Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

Sirenen 

Räddningsverkets tidning 

nr 2 

2003 

Nytt förslag: 

Sotningen 

ska inte 

avregleras 

sidan 13 

Giftfällan 

Brandmän 

struntar 

i riskerna 

TEMA ARBETSMILJÖ sid 14-21 

1 843 sökte till nya utbildningen 

sidan 4

2 Inledaren 

Sirenen Nr 2 • 2003 

Säkrare farligt gods-transporter 

med bättre tillsyn och ny lag 

Av Räddningsverkets årliga insatsstatistik 

framgår att det inträffar relativt 

få olyckor med transporter av farligt 

gods på väg och järnväg. Den särskilda rapporteringen 

av olyckor och tillbud med farligt 

gods vid luft- och sjötransporter visar 

samma goda resultat. 

Eftersom olyckor med farligt gods kan få 

mycket allvarliga konsekvenser för liv, 

egendom och miljö är det låga antalet 

olyckor positivt. 

Ett bidrag till att olycksfrekvensen är så 

låg är att säkerhetstänkandet successivt har 

höjts hos både de företag som är avsändare 

av farligt gods och hos dem som sköter 

transporterna. Den höjda säkerheten är en 

konsekvens av att de flesta aktörer följer 

bestämmelserna. En annan är den tillsyn 

som bedrivs av polisen, tullen, järnvägsinspektionen, 

luftfartsinspektionen och 

Räddningsverket. 

Går åt rätt håll 

Under 2001 gjordes över 6 200 tillsyner av 

vägtransporter med farligt gods. Tillsynsmyndigheterna 

noterade brister i omkring 

1 500 transporter. I 25 procent av transporterna 

bryts alltså mot reglerna. Men det 

sker en förbättring. För tio år sedan gjordes 

anmärkningar mot 40 procent. 

Som samordnande myndighet ser vi med 

oro på utvecklingen att några av de ansvariga 

myndigheterna inte når upp till sina 

målsättningar för denna viktiga verksamhet. 

Precis som inom räddningstjänstområdet 

är en satsning på det förebyggande arbetet 

den viktigaste åtgärden för att ytterligare 

höja säkerheten. Farligt gods med brister 

ska naturligtvis inte ens komma ut på 

vägarna. Säkerhetssystemen måste skärpas 

redan hos avsändarna. 

Det är bland annat därför vi har systemet 

med säkerhetsrådgivare sedan 1 januari, 

2000. Med deras hjälp vill vi komma åt bris- 

Innehåll 

Nyheter 

Vidareutbildning karriärmöjlighet ………………4 

1 800 sökte till nya utbildningen …………………5 

Linköping satsar på invandrarna…………………6 

Bostadsbrandsyn nytänkande för brandmän……7 

Öckerö har en plan…………………………………8 

Inomhusfyrverkerier – en risk som ökar …………9 

Hjärtläkare vill ha hjälp av räddningstjänsten…10 

Chefsmötet i Malmö ………………………………12 

Nytt förslag: avreglera inte sotningen …………13 

Största hjälpinsatsen förberedd …………………13 

Nyutgivet …………………………………………24 

Tågbolag satsar på räddningstjänstövning ……34 

Tema Arbetsmiljö 

Oskyddade brandmän äventyrar hälsan ………14 

”Vi betalar priset för vansinnig arbetsmiljö” …16 

terna vid fraktterminalerna eller lastbryggorna. 

Säkerhetsrådgivarna ska vara både övervakande 

och rådgivande. Ansvarig för 

säkerheten är den som leder verksamheten, 

företags- eller myndighetsledningen. Sedan 

EG-direktivet med säkerhetsrådgivare 

infördes har närmare 1 000-talet rådgivare 

registrerats. Dessa personer har tagit på sig 

uppgiften för sammanlagt omkring 4 400 

företag och myndigheter. 

Ett problem i det sammanhanget kan vara 

de säkerhetsrådgivare, som anlitas av 

många företag. Det finns några enstaka 

som har uppdrag hos ett 100-tal företag. 

Man kan verkligen fundera över om det 

med ett sådant engagemang finns förutsättningar 

att göra ett effektivt arbete. 

Samlad tillsyn 

I allt säkerhetsarbete krävs systematik och 

klara rutiner. Eftersom antalet tillsyner 

minskat måste en av utmaningarna för tillsynsmyndigheterna 

vara att hitta metoder 

för en effektivare tillsyn. I dag utförs den 

ofta av en myndighet i taget. En lösning 

kan vara att satsa på samlade 

aktioner, där viktig information i förväg 

lämnas av kommunernas miljö- 

och hälsoskyddsförvaltningar, 

av den kommunala räddningstjänsten,arbetsmiljöinspektionen 

med flera. 

Den ansvariga tillsynsmyndigheten 

får då ett betydligt 

bättre underlag att utgå 

ifrån. Graden av slumpmässighet 

minskar, tillsynen blir 

samordnad och systematisk. 

Erfarenhetsåterföringen 

måste också förbättras. De 

fel och brister som upptäcks 

ska snabbt rapporteras till de 

ansvariga hos avsändaren eller 

transportören. Säkerhetsrådgi- 

Hur farlig är röken och sotet? ……………………17 

Isocyanater en hälsorisk …………………………18 

Så skyddar du dig …………………………………19 

Fortplantningsförmågan kan påverkas ………20 

Farliga gifter i Akalla-tunneln……………………21 

Erfarenheter 

Vågade inte hoppa från balkongen – dog ………22 

Lampor som orsakar bränder ……………………23 

Sirenens räddningsskola 

Kost och träning ………………………………25-27 

Ordet fritt 

Det behövs chefer som kan leda medarbetarna 28 

Visst är brandmannayrket unikt ………………29 

Vart är Räddningsverket på väg? ………………30 

varna är naturliga kontaktpunkter för denna 

återkoppling, som måste inkludera den 

verksamhetsansvarige. 

Anpassa reglerna 

Bestämmelserna om farligt gods är från 

1982, då vi inte fanns med i Europagemenskapen. 

Nu styrs bestämmelserna om landstransporter 

av farligt gods av olika EGdirektiv 

och andra internationella överenskommelser, 

som gör att de svenska övergripande 

bestämmelserna behöver förändras 

för att fungera i en allt mer internationell 

omgivning. 

Under våren kommer regeringen att tillsätta 

en utredning som ska se över både 

lagen om transporter av farligt gods och 

lagen om brandfarliga och explosiva varor. 

Översynen ska ge en moderniserad och förenklad 

lagstiftning, där sambanden mellan 

de olika transportslagen görs tydligare än 

vad som är fallet i dag. 

Det måste läggas stor vikt vid att samla de 

fyra internationella konventioner det är 

fråga om i en lagstiftning. Vi hoppas 

också att tillsynsfrågorna kommer att 

uppmärksammas ur flera aspekter. Dels 

vad gäller systemet med säkerhetsrådgivare, 

dels organisationen av den 

tillsyn som bedrivs av flera myndigheter 

och dels vilka befogenheter 

dessa myndigheter ska 

ges. 

Olycksutvecklingen är positiv, 

men det finns skäl till 

skärpning på flera håll inom 

farligt gods-området. 

Christina Salomonson 

Generaldirektör, 

Räddningsverket 

Var rädd om de deltidare som redan finns ……31 

Vilja och kompetens för Gis saknas ……………32 

Näst sista 

Nytt om namn, kolumn …………………………39 

Sista sidan 

Ute på drömresan – i ett år ………………………40 

Omslagsbilden: 

Foto: MAGNUS GLANS 

Eftersläckning – faktiskt ett 

av de tillfällen då räddningstjänstpersonal 

löper 

störst risker att få bestående 

skador. Många slarvar 

med andningsskydd och riskerar 

att dra i sig giftiga 

gaser. Det här numret har 

arbetsmiljö som tema, 

sidorna 14-21.

Debatt 


Nej, all personal behöver 

inte ha rökdykarkompetens 

D 

å och då finns anledning 

att ställa sig frågan: Vart 

är vi på väg? Uttrycks- 

sättet att deltidsbrandmännen 

är ”ryggraden” inom brand- 

Sverige och att de är cirka dubbelt 

så många som heltidarna 

är välkänt. Det leder osökt till 

intressanta reflektioner. Hur 

sköter du din rygg? Hur mycket 

kan du belasta den, innan 

den kollapsar? Kan du ta bort 

den? Om i så fall, ersätta den 

med vad? Och så vidare. 

I århundraden har elden varit 

människans vän och fiende. 

Städer, byar och enstaka hus 

brann ned gång på gång. Människorna 

tvingades och kunde 

så småningom mobilisera och 

fram till våra dagar bygga upp 

ett effektivt försvar mot brand. 

De senaste 20 åren har jag 

ofta fått anledning att ställa 

frågan: Har man då inte lärt sig 

något av historien? I de gamla 

kommunerna fanns det fyra 

grundpelare i folkets grundtrygghet 

och välfärd som aldrig 

ifrågasattes: Kyrkan, skolan, 

barn- och äldreomsorg 

och brandkåren. 

Tar sig för pannan 

Det datoriserade samhället tar 

nu över i hisnande fart. Möjligheten 

att förebygga brand ökar 

så till den milda grad, att de 

som borde veta bättre, står upp 

på seminarier och med emfas 

försöker övertyga deltagarna 

om, att med en väl fungerande 

förebyggande organisation, så 

behövs inte brandkårerna. Man 

tar sig för pannan. 

Kostnaderna för barn-, skola-, 

vård- och äldreomsorg ökar lavinartat 

i dagens samhälle. Mot 

dessa för politikerna mäktiga 

intressegrupper står sig räddningstjänsten 

slätt på alltför 

många håll. 

Vi måste lära oss att inse, att 

vi inte är självklara längre för 

en del personer. Folket, som är 

våra uppdragsgivare och som 

väljer våra politiker, måste 

ständigt hållas uppmärksammade 

på att vi finns och måste 

finnas för deras trygghet och 

säkerhet. 

Förlorade till marknaden 

Har du, värderade läsare, om 

du är i räddningstjänsten, reflekterat 

över vilket ansvar och 

kulturarv du har att förvalta? 

Har du tänkt på, att vi (ambulanstjänsten 

inkluderad) säkerligen 

är den enda yrkeskår, 

som har full acceptans och fullt 

förtroende att i vår yrkesutövning, 

när olyckan/branden varit 

framme, fått arbeta i de 

drabbades ytterst privata sfä- 

Foto: THOMAS JOHANSSON 

Dags att ompröva våra doktriner! På många ställen har man aldrig haft en livräddningsinsats med rökdykare. Vi kanske måste göra avkall 

på att alla ska kunna rökdyka – annars finns risken att den krympande skaran deltidare krymper ännu mer, skriver Ingemar Larsson. 

rer. Det är något som förpliktar. 

Missbrukar vi detta vi är 

förlorade till marknaden. 

Nu blir det skydd mot olyckor 

som gäller och detta i vid 

mening. Ett antal händelser på 

senare tid har visat vikten av 

tillgång på deltidsbrandmän. 

Då exempelvis naturreservatet i 

Tyresta brann, steg värdet på 

varje deltidbrandman som 

kunde uppbringas avsevärt. Det 

räcker inte med alla datorprogram 

och teknikspäckade bilar. 

Man måste ha mänskliga armar 

och ben också. 

Krympande skara 

Samtidigt som det ställs ökade 

utbildningskrav på deltidsbrandmän 

och befäl blir det 

allt svårare att behålla dessa 

kategorier. Många verksamheter 

och faktorer påverkar. Jag 

tänker på intressanta fritidssysselsättningar, 

jämställd föräldraroll, 

tätare jobbyten, allt 

svårare att få ledigt från arbetsgivaren 

för vår kompletteringsutbildning, 

nedläggning av de 

små företagen på stationsorterna, 

flytten till städerna av arbetstillfällen, 

reella ökade krav 

på kondition, minskad känsla 

för samhällsansvar, att låsa 

upp sig 12-17 veckor om året i 

beredskap och så vidare. Skaran 

deltidspersonal krymper 

snabbt. 

Namn: Ingemar 

Larsson 

Ålder: 56 

Hemort: Kode 

Yrkesbakgrund: 

Deltidsbrandman 

1962, brandchef deltid 

1970 i Kode kommun, 

sedan 1971 

brandmästare deltid 

och platschef för 

Kode brandkår i 

Kungälvs kommun. 

1:e vice ordförande i 

Svenska Brandbefälets 

Riksförbund 

Fritidsintressen: 

Musik (sångare 

och pianist i Kodepojkarna 

Diskant), 

skidåkning. 

Vad kan nu göras för att så 

långt som möjligt rädda de stationer 

som finns kvar med ett 

acceptabelt skydd för den befolkning 

de ska betjäna? 

Vi glömmer ganska ofta att 

det ”egentliga” Sverige börjar 

utanför Göteborg, Stockholm 

och Malmö och att människorna 

i Eriksmåla och Åsele har 

samma värde. 

Det finns många frågor man 

kan ställa sig, exempelvis: 

Måste verkligen all personal i 

räddningstjänsten ha full rökdykarkompetens? 

Måste alla brandmän på en 

station klara anspänningstiden 

fem minuter? 

Kör kvinnliga brandmän 

sämre och hanterar de brandpumpar 

sämre än sina manliga 

kollegor? 

Svaret på samtliga frågor är 

givetvis nej. 

Vi får vara beredda att ompröva 

våra doktriner för att 

kommunerna ska kunna upprätthålla 

ett skäligt skydd för 

sina innevånare. Vi kanske kan 

skapa en våg med fem minuters 

anspänningstid och en andra 

våg med tio minuter. Genast 

ökar rekryteringsunderlaget 

avsevärt. 

När livräddade du senast? 

Alla ska givetvis ha bästa möjliga 

fysik/kondition och kunna 

använda rökskyddet, men det 

kanske räcker med att fyra-fem 

av av tio har full kompetens. 

3 

Kom ihåg att på många ställen 

med långa avstånd har man aldrig 

haft en livräddningsinsats 

med rökdykare. 

När hade du din senast? 

Där handlar det mer om att 

rädda kringliggande egendom/miljö, 

då man kommer 

fram efter kanske sex mils körning. 

Vem kommer anklagelsen att 

riktas mot när befolkningen 

upptäcker att kommunerna på 

många håll prioriterar ned 

räddningstjänsten till förmån 

för barn- skola- och äldreomsorg? 

Just det – oss! 

Ingemar Larsson 

Välkommen att 

delta i ”Debatt”! 

Inläggen på denna sida måste 

vara undertecknade med 

namn. Kontakta redaktionen 

innan du skriver. 

Telefon 054 - 13 51 04. 

Textlängd: cirka 50 maskinskrivna 

rader eller omkring 

4 000 tecken (inklusive 

blanksteg). Adress: 

”Debatt”, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad. 

E-post: sirenen@srv.se

4 Nyheter Sirenen Nr 2 • 2003 

Vidareutbildningen öppna 

Vid halvårsskiftet 2004 startar 

den nya vidareutbildningen. 

Den ger fler möjlighet att vidareutbilda 

sig, inte bara de 

som vill bli befäl. 

– Vårt mål är att systemet 

ska vara så öppet som möjligt. 

Det kommer att ge högre 

kompetens än det nuvarande 

på alla områden, säger 

projektledare Bo Johansson. 

Dagens system är relativt slutet. 

Kurserna förman, brandmästare, 

förebyggande 1 och 2 

samt förvaltningsutbildningen 

är befälsutbildningar. 

En brandman som inte vill bli 

befäl har inte haft något att 

hämta. 

I det nya systemet öppnas vägarna 

för att till exempel bli 

tillsyns/brandsyneförrättare 

utan att ha gått någon befälsutbildning. 

Nya vidareutbildningen 

kommer att ha fyra linjer: Verksamhetsutveckling,Räddningsledning, 

Tillsyn och 

olycksförebyggande och Vidareutbildning 

för ingenjörer. 

Den sista är öppen även för civilingenjörer, 

byggnads- och 

högskoleingenjörer. 

Samtliga linjer kommer att 

innehålla distansutbildning. 

Finansieringen blir densamma 

som tidigare, det vill säga kommunen 

svarar för den studerandes 

lön och uppehälle medan 

själva utbildningen är gratis. 

Tre utbildningsblock 

Varje linje är upplagd på tre utbildningsblock. 

Det första är 

en basutbildning och de följande 

påbyggnadsutbildningar. 

Tanken är att även de som har 

1 843 personer har sökt till 

150 platser vid den nya tvååriga 

utbildningen. 

– Vi är mycket nöjda med 

det totala antalet ansökningar, 

säger enhetschef 

Lena Brunzell. 

Medan det totala antalet sökande 

är glädjande högt är andelen 

kvinnor som sökt bara 

sex procent, mindre än väntat. 

– Vi hade hoppats på fler 

kvinnliga sökande än 108. 

Svårt att säga varför det inte 

blev fler, å andra sidan kan andelen 

kvinnor vara högre sedan 

vi gjort urvalet. 

En annan grupp som blev betydligt 

mindre än väntat är sökande 

som kommer direkt från 

gymnasiet. 

Systemet ska 

vara så öppet 

som möjligt 

den gamla brandmannautbildningen, 

hel eller deltid, ska 

kunna gå direkt in i de olika vidareutbildningarna. 

– Det enda spåret vi ser problem 

med utan en eventuell 

preparandutbildning inför 

basutbildningen är Tillsyn och 

olycksförebyggande eftersom 

de som gått den tvååriga utbildningen 

läst mycket förebyggande, 

säger Bo Johansson. 

Första steget i Verksamhetsutveckling 

för skydd mot 

olyckor är en fem veckors basutbildning. 

Steg två fem veckors 

påbyggnad och tredje en 

tio veckor lång högre påbyggnad. 

Inledningsdelen i Räddningsledning 

är sex veckor, andra 

blocket nio veckor och sista 

fem veckor. Första sexveckorsblocket 

motsvarar förman deltid 

och ger kompetens för att 

leda mindre insatser. Det andra 

blocket för större olyckor och 

tredje och sista steget ger dessutom 

stabschefskompetens. 

– Vi kan tänka oss en glesbygdskommun 

som har långt 

till förstärkningsresurser och 

tycker att förman deltid är för 

låg kompetens med hänsyn till 

kommunens riskbild, då kanske 

man kostar på ett steg till. 

Känsla för det operativa 

Den fjärde linjen, Vidareutbildning 

i tillsyn/olycksförebyggande 

för byggnadsingenjörer, 

högskoleingenjörer, ci- 

– Det är bara ett 50-tal som 

går ut gymnasiet nu i vår. En orsak 

kan vara kravet på körkort. 

Främja mångfald 

Den klart största gruppen, 

nästan 65 procent, är män med 

minst ett års arbetslivserfarenhet. 

En överraskning eftersom 

man på förhand trodde att det 

var den grupp som var svårast 

att nå med information. 

Ett mål vid antagningen till 

nya utbildningen är att främja 

jämställdhet och mångfald. På 

ansökningsblanketten ombads 

de sökande att, på frivillig 

grund, kryssa i om de har invandrarbakgrund.191 

av de sökande 

har uppgett att de är invandrare 

och det gör drygt tio 

procent. 

vilingenjörer med flera, kommer 

troligen att inledas med 

delar av grundkursen för räddningstjänst. 

Skälet är att de som kommer 

utifrån och ska göra brandsyner 

ska få en känsla för operativ 

räddningstjänst. 

– Vi funderar på att lägga 

samman tillsynsutbildningen 

för brandmän och ingenjörer. 

Båda har en hel del att lära av 

varandra. 

Basutbildningen är på sex 

veckor och påbyggnadsutbildningen 

tio veckor. 

Översyn av Rub-året 

Projektet ska även se över det så 

kallade Rub-året, året på räddningsskolan 

i Revinge för 

brandingenjörer som gått 

Lunds tekniska högskola. 

Ytterligare ett projekt som 

startats ska ta fram föreskrifter 

om kompetenskrav för olika 

behörigheter. Det gäller behörighet 

som räddningschef, för 

att kontrollera brandskydd, utöva 

tillsyn och för att leda räddningsinsatser. 

Projektet ska också se om det 

finns behov av ett allmänt råd 

när det gäller kompetens inom 

räddningstjänstområdet i övrigt. 

Den nya föreskriften ska 

träda i kraft 1 januari 2004. 

Projektgruppen har i huvudsak 

våren på sig med vidareutbildningssystemet. 

Kursplanerna ska vara klara 5 

maj men redan 2 maj vill regeringen 

se förslaget. I mitten av 

juni går förslaget ut på remiss 

och svaren ska vara inne 1 september. 

Den 17 september ska förslaget 

vara klart att tas av styrelsen 

för Centrum för riskoch säkerhetsutbildning. 

Programmet 

för ingenjörer får ytterligare 

– Den uppgiften begärde vi in 

som statistiskt underlag för att 

se om vi nått fram till invandrargrupperna 

i vår marknadsföring. 

Eftersom utbildningen 

är ny känns det viktigt att få 

med alla samhällsgrupper i 

sökunderlaget, säger Pia Holmstrand. 

Analysera ansökningarna 

Det kom in en stor mängd ansökningar 

sista veckan och det 

har ännu inte hunnits med en 

analys av ansökningsunderlaget. 

– Inför nästa intagningsomgång 

ska vi göra en utvärdering 

och bland annat titta på fördelningen 

geografiskt, och om vi 

måste förändra vår marknadsföring. 

tre månader på sig och ska vara 

klart 16 december. 

Information på hemsidan 

Kommuner och andra intressenter 

kommer att hållas informerade 

om projektets utveckling. 

Bland annat via Räddningsverkets 

hemsida 

Nu vidtar det omfattande arbetet 

med att granska behörighet 

och värdera de sökandes 

meriter. De som inte uppfyller 

behörighetskraven ska få besked 

senast i början av maj. Meritvärderingen 

sker enligt samma 

bedömningsgrunder som 

används vid uttagningen till 

högskoleutbildningar. 

Göra överintag 

Målet är att utbilda 150 elever 

och för att täcka in eventuella 

återbud eller avhopp kommer 

det att göras ett överintag. 

– Eftersom det är en ny utbildning 

har vi ingen erfarenhet 

av hur många som avbryter. 

Det finns stora variationer från 

polisutbildningen, där nästan 

ingen hoppar av, till vissa hög- 

www.srv.se där material kontinuerligt 

läggs ut. 

Representanter för projektet 

finns även på plats vid Brand 

2003 i Halmstad i maj. 

GUNNO IVANSSON 

1 843 vill gå nya utbildningen – men bara 108 

skoleutbildningar där man 

måste ta in dubbelt så många 

som det finns kursplatser. Vi 

har räknat med ett överintag 

på 10-20 procent och kommer 

att ta in 165-180 elever, säger 

Pia Holmstrand. 

Nio kurser 

Den nya utbildningen har nio 

kurser och arbetet med studiehandledningar 

som omsätter 

kursplanernas mål fortgår. Utbildningen 

av LIA-handledare 

(Lärande i arbete) startar våren 

2004 och kursplanen är klar. 

För heltidsbrandmän kommer 

den gamla utbildningen 

att pågå parallellt under en 

övergångsperiod fram till 

2004. För deltidarna blir det 

ingen övergångsutbildning.


kvinnor 

– Jag gjorde lumpen som 

ammunitionsröjare i Skövde 

och två-månaderspraktiken 

hos räddningstjänsten i Vällingby. 

Efter det kunde jag 

inte tänka mig något annat. 

Det säger Ranjdar Ali, 21, en av 

de 1 843 sökande till den nya 

tvååriga utbildningen. 

– Brandmännen har sån sammanhållning 

och det verkar 

vara ett bra jobb. 

Ranjdar fick upp ögonen för 

utbildningen sedan han sett en 

annons i Falköpings Tidning. 

Ranjdar tror att brandmannayrket 

passar honom. 

– Jag jobbar inom hemtjänsten 

och fungerar bra med 

människor. 

Åsali Wiklund, 22, från Luleå, 

blev intresserad efter att ha sett 

en annons om prova på dagar 

vid räddningstjänsten i Piteå. 

– Allt vi provade på var intressant, 

det verkar vara ett jätteroligt 

jobb. 

Inte rädd för fyskraven 

Hon jobbar som väktare och 

vill testa något nytt. Samtidigt 

Nyheter 

karriärvägarna 

Foto: GUNNO IVANSSON 

Grundtanken är att vidareutbildningen 

ska vara öppen oavsett 

om man har den gamla eller 

nya utbildningen. – Det 

enda spåret vi ser problem med 

utan en eventuell preparandutbildning 

är tillsyn och olycksförebyggande, 

säger projektledaren 

Bo Johansson. 

– Deltidsutbildningen upphör 

nästa år och ersätts av en 

ny utbildning för räddningsinsats. 

Det innebär att preparandutbildningen 

måste påbörjas 

redan i höst. 

Information om preparandutbildningen 

skickas ut till 

kommunerna i april. 

– Kommunerna har också 

möjlighet att få hjälp från närmaste 

räddningsskola, framför 

allt med preparandvecka 

två. 

Informationspaketet innehåller 

även det intyg där räddningschefen 

ska intyga att de 

som gjort de två veckorna uppfyller 

kursmålen. 


– Det verkar vara 

ett bra jobb 

vill hon fortsätta jobba med säkerhet 

och är inte rädd för de 

fysiska kraven. 

– Nej, även jobbet jag har nu 

är fysiskt krävande. 

Att utbildningen är två år 

tycker hon är bra. 

– Jag vill vara bra på det jag 

gör. Utbildningen verkar vara 

bred och är den så bra som jag 

hoppas och tror kommer man 

väl förberedd till räddningstjänsten. 

Anders Lindgren, 29, deltidsbrandman 

i Säter, har även han 

funderat på att byta bana. 

– Jag har haft mitt nuvarande 

jobb i tio år men inte vetat riktigt 

vad jag vill göra. För ett år 

sedan gick jag med i deltidskåren 

och kände att det vill jag 

satsa på. 

Anders Lindgren har sökt 

heltidsjobb med det är svårt att 

få in en fot när man inte redan 

är heltidsbrandman. Utbildningens 

längd avskräcker honom 

inte. 

– Det är det här jag vill göra 

så två år inget problem. 


Utan avvecklingspengar 

Ytterligare 

nedskärningar 

hotar 

23 miljoner kronor från 

Krisberedskapsmyndigheten. 

20 miljoner kronor från 

regeringen. 

Det är pengar Räddningsverket 

vill ha besked om. 

– Utan dem blir det ytterligare 

nedskärningar, säger 

stabschef Ulrica Johansson. 

Räddningsverket har avvecklingskostnader 

på 35 miljoner 

för 2004. 15 miljoner rör centrala 

förvaltningen och de 

kostnaderna ska klaras genom 

nedskärningar. 20 miljoner rör 

utbildningsområdet och Räddningsverket 

anser det beror på 

resurser som byggts upp för civila 

försvaret. 

Därför begärs 20 miljoner 

2004 och 3 miljoner 2005 från 

Krisberedskapsmyndigheten 

(KBM) som fördelar anslagen 

för civilt försvar. 

Men KBM har sagt nej. 

– De tycker att avvecklingsmedel 

är en engångssumma 

som vi redan fått. Men vi har 

kostnader över flera år, bland 

annat för löner och lokaler. 

Skurit ned 160 miljoner 

Utöver de avvecklingsmedel 

som diskuteras minskar Räddningsverket 

utgifterna med 

motsvarande 160 miljoner 

kronor under 2003-2005 för 

att klara budgeten. 

– Vi har en budget i obalans 

från början. Vi kan inte minska 

med ytterligare 20 miljoner 

kronor. Inte om vi ska klara 

vårt uppdrag. 

Avvecklingen handlar till 

stor del om civilpliktsutbildningen 

som håller på att försvinna 

från skolorna. 

Totalt försvinner uppskattningsvis 

100-120 tjänster från 

de fyra skolorna och 30-50 

tjänster på centrala förvaltningen 

i Karlstad. 

Vad händer om Räddningsverket 

inte får pengarna? 

Övergångsutbildningen 

på departementets bord 

Frågan om övergångsutbildningen 

av brandmän som vill gå 

den nuvarande utbildningen 

har ännu inte fått någon lösning. 

Räddningsverkets pengar 

räcker inte till mer än hälften av 

det behov som kommunerna 

anmält för 2004. 

– Vi har nu lyft frågan till departementet 

genom att vi i 

budgetunderlaget tydligt skri- 

5 

– Då måste vi minska annan 

verksamhet inom civilt försvar. 

Och godkänns inte det måste 

principerna för kostnadsfördelning 

inom utbildningssystemet 

omprövas, säger Ulrica 

Johansson. 

Vad kan det handla om? 

– Om staten ska betala deltidsbrandmännens 

lön under 

utbildning, vilket sker i dag. 

Och om vidareutbildningar 

kanske måste avgiftsbeläggas. 

Färre anställda 

För centrala förvaltningen 

görs en total organisationsöversyn. 

En ny organisation med 

färre anställda är planerad för 

2004. För att klara avvecklingskostnader 

på 15 miljoner inom 

centrala förvaltningen föreslås 

minskat stöd till skadebegränsande 

verksamhet, exempelvis 

utveckling och resurser för oljeskydd, 

och internationell beredskap. 

Från regeringen vill Räddningsverket 

ha besked om utvecklingspengar 

till NCO (Nationellt 

centrum för erfarenhetsåterföring 

från olyckor) 

som håller på att etableras i 

Karlskoga. Verket har hittills 

fått sex miljoner och anser att 

ytterligare 20 miljoner krävs 

under de närmaste åren för att 

utveckla och etablera verksamheten. 

Tillbaka till Karlstad 

När NCO startades sattes målet 

till 20-30 anställda efter fyra 

år och att verksamheten eventuellt 

skulle knoppas av från 

Räddningsverket. I dag jobbar 

åtta personer i Karlskoga. 

– Vi har uppdraget att etablera 

NCO. Men får vi inte fortsatta 

utvecklingsmedel kan vi 

bara fortsätta med den verksamhet 

som rör oss. Då är det 

inte effektivt att ha åtta personer 

i Karlskoga, utan då flyttar 

vi dem troligtvis till Karlstad. 

PER LARSSON 

ver att finansieringen inte räcker 

för behovet, säger Stefan 

Lundqvist, chef för Centrum för 

riskoch säkerhetsutbildning. 

Kommunförbundet har reagerat 

på situationen. 

– Det här är mycket olyckligt. 

Vi är bekymrade och avser att 

skriva till regeringen i ärendet, 

säger Anita Sundin, Kommunförbundet.


Linköping satsar på invandrarna 

Foto: TERESE PERMAN 

Med hjälp av tolk fick Khedr Abdulahad Yousif och hans klasskamrater information i brandskyddsfrågor på Komvux. Räddningstjänsten i Linköping gör en 

särskild satsning på invandrare. 

– Jag vill se mer sånt här 

De flesta kommuner prioriterar 

information om brandskydd 

till skolelever i olika 

stadier. 

Linköping började en liknande 

satsning för vuxna invandrare 

– Varför har vi inte fått informationen 

tidigare? undrade en 

elev. 

– Frågan är motiverad, konstaterar 

Per-Åke Larsson vid 

räddningstjänsten i Linköping. 

Det finns grupper i samhället 

som ibland blir förbisedda, 

som av olika skäl inte nås av information. 

När räddningstjänster 

genomför brandskyddsinformation 

på arbetsplatser 

finns inga arbetslösa där. Kanske 

heller inga invandrare. 

Men invandrare går att nå, 

det insåg räddningstjänsten i 

Linköping där Christer Axén 

drog igång satsningen. 

– Oftast brukar det kosta 

mycket tjat att få hit företrädare 

för olika funktioner i samhället. 

Nu kom initiativet från 

räddningstjänsten. 

Jag vill se 

mer sånt 

här, för en 

av våra 

uppgifter 

är att se till 

att folk får 

Per-Åke Larsson en plats i 

samhället 

och det här är viktig samhällsinformation, 

säger Åsa Strömsten, 

biträdande rektor på 

Komvux i Linköping. 

Bra respons 

För snart två år sedan startade 

räddningstjänsten brandskyddsinformation 

till invandrare 

som läst svenska i ett år. I 

höstas utökades informationen 

till invandrare som behöver 

tolkhjälp. Innan jul hann 

räddningstjänsten med åtta 

språkgrupper. 

– Vi pratar om brandvarnare, 

utrymningsvägar, brandrisker 

i hemmet. Jag tycker intresset 

är gott, vi har fått bra respons, 

säger Per-Åke Larsson, ansvarig 

för externutbildning hos räddningstjänsten. 

På samma sätt 

Sirenen besökte en klass på 

Komvux. 

En del tyckte att det inte var 

några nyheter de fick höra, för 

andra kan enkel information 

lösa upp knutar. Som rädslan 

att ringa 112. Det är lätt att få 

tunghäfta när man är osäker i 

språket och frågorna från larmoperatören 

hopar sig. 

– Man blir stressad, sade en 

kvinna. 

– Men ni behöver inte säga så 

mycket, det räcker med 

”brand”. Larmoperatören kan 

se vilken adress ni ringer från, 

informerade Per-Åke Larsson. 

De flesta noterade att kunskapen 

om brandskydd fick de 

i det gamla hemlandet ungefär 

som de får den i Sverige; via 

skolan, informationsblad till 

hemmet, massmedia. 

– Men det är bra med ett 

larmnummer. I Irak hade vi oli- 

ka nummer till räddningstjänst, 

polis och sjukvård, sade 

en elev. 

– Jag tycker hyresvärden ska 

installera brandvarnare hos 

alla och lägga kostnaden på hyran, 

tyckte en annan. 

Räddningstjänsten nöjer sig 

inte med utbildningen på 

Komvux, som man hoppas ska 

bli permanent schemalagd. I 

slutet av förra året togs kontakt 

med invandrarföreningarna. 

– Vi hade ett möte som var 

välbesökt. Föreningarna ska erbjudas 

fyra timmars brandskyddsinformation. 

Den första genomförs 12 maj. 

Dessutom kommer via föreningarna 

invandrare att erbjudas 

prova på-kurs i vår där 20 

deltagare får tre dagar på övningsfältet. 

