Sociologisk Teori & Metod: Om individer och grupper i sociala system

Levi-Strauss m fl). De teoretiska utgångspunkterna är i grunden de samma
hos båda riktningarna; bägge ser samhällen som sociala system vars delar
(institutioner) definieras utifrån sin funktion eller betydelse för helheten.
Bägge fokuserar på interna relationerna mellan systemets byggstenar och
tillmäter inte yttre påverkan och historisk utveckling någon större relevans.
Eftersom strukturen i systemet antas stå över individens handlingar och
medvetande är det i viss mån även förutsägbart (Boglind 1991:32; Giddens
1984:1f). Trots dessa likheter utgår emellertid den amerikanska och den
franska strukturalismen från skilda utgångspunkter. Ett sätt att belysa
skillnaderna mellan de bägge riktningarna är att redogöra för Parsons och
Levi-Strauss olika former av strukturalism.
Talcott Parsons strukturfunktionalism
En av de mest inflytelserika och centrala figurerna för sociologisk teori
under 1900-talet var tveklöst Talcott Parsons. Parsons grundsyn var inte olik
Durkheims, men han tog även intryck av den brittiska antropologiska
skolans (läs: Malinowski och Radcliffe-Brown) metodologi. 1 Grunden i
Parsons sociologi härrör sig från s k action theory. Rötterna till denna
återfinns i Webers sociologiska arbeten och utgår från ett behavioristiskt
synsätt om att aktörerna i ett socialt system är medvetna om sig själva som
subjekt och med sina handlingar söker på olika sätt att nå fram till målet för
sina intentioner. Traditionell behaviorism implicerar dock ett mekaniskt
förhållande mellan aktörer och olika stimuli som Parsons tog avstånd från.
I The Structure of Social Action skriver han:
"A theory which, like behaviorism, insist on treating human beings in terms which
exclude his subjective aspect, is not a theory of action" (Parsons 1937:77f).
Parsons definierade istället social handling som normativt reglerad samt att
aktörernas val styrs av ett gemensamt värdesystem. Kärnan i Parsons
"action theory" ligger i de tre huvudkoncepten: Unit act, voluntarism och
verstehen. En "unit act" består av fyra komponenter: En aktör, en situation,
där vissa saker ligger utanför aktörens kontroll (conditions), medan andra är
påverkbara (means). Vidare kräver handlingen ett slut (eller mål) och till
sist är situationen styrd, eller åtminstone påverkad, av systemets normer
och värderingar (Parsons 1937:1). "Voluntarism" är ett begrepp som
förutsätter att aktörerna har en viss handlingsfrihet när de agerar (dock inte
synonymt med en fri vilja). "Verstehen" är ett av Webers omdiskuterade
begrepp för vilket en enkel förklaring måste bli en kraftig generalisering.
Man kan dock kortfattat beskriva "Verstehen" i detta sammanhang som det
subjektiva perspektiv som forskaren måste utgå ifrån när han analyserar
aktörens sociala relationer (Eldridge 1971;28ff).
1 Antropologins frågeställningar under början av 1900-talet var vanligen diffusionistiskt eller
evolutionististk relaterade om hur och på vilket sätt samhällen uppkommit. Malinowski och Radcliffe-
Brown vände istället fokus mot hur samhällena var uppbyggda hur de fungerade, Malinowski resonerade
efter individuella behov medan Radcliffe-Brown poängterade samhällets överlevnad som målet för dess
struktur. Till skillnad från de franska funktionalisterna kombinerade de omfattande fältstudier med
sociologisk teori. En av orsakerna var praktiska; sociologiska teorin gjorde det möjligt att organisera och
strukturera antropologiska data. Parsons arbetade emellertid till skillnad från dessa genom att först ställa
upp att antal funktioner som han ansåg nödvändiga i sociala system för att sedan via antropologiska
analyser söka finna empirisk vederhäftighet för sina postulat (Boglind 1991:42; Tilley 1990:28f)).
2