Sirenen nr 4 2008 - Tjugofyra7

tjugofyra7.se

Sirenen nr 4 2008 - Tjugofyra7

Räddningsverkets tidning Nr 4 • Juni 2008

Slitigt i Slitesidan

Slitesidan

Syd lägger

om kursen

sidan 4

20

Vem vågar följa

efter Merseyside?

sidan 12


2 inledaren

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Sirenen

Räddningsverkets tidning

Cheferna måste

gå i bräschen för

mångfalden

I

min första Inledare i år tog jag upp den

mycket aktuella frågan om jämställdhet

och mångfald i svensk räddningstjänst. Jag

gjorde det efter att ha mött bristerna på dessa

områden så många gånger vid besök runt om i

landet och i andra sammanhang. Min Inledare

drog igång en intensiv debatt i Sirenen och på

andra ställen. Jag fick uppmuntrande tillrop

från vissa och mer eller mindre idiotförklarades

av andra. De skiftande uppfattningarna

är naturligtvis ett bevis så gott som något på

att frågan om jämställdhet och mångfald är i

behov av akut behandling. Erfarenheten pekar

entydigt på att ökad jämställdhet och mångfald

leder till bättre prestationer.

Samtidigt som debatten varit välgörande ur

flera aspekter tycker jag mig kunna se en viss

ljusning i inställningarna. Det är flera faktorer

som fått mig att ana en mera positiv atmosfär.

Räddningsverket anordnade i slutet av april

ett tvådagars seminarium i Linköping om

ämnet. Det var mycket glädjande att också de

tre storstädernas räddningschefer fanns på

plats tillsammans med 20-talet kolleger från

hela landet. Jag vidhåller att cheferna måste

gå i bräschen och uttala sin vilja att ha båda

könen representerade bland de anställda och

därmed också ta ett tydligt ansvar för rekryteringen.

Jag är övertygad om att chefernas

inställning och uthålliga arbete är avgörande

för att vi ska nå framgång på det här området.

Vår målsättning med mötet i Linköping var

– och är – att i samverkan med kommunernas

företrädare få ett underlag till Räddningsverkets

handlingsplan för att stödja kommunerna

i arbetet med jämställdhet och mångfald.

Vi måste kunna peka på konkreta åtgärder när

vi för regeringen redovisar resultatet av det

uppdrag vi fått. Och de åtgärderna måste hitta

grogrund ute i kommunerna för att verkligen

slå rot. Nu siktar vi på att före midsommar

presentera en skiss för arbetet och en färdig

nationell plan om ett år.

I slutet av maj arrangerades Brand 2008.

Ett av alla de angelägna ämnen som fanns

på dagordningen vid sidan av jämställdhet

och mångfald var frågan om förnyelse och

förändring av verksamheten. Sirenen har flera

gånger haft reportage från Merseyside County

i engelska Liverpool. Räddningstjänsten i

Sirenen bevakar utvecklingen inom Räddningsverkets

ansvarsområden och ska

stimulera till debatt i dessa frågor. Enbart

Inledaren på sidan 2 är att betrakta som

Räddningsverkets officiella linje.

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén.

Adress: Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.

E-post: sirenen@srv.se

Webb: http://sirenen.srv.se

Prenumeration är gratis. Beställes skriftligt

genom att skicka in prenumerationstalongen

som finns i slutet av varje nummer.

Merseyside har verkligen radikaliserat arbetet

med säkerheten. Personalen gör hembesök,

antalet döda och skadade i bränder minskar

påtagligt.

Merseysides presentation på Brand 2008 imponerade

på konferensdeltagarna. Det stora

och annorlunda grepp Merseyside tagit borde

i vissa delar kunna överföras till våra förhållanden

– utan många och långa utredningar

om det är praktiskt genomförbart.

Är till exempel Räddningstjänsten Syd på

rätt väg? Politiker och tjänstemän har satt upp

nya mål för verksamheten. Varje anställd ska

under 20 procent av sin arbetstid ägna sig åt

nya uppgifter. Kulturförändringen kräver attitydförändring

och det är därför Räddningstjänsten

Syds initiativ är så intressant och

välkommet.

Sista veckan i maj Räddningsverket politiker

och tjänstemän från alla nivåer, företrädare

för frivilligorganisationer och samarbetspartners

till en så kallad kunddag. Den kundundersökning

vi gjorde tidigare i år visade goda

värden men också möjliga förbättringsområden,

som att på ett tydligare sätt driva säkerhetsfrågorna.

Genom att låta våra intressenter

vara med i denna process skapar vi goda förutsättningar

för arbetet mot ett säkrare samhälle.