Applåderar satsningen 

Ninna Krüger på Informationskontoret, 

som jobbar med integrering 

av invandrare, applåderar 

att räddningstjänsten 

gör en satsning på bred front: 

– Mötet med föreningarna 

var värdefulla. De 40 personer 

som kom ser jag som vidareinformatörer. 

Och jag märkte att 

det stärkte dem att de kan något 

som inte vi kan, ett språk 

som kan föra informationen vidare. 

Informationskontoret vill 

också att räddningstjänsten 

ska ta emot språkpraktikanter 

för fem veckors praktik på arbetsplatsen. 

Ninna Krüger hoppas det ska 

tas emot väl av brandmännen. 

– Fördomar har vi, även om vi 

inte vill tro det. Jag har min syn 

på brandkillar och de säkert sin 

på en käring på kommunens 

kontor. Invandrare däremot 

dras ofta över en kam. Utgå 

från att vi är mer lika än olika. 

Likheterna är till för att vi ska 

kunna mötas, olikheterna är 

till för att göra livet spännande. 

Jag vill att brandmännen ska 

fokusera på att träffa en ny 

människa. 

PER LARSSON

Foto: PER LARSSON 

Det blir rapport på det här. Gösta Löwemo, bostadsrättsföreningen, och Carl-Ejno Carlgren konstaterar 

att vinden blivit ett skräpupplag, Lennart Ahlberg gör notering för rapport. 

Bostadsbrandsyn 

– Brandmännen tycker det 

är nytänkande i deras roll 

Vad händer om det börjar 

brinna? Hur ser det ut i hyreshusen? 

Brandmännen i Linköping 

håller på att lära sig. 

De gör bostadsbrandsyn. 

Det bor en liten hamster i 

många av oss. Saker som aldrig 

används kan vara svåra att göra 

sig av med. Till och med tomma 

pappkartonger. Bra att ha någon 

gång. Men när kartonger 

lämnas både här och där beror 

det snarare på ren slöhet. 

På Åbylundsgatan i Linköping 

är det mesta i god ordning. 

Men inte allt. 

Styrkeledare Lennart Ahlberg 

öppnar dörren till ett 

vindsutrymme, strax innanför 

dörren har någon lämnat en 

hög tomkartonger. 

– Här ser för jävligt ut, säger 

Gösta Löwemo, representant 

för bostadsföreningen. 

Han är mån om att det ser bra 

ut, och när Ahlberg konstaterar 

att det även finns gott om 

brännbart material i förråden, 

så säger Löwemo: 

– Jag skriver till medlemmarna 

att det inte får se ut så här, 

att de inte får ha brandfarliga 

föremål i förråden. 

– Det ska du inte göra. Det 

finns inget som säger att de 

inte får ha material som kan 

brinna i förråden, däremot får 

de inte ha brandfarlig vätska 

här uppe. 

Det hittar man heller inte. 

Däremot lär sig Ahlberg och 

kollegan Carl-Ejno Carlgren att 

hitta i husen. Det är en vits med 

bostadsbrandsyn. Uppgiften är 

förebyggande, rätta till brister 

som kan orsaka brand. Skulle 

det ändå brinna så har räddningstjänsten 

skaffat sig lokalkännedom. 

– Vi får kontroll på rökluckor, 

brandposter, om det finns stigarledning, 

allmän orientering 

av bostadsområdet. Jag tycker 

uppgiften är bra, tror de flesta i 

kåren tycker det, säger Lennart 

Ahlberg. 

Knackar inte dörr 

Bostadsbrandsynen innebär 

inte att brandmännen knackar 

dörr hemma hos folk. Däremot 

går de igenom allmänna utrymmen 

som källare, trapphus 

garage och vindar, samt den 

allmänna ordningen på gårdsplanen. 

– Men det händer att folk passar 

på att komma ut och diskutera 

med oss när vi är här. 

Christer Axén på förebyggande 

avdelningen drog igång bostadsbrandsynen 

som ett projekt 

1999. I dag är det en etablerad 

verksamhet med sex 

stora fastighetsbolag involverade. 

I takt med att verksamheten 

växt har brandsynen utökats 

från en till flera dagar i 

veckan i mån av tid. Varje styrka 

har också fått fasta geografiska 

ansvarsområden. 

Dessutom genomförs informationskvällar 

i bostadskvarteren. 

Räddningstjänsten tar 

880 kronor för brandsyn och 

information. 

– Kontinuiteten 

i arbetet har 

gjort att personalen 

fått upp 

ögonen för den 

här typen av 

verksamhet och 

tycker att det är 

ett nytänkande 

i brandmannens 

roll. Gensvaret 

från dem 

är mycket bra, 

säger Christer 

Axén. 

Hur ser det ut 

då i bostadskvarteren? 

– Generellt 

sett är det bätt- 

re ordning där det är insatslägenheter, 

där finns en förening 

som är intresserad av god ordning, 

säger Lennart Ahlberg. 

Insatsstyrkan skriver vad 

man kallar ett ”mjukisprotokoll”. 

När bristen är åtgärdad 

skickar bostadsrättsföreningen 

eller fastighetsbolaget en 

kvittens. Om felet var allvarligt 

görs också en efterkontroll, oftast 

av förebyggande avdelningen. 

Vilket är vanligaste anmärkningen? 

– Att vindsförråd är olåsta 

och belamrade med grejer är 

ett stort problem. 

Gösta Löwemo inser risken 

om en presumtiv pyroman 

skulle leta sig upp på vinden, 

han noterar vilka förråd som är 

olåsta. 

– Vi har också hittat och åtgärdat 

många brandposter 

som kärvat fast eftersom de 

inte spolats igenom på åratal, 

säger Ahlberg. 

Med en liten uppoffring, arbetet 

tar några timmar, hjälper 

räddningstjänsten både de boende 

och sig själva. 

PER LARSSON 


Så här gör vi. Lennart Ahlberg går igenom dagens 

bostadsbrandsyn tillsammans med Carl- 

Ejno Carlgren och Thomas Adolfsson. 

12 000 deltidsbrandmän 

utan avtal 

Avtalet för landets 12 000 deltidsanställda brandmän är uppsagt. 

Det innebär att deltidsbrandmännen står utan avtal efter 

den sista mars. 

– Det är en rad sociala frågor vi inte är nöjda med. Som till exempel 

ersättningen från Försäkringskassan när en deltidsbrandman 

skadar sig i tjänsten. Vi får inte ut något då, säger Greger 

Sundgren, vice ordförande i Brandmännens Riksförbund, BRF. 

Enligt Sundgren finns det flera sociala trygghetsfaktorer man 

vill diskutera. 

Förhandlingar med Kommunförbundet har nyligen inletts. 

– Vi vill förstås också få upp lönen. Det skulle göra det lättare 

att rekrytera deltidsbrandmän och behålla dem vi har. 

Deltidsbrandmännen genomför i maj sin förbundskongress. 

Ungdomssatsning ska minska 

antalet anlagda bränder 

Minst var fjärde brand är anlagd och 60 procent av dem anläggs 

av barn och ungdomar. De anlagda bränderna i Sverige kostar 

en miljard varje år. 

Därför gör Brandförsvarsföreningen, Räddningsverket, Kommunförbundet 

och Försäkringsförbundet en gemensam insats 

mot anlagda bränder i en ungdomssatsning. 

– Tillsammans har vi tagit fram ett åtgärdsprogram om vilka 

åtgärder vi anser bör prioriteras för att minska antalet bränder. 

Information till barn och ungdomar i skolan är den absolut viktigaste 

åtgärden. Anlagd brand är i hög grad ett ungdomsproblem. 

Vi tror att en väg att minska antalet är samordnade insatser 

för att nå barn och ungdomar i den kommun där de bor, säger 

Mette Lindahl-Olsson, Räddningsverket. 

Räddningsverket arbetar för närvarande med ett nytt skolmaterial, 

som planeras vara klart i höst. 

Förutom mer information i skolorna vill de fyra organisationerna 

att kommunerna har åtgärder mot anlagda bränder i sina 

räddningstjänstplaner och kommande handlingsprogram, samt 

att samarbetet kring brandutredningar förbättras och utvecklas. 

– Tanken är att få igång ett samarbete mellan räddningstjänst, 

polis, sociala myndigheter och lokala nätverk kring det här problemet, 

säger Mette. 

Hela åtgärdsprogrammet ligger på Räddningsverkets hemsida 

www.srv.se. 

Norrtälje kräver 

systematiskt brandskyddsarbete 

Räddningstjänsten i Norrtälje har tagit fasta på Räddningsverkets 

allmänna råd om systematiskt brandskyddsarbete. 

Till alla ansvariga för brandsyneobjekt har räddningstjänsten 

skickat en broschyr som förklarar ägarens skyldighet, med hänvisning 

till paragraf 41 i räddningstjänstlagen, att bedriva systematiskt 

brandskyddsarbete. 

– Vi ställer krav på systematiskt brandskyddsarbete när vi går 

brandsyn. Om det inte sker tas det till protokollet, säger brandinspektör 

Kenneth Strömberg. 

Beslut om att ställa detta krav togs av skyddsavdelningen. 

– Vi tror stenhårt på modellen. En del som vi möter tycker säkert 

inte det är skäligt. Men våra krav kommer förstås att skilja 

sig beroende på vilken typ av objekt det är. 

Räddningstjänsten har 500 brandsyneobjekt. På hur många 

finns ett dokumenterat brandskyddsarbete? 

– Det är inte många. Fem procent kanske. 

Norrtäljes åttasidiga broschyr är föredömligt lättillgänglig, ger 

en första information om vad systematiskt brandskyddsarbete 

innebär och tips om hur man kan gå till väga. 

Älvkarleby kikar norrut 

Älvkarleby kommun har visat intresse att bli medlem i Gästrike 

räddningstjänstförbund. 

– De har fått en prislapp, nu ligger bollen hos dem, säger Mats 

Granat, räddningschef i förbundet. 

Älvkarleby kommun ingår i dag i Nordupplands räddningstjänst 

där Älvkarleby, Östhammar och Tierp kommuner samarbetar 

genom civilrättsligt avtal. 

Älvkarleby, med Skutskär som huvudort, ligger i Uppsala län 

men med knappa två mil till Gävle finns en naturlig koppling 

norrut. 

I Gästrike räddningstjänstförbund ingår Gävle, Sandviken, Hofors 

och Ockelbo kommuner. 

7


Öckerös politiker vet räddningstjänstens uppgift 

Behoven styr – inte ekonomin 

Politikerna i Öckerö vet vad 

räddningstjänsten ska göra, 

och vad det ska kosta. Uppdraget 

är tydligt. 

– Och det är uppdraget 

som styr oss, inte ekonomin, 

säger räddningschef 

Kenneth Ericson. 

Det har understundom blåst 

snålt på Öckerö. I början av 90talet 

dribblades på sina håll 

med kommunala medel. 

Därför började kommunen 

ta fram mål, arbetsplaner och 

uppdrag för förvaltningarna 

för att öka politikernas insyn. 

Räddningschefen Kenneth 

Ericson har sedan han tillträdde 

format om räddningstjänsten, 

hittat nya arbetsformer. 

Nu finns de på pränt. Ett stort 

arbete som utgått från räddningstjänstens 

fem skeden, vilket 

varje års uppdrag och budget 

därmed också gör. 

Två uppdrag 

Räddningstjänsten har två 

uppdrag, säkerhet och trygghet. 

De är formulerade på två 

A4-sidor vardera. Nyckeltal listar 

vad räddningstjänsten ska 

klara för den summa pengar 

man får. Hur många brandsyner 

som ska göras, hur många 

övningar och utbildningar 

som ska genomföras, hur 

många konferenser man ska 

delta i, med mera. Där finns 

också mål och satsningar angivna, 

exempelvis att risksyn av 

kommunens fastigheter ska ha 

påbörjats. 

– Behoven styr och politikerna 

bestämmer vilka behov som 

ska tillgodoses. Vi arbetar 

strikt efter detta och allt vi gör 

kan följas upp, säger Kenneth 

Ericson. 

Svårare att skära 

Minskas anslagen kan uppdragen 

inte utföras. Det blir tydligt 

när uppgiften är tydlig. 

– Det här gör det svårare för 

politikerna att bara rent generellt 

skära i budgeten. De måste 

ta ställning till vad som ska 

bort. 

Om ni vill ta er an en ny 

uppgift? 

– Då måste vi lämna förslag 

till kommunstyrelsen. Antingen 

får vi mer pengar eller ge 

förslag på något med motsvarande 

kostnad som kan tas 

bort. 

Vem sätter målen? 

– Det gör kommunen. Som 

räddningschef handlar det om 

att våga ta initiativ till nya arbetsuppgifter 

som behövs för 

kommunen och låta bli att 

själv ägna sig åt att bygga ny 

brandstation eller köpa ny 

brandbil. Om vi bara jobbat 

traditionellt hade vi aldrig be- 


Behoven styr räddningstjänsten och politikerna bestämmer vilka 

behoven är. Kenneth Ekeroth, Kenneth Ericson och Hans Hansson 

vid räddningstjänsten på Öckerö har tydliga ramar att jobba efter. 

hövt vara sex heltidsanställda. 

Det innebär inte att Ericson 

prioriterar ner operativ verksamhet 

Ska inte smutskasta 

– Jag tycker inte de operativa 

styrkorna bara ska producera 

beredskap, men man ska heller 

inte smutskasta dem. Det är ju i 

första räddningsinsatser politikerna 

är beredda att betala för. 

Ofta är dagpersonal en broms 

för insatsstyrkor som vill göra 

uppdrag vid sidan av utryckning. 

När året är slut redovisar 

räddningschefen hur förvaltningen 

klarat uppgifterna, hur 

långt man kommit med mål 

och satsningar. 

– Vi struntar i att lägga ner 

kraft på att dokumentera annat 

än det som ska redovisas 

till kommunen. Det är ett sätt 

att minska administrationen 

och det är resultatet från uppdraget 

politikerna vill få reda 

på. Vi ska komma ihåg att vi är 

två procent av totala budgeten. 

Politikerna har inte tid att lägga 

ner mer tid på oss. 

Lättare för politikerna 

Kommunalrådet Arne Lernhag 

(m) tycker att arbetssättet gör 

det lättare för politikerna att få 

inblick i verksamheten. 

– Det handlar om att veta vad 

vi får för pengarna. Och måste 

vi skära ner behöver vi inte 

göra en konsekvensbeskrivning, 

den har vi redan. 

När konsekvenserna är tydliga, 

blir det svårare att skära 

i budgeten? 

– Vi kan inte bara säga till 

räddningschefen att han ska 

spara en viss summa. Vi måste i 

så fall, med förvaltningschefens 

förslag som underlag, ta 

beslut om vad som ska bort ur 

uppdraget. 

Öckerö räddningstjänst har 

inga egna intäkter, hela budgeten 

finansieras med skattepengar. 

– De räddningstjänster som 

hamnat i intäktsträsket måste 

finansiera beredskapen med 

det. Vi tar inte betalt för något, 

varken utbildningar eller 

brandsyner. Vi ställer upp, säger 

Kenneth Ericson. 

Måste förstå processen 

Det tog räddningstjänsten i 

Öckerö tre och ett halvt år att 

genomföra den nya styrningen 

av verksamheten. 

– Och då är vi ändå en liten 

räddningstjänst. Den som tror 

att man genomför det på ett år 

är naiv. Man måste förstå processen 

och därför ska inte andra 

kopiera vårt koncept. Men 

det kan kanske ge inspiration. 

PER LARSSON 

Foto: MOA LARSSON 

– Vår uppgift är tydlig och det gör det svårare för politikerna att 

bara rent generellt skära i budgeten. De måste ta ställning till vad 

som ska bort, säger räddningschefen Kenneth Ericson.


Fråga Verket 

Lars Hedström 

■ ■ ■ Jag läser i ortstidningen att det fattas pengar till 

kommunens räddningstjänst. Det ska räddningstjänsten 

lösa genom att dels dra in deltidskårer, dels öka intäkterna 

genom att ta mer betalt för 

det förebyggande arbetet, 

exempelvis information till 

skolelever. Två frågor i anslutning 

till detta: 

1) Anser Räddningsverket 

att nedläggning av deltidskårer 

kan användas som en 

Vad tycker Räddningsverket? 

I den här spalten har du som läsare 

möjlighet att ställa frågor till Räddningsverket 

och få besked. Överdirektör 

Lars Hedström besvarar i 

varje nummer en eller flera frågor. 

Välkomna att ”Fråga Verket”! 

budgetregulator för att få ekonomin att gå ihop? Är det inte, 

enligt lag, kommunens riskbild som ska styra beredskapen? 

Vad gör tillsynsmyndigheten Räddningsverket åt detta? 

2) Kan kommunen verkligen kräva betalt för att åka ut och 

lära skolbarn brandskydd? Ingår det inte i den kommunala 

räddningstjänstens grundläggande uppgifter att bedriva utåtriktad, 

förebyggande verksamhet? Effekten av att ta betalt 

blir att eleverna i skolor med knaper ekonomi inte får någon 

utbildning alls i brandskydd. 

Mellanstadielärare 

Nedläggning av styrkor kan 

inte bli en budgetregulator 

Kommunen ska svara för att 

skador till följd av bränder förebyggs. 

Kommunen ska också 

främja annan olycks- och 

skadeförebyggande verksamhet. 

Kommunen fattar själv beslut 

om hur räddningstjänsten 

utformas och dimensioneras. 

Arbetet utgår från riskerna, 

men också samhällsplanering, 

infrastruktur och 

geografi är viktiga utgångspunkter. 

Det beskrivs i kommunens 

riskanalys. 

Länsstyrelserna gör tillsyn 

av kommunens räddningstjänst. 

Räddningsverket svarar 

för tillsynsvägledning och 

central tillsyn – vägleder länsstyrelserna 

i deras arbete och 

uttalar sig då oenighet råder. 

Tillsynen är till för att säkerställa 

en godtagbar och effektiv 

räddningstjänst utifrån 

samhällets normgivning, till 

exempel lagar, föreskrifter 

och allmänna råd. 

Som svar på din fråga 

– nedläggningar av deltidsstyrkor 

inom räddningstjänsten 

kan inte bli en budgetregulator 

för kommunens 

ekonomi. 

Det är i första hand länsstyrelsernas 

uppgift, men också 

Räddningsverkets tillsynsenhets 

uppgift, att följa upp att 

kommunernas räddningstjänst 

utformas och dimensioneras 

utifrån en riskanalys 

och ett helhetsperspektiv. 

Kommunen har dock möj- 

Ska inte 

risken styra 

beredskapen? 

ligheter och ska fatta beslut 

om sin räddningstjänst och 

göra avvägningar utifrån ett 

helhetsperspektiv. Därför är 

det bra om kommunens 

räddningstjänst och säkerhetsarbete 

diskuteras utifrån 

ett medborgar- eller kundperspektiv 

och diskuteras av 

de lokala politikerna. 

Upp till kommunerna 

När det gäller information i 

skolorna är det en mycket 

viktig del i det förebyggande 

arbetet och då i hela perspektivet 

skydd mot olyckor. 

Räddningsverket lämnar 

stort stöd till kommunerna i 

form av olika projekt och 

hjälpmedel. Den ”enskilda 

människan” och information 

till allmänheten är prioriterade 

områden för oss. Hur arbetet 

bedrivs i kommunerna, 

på vilket sätt och av vilka, är 

upp till kommunerna själva 

att bestämma. 

För mig är det självklart att 

området skydd mot olyckor 

finns med i skolarbetet. Det 

är olyckligt om skolans ekonomi 

ska avgöra om eleverna 

får utbildning eller inte. De är 

den kanske viktigaste av alla 

målgrupper. 

Kommunerna löser det här 

olika. En del kommuner utbildar 

lärare. Många kommuner 

använder sin räddningstjänstpersonal 

i arbetet. 


SKICKA DINA FRÅGOR HIT: 

e-post: sirenen@srv.se 

eller ”Fråga Verket”, Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad 

Du kan även ringa in frågor: 054-13 51 02, 13 51 04, 13 51 06. 

Foto: JONATHAN STRANDLUND 

Publiken i Hultsfred var eld och lågor när tyska rockbandet Rammstein släppte loss i somras. På allt 

fler konserter används fyrverkerier, eldkastare och andra effekter. Särskilt inomhus är dessa produkter 

en potentiell brandfara, det fick vi ett skrämmande exempel på i USA i februari. 

Inomhusfyrverkerier 

en risk som ökar 

Fyrverkerier och ”eldsprut” 

inomhus blir allt vanligare. 

– Framför allt ökar användningen 

av specialeffekter 

vid sportevenemang. Vi 

ser risker med detta, säger 

Bengt-Ove Ottosson vid polisens 

tillståndsgrupp i Västra 

Götaland. 

98 människor omkom och 

många skadades i slutet av februari 

vid en brand på en nattklubb 

i West Warwick i den 

amerikanska delstaten Rhode 

Island. Ett rockband stod på 

scenen när ett fyrverkeri antände 

inredningen. Panik uppstod 

när de 250 besökarna skulle ta 

sig ut. Arrangören saknade tillstånd 

att använda fyrverkerier. 

I Sverige regleras användning 

av fyrverkerier och pyrotekniska 

sceneffekter av ordningslagen. 

Centralt ansvar har Rikspolisstyrelsen, 

lokalt ger berörd 

polismyndighet tillstånd. 

Räddningstjänsten fungerar 

som remissinstans. 

Det krävs alltid särskilt tillstånd 

för att få använda fyrverkerier 

inomhus. 

– Det är en oroande trend att 

allt fler använder specialeffekter 

inomhus. Även eldeffekter 

med gasol ökar. Ett tillstånd är 

ingen hundraprocentig garanti 

för att det inte går snett, säger 

Bengt-Ove Ottosson, som 

tillstyrker ett hundratal ansökningar 

årligen i Västra Götaland. 

– Det som hände i USA kan 

även hända här. Det hänger på 

den som handskas med fyrverkerierna. 

Tillstånd ges inte till vem som 

helst. Den som hanterar fyrverkerierna 

måste uppvisa intyg 

som styrker kompetensen. 

Dessutom krävs en redogörelse 

för vilka fyrverkerier, hur och 

när de ska användas. 

– Men de allra flesta ansökningarna 

går igenom eftersom 

de anses vara seriösa. Bara någon 

enstaka får avslag, säger 

Ottosson. 

Testar pyroteknik 

Räddningsverkets avdelning 

för brandfarliga och explosiva 

varor (före detta Sprängämnesinspektionen) 

har till uppgift 

att godkänna och granska pyrotekniska 

produkter. 

– Alla pjäser måste vara godkända. 

Därför testar vi alla pyrotekniska 

sceneffekter och 

märker dem med godkännandenummer. 

Lämplighet och säkerhetsavstånd 

bedöms för oli- 

ka pjäser, förklarar Kenneth 

Jarnryd, Räddningsverket. 

– Men vi vet att det förekommer 

illegal pyroteknik som beställs 

utomlands eller tillverkas 

hemma. 

Med anledning av det inträffade 

i USA kommer Räddningsverket 

att ta upp problemen 

med branschföretagen som 

tillverkar och importerar produkterna. 

– Vår rekommendation till 

polis och räddningstjänst är att 

bedöma pjäsernas lämplighet 

för lokalen vid exempelvis ”demoskjutningar” 

innan evenemanget 

äger rum. 

I Sverige har inga större 

olyckor skett. Men det finns ett 

tiotal olyckor där pyrotekniker 

blivit brännskadade under 

scenshower. 

Händer det att rockband 

uppträder inomhus med fyrverkerier 

utan att ha tillstånd? 

– Här finns ett visst mörkertal. 

Det är troligt att mindre 

rockband som turnerar mellan 

länderna struntar i svenska regler, 

säger Kenneth Jarnryd. 

KATARINA SELLIUS 

Malmö satsar kvinnligt – och danskt 

Sex kvinnor har erbjudits plats 

vid räddningstjänsten i Malmö 

i projektet ”Kvinnlig brandman”, 

som Sirenen berättade 

om i förra numret. 

19 kvinnor har testats inför 

rekryteringen. Bland annat på 

det fysiskt mycket krävande 

”Varvet”, vilket blev för tufft för 

samtliga tjejer. 

– Meningen är att de under en 

tvåårsperiod ska få möjlighet 

att öva upp sina förmågor för 

att kunna uppfylla Malmös 

krav för nyanställning av 

brandmän. Målet är att vi under 

projektets gång ska anställa 

tjejerna, säger Erling Johansson 

vid räddningstjänsten i Malmö. 

Samtidigt har tio brandmän 

nyanställts i Malmö. Alla män. 

En av de nyanställda är inflyt- 

tad från Danmark, där han gått 

sin utbildning och arbetat som 

brandman i flera år. 

– För att kunna söka jobb i 

Sverige lät han värdera sin danska 

utbildning och Räddningsverket 

fann den jämförbar med 

den svenska. Anställningen är 

den första i sitt slag och öppnar 

för nya intressanta möjligheter, 

säger Erling Johansson.


Hjärtläkare efterlyser tidigare hjälp 

– Här kan räddningstjänste 

– Nu måste vi få räddningstjänsten 

med oss. 

Budskapet kommer från 

hjärtspecialister i Göteborg. 

De vill se fler brandbilar 

med defibrillatorer. Det 

handlar om tid. Och om liv. 

Av 30 000 svenskar som 1990- 

2001 drabbades av hjärtstopp 

och fick livräddande hjälp, levde 

4 procent en månad senare. 

Mediantiden från larm till defibrillering 

(elstöt för att få 

igång hjärtverksamheten) var 

13 minuter. 

Av de som fick defibrillering 

inom fyra minuter levde 34 

procent en månad senare. 

Med snabbare 

hjälp överlever fler, det 

är ingen nyhet. 

– En förbättrad ambulansorganisation 

kan minska tiden. Men 

största vinsten kan göras 

genom att decentraliseradefibrilleringen 

till räddningstjänst, 

polis, utbildade lekmän och 

anhöriga till hjärtsjuka, säger 

Johan Herlitz, hjärtläkare på 

Sahlgrenska i Göteborg. 

På ett seminarium i februari 

vädjade hjärtläkarna i Göteborg 

om hjälp utanför sjukvårdsvärlden. 

– Vi måste öka intresset och 

komma åt problemet att så få 

överlever plötsligt hjärtstopp, 

sade hjärtläkaren Lars Ekström. 

Försämrade siffror 

Läkarna oroas över att andelen 

överlevande en månad efter 

hjärtstopp sjunkit, från 6,5 

procent 1991 till 4 procent 

2001. Däremot har andelen patienter 

som fått hjärt- och lungräddning 

(HLR) före defibrille- 

Johan Herlitz 

ring ökat från 30 till 40 procent 

under samma period. Det är 

också viktigt. 

– Med tidig HLR (hjärt- och 

lungräddning) är överlevnadschansen 

två-tre gånger så hög, 

säger Johan Herlitz. 

En tredjedel av landets räddningstjänster 

åker i dag på så 

kallade IVPA-larm (i väntan på 

ambulans). Hur många som 

har defibrillator finns inga siffror 

på. I Östergötland finns det 

i alla kommuner, men totalt 

sett är andelen liten. 

Torsby föregångare 

Räddningstjänsten i Torsby är 

en föregångare i att 

stödja sjukvården. Den 

var bland de första i 

landet med IVPA och 

på fyra brandstationer 

används defibrillatorer. 

Kåren i Sysslebäck 

hade bara haft sin i en 

vecka när ett liv räddades. 

Räddningschefen 

Bengt Carlsson säger så här: 

– Naturligtvis är räddningstjänsten 

en viktig resurs. Men 

får vi larm först när någon redan 

fått hjärtstopp, då är det 

svårt. Tanken med IVPA är att vi 

ska åka redan när personen fått 

hjärtproblem. 

I Karlstad har räddningstjänsten 

nyligen skaffat defibrillator 

till deltidskåren i Molkom. 

– Den kommer att rädda liv. 

Vi har cirka 20 minuters körtid 

till Molkom, säger ambulanssjukvårdaren 

Carina Sörensen. 

Kollegor till henne hyllade 

vid seminariet i Göteborg samarbetet 

med räddningstjänst 

och polis. Polisen i Karlstad har 

defibrillatorer i fyra bilar, den 

första skaffades för snart tre år 

sedan. 

Defibrillatorer i brandbilarna 

kommer att bli vanligare. 

Det tror både Socialstyrelsen 

och Räddningsverket. 

– Jag tycker de ska finnas i varje 

brandbil där räddningstjänsten 

är snabbare än ambulansen 

till olycksplatsen, säger Jan 

Nilsson, medicinskt ansvarig 

på Räddningsverket. 

Ett meddelandeblad från Socialstyrelsen 

i november 2000 

gjorde det möjligt för rädd- 

■ På 35 kasinon i USA finns fler än 2 000 säkerhetsvakter utbildade i defibrillator och 

HLR. 1997-1999 hade man 148 patienter, 105 av dem hade kammarflimmer och 56 

överlevde (38 procent). Av behandlade inom tre minuter överlevde 74 procent. 

– Det var första polisbilen i 

Norden. Vi är ensamma i Sverige 

än, men polisen i Stockholm 

är på gång, säger Magnus Jarneman. 

Studerat i USA 

Det är mycket tack vare Magnus 

Jarneman som satsningen i 

Karlstad blivit av. Han har bakgrund 

som ambulanssjukvårdare, 

har studerat effekter av 

defibrillatorer i polisbilar i 

USA. 

– Tanken kom när jag såg att 

det tog för lång tid innan folk 

fick hjälp. Vi finns oftast i bilen 

och har då ingen anspänningstid. 

Vi har varit på cirka 25 

hjärtstopp, hjälpt till med HLR. 

Två gångar har vi använt defibrillatorn, 

men vid de tillfällena 

var det redan för sent. 

Magnus tycker också det är 

viktigt att man kan vara ambulanspersonalen 

behjälplig på 

flera sätt; öppna dörrar, bära 

bårar. 

– Revirgränser suddas ut och 

det har vi nytta av i alla sammanhang, 

bara att vi är bekanta 

med varandra när vi träffas 

på trafikolyckor. 

Inget egentligt motstånd 

Räddningstjänstens satsning 

på IVPA har inte gillats av alla 

läkare. På sina håll vill inte 

sjukvården teckna avtal med 

räddningstjänsten. Hjärtläkarna 

i Göteborg tror inte det 

finns något egentligt motstånd 

mot defibrillatorer i brandbilar, 

men däremot att läkarna 

inte känner sig ha tid att ge den 

utbildning som behövs för delegering. 

– Till de som tvekar kan jag 

säga att jag gett utbildning i 

åtta år och det är inte betungade, 

säger Lars Ekström. 

ningstjänsten att använda defibrillatorer. 

– Första året var det knappt 

känt. Det här är en mognadsprocess, 

säger Sylvia Myrsell på 

Socialstyrelsen. 

För att få ge hjälp med defibrillator 

krävs en utbildning på 

fyra timmar. Instruktörer som 

ska ge utbildning ska ha ytterligare 

fyra timmars utbildning. 

Och för att leda utbildning av 

instruktörer krävs ytterligare 

fyra timmars utbildning. 

Det har hänt att frågan strandat 

på spörsmålet om vem som 

ska betala defibrillatorer och 

utbildning. 

– Liv får inte gå till spillo för 

att man inte kan komma överens 

om vem som ska betala, säger 

Ekström. 

Efter utbildning måste ansvarig 

läkare ge delegation att 

utföra defibrillering. Arbetet 

faller under hälso- och sjukvårdslagen. 

Koll på verksamheten 

– Det är viktigt att det också 

ses som sjukvårdsåtgärd. Att 

det står en läkare bakom och 

att man har kontroll på vem 

som utför vad. Sköts samarbetet 

mellan kommun och landsting 

korrekt, då tycker jag det 

För räddningstjänsten i Torsby 

kostade satsningen för fyra 

brandstationer 167 000 förra 

året. Räddningstjänsten hade 

209 IVPA-larm, vilket gör 800 

kronor per larm. 

– För oss var det fyra procent 

av budgeten på fyra miljoner 

Myndigheter överens: Defibrillatorer i brandb 

Defibrillatorn, snart i var 

mans bil..? 

här är positivt, säger Myrsell. 

Hon är inte orolig för att en 

brandman ska hantera utrustningen 

fel. Dagens defibrillatorer 

känner av patientens hjärtrytm 

och ger röstinstruktioner 

om HLR eller defibrillering ska 

utföras. 

– Handhavandefel är nästan 

omöjligt. Det som däremot är 

viktigt är att man kan vanlig 

HLR ordentligt. Jag ser att räddningstjänsten 

kan göra nytta 

framförallt i glesbygd. 

■ På O´Hareflygplatsen i Chicago (80 miljoner besökare per år) finns 42 defibrillatorer 

utplacerade som en form av första hjälpen. Under två år försökte allmänhet rädda 

18 personer som hade kammarflimmer. 11 av dem (56 procent) överlevde.


n rädda liv 

kronor. Kostnaden är förhållandevis 

liten, verksamheten 

borde inte stupa på 

diskussionen om det är 

kommun eller landsting 

som ska betala, säger 

Bengt Carlsson. 

PER LARSSON 


I Karlstads kommun är polis, sjukvårdare 

och räddningstjänst utrustade 

med defibrillatorer. Magnus 

Jarneman, Lars Ericson, Carina Sörensen 

och Fredrik Frisk är överens 

om att det är positivt att sprida defibrillatorer 

till fler. 

lar blir vanligare 

Räddningsverkets skolor har 

övningsdefibrillatorer som används 

i utbildningen, Revinge 

och Sandö har riktiga defibrillatorer. 

– Våra sjukvårdslärare är utbildade 

instruktörer, all utbildning 

sker enligt Cardiologföreningens 

intentioner, säger Jan 

Nilsson. 

Hjärtläkarna efterlyser engagemang 

från räddningstjänsten, 

Jan Nilsson ser inget motstånd 

därifrån. 

– Men jag tror inte de som är 

negativa, var de nu finns, kan 

hålla emot så länge till. 

Som en brandsläckare 

Stig Holmberg, pensionerad 

hjärtläkare i Göteborg, är en av 

de som främst förespråkar fler 

defibrillatorer i samhället. 

