt. Bourdieus differentiering av kapitalkonceptet är intressant inte minst i ett arkeologiskt perspektiv. För att nå en fördjupad bild av ett socialt system kan det vara värt att ha det perspektivet i åtanke. Distinktionerna mellan olika former av kapital är t ex uppenbart relevanta i alla studier av individer och gruppers status eller makt. Bourdieus sociologi rymmer betydligt fler begrepp än dessa, men det här är inte rätt plats för en detaljerad redogörelse. Det är heller knappast nödvändigt med tanke på likheterna i Bourdieus och Giddens sociologi. Trots att det finns åtskilligt som skiljer dem åt vilar ändå Giddens strukturationsteori på samma grunder och insikter som Bourdieus generativa/konstruktivistiska strukturalism (Tompson 1984:148f). Förutom likheterna mellan "kapital" och "resurser", "strategier" och "regler" eller "fält" och "institutioner" återfinns t ex även det fenomen som Giddens kallar "the duality of structure" i Bourdieus vokabulär som "double structuration". Både Giddens och Bourdieu kan m a o sägas söka efter samma sak men från olika perspektiv. 4 Sociologiska analyser i arkeologin I skenet av ovanstående redogörelse över sociologisk teori och metod är det beklämmande att se hur lite av dess potential som utnyttjats i arkeologiska samhällsanalyser. Jag hade från början tänkt att här redovisa för några olika arkeologiska studier på detta tema, men det känns ganska överflödigt med tanke på hur lite nytt det skulle tillföra denna tenta. Fortfarande på nittiotalet, oavsett processuellt eller postprocessuellt perspektiv, befinner sig arkeologiska samhällsanalyserna på en förhållandevis låg nivå; frågeställningarna handlar slentrianmässigt om social differentiering, företrädelsevis baserade på materiella värderingar. Det som skiljer New archaeology perspektiv från Cambridgeskolans kan kort sammanfattas som funktionalism, respektive urvattnad poststrukturalism. Öhhh... Ovanstående får läsas som ett spontan och kanske inte helt saklig reaktion på trista forskningstraditioner inom arkeologin. Självklart har det gjorts många bra arkeologiska analyser som angripit sociologiska frågeställningar. Ian Morris Burial and Ancient Society är ett exempel; Morris lyckas förhållandevis bra med att kombinera Giddens strukturationsteori med en innovativ syn på det arkeologiska materialets 4 Det är lustigt att notera hur Giddens och Bourdieu lyckas undvika att nämna den andre i sina texter eller ens i sina respektive notapparater - detta fenomen kan väl knappast vara av slumpen tillkommet? 14
potential (Morris 1987). I ett större idéhistoriskt perspektiv kan man dock grovt sammanfatta utvecklingen av sociala arkeologiska analyser som att den i princip följt samma mönster som sociologisk teori. Brottet i den utvecklingen kommer under 60-talet då arkeologisk socioteori börjar halka efter. Under 60- och 70-talen försökte man, i linje med den nya arkeologins objektiva ideal, finna lagbundna, generella strukturer som kunde appliceras på alla samhällen Jag har redan tidigare antytt det s k Saxe/Binford programmet, vilket byggde på Parsonsk strukturfunktionalism och Goodenenoughs terminologi. Funktionalismen mötte m a o inte samma öde inom den arkeologiska disciplinen som i den sociologiska. Gellner summerar det antropologiska/arkeologiska funktionalistiska perspektivet på följande vis: "The idea was that a tribal society has a certain structure or organisation, each part of which imposed such preassures and sanctions on the individuals within it as to ensure that they behaved in a way that sustained that structure, and so on forever, or at any rate for quite a long time. Structure was important, a matter of serious concern for men (inside the society or among investigators). Culture on the other hand, was relatively ephemeral, accidental, epiphenomal and altogether suitable for women (inside the society or among investigators). Structure was, for instace, whom one could marry; culture was what the bride wore." (Gellner 1985:135f) Här kan man se en tydlig skillnad mot den sociologiska utvecklingen. När den sociologiska teorin diversifierades förblev den processuella arkeologin funktionalistisk. De kognitiva, fenomenologiska riktningarna gavs inget större utrymme i debatten; av de nya perspektiv som sprang fram ur den sociologiska teorin var det snarare de positivistiska dragen som attraherade arkeologerna. David Clarke införde t ex det systemteoretiska perspektivet och menade att sociala system är: "...an intercommunicating network of attributes or entities forming a complex whole." (Clarke 1968.42). Ett exempel i mängden är Renfrews studie över medelhavsområdets struktur och utveckling. Renfrew beskrev det egeiska samhället som ett slutet system av olika subsystem länkade med varandra. Till större delen följer han Parsons AGIL-modell, men han definierar även en speciell form av positiv feedback, 'multiplier effect', för att kunna förklara hur systemet förändras: "Changes or innovations occuring in one field of human activity (in one subsystem of a culture) sometimes act so as to favour changes in other fields (in other subsystems). The multiplier effect is said to operate when these induced changes in one or more subsystems themselves act so as to enchance the origional changes in the fist subsystem (Renfrew 1972:37). Renfrews arbete stack ut kvalitetsmässigt från traditionella arkeologiska analyser från samma tid, men är trots allt både stelt och föga innovativt ur sociologisk synvinkel. Den här typen av processuell funktionalism har också kritiserats kraftfullt av t ex Hodder (1982) och Shanks & Tilley (1987). De menar att sådana analyser t ex inte säger något om varför institutioner och subsystem ser ut som de gör, bara hur de må ha fungerat. De vill istället betona: 15
Page 1 and 2: Litteraturkurs, 7p: - Sociologisk T
Page 3 and 4: För bara ett par, tre decennier se
Page 5 and 6: det perspektivet som hans idéer ä
Page 7 and 8: kombineras med en hermenutisk enlig
Page 9 and 10: för diskursens teori överlag. Den
Page 11 and 12: is to say, they are not brought int
Page 13: tidsmässiga begränsning (Giddens
Page 17 and 18: postulat och diverse ad hoc lösnin

Sociologisk Teori & Metod: Om individer och grupper i sociala system

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?