Resultatet ska användas för att på kort sikt

utveckla verksamheten vid Räddningsverket

och senare vid Myndigheten för samhällskydd

och beredskap, MSB.

Jag kan bara hoppas att slutorden på Brand

2008 – ”det känns som att vi är på väg mot något

nytt och bredare”

– inte är läpparnas

bekännelse utan leder

till säkerhetsarbete,

som gör oss redo att

möta framtidens krav.

Det här är min sista

Inledare i Sirenen. Tiden

på Räddningsverket

har varit mycket

bra. Jag ber att få tacka

alla jag haft förmånen

att möta under mina

drygt två år som generaldirektör.

GÖRAN GUNNARSSON

Generaldirektör,

Räddningsverket

Upplaga: 32 000 exemplar.

Adressändring görs via epost, på webbplatsen

eller genom talongen som finns i slutet

av varje nummer. Talongen skickas till: Prenumeration,

Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad.

Kom ihåg att uppge gamla adressen vid

adressändring.

Tryck: V-TAB, Västerås.

Tryckt på miljövänligt papper.

Tryckdag detta nummer: 3 Juni.

Nästa nummer trycks 15 augusti

Redaktion

Stig Dahlén

Chefredaktör

och ansvarig utgivare

054–13 51 04

070-243 33 85

stig.dahlen@srv.se

Gunno Ivansson

Journalist

054–13 51 06

070-364 33 45

gunno.ivansson@srv.se

INNEHÅLL

nyheter

Syd ger nya uppgifter – till alla …………………4-5

Drastiska sparförslag på utbildningen ………… 6

Sotningen vill inte till Revinge ……………………7

Lär av misstagen – spara liv …………………… 8

Döm först – förlåt sen …………………………… 9

Inget generellt krav på bostadssprinkler ……… 24

Dubblar insatsen – det ska Mälardalen vinna på 25

Bara var fjärde har aktuellt handlingsprogram 26

Räddningstjänsten inte snabbt på plats ……… 29

Nu lär Leif ut trafikvett …………………………… 31

reportage

Dykare trots motgångar ………………………… 10

Brand 2008

Se inte problem – gör jobbet …………………… 12

En brandman måste kunna att prata med folk … 13

”Politikerna för mesiga” ………………………… 14

Ett larm stör verksamheten ……………………… 15

Det bästa är utbildningen ……………………… 16

Höjd kompetens när verksamheter möts i MSB 16

Effektivt med defibrillatorer …………………… 17

skolbränder

Kräver hårdare tag mot skolbränder …………… 18

Begär sänkt taxeringsvärde för närhet till skola 19

oljeskydd

Samverkan räddade Slites badstränder ………… 21

mångfald

Dags ta mångfald på allvar? …………………… 28

ordet fritt

Klarar testerna men får inte chansen till jobb …30

Det är de tre procenten som räknas …………… 31

erfarenheter

Klämlampa föll ner – kunde gått illa …………… 32

Batteriet exploderade …………………………… 34

Omslagsbilden

Foto: Gunno Ivansson

I mitten av maj samövade

för första gången

Kustbevakningen

och Räddningsverket

i strandnära område.

Förutsättningarna

var ett fingerat oljeutsläpp

utanför Slite på

Gotland.

Per Larsson

Journalist

054–13 51 02

070-287 22 75

per.larsson@srv.se

Katarina Sellius

Journalist

054–13 52 58

070-374 22 90

katarina.sellius@srv.se


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

Ny föreskrift stoppar räddningstjänsten

Otillåtet sätta halskrage

I framtiden får räddningstjänsten

inte använda

halskragar och ryggbrädor

vid IVPA-larm. Räddningstjänsten

får bara vidta enkla,

livräddande åtgärder som inte

kräver några hjälpmedel.

I sitt kommande förslag till föreskrifter

om ambulanssjukvård

reglerar Socialstyrelsen IVPAverksamheten.

Om förslaget går

igenom får det konsekvenser för

räddningstjänsten. I förslaget till

föreskrift sägs det bland annat

ett IVPA-avtal ”får endast omfatta

och reglera enkla åtgärder

utan hjälpmedel som omedelbart

måste vidtas för att rädda

liv (första hjälpen) samt behandling

med medicinsk oxygen och

defibrillator. Vid ett konstaterat

hjärtstopp får enkla hjälpmedel

användas, t.ex. andningsmask av

typen pocketmask.”