Holmbergs vision är att det 

ska sitta en defibrillator där det 

sitter en brandsläckare. 

– Brandsläckaren har man 

inte för att man vet att det ska 

Nyheter 

Fakta – tidig 

defibrillering 

Flisa (Föreningen ledningsansvariga 

inom svensk ambulanssjukvård) 

och Svenska Cardiologföreningen 

för sedan 1990 

register över hjärtstopp utanför 

sjukhus. 

Ur registret och kommentarerna 

för åren 1990-2001 kan 

noteras: 

■ 38 750 fall av hjärtstopp. 

För 30 639 patienter startade 

ambulanspersonal livräddande 

insats. 

■ 16 procent läggs in levande 

på sjukhus. 4 procent lever en 

månad senare. 

■ Av de som fick defibrillering 

inom fyra minuter levde 34 

procent efter en månad, 16 

procent av de som fick hjälp efter 

fem-åtta minuter. 

■ Med omedelbar defibrillering 

uppskattas att 50-60 procent 

skulle överleva. 

■ Bland de som hade kammarflimmer 

(oregelbunden 

hjärtrytm och förstadie till 

hjärtstopp) på första EKG är 

överlevnadsprocenten mer än 

dubbelt så hög bland de som 

fick HLR jämfört med de som 

inte fick. 

■ I 63 procent av fallen fanns 

annan person närvarande. 90 

procent av de överlevande 

kommer från denna grupp. 

■ 62 procent av hjärtstoppen 

inträffade i hemmet. 

■ 32 procent hade kammarflimmer 

när ambulansen kom. I 

de fall där någon fanns närvarande 

hade 40 procent kammarflimmer, 

utan vittne var siffran 

18 procent. 

■ Mediantiden från hjärtstopp 

till första defibrillering 

var 13 minuter. 

■ Mediantiden mellan hjärtstopp 

och larm var fyra minuter 

när en person var närvarande. 

En anmärkningsvärt lång tid 

som anses kunna kortas till en 

minut. 

■ Det går att öka överlevnadsprocenten. 

I norska Stavanger 

ligger den på 23 procent. Det 

motsvarar 15 personer på 

100 000 invånare. 

brinna, utan för säkerhets 

skull. Det är dags att lansera 

defibrillatorn på samma sätt. 

Sylvia Myrsell säger: 

– Det finns inget som visar att 

det skulle rädda fler liv om defibrillatorn 

används som första 

hjälpen, men däremot om 

räddningstjänst, polis och större 

företag har tillgång till den. 

Mest anmärkningsvärt är det 

att det inte finns defibrillatorer 

på alla vårdcentraler. 

PER LARSSON 

■ I Piacenza,Italien, har defibrillatorer skaffats till brandbilar, polisbilar och offentliga byggnader. 1 200 

frivilliga har utbildats att sköta dem, de larmas en minut efter räddningstjänsten. Statistik visar att 15 

procent som fått hjälp av frivilliga överlever, 4 procent som fått hjälp av räddningstjänsten överlever. 

Leksand kräver 

släckutrustning i hemmen 

11 

Sedan årsskiftet följer räddningstjänsten med skorstensfejarmästaren 

hem till folk i Leksand. 

När sotaren kontrollerar skorsten och eldstad, går brandmannen 

husesyn tillsammans med fastighetsägaren och kontrollerar 

att det finns fungerande brandvarnare och släckutrustning i 

bostaden. 

Leksand är först ut i landet med den här typen av hembesök. 

– Målet är att alla ska ha en brandvarnare på varje våningsplan 

och släckutrustning i huset. Det är vår tolkning av räddningstjänstlagens 

41:a paragraf. Finns inte denna utrustning vid besiktningen 

har man tre månader på sig att skaffa detta, annars 

skrivs ett föreläggande, säger Mats Brolin, räddningstjänsten i 

Leksand. 

15 hushåll betas av varje dag och hittills har räddningstjänstens 

”besiktningsman” gjort 500 hembesök. Av dem är det endast 

cirka fem procent som inte uppfyller kraven. 

Totalt räknar man med brandsyn i 10 000 objekt. Ett jättejobb 

som beräknas ta några år i anspråk. 

Enligt Brolin välkomnas räddningstjänsten ute i stugorna: 

– Vi har bara positiva erfarenheter. Folk vill att vi ska komma 

ut och de har massor med frågor till oss. Vi har plötsligt blivit 

tillgängliga för allmänheten. 

– Vi hade förberett oss på negativa reaktioner, att folk kanske 

inte skulle vilja släppa in oss i sina hem. Men det har blivit precis 

tvärtom, säger han. 

Gästrike bygger brandstation 

Gästrike räddningstjänst får en ny brandstation och beredskapen 

i förbundet utökas med två man. 

– Det är ett trendbrott. Tidigare har pengarna bestämt ambitionsnivån. 

Nu handlar det om ett politiskt besked om vad man 

vill med verksamheten, säger räddningschefen Mats Granat. 

Behovet av snabbare insatstider till Valbo har diskuterats 

länge. Nu förläggs den nya brandstationen i Rörberg, mellan 

Sandviken och Gävle och i närheten av Valbo. Om- och tillbyggnad 

av en terminal på Sandviken-Gävle flygplats blir brandstation. 

– Insatstiden till Valbo minskas från 14 till fyra minuter. 

På den nya stationen ska finnas en styrka på 1+2 och insatsledare 

för hela förbundet. Där placeras också räddningscentral 

och övningsplats. 

Beredskapen inne i Gävle kommer att minskas från sju till sex 

man, på övriga stationer i förbundet hålls styrkorna intakta. 

För den nya stationen behövs åtta nya brandmän, med pensionsavgångar 

behöver totalt tolv brandmän anställas de närmaste 

åren. 

Investeringen innebär att kommunerna i förbundet skjuter till 

2,5 miljoner kronor mer varje år. 

Tre av fyra dödsbränder 

berodde på rökning 

73 procent av dödsbränderna på norska servicehem och liknande 

under de senaste tio åren berodde på rökning. 

Det har Norsk brannvernforening konstaterat och vill att myndigheterna 

skärper kraven på internkontroll. 

En undersökning som Brannvernforeningen gjorde 2001 visade 

att nästan var fjärde institution haft brand eller brandtillbud 

under senaste året, men bara hälften av institutionerna hade 

genomfört brandövningar enligt kraven i brandföreskrifterna. 

Brannvernsföreningen har därefter tillsammans med myndigheter 

tagit fram ett utbildningspaket som på mindre än ett år 

beställts av 1 100 institutioner och 200 räddningstjänster. 

Markoolio 

hjälper SOS-alarm 

Det förekommer att nödnumret 112 missbrukas. 

Med draghjälp av artisten Markoolio och företaget Arla vill 

SOS Alarm öka respekten för 112 genom att gå ut med information 

till ungdomar i åldrarna 9-13 år. 

I takt med att ungdomars användning av mobiltelefoner ökar, 

har också antalet okynnesringningar till SOS Alarm ökat. Det 

ökar risken för att människor inte får den hjälp de har rätt till. 

Under mars kommer 50 miljoner mjölkpaket att vara försedda 

med olika budskap som tydligt visar i vilka situationer man 

ska ringa nödnumret 112. 

I TV4 och på SOS Alarms hemsida för Markoolio ut samma 

budskap.

12 Nyheter 


Chefsmötet i Malmö 

– Vi måste ta ansvar 

för förändring 

Det är tufft att vara chef. 

Tycker cheferna. 

– Vi hade ett jobbigt 2002 med mycket 

slitningar. Jag känner mig nu som en 

intern motivationskonsult, sade färske 

räddningschefen Ken Henningson, på 

Chefsmötet i Malmö. 

Trenden sedan något år är att en modern 

chef ska inte vara chef, utan ledare eller coach. 

En tes som snart riskerar bli en floskel. 

Men presumtiva ledare är det tydligen 

ont om. 

– De som ville bli räddningschef i Malmö 

kändes som någon slags bristvara. Jag har 

fått frågan om jag vet vad jag gett mig in 

på, berättade Henningson. 

En av de som ville bli chef var Eva-Marie 

Abrahamsson. Hon fick nobben i Malmö, 

men jobbet i Helsingborg. 

– Chefen är generalist, de flesta vill vara 

specialister i dag, sade hon. 

Chefsmötet, en konferens i Malmö 26-27 

februari med närmare 100 deltagare, visade 

chefernas behov att få diskutera sin situation. 

Ansvar för förändring 

Ledarskap var ett viktigt ämne. En uppgift 

under förändring, precis som räddningstjänsten 

i stort. 

Det är något som man tagit fasta på räddningstjänsten 

i Malmö. 

– Många hos oss har inte verktygen för 

förändring. Därför har vi startat en utbildning 

för 40 mellanchefer i organisationen. 

Vi kan inte bara vänta på den nya lagen, vi 

måste vilja och våga nu. Och vi som är räddningschefer 

måste ta ansvar som förändringsledare, 

sade Henningson. 

– Delaktighet är viktigt. Och då menar jag 

ut i varje enskilt arbetsställe. Finns inte del- 

Sagt på Chefsmötet 

– Skåne har 33 kommuner 

och 20 räddningstjänster. Borde 

man inte ha hälften, tio 

räddningstjänster som är strategiskt 

placerade? 

(Fundering från Britt-Marie 

Lindkvist, riksdagskvinna (s) 

och ledamot i försvarsutskottet) 

– Linus Erikssons debattinlägg 

i Sirenen var mycket bra, det var 

nästan en programförklaring 

för framtiden. 

(Lars Hedström, överdirektör 

Räddningsverket) 

– Det är helt rätt när Malmö 

tillsvidareanställer kvinnliga 

brandmän som deltar i deras 

projekt. Det är en mycket bra 

satsning. 

(Hedström igen) 

aktigheten med, då är det svårt att förändra, 

sade Tonny Antmar, räddningschef i 

Höör. 

Behövs det chefer för räddningstjänsten 

som inte är brandingenjörer? 

– Det har egentligen ingen betydelse var 

man kommer ifrån. Vi är inte ledare för att 

vi har gått brandingenjörsutbildning. Malmö 

sökte inte en brandingenjör utan en ledare, 

sade Henningson. 

Se förbi kårandan 

Nätverk och samverkan hör den moderna 

organisationen till. Räddningstjänster 

samverkar också, helst med andra räddningstjänster. 

– När jag kom till Räddningsverket upplevde 

jag kårandan inom räddningstjänsten. 

Jag tror det är viktigt med nätverk 

inom kommunen. Tänk inte bara räddningstjänst, 

uppmanade Räddningsverkets 

generaldirektör Christina Salomonson. 

Ken Henningson höll med: 

– Vi har varit bra på att samverka inom 

räddningstjänsten. Nu handlar det om att 

få med socialchefen och gatuchefen. Vi behöver 

nya nätverk och lägga ner en del 

gamla. 

Tonny Antmar konstaterade att Höörs 

kommun tagit ett steg på vägen: 

– Man har gjort en förvaltning av hela 

kommunen. Vi har en förvaltningschef och 

resten är verksamhetschefer. Det gör att 

alla chefer med automatik träffas. 

Sök influenser på annat håll var en uppmaning 

på mötet. Kanske chefsmöten med 

chefer utanför räddningstjänsten. 

Eva-Marie Abrahamsson lanserade en ny 

syn på räddningstjänstförbund: 

– Vi kanske ska ha har förbund med andra 

kommuner enbart för den operativa 

– Omställningen till den nya 

lagen är så stor att vi kommer 

att omorganisera hela vår verksamhet. 

(Hedström igen) 

– I samhället ser man upp till 

brandmannen. Denne står för 

så mycket gott, som trygghet 

och säkerhet. Men då kräver vi 

också att brandmannen ska 

vara rättvis och jämställd. 

(Birgitta Ågren, chef för enheten 

för civilt försvar på försvarsdepartementet, 

apropå 

kravet på fler kvinnor och invandrare 

som brandmän) 

– Är det dags att konkurrensutsätta 

räddningstjänsten, åtminstone 

den operativa delen? 

Jag börjar dra åt det hållet. 

(Lars Berg, tidigare räddningschef 

i Malmö) 

verksamheten, 

men 

låta den förebyggandeverksamheten 

samverka 

inom kommunenistället. 

Malmö gör som Södertörn – 

slutar med blåljus på alla 

automatiska brandlarm. 

– Vi har sneglat på deras 

modell och anpassat till 

våra förhållanden, säger 

brandingenjör Maya Stål. 

I Malmö som på alla andra håll 

är nästan alla automatlarm falska, 

runt 97 procent. 

Än så länge åker räddningstjänsten 

i Malmö med blåljus, 

och tar sen avgift för att återställa 

larmet. 

– Det löses genom att först avsluta 

räddningstjänsten, sen 

utförs kontrollen som vi tar betalt 

för. Men avgiften överstiger 

ganska kraftigt kostnaden för 

jobbet, säger Maya Stål. 

Dock ska det bli ändring på 

Stärks internt 

I Malmö jobbar 

räddningstjänsten 

med att bli 

starkare inom kommunen.Brandingenjör 

Per-Erik Ebbeståhl 

är ansvarig för 

en analys- och projektenhet 

som ska 

plocka in resurser 

(även från andra förvaltningar), 

analysera 

dem och utveckla 

handlingsplaner. 

– Vi är i trygg- och säkerhetsbranschennumera, 

inte i brandsläckningsbranschen. 

Vi måste från 

grunden skapa ledningssystem 

för trygghet och säkerhet, 

sade Ken Henningson. 

PER LARSSON 

detta. Malmö 

kommer 

emellertid 

inte att förvandla 

alla 

automatiska 

brandlarm 

till teknisk 

Maya Stål service. 

I stället indelas 

de i två kategorier: 

■ Riskobjekt. Platser där 

många människor vistas. Anläggningar 

med hög tillförlitlighet. 

– Då är det räddningstjänstuppdrag. 

Vi påkallar fri väg 

med blåljus och tar inte betalt. 

■ Objekt med främst egendomsskydd. 

Anläggningar 

med låg tillförlitlighet. 

– Då påkallas inte fri väg, och 


Ken Henningson 

har haft en tuff 

start som räddningschef 

i Malmö. 

Det är viktigt att 

cheferna står upp 

och leder förändringen, 

anser han. 

Malmö utan blåljus på automatlarm 

då tar vi betalt med gott samvete. 

Sedan tidigare finns en årlig 

anslutningsavgift för ägarna 

till larmen. Den ska förändras 

till en fast del och en rörlig del 

som baseras på risker och verksamheter. 

Avgiften för larmen 

ska baseras på självkostnadsprincipen. 

– Men det viktigaste i vårt förslag 

är frågan om kvalité. 

Därför ska det finnas en kvalitetsplan 

för anläggningarna. 

Den ska bland annat ta upp avtal, 

organisation, teknisk utformning, 

underhåll och kontroll, 

uppföljning av felaktiga 

larm. 

Malmös nya hållning vid automatiska 

brandlarm beräknas 

bli verklighet nästa år.


Sotningen ska inte avregleras. 

Det föreslår försvarsdepartementet 

i en promemoria. 

Debatten om sotningen har varit 

lika het som lång. 

Det nya förslaget från försvarsdepartementet 

innebär 

bland annat att: 

■ Sotningen avregleras inte. 

■ Kravet på att det i en kommun 

ska finnas sotningsdistrikt 

och skorstensfejarmästare 

tas bort. 

Det föreslås också att man 

inte måste vara anställd inom 

sotningsverksamhet för att få 

gå sotarutbildning på skolan i 

Rosersberg. Behörighetskraven 

för den som utför brandskyddskontroll 

bör föreskrivas 

av regeringen, eller myndighet 

som regeringen ger uppgiften. 

Sotningsfrågan har länge 

handlat om avreglering eller ej. 

Intressenterna har sagt kategoriskt 

ja eller nej. 

I den senaste sotningsutredningen, 

som kom i maj 2001, 

föreslogs avreglering. 

– Det förslaget är inte till någon 

del beaktat nu, säger Andreas 

Heuer på försvarsdepartementet. 

Diskussionerna kring sotningen 

har bidragit till att beslut 

om den nya lagen som rör 

räddningstjänsten (lagen om 

skydd mot olyckor som kan 

föranleda räddningsinsats) 

Nyheter 

Nytt förslag från departementet 

Sotningen avregleras inte 

Irak-konflikten 

Ett krig i mellanöstern 

skulle innebära en katastrof 

för människorna i området. 

– Vi håller på att förbereda 

för vår kanske största internationella 

humanitära 

hjälpinsats någonsin, säger 

Kjell Larsson, chef för internationella 

avdelningen vid 


Räddningsverket har under en 

längre tid planerat för och arbetat 

med förberedelser för en 

eventuell humanitär katastrof i 

Irak. 

– Det finns inga buffertar i 

landet. Stora delar av den irakiska 

befolkningen är redan 

beroende av bistånd och matleveranser 

från FN. I händelse av 

ett långvarigt krig skulle det 

betyda en ofattbar katastrof för 

befolkningen. Det humanitära 

hjälpbehovet kommer att bli 

mycket omfattande, säger Kjell 

Larsson. 

Räddningsverkets hjälpstyrkor 

agerar på uppdrag av FN 

och är redo att med kort varsel 

bistå med personal och materiel. 

– Vi är redan nu förberedda 

för den enskilt största svenska 

internationella hjälpinsatsen 

någonsin. Vid ett eventuellt 

krig är vi redo att ge oss in i området 

så snart striderna upphört. 

Erbjuder stöd 

Det handlar främst om att erbjuda 

FN och andra som leder 

arbetet vid katastrofer hjälp 

genom att bygga fältkontor 

med kommunikation, transporter 

och bostäder så att deras 

personal omedelbart kan arbeta 

operativt vid ankomsten till 

katastrofplatsen. 

Räddningsverket klarar att 

ansvara för logistiken vid 

landsomfattande försörjningsinsatser, 

transportera stora 

mängder förnödenheter i lastbilskonvojer 

och ordna tältläger 

med rent vatten och toaletter 

för som mest 100 000 flyktingar. 

Skickar IT-experter 

Krigshotet i mellanöstern har 

gjort att Ocha, FN:s humanitära 

enhet, beslutat inrätta en samordningscentral 

för humanitär 

hjälpverksamhet i Larnaca på 

Cypern. 

Räddningsverket bidrar – på 

begäran av FN – i detta arbete 

med fyra IT- och sambandsexperter. 

Under tre månader arbetar 

Räddningsverkets experter 

med att bygga upp fungerande 

informationssystem och 

kommunikationskanaler. 

Räddningsverket har dessutom 

en IT-expert placerad i Kairo 

på uppdrag av WFP, FN:s livsmedelsprogram, 

som har sitt 

regionkontor där. Även här förbereds 

en sambandscentral för 

kommunikation vid ett eventuellt 

krig då man kommer att 

planera humanitära hjälpinsatser 

därifrån. Insatsen är finansierad 

av Sida. 

Utbildar i NBC 

Räddningsverket har sänt personal 

till Dubai, Förenade Arabemiraten, 

där uppdraget varit 

att utbilda FN-personal i personligt 

skydd mot biologiska 

och kemiska stridsmedel. 

dragit ut på tiden. 

Statsminister Göran Persson 

sa förra året att han inte ville se 

fler avregleringar innan effekten 

av tidigare avregleringar 

utretts. Men före jul sades i 

riksdagen: 

– Strunta i utvärderingen, 

kom till skott med sotningen 

nu. 

Och det är vad försvarsdepartementet 

försöker göra med 

den promemoria som presenterades 

i början av mars. 

Hinns det i vår? 

När synpunkter på förslaget 

sammanställts ska regeringen, 

om frågan anses löst, ta beslut 

om lagrådsremiss. Tidigast 

tänkbara datum är 27 mars. 

– Vi kan inte utesluta att sådana 

stridsmedel kommer att 

användas vid en eventuell väpnad 

konflikt. Utbildningen är 

riktad till hjälparbetare som 

ska in i området. I händelse av 

en attack ska de veta hur de ska 

Därefter ska lagrådet – ett antal 

jurister – granska lagförslaget. 

Efter den granskningen 

kommer ärendet tillbaka till 

regeringen som sen ska lägga 

proposition. För att beslut om 

ny lag ska kunna tas i riksdagen 

i höst måste propositionen läggas 

innan riksdagen stänger i 

början av juni. 

Hur lång tid tar arbetet? 

– Lagrådets granskning brukar 

ta cirka en månad. Sen beror 

det på hur många synpunkter 

lagrådet har om regeringen 

ska hinna lägga proposition i 

vår, säger Andreas Heuer. 

Ska det gå som på räls för 

att propositionen ska hinnas 

med i vår? 

– Så skulle man kunna säga. 

agera för att skydda sig, hur de 

snabbt sätter sig i säkerhet och 

hur de sanerar sig efteråt, säger 

Kjell Larsson. 


13 

Utan marignaler kan det betecknas 

som osäkert om den 

nya lagen kan träda i kraft 1 januari 

2004. 

I departementets promemoria 

föreslogs också större frihet 

för kommunerna att själva bestämma 

hur ofta det ska sotas 

och hur sotning och kontroll 

ska organiseras. 

Man ville skilja på rengöring 

och förebyggande arbete, med 

högre krav på den senare delen. 

Enligt vad Sirenen erfar är departementet 

nu på väg att ta 

tillbaka de förslagen. 

PER LARSSON 

– Vi är redo för största insatsen någonsin 

Foto: CHRISTER HÖGLUND 

Räddningsverket är redo för 

den största humanitära insatsen 

någonsin om det blir krig i 

Irak, säger Kjell Larsson

14 Tema arbetsmiljö 


När det brinner för fullt och brandmännen 

jobbar är heltäckande 

skydd en självklarhet. 

Mycket av gifterna försvinner 

långt upp i luften och blåser undan. 

Men många gaser och partiklar 

sprids kring en brandplats och 

medför att fler än de brandmän 

som släcker eller vistas i kraftig 

rök behöver skydda andningsvägarna. 

Vid eftersläckning åker ofta det 

heltäckande skyddet av. Det är bökigt 

och varmt att arbeta med. Det 

är svårt att prata och röra sig fritt. 

Efteråt fräser man svart och går 

runt och harklar sig i flera dagar. 

Men vad är det en brandman exponeras 

för? 

Vilka farliga ämnen riskerar han 

eller hon att andas in. 

Vilka konsekvenser får det för 

hälsan? 

Sirenen har pratat med brandmän, 

skyddsombud samt forskare 

och experter på området. 

Vi skriver ofta om att brandmän 

ska börja jobba förebyggande. Detta 

åttasidiga tema handlar också 

om förebyggande – hur brandmän 

förebygger skador på sig själva. 

■ ■ ■ Har du synpunkter i ämnet, 

skriv till: sirenen@srv.se 

TEXTER: 


Oskyddade brandmän äv 

– Vi måste ändra attityd till 

arbete i brandgaser. Ute på 

jobb måste var och en vara 

sitt eget skyddsombud och 

tänka på riskerna. 

Det säger Åke Blomqvist, 

huvudskyddsombud och 

fackligt ombud (Kommunal) 

vid räddningstjänsten i Storgöteborg. 

Varje brand är unik. Vilka föroreningar 

som bildas beror på 

vad som brinner. 

Partiklar från epoxiplaster, 

kolfibrer, asbest, mineralullisolering, 

skogsbränder med 

mera nämns i olika rapporter 

som risker. Isocyanater bildas 

vid de flesta bränder. 

På avfallsstationer samlas stora 

mängder datorer och hushållsapparater, 

vars höljen innehåller 

bromerade flamskyddsmedel. 

Vid brand frigörs 

höga halter dioxiner och fura- 

ner, kemikalier som kan skada 

fortplantningsförmågan hos 

människor och skada utvecklingen 

hos foster. Ämnen som 

även kan framkalla cancer. 

Oidentifierade risker 

I Göteborg har företagshälsovården 

upptäckt flera fall av astmaliknande 

skador bland brandmännen 

efter regelbundna tester 

av lungfunktionen. 

– Man vet inte säkert vad det 

beror på. Men man anar att röken 

är boven. Vi måste bli duktigare 

på att använda andningsskydd. 

Tryckluftsapparat kan 

bara användas under en begränsad 

tid och det blir tungt 

och hett. Och anses det inte 

nödvändigt, så åker den av. 

Minsta motståndets lag gäller, 

säger Åke Blomqvist, som ändå 

anser att brandmännen är 

medvetna om att det är ett arbetsmiljöproblem. 

– Problemet är att det är svårt 

att förutse brandgasernas innehåll. 

Vi kan inte tillräckligt om 

detta. Det handlar om oidentifierade 

risker, särskilt när vi går 

från en ren rökdykarinsats till 

eftersläckning och restvärdeshantering. 

Gifterna syns inte, 

men de finns ju där. 

Enligt Blomqvist är det svårt 

att driva skyddsfrågor, dels är 

de är inte självgående och man 

måste ligga på hela tiden, dels 

är det en ekonomisk fråga i 

form av personalminskningar. 

– Förr var vi mer folk på släckning, 

vilket innebar att var och 

en inte behövde utsätta sig lika 

mycket för rök. I dag satsar vi på 

kraftiga fläktar för att få vädra 

bort giftiga gaser, men vi satsar 

också på personligt skydd. 

Cancerogena ämnen 

Många ämnen som finns i 

brandrök (exempelvis bensen 

– Gifterna finns, men syns inte, 

säger Åke Blomqvist 

och polyaromatiska kolväten, 

(PAH) har vid djurförsök visat 

sig kunna framkalla tumörer 

och ge cancer. Om det finns någon 

förhöjd risk för brandmän 

att utveckla cancer vet man inte 

så mycket om i dag. 

Studier som gjorts, och som 

visserligen visar på en ökad 

dödlighet i vissa tumörsjukdomar, 

är gjorda på brandmän 

som var verksamma för flera 

decennier sedan. De senaste år- 

tiondena har många nya syntetiska 

material tillkommit och 

därmed förekomsten av möjliga 

cancerframkallande ämnen i 

brandrök. Å andra sidan har 

medvetenheten ökat och 

skyddsutrustningen förbättrats. 

Problematiken kring det personliga 

skyddet har även fått 

konsekvenser för brandmännen 

i New York. Efter 11 september 

har många brandmän drabbats 

av hosta och andra hälsoproblem. 

Det fanns skadliga 

ämnen i luften och få använde 

andningskydd under insatsen. 

Känna till riskerna 

Den enskilde brandmannens 

kunskaper om riskerna vid 

brandgasexponering är viktig 

för att han eller hon ska kunna 

bedöma riskerna och arbeta säkert 

på en brandplats. 

Forskare vid Svenska Miljöinstitutet, 

IVL, varnar räddnings-


Tema arbetsmiljö 

Foto: STIG DAHLÉN 

entyrar hälsan 

tjänstens personal för att andas 

in brandrök. I IVL-rapporten 

”Brandmännens arbetsmiljö” 

konstateras att brandmännens 

kunskaper om brandgasers giftighet, 

är dålig. 

Jan Tapani, lärare vid Räddningsverkets 

skola i Revinge, är 

medveten om detta. 

Är utbildningen på skolorna 

Ansvaret för arbetsmiljön 

Vem ansvarar för att arbetsmiljön är säker? 

■ Arbetsgivaren har, enligt 3 kapitlet, paragraf 2 i 

arbetsmiljölagen, huvudansvaret för att arbetsmiljön 

är säker. Denne ska, enligt paragrafen, vidta 

alla åtgärder som behövs för att förebygga att 

arbetstagaren utsätts för ohälsa eller olycksfall. 

■ Arbetsgivaren ska, innan personlig skyddsutrustning 

väljs, analysera och värdera riskerna vid 

arbetet, samt bedöma vilka egenskaper utrustningen 

ska ha för att skydda mot dessa. (AFS 

1993:40 9§). 

bristfällig på detta område? 

– Vi tar visserligen upp brandgasers 

sammansättning och 

hälsovådlighet, men generellt 

lägger vi för lite tid och kraft på 

detta i utbildningen. På grund 

av tidsbrist och just för att det 

är så komplext. Ingen har tyvärr 

orkat ta tag i det här området. 

Det är ju viktigt att förstå varför 

man ska skydda sig. 

– Vi har som krav på våra elever, 

instruktörer och servicepersonal 

att de ska använda 

helskydd under insats, eftersläckning 

och omladdning. 

Detta för att gardera sig mot inandning 

av skadliga ämnen. Vi 

räknar med att de för med sig 

dessa rutiner ut på stationerna. 

■ Arbetsgivaren ansvarar också för att arbetstagarnas 

kunskaper om arbetet och därmed förenade 

risker är tillräckliga för att en tillfredsställande 

arbetsmiljö ska uppnås. 

■ Arbetsmiljöverkets föreskrifter ställer särskilda 

krav på personligt skydd vid rök- och kemdykning. 

■ Därutöver har självklart alla som arbetar i riskmiljöer 

ett personligt ansvar för att förebygga 

skador på sig själva. Enkelt uttryckt – vara sin 

egen kropps skyddsombud. 

Micael Hajas, brandman, Botkyrka: 

– Nej. Vi pratar visserligen om det ibland, att 

man kanske borde. Men man vet ju inte riktigt 

vad man ska vara rädd för, det finns för 

lite kunskap. Eller så är det lathet. 

– Förmodligen är det inte särskilt hälsosamt. 

Man snyter ju svart ur näsan efter en 

insats. Jag vet inte ens om vi har filterskydd 

på stationen. 

15 

Använder du andningsskydd 

vid eftersläckning? 

Peter Åberg, 49, Nyköping: 

– Jag använder andningsskydd, luftpaket, 

när luften inte känns god, är rökig 

eller luktar illa. Men det är så krångligt 

att sätta på sig att jag, av ren slöhet, 

inte ids byta. Tänker att ”det är inte så 

mycket kvar, det behövs nog inte”, och 

det är givetvis ett farligt tankesätt. 

Lars-Erik Hinders, 48, Falun: 

– Av gammal vana använder jag aldrig 

andningsskydd, men det finns säkert 

fler risker än vad man tror vid eftersläckningsarbetet. 

Men det man inte 

ser… 

– Vem vet, en dag kanske jag också 

börjar med andningsskydd. 

Bengt Rückert, 41, Falun 

– Jag bedömer 

först läget och 

bestämmer 

mig sedan för 

om jag är i behov 

av andningsskydd. 

Sticker det 

inte i näsan brukar jag som regel 

inte använda andningsskydd 

vid eftersläckning. Kolmonoxid 

är farligt att få i sig och det passar 

jag mig för. 

Andreas Johannesson, 24, 

Strängnäs 

– Jag är nog 

rätt dålig på 

att använda 

andningsskydd, 

anser 

ofta, utan belägg, 

att det 

inte behövs. 

Jag använder det enbart när det 

är extremt rökigt. Konstigt 

egentligen, eftersom jag inte 

riktigt vet vad luften innehåller. 

Per Lindqvist, 37, Strängnäs 

– Jag är medveten 

om riskerna, 

vet att jag 

borde vara 

mer försiktig, 

men struntar i 

andningsskyddet 

vid vissa 

tillfällen. Borde använda skydd 

oftare, men i regel blir det bara 

när jag känner mig ordentligt 

störd av luften. 

Benny Svensson, 49, Nyköping 

– Nej, av bekvämlighetanvänder 

jag inte 

andningsskydd. 

Jag är 

medveten om 

riskerna, men 

vet kanske inte 

tillräckligt mycket för att tvinga 

mig själv att använda andningsskydd. 

Jag är nonchalant, helt 

enkelt. Tror att jag, och många 

med mig, skulle komma till insikt 

med mer information om 

farligheterna. 

Thomas Karlsson 

Brandman, Göteborg 

– Jag försöker 

tänka på det. 

Alla vet hur farligt 

det är och 

man är ju sitt 

eget skyddsombud. 

Men 

visst får man i 

sig rök. 

– Jag har jobbat som brandman 

i elva år och har fått problem 

med luftrören. Vad det 

beror på vet jag dock inte. Tror 

det är mer risk att få i sig farlig 

rök i inledningen av en brand. 

Exempelvis vid håltagning av 

tak. Det är bråttom och man 

har missat att få med andningsskyddet 

upp på taket. När röken 

börjar välla ut finns heller inte 

tiden att kliva ner och sätta på 

skyddet.

16 Sirenen Nr 2 • 2003 

Efter 40 år som brandmän lider 

Ingvar Brynfors och Lars- 

Erik Arnevid från Göteborg 

av kroniska hälsoproblem. 

– Nu betalar vi priset för 

en vansinnig arbetsmiljö, anser 

de. 

Det var släckinsatsen ombord 

på Scandinavian Star 

för 13 år sedan som blev sista 

droppen. 

Ingvar Brynfors tillhörde den 

första styrkan på åtta rökdykare 

som firades ned från en helikopter 

till den brinnande färjan. 

Kaptenen hade lämnat fartyget 

och informationen till insatsstyrkan 

var att inga människor 

fanns kvar ombord på 

Scandinavian Star. 

Detta var grovt felaktigt. 

– När vi kom ombord hittade 

vi minst fem överlevande ur besättningen 

och ett stort antal 

döda passagerare. Vi jobbade 

på båten i sexton timmar. Jag 

sprang överallt, både ute på 

däck och inne i båten. I slutet 

mest utan rökskydd. 

– Främst handlade det om att 

begränsa branden och säkra de 

utrymmen där det låg många 

döda. Man förstod att de omkommit 

av giftiga brandgaser 

och att det hade gått väldigt 

snabbt. Många hade inte ens 

kommit ur sina hytter, berättar 

Ingvar Brynfors, pensionerad 

brandmästare. 

Totalt gjorde man av med 150 

luftpaket under insatsen. 

Slarvade med skydd 

Kollegan och brandförmannen 

Lars-Erik Arnevid kom ut dagen 

därpå: 

– Meningen var att vi skulle eftersläcka 

men branden hade 

fått fäste igen. Jag började med 

helskydd, men efter tre luftpaket 

jobbade jag utan skydd. Det 

låg en tunn rökslöja och den 

kändes inte så farlig. Man var 

ute och drack lite vatten ibland 

och sen fortsatte man. Jag anade 

aldrig hur giftiga brandgaserna 

var, säger han. 

Efteråt insåg de att det hade 

varit en fruktansvärd arbetsmiljö. 

Den norska brandutredningen 

visade en lista med tusentals 

giftiga ämnen som varit 

aktuella under branden. Båten 

var asbestisolerad och målad 

med flera lager färg. 

Några dagar efter insatsen 

drabbades både Ingvar och 

Lars-Erik av obehag i halsen och 

snart försvann rösten helt och 

hållet. Stämbanden var angripna 

och inflammerade. 

– Läkaren konstaterade att 

stämbanden såg ut som två välstekta 

fläsksvålar och uppskattade 

att jag ”rökt” 200 paket ci- 

garetter under ett dygn. Flimmerhåren 

i luftrören var borta. 

Och jag som bara feströkt någon 

gång då och då, säger Ingvar 

Brynfors, som i dag dras 

med kroniska luftrörsbesvär. 

Lära sig prata på nytt 

De tvingades gå hos logoped 

för att lära sig prata på nytt och 

blev borta från jobbet en tid. Efteråt 

blev rösterna helt förändrade. 

Lars-Erik Arnevid: 

– Det kan man ju leva med. 

Men efter Scandinavian Star har 

min hälsa kraftigt försämrats. 

Jag äter astmamediciner och 

har alltid en inhalator med ventolin 

med mig i fickan. 

Han har varit sjukskriven sedan 

i höstas efter att ha drabbats 

av akuta andningsbesvär 

vid två tillfällen. Med ambulanstransport 

och syrgas som 

följd. 

Trots att han varit vältränad i 

hela sitt liv har han tappat drastiskt 

i lungfunktion. 

Fyra år efter insatsen på 

Scandinavian Star fick Ingvar 


”Man skulle vara en jävel på att arbeta” 

– Nu betalar vi prise 

Brynfors hjärtinfarkt. 

– Sedan dess är jag väldigt 

trött och motståndssvag. Jag 

gick i pension vid sextio, några 

år efter infarkten. 

Båda är övertygade om att det 

är den långvariga exponeringen 

av brandgaser under ett fyrtioårigt 

yrkesliv som är orsaken 

till deras hälsoproblem i dag. 

Insatsen ombord på färjan blev 

en akut och kraftig påspädning 

av brandgaser och gifter. 

Vansinnig arbetsmiljö 

– Vår arbetsmiljö är vansinnig. 

Man snyter sot ur näsan efter de 

flesta bränder. I vårt yrke kommer 

vi givetvis alltid att få rök i 

oss. Men ofta slarvas det i onödan 

med andningsskydd, till exempel 

vid eftersläckning. Vi 

borde tänka mer på vårt personliga 

skydd. Hur många har 

inte nöjt sig med att ta ett djupt 

andetag innan de går in och 

släcker i ett soprum. Men de 

brandgaserna är inte att leka 

med, säger Ingvar Brynfors. 

– Det är en speciell moral i det 

här jobbet. När en brandman 

Lars-Erik Arnevid är märkt av 

oskyddade insatser i brandgaser. 

kommer tillbaka efter ett tufft 

arbetspass och är rejält sotig 

och smutsig, möts han med gillande 

blickar från befälen. Då är 

han ”en jävel på arbeta”. I själva 

verket är det han som varit mest 

utsatt för skadliga ämnen och 

mest kontaminerad. 

– Vi tar med oss gifterna hem i 

kläderna, hänger in blöta larmställ 

i torkskåpet. När kläderna 

torkat rasar giftiga partiklar lätt 

från rocken. Vid nästa larm yr 

giftiga ämnen i luften när larmrockar 

svingas och stället åker 

på. Gifter som brandmän andas 

in utan att tänka på det. 

Brynfors ser ett problem i att 

man utsätts för brandgaser under 

allt längre perioder. 

– En lösning är att ha mer folk 

på larmen. Att man får avlösning 

och inte behöver exponeras 

under så lång tid under 

släckningsarbetet. Tyvärr går 

utvecklingen åt fel håll. 

Visar sig efter 20 år 

– Jag hoppas att yngre kollegor 

drar lärdom av hur vi i den äldre 

generationen drabbas. Även om 

det kanske är mitt eget fel, jag 

var själv en ”jävel på att arbeta”. 

En av mina söner är brandman 

och han var med på Scaninavian 

Star. Det är klart jag är orolig för 

honom och för de andra mannarna. 

Asbest visar sig inte förrän 

efter 20 år, menar Ingvar 

Brynfors. 

Lars-Erik Arnevid instämmer: 

– Man måste få in i gubbarna 

och tjejerna att de ska tänka sig 

för. Fast vem vill va en kruka? 

Men ingen tackar dig efter fyrtio 

år för att du offrat din hälsa.


t... 

Foto: KATARINA SELLIUS 

– Tänk er för brandmän, är 

Ingvar Brynfors uppmaning till 

yngre kollegor. Själv tänkte han 

inte på vad han andades in och 

det betalar han ett högt pris 

för i dag. 

Scandinavian Star 

159 personer omkom på 

Scandinavian Star. 

Natten till den 7 april 1990 

utbröt en brand ombord på 

passagerarfärjan, på väg från 

Oslo till Köpenhamn. 482 personer 

fanns ombord. 

Kaptenen, redaren och rederidirektören 

anklagades 

och dömdes för fartygets 

bristfälliga säkerhet. 

Ännu är branden inte ett avslutat 

kapitel. Utredningen 

kan komma att tas upp igen 

efter att nya vittnesuppgifter 

framkommit. Uppgifter som 

tyder på att branden kan ha 

varit ett försäkringsbedrägeri. 



Patric Conrad, 

brandman, Karlskrona: 

– Nej, aldrig. 

Det finns inget 

bra alternativ 

till helskyddet. 

Att rökdyka 

är fysiskt 

och psykiskt 

krävande, det 

är helt enkelt bökigt att använda 

helskydd. Det gör man inte 

om man inte är tvungen. Hade 

det funnits någon bra och enkel 

mask, eller lättare flaskor till 

helskyddet, så skulle jag förmodligen 

skydda mig bättre. 

Kenneth Fagerman, 

brandman, Göteborg 

– Ibland, det 

beror på hur 

mycket det ryker. 

Är det besvärande,använder 

jag 

rökskydd. En 

tunn filtermask 

eller halvmask. River man 

i tak och väggar virvlar det upp 

damm och elände, så man borde 

nog skydda sig oftare. Det är 

jobbigt att arbeta med halvmask, 

man är väl lat av naturen. 

Häromdagen hade vi en märklig 

brand i en lägenhet, där bara 

eftersläckningen tog sju timmar. 

Jag använde tre luftpaket, 

sen jobbade jag utan. Trots 

dusch och bastu luktade vi rök 

flera dagar efteråt. Efteråt skickade 

jag faktiskt larmstället på 

tvätt, det stod för sig själv. 

Hans Andulv, 

brandman, Göteborg 

– Är miljön 

mycket rökfylld, 

använder 

jag helskydd. 

Annars halvmask,engångsfiltereller 

inget alls. 

Det händer att man slarvar. 

Problemet är att det är för jobbigt 

att ha helskydd när det 

inte är absolut nödvändigt. 

Men man vet ju inte vad man 

drar i sig. Jag försöker alltid ha 

ett engångsfilter i fickan på 

larmstället. Men det händer att 

man går och hostar svart några 

dagar efter en släckning. 

Thomas Andersson 

Brandman, Göteborg 

– Jag använder 

skydd när jag 

behöver det. 

Tror jag. Säger 

tror eftersom 

det väl inte är 

någon som direkt 

vet hur 

farligt det är. 

– Jag vet att det inte är hälsosamt 

att andas in rök, men jag 

vet inte var gränsen går. Hur 

mäter man risken? Jag avgör 

från fall till fall om jag ska använda 

andningsskydd. Börjar 

det sticka i ögonen eller svida i 

halsen tar jag alltid på skydd. 


Hur farlig är röken och sotet? 

– De mest skadliga 

partiklarna tar sig 

långt ner i lungorna 

Rök och sot består av mängder 

med pyttesmå partiklar. 

Partiklar som vid inandning 

kan göra dig sjuk. 

De allra minsta – och farligaste 

– tränger djupt ner i 

lungorna. 

– Brandpersonal är en särskilt 

utsatt grupp eftersom de exponeras 

för mycket höga koncentrationer 

av partiklar, säger 

Tommy Hertzberg, forskare vid 

SP (Sveriges Provnings- och 

forskningsinstitut) i Borås. 

Vid brand är den övervägande 

delen av partiklar så små att 

de kan andas in. En kubikcentimeter 

rök kan innehålla miljarder 

små partiklar. 

De minsta farligast 

De allra minsta partiklarna tros 

vara mest skadliga eftersom de 

tar sig långt ner i lungorna. 

Större partiklar stannar i svalg 

och näsgångar. 

Beroende på vad det är som 

brinner, blir partiklarna bärare 

av andra hälsofarliga ämnen. 

Giftiga ämnen, som tungmetal- 

Detta frigörs vid 

en lägenhetsbrand 

Vad bildas egentligen vid en 

”vanlig” lägenhetsbrand? 

Jo, många obehagliga och 

hälsofarliga ämnen. 

Sirenen frågade Per Blomqvist, 

forskare vid SP i Borås och fick 

de här svaren: 

■ När ett enkelt material som 

exempelvis en ”ren plast” (kolväte) 

brinner bildas i huvudsak 

vatten, koldioxid, kolmonoxid 

(koloxid), oförbrända kolväten 

och partiklar (sot). Det finns 

dessutom kvar en rest förkolnat 

delvis oförbränt material. 

Vid en underventilerad brand, 

som i en lägenhet, ökar andelen 

kolmonoxid, oförbrända 

kolväten och partiklar. Detta är 

oönskade brandgaskomponenter 

som är hälsofarliga och 

kan vara direkt dödliga. 

■ Kolmonoxid är en narko- 

ler, dioxiner och isocyanater, 

fastnar på partiklarna och hamnar 

i kroppen. 

Är det partiklarna i sig, eller 

de ämnen som fastnar på dem, 

som är skadliga? 

– Det vet man inte riktigt. Det 

finns mycket lite forskning 

inom detta område. Däremot är 

det bevisat att partiklar är skadliga 

för hälsan. Fast man vet inte 

varför. 

Hur påverkas hälsan? 

– Partiklar kan ge upphov till 

oregelbunden hjärtrytm vilket i 

sin tur kan leda till stress som 

kan utlösa en hjärtinfarkt. Man 

kan drabbas av lungskador och 

sjukdomar, relaterade till luftvägarna, 

som astma och bronkit. 

Troligen påverkas även immunförsvaret. 

Även när den värsta röken 

skingrats och eftersläckning tar 

vid, finns rök och partiklar kvar 

i luften. Då sprids normalt mer 

damm och grövre partiklar än 

under själva branden. 

– Det är en klar hälsorisk i de 

fall man tar av andningsskyddet 

för tidigt. 

tisk gas vars effekt är att man 

tappar medvetandet och vid 

tillräckligt höga koncentrationer 

dör. Kolmonoxidförgiftning 

är troligen den största orsaken 

till dödsfall i samband 

med bränder. Oförbrända kolväten 

är en grupp av tusentals 

olika ämnen. Ämnen bland 

dessa som kan ha en direkt effekt 

vid en brand är aldehyder, 

speciellt formaldehyd och 

akrolin. Dessa ämnen är starkt 

irriterande i låga koncentrationer 

och dessutom cancerframkallande. 

Andra ämnen som 

har en mer långtidseffekt är till 

exempel bensen och gruppen 

polycykliska aromatiska kolväten 

(PAH). Många av dessa ämnen 

är cancerframkallande. 

Men en lägenhet är en mix av 

olika material. Här finns bland 

annat spånskivor och polyuretan 

som innehåller kväve och 

17 

Hur kan man skydda sig 

mot partiklar? 

– Filtermask skyddar mot 

större partiklar. Men de allra 

minsta, som är i molekylstorlek, 

passerar genom filterskyddet. 

Då är det nog bara andningsapparat 

som skyddar. 

Smutsiga och sotiga larmställ 

hänger i skåpen på 

brandstationerna. Vad sitter 

egentligen på dem? 

– Sot innehåller polyaromatiska 

kolväten (PAH), vilket är 

ett känt cancerframkallande 

ämne. Det är svårt att säga hur 

arbetskläderna påverkar hälsan. 

Men rent allmänt bör man 

undvika hudkontakt och inandning 

av sot. 

Vid SP pågår forskning som 

ska öka kunskapen om partiklar 

som uppstår vid bränder. 

– Vi vill ta reda på hur mycket 

partiklar som egentligen bildas 

vid en brand. Vad som fastnar 

på dem och hur de påverkar 

hälsan. 

PVC-material som innehåller 

klor. 

■ Vid en underventilerad 

brand med kväveinnehållande 

material bildas cyanväte. Den 

är en mycket giftig narkotisk 

gas som snabbt kan leda till att 

man förlorar medvetandet och 

dör. 

Kväveinnehållande material 

bildar också isocyanater. 

■ Klorinnehållande material 

(som PVC) ger väteklorid när 

de brinner. Detta är en kraftigt 

irriterande gas som kan ge skador 

på ögon och lungor. Klorerade 

kolväten som exempelvis 

dioxiner och furaner kan också 

bildas i en rumsbrand. Dessa 

ämnen bildas i mycket låga 

halter, men är mycket giftiga 

och ger långtidseffekter.

Foto: BO NYSTRAND 

Varning för isocyanater! Forskning tyder på att isocyanater förekommer vid de flesta bränder och kan sprida sig över ett stort område. Brandmän som arbetar utvändigt på 

en brandplats är i riskzonen. Särskilt riskabelt är att arbeta med eftersläckning utan att bära andningsskydd. 

Isocyanater – en hälsorisk 

”Eftersläckningen farligast” 

Isocyanater är en grupp kemiska 

ämnen som ger allergier 

och luftrörsbesvär och 

som dessutom kan framkalla 

cancer. 

– Eftersläckningen är farligast. 

Då är riskerna för exponering 

av isocyanater som 

störst, säger docent Marianne 

Dalene, forskare vid 

Stockholms universitet. 

Isocyanaterna används framförallt 

vid framställning av polyuretan 

(Pur). Det är ett av de 

vanligaste plastmaterialen i 

våra hem och finns som skumgummi 

i madrasser, möbler, bilar, 

men även i många andra 

produkter som färger, isolering, 

limmer och lacker. De är 

kort sagt en del av vår vardag. 

Brandmän utsatt grupp 

Polyuretan i sig utgör ingen 

hälsofara. Men mätmetoder visar 

att när polyuretan brinner 

eller värms kraftigt – termisk 

nedbrytning – bildas höga halter 

isocyanater i form av gas och 

partiklar. Giftet når in i kroppen 

via huden eller lungorna. 

Brandmän är därför en utsatt 

grupp. 

Marianne Dalene ingår i den 

forskargrupp på avdelningen 

arbetsmiljökemi vid Stockholms 

universitet, som slagit 

larm om riskerna. 

Vid vilka bränder kan man 

förvänta sig att isocyanater 

frigörs? 

– I nästan alla. En vanlig brand 

i ett hus, en lägenhet eller bil avger 

garanterat isocyanater. Eftersom 

polyuretan finns i vanliga 

möbler i våra hem och i bilstoppning. 

Värst när det pyr 

Enligt Dalene är temperaturen 

avgörande. Det är i mellantemperaturerna, 

250-600 grader, 

som isocyanaterna frigörs i stora 

koncentrationer. 

Man riskerar då att 

exponeras för höga 

halter. Därför är risken 

som störst vid eftersläckning. 

– Vid full brand 

brinner isocyanaterna 

upp, det är när det 

pyr och ryker som 

det är värst. 

Var går gränsen 

för vad som är farligt? 

– Gränsvärden finns, men 

problemet är att varje brand är 

unik och det finns ingen mätutrustning 

som ger utslag eller 

någon röd lampa som talar om 

att det är för höga halter. Nackdelen 

med isocyanater är att de 

varken luktar eller syns, man får 

alltså ingen förvarning att det 

förekommer giftiga gaser på 

platsen. 

Marianne Dalene 

– Skrämmande är att vi hittat 

halter långt över gränsvärdena 

på 100 meters avstånd från 

brandkällan. Då börjar frågan 

bli känslig även för allmänheten. 

Man borde kanske börja 

diskutera avspärrningar och 

vettiga säkerhetsavstånd till en 

brandplats. 

Symptomen, som kanske inte 

visar sig omedelbart, kan vara 

trötthet, huvudvärk och allergiska 

besvär. Ofta är de svåra att 

knyta till arbetssituationen. 

Kända hälsoeffekter av isocyanater 

är främst allergiska 

reaktioner, 

slemhinneirritationer, 

astma, eksem 

och smygande lungfunktionsnedsättningar. 

Vissa isocyanater 

klassas som 

cancerogena. 

– Det kan räcka 

med en kraftig, kort 

exponering för att utveckla 

astma. Man bör definitivt 

använda andningsskydd på 

en brandplats. Vid eftersläckning 

bör man ha helskydd med 

tuber på ryggen. Om man inte 

kan vänta tills det svalnat, anser 

Marianne Dalene. 

Hög tid att vakna upp 

Hon tycker att det är hög tid att 

räddningstjänstens personal 

vaknar upp och tänker till över 

sitt personliga skydd. 

– Det finns fortfarande luckor 

i vårt vetande. Ta isocyanater 

som fastnar på brandgenererade 

små, inandningsbara partiklar 

och tar sig ner i lungor eller 

mage. Vad händer i kroppen 

då? Det vet vi inte i dag. 

Svårfångade 

Kemistens mardröm. Så har isocyanaterna 

kallats. 

– De är svåra att fånga, mäta 

och analysera eftersom de är så 

reaktiva. Ingen vet hur många 

de är och det tillkommer ständigt 

nya. Från forskarhåll måste 

vi vara alerta och ta fram nya 

mätmetoder eftersom det kommer 

fram nya produkter, 

många gånger med hemligt 

ämnesinnehåll, som ger ifrån 

sig nya typer av isocyanater. 

Man kan jämställa det med dopingkontroll, 

fast av material. 

Just nu driver Marianne Dalene 

och hennes kollegor ett 

forskningsprojekt tillsammans 

med SP Brandteknik i Borås. 

– Vi eldar olika typer av material 

och tittar på vad som finns i 

röken. Vi har just slutfört det 

sista experimentet och har hittat 

en del anmärkningsvärda 

saker. Men det kan jag inte avslöja 

ännu, slutrapporten kommer 

längre fram i vår. 

Skydd behövs 

även utvändigt 

För några år sedan genomfördes 

en arbetsmiljöutredning 

på Räddningsverkets 

skolor. Mätningar visade att 

de spånskivor som användes 

vid övningsbränder gav ifrån 

sig mycket höga halter av 

isocyanater. Orsaken var 

limmen som fanns i spånskivorna. 

Numera används inte 

spånskivor på skolorna. 

Bakgrunden till kartläggningen 

av isocyanater i skolornas 

arbetsmiljö, var en 

stor plastindustribrand i 

Kristianstad för ett antal år 

sedan. Blod- och urinprover 

från 37 brandmän som hade 

deltagit i släcknings- och saneringsarbetet 

visade att de 

varit kraftigt exponerade för 

isocyanater. 

De som gått in och släckt 

hade nästan helt klarat sig 

från exponering. Däremot 

hade många av de som jobbade 

med utvändig släckning, 

som pumpskötare och 

befäl, samt med eftersläckning, 

fått i sig avsevärt mycket 

mer. Ingen på utsidan 

hade använt andningskydd.


Isocyanatgasen är lömsk 

– osynlig och luktlös. Men i 

dag finns gasfilter som skyddar 

mot isocyanater. 

– När man kommer ut i 

”friska luften” efter en insats 

och tar av sig helskyddet bör 

man sätta på sig ett sådant 

filterskydd. Räkna med att 

isocyanater finns vid de allra 

flesta bränder, säger Björn 

Albinson, brandingenjör vid 


Det har länge funnits en stor 

osäkerhet om hur effektiva gasfilter 

är mot lågkokande isocyanater. 

Därför har tryckluftsmatat 

andningsskydd varit den generella 

rekommendationen vid 

arbete där man riskerar att andas 

in isocyanater. 

Inom industrin är detta ett 

uppmärksammat problem sedan 

länge. Bland billackerare 

och plastvaruarbetare finns 

många fall av arbetsskador i 

form av isocyanatastma. 

Kolfilter ger skydd 

I en forskningsrapport kom Foi, 

Totalförsvarets forskningsinstitut, 

för något år sedan med nya 

rön – det finns kolfilter som klarar 

isocyanater. Även de komplicerade 

lågkokande. 

Arbetsmiljöverkets slutsatser 

är därmed att det går att skydda 

sig med filterskydd mot alla typer 

av isocyanater. Filtret bör 

användas tillsammans med en 

tillpassad helmask för att även 

skydda ögonen. 

Innebär detta att brandmän 

kan skydda sig mot isocyanater, 

vid exempelvis eftersläckning, 

på annat sätt än med 

helskydd? 

– Ja, i dag kan man skydda sig 

mot isocyanater, men när man 

Vad innehåller egentligen 

skitiga larmkläder? 

I Södertörn har man tvättat 

larmställ för att söka svar 

på frågan. 

I dag finns inga rutiner för tvätt 

av larmställ. 

– När rocken är tillräckligt skitig 

skickas den på tvätt. Det är 

upp till den enskilde brandmannen 

att bedöma när hans larmställ 

ska på tvätt. Några tvättar 

kanske fyra gånger om året 

medan andra inte tvättar på flera 

år. Vissa tycker det ser tufft ut 

med skitigt larmställ, säger Birger 

Andersson, stabsbefäl och 

miljösamordnare vid Södertörns 

brandförsvarsförbund. 

släcker bränder ska man i första 

hand alltid använda tryckluft, 

säger Birgitta Carlsson, ansvarig 

för andningsskydd på Arbetsmiljöverket. 

Problemet är att det inte finns 

någon mätutrustning som ger 

utslag om det förekommer isocyanater 

i luften. 

– Även när man befinner sig 

en bit bort från branden bör 

man ha något slags filterskydd. 

– Om man vill använda filterskydd 

finns det i dag godkända 

filter på marknaden. Men det är 

inte alla leverantörer som har 

dem. Det är viktigt att man vänder 

sig till sin leverantör och 

frågar om deras filter verkligen 

stoppar alla typer av isocyana- 

Det var när det nya miljöledningssystemet 

skulle införas 

som han och hans kollegor fick 

idén till tvätten. 

– Vad bär vi med oss i kläderna 

och vad släpper vi ut i spillvattnet 

när vi tvättar dem? Hur 

påverkar det yttre miljön och 

hur påverkar det oss själva? Det 

är frågor som vi egentligen burit 

på länge, och nu är det dags 

att göra något åt det. 

Höga halter kolväten 

Fyra larmställ plockades 

slumpmässigt ut från fyra stationer. 

Med hjälp av beklädnadsansvarige 

Kurt Ulfves samt 

miljöinspektör Magnus Dybeck 

i Nynäshamn tvättades larm- 


Så här skyddar du dig mot 

hälsovådliga gaser och partiklar 

Foto: SUNDSTRÖM SAFETY AB 

Enligt Arbetsmiljöverket bör man använda någon form andningsskydd när man vistas på en brandplats 

– även då man inte deltar i rökdykning. Den här helmasken med gasfilter av typ ABE1 eller 

ABEK1+P3 fungerar vid arbeten där isocyanater förekommer. Detta filter räcker i 40 arbetstimmar och 

måste därefter bytas. 

ter, säger Birgitta Carlsson. 

Mät om det finns koloxid! 

Räddningsverkets Björn Albinson 

ger denna uppmaning: 

– Problemet med filterskyddet 

är att det inte skyddar mot 

koloxid som är en mycket giftig 

gas. Det är inte alls ovanligt att 

koloxid förekommer vid eftersläckning 

på en brandplats. För 

att lösa det problemet kan man 

använda en mätutrustning som 

känner av om koloxidhalten är 

hög. I det läget är det bara helskydd 

som gäller. 

– Det är räddningschefens ansvar 

att se till att det finns kunskap 

om hur man bäst skyddar 

sig. Det ansvaret ska inte läggas 

– En del tvättar inte larmstället på flera år 

ställen efter konstens alla regler 

för att få ett så noggrant prov 

som möjligt. 

En första analys av spillvattnet 

tyder på att brandtvätten 

innehåller brandrelaterade 

komponenter och betydligt högre 

halter av polyaromatiska 

kolväten (PAH) än vad som exempelvis 

finns i trafikbelastat 

dagvatten i Stockholm. 

Tidigare mätningar visar att 

halterna av olika PAH i dagvattnet 

ligger mellan 5 och 2 700 

nanogram per liter. Motsvarande 

värde i det analyserade 

brandtvättvattnet var 44 000 

nanogram per liter. 

Enligt experterna på IVL, 

Svenska Miljöinstitutet, är det 

på enskilda brandmän. Chefen 

ansvarar för att arbetsmiljön är 

säker, att det finns adekvat 

skyddsutrustning tillgänglig 

och att den används. Andningsmasker 

och filterskydd ska helt 

enkelt finnas med i bilen. 

Vid vilken typ av bränder 

behövs andningsmask? 

– Vid alla bränder. Även den 

personal som befinner sig i omgivningarna 

runt branden eller 

arbetar med eftersläckningen 

bör tänka på att skydda sina 

andningsvägar. Även de riskerar 

att utsättas för skadliga luftföroreningar, 

säger Björn Albinson. 

För att skydda sig mot sot, asbest 

eller partikelbundna föroreningar 

rekommenderar Ar- 

för tidigt att dra några slutsatser 

av detta. Ytterligare prover 

kommer därför att tas. För att 

bättre belysa brandtvättens 

föroreningsinnehåll ska bland 

annat ett referensprov från en 

”normal tvätt” analyseras. 

Saknar regler och normer 

Birger Andersson ser tvätten 

som ett komplement till Räddningsverkets 

arbete med att 

kartlägga miljöeffekter i samband 

med olyckor. Hittills har 

mätningar och analyser genomförts 

vid ett 25-tal bränder, vilket 

presenterats i två rapporter. 

– Genomgående hittar man 

höga förekomster av den ämnesgrupp 

som kallas PAH och 

19 

betsmiljöverket och Räddningsverket 

helmask med partikelfilter 

klass P3. Helmasken är nödvändig 

för att också ögonen ska 

skyddas. 

Som skydd mot gaser rekommenderas 

ett ”allround”-filter 

av typ ABEK-P som skyddar mot 

organiska, oorganiska och sura 

gaser samt ammoniak. Förkortningen 

P anger att detta filter 

även skyddar mot partiklar. 

Brandutredare utsatta 

Räddningstjänstens och polisens 

brandutredare riskerar 

också att exponeras för isocyanter 

och hälsovådlig rök. 

Räddningsverkets ansvarige 

för brandutredarprojektet Ulf 

Erlandsson manar till försiktighet. 

– Så länge det finns en pyrande 

brand, exempelvis i trossbottnen, 

finns också koloxid i 

luften. I ett sådant utrymme ska 

inga brandutredare gå in utan 

helskydd. 

Hur vet en brandutredare 

när det är fritt fram att gå in 

utan andningsskydd? 

– Mitt generella råd är att aldrig 

ge sig in en brandskadad 

lokal innan ordentlig ventilering 

skett. 

Ytterligare en utsatt yrkeskategori 

är restvärdesräddare. 

Även för dessa gäller det att tänka 

igenom skyddet av andningsvägarna 

innan de ger sig 

in i en lokal där det brunnit. 

FOTNOT: Räddningsverket har 

gett ut Aktuellt-bladet ”Andningsskydd 

för brandpersonal”. 

I samråd med Arbetsmiljöverket 

ges rekommendationer om 

personligt skydd. Aktuellt nummer 

4/1999. 

där vissa ingående ämnen är 

cancerogena. Det är exponeringar 

som kanske inte ger några 

direkta effekter, de kan visa 

sig först om 20-25 år. 

– Målet är att vi ska få en samlad 

bild av vad det är vi utsätter 

oss för i vårt arbete. Vi saknar 

regler och normer för att kunna 

bestämma olika skyddsnivåer. 

Har man deltagit i en insats vid 

exempelvis en avfallsdeponi, så 

ska samtliga ställ skickas på 

tvätt. Ofta får vi reda på efteråt 

att en brand innehöll ohälsosamma 

ämnen. Men då är det ju 

för sent, säger Birger Andersson.

20 

Bilbränder 

Så giftigt att det 

är svårt att öva 

Ökade arbetsmiljökrav har 

gjort det svårare på Räddningsverkets 

skolor att öva 

vissa typer av bränder realistiskt. 

– Det finns inga ekonomiska 

möjligheter att rena den 

mängd giftiga gaser som utvecklas 

vid bilbränder, säger 

Per Aspnor, Centrum för riskoch 

säkerhetsutbildning. 

För två år sedan avslöjade en arbetsmiljöutredning 

att personalen 

vid Räddningsverkets 

skolor utsattes för stora mängder 

isocyanater. 

De spånskivor som normalt 

användes vid brandövningar visade 

sig vid provtagning avge 

”mycket höga” halter isocyanater. 

170 gånger gränsvärdet 

De brandövningar som mättes 

var bilbrand på platta, brand i 

container med spånskivor och 

brand i stängt garage. Vid 

containerbranden uppmättes 

mycket höga halter inne, upp till 

170 gånger gränsvärdena. Hundra 

meter bort uppmättes halter 

fyra gånger gränsvärdena. 

Sedan dess har spånskivorna 

avvecklats, liksom fullskaliga 

övningar med bilbränder. I dag 

eldas bland annat hardboard, 

hårda träfiberskivor, i stället. 

– Men vi jobbar på att hitta 

bättre lösningar. Vi vill hitta 

nya, effektiva övningsmetoder 

som samtidigt är realistiska och 

miljövänliga. Det är inte lätt. En 

väg är att utveckla gasolen. Vi 

har även andra, än så länge 

hemliga, varianter under utredning, 

säger Fredrik Pettersson, 


Inte ens på SP 

Nyligen eldades en modern 

personbil vid SP i Borås i syfte 

att mäta vilka ämnen som bildas. 

Brandgaserna visade sig innehålla 

tungmetaller och 

många olika organiska ämnen, 

inklusive polycykliska aromatiska 

kolväten (PAH), dioxiner 

och furaner samt isocyanater. 

– Till och med på SP:s stora 

provanläggning visade det sig 

svårt att ta hand om rökutvecklingen 

och de giftiga gaserna 

från en bilbrand. Då kan inte 

heller vi ägna oss åt att elda bilar 

på våra skolor, det finns ingen 

reningsteknik som det skulle 

vara ekonomisk försvarbar att 

använda, säger Per Aspnor. 

Ökad medvetenhet 

På skolan i Skövde använder 

man både hardboard och gasol 

i sina övningsanordningar. 

I de nya lokala arbetsmiljöföreskrifterna 

finns numera in- 

skrivet att personalen bör ha 

helskydd under övningarna 

och att servicepersonalen som 

städar ur brandresterna bör använda 

andningsmask. 

– Det handlar ju om att inte 

sniffa i sig en massa skit som är 

skadligt för hälsan. Vi har fått 

en helt annan medvetenhet om 

farorna, säger Bernt Blomgren, 

bygg- och miljöansvarig på skolan 

i Skövde. 

Där har man även andra 

hjälpmedel som ska förbättra 

arbetsmiljön. På flera ställen 

har man installerat kraftiga 

fläktar som blåser ur kläderna 

efter brandövningar. 

– Syftet är att bli av med partiklar 

och sot, helst innan man 

tar av andningsmasken. Men 

det är ju inte alltid fläktarna används, 

vill jag påstå. 

Eldar strippade skrotbilar 

Bilbränder i full omfattning har 

upphört. 

– I dag eldar vi sex-åtta strippade 

skrotbilar på ett år. Det 

ger visserligen ingen trovärdig 

brand, det handlar mer om att 

ge eleverna en miljökänsla för 

till exempel ett scenario med 

trafikolycka. 

Bernt Blomgren varnar för att 

arbetsmiljöproblemet är mer 

komplicerat i verkligheten. 

– Vi kan ordna en godtagbar 

arbetsmiljö för vår personal på 

skolan, men det är inte lika 

självklart ute på bränder. Häromveckan 

följde jag eftersläckningsarbetet 

av en gammal 

byggnad i centrala Skövde. 

Brandmännen stod i hävaren 

och sprutade vatten rakt ner, 

mitt i röken och utan andningsskydd. 

De kan ju inte ha haft en 

aning om vad som fanns i röken. 

Bernt Blomgren anser att 

Höga halter kan påverka 

fortplantningsförmågan 

Räddningsverket har i två år 

samlat fakta kring miljöeffekter 

vid bränder. 

– Mätningarna visar att 

både PAH-er och dioxin förekommer 

både i rök och 

släckvatten betydligt oftare 

än man tidigare trott, säger 

Claes-Håkan Carlsson vid 

riskoch miljöavdelningen 

på Räddningsverket. 

– Våra mätningar av miljöeffekter 

hänger intimt samman med 

brandpersonalens arbetsmiljö. 

Det är bra att Sirenen tar upp 

ämnet. Det som är skadligt för 

miljön, är självklart skadligt för 

hälsan, säger Claes-Håkan 

Carlsson. 

Många bränder ger akuta eller 

långsiktiga effekter på mil- 


jön. Men kunskaperna är begränsade. 

Därför driver Räddningsverket 

flera projekt med 

syfte att ta reda på vilka föroreningar 

som bildas vid olika typer 

av bränder och hur de påverkar 

miljön. 

– Vi försöker hitta lämpliga 

rutiner för att mäta utsläppen 

vid en olycka. Det innebär att 

räddningstjänst och miljökontor 

måste samarbeta. Det gäller 

ju att vara där och mäta när det 

brinner. 

När larmet går till räddningstjänsten, 

går även larmet till 

miljökontoret i kommunen. 

Miljöinspektören är redo att 

rycka ut – med provtagningsväska, 

burkar och flaskor. 