Trots att föreskriften ännu inte

trätt i kraft har den redan fått

konsekvenser. I februari drog

ambulansöverläkaren i Skaraborg

in halskragarna för räddningstjänsterna.

Sylvia Myrsell, som förberett

föreskriften, men som numera

arbetar på SOS Alarm, förklarar

bakgrunden till formuleringen:

– Räddningstjänsten ska inte

bedriva sjukvård, de ska bedriva

bra första hjälpen vilket är det

viktigaste vid ett IVPA-larm. De

har inte kompetens att göra

medicinska bedömningar och

vidta åtgärder utifrån det.

Om räddningstjänsten har delegering

blir det fortsatt tillåtet

att ge syrgas och defibrillera vid

hjärtstopp. Men det är knappast

en sjukvårdsåtgärd enligt Sylvia

Myrsell.

LUND. 24 unga invandrare ska

projektanställas under ett år.

Räddningstjänsten Syd hoppas

att åtta-tio av dem ska bli

brandmän.

Mångfald

– Lyckas vi inte med mångfalden

lyckas vi heller inte med uppdraget,

säger förbundsdirektör Per

Widlundh.

40 procent av Malmös befolkning

har invandrarbakgrund, i

Räddningstjänsten Syd är andelen

1-2 procent. Per Widlundh

uppskattar att 60 procent i åldern

22-30 år, där man rekryterar

brandmän, är invandrare.

– Resten är 20 procent svenska

kvinnor och 20 procent svens-

Förbjuden åtgärd? Socialstyrelsen är på väg att ge ut nya föreskrifter för IVPA­larm. Enligt förslaget

tillåts räddningstjänsten endast utföra enkla åtgärder utan hjälpmedel. Halskrage och ryggbrädor får

inte användas av räddningstjänsten. Foto: Gunno Ivansson

– Det är mer en första hjälpenåtgärd

tycker jag, den uppgiften

finns inte reglerad någonstans.

Räddningsverket och Socialstyrelsen

har olika uppfattningar

om definitionen av enklare

hjälpmedel.

– Halskrage är inte ett enklare

hjälpmedel. En stor missuppfattning

inom räddningstjänsten är

att man tror att sätter man på en

nackkrage är nacken stabiliserad,

vilket är helt fel.

– Nackkragen stabiliserar som

ka män. Och det är mot de sistnämnda

vi är fokuserade. Vi behöver

speeda upp arbetet med

mångfalden en del.

Därför startas nu ett projekt

där räddningstjänsten anställer

24 personer med utomnordisk

bakgrund. De ska få inblick och

viss utbildning i jobbet.

Förhoppningen är att åtta-tio

av dem blir intresserade och vill

gå vidare.

– Vi vill då skicka dem på SMOutbildning.

Menar Räddningsverket

något med mångfalden

så hoppas jag verket ser till så att

de får utbildningen, säger Linus

Eriksson.

Han efterlyser alltså en särskild

behandling. Om inte det

skulle gå?

bäst 15-20 procent. Därför har vi

resonerat så att bedömer man att

det finns risk för en nackskada,

då får man stabilisera med sina

egna händer. Uttagningshjälpmedel,

som ryggbrädor, kan i

vissa fall vara mer till skada än

nytta.

I sitt remissvar anser Räddningsverket

att räddningstjänsten

ska få använda enklare hjälpmedel

och föreslår bland annat

följande tillägg: ”Med enkla

– Då får vi skicka dem på utbildning

i räddningsinsats och

ge dem SMO-tänket själva. Något

måste göras. Ska vi fortsätta att

enbart anställa brandmän som

tagit sig in vanliga vägen på SMO

– då är jag pensionär innan vi har

en acceptabel andel invandrare

i vår kår.

Som en tänkbar arbetsuppgift

lanseras begreppet närbrandmän.

– Vi vill att personerna ska vara

aktiva i bostadsområden. Mycket

handlar om information. Tanken

är att de med stöd av handledare

ska verka som närbrandmän under

utbildningen, säger utvecklingsledaren

Gunilla Jansson.

De som förhoppningsvis fattar

tycke för yrket ligger bra till

hjälpmedel menas exempelvis

förbandsmaterial, hypotermimaterial,

brännskadematerial,

enkel fixeringsutrustning och

lyfthjälpmedel.”

Pontus Albertsson, medicine

doktor och ämneskoordinator

på Räddningsverket i Sandö, anser

att förändringen kan skapa

förvirring eftersom räddningstjänsten

har möjlighet att använda

enkla hjälpmedel, exempelvis

sätta halskrage vid en

vanlig räddningsinsats, men inte

för anställning, de kan bli både

närbrandmän eller hamna i utryckningsstyrka.