Prover tas på släckvatten, rök, 

ytvatten och jord och skickas 

därefter till SGI, Statens geotekniska 

institut. Parametrar som 

analyseras är bland annat flamskyddsmedel, 

ftalater, metaller 

och organiska föreningar (flyktiga 

och medelflyktiga kolväten). 

Ftalater är inte bara cancerframkallande, 

de kan också 

skada testiklarna och fortplantningsförmågan. 

Resultaten visar på anmärkningsvärt 

höga halter föroreningar 

i främst rök och släckvatten. 

Ett tjugotal kommuner 

är med i projektet och hittills 

har miljökontoren larmats till 

ett 25-tal större bränder. 

Nytt arbetsmiljöhot 

– Vi har fått farligare bränder. 

För några år sedan åkte räddningstjänsten 

inte ens på sop- 

Foto: BO NYSTRAND 

Bilbränder utvecklar många giftiga ämnen – ett faktum som borde 

vara en signal till brandmän att alltid bära helskydd vid sådana 

insatser. 

brand, det var ju inga värden att 

rädda. Men nu handlar det om 

att släcka så fort som möjligt. 

Enligt Carlsson har kretsloppssamhället 

blivit ett nytt arbetsmiljöhot 

för brandpersonal. 

– Batterier samlas på ett ställe 

och elektronikskrot på ett annat. 

Sådana upplag är bland det 

giftigaste som kan brinna, menar 

han. 

– Visionen är att på sikt sammanställa 

en databas som ska 

fungera som stöd till räddningsledaren. 

Här ska man 

kunna söka på olika typer av 

bränder och få fram fakta. Vilka 

utsläpp är sannolika, hur bör 

brandpersonal skydda sig och 

vilken släckmetod bör man använda. 

Men det här ligger på 

framtiden än så länge. 

man borde ta isocyanaterna på 

stort allvar. Under sina tio år 

som yrkesinspektör blev det ett 

växande problem ute i arbetslivet. 

– Inom industrin har jag sett 

en människa drabbas av akut 

allergichock av isocyanater och 

fallit ihop medvetslös på golvet. 

Hormonstörande 

ämnen: 

• Ftalater är samlingsnamn 

på en grupp ämnen som 

används som mjukgörare i 

PVC-plast. De finns bland 

annat i leksaker, industrioljor, 

kosmetika och i impregneringsmedel 

för kläder 

•Ftalater misstänks vara 

cancerframkallande, hormonstörande 

och försämra 

förmågan att få barn. De 

kan orsaka minskad testikelvikt 

och minskad spermieproduktion. 

• Andra kemikalier som kan 

påverka människans hormonsystem, 

ge skador på 

foster samt ge cancer är 

bromerade flamskyddsmedel, 

PCB, DDT, dioxiner och 

furaner. De senare bildas 

vid oavsiktlig förbränning. 

• Särskilt utsatta grupper är 

de som ingriper vid industriolyckor, 

kemiska bränder 

och sopbränder. 

Källa: Kemikalieinspektionen



Peter Eriksson 

Brandmästare, Öckerö 

– Som räddningsledare 

slarvar jag nog 

med det. Går 

jag med polis 

och representant 

från försäkringsbolag 

på en brandplats så fungerar 

det inte om jag går med andningsskydd. 

Jag är medveten 

om riskerna och kunde vara 

bättre på att använda skydd. Vi 

är i kåren rediga med att informera 

personalen om riskerna. 

Claes Bjelkeholm 

Brandman,Göteborg 

–Vi ska använda 

skydd, men 

det slarvas en 

hel del. Det är 

otympligt när 

man exempelvis 

ska riva tak. 

Vi har fått oss 

itutat att vi ska använda skydd, 

så vi kan inte skylla på det. 

Nils-Arne Arnesson, 

brandman och huvudskyddsombud, 

Kristianstad 

– Nej, men vi 

har blivit duktigare 

efter cellmobranden. 

Brandmännen 

är bättre än befälen 

och 

ibland får vi 

säga till dem att sätta på mask. 

Alla kategorier måste bli bättre. 

Farliga gifter när kablar 

brann i Akalla-tunneln 

Vid en tunnelbrand i Akalla 

utsattes brandmän för höga 

halter av de starkt cancerframkallande 

ämnena dioxiner 

och PAH. 

Två brandmän skadades 

lindrigt efter att ha andats 

in den giftiga röken. 

Räddningstjänsten i Stockholm 

konstaterar i en utvärdering av 

branden att allvarliga felaktigheter 

har förekommit säkerhets- 

och arbetsmiljömässigt. 

Två gånger har det brunnit i 

en kabeltunnel i Akalla norr om 

Stockholm. Första branden inträffade 

i mars 2001, den andra 

i maj 2002. Vid båda tillfällena 

blev tusentals utan ström. Efter 

den andra branden fick 50 000 

människor vänta i tre dygn innan 

strömmen kom tillbaka. 

Mycket allvarliga halter 

I den brandhärjade tunneln 

fanns bland annat högspänningskablar, 

ledningar för fjärrvärme 

och fjärrkyla, vattenledningar 

samt tele- och dataledningar. 

När kabelhöljena brann frigjordes 

ämnen som PCB, bly, 

aluminium och kadmium. 

Samtidigt bildades klorid, saltsyra 

och de cancerframkallande 

ämnena dioxiner och polycykliska 

aromatiska kolväten, 

PAH. 

I samband med saneringen efter 

den första branden togs prover 

på brandplatsen. Sotaska 

från tunnelväggarna skrapades 

ner i provburkar och analyserades 

av SGI , Statens Geotekniska 

Institut. De uppmätta halterna 

av dioxin och PAH bedömdes 

som ”mycket allvarliga”. 

Skadlig rök 

Under den andra branden gällde 

tidigt ”hög riskmiljö” för insatsen. 

Förutom röken, är rasrisken 

och elen allvarliga riskfaktorer. 

– Eftersom vi visste att det varit 

ohälsosamma ämnen i 

brandgaserna vid första branden, 

hade vi det i åtanke. Ordern 

var därför att vid vistelse i 

tunneln gällde andningsskydd 

på, säger brandingenjör Göran 

Andersson, som var räddningsledare 

under delar av insatsen. 

Trots detta skadades två 

brandmän lindrigt när de utsattes 

för den skadliga röken 

inne i tunneln. 

Vad var det som gick fel? 

– Av olika anledningar frångick 

man det reglemente som 

gällde. Några av killarna halvvägs 

inne i tunneln arbetade 

bitvis med andningsmasken avtagen. 

De valde av olika skäl att 

”gena” angående säkerheten 


Foto: EVA TEDESJÖ 

Vid en kabelbrand i Akalla-tunneln utsattes brandmän för höga halter av giftiga kemiska ämnen. 

Räddningstjänsten i Stockholm konstaterar i sin utvärdering av branden att allvarliga felaktigheter har 

förekommit säkerhets- och arbetsmiljömässigt. 

och bedömde kanske att det 

inte var så mycket rök där de befann 

sig, säger Göran Andersson. 

325 meter in i tunneln 

Brandhärden låg 325 meter in i 

tunneln. Men hjälp av en kraftig 

fläkt lyckades man driva undan 

de värsta rökgasmassorna 

de första 150 metrarna av tunneln. 

Problem med kommunikationen 

gjorde att en av brandmännen 

fungerade som ”förbindelseman” 

halvvägs in i tunneln. 

Efter att ha andats in rök 

kände han irritation i halsen 

och gavs syrgas i ambulansen. 

Därefter fördes han till sjukhus 

för observation. 

Ytterligare en brandman som 

vistats inne i tunneln utan andningsmask 

klagade nästa dag 

över illamående. 

– Brandmännen fick inga akuta 

skador. De var tillbaka i jobbet 

dagen därpå. Men samtidigt 

vet man inget om hur kroppen 

ackumulerar de gifter man utsätts 

för, säger Andersson. 

Blir en väckarklocka? 

Efter andra branden uppmanades 

samtliga som deltagit i rökdykarinsatsen 

att tvätta larmställen 

för att bli av med eventuella 

skadliga partiklar. 

Har de giftiga kabelbränderna 

förändrat era rutiner 

på något sätt? 

– Nej, vi har ett reglemente 

som är bra. Men då måste man 

också följa det. Det är när man 

gör avsteg från reglementet 

som det blir problem. Men jag 

hoppas att det här blir en väckarklocka. 

Vilken brandgas är giftigast? 

Ek och bomull är material 

som avger mycket giftiga 

brandgaser vid glödbrand. 

Ull är däremot ett av de 

giftigaste materialen vid full 

brand. 

Räddningstjänsten i Stockholm 

använder sig av en amerikansk 

modell för att beskriva 

giftigheten i brandgas vid olika 

typer av förbränningar och 

olika material. 

NIST (National Institute for 

Standards and Technology) är 

en amerikansk motsvarighet 

21 

Kläder bland det 

giftigaste vid glödbrand 

till SP i Sverige som undersökt 

hur giftiga olika material är. 14 

olika material graderas efter 

giftighet vid glödbrand (pyrolys) 

och öppen låga. 

– Man förväntar sig kanske 

inte att exempelvis kläder hör 

till de allra mest giftiga materialen 

vid en glödbrand. Det visar 

på vikten att använda andningsskydd 

vid insatser där det 

inte är så rökigt. Speciellt bör 

detta påverka vårt sätt att arbeta 

vid eftersläckning, säger 

brandingenjör Göran Andersson. 

Mer fokus på dessa 

risker i nya utbildningen 

De frågor Sirenen tagit upp i 

detta tema har haft lite utrymme 

i utbildningen för brandmän 

och befäl på Räddningsverkets 

skolor. Men det kan bli 

en bättring i den nya och längre 

brandmannautbildningen. 

Jonas Evbäck, kunskapssamordnare 

i Revinge, ingår i den 

grupp som planerar den nya 

brandmannautbildningen: 

– Vi har inte detaljplanerat 

alla blocken än. Men om jag 

gör en bedömning utifrån utbildningsplan 

och kursplaner 

så kommer dessa frågor att få 

ett större fokus än i dagens 

brandmannautbildning, säger 

han. 

I utbildningsplanen står att 

de studerande ska kunna avläsa 

risker i samband med räddningsinsatser 

och vidta åtgärder 

för att hantera dessa. 

– Här kommer de studerande 

arbeta med arbetsmiljöregler, 

arbetarskydd, riskbedömning, 

säkring av olycksplats och tilllämpning 

av skadeförebyggande 

åtgärder vad det gäller den 

egna hälsan. 

Har du synpunkter på de frågor som tas upp i detta 

tema – skriv till Sirenen! e-post: sirenen@srv.se

22 Erfarenheter 


Foto: ULF WIGH/WIGHS NYHETER 

Mannen kom inte längre än till balkongen, han vågade inte hoppa ner till personer på marken som lovade ta emot honom. När räddningstjänsten kom var lägenheten övertänd, 

mannen dog senare på sjukhus. 

Vågade inte hoppa 

– mannen på balkongen dog 

V 

id sjutiden en morgon 

kände en boende i ett 

flerfamiljshus att det 

luktade rök. 

Hon gick ut i trapphuset och 

sniffade. Där var lukten svagare. 

Men från en grannlägenhet 

hördes slammer och buller. 

Hon blev nyfiken och gick ut på 

sin balkong för att kika. 

Då såg hon att det vällde ut 

rök från grannens öppna balkongdörr. 

Kvinnan tog med sig sina 

barn och sprang ut i trapphuset. 

Där ringde hon på dörrklockorna 

till alla lägenheterna 

och skrek att det brann. Dörren 

till den brinnande lägenhe- 

ten var låst och dörrklockan 

fungerade inte. 

Larmet till räddningstjänsten 

kom från en annan granne 

som bodde i huset mitt emot. 

Denne såg att det stod en äldre 

man omgiven av svart rök på en 

balkong. 

Blev försenade 

Tyvärr blev räddningstjänstens 

insats något försenad. Insatsledarbil 

och stegbil kom snabbt 

iväg. Men släckbilens bromstryck 

hade sjunkit så den anlände 

först någon minut efter 

de andra till adressen. 

Under tiden hade flera personer 

samlats nedanför den brinnande 

lägenheten. 

Trots att balkongen bara låg 

några få meter från marken vågade 

mannen, 64 år gammal, 

inte hoppa. Personer på marken 

uppmanade honom att 

hoppa och lovade att ta emot 

honom, men han skakade bara 

avvärjande på huvudet. 

Inte längre synlig 

Röken blev allt tätare och nu 

syntes lågor innanför ett annat 

fönster i lägenheten. Grannarna 

uppmanade mannen att sätta 

sig ner så att han inte skulle 

exponeras så mycket för röken. 

Det gjorde han och var därmed 

inte längre synlig från marken. 

I det skedet kom en hantverkare 

i sin bil. Han hade en liten 

stege som han reste mot väggen. 

Tyvärr var den för kort för 

att nå upp över balkongräcket. 

Dessutom var värmen nu för 

hög för att en oskyddad person 

skulle kunna klättra in på balkongen. 

Helt övertänt 

När räddningsstyrkan slutligen 

kom fram till platsen var 

rummet innanför balkongen 

helt övertänt. Lågorna måste 

slås ner med kraftiga vattenstrålar 

innan personalen i maskinstegens 

korg kunde ta sig 

in på balkongen och undsätta 

den svårt brände mannen. Han 

avled senare på sjukhuset. 

Branden var nära att sprida sig 

utvändigt från fönster till fönster. 

I lägenheten ovanför antändes 

sängkläderna i en säng 

av lågor som slog in genom en 

krossad ruta. 

Polisens och räddningstjänstens 

undersökning visar att 

branden troligen uppstått på 

grund av att en tappad cigarett 

hade antänt stoppningen i en 

soffa. 

ULF ERLANDSSON 

Artikeln bygger på en rapport 

av Lennart Månsson, räddningstjänsten 

i Norrköping.


Erfarenheter 

■ Rökning är den klart vanligaste 

orsaken till dödsbränder 

i Sverige. Mer än 

var tredje dödsbrand beror 

på att en tappad cigarett 

har antänt kläder eller lös 

inredning. 

■ Allmänhetens uppträdande 

är ofta avgörande 

för utgången av en brand. 

Här gjorde grannarna en 

fin insats men lyckades 

ändå inte rädda den gamle 

mannen. 

■ Om mannen hade haft 

sinnesnärvaro att stänga 

dörren mellan balkongen 

och det brinnande vardagsrummet 

hade han förmodligen 

vunnit tillräcklig 

tid för att hjälpen skulle 

hinna fram. 

■ Släckinsatsen fördröjdes 

någon minut för att 

trycket till bromsarna i en 

av bilarna hade sjunkit under 

kritisk nivå. Bilen går 

då inte att flytta innan 

trycket byggts upp igen. 

Räddningsfordon bör utrustas 

med tryckvakt eller 

annat övervakningssystem 

för att undvika sådana 

händelser. 

Erfarenheter 

Brand av spotlight – igen 

Spotlight och andra starka 

lampor vållar ofta brandtillbud 

och bränder. 

Denna gången var det en 

sportbutik i Lund som drabbades. 

Vi har flera gånger berättat om 

liknande bränder under Erfarenheter 

i Sirenen . 

I sportaffären i Lund satt tre 

kraftiga spotlight med halogenlampor 

på en skena i taket 

över ett skyltfönster. En nollskruv 

i en el-central var dåligt 

åtdragen och det blev glappkontakt. 

Ett överslag gjorde att lamporna 

i stället matades via två 

faser. Spänningen till lamporna 

blev 400 i stället för normala 

230 volt. 

Vid sextiden en morgon blev 

en av armaturerna överhettad 

och tog eld. Upphängningsanordningen 

släppte och lampan 

föll ner intill ett ställ med lättantändliga 

jackor. 

Av en tillfällighet bröt den 

fallande lampan strålen till inbrottslarmets 

rörelsedetektor. 

Ett vaktbolag fick larm och 

skickade dit en väktare. 

Denne konstaterade utifrån 

att det pågick en mindre brand 

i skyltfönstret och ringde 112. 

När räddningstjänsten kom 

fram hade branden i stort sett 

självslocknat. Lågorna hade 

inte fått fäste i inredningen. 

Däremot var rökutvecklingen 

tillräcklig för att utlösa 

brand- och utrymningslarmet i 

den tomma butiken. 

Detta är den tredje branden i 

spotlight på tre år i affärer i 

centrala Lund. År 2000 totalförstördes 

en butik när en lampa 

trillade ner på brännbart 

material i ett skyltfönster. I 

mars i fjol inträffade ett liknande 

tillbud i en annan affär. Men 

den gången skedde tillbudet 

under dagtid och personalen 

lyckades släcka. 


av Anders Ericsson, räddningstjänsten 

i Lund. 

Erfarenheter 

■ Det kommer in förvånansvärt 

många rapporter om brandtillbud 

med spotlight. Ofta har armaturen 

lossnat från sitt fäste. 

Elektriker, dekoratörer och andra 

som handskas med dem 

Så kallade uplightlampor 

har blivit mycket populära 

på senare år. 

Tyvärr är de vanliga 

brandstiftare. 

Lamporna består av en skålformad 

belysningsarmatur som 

är riktad uppåt. Ljuskällan kan 

vara en eller flera halogenlampor 

eller konventionella glödlampor. 

Problemet är att lamporna 

saknar skärm eller annat skydd 

för de heta ljuskällorna. 

Om en gardin eller annat föremål 

hamnar över lamporna 

startar en pyrolys som snabbt 

kan övergå i öppen eld. De små 

halogenlamporna med mycket 

hög yttertemperatur är naturligtvis 

extra ettriga, men också 

vanliga glödlampor på 40 watt 

bör upplysas om riskerna. 

■ Många armaturer har fästanordning 

av plast som smälter 

vid ett brandtillbud. Konstruktionen 

bör ändras så att fästet 

håller bättre vid värmepåverkan. 

■ Armaturer med en oskyddad 

halogenlampa vållar ofelbart 

brand om den hamnar 

bland textilier eller annat lättantändligt 

material. 

Lampan som blivit vanlig brandorsak 

Foto: BJÖRN TOTTING 

Bara i Malmö orsakade fyra 

så kallade uplightlampor fyra 

lägenhetsbränder under 2002. 

Foto: RÄDDNINGSTJÄNSTEN LUND. 

Spotlighten föll ner sedan armaturen blivit överhettad. Det var 

tur den inte föll rakt över stället med täckjackor. 

eller mera är tillräckligt för att 

på sikt vålla en brand. 

Bara under år 2002 hade man 

i Malmö fyra mer eller mindre 

omfattande lägenhetsbränder 

av denna orsak. 

Vid en av bränderna i Malmö 

gick det till som på bilden: I 

samband med fönsterputsning 

placerades en gardin tillfälligt 

över en uplight-lampa. Och 

glömdes där. 


av Björn Totting, räddningstjänsten 

i Malmö. 

Erfarenhet 

■ En uppåtriktad armatur med 

en oskyddad glödhet lampa är 

att inbjuda till bekymmer. 

23 

Bränder i 

frigolit bildar 

massor av sot 

Även en mindre brand 

kan ge mycket otrevliga 

följdskador. Det visar exempel 

från vårdinrättningar 

i Göteborg. 

En söndag uppstod en mindre 

brand i en blomsterlåda i 

en cafeteria till ett sjukhus. 

Blommorna som var av 

plast var nerstuckna i ett 

block av frigolit. Det är ett 

poröst och värmeisolerande 

plastmaterial som också används 

för att förpacka ömtåliga 

föremål. 

När frigolit brinner bildas 

mängder av svart sot. Trots 

att det bara rörde sig om några 

hekto brännbart ämne 

spred sig brandgaserna i 

hela entrén och upp i ventilationssystemet. 

Kostnaden för saneringen 

blev cirka 1,5 miljon kronor. 

Vid en annan brand rökoch 

sotskadades en vårdcentral 

för miljonbelopp. Torpargrunden 

under byggnaden 

var isolerad med skivor 

av frigolit. Någon kastade in 

ett brinnande föremål genom 

en öppning i husgrunden 

och den lättantändliga 

plasten tog eld. 

Branden självslocknade så 

småningom. Men röken 

hade redan hunnit sprida sig 

upp i byggnaden genom en 

otät kabelgenomföring till 

en elcentral på bottenvåningen. 

Till råga på allt var 

det automatiska brandlarmet 

frånkopplat. 


av Claes Tornberg, räddningstjänsten 

i Göteborg. 

Erfarenheter 

■ Att använda frigolit eller 

andra lättantändliga och 

starkt sotande cellplaster 

som underlag till ett blomsterarrangemang 

i en offentlig 

miljö är olämpligt. 

Risken är stor att ”blomlådan” 

används som askkopp. 

■ Genomföringar genom 

bjälklag och andra brandcellsgränser 

måste vara ordentligt 

tätade så att de inte 

sprider brand eller rök. 

Ulf Erlandsson är anställd 

vid Räddningsverket 

med uppgift 

att bland annat leda 

ett stort brandutredningsprojekt. 

Erlandsson medverkar 

i Sirenen med sammanfattningar 

av rapporter. Han tar 

med glädje emot synpunkter och 

tips på tel 054-13 50 39, fax 

0470-208 04, e-post: 

ulf.erlandsson@srv.se

24 Nyheter 


Prao-gänget och handledaren Jörgen Christensen (till höger) pustar ut efter att ha fått prova på rökdykning 

hos instruktören Christer Mattsson (till vänster) i Vallentuna. 

Södra Roslagen 

Aktiv prao – en 

lyckad satsning 

Prao-elev på brandstationen 

kan vara rätt trist när ingen 

har tid att visa runt. 

Men det kan också vara 

fantastiskt kul och stimulerande 

om upplägget är som 

i Södra Roslagen – där får 

eleverna under två veckor 

aktivt vara med om nästan 

allt. 

Förbundet Södra Roslagen har 

tagit ett annorlunda grepp 

med prao-verksamheten. En 

gång om året samlar man en 

grupp elever från årskurserna 

åtta och nio under två intensiva 

veckor. I år deltog sex elever, 

fyra killar och två tjejer. 

Räddningstjänsten ställer 

upp med en handledare på heltid 

och gruppen disponerar 

både en släckbil och en transportbil 

under de två veckorna. 

– Vi kör den här modellen för 

tredje året och både vi och eleverna 

är mycket nöjda, säger 

handledaren Jörgen Christensen, 

brandman i Täby. 

Jörgen minns själv när han 

var prao på en brandstation. 

Någon från det aktuella skiftet 

skulle ta hand om honom, men 

det var inte ofta befäl eller 

brandmän hade tid eller intresse. 

Så är det nog på de flesta 

brandstationer. 

– Ett befäl hade varit på 

brandmästarkurs och fått idén 

om att koncentrera prao-tiden 

till två veckor och samla fler 

elever samtidigt. Vi tog fasta på 

det och det har slagit mycket 

väl ut. 

– Vi vill inte bara visa eleverna 

vad yrket går ut på, vi vill 

även att de ska få med sig kunskaper 

till vuxenlivet, säger Jörgen 

Christensen. 

Digert program 

Prao-eleverna får därför lära 

sig hjärt- och lungräddning, 

första hjälpen, hur man använder 

handbrandsläckare, brandvett, 

is- och vattenlivräddning 

samt hur man larmar rätt. 

Därutöver har ett antal 

studiebesök gjorts, bland annat 

hos helikopterambulansen 

Fifflande räddningschef fälld 

En tidigare räddningschef fälldes 

av tingsrätten för trolöshet 

mot huvudman. 

Räddningschefen dömdes till 

villkorlig dom och böter på 

9000 kronor. 

Han hade bland annat använt 

skattemedel för privata resor 

och inköp av kläder. Totalt 

handlade det om 23 276 kronor 

i sex olika poster. 

Den förre räddningschefen erkände 

och dömdes enligt åtalet. 

i Gustavsberg. Eleverna följde 

också en slutövning på räddningsskolan 

i Rosersberg. Där 

fick eleverna även information 

om den nya tvååriga eftergymnasiala 

utbildningen till 

brandman. 

– Givetvis har de också fått ta 

del i räddningstjänstens dagliga 

aktiviteter, de har till och 

med fått pröva på rökdykning i 

container i Vallentuna. Vidare 

har de agerat markörer när 

styrkorna har övat. 

Efteråt gjordes en utvärdering 

och enligt Jörgen Christensen 

var eleverna mycket 

nöjda med sin prao-period. 

– För oss i räddningstjänsten 

är det praktiskt och rationellt 

att koncentrera prao-perioden 

till två veckor per år. 

Räddningstjänster som är intresserade 

av Södra Roslagens 

upplägg är välkomna att ringa 

Jörgen Christensen, telefon 08- 

792 99 73. 

STIG DAHLÉN 

Merparten av de skattepengar 

som använts privat är återbetalade, 

kommunen hade i samband 

med tingsrättens dom 

krav på drygt 2 000 kronor som 

den dömde ska betala tillbaka. 

Nyutgivet från 


FoU-rapporter 

Bildöverföring från obemannad 

helikopter som 

beslutsstöd. 

Utvärdering om flygbilder 

kan effektivisera räddningsinsats 

vid skadeplats. 

Best nr: P21-420/03. 

Utrymningssäkerhet för 

rörelsehindrade 

Projekt i Västra Blekinge om 

problem vid utrymning för 

rörelsehindrade. 

Best nr: P21-388/01. 

Sotbeläggningar och brandrisk 

SP-test om tillväxt av sotbeläggning 

i olika uppvärmningsanläggningar 

och eventuell 

brandrisk. 

Best nr: P21-418/03. 

En utvecklingspsykologisk 

studie av barn, eld och 

brand 

150 barns erfarenheter och 

kunskaper om eld och brand. 

Intervjuer och berättelser. 

Best nr: P21-414/02. 

Barn och föräldrar berättar 

om att gå vilse 

150 barns tankar kring och 

erfarenheter av att gå vilse. 

Best nr: P21-415/02. 

Psykologiska riskfaktorer i 

olika typer av farosituationer 

En studie över barn och tillbud, 

som relaterar till eld, 

vatten och att gå vilse. 

Best nr: P21-416/02. 

Räddningsstyrkans inre liv 

Studie av räddningskårens 

företagskultur. Artikel i Sirenen 

nr 6/2002. 

Best nr: P21-413/02. 

Insatsplan för olycka med 

svaveldioxid 

Ett stöd för insatsplanering 

vid stora kemikalieolyckor. 

Best nr: P21-419/03. 

Så här beställer du 

Annan utgivning 

11 september 

Om svenska myndigheters 

kommunikation vid terrorattentaten 

i USA 2001. 

Kontakt, tel 08-698 33 10 

eller www.psycdef.se Pris 80 

kr plus moms. Kan laddas ner 

som pdf. 

Göteborgskravallerna 

Studie om hur våldet påverkade 

polisens och demonstranternas 

syn på sig själva, 

Tillsynsrapporter 

Brand i flerbostadshus 

Rud, Karlstads kommun 

Räddningsverkets tillsyn 

och utvärdering av insatsen, i 

samarbete med länsstyrelsen. 

Best nr: R00-254/02. 

Övriga rapporter 

Deltidsanställda brandmän 

Kartläggning av orsaker till 

rekryteringsproblem. 

Best nr: P30-426/03. 

Årsredovisning 2002 

Rädningsverkets verksamhet 

i ord och siffror. 

Best nr: I99-100/03. 

Forskning för ett säkrare 

samhälle 

Forskningens roll och former 

i Räddningsverket beskrivs. 

Best nr: P20-412/02. 

Kommunal räddningstjänst 

2001 

Lägesrdedovisning. Insatstider, 

tidsåtgång förebyggande 

arbete, brister vid brandsyner, 

med mera. 

Best nr: I99-099/02. 

Räddningscentral utsatt 

för explosionslast vid markytan 

Beräkning med FE-modellering 

av byggnadens, installerades 

komponenters och personers 

tålighet. 

Best nr: B54-219/02. 


för explosionslast vid markytan: 

White Sands. 

Beräkning med FE-modellering. 

Best nr: B54-220/02. 


för explosionslast vid markytan: 

Sjöbo sand. 

Beräkning med FE-modellering. 

Best nr: B54-221/02. 

Ange beställningsnummer, eventuellt pris samt din adress. 

Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes. 

Fax: 054- 13 56 05. 

E-post: publikationsservice@srv.se 

Postadress: Räddningsverkets publikationsservice, L 124, 


OBS – kan inte beställas 

från Räddningsverket 

varandra och samhället. 

Kontakt, tel 08-698 33 10 

eller www.psycdef.se Pris 80 

kr plus moms. Kan laddas ner 

som pdf. 

Brandhistorik 2 

Andra boken från tidigare 

deltidsbrandmannen Sven 

Harrysson i Smålandsstenar. 

Beställning, tel 0371-309 

97. Pris 250 kr, inkl frakt.


Sirenens Räddningsskola 

Foto. PETER LUNDGREN 

Innebandy och fotboll är okej – men inte om det är hela fysträningen. Ett alternativ är cirkelträning. Bygg stationer som kombinerar styrka, kondition och använd kollegan. 

Fria vikter är alltid att föredra framför maskiner vid styrketräning. Fria vikter ger till skillnad från fasta också balans och koordination. 

A 

Ät och träna rätt 

”Om du inte tar hand om din kropp 

– var ska du då bo?” (Peggy Ayala) 

Att träna och äta rätt handlar inte 

enbart om att klara fyskraven – vare 

sig vi är deltidare, heltidare, rökdykare 

eller räddningsledare. 

– Du ska orka efter jobbet också. Hemma, med barnen, 

tt ta hand om kroppen är 

att träna och bygga upp 

den så att den håller för 

det vi vill att den ska klara i arbetet 

och på fritiden. Men också 

att äta rätt, vila när kroppen behöver 

det och försöka se till att 

må bra både fysiskt och psykiskt. 

Det innebär att hitta en balans 

mellan ansträngning och vila, 

näringsintag och förbränning, 

mellan kropp och själ. I den balansen 

finns innebörden av be- 

greppet livsstilskompetens. 

Det finns tre nyckelfunktioner 

som du kan påverka för att må 

bättre: kost, motion och vila. 

Se det som en liksidig triangel. 

Tummar du på benet kost, minskar 

triangelns area. Försämrar 

du även vilan, minskar arean 

ännu mer. Och minskar motionen 

krymper den ytterligare. 

Arean av den här triangeln är 

summan av din totala hälsa. 

Dessa tre faktorer – kost, motion, 

vila – inverkar i sin tur på 

så mycket annat: hur vi mår, orkar 

och känner oss. Det är alltså 

en hel del vi k a n göra. 

Krävs motivation 

Först och främst måste du 

vara motiverad. Vilka är då motiven 

till att hålla sig i form? 

De flesta inom räddningstjänsten 

brukar svara: ”För att 

vi ska klara jobbet; klara AFStesten”. 

Det tycker jag är fattigt. 

Räddningstjänster som satt 

upp tydliga mål för fysen är 

familjen och dina fritidsintressen. 

Inte bara i dag utan ett helt långt yrkesliv, 

för att sedan kunna gå i pension 

och fortfarande må bra. 

Michael Tkautz, idrottslärare i Revinge, 

lär dig lite om livsstil i detta 

avsnitt av Sirenens räddningsskola. 

fortfarande rätt sällsynta. 

Se det i stället så här. Vi tränar 

för: 

1) Den egna säkerheten; att 

orka med jobbet och kunna 

lösa uppgiften. 

2) Att orka och fungera i övriga 

livet. Bygga upp en reserv 

och ha kraft över efter jobbet. 

3) Att kroppen ska hålla på 

sikt, så att du kan må bra hela 

livet – även som pensionär. 

För högre livskvalitet, helt 

enkelt. 

25 

Så långt motiven. Nästa fråga 

är den egna motivationen. Hur 

kommer jag igång? 

Prioritera den aktivitet och 

de idrotter du tycker är roliga! 

Prova olika former, träningsmetoder 

och sporter. 

Inom räddningstjänsten 

finns ofta ett grupptryck för 

lagsporter, men vi måste fråga 

oss: Vilka behov har individerna 

i arbetslaget?


forts från föregående sida 

Träning – deltid och heltid 

Innebandy och fotboll är okej – 

men inte om det är hela fysträningen. 

Att deltidsbrandmän 

måste ta eget ansvar för fysträningen 

och sköta den på sin fritid 

gör förutsättningarna lite 

ojämlika. Men ibland krävs 

bara ett nytt perspektiv. Vi behöver 

till exempel inte alltid 

öva enbart räddning eller rökdykning 

– lägg upp en övning 

så det blir ett fyspass också! 

Här är några träningsalternativ: 

• Cirkelträning. Bygg stationer 

som kombinerar styrka, 

kondition, pulsarbete, styrka, 

kondition och så vidare. 

Tänk på att träna: 

– allsidigt: hela kroppen samt 

olika kvalitéer (styrka, uthållighet, 

rörlighet, koordination, 

balans) 

– varierat: minskar skaderisken 

att inte nöta på samma 

muskelgrupper hela tiden 

– utifrån de egna behoven: vi 

är olika och all träning/alla 

idrotter passar inte alla 

• Bygg en yrkesrelaterad fysbana. 

Bär slang upp- och nedför 

trappor, kör parträning 

med din egen och kollegans 

vikt som tyngder, bygg en hinderbana 

och klara den i larmställ 

med full skyddsutrustning. 

Här är det bara fantasin 

som sätter gränser. 

• Parträning: fria vikter är alltid 

att föredra framför maskiner 

vid styrketräning. De fria 

vikterna ger till skillnad från de 

fasta också balans och koordination. 

Använd kollegan! 

• Avsätt övningstid för information 

och inspiration. Bjud in 

gästföreläsare, använd resurserna 

i den egna kommunen: 

idrottslärare, kommunhälsan, 

kommunala friskvårdsinrättningar, 

gym, idrottsföreningar, 

Kurser 

Fysprofil för 


Kurslängd: tre dagar 

Tid & plats: Sandö 2-4 juni, Revinge 

1-3 september, Rosersberg 

9-11 september, Skövde 

28-30 oktober 2003 

För dig som har en fys-/testledarutbildning 

eller motsvarande 

Anmälan: kontakta respektive 

skola 

Testledarutbildning för 


Kurslängd: tre dagar 

Tid & plats: Skövde 12-14 maj, 

Sandö 26-28 maj 2003 

För personal inom kommunal 

räddningstjänst som ska fungera 

som testledare 

Anmälan: kontakta respektive 

skola. 


sjukgymnaster (skadeförebyggande). 

• Det är roligare att träna tillsammans. 

Börja med att göra 

en analys och en policy. Vad vill 

vi uppnå med fysen? Utgå från 

de egna behoven, utforma en 

träningspolicy och lägg upp ett 

program som är varierat, roligt 

och har något för alla. Fysprofilen 

kan användas som ett verktyg 

och hjälpmedel. 

• Belastningsövning vid rökdykning. 

En bra övning för att 

känna sina egna gränser – något 

man inte ska behöva upptäcka 

i ett skarpt läge. Kan läggas 

in i den årliga testen eller 

vid någon rökövning. 

Ansträngande moment: bära 

dockor, såga, bära slanghäckar, 

vattenfyllda dunkar i trappor 

eller liknande. 

Efter belastning: avsluta med 

ett enklare tekniskt moment. 

Skruva ihop någon mekanisk 

detalj, koppla sladdar i ett elskåp 

eller – som vi brukar testa – 

lägga pussel för sexåringar tillsammans 

med kollegan. Det är 

förvånande många som inte 

klarar pusslet. 

Att äta rätt 

En pizza efter skogsbranden 

klockan två på natten? 

– Allt som blir extremt är 

onyttigt, är en tumregel att leva 

efter. Det gäller åt båda hållen: 

extrem hälsofanatism är lika 

illa som för mycket pizza och 

hamburgare. Man ska må bra 

också, både fysiskt och psykiskt. 

Allt vi stoppar i oss har effekt på 

hur vi mår. Men om huvuddelen 

av veckans sju dagar varit 

nyttiga och bra, gör det inget 

om jag slarvar en eller annan 

dag däremellan. 

Att säga vad som är rätt kost 

är svårt, eftersom det finns 

många olika läror. En sak är 

odiskutabel: övervikt är ohälsosamt. 

En tendens i hela västvärlden 

är att medelvikten ökar. 

Förklaringen är att vi äter fel 

och förbrukar mindre energi. 

För mycket av fel fett, för 

mycket socker – för lite kolhydrater, 

frukt och grönsaker. 

Och ska vi gå ned i vikt drar vi 

Att läsa vidare 

ned på antalet måltider, mängden 

mat och mängden fett. 

Men det blir också fel. 

Tre huvudmål om dagen 

Vi behöver äta tre mål om dagen 

plus två till tre mellanmål. 

Det ger både näring och en 

jämn blodsockernivå. Se måltid 

som Mål-Tid = syfte och mening. 

Vilka tider äter du på, och 

Tidskriften Näringsråd & Näringsrön – nytt och aktuellt inom 

kost- och näringsforskning. www.naringsrad-naringsron.com 

”Energi för livet” – lättläst och bra om kost, av Jonte Sörbrand och 

Mats Pettersson. ICA bokförlag 1997 

”Näringslära” – för den som vill fördjupa sig, av Fredrik Paulun 

www.paulun.com 

”Idrottens träningslära” av C Annerstedt. Sisu Idrottsböcker 1997 

”Träningslära - Planering” av Jan Carlstedt. Sisu Idrottsböcker 

”Intergrerad mental träning” av Lars-Erik Uneståhl. Sisu Idrottsböcker 

www.sisuidrottsbocker.se – fler titlar om träning och idrott 

www.uppladdningen.nu (Här kan du beställa häftet ”Uppladdningen. 

Guiden till hur du ökar din prestationsförmåga genom att 

ge kroppen rätt energi” – fakta, tips och recept på bra frukostar, huvud- 

och mellanmål.) 

Vi behöver äta tre mål om dagen plus två till tre mellanmål. Det ger både näring och en jämn blodsockernivå, 

vad är målet med denna måltid. 

En dag kan då se ut så här: 

– Morgon - Mål: Långsamma 

kolhydrater (gröt, grovt bröd, 

osötad müsli) för att ha energi 

och jämn blodsockernivå under 

förmiddagen. 

– Mellan - Mål: Underhålla 

blodsockerkurvan med frukt, 

grönsaker, yoghurt eller liknande. 

– Lunch - Mål: Ge 

kroppen näring/ 

energi fram till 

middagsmålet 

(ris, pasta, potatis) 

– Mellan - Mål: 

Underhålla blodsockerkurvan 

med 

frukt, grönsaker, 

yoghurt eller liknande. 

– Middags - Mål: Utformas 

som lunchen, ej för sent. 

– Kvälls - Mål: Fylla på energi 

för morgondagen (långsamma 

kolhydrater) samt protein och 

aminosyror så att kroppen kan 

reparera/bygga upp. 

– Vi behöver fett, men bra 

fett. Annars bränner kroppen 

protein i stället. Måste kroppen 

använda protein som energi är 

det som att ”elda upp sina egna 

gummistövlar”. Minska på fett 

från mejeri- och animaliska 

produkter och byt ut mot fleromättat, 

från fisk och skaldjur 

samt vegetabiliskt fett. 

Långsamma kolhydrater 

– Ät mer långsamma kolhydrater. 

Ris (ju mindre förädlat 

desto bättre), pasta (hellre 

fullkorn än vete), 

potatis, korn och 

gryn, grönsaker 

och frukt. 

– Mat före träning 

bör vara 

långsamma 

kolhydrater för 

fylla på energi. 

Ät två till fyra timmar 

före träning. Exempel: 

pasta, råris, äpple, 

apelsin, kokta korngryn, 

bröd med hela korn, mjölk, fil, 

yoghurt. 

– Mat efter träning är till för 

att fylla på med energi och 

byggmaterial (träning bryter 

ner!). Bästa förutsättningen för 

snabb återhämtning är att äta 

och/eller dricka kolhydrater


skriver Michael Tkautz i den här lektionen av Sirenens räddningsskola. 

(exempelvis egen sportdryck) 

så snart som möjligt efter ansträngningen. 

Inom en timme efter ansträngning 

bör du äta en måltid 

med exempelvis havregrynsgröt, 

vitt ris, matbröd, 

müsli, potatis, banan, kålrot, 

vetebullar, russin, honung. 

Sex goda kostråd 

• Läs innehållsförteckningar! 

Välj den vara som innehåller 

minst av socker, fett och E-produkter 

(färgämnen och konserveringsmedel). 

Så naturligt 

som möjligt är bäst. 

• Välj Kravmärkt! Det ger 

mindre gifter och mer näring. 

• Drick mera! Vatten, alltså. 

Vi dricker oftast för lite. Ett glas 

i timmen är ett bra riktvärde. 

Då får vi i oss de två-tre liter vi 

behöver per dygn – och tänk på 

att du ska ha druckit före en insats, 

det är för sent när du känner 

dig törstig. 

• Tänk långsiktigt! Det du 

äter i dag ser du resultatet av på 

hälsan om 20 år. 

• Ät allsidigt och med eftertanke! 

Tallriksmodellen är en 

bra utgångspunkt: en tredjedel 

kolhydrater (pasta, ris, potatis), 

en tredjedel protein (fisk, 

kött, fågel), en tredjedel grönsaker, 

rotfrukt. 

Balansera: Ingen dressing till 

salladen om potatisen är stekt. 

Kan jag ta en dessert? Ja, hellre 

efter måltiden än enskilt till 

trekaffet. Direkt efter maten 

har det söta mindre negativ effekt 

på blodsockret. 

• Ett bra intag över en dag består 

i sina delar av 60 procent 

kolhydrater, 20 procent fett 

och 20 procent protein. Detta 

är energiprocent. Tänk på att 

fettinnehållet i livsmedel nästan 

alltid anges i viktprocent. 

Står det att produkten innehåller 

15 procent fett så innebär 

det att 15 gram av 100 är 

fett. Energimässigt är detta betydligt 

mer än 15 procent. 1 

gram fett ger ca 9 kcal, 1 gram 

kolhydrater och protein ger 

cirka 4 kcal. 

MICHAEL TKAUTZ 

i samarbete med 

EVA-LENA LINDBÄCK 


Läraren 

Foto. PETER LUNDGREN 

Namn: 

Michael 

Tkautz 

Ålder: 38 år 

Bostadsort: 

Svalöv 

Yrkesbakgrund: 

fotbolls- och handbollsspelare, 

judo, friidrott, ishockeyproffs 

i Österrike 

1983-90, fil mag i sport- och 

träningsvetenskap 1991. Deltidsbrandman, 

lärare Räddningsverkets 

skola Revinge sedan 

1997. 

Tränar: tre gånger i veckan 

varierat – styrketräning, spinning, 

roddmaskin, innebandy, 

hockey-bockey. Försöker hinna 

motionera varje dag. Qi 

gong balanserar och samlar 

energi. 

Testvärde: ca 50-55 ml/kg x 

min. 

Favoriträtt: omväxling förnöjer 

– gärna het indisk mat. 

Fritid: familjen, huset, friluftsliv 

och läsning. 

Mesta myterna 

”Jag har bra grundkondition 

och har varit vältränad hela 

livet. Nu efter 40 kan jag klara 

mig på det.” 

Glöm sånt! Träning och våra fysiska 

kvalitéer är färskvara. 

”Träning ger mer muskler.” 

Nej, inte fler – vi har det antal 

muskler vi har. Men de kan bli 

större. 

”Uteslut allt fett så går du 

ned i vikt.” 

Nej, då reagerar kroppen 

som på svält och nödår – den 

börjar hålla på fettreserverna. 

Kanske tappar du protein, alltså 

muskler, i stället. 

Tips kost & motion 

Gör din egen sportdryck 

Hemgjord sportdryck är ett enkelt 

och minst lika bra alternativ 

till den oftast dyrare som 

finns att köpa. Pröva olika smaker 

efter eget tycke: 

En liter vatten, 0,5 dl druvsocker, 

1 krm koksalt (NaCl), 1- 

2 msk koncentrerad juice eller 

saft. 

Lös upp druvsocker och salt i 

vattnet. Tillsätt därefter juice eller 

saft. 

Källa: ”Uppladdningen” 

Minska med magrare mjölk 

Att byta ut en liter standardmjölk 

per dag mot en liter lättmjölk 

minskar fettintaget med 

9,1 kilo per år. 

Energibalans 

Energibalans råder när energiintaget 

är lika stort som energiutgiften. 

Du äter alltså lika 

mycket som du gör av med. 

Släng ut vågen! 

Titta inte på 

vågen, se på 

kroppsformen 

i stället. 

Mät med 

måttband, 

känn efter: hur 

sitter byxorna 

och skjortan? 

Hur många hål in 

eller ut åker livremmen? 

Där märks det när 

saker händer med energibalansen. 

Larmställ och andningsskydd 

tar en tredjedel av orken 

Den fysiska förmågan minskar 

med omkring 30 procent 

enbart genom belastningen av 

all skyddsutrustning som krävs 

för rökdykning. Med tanke på 

detta är det viktigt att brandmän 

i utryckningstjänst minst 

når upp till de minimifyskrav 

som ställs för yrket. 

27 

”Nu har jag varit duktig, jag 

har tränat på kvällen och 

äter inget efteråt.” 

Stopp! Det behövs energi 

och byggmaterial efter ett träningspass. 

Det du ska leva på i 

morgon är vad du äter i dag. 

Om du inte fyller på ligger du 

på minus nästa dag. 

”Jag väljer alltid light-produkter. 

Det är bra.” 

Om du har ett val, ta det mest 

naturliga. Det är alltid nyttigare 

än konstgjorda sötningsmedel 

och liknande. Om du vill gå 

ned i vikt – minska i stället 

mängden. 

Källa: ”Fire International” 

september 2002 

Flytta lastbilsdäck med hammare 

Ett yrkesrelaterat test för 

brandmän/rökdykare utvecklat 

vid Helsinki Occupational 

Health Institute (HOHI) innehåller 

följande moment, alla i 

full skyddsutrustning: 

1) 100 meters promenad på 

slät mark. Upprepa bärande 

två slangrullar. 

2) Gå i trappor. Nio våningar, 

upp och ned tolv gånger. 

3) Hamra lastbilsdäck. Flytta 

ett 47 kilos däck som ligger på 

marken tre meter, genom slag 

med en 6 kilos hammare/slägga. 

4) Över och under bommar. 

Åtta meters bana med tre lätta 

bommar, var och en med två 

meters mellanrum och på 

60 centimeters höjd 

från golvet. Kliv 

över och kryp 

under till slutet 

av banan, 

sedan tillbaka.Upprepa 

tre gånger. 

5) Slangrullning.Brandmannen 

går och rullar 

slang (5,9 kilo, 

25 meter, 39 millimeter) 

för hand. 

Alla övningar ska utföras efter 

varandra i normal arbetstakt 

och utan tävlingsmoment. 

Brandmannens fysiska arbetskapacitet 

anses för låg för rökdykning 

om han eller hon inte 

klarar testet på max 14,5 minuter. 

Av säkerhetsskäl övervakar 

HOHI hjärtfrekvensen på deltagarna 

kontinuerligt under 

testet. 

Källa: ”Fire International” 

september 2002

28 Ordet fritt 


Illustration: MICHAEL FINSBERG 

Den chef som glömmer medarbetarnas kompetens i sin spaning efter hjälp, får en organisation som varken tillgodoser ”marknaden” eller människorna i verksamheten. 

När förändringens vindar blåser: 

Det behövs chefer som kan 

väcka och leda medarbetarna 

N 

är Dick Fosbury floppade 

över ribban och tog 

OS-guld 1968 i sin bak- 

vända stil häpnade omvärlden. 

Då Janne Boklöv hoppade längre 

än alla andra i sin V-stil, förskräcktes 

domarna och gjorde 

avdrag i stilpoäng, bara för att 

stoppa denna utveckling. 

Genomgripande förändringar 

skapar uppståndelse och ett 

motstånd. Vi förlitar oss på de 

invanda mönstren, det är ju genom 

dem vi lärt oss möta världen. 

Därför vill vi inte förändra 

eller pröva något nytt, för då 

måste vi tänka om och det kräver 

energi. 

Också du kan tycka 

till på de här sidorna 

Alla är lika välkomna att delta 

i debatten (skriv max 40 

rader eller 3 500 tecken på 

datorn, inklusive blanksteg). 

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, 

L 257, 651 80 

Karlstad. 

Skicka gärna på e-post: 

stig.dahlen@srv.se 

Manusstopp för nummer 

3/03 är 10 april. 

Först den dagen då ingen 

längre frågar efter våra tjänster, 

tvingas vi förändra våra rutiner 

för att överleva. Där någonstans 

står räddningstjänsten med 

Räddningsverket i spetsen nu. 

Morgondagen blir annorlunda. 

Tror vi att en ny Fosbury kommer 

att visa hur det ska gå till 

tror vi fel. Det beror på oss, det 

är alltså vi i verksamheten som 

ska skapa framtiden. 

För den som är vaken och 

känner av behovet, saknar det 

betydelse om det handlar om 

att lägga om från en produktion 

av stövlar till att tillverka 

mobiltelefoner eller att utveckla 

en ny stil i skidåkning. 

”Vuxendagis” 

Jag har jobbat med ledarskap 

och teamutveckling sedan början 

av 1990. Det har varit 

många livliga diskussioner i 

klasserna. ”Det går inte förändra”, 

”gamla stötar” och ”Vuxendagis” 

är klassiska uttryck 

när hemmiljön har beskrivits. 

Otrygghet och ambition är 

några av de faktorer som är begränsande 

i en förändringsprocess. 

Hemåtvändande elever, 

stärkta i sin tro att kunna förnya 

i sin kår, tappar dock fort 

energin om de går på pumpen 

för många gånger. Omedvetet 

upplevs de som ett hot från 

både över-, sido- och underordnade, 

fast sätten att ta ner dem 

kan variera. 

När tidigare elever kommer 

tillbaka till vår skola som lärare 

känner jag belåtenhet, men 

också en viss bestörtning. För 

vem ska förändra i räddningstjänsten 

när de som skulle kunna 

och har ambition, söker sig 

därifrån? 

Omedvetet går vi in i en försvarsroll 

när förändring föreslås. 

Själv blir jag medveten om 

detta när någon av dessa nya lärare 

föreslår förändringar i vår 

utbildning. 

Glömmer mjukvaran 

Konkurrensutsatta verksamheter 

har en direkt kontakt med 

marknaden. Säljer inte produkterna 

analyseras orsakerna till 

det. 

Av tradition har offentlig 

verksamhet inte haft denna direktkontakt. 

Men när ekonomin 

nu stramas åt krävs förändring. 

En chef som tidigare fått 

mera pengar, känner sig nu ensam 

och utlämnad. Lösningen 

blir dyra konsulter som kon- 

centrerar sig på organisationen 

och glömmer mjukvaran. Vässad 

organisation, effektivitet, 

marknadsanpassning, blir några 

av argumenten som en bestört 

personal får höra dagen 

innan semestern. 

Många känner igen denna 

schablonbeskrivning. Det är 

lätt att fokusera på hårda fakta. 

De mjuka frågorna är svårare 

att identifiera och redovisa. 

Styra processen 

Hur ska då en ensam chef gå 

tillväga för att nå ett optimalt 

resultat. 

Det handlar om att styra processen. 

Skapa förutsättningar 

där medansvaret tränger ner i 

leden genom en process som 

får sin näring genom en kunskap 

av vad kunden behöver 

och vill ha. Först när vi vet och 

har bestämt, med vad och hur vi 

ska jobba, kan vi ägna tid åt organisationsmatriser.Organisationen 

måste vara underordnad 

missionen och dess förutsättningar. 

Utmaningen ligger i att alla 

ska känna igen sig och uppleva 

delaktighet i det som redovisas, 

det är i denna sammanställning 

chefen får bevisa sin kompetens 

genom att tillgodose envars behov 

att bli sedd, få uppmärksamhet 

och bekräftelse. 

Visar sig i vardagen 

Det är i ”skit-under-naglarnanivån” 

som måttet på förändring 

visar sig, en organisation 

kan ha en hel uppsättning av 

formella doktriner, men det är i 

vardagen som verkligheten visar 

sig. 

I en professionell organisation 

trivs medarbetarna, men 

där trevnaden inte får äventyras, 

försvinner det professionella 

förhållningssättet snabbt. 

Det svåra är att bli medveten 

om vad som händer, då jag går 

genom livet sovande, omedveten 

om mitt beteende och dess 

begränsningar. 

Därför behövs chefer som kan 

leda och som törs väcka medarbetarna 

för att få med alla i processen. 

Chefsuppdraget är att 

styra processen, inte de enskilda 

medarbetarnas reaktioner 

eller agerande. Då blir ledarskapet 

utvecklande. Trygga 

chefer med mod skapar då ett 

gynnsamt underlag för att kunna 

fatta kloka beslut. 

Hans-Gösta Bernhard


M 

in gamle vän Claes 

Thorell tog i Sirenen 

nr 7/02 bladet från 

munnen och tyckte att 

brandmän är riktiga gnällisar. 

Debattinlägget tyder 

på både bitterhet och besvikelse 

i kontakterna med 

brandmännen. 

Jag minns när vi började i övningsgruppen 

på brandkåren i 

Malmö 1959. Vi i det ”svarta 

gänget” hade en härlig tid, 

trots att vi jobbade gott och väl 

100 timmar i veckan. 

Du skriver att ob-tillägget 

inte är för lågt. Jag kan hålla 

med om att ob-tillägget har blivit 

bra i och med att storhelgstillägget 

kom. Du tycker inte 

att brandmannalönen är för låg. 

Visst är den väl det, sett till hur 

mycket som krävs av en brandman 

i dag. I det perspektivet är 

lönen häpnadsväckande låg. 

Man får aldrig glömma att en 

brandman arbetar 42 timmar i 

veckan. Det är mer än någon 

annan skiftarbetare. Till saken 

hör också att brandmannen 

måste ta ut semester maj och 

september. 

Du ifrågasätter också om 

brandmannajobbet är unikt? 

Ordet fritt 

Jo, Claes Thorell, visst är 

brandmannayrket unikt 

Nej, Leif, jag är varken bitter eller 

besviken på brandmännen. 

Du vet att jag har levt hela mitt 

liv tillsammans med 

brandmän – jag har 

lärt mig mycket av 

kontakterna med er 

och framförallt har jag 

den största respekt för 

brandmannayrket. 

Det är just därför 

som jag reagerar på de 

flagranta övergrepp 

som en liten grupp 

bland yrkets utövare gjort sig 

skyldig till. Det är de utomfack- 

liga aktionerna jag reagerar 

mot och de känslomässiga och 

fula påhoppen på chefer och 

förvaltningsledningar, 

inte mot brandmannen 

eller yrket brandman. 

Vi ska givetvis 

hålla oss till de spelregler 

som vi i demokratisk 

anda beslutat. 

Leif, du är en kämpe, 

som vunnit aktning för 

glöden i engagemangen 

i det fackliga arbetet. 

Sådana som du behövs, men 

du måste medge att den senaste 

Jo, det är verkligen unikt. Kan 

inte tänka mig något annat yrke 

där en människa arbetar med 

en temperatur på 41-42 grader 

och 220 pulsslag i minuten. Det 

har man som rökdykare. Jag har 

fler än 20 overheadbilder som 

tidens agerande hos vissa yrkeskollegor 

inte stämmer överens 

med vår yrkesetik. 

Jag håller med om att brandmannayrket 

är unikt – men det 

är ju i dag så många fler yrken 

som kan betraktas som lika speciella, 

så det är ingen poäng 

med att påpeka det unika just 

för brandmannayrket. 

Betydande förmån 

Av de 42 timmarnas veckotjänstgöring 

är hälften eller 

mindre schemalagda – resten är 

tid till eget förfogande för 

visar olika uppgifter för en 

brandman. En visar en man 

som är fastklämd i en kran 35 

meter över marken. Två brandmän 

räddade efter två timmar 

mannen, utan skyddsnät. Så 

klart att brandmannayrket är 

unikt! 

Pensionsvillkoren – visst är 

det bra att få gå i pension när 

Svar från Claes Thorell: 

– Jag reagerar mot de utomfackliga aktionerna 

D 

Claes Thorell 

et är en intressant analys 

som Claes Thorell gör i Si- 

renen nr 7/02. Grunden 

till problemen är egentligen att 

varken Kommunförbundet eller 

Kommunalarbetareförbundet 

tillräckligt satt sig in i hur en 

räddningstjänst fungerar. 

Det var naturligt att all strävan 

till en början gick ut på att 

sänka tjänstgöringstiden, som 

när jag började som brandman 

1939, var vart tredje dygn fritt. 

När man efter många års 

kamp i januari 1972 kommit 

ner till 56 timmar per vecka borde 

all kraft satts in på att förbättra 

lönevillkoren. 56 timmar 

per vecka innebar ett tjänstgö- 

ringsdygn följt av två fridygn. 

Efter aktionen från kårerna i 

Stockholm, Göteborg och Malmö 

fick vi i stället det ”olyckliga” 

avtalet som gav 42 timmar 

per vecka med delat dygn. Det 

var inte dygnstjänstgöringen 

som var betungande, vilket bevisades 

av att man på många kårer 

ville behålla åtminstone del 

av denna. En förfrågan till Kommunförbundet 

för vägledning 

gav svaret: tillämpa avtalet som 

innebär delat dygn och längre 

aktiv tjänst. Det blev stora motsättningar 

mellan personal och 

chef som väl knappast ännu har 

klingat av. 

Vi har väl alla erfarenhet av att 

man från personalhåll har ansett 

dygnstjänstgöringen förmånligare 

och dessutom bättre 

betald genom ob-tillägget. För 

att förlänga den aktiva tiden till 

32 timmar skulle man behöva 

vara igång mycket längre än i 

dag. Detta strider i sin tur mot 

medicinsk sakkunskap som 

hävdar att man mår bäst om 

man så mycket som möjligt kan 

ha samma dygnsrytm. 

Har kostat miljoner 

Man hävdade från personalhåll 

att eftersom man skulle kunna 

ingripa dygnet runt så borde 

tjänstgöringstiden jämföras 

med andra verksamheter som 

Ur Sirenen nr 7/02 

bland annat vila, studier, TV-tittande 

eller extra fyspass. 

Detta betraktar nog alla som 

en betydande förmån som mer 

än väl kompenserar de extra 

timmar som utgör skillnaden 

mellan brandmannaavtalet och 

det allmänna avtalet. 

Ja, Leif, utvecklingsmöjligheterna 

är otillräckliga – speciellt 

för de som väljer att stanna som 

brandmän. Man är låst till yrket 

och oftast också till den kår 

man börjat tjänstgöra vid. 

Det nya utbildningssystemet 

öppnar upp för större flexibili- 

Slopa ob-tillägget, men höj lönen! 

också var igång dygnet runt och 

som hade kommit ner till 36 

timmar i veckan. Går det att 

jämföra till exempel en ugnsskötare 

på ett smältverk (vi 

hade flera sådana i Trollhättan) 

med en brandman, som nattetid 

under de flesta timmar kunde 

vila/sova i en säng? 

Avtalet har kostat kommunerna 

åtskilliga miljoner kronor 

eftersom man på många 

håll måste utöka styrkan med 

ytterligare skift för att hålla utryckningsberedskapen. 

Om 

brandmannayrket anses obekvämt 

så är det lika obekvämt 

dygnet runt. Slopa ob-tillägget, 

men höj lönen! 

29 

man är 60 år. Men för många är 

det ett måste med tanke på de 

krav som ställs på dagens 

brandmän. 

Viktig fortbildning 

Du skriver vidare att brandmännen 

hamnat i en förmånsfälla 

och om det inte hade varit 

för alla fördelar som yrket bjuder, 

så hade väl inte särskilt 

många stannat kvar. Visst, så är 

det väl i alla yrken – trivs man 

med sitt jobb så stannar man. 

Utvecklingsmöjligheterna 

inom yrket är dåliga. Inte minst 

när den nya tvååriga brandmannautbildningen 

slår igenom 

är det oerhört viktigt att 

svensk räddningstjänst ser till 

den nuvarande personalens utveckling. 

Här har också Räddningsverket 

en viktig uppgift. 

Alla nuvarande brandmän 

måste ges möjlighet till fortbildning. 

Om inte, är risken stor 

att räddningstjänsten får ett Alag 

och ett B-lag. 

Leif Svensson 

Före detta brandman 

– nu glad pensionär 

KOMMENTAR: Claes Thorell 

kommenterar Leif Svenssons insändare 

härnedan. 

tet, ökade utvecklingsmöjligheter 

och naturligtvis ett bra utgångsläge 

i kommande förhandlingar. 

Men här gäller, 

som alltid i livet – det som min 

gamla mormor lärde mig för 

sextio år sedan och upprepade 

med en envishet som bara en 

välmenande och kärleksfull 

mormor kan: 

”Man får ingenting för ingenting 

– Claes, kom ihåg det!” 

Jag minns! 

Claes Thorell 

Det vore en fördel om all personal 

kunde arbeta såväl operativt 

som förebyggande. Ett utökat 

samarbete inom det kommunala 

verksamhetsfältet är 

möjligt och önskvärt. Önskvärt 

är också med mer socialt tänkande 

på alla nivåer. 

Yngve Engkvist 

Före detta brandchef 

Trollhättan 

PS! Vad menar Kommunal Väst 

Sektion 7 med att vara ”född 

med silversked i munnen”? Det 

är väl de nu verksamma personerna 

som har det väl förspänt 

med exempelvis studiebidrag 

av olika slag.


Vart är 

verket 

på väg? 

D 

et känns som om någonting 

håller på att gå fel 

inom Räddningsverket. 

Eller att vi åtminstone håller på 

att slå knut på oss själva. Sedan 

några år har medarbetare på 

flera nivåer och inom olika 

verksamhetsgrenar funderat 

och diskuterat på temat ”Säkerhetsmyndigheten 

2006”. Men 

varthän är vi på väg egentligen? 

Hamnar i dilemman 

Vi ska arbeta förebyggande för 

ett säkrare samhälle med allt 

som ryms från vardagens 

olyckor till katastrof och krig. 

Traditionella räddningstjänstuppgifter 

med fokusering på 

insats mot brand-, kemikalieoch 

trafikolyckor tonas ner. Vi 

spanar åt alla möjliga håll för 

att mera precist definiera vår 

myndighets framtida roll. 

Genast hamnar vi i dilemman 

i förhållande till andra statliga 

och kommunala myndigheters 

ambitioner och uppdrag. Antagligen 

går detta att lösa i 

samverkan och dialog. Det 

handlar ju bara om att inom familjen 

komma överens om 

myndigheternas arbetsfördelning. 

Det riktigt svåra är att vi måste 

försöka förstå oss på vad den 

enskilda människan kan ha för 

behov och vilket understöd 

man vill att vi som statlig myndighet 

ska leverera med hjälp 

av tillgängliga skattemedel. 

Är det verkets uppgift? 

Nu rusas det i full fart i riktning 

vardagsolyckor. Ett aktuellt 

budskap från Räddningsverket 

handlar om att utveckla ett arbete 

för att förebygga fallolyckor 

bland äldre. Här pekar vi på 

både personligt lidande (ibland 

med dödsfall som följd) och sto- 

Vägval inför framtiden. Det finns mycket att ägna sig åt och signaturen ”Orolig räddningsverkare” 

fruktar att myndigheten ger sig i kast med alltför mycket: ”Det känns som om någonting håller på att 

gå fel inom Räddningsverket. Eller att vi åtminstone håller på att slå knut på oss själva.” 

ra samhälleliga kostnader för 

vård och rehabilitering. 

Det är svårt att ifrågasätta 

uppsåtet, ty det är naturligtvis 

gott. Samtidigt är det ju inga 

nyheter. Inom framförallt den 

medicinska världen – från forskning 

till vårdpraktik – är detta 

välkända fakta som gett upphov 

till en rad dokumenterade idéer 

om hur man både ska förebygga, 

behandla och rehabilitera. 

Självklart är detta uppgifter 

som Socialstyrelsen rimligen 

ska bevaka och följa upp med 

råd och anvisningar till med- 

borgare, sjukvård och omsorg. 

Men är det verkligen den här 

typen av frågor som medborgarna 

anser att Räddningsverket 

– Säkerhetsmyndigheten år 

2006 – ska ägna sig åt? Ser man 

inte hellre att en myndighet 

som vår fokuserar på situationer, 

verksamheter och miljöer 

som kan ge upphov till olyckor 

där flera människor drabbas av 

skada? Det vill säga olyckor 

som kräver en kraftfull insats 

av en myndighet (eller flera) 

med resurser. Är det inte kring 

scenarios av denna dimension 

som de enskilda människornas 

farhågor faktiskt kretsar? 

Tillspetsat kanske, men måste 

vi inte ta reda på detta innan 

vi med liv och lust kastar oss 

över medborgarnas vardagsliv? 

Regler och normer finns 

Den enskildes exponering för 

risker i vardagen är förvisso intressant 

för den enskilde (som i 

regel vet vad han/hon gör) och 

för dem som (redan) har ett intresse 

och ansvar på vardagsnivån; 

på arbete, i bostad eller i 

Kommentar från Räddningsverkets överdirektör Lars Hedström 

– Tillsammans med andra ska vi arbeta ino 

Räddningsverket har inom 

området skydd mot olyckor 

ett sektorsansvar utifrån olika 

lagstiftningar. Räddningstjänstlagen 

kommer att ersättas 

med en lag om skydd 

mot olyckor. Lagen innebär 

mindre detaljstyrning, den 

enskildes ansvar tydliggörs, 

olycksförebyggande sätts i 

fokus, kommunala handlingsprogram 

ska upprättas 

och olycksförloppsutredningar 

genomföras efter 

olyckor. Det medför att kommunerna 

kommer att arbeta 

med tvärsektoriellt tänkande 

och att räddningstjänsten 

blir en mer integrerad del av 

kommunens säkerhetsarbe- 

te. Lagen om brandfarliga 

och explosiva varor och lagen 

om transport av farligt 

gods är två andra lagstiftningar 

som ska reformeras 

de närmaste åren. Lagreformerna 

innebär att myndighetsrollen 

förändras och därmed 

sättet att arbeta. 

Mer resultatstyrt 

Räddningsverket övergripande 

mål är ett säkrare samhälle genom 

ett vidgat och systematiskt 

arbete för skydd mot olyckor. 

Det innebär att vi kommer att 

behöva utveckla vårt sektorsansvar, 

där ska vi vara en expertmyndighet 

och vara en ledande 

kunskapsförmedlare. Inom sektorsansvaret 

kommer vi ytterli- 

Ordet fritt 

gare utveckla den förebyggande 

och den uppföljande delen. 

Men Räddningsverket kommer 

också tillsammans med enskilda, 

kommuner, företag, myndigheter 

och andra utveckla ett 

mer resultatstyrt och systematiskt 

säkerhetsarbete. 

Det betyder att vi tillsammans 

med andra ska arbeta inom nya 

områden där vi inte har ett sektorsansvar. 

Områden där vi aktivt 

deltar och stödjer andra. Det 

kan vara områden som i dag 

inte har alldeles klar hemvist. 

Då kommer vi och andra behöva 

föra diskussioner om värdskap 

för dessa frågor. Det kan 

bli Räddningsverket, utan att vi 

för den skull har en expertkompetens 

inom området. 

Vår roll förändras till att vara 

mer stödjande, visa på goda exempel, 

utbilda, informera och 

samverka med andra inom området 

skydd mot olyckor. Det är 

så kommunernas roll kommer 

förändras och det blir också vår 

utveckling. Vår satsning i Karlskoga 

på ett nationellt centrum 

för erfarenhetsåterföring från 

olyckor är ett led i att ge underlag 

för kommuners och andras 

säkerhetsarbete. 

Gemensamma målgrupper 

Alla kommuner ska göra riskanalyser. 