Var ska de placeras?

– De ska spridas i våra kommuner.

Utanförskapet har främst

varit ett Malmöproblem, men

vi har det i andra kommuner

också, säger Gunilla Jansson.

Räddningstjänstens projekt

är kostnadsberäknat till dryga

nio miljoner kronor. EU-medel

täcker en tredjedel, Malmö

stad och Arbetsförmedlingen

satsar också resurser. De personer

räddningstjänsten söker till

projekt ska vara 18-30 år och ha

gymnasieutbildning.

PER LARSSON

3

i samband med ett IVPA-larm,

om Socialstyrelsen får sin vilja

igenom.

– Lagen om skydd mot olyckor

säger att räddningstjänsten ska

hindra och begränsa skador på

människor egendom eller miljön.

Vi anser att det är rimligt

att räddningstjänsten ges förutsättningar

att kunna leva upp

till detta.

Att sätta halskrage och andra

enklare åtgärder ligger enligt

Räddningsverket inom ramen

för första hjälpen-åtgärder, men

att det krävs utbildning.

– Efter genomgången utbildning

anser vi dock att det är förknippat

med minimala risker för

den drabbade. Det finns risker

med att inte göra någonting också,

säger Pontus Albertsson.

Yvonne Näsman, utvecklingsansvarig

och PHTLS-koordinator

vid Räddningsverket Sandö,

påpekar att Räddningsverkets

utbildningar bygger på PHTLSkonceptet.

– I den senaste upplagan av

PHTLS-boken sägs att halskragen

ger ett 90 procentigt stöd

för fram och bakåtrörelser och

begränsar sidoböjning och rotation

med 50 procent. Och att

en nackkrage alltid ska användas

tillsammans med manuell stabilisering.

Det är detta vi lär ut till

våra elever.

Socialstyrelsen ska ta ställning

till remissvaren i början av juni

och någon gång i höst beräknas

den nya föreskriften ges ut.

GUNNO IvANSSON

Fotnot: PHTLS (Prehospital

Trauma Life Support) är ett amerikanskt

utbildningskoncept för

akut prehospitalt omhändertagande

av traumapatienter.

Malmö vill anställa 24 invandrare Särbehandling

olagligt

Räddningsverkets jämställdhetsstrateg

Dennis Kullman

säger att räddningstjänsten Syd

inte kan få öronmärkta platser

för personer med utomnordisk

bakgrund på SMO-utbildning.

Positiv etnisk särbehandling är

olagligt.

– Konskevensen skulle vara att

andra missgynnas. Det finns ett

utslag i Högsta domstolen som

fällde Uppsala universitet för

att de vikt 30 platser åt sökande

med utländsk bakgrund.

– Däremot kan man tänka sig

att de får ett försteg meritmässigt

genom att de deltar i

projektet, och om det behövs

kanske det går att göra specialinsatser

för att öka möjligheten

att bli antagen till SMO.


4 nyheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Syd ger nya uppgifte

LUND. Offensiva enheter

ska klara 75-80 procent av

larmen.

Alla anställda får nya uppgifter

för att bredda kompetensen

och höja effektiviteten.

Räddningstjänsten Syd har

gjort vägval.

– Vi har haft vår omställningsperiod,

nu ska vi börja visa resultat,

säger förbundsdirektör

Per Widlundh.

Förbundet i syd föddes 2006.

Det var ingen smärtfri förlossning.

Drygt två år senare anser

ledningen att det är dags att

börja röra sig framåt.

Tjänstemän och politiker har

gemensamt formulerat fyra

mål som går ut på att färre ska

skadas, allmänhetens

kunskap

att förebygga

och hantera

skador ska öka

och att skadade

snabbare ska få

hjälp.

Samtidigt förändrasorganisa-

Per Björkman

tionen.Traditionell avdelningsstruktur är borta.

Nu pratar ledningen processtyrning

och processägare.

– Det blir lite smurfspråk.

Egentligen gör vi inget nytt, men

vi försöker göra det smartare och

mer strukturerat, säger verksamhetsstrateg

Per Björkman.

– I slutänden handlar det om

lust och engagemang. Vi vill individualisera

de anställda, lyfta

upp dem, säger kommunikationsstrateg

Charlotte Sjövall.

Det är effektivitet som jagas,

att göra rätt saker. Med det nya

arbetssättet ”80-20” ska personalen

jobba 20 procent av sin tid

med nya uppgifter.