De ska göras inom 

skydd mot olyckor, extra ordinära 

händelser och höjd beredskap, 

det är rimligt att detta 

samordnas. Här har vi ett sam- 

arbete på gång med krisberedskapsmyndigheten, 

KBM. Tillsammans 

med KBM undersöker 

vi nu gemensamma målgrupper 

för att i framtiden kunna 

samordna vårt arbete gentemot 

kommuner och länsstyrelser. 

Räddningsverket har haft och 

kommer att ha ett underifrånperspektiv. 

Det är faktiskt inget 

nytt för oss. Vi arbetar från vardagens 

olyckor till stora olyckor, 

katastrofer och krig. Det gäller 

både skydd mot olyckor och 

samhällets krishantering. 

Vi har ett nytt planeringssystem 

för civilt försvar och svåra 

påfrestningar. Räddningsverket 

har alltid arbetat med inriktningen 

att det som behövs 

för krig ska kunna användas


fritidsmiljöer. Men det finns ju 

redan normer och regelverk 

för detta, tillämpliga inte 

minst på den kommunala nivån 

och inom arbetslivet. 

Dessutom vet vi att den enskilda 

människan både bortser 

från risker och avstår ifrån externt 

skydd och kontroll i situationer 

och miljöer som upplevs 

som kontrollerbara. I vardagen 

vill man själv välja och 

är, som i trafiken(tyvärr) och 

genom ”upplevelse-/äventyrsturism” 

, beredd att ta vissa risker, 

ty det är en del av livet. 

Jag är kort sagt orolig för att 

räddningsverkarnas nymorgnade 

intresse för vardagens 

olycksrisker leder till att vi odlar 

en storebrorsattityd. Samtidigt 

går vår identitet i det som 

av gemene man uppfattas som 

viktigt förlorat. Och då vill sannolikt 

de enskilda människorna 

inte ha med oss att skaffa 

längre. 

Orolig räddningsverkare 

m nya områden 

även i fred. Exempel är kommunernas 

räddningscentraler, utrustning, 

civilpliktiga och varningssystem. 

Allt detta används 

i daglig verksamhet och 

vid stora olyckor. Där är vi föregångare 

och har lyckats bra. 

Ny organisation på gång 

Inom samhällets krishantering 

och ny hotbild har vi nu fokus 

på att höja samhällets förmåga 

att hantera NBC-händelser och 

räddningstjänstens ledning 

och samverkan vid svåra påfrestningar. 

Räddningsverkets centrum 

för riskoch säkerhetsutbildning 

erbjuder utbildningar 

inom samhällets krishantering. 

Inom utbildningen sker nu två 

Illustration: MICHAEL FINSBERG 

stora förändringar. Ett vidgat 

utbildningsuppdrag som innebär 

att vi ska erbjuda risk-, säkerhets- 

och sårbarhetsutbildningar. 

Vi har också tillsammans 

med kommuner, fackliga 

organisationer och andra reformerat 

utbildningen för kommunal 

räddningstjänst i enlighet 

med kommunernas behov 

och den nya lagstiftningen. 

Sammantaget behöver Räddningsverket 

en ny organisation. 

Utbildningen genomgår 

nu en förändring. Den centrala 

förvaltningen kommer att omorganiseras 

under året och en 

ny organisation planeras träda 

i kraft vid årsskiftet. 


Ordet fritt 

Deltid – inte bara ett rekryteringsproblem 

Var rädd om oss 

som redan finns 

R 

äddningsverkets generaldirektör 

Christina Sa- 

lomonson skrev i Sirenen 

nr 5/02 om svårigheten att rekrytera 

personal till deltidsstyrkor. 

Vi skulle vilja lägga till att 

det även börjar bli svårt att behålla 

deltidsbrandmän. 

Som deltidsbrandmän har vi 

inte hög lön men den regleras 

enligt avtal och är väl densamma 

runt om i landet. Vad som 

däremot inte är detsamma är 

det så kallade biltillägget. Av 

gällande löneavtal framgår att 

lokal överenskommelse ska ha 

träffats för att biltillägg ska betalas 

ut. Alltså beroende på arbetsgivarens 

(kommunens) 

ekonomi och välvilja. I den 

kommun vi jobbar som deltidsbrandmän 

finns inget lokalt avtal 

gällande biltillägg. 

Vi måste ha bilen 

Eftersom alla i vår deltidsstyrka 

anser oss vara tvingade att ha 

bil för att kunna få inkomsten 

som deltidsbrandmän har vi yrkat 

avdrag för denna kostnad i 

våra deklarationer. Den lokala 

skattemyndigheten godkänner 

dock inte dessa avdrag med den 

hypotetiska motivationen att vi 

ändock skulle haft bil även om 

vi inte arbetat som deltidsbrandmän. 

Kostnaden bedöms 

därför som privat. 

Skattemyndighetens bedömning 

är som sagt en hypotes. Bilen 

kan under jourveckan inte 

I 

Sirenen nr 1/03 (sidan 27) 

finns en artikel ”Fler dör i 

fallolyckor än i trafiken”. 

Att fallolyckor ökar hos äldre 

är inget nytt för oss som arbetar 

i pensionärsorganisationerna. 

Där konstateras att om inget 

görs kommer antalet olyckor 

att öka. Ja – det är helt klart! 

Vad är det som saknas? 

Ja – inte blir det bättre av att 

tillsätta en ”äldredelegation” 

som kanske om ett antal år av 

”sittande” kommer fram till det 

som vi redan vet förut. 

Grupp med möjligheter 

I vårt land finns det två stora 

pensionärsorganisationer, PRO 

och SPF. Bara i Uppsala län har 

vi 30 000 medlemmar och en 

omfattande studieverksamhet. 

användas för annat ändamål än 

egen förflyttning inom en radie 

för att hålla anspänningstiden. 

Har man familj kan övriga familjen 

överhuvudtaget inte använda 

bilen på egen hand den 

här veckan. 

Gäller inte oss? 

Vidare är det otvivelaktigt så att 

det kostar pengar att ha bil. 

Lika otvivelaktigt är att vi måste 

ha tillgång till bil för att hålla 

anspänningstiden på 5 minuter. 

Slutsatsen av detta blir att vi 

inte kan förvärva inkomsten 

om vi inte har bil vilken ger oss 

utgifter. Enligt gällande skattelagstiftningen 

äger man rätt att 

göra avdrag för kostnader man 

har för inkomstens förvärvande. 

Tydligen gäller inte detta 

deltidsbrandmän. 

Avdraget vi gör motsvarar cirka 

3 000 kronor tillbaka på 

skatten vilket är jämförbart 

med det biltillägg som betalas i 

vissa kommuner. 

Vi kommer att överklaga 

skattemyndighetens beslut 

men har inte mycket hopp om 

att få rätt. Vi har varit i kontakt 

med Brandmännens Riksförbund 

(BRF), som inte tror på 

framgång för vår del. Anledningen 

är att BRF och den jurist 

vi varit i kontakt med själv överklagat 

i den här frågan till högre 

instans och fått avslag. 

I grund och botten är det lilla 

ekonomiska tillskott deltidsar- 

Dessutom har vi månadsmöten 

och andra arrangemang, vilka 

är välbesökta. 

Här finns en grupp som det 

finns stora möjligheter att få ge 

information om hur man ”ser 

om sitt boende” för att inte råka 

bli ett ”paket”. 

Behövs inga anställda 

För något år sedan fanns en god 

idé – Svarta katten – ett projekt 

som drevs av Räddningsverket. 

Det var väl genomtänkt och jag 

var ute i ett antal föreningar 

med ”katten”, dels information 

och dels tipstävling. 

Det behövs inte vara några 

anställda som ska syssla med 

det – med ett bra informationsmaterial 

kan ”någon klok” i föreningen 

klara det själv. 

31 

betet ger en av grunderna för 

att vi håller på med detta. Känner 

man sig så felaktigt behandlad 

som vi och det dessutom 

slår hårt ekonomiskt är det 

mycket lätt att tröttna. 

Det skulle vara intressant att 

höra hur andra deltidare runt 

om i Sverige har det beträffande 

ersättning för utgifter för 

egen bil. 

Apropå Christina Salomonsons 

inlägg är nämnda problem 

hos oss en bidragande orsak 

till svårigheten att rekrytera 

nya deltidare, men även svårigheten 

att behålla de ”gamla”. 

Fler gråzoner 

Det finns många andra områden 

där vi också befinner oss i 

gråzonen. Ett av dessa är att vi 

inte har rätt till sjukpenning vid 

långtidssjukskrivning om vi 

klarar arbeta heltid i vårt ordinarie 

arbete. Du kan alltså vara 

helt arbetsoförmögen i jobbet 

som deltidsbrandman och ändå 

inte ha rätt till sjukpenning. 

För framtiden måste inställningen 

bland styrande omgående 

ändras vad det gäller vårt 

arbete och våra rättigheter om 

det ska finnas deltidsstyrkor att 

tillgå. 

Deltidsstyrkan i Iggesund 

Inte färre fallolyckor med 

en ”äldredelegation” 

Information är ordet och seniorerna 

kommer att lyssna, 

det vet jag. 

Det blir dålig effekt om man 

år efter år konstaterar att olyckorna 

händer men att man inte 

försöker komma åt ”kärnan”. 

Nu måste det ske något och 

inte bara tillsättas en ”äldredelegation”. 

Ja – det är från Räddningsverket 

sida ”vi har gjort 

något”. 

Nästa gång jag träffar distriktsordföranden 

i PRO kommer 

jag att ta upp just detta 

ämne med honom – jag är helt 

på det klara med att något måste 

ske och jag för min del tar 

upp det i mitt SPF distrikt i Uppsala 

län. 

Maj-Britt Zillén

32 Ordet fritt 


Geografiska informationssystem (Gis): 

Räddningstjänsten saknar 

både vilja och kompetens 

D 

en senaste tiden har en 

diskussion om Gis (geo- 

grafiskainformations- system) inom räddningstjänsten 

förts. Ett antal problem 

kring Gis i räddningstjänsten 

har förts fram, dels på Tris-seminariet 

i Rosersberg, dels i tidningen 

Sirenen (Tris står för 

teknikrelaterad informationssamverkan). 

Synpunkter som nämnts har 

riktats mot lantmäteriet, kommuner, 

myndigheter, mjukvaruutvecklare 

med flera. Mycket 

av kritiken är befogad. Ingen 

har dock riktats mot räddningstjänsten, 

vilket är väldigt 

olyckligt. Genom att analysera 

de primära problemkällorna 

från vårt perspektiv, finner vi 

ofta att det är räddningstjänsterna 

själva som orsakar problemen. 

Ingenting händer 

Varför är vi då så kritiska till 

räddningstjänsten? Större delen 

av den svenska räddningstjänsten 

har inte lyckats definiera 

på vilket sätt den vill använda 

Gis, vilken roll av IT-lösningarna 

Gis ska ha, hur de ska hantera 

problemen med låg användning 

av IT/Gis i sitt arbete, 

etcetera. 

Användningen av IT/Gis inom 

räddningstjänsten speglar inte 

det övriga samhällets användande 

för att inte tala om industrins. 

Polisen och SOS Alarm 

är andra som använder IT/Gis i 

högre utsträckning än räddningstjänsten. 

Dessa skillnader 

gör att man förväntar sig åtgärder 

från räddningstjänsten för 

att lösa dem. Bortsett från Tris 

och några andra händer ingenting. 

Minimal koordinering 

I stället låter man problemen 

utvecklas till något som knappt 

går att hantera. Det är nästan 

Också du kan tycka 

till på de här sidorna 

Alla är lika välkomna att delta 

i debatten (skriv max 40 

rader eller 3 500 tecken på 

datorn, inklusive blanksteg). 

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, 

L 257, 651 80 

Karlstad. 

Skicka gärna på e-post: 


Manusstopp för nummer 

3/03 är 10 april. 

Geografiska informationssystem kan fylla en viktig funktion inom räddningstjänsten. Enligt insändarskribenterna 

tar dock inte räddningstjänsterna vara på möjligheterna. Stora summor pengar läggs ner, 

men när kompetensen saknas får räddningstjänsterna dålig valuta för pengarna. 

omöjligt att hitta två räddningstjänster 

med lösningar 

som är kapabla att helt och fullt 

utbyta eller dela information 

mellan varandra. En snabb genomgång 

av dagens mjukvaror 

inom räddningstjänsten skulle 

säkert visa på fler än 100 olika 

egna lösningar. Den här situationen 

med minimal koordinering, 

harmonisering och samarbete 

inom IT/Gis-frågor påverkar 

påtagligt alla inblandade: 

Räddningstjänsten, som betalar 

stora summor för utveckling 

och underhåll. Olyckligtvis 

så får de inte mycket för pengarna 

– unika IT/Gis-lösningar 

som kombinerar program med 

begränsade funktioner, möjlig- 

heter att dela och utbyta information. 

Resultatet blir minimala 

möjligheter för gemensamma 

projekt inom IT/Gis-frågor. 

Industrin, som beroende på 

ospecificerade behov, framtidsplaner 

och mål från räddningstjänsterna 

inte vill göra några 

större investeringar på grund 

av den stora osäkerheten i dessa 

projekt och den osäkra framtiden 

inom branschen. Det medför 

att uppmärksamheten och 

investeringsviljan är mycket lägre 

än i länder som England, 

USA och Frankrike. 

Vetenskapen, har i vissa delar 

samma problem som industrin, 

exempelvis ospecificerade behov 

och mål. Förutom dessa 

problem har vi väldigt svårt att 

hitta finansiering för våra projekt 

– ingen vill delta i projekt 

som bara passar för en eller några 

räddningstjänster. För att få 

finansiering från EU krävs det 

ett projekt på regional nivå, till 

exempel att räddningstjänsterna 

i åtminstone ett län samarbetar 

– något som nästan är 

omöjligt i Sverige. Detta gör att 

vi tvingas begränsa vår forskning 

och riskerar att förlora några 

av våra skickligaste forskare. 

Saknar kompetens 

Efter att ha framfört denna kritik 

mot räddningstjänsterna 

kanske dessa kommer med argumentet 

om att de saknar tillräcklig 

kompetens för att han- 

Svenska regler styr bitumen 

Apropå en artikel under vinjetten 

Erfarenheter i Sirenen 

nr 1/03 vill jag ställa denna 

fråga: 

Det finns en massa bitumencisterner 

i oljesammanhang. 

Är det olika regler för detta? Är 

det FN- eller EU-regler som 

styr? Är det olika i Europa och i 

övriga världen? 

Paul Voigt, Malmö 

SVAR DIREKT: Sirenen bollade 

frågorna vidare till Lars-Ivar 

Ivarsson på Räddningsverkets 

avdelning för brand- och explosiva 

varor och fick detta svar: 

Att bitumen kan ta eld i isoleringen 

på en cistern är inte 

okänt. Det är inte särskilt vanligt 

med bitumencisterner i oljehamnar 

i Sverige, dock finns det 

några. Bitumen är per definition 

inte brandfarlig vara. Vissa avstånd 

krävs till oljecisterner för 

eventuell lagring i oljedepåer. 

Det är varken EU- eller FN-regler 

som styr, utan allmänna 

svenska brandskyddsregler och 

samlingsregler i förordningen 

(SFS 1988:1145) om brandfarliga 

och explosiva varor, paragraf 

15, som är tillämplig. 

Lars-Ivar Ivarsson 

tera de beskrivna problemen, 

vilket är ett svar som vi inte borde 

acceptera. Det är uppenbart 

att räddningstjänsterna inte 

har kompetens att ensamt hantera 

dessa problem, men de har 

heller aldrig frågat industrin, 

vetenskapen, myndigheterna 

eller andra om hjälp med problemen. 

Just av denna anledning 

borde de medge att kritiken 

är befogad. Industri, vetenskap 

och myndigheter är definitivt 

villiga att hjälpa till med 

problemen eftersom det inte 

finns något annat sätt att lösa 

dem på. 

Måste bestämma sig 

Fram till dess att räddningstjänsterna 

börjar arbeta med de 

beskrivna mest fundamentala 

problemen kommer situationen 

inte att förbättras, oberoende 

av hur mycket pengar som 

investeras eller vilka standarder 

som utvecklas. 

Vi förstår att det kan kännas 

tungt, men räddningstjänsterna 

måste bestämma sig om, 

när, hur och med vilken prioritet 

de vill ta tag i problemen. 

Detta beslut är de ensamma 

om. Till att börja med kan vi leta 

efter inspiration och erfarenhet 

utomlands, dessa problem är 

vanliga i de flesta utvecklade 

länder, för att starta en diskussion. 

Men vi måste komma 

igång med att göra något. 

Jiri Trnka 

Institutionen för 

datavetenskap 

Linköpings Universitet 

Fredrik Nilsson 

Sörmlandskustens 

räddningstjänst 

Skriv en insändare 

– och få en T-shirt 

Härnedan inbjuder vi dig läsare 

att tycka till. För att stimulera 

ännu fler att skriva belönar vi er 

som skickar en insändare – och 

får den publicerad i nummer 

3/03 – med Sirenens eftertraktade 

T-shirt. 

Är du intresserad, kom ihåg 

att uppge adress dit tröjan ska 

skickas och önskad storlek 

(S, M, L, XL, XXL)


Sätt stopp 

för onödiga 

automatlarm! 

Så här kan vi komma tillrätta 

med alla onödiga utryckningar 

till automatlarm, ej 

brand: 

1) Ta betalt av objektsägaren, 

exempelvis, 3 000 kronor, vid 

årets första felaktigt utlösta 

larm. 

2) Nästa fellarm – höj summan 

till 6 000 kronor. 

3) Tredje fellarmet debiteras 

12 000 kronor. 

4) Fjärde fellarmet kostar 

24 000 kronor 

5) Dela ut en sista varning – 

”nästa gång åker vi inte blåljus 

till detta automatlarm, utan enbart 

teknisk service med debitering 

5 000 kronor per gång al- 

Mycket av problemet med 

utryckningar till automatlarm 

skulle kunna lösas 

med information. Men då måste 

också någon ta tag i detta. I 

dag är det rena låt-gå-principen 

som gäller. 

I minst fem år har vi kunnat 

läsa i bland annat Sirenen att 

det ska tas krafttag mot detta 

gissel, ja skandalösa förhållande. 

Utryckningarna till automatlarm 

där det inte brinner 

fortsätter att vara lika många. 

Borde det inte i detta tidevarv, 

där vi för 25 år sedan 

skickade människor till månen 

tur och retur, finnas en säkrare 

teknik? 

ISirenen nr 1/03 sidan 27 

finns artikeln ”Flera dör i fallolyckor 

än i trafiken”. 

Fallolyckor som drabbar äldre 

med till och med dödlig utgång 

och i övrigt svåra skador 

på skelettet beror oftast på benskörhet. 

När det gäller benskörhet hos 

kvinnor är det väl dokumenterat 

och brukar följas upp. 

Men när det gäller män torde 

det inte finnas någon motsvarighet. 

Vid Akademiska Sjukhuset 

i Uppsala pågår en studie 

som bygger på frivilligt (med 

frivilligavtal) deltagande. 

Förebyggande verksamhet 

som till exempel gäller för att 

minska bränder är kanske en 

ternativt att det hela överlåts 

till ett väktarbolag”. 

Samtidigt måste det finnas en 

uppriktig ambition hos räddningstjänsterna 

att hjälpa till 

med information till objektsägarna 

hur de kan se till att larmet 

inte går i onödan. 

Tyvärr tror jag inte att viljan 

till detta är särskilt stor eftersom 

många räddningstjänster 

behöver intäkterna som fellarmen 

och ”böterna” ger för att 

klara budgeten. 

Brandmästare A-län 

Ut och informera 

bort skandallarmen! 

Vem ska då svara för informationen? 

Ja, när ingen annan 

tycks klara det får väl räddningstjänsten 

ta tag i det problemet 

också. 

Ge brandmän och befäl några 

timmars specialutbildning 

om automatlarm samt lite 

grundläggande i konsten att 

informera. Väl på plats kan 

räddningspersonalen samtidigt 

passa på att sprida lite allmänt 

brandvett till företrädarna 

för objekten. 

Ulf Jonasson 

Deltidspolitiker 

Även fallolyckor 

kan förebyggas 

väg att gå. 

Uppsala civilförsvarsförening 

deltog i Räddningsverkets kampanj 

”Svarta katten” om säkerhet 

i hemmet. Något motsvarande 

som gäller äldre personers 

risk för skador, fallskador 

samt skador som sker på grund 

av glömska, finns inte. Civilförsvarsföreningarna 

i Uppsala län 

har varit inne på att kunna delta 

i utbildning av hemtjänstpersonal 

och personal på äldreboende 

i Hemsäkerhet (göra hemmet 

tryggare). 

Bertil Kolmodin 

Uppsala 

Ordet fritt/Nyheter 

Foto: LOTTA LANS 

Branden i Åmål fick ett häftigt förlopp och i akutskedet blev dramatiken stor. Fyra barn räddades via 

utskjutsstege, sedan hävaren drabbats av tekniskt fel. En kvinna föll från tredje våningen och skadades. 

Dramatisk brand 

– då fungerade 

inte hävaren 

Vid en dramatisk brand i 

Åmål försenades räddningsinsatsen 

av ett tekniskt fel 

på hävaren. 

En kvinna skadades svårt 

när hon föll från tredje våningen. 

Fyra barn kunde 

hjälpas ner av brandmän på 

utskjutsstege. 

Strax före midnatt natten till 

en onsdag i början av mars vaknade 

en hyresgäst i ett flerfamiljshus 

i centrala Åmål av 

skrik och ljudet av krossat glas. 

När hon tittade ut såg hon att 

det brann kraftigt i övre delen 

av ett trapphus. I ett krossat 

fönster på tredje (översta) våningen 

stod en kvinna omringad 

av rök med ett spädbarn i 

famnen. Ytterligare tre barn 

skymtade där innanför. Yrvakna 

grannar skaffade snabbt 

fram en stege. Men den var för 

kort och räckte inte ända upp. 

Panikslagna 

När den första räddningsstyrkan 

kom fram sex-sju minuter 

efter larm hade situationen förvärrats 

ytterligare. Kvinnan i 

fönstret höll sin äldsta dotter 

framför sig och hon i sin tur 

hade sin lillasyster i famnen. 

Mamman och flickan var panikslagna 

och ville kasta ner babyn 

till människorna på marken. 

Lyckligtvis gjorde de inte det. 

Till råga på allt blev det ett 

tekniskt fel på den hävare som 

brandpersonalen först försökte 

resa mot de nödställda. I stället 

fick de snabbt upp en utskjutsstege. 

En brandman 

klättrade upp och tog emot 

spädbarnet som snart var i säkerhet. 

Rökgaspuff 

Andra brandmän hjälpte på 

samma sätt ner de andra barnen. 

Mamman däremot var nyopererad 

och relativt orörlig. 

Dessutom hade brandförloppet 

accelererat och nästan hela 

lägenheten stod i lågor. När det 

blev kvinnans tur att klättra ut 

på stegen kom en rökgaspuff 

och hon förlorade taget och 

föll till marken. I fallet fick hon 

en fraktur på ena benet. Dessutom 

hade hon kraftiga brännskador 

på ryggen och huvudet. 

Hon fördes därför i helikopter 

till brännskadeavdelningen på 

lasarettet i Linköping. 

Under tiden hade branden 

spridit sig ytterligare. Hela det 

hundraåriga hyreshuset måste 

evakueras. En man i en grannlägenhet 

måste hjälpas ut via 

stege, alla de övriga kunde ta 

sig ut på egna ben. När förstärkning 

anlände och brandpersonalen 

äntligen kunde 

33 

koncentrera sig på släckningen, 

var det redan för sent. Branden 

hade spridit sig såväl uppåt 

till vinden som neråt till en 

lägenhet på andra våningen. 

– Huset var putsat med stomme 

och bjälklag av trä. Jag bedömer 

att vindsbjälklaget var 

genombrunnet efter bara en 

halvtimme och att bjälklaget 

mellan tredje och andra våningen 

höll cirka 50 minuter. 

En timme efter vår ankomst rasade 

den ena gavelspetsen och 

vi kunde bara utföra utvändig 

släckning, berättar ställföreträdande 

räddningschef Anders 

Olsson, Bengtsfors, som var 

räddningsledare vid branden. 

Se över lägesbrytarna! 

Det tekniska felet på hävaren, 

av fabrikat Bronto, var allvarligt, 

men tyvärr är det inte helt 

ovanligt. 

– En lägesbrytare till en av 

bommarna fungerade inte och 

det medförde att korgen inte 

kunde lyftas, säger Anders Olsson. 

Det finns med andra ord all 

anledning att på brandstationerna 

runtom i landet.kontinuerligt 

se över denna detalj på 

fordonen. 

Ulf Erlandsson


Brandmän övar på Regina-tåg 

120 brandmän i Dalarna har 

övat inför tågolyckor på länets 

nya regionaltåg. 

– Avsikten är att räddningstjänsten 

ska kunna 

göra en snabbare insats vid 

en eventuell olycka, säger 

Agne Sjögren, Tåg i Bergslagen. 

Sommaren 2001 sattes 14 så 

kallade Reginatåg i trafik i Dalarna. 

Nu, ett och ett halvt år senare, 

har räddningstjänstens 

personal utbildats i hur tågen 

fungerar. 

– Vi skulle gjort det här mycket 

tidigare, men vi har inte haft 

tillgång till något reservtåg att 

öva på tidigare, säger projektledare 

Agne Sjögren. 

Insatskort finns 

– Men vad jag förstår är det här 

unikt och det har varit mycket 

uppskattat bland räddningskårerna. 

Vi är ganska ensamma 

om att bjuda in räddningstjänsten 

för utbildning och övning. 

Insatskort är också framtaget i 

samarbete med Banverket, säger 

Sjögren. 

Foto: BONS NISSE ANDERSSON 

Räddningspersonal på besök på järnvägsstationen i Falun för att lära sig mer om Reginatåg. Räddningsledaren 

Kjell Erikhans och hans mannar guidas här av Mikael Prenler från Tåg i Bergslagen. 

Brandmännen har utbildats i 

tågets tekniska funktioner, som 

högspänning, tryckluft och 

Klockradio ersätter 

telefonvarning 

runt Barsebäck 

11 000 hushåll runt kärnkraftverket 

i Barsebäck tilldelas 

under våren varsin 

klockradio med specialinbyggda 

funktioner för att 

varna vid ett utsläpp. 

Räddningsverket har på regeringens 

uppdrag utvecklat en 

ny RDS-mottagare (Radio Data 

System) som ska ersätta den 

nuvarande varningsmöjligheten 

via telefon. Denna försvinner 

när Telia byter ut sina gamla 

telefonväxlar mot modern så 

kallad Axe-teknik. 

– Posten har nyligen påbörjat 

utdelningen av apparater och i 

slutet av 

april räknar 

vi med att 

alla berörda 

hushåll ska 

ha fått, säger 

Erik Bern på 

Räddningsverketsriskochmiljöavdelning. 

Inom den 

inre beredskapszonen – cirka 

en och en halv mil runt kärnkraftverket 

– finns cirka 24 000 

hushåll. Hälften har sedan 

länge övergått från telefonvarning 

till radio, nu ska de återstående 

hushållen också kunna 

nås via radio. 

Apparaten fungerar som en 

vanlig radio, men har också några 

specialfunktioner. När allmänheten 

ska varnas blir displayen 

röd och texten ”viktigt 

meddelande” kommer upp. 

Samtidigt hörs en skarp varningssignal, 

varpå mottagaren 

automatiskt slår om till Sveriges 

Radio P4 där närmare information 

ges om det som hänt. 

Mottagaren sätts igång och 

varnar även om den är frånslagen 

när meddelandet sänds. 

Varje apparat kostar cirka en 

tusenlapp. Det rör sig alltså om 

en totalkostnad på cirka 11 miljoner 

kronor plus distribution. 

Givetvis kan radion komma 

till användning 

för att 

varna allmänheten 

vid andra typer 

av allvarliga 

olyckor, 

exempelvis 

vid transporter 

av farligt 

gods. 

Risken att 

apparaterna ska försvinna för 

att användas som extraradio i 

exempelvis sommarstugor är 

liten – radion är nämligen så 

sinnrikt programmerad att den 

enbart fungerar i zonen runt 

kärnkraftverket i Barsebäck. 

nödutrustning. De har lärt sig 

hur man tar sig in i tågen om 

dörrarna inte går att öppna, 

hur strömmen bryts och hur 

man slår ut de ”okrossbara” 

fönsterrutorna. 

Fordonstillverkaren, Bombardier 

Transportation, har lagt 

ner mycket jobb på att göra tågen 

säkra. Bland annat är golv 

och dörrar brandhärdade, barriärer 

finns i golv och tak och tyger 

är flamsäkra. På tågen finns 

ett antal rökdetektorer som är 

mycket känsliga och utlöses 

snabbt. 

– Tjuvröker du på toaletten, 

stannar tåget, säger Agne Sjögren. 

Utbildning i fler län 

Utbildningen kommer nu att 

genomföras även i Örebro och 

Gävleborgs län. 

Räddningsverket välkomnar 

initiativet från Tåg i Bergslagen: 

– Om alla tågoperatörer tänkte 

i samma banor, vore mycket 

vunnet säkerhetsmässigt. Nu 

efterlyser vi fler initiativ ute i 

landet. Att tänka till i förväg, innan 

olyckan är framme, är tyvärr 

inte så vanligt, säger Tom 

Thörn, på räddningstjänstavdelningen 

vid Räddningsverket. 


Gästrike Räddningstjänstförbund tillhandahåller räddningstjänst åt fyra kommuner 

i Gästrikland, det är Gävle, Sandviken, Hofors och Ockelbo kommun. 

Antalet invånare i Gästrikland är ca 145 000. 

Räddningstjänsten består av heltidsstyrkor i Gävle och Sandviken samt deltidsstyrkor 

i Hofors, Ockelbo, Bergby, Hedesunda, Storvik och Österfärnebo. 

Gästrike Räddningstjänstförbund 

söker 

BRANDINGENJÖR/RISKINGENJÖR 

Vi söker Dig som har gått brandingenjörslinjen och/eller riskingenjörslinjen från LTH 

med påbyggnadsår på Revinge. Du skall bland annat arbeta med kommunernas riskanalyser, 

framtida handlingsprogram samt övriga förebyggande brandskyddsfrågor. Efter en 

introduktion kommer Du att ingå i befälsberedskap och placeras i särskilt schema. Arbetet 

kommer att formas delvis av den nya lagen om Skydd mot olyckor. 

Vi vill ha en person som trivs med att arbeta med andra och kan samarbeta, men som även 

kan arbeta ensam. Du är utåtriktad och intresserad av att lösa brandtekniska uppgifter. Erfarenhet 

av riskanalyser är en merit, men det viktiga är att Du är intresserad av att arbeta 

med människor. Vi vill att Du skall kunna uttrycka Dig väl i tal och skrift och att Du innehar 

körkort med lägst B*. 

Räddningstjänsten sätter stort värde på mångfald hos personalen och därför ser vi gärna 

kvinnliga sökanden, personer med invandrarbakgrund samt personer med erfarenhet från 

skilda områden i samhället. 

Din ansökan skall vara oss tillhanda SENAST 31 MARS 2003 

Sänd ansökan till: 

Gästrike Räddningstjänstförbund, Hamntorget 8, 803 10 Gävle eller via e-post: 

gastrike.raddning@gavle.se 

För vidare information kontakta: 

Mats Granat, räddningschef, tel: 026-179667, 070-4141063, mats.granat@gavle.se, 

Tommy Törling, stf räddningschef, tel: 026-179666, 070-4141040, tommy.torling@gavle.se 

Hemsida: www.gastrike-rtj.se 

Fackliga kontaktpersoner 

Erik Klingström, CF, tel: 026-17 96 52, 070-414 10 66, Ola Käll, SKTF, tel: 026-17 96 56, 

070-414 10 44, Per-Arne Persson, Kommunal Gävleborg, tel: 026-17 96 59, 073-942 52 

40, Peter Bergh, BRF, 070-619 73 77.


Personalutbyte 

Lärare blir operativ 

i räddningstjänsten 

Lärare på skolan får erfarenhet 

från operativ räddningstjänst, 

brandmästare från 

räddningstjänsten utvecklas 

som instruktör. 

Revinge och räddningstjänsten 

i Kristianstad byter 

personal med varann. 

Johan Sjöberg anställdes som 

lärare i Revinge 1994, han kom 

direkt från brandingenjörsutbildningen. 

Nu har Johan hamnat i operativ 

räddningstjänst. Ett dygn 

i veckan är han vakthavande 

brandingenjör i Kristianstad. 

– Att få praktisk erfarenhet är 

ju nu något som många lärare 

eftersträvar. För de som är utbildade 

brandmän har det funnits 

möjlighet till semestervikariat, 

men på befälssidan är 

Willis AB representerar Willis Group i 

Sverige. Willis Group är en av världens 

största Risk Management rådgivare och 

försäkringsmäklare med fler än 13000 

medarbetare i 100 länder. Willis AB har 

kontor i Stockholm (huvudkontor), Göteborg, 

Malmö, Örebro och Sundsvall. Antalet 

anställda är 125 . Sedan vår start i 

Sverige 1991 har vi varit mycket framgångsrika 

och vuxit till en av landets största 

konsulter inom Risk Management. 

Willis AB söker en 

brand/risk ingenjör till 

vårt kontor i Stockholm 

Vi erbjuder en stimulerande , kreativ och 

utvecklande miljö. 

Vi söker en söker en brand/risk ingenjör 

för anställning på vår egendomsavdelning. 

Avdelningen består av 11 brand/riskingenjörer. 

Du kommer huvudsakligen att arbeta tillsammans 

med företagets kommunavdelning 

där du kommer att ha ett uttalat kundansvar 

för tekniktjänster mot kommuner 

och landsting. 

Vi tror att Du idag arbetar som brandingenjör 

på Räddningstjänsten eller eventuellt 

som brandkonsult. 

Vi söker Dig som är ambitiös, noggrann, 

självgående och har lätt för att samarbeta. 

Du kommer att resa en hel del och ha varierande 

arbetstider. Arbetet består av besiktnings-verksamhet 

samt drivande/deltagande 

i diverse projekt. 

det svårare, säger Johan Sjöberg. 