– Vi står inför en kultur- och

attitydförändring. Rädsla och

oro hos personalen måste vi

förstå. Men vi får inte stoppa

utvecklingen. 80-20 tar bättre

LUND. Kejsarens nya kläder, eller?

Bland brandmännen i Lund finns

en skepsis mot omorganisationen i

förbundet.

– Så vissa dagar ska vi inte åka på larm

utan vara i verkstaden. Men det gjorde vi

ju förut också. Det här är inget nytt, det

bara heter något nytt, säger brandman

Per-Axel Svensson.

Det flera av brandmännen som Sirenen

pratat med vänder sig mot är att man inte

anser sig fått vara delaktiga.

– Vi är inte medarbetare utan arbetare.

Jag tror på förbundet. Men när man bildar

ett förbund kan man göra det med eller

utan bedövning, här var det utan bedövning,

säger Jonas Borg.

tillvara de resurser vi har, säger

Björkman.

Brandmän har vant sig vid att

de ska göra mer än rycka ut på

olyckor. Hembesök, utbildning

och information är vanliga uppgifter.

De finns med hos Räddningstjänsten

Syd också. Men

här ska även dagtidspersonal

välja en ny uppgift.

Om vi drar tankesättet till sin

spets innebär det att många jobbar

med förebyggande uppgifter

i olika former så länge det

inte är larm. När det är larm ska

i princip alla kunna ha en operativ

uppgift om krisen blir riktigt

stor.

Pendeln ska kunna slå extremt

åt båda hållen. I vardagsläget

handlar effektiviteten om fördelning

och bredd i

uppgifterna.

Det är lätt att

säga tulipanaros,

men för Per

Widlundh finns

inget annat alternativ

än att

kliva på framåt.

Även om hans

förbund har besparingskrav

på sig även i år så

anses ekonomin på fötter. Och

det var första kravet från politikerna

när förbundet bildades.

– Nästa steg är samhällsnyttan.

Vi vill ge mer än lagen föreskriver,

och skattebetalarna som ger

oss en miljard på fyra år har rätt

att kräva det, säger Widlundh.

Han välkomnar en större politisk

styrning, och därmed större

krav utifrån.

– När lagen om skydd mot

olyckor presenterades sa dåvarande

försvarsministern Leni

Björklund att olyckorna inte får

kosta så mycket. Men var hamnade

det kravet, jo i knät på räddningschefen.

Det är viktigt att

vi gör allvar av lagen om skydd

mot olyckor, jag tycker kanske

inte att räddningstjänst-Sverige

har gjort det.

Han tycker att ledningen inte lyssnar på

förslag från golvet. Någon annan konstaterar

att det bildats grupper där brandmännen

fått medverka för syns skull, konceptet

har ändå redan varit färdigt.

– När vi för några år sedan skulle hämta

idéer från andra håll ville jag åka till

Alingsås. Men det var inte aktuellt. Nu ska

vi plötsligt börja jobba som Alingsås, säger

Jonas Borg.

Brandmännen tror inte på offensiva enheter

som en bra lösning, åtminstone inte

i Lund där de jobbar. De anser att olycksbilden

talar emot det.

För några veckor sedan inträffade en

lägenhetsbrand i Lund där det från allmänhet

luftades kritik mot att styrkan

Efter förbundsbildandet anser chefen Per Widlundh att det nu är dags för Räddningstjänsten Syd att

visa vad den verkligen kan.

Ett av räddningstjänstens mål

är att en första skadebegränsande

åtgärd ska genomföras

inom två minuter från det att

en olycka inträffat.

– Det innebär att vi måste lära

folk hur de utför åtgärder, säger

Per Widlundh.

En annan konsekvens är

nämnda effektivitet hos räddningstjänsten.

Syd tänker satsa

mer på offensiva enheter.

Per Widlundh tror att mindre

enheter kan klara 75-80 procent

av larmen.

– Vi når fram snabbare, kan

oftast bryta olycksförloppet tidigare.

Räddningstjänsten är

som kom till branden var för liten. Lunds

styrka var på en containerbrand när det

andra larmet kom. En insatsledare skickades

ensam till branden och backades senare

upp av kåren i Löddeköpinge.

– Det var inte frågan om utan när det

skulle ske. Vår oro ligger i bemanningsfrågan.

Vi i Lund och Malmö upplever hög

belastning, i Eslöv och Löddeköpinge drar

man ner dramatiskt. Hur ska vardagen te

sig? undrar facklige representanten Martin

Lundquist.

Det pratas från ledningen mycket om

individen och att bryta gruppmentaliteten.