Han jobbar i rullande skift 

som vakthavande befäl, genomför 

övningar och gör egna 

orienteringar. 

Vad har du för personlig 

nytta av utbytet? 

– Jag tror jag vinner i trovärdighet 

gentemot eleverna. Det 

blir enklare att ha en bank av 

händelser att använda i skolan. 

Totalt sett gör det jobbet mer 

omväxlande. 

Johan Sjöberg jobbar 25 procent 

av sin tid i Kristianstad. 

Motsvarande tid jobbar Hans 

Lindell, brandmästare från 

räddningstjänsten, som lärare 

på skolan, främst inom taktik/kem 

för deltidsbrandmän. 

– Vi har också haft personal 

på skolan som utbildat i perso- 

Platsannonser 

För tjänsten gäller 

■ att Du har Brandingenjörsexamen alternativt 

är Civilingenjör inom Riskhantering. 

■ att Du har goda kunskaper i svenska och 

engelska (engelska är vårt koncernspråk) 

■ Tillträde snarast 

Frågor ? 

Vill Du veta mer är Du välkommen att 

höra av Dig till avdelningschef Per Rymark 

på telefon 

08-463 89 00 eller skicka ett mail till 

rymarkp@willis.com 

Du kan också få information på 

www.willis.se 

Hur, När och Var 

Märk kuvertet med ”Brandingenjör” och 

skicka Din skriftliga ansökan senast 

2003-04-15 till: 

Willis AB 

Per Rymark 

Mäster Samuelsgatan 6 

111 44 Stockholm 

nalhantering, säger Micael 

Svensson i Kristianstad. 

För räddningstjänsten i Kristianstad 

är syftet med utbytet 

att man ökar tillgången till 

brandingenjörer och att 

brandmästare i kåren får möjlighet 

att utvecklas som pedagoger 

och instruktörer. 

– Det är också ett sätt att 

marknadsföra oss. Vi har hittills 

inte haft problem med rekrytering, 

men vi ser det ändå 

som viktigt att profilera nordöstra 

Skåne inom brandingenjörsyrket 

Samarbetet mellan räddningstjänsten 

i Kristianstad 

och Räddningsverkets skola i 

Revinge är än så länge ett projekt 

fram till utgången av 2004. 

Som medarbetare i Willis kommer Du att bli en viktig kugge i ett 

vinnande lag 

Läs Sirenen på nätet: http://sirenen.srv.se 

Annonsera i Sirenen 

– boka senast 3 april 

Sirenen är perfekt för dig 

som ska rekrytera personal 

inom sektorn befolkningsskydd 

och räddningstjänst. 

Ingen tidning inom branschen 

har sådan täckning 

som Sirenen. 

Nästa nummer trycks den 

24 april. För att vi ska hinna 

få med din annons vill vi att 

du förhandsbokar utrymme 

senast den3 april samt lämnar 

färdig annons senast den 

10 april. 

Våra spaltbredder är: 

1 spalt 41 millimeter 

2 spalter 87 millimeter 




är Räddningsverkets tidning. I den kan du följa utvecklingen 

inom räddningstjänsten och befolkningskyddet. Är du inte redan 

prenumerant – bli det! Du får åtta nummer om året, Gratis! 

Skicka kupongen till: ”Prenumeration”, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad eller faxas till: 054-13 56 40 

❐ 

❐ Adressändring 

❐ 

Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen 

Avsluta prenumerationen 

Namn ……………………………………………………………………… 

Gatuadress ……………………………………………………………… 

Postadress ………………………………………………………………… 

Vid adressändring/avslut 

Abonnemangsnr (står direkt före namnet) ……………………… 

Vid adressändring 

Gamla gatuadressen……………………………………………………… 

Gamla postadressen……………………………………………………… 

Vill Du ansvara för 

och utveckla 

Civilt försvar och 

räddningstjänst? 

Besök vår webbplats där du får mer information: 

www.w.lst.se och välj länk lediga tjänster 

eller ring enhetschef Pelle Björklund 023-815 73 

eller försvarsdirektör Leif Alenius 023-811 04 

Välkommen med din ansökan 

35 


Priset är 15 kronor per 

spaltmillimeter (plus 

moms). 

Vad annonsen kostar räknar 

du ut enligt följande 

exempel: En annons som är 

134 millimeter bred (3 spalter) 

och 150 millimeter hög 

kostar 6 750 kronor (3 x 150 

x 15). 

Ring eller e-posta om du 

har några frågor. Kontaktperson 

för annonser är i första 

hand Per Larsson, tel 

054-13 51 02. Är han inte 

inne kan du även tala med 

Gunno Ivansson eller Stig 

Dahlén.

36 Platsannonser Sirenen Nr 2 • 2003 

Regeringen nobbar 

skogsbrandflyget... 

Det finns ingen skyldighet 

för staten att svara för 

skogsbrandbevakning med 

flyg. 

Det slår regeringen fast i 

ett beslut. 

Sex länsstyrelser – Västerbotten, 

Västernorrland, Gävleborg, 

Norrbotten, Värmland 

och Halland – har i varsina skrivelser 

begärt att ansvarsförhållandena 

ändras så att staten får 

ansvaret och finansierar verksamheten. 

De sex skrivelserna 

kom till regeringen under perioden 

19 augusti-17 september. 

27 februari kom beslutet, undertecknat 

av försvarsminister 

...men länsstyrelserna 

har inte gett upp 

Försvarsdirektörer från sex 

län vill att Räddningsverket 

agerar kraftfullt mot regeringen 

för att skogsbrandflyget 

ska kunna fungera som 

tidigare. 

Den gemensamma skrivelsen 

från försvarsdirektörerna kom 

till Räddningsverket i januari, 

innan regeringens beslut som 

refereras ovan. 

Försvarsdirektörerna frågar 

om verket verkligen gjort vad 

det kunnat. 

– Vi tycker att vi gjort det. Vi 

har uppmärksammat departementen 

om problemet. Men 

finns inga pengar, kan vi heller 

inte utföra uppdraget, konstaterar 

Lennart Larsson, Räddningsverket. 


i ord och siffror 

Räddningsverkets årsredovisning 

för 2002 har lämnats till 

regeringen. 

I årsredovisningen redovisas 

verksamheten enligt regleringsbrevets 

mål och återrapporteringskrav 

och den omfattar 

därför endast en del av verkets 

verksamheter. 

Viktiga händelser under året 

var förberedelserna för ny lagstiftning 

och ny utbildning för 

skydd mot olyckor. 

Förberedelser för ombildning 

av verkets utbildningsverksamhet 

till ett Centrum för riskoch 

säkerhetsutbildning samt inrättandet 

av ett Nationellt centrum 

i Karlskoga för erfarenhetsåterföring 

från olyckor var 

också viktiga händelser. 

Ladda hem årsredovisningen i 

PDF-format från verkets webbplats 

www.srv.se eller beställ 

ett tryckt exemplar från publikationsservice,beställningsnummer 

I99-100/03, telefax 

054-13 56 05. 

Leni Björklund, som avslår 

länsstyrelsernas begäran. 

Regeringen anser att syftet 

med räddningstjänstlagstiftningen 

inte är att befria enskilda 

från ansvar och kostnader, 

utan att staten ska hålla en organisation 

som kan ingripa 

när den enskilde inte bemästrar 

olyckssituationen. Men utgångspunkten 

är att den enskilde 

har det primära ansvaret 

för att skydda sin egendom och 

för att inte orsaka olyckor. 

När riksdagen beslutade om 

Räddningsverkets verksamhet 

för 2003 fanns tre motioner 

om fortsatt bidrag till skogsbrandflyg. 

De avslogs. 

– Samtidigt handlar det inte 

enbart om pengar. Vårt beslut 

ligger i linje med att ansvaret 

måste ligga på intressenterna, 

skogsägarna själva. Att frita 

skogsägarna det ansvaret kräver 

ett politiskt beslut. 

Lennart Larsson ser två alternativ: 

– Endera får vi medel och kan 

fortsätta, eller så får någon annan 

ta hand om det. Det pågår 

trevanden med att få igång 

brandflyg med annan huvudman 

på vissa håll. Vi stödjer 

gärna sådana initiativ. 

Helsingborg är en av Sveriges mest offensiva städer med bra boende, goda kommunikationer, 

universitet, dynamiskt näringsliv och en väl utbyggd offentlig verksamhet. 

De kommunala förvaltningarna och bolagen omsätter c:a 6 miljarder kr. 

Närmare 8.000 anställda ger 118.000 kommuninvånare service, utbildning och 

omsorg av hög kvalitet. Helsingborg är som enda skandinaviska stad medlem i 

The League of Historical Cities. Vi strävar också efter större mångfald i arbetslivet. 

Varje medarbetares insats är viktig för att vi gemensamt skall förverkliga visionen; 

att göra Helsingborg till den mest attraktiva staden i Sverige. 

Helsingborgs brandförsvar 

söker 

Räddningslärare 

Tjänsten är förlagd till Brandorama, en unik utbildningsanläggning som nu har bl.a utökats 

med ännu en brandsal. Räddningsläraren deltar i Brandoramas förekommande utbildningsverksamhet. 

Brandorama riktar sig till alla som behöver utbildning för att kunna förhindra 

och förebygga olyckor. Kursdeltagarna är i åldrarna 8 till 80 år. Kurserna innehåller 

allt från enkel brand- och olycksvett till högskolekurser i teori och praktik. Kontakterna 

med näringslivet och organisationer i vår region är omfattande. Våra utbildningsavtal 

spänner över allt från processindustrier till sjukvård. Arbetsuppgifterna består i att till 

hälften delta i kurser och undervisning, den övriga tiden disponeras för egen utveckling, 

kursutveckling, planering, underhåll och övriga förekommande verksamheter på Brandorama. 

Du skall vara brandman eller motsvarande, med pedagogisk läggning och intresse för utbildning. 

Tidigare erfarenhet av pedagogisk verksamhet inom räddningstjänst är meriterande. 

Du skall ha hög social kompetens och skall kunna anpassa Din lärarstil till kursdeltagarnas 

mognad. Arbetet kräver att Du skall kunna bära andningsskydd så AFS Rök & 

Kemdykningskrav uppfylls 

Sjukvårdsutbildning är meriterande. Körkort minst B** erfordras. 

Vi tillämpar individuell lönesättning. 

Tjänsten är en tillsvidareanställning.Tillträde snarast. 

Upplysningar om tjänsten lämnas av avd.chef Jimmy Theander, 042-10 62 32 eller Janne 

Mollberg, 042-10 63 23, 

Din ansökan skickar Du till Helsingborgs brandförsvar, Gåsebäcksvägen 2, 

252 27 Helsingborg. 

Sista ansökningsdag: 2003-03-14, märk kuvertet ”Räddningslärare” 

PostScript-bild 

(BRSL03.eps)


Brandmän inom vården 

Orust följer efter Sveg 

Brandman i en vecka, undersköterska 

i tre. 

Så ska räddningstjänsten 

på Orust lösa värvningsproblemen 

till deltidskåren. 

Modellen att kombinera tjänster 

inom räddningstjänst med 

jobb inom vård och omsorg 

har tidigare prövats med framgång 

i Sveg. 

Orust har nyanställt fyra deltidsbrandmän, 

tre män och en 

kvinna. Från och med mars 

hyrs de ut till omsorgen i kommunen 

efter ett rullande schema. 

Tre av dem har undersköterskeutbildning 

och två av 

dem är redan deltidsbrandmän. 

Tillsammans fyller de ut 

en heltidstjänst som brandman. 

Bakgrunden är svårigheten 

att klara beredskapen dagtid 

på en av stationerna, samtidigt 

som kommunen haft svårt att 

få folk inom äldreomsorgen. 

– Vi måste tänka så här i framtiden 

om vi ska få folk till våra 

deltidsstyrkor, säger Christer 

Hellekant, ställföreträdande 

räddningschef på Orust. 

Och han tror på en utveckling 

av konceptet: 

– Både skolan och privata företag 

har redan visat intresse 

för att vara med i en framtida 

satsning med samma system. 

Man kanske till och med kan gå 

så långt att alltid pröva möjligheten 

att rekrytera deltidsbrandmän 

i samband med att 

kommunala tjänster tillsätts. 

– När en vaktmästartjänst 

tillsätts, kan man ha som krav 

att det ingår tjänst som deltidsbrandman, 

föreslår han. 

Deltidsbrandmännen är projektanställda 

i två år. 

De första två veckorna kommer 

de fyra att gå bredvid varandra 

på något av äldreboendena 

i kommunen. Därefter 

blir det en veckas grundutbild- 

Platsannonser 

Helsingborg är en av Sveriges mest offensiva städer med bra boende, goda kommunikationer, 

universitet, dynamiskt näringsliv och en väl utbyggd offentlig verksamhet. 

De kommunala förvaltningarna och bolagen omsätter c:a 6 miljarder kr. 

Närmare 8.000 anställda ger 118.000 kommuninvånare service, utbildning och 

omsorg av hög kvalitet. Helsingborg är som enda skandinaviska stad medlem i 

The League of Historical Cities. Vi strävar också efter större mångfald i arbetslivet. 

Varje medarbetares insats är viktig för att vi gemensamt skall förverkliga visionen; 

att göra Helsingborg till den mest attraktiva staden i Sverige. 

Helsingborgs brandförsvar 

söker 

Chef för Brandorama 

ning på brandstationen, där de 

redan utbildade deltidsbrandmännen 

är handledare åt de 

två nya. 

Utredningen om deltidsbrandmän 

Regeringsuppdraget att kartlägga 

orsakerna till rekryteringsproblemen 

bland deltidsanställda 

brandmän refererade vi i 

förra Sirenen. 

Nu finns rapporten färdig i 

tryck och kan beställas från 

Christer Hellekant på Orust 

konstaterar att både skolan 

och företag visat intresse för 

personalsamarbete med räddningstjänsten. 

Räddningsverkets publikationsservice 

eller laddas ner som 

PDF-fil från nätet (www.srv.se) 

Best nr: P30-426/03. 

Beställningsadresser se sidan 

24 i detta nummer. 

Arbetsuppgifterna består av att leda och utveckla verksamheten på Brandorama. 

Brandorama riktar sig till alla som behöver utbildning för att kunna ingripa vid och förebygga 

olyckor. Kursdeltagarna är i åldrarna 4 till 80 år. Kurserna innehåller allt från enkelt 

brand- och olycksvett till högskolekunskaper i teori och praktik. Brandorama är en unik 

anläggning med mycket moderna utbildningsanordningar. Brandorama expanderar och 

byggs ut ytterligare under 2003. Kontakterna med näringslivet och organisationer i vår region 

är omfattande. Verksamheten är så gott som ekonomiskt självbärande. 

För ytterligare info se www.helsingborg.se/brand/. 

Du skall vara brandingenjör eller motsvarande med intresse för ekonomi, personalledning 

samt ha pedagogisk läggning. 

Tjänsten är en tillsvidareanställning med tillträde snarast. 

Sista ansökningsdag: 2003-04-01 

Upplysningar om tjänsten lämnas av Mats Rosander, vice brandchef (042- 10 60 02) 

Fackliga företrädare: SACO: Kenney Pihl (0702-) 10 60 45, SKTF: Jan Nilsson (0702-) 

10 60 43, SKAF: Bo Paulsson 042- 10 60 00 vx 

Din ansökan skickar Du till Helsingborgs brandförsvar, Gåsebäcksvägen 2, 

252 27 Helsingborg. 

Annonsbokning senast 3 april 

Räddningstjänsten Storgöteborg söker 

Larm- och ledningsoperatörer 

till räddningscentralen 

Räddningstjänsten 

Dala Mitt 

söker 

heltidsbrandmän 

Räddningstjänsten Dala Mitt är ett kommunalförbund 

bestående av räddningstjänsterna i Borlänge, Falun och 

Säter. 

Kommunalförbundet är fyra år gammalt och här ges 

stora möjligheter att vara med och skapa en räddningstjänst 

som svarar mot samhällets behov i framtiden. 

Vi har tagit bort gränsen mellan den förebyggande och 

skadeavhjälpande verksamheten, och målet är att all 

verksamhet ska ha sin utgångspunkt i väl kända och klargjorda 

risker. 

För ytterligare information hänvisar vi till vår hemsida 

www.dalamitt.se. 

För mer information om tjänsterna, besök vår hemsida, 

www.raddningstjansten.goteborg.se 

37 

Räddningstjänsten Storgöteborg är Sveriges 

största räddningstjänst med ca 1000 anställda. 

Räddnings-tjänsten svarar för räddningstjänst 

och förebyggande skydd i Göteborg, 

Mölndal, Kungsbacka, Härryda och Partille. 

Verksamheten är organiserad som kommunalförbund 

och har fått förnyat förtroende att bedriva 

ambulanssjukvård för Sahlgrenska Universitetssjukhuset 

(SU). 

Östra Skaraborg – landskapet mellan Vänern och 

Vättern. Skövde, Mariestad, Tibro, Töreboda, Hjo, 

Karlsborg och Gullspång har bildat ett kommunalförbund 

med uppgift att svara för räddningstjänsten. 

Området har 115 000 inv. och en yta av 3 100 km 2 . 

RÄDDNINGSTJÄNSTEN 

ÖSTRA SKARABORG 

söker 

Brandingenjör 

Du, kvinna eller man, kommer att ha ett övergripande ansvar 

för våra åtta deltidskårer, innefattande verksamhetsutveckling, 

övnings- och personalplanering. En viktig 

uppgift är att genom övningar implementera nya metoder 

och tekniker, samt att utveckla den operativa verksamheten 

ur taktisk och teknisk synvinkel. Du förväntas även 

särskilt bevaka deltidspersonalens intresse och behov 

inom organisationen. 

Organisatoriskt ingår Du i den operativa avdelningen, där 

du tillsammans med övriga brandingenjörer, inre befäl 

och övrig personal arbetar med utveckling av verksamheten. 

Du kommer att medverka i projekt för att utveckla 

och förbättra räddningstjänstens arbetsmetoder vid räddningsinsatser. 

Genom att ingå i brandingenjörsberedskapen kommer Du 

att aktivt delta i den operativa verksamheten. 

Mer information hittar Du på vår hemsida 

www.skovde.se/rt. 

Ansökan oss tillhanda senast den 15 april 2003 under 

adress Räddningstjänsten, Majorsgatan 1, 541 40 Skövde.

38 Krypto Sirenen Nr 2 • 2003 

Toppvinsten till Falköping 

Den här gången kom den först öppnade rätta 

lösningen från Falköping. Vi på Sirenen säger 

grattis till Flora Bromander och övriga vinnare. 

Rätt lösning av krypto nr 1/03 gav följande 

mening i de tonade rutorna: 

Kan man bli vaccinerad här 

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret 

etc): Flora Bromander, Falköping. 

2:a pris (pulversläckare, typ ABE klass I, för bilen, husvagnen, 

båten): Eva García H, Uppsala. 

3–6:e pris (cykelhjälm): Lars-Olov Zetterblom, 

Bromma, Lennart Hall, Kungälv, Marie-Louise Eriksson, 

Bengtsfors, Jack Dunberg, Kungsbacka. 

7–10:e pris (resebrandvarnare): Jan-Erik Dantorp, 

Åkarp, Magnus Storm, Borghamn, Birger Swahn, 

Rättvik, Olavi Lång, Skyttorp. 

Lösningen till kryptot 1/03 

Samma tal – samma bokstav 

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilarna. 

Ordet vid pilarna motsvaras av inslag på bilden. 

Regeln är att samma siffror motsvaras av samma bokstav 

hela kryptot igenom. 

Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa en 

mening som har koppling till bilden. 

1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet, 

kontoret, etc), 2–4:e pris: cykelhjälm, 5–8:e pris: resebrandvarnare. 

Skicka lösningen senast den 14 april till: ”Kryptot”, 

Sirenen, L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad. 

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


Eget skyltreglemente? 

Näst Sista 

Utrymningsvägar och nödutgångar 

blockerade på de mest 

häpnadsväckande sätt har du 

som läser Sirenen sett många 

exempel på senaste året på 

denna sida. 

I regel brukar dock själva 

skyltningen vara enligt alla konstens 

regler. Men denna gång 

har vi fått ett bidrag från Stefan 

Särdqvist på Räddningsverkets 

skola i Revinge som visar en aldrig 

skådad ”skyltvariant”. 

Han hittade nödutgången hos 

en möbelhandlare. ”Reservutgången” 

är upplyst, skyltad och 

fritt tillgänglig – ja helt enkelt 

fungerande. Fast möbelhandlarn 

har nog inte läst på skyltreglementet... 

Redaktionen tar gärna emot 

fler bilder av detta slag. Du som 

får bilden publicerad belönas 

med Sirenens eftertraktade Tshirt. 

Är du intresserad, uppge i 

så fall önskad storlek (S, M, L, XL 

eller XXL) och adress. Foto: STEFAN SÄRDQVIST 

Jan-Erik Bertilsson slutade 13 

mars som räddningschef i Falkenberg. 

Vicechefen Bengt-Ove 

Ohlsson är tillförordnad chef i 

avvaktan på att frågan om eventuellt 

sammangående mellan 

räddningstjänsterna i Halmstad 

och Falkenberg har färdigutretts. 

Bertilsson fortsätter 

som konsulent i Brandförsvarsföreningen 

i Halland, där han 1 

april tar över efter Rolf Rask. 

Pontus Löfving, 26, började 

13 januari som brandingenjör 

vid Gästrike räddningstjänstförbund. 

Han kommer direkt från 

brandingenjörsutbildningen 

och påbyggnadsåret i räddningstjänst. 

Brandingenjör Markus Glenting, 

27, har anställts på enheten 

för kommunal riskhantering 

vid räddningstjänsten i Stockholm. 

Kristian Levy har sagt upp sig 

som brandingenjör i Malmö 

och tagit steget över sundet. 

Han jobbar nu på förebyggande- 

avdelningen vid Köpen- 

Redaktion 

Stig Dahlén 

Chefredaktör 

och ansvarig utgivare 

054–13 51 04, e-post: 


Per Larsson 

Reporter 

054–13 51 02 

e-post: 

per.larsson@srv.se 

Gunno Ivansson 

Layoutare, reporter 

054–13 51 06 

e-post: 

gunno.ivansson@srv.se 

hamns Brandvesen. 

Färske brandingenjören Anders 

Persson har två jobb. Han 

delar sin tid mellan skyddsavdelningen 

vid räddningstjänsten 

i Malmö och som lärare på 

Räddningsverkets skola i Revinge. 

Mats Rosander, ställföreträdande 

chef i Helsingborg, lämnar 

räddningstjänsten och blir 

trafikchef och vice vd för Helsingsborgs 

hamn. 

Bengt Persson lämnar av hälsoskäl 

sin tjänst som räddningschef 

i Krokom. Tillförordnad 

chef fram till 1 september blir 

ställföreträdaren Sören Sjöling. 

Acko Ankarberg Johansson 

och Ola Rask är sedan årsskiftet 

nya i Räddningsverkets styrelse. 

Sirenens uppgift är att beskriva 

utvecklingen inom Räddningsverkets 

ansvarsområden och stimulera 

till debatt i dessa frågor. 

Enbart Inledaren på sidan 2 är 

att betrakta som Räddningsverkets 

officiella linje. 

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. 

Adress: Sirenen, L 257, 


Telefax: 054–13 56 40 

e-post: sirenen@srv.se 

Prenumeration är gratis. Beställes 

skriftligt genom att skicka in 

prenumerationstalongen som 



Acko Ankarberg Johansson, 38, 

bor Huskvarna och är kommunalråd 

för kd i Jönköpings kommun. 

Hon sitter också med i 

Kommunförbundets styrelse. 

Ola Rask, 62, bor i Stockholm, 

är socialdemokratisk riksdagsledamot 

och ledamot i försvarsutskottet 

och krigsdelegationen. 

Avgått ur Räddningsverkets 

styrelse har Erik Langby 

och Urban Ahlin. 

Kjell-Göran Gustafsson, räddningschef 

i Laholm, har avlidit 

efter en längre tids sjukdom. 

Han blev 57 år. Peter Söderström 

är tillförordnad räddningschef 

fram till 11 april, då 

Per-Åke Eriksson tar över som 

tillförordnad chef. 

■ ■ ■ HÖR AV DIG 

när personer på ledande poster 

i din organisation byter 

jobb eller någon nyanställs. 

Adresser finns härnedan. 

finns i slutet av varje nummer. 

Upplaga: 38 000 exemplar. 

Adressändring görs genom att 

fylla i talongen som finns i slutet 

av varje nummer. Talongen faxas, 

054-13 56 40 eller skickas 

till: Prenumeration, Sirenen, 

L 257, 651 80 Karlstad. 

Kom ihåg att uppge gamla 

adressen vid adressändring! 

Tryck: VLT Press, Västerås. 

Tryckt på miljövänligt papper. 

Nästa nummer, 3/03, utkommer 

den 28 april. 

39 

Åtta sidor i detta nummer fokuserar på de gifter 

och onyttigheter brandmän inandas i onödan vid 

bland annat eftersläckning och som hotar deras 

hälsa. Det känns nästan som om Sirenen plöjer obruten 

mark – trots att det handlar om ett så angeläget ämne 

som 20 000 brandmäns och befäls hälsa. Det räcker med 

att ögna igenom brandmännens svar på Sirenens enkät 

– de säger det mesta om problemet. 

Jag är oerhört förvånad att ingen tagit tag i detta arbetsmiljöproblem. 

När Sirenen skissade 

på temat fanns det 

ingen som hade några 

raka svar, vare 

sig på Räddningsverket,Arbetsmiljöverket 

eller i den 

kommunala räddningstjänsten. 

De 

som borde skämmas 

mest är räddningscheferna – det är de som enligt lag 

ansvarar för sin personals arbetsmiljö. 

Inte heller på central nivå har mycket gjorts. Myndigheterna 

använder varje år tiotals miljoner kronor för 

forsknings- och utvecklingsprojekt om allt möjligt och 

omöjligt. Men ingen har brytt sig i projekt som har klarlagt 

farorna vid eftersläckning och som skräddarsytt effektiva 

och praktiska andningsskydd för brandmän. 

Skydd som de tar på sig när akutskedet är över och när 

de inte längre orkar jobba vidare i helskydd med tuber 

på ryggen. Eftersläckning är en stor del av arbetsinsatsen 

vid bränder och det är i detta skede, när det fortfarande 

ryker och pyr, som luften är som giftigast att andas. 

Varför reagerar inte brandmännen själva? 

Arbetsmiljöverket har ett tungt ansvar. Men även Räddningsverket. 

900 anställda är vi – och nästan ingen har 

engagerat sig. Häpnadsväckande! I stället prioriteras 

studier och lilafärgade rapporter om hur exempelvis 

tallbar påverkas av vådautsläpp av klorgas eller projekt 

med slutsatser typ att risken för skogsbränder är mindre 

om det har varit en regnrik sommar. 

Märkligt är också att brandmännen själva och deras 

fack inte engagerat sig när den egna hälsan så påtagligt 

står på spel. Det tycks vara viktigare att krampaktigt slå 

vakt om nuvarande arbetstider, att man alltid måste 

vara fem man för att rökdyka, att kvinnor inte ska rökdyka 

och så vidare. 

Sirenens kartläggning av den ”skit” brandmän inandas 

i onödan är varken vetenskaplig eller akademisk, men du 

brandman eller befäl som läst temat – ta intryck och tänk 

på dig själv, din och kollegornas hälsa nästa gång du är 

på utryckning till en brand! Det ökar möjligheterna att 

förebygga skador. 

■ ■ ■ Det är 9 mars när detta skrivs och vi står på randen 

till ett krig som kan orsaka en världskris. Jag passerade 

nyss en kiosk och kastade ett öga på Expressens 

löpsedel. Nej, inget om kriget, inget om någon annan 

viktig nyhet heller – det är alltså som vanligt. I stället 

basunerade ”tidningen med sting” på löpet ut att Brandsta-Olle 

hade brutit snoppen. Hur lågt kan inte en tidning 

sänka sig för att sälja lösnummer 

och hur långt kan inte brandmännen 

från Helsingborg sträcka 

sig för att hålla fyr i kändisskapet! 

■ ■ ■ Räddningsverket är en 

myndighet som ska ge service 

och vara tillgänglig. En intern 

mätning av inkomna telefonsamtal 

under februari 

visar att Risk- och miljöavdelningen 

missade 25 

procent av samtalen, 

Räddningstjänstavdelningen 

20 procent. 

Bäst var Avdelningen 

för brandfarliga och 

explosiva varor, 

3 procent. 

Brandmän 

äventyrar 

hälsan 

Sista ordet 

från Stig Dahlén 

Sirenens chefredaktör 

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som framförs 

i denna kolumn är hans personliga och har inget med 

Räddningsverkets ståndpunkter att göra.



Nr 2 2003 

Tog friår och gjorde drömresan 

Vågor höga som trevåningshus 

satte drömmen på prov 

för Kenneth Jönsson och Monica 

Strandh. 

Men den egenhändigt 

byggda 43-fots seglaren Qcoon 

bestod prövningarna 

och de nådde Västindien. 

Nu anlöper de öar med 

paradisiska namn som Martinique, 

Grenada, Mustique, 

Trinidad och Tobago. 

Kenneth Jönsson tog ett friår 

från jobbet som brandman i 

Lund och 5 september 2002 

seglade han och Monica ut från 

Skanörs hamn. 

De svarar på Sirenens e-postintervju 

med hälsningar från Tobago 

och en fläkt av solvarm 

korallsand och klarblått hav 

når ett Sverige kvar i vinterns 

grepp. 

Hur fick ni idén att bygga 

båten och att göra resan? 

– Min sambo Monica och jag 

har resor, gärna till udda platser, 

som ett av våra intressen. Vi 

tyckte det kunde vara kul att ta 

sig fram på egen köl och började 

titta efter båttyper som klarar 

att segla på de stora haven. 

Efter att ha besökt seglarmässor 

över hela världen och varit 

på otaliga båtvarv fastnade vi 

för att få en båt byggd i stål efter 

våra egna idéer. 

Skeppskonstruktör Arne 

Borgheim i Danmark hjälpte 

oss att rita en 43-fots segelbåt. 

Skrovet byggdes på ett litet 

varv på Jylland och fraktades 

med lastbil till Skanör. 

Har ni gjort mycket själva? 

– Inredningen har jag byggt 

själv. Det mesta av skåp, soffor, 

bord och kojer är av mahogny. 

Durken (golvet) är av ett ljust 

träslag – ramin – och rufftaket 

av finsk glasbjörk. Utvändigt är 

allt trä teak. Fem år tog det att 

bygga båten 

Har du seglat tidigare? 

– Den här segelbåten är vår 

tredje. Vår första segelbåt köpte 

vi 1990, en Vindö 30, och några 

år senare blev det en Najad 

34. Men den tycker jag är för liten 

för en tuffare Atlantsegling 

med tanke på all utrustning 

som behövs. 

Hur ser resrutten ut? 

– Vi valde den traditionella 

rutten för Västindienseglare, 

först till Kanarieöarna och i 

vårt fall vidare till Martinique. 

Ett av delmålen är karnevalen 

på Trinidad i början av mars. 

Hittills har vi anlöpt Martinique, 

St Lucia, St Vincent, Caricou, 

Mustique, Union, Canuhan 

och Grenada. 

Vi kommer nog inte att segla 

båten hem igen utan lägga upp 

henne för förvaring på Trinidad 

eller Grenada – redo för 

nästa semester. Kanske fortsätter 

vi jorden runt eller seglar i 

Asien. Vietnam hägrar, innan 

massturismen får fäste. 

Har ni mött några strapatser 

eller är det bara medvind och 

sol i ryggen? 

– Överfarten över Atlanten tog 

20 dygn från Las Palmas till 

Martinique. Den var tuff. Mycket 

hög sjö, vågor stora som trevåningshus 

rullade in från alla 

håll. Det var svårt att sova, äta 

och det blev 

långa vakter 

eftersom vi 

bara är två i 

besättningen. 

Men vi 

klarade oss 

med få skador: 

en brutenspirarbom 

och en 

spricka i avgassystemet. 

Hur ser en vanlig dag ut på Qcoon? 

– För underhåll av båten har vi 

ett motto på resan: ”En sak ska 

åtgärdas varje dag”. I övrigt simmar 

vi, dyker, surfar, umgås med 

andra seglare och planerar nya 

seglingsmål. Att gå i land och 

proviantera kan ta en hel dag innan 

vi fått tag i alla varor. 

Q-coon har både kyl och frys 

ombord, men ligger vi i hamn 

gillar vi att äta på små lokala 

ställen och prova inhemska rätter. 

Har äventyret motsvarat 

drömmen så här långt? 

– Det mesta stämmer med vår 

dröm om segling i turkosblått 

vatten och möten med andra 

kulturer. Men det har tagit 

Fakta/Q-coon 

Posttidning B 

Returadress: L 257 

651 80 Karlstad 

Byggd i stål i Vraa, Jylland 

1997-98, inredd i Skanör 

1998-2002 

Längd: 13,8 m 

Bredd: 4,0 m 

Djupgående: 2 m 

Rigg: 18,5 m Cutter rigg 

Motor: Vetus Deutz 106 hk, 

120 A generator för hushållsladdning, 

Vetus bogpropeller 

Övrigt: GPS, radar, ekolod, autopilot, 

nödsändare, VHF, dator, 

radio, TV, video Inredning: 

Förpik med tre kojer, salong, 

pentry med 100 l kyl, 130 l 

frys och fyrlågig gasspis, aktersalong 

med dubbelkoj, totalt 

åtta bäddar ombord. 

Kenneth Jönsson, brandman 

i Lund, tog ledigt ett år och tillsammans 

med Monica Strandh 

gav han sig iväg på seglats till 

Västindien. Den 43 fot långa 

segelbåten Q-coon har han till 

stora delar byggt själv och det 

tog honom fem år. 

längre tid än vi trodde att varva 

ned och njuta av dagarna som 

går alldeles for fort. Först nu 

här på Tobago känns det som 

att vi kommit ifatt tiden. 

Saknar du något hemifrån? 

– Det ska i så fall vara Kalles 

kaviar och min bil! 

EVA-LENA LINDBÄCK

Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?