– Att ge den enskilde möjligheter att

utvecklas är väl bra. Individualiseringen

uppbunden till 1+4, inte till

vad vi faktiskt gör. Våra politiker

har sagt att det är bättre att

vi snabbt kan påbörja insats och

vänta på avancerade resurser än

att komma senare med alla resurser

på en gång.

”Inget nytt, det bara heter något nytt

är en samhällsutveckling vi inte rår över.

Men vi påstår också med en åsnas envishet

att det är viktigt med gruppdynamik för

att klara svåra insatser, säger Lundquist.

Operative chefen Linus Eriksson konstaterar

angående branden i Lund:

– Det är inget nytt att vi får problem

med beredskapen vid två samtida larm,

så var det redan innan förbundet bildades.

Vi blev nio minuter senare på grund

av containerbranden. I detta fall verkar

det som att det inte hade avgörande betydelse.

Väl på plats gjordes en bra insats,

branden hölls inom startlägenheten. Det

man kan diskutera är hur vi larmar ut våra

styrkor och här ser man vad anlagda bränder

kan ställa till med.


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

r – till alla

LUND. Process är modeordet.

Räddningstjänsten Syds nya

organisation innebär att nästan

alla ska jobba i processer

20 procent av sin arbetstid.

Mer dagtid för brandmän

innebär färre personer i utryckningsstyrkorna.

Verksamheten får sex processer

och två stödprocesser. Processerna

är marknadsföring, information

och utbildning, lära och

utvärdera, genomföra insatser

samt reducera risk. De två stödprocesserna

är drift/underhåll

och säkra insatsförmåga.

Samtliga anställda, utom deltidsbrandmän

och administration,

har fått välja inom vilken

process de vill jobba 20 procent

av sin tid. En form av ”fritt valt

arbete”.

– Alla jobbar redan med någon

av uppgifterna. I princip alla fick

den uppgift de valde, säger HRstrategen

Stina Blix.

Några få gjorde inget val och

har placerats i de processer där

det fanns lediga platser.

– Alla ska kunna

användas operativt

MALMÖ. Ida Texell tvekade

inte när hon skulle välja inriktning

för 50 procent av arbetstiden.

Det blev operativa

insatser.

– En spännande uppgift.

Vi får möta människor som

vi kan hjälpa. Det är det som

driver oss, säger hon.

Brandingenjör Ida Texell är

ansvarig för området ”genomföra

insatser”.

I dag jobbar Ida i huvudsak

förebyggande, har befälsjour

två gånger i veckan samt beredskap

var femte helg. I den nya

organisationen ska hon ägna 50

procent av sin tid åt att utveckla

räddningstjänstens operativa

förmåga.

Räddningstjänsten Syds nya

organisation syftar till flexibilitet.

Det pratas ofta om att alla

måste jobba förebyggande. Här

poängteras också att alla förebyggare

kan behövas operativt.

– Vid behov ska hela organisationen

kunna användas operativt.

Det handlar bara om att

vi har tydliga uppgifter, säger

Ida Texell.

– Det härliga i min process är

att personalen tycker det är väldigt

kul att vara brandman, de

vill verkligen hjälpa folk.

Hon ler med hela ansiktet och

verkar bara vänta på att få trycka

på startknappen.

– Vi kan utveckla mycket. Vi

kan bli bättre på att analysera

våra insatser, det är viktigt att

vi blir medvetna om vad vi gör.

Text och foto: PER LARSSON

Omorganisationen

Mer dagtidsarbete

Vad gör att vi får effekt och vad

är effekt?

Utveckling handlar om att

staka ut vägar för jobbet, lägga

fram beslutsunderlag.

– Vi pratar om ”från larm till

insiktsfull drabbad”. Vi måste

möta drabbade på ett bra sätt,

våra tjänster ska skapa ett mervärde

för dem.

Hur är befälsstrukturen, hur

fungerar samverkan på strategisk

nivå, hur proffsigt hanterar

man dödsfall vid olyckor när

det gäller media och egen personal?

Det är frågor Ida Texell

vill ta upp.

– Det vi måste göra är att synka

visionen genom de egna leden.

Om detta ska fungera måste vi

få förankring och förståelse, ha

hög grad av delaktighet.

Stina Blix

Det nya arbetssättet innebär

ett förändrat schema för skiftpersonalen.

20 procent av arbetstiden,

tiden i processer, är

förvandlad till ren dagtid.

Det innebär fyra dagskift under

en femveckorsperiod. Det

nya schemat ger mindre helgtjänstgöring,

nu jobbar skiftpersonal

två helger av fem i stället

för varannan.

Martin Lundquist, facklig representant

för Kommunal, har inget

emot det nya skiftschemat.

– Arbetstidsmodellen tror jag

kan vara bra, vitaliserande. Sen

vet vi inte vad det kommer att ge.

Vi har besparingskrav och samtidigt

ska vi utveckla. Jag kan vara

5

lite orolig för att det inte finns

nog med kraft för utveckling.

2005, året innan förbundet

bildades, fanns det ständigt

80 brandmän i beredskap i de

fem kommunerna. Det har nu

minskat med 19 personer. Heltiden

har minskat från 44 till 34

brandmän i beredskap.

– Vi kommer också att ha 34

personer som jobbar dagtid,

och det är lika många som på

vår före detta förebyggandeavdelning,

säger operative chefen

Linus Eriksson.

Minskning av beredskapen beror

delvis på att kärnkraftsverket

i Barsebäck stängts. Beredskap

på heltid i Kävlinge, Löddeköpinge

och Eslöv går från 1+4 till

1+2. Deltiden i Löberöd och Revinge

har vardera haft 1+4, nu

ska stationerna dela den bemanningen,

två på varje ort och gemensam

styrkeledare.

– Styrkeledaren är förstainsatsperson

på båda orterna, sedan

fyller man på från aktuell ort.

Ida Texell tar ansvar för processen som kallas genomföra insatser.


6 nyheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Om det måste sparas 50 miljoner på utbildningen:

Drastiska konsekvenser

Vad händer med utbildningen

inom skydd mot olyckor om

anslaget minskas med 30 eller

50 miljoner kronor per år?

Det vill kommittén som

formar den nya myndigheten

MSB veta.

Svaret är att det kan få

drastiska konsekvenser.

Myndigheten för samhällsskydd

och beredskap (MSB) bildas 1

januari 2009. Några av många

uppdrag som MSB-kommittén

delat ut för snabbutredning

handlar om utbildningen av

räddningstjänstens personal.

Två av Räddningsverkets fyra

skolor, Rosersberg och Skövde,

kommer inte att ingå i MSB.

I ett första uppdrag redovisade

CRS (Räddningsverkets centrum

för risk- och säkerhetsutbildning)

utbildningsbehoven för

åren 2009-2011 på de två kvarvarande

skolorna, Sandö och

Revinge.

– Samhällets behov av den avgiftsfinansieradeuppdragsutbildningen

ökar de kommande

tre åren. Vi bedömer att en fjärdedel

av denna utbildning kan

bedrivas i Revinge och Sandö,

resten får läggas ut på andra

aktörer, säger CRS-chefen Stefan

Lundqvist.

För utbildningen av deltidsbrandmän,

SMO-utbildningen

och författningsreglerad utbildning

uppmanades CRS att räkna

på tre dimensioneringsalternativ

för Sandö och Revinge – att

90, 70 respektive 50 procent av

denna utbildning genomförs på

skolorna (och resterande läggs

ut på andra aktörer).

– Att lägga ut på andra aktörer

Hur ska skolorna i Skövde

och Rosersberg klara inbokad

utbildning resten av året? De

kommer ju inte att ingå i nya

myndigheten, lärare med flera

har börjat söka andra jobb.

– Självklart ska vi klara

utbildningen, säger Mona-Lena

Beckman, skolchef i Skövde.

Där har hittills enbart några få lärare

lämnat skolan senaste halvåret.

I Rosersberg, med en hetare

arbetsmarknad runtomkring, ser

det värre ut för skolan.

– Ett tiotal lärare har lämnat

Rosersberg sedan propositionen

kom i mars, lika många försvann

efter Mats Sjöstrands utredning i

maj förra året, säger skolchefen

Kennie Thörn.

Hur ska ni klara inplanerad

utbildning hösten 2008?

– Det blir tufft, men förutsatt

Deltidsbrandmän på utbildning. Hittills har staten stått för merparten av kostnaderna. Men om den

nya myndigheten MSB måste spara 30 eller 50 miljoner på utbildningen jämfört med Räddningsverkets

utbildningsbudget för 2008 kan kostnader vältras över på kommunerna. Foto: Per Westergård

blir dyrare de närmaste åren eftersom

det finns en startkostnad för

MSB:s skolor oavsett utbildningsvolym,

säger Stefan Lundqvist.

– Dyraste alternativet blir om 50

procent läggs ut på andra aktörer

eftersom detta ska finansieras av

MSB. Jag hoppas att kundens behov

är i fokus, inte att disponibel

ekonomisk ram får avgöra.

Efter att detta uppdrag redovisats

kom nästan som ett brev

på posten ett nytt uppdrag från

att vi inte tappar många medarbetare

samt att vi vid behov kan

få stöttning från Sandö och Revinge

inom vissa områden ska det

kunna gå. Men jag kan givetvis

inte garantera något.

– Gränssättande är att vi kan

upprätthålla dels säkerheten för

personal och elever, dels en godtagbar

kvalitet på utbildningen,

säger Kennie Thörn.

Regeringen har,


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

Vill inte

flytta till

Revinge

Sveriges Skorstensfejaremästares

Riksförbund (SSR) slåss

för att sotningsutbildningen

blir kvar i Rosersberg. Om

den ska läggas ut på en extern

aktör vill förbundet bli denna

aktör.

När förslaget kom att Räddningsverkets

skolor i Rosersberg och

Skövde bör avvecklas sades att

sotningsutbildningen kan flyttas

från Rosersberg till skolan i

Revinge i Skåne. Revinge och

skolan i Sandö utanför Kramfors

blir kvar inom Myndigheten för

samhällsskydd och beredskap

(MSB).

– Det vore extremt dåligt och

olyckligt att skrota den moderna

anläggningen på Rosersberg och

bygga upp en ny i Revinge. De

investeringar som gjorts senaste

fem åren på 20 miljoner skulle

vara bortkastade, dessutom

skulle det ta tid att bygga upp

en lärarkader till motsvarande

nivå som nu finns på Rosersberg,

säger Ulf Lindén, vd i SSR.

Han lägger till ytterligare ett

skäl:

– Som skåning värnar jag om

Skåne, men när det gäller lokaliseringen

av en enda skola för sotningsverksamheten

i landet inser

jag att Rosersberg geografiskt är

ett överlägset alternativ.

SSR diskuterade frågan på ett

styrelsemöte den 22 maj. Lindén

ser två realistiska möjligheter.

– Den ena är att skolan blir

kvar i Rosersberg och organisatoriskt

drivs vidare inom ramen

för MSB, exempelvis från skolan

i Revinge. Den andra innebär att

en annan aktör tar över, och då

är vi i Skorstensfejarmästarnas

Riksförbund intresserade.

Styrelsemötet uppdrog förbundets

verkställande utskott

att kontakta landshövding Sven

Lindgren, som av regeringen

utsetts att undersöka möjligheterna

för andra aktörer att

från 2009 ta över delar av Räddningsverkets

nuvarande utbildningar.

STIG DAHLÉN

Riksdagen

tog beslut

Riksdagen röstade den 20 maj,

som väntat, ja till regeringens

proposition ”Stärkt krisberedskap

– för säkerhets skull”.

Ett antal motioner hade kommit

in, men samtliga avstyrktes i

försvarsutskottets betänkande.

Riksdagsbeslutet blev det slutliga

politiska ställningstagandet

att Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten

och Styrelsen

för psykologiskt försvar läggs ner

vid kommande årsskifte.

Hjälp med att rena

vatten i Burma

I slutet av maj skickade

Räddningsverket vattenreningsutrustning

och tre

vattenreningsexperter till

det översvämningsdrabbade

Burma.

Det handlar om tre utrustningar

för massvattenrening. Två personer

från Räddningsverket åkte

till Rangoon en vecka tidigare

för att förbereda insatsen.

– Utrustningen doneras till

Rädda Barnen och våra experter

ska utbilda lokal personal i hur

vattenreningsutrustningen används,

säger projektledaren Lina

Eliasson, Räddningsverket.

Räddningsverket har tidigare

i omgångar haft personal i Burma,

på uppdrag både av EU och

FN, för att förbereda insatser och

samla information om situationen.

Dessutom finns en logistiker

på flygplatsen i Bangkok.

Utbildningen i att hantera vattenreningsutrustningen

tar någ-

– Det enda negativa är att

drömjobbet inte varade mer

än drygt två år.

Säger Göran Gunnarsson

som gör i juni sin sista månad

som generaldirektör för Räddningsverket.

Han lämnar myndigheten utan

att ha ett nytt jobb att gå till.

Om han accepterat det sex-årsförordnande

han erbjöds hade

han fått andra arbetsuppgifter

av regeringen. Trots det har Göran

Gunnarsson enbart positiva

minnen från sin tid på Räddningsverket.

– Jag kom inte till Räddningsverket

för att det var vilket jobb

som helst. Det var precis det jobb

jag ville ha och jag har trivts från

första dagen. Räddningsverket

har en otroligt engagerad personal

och är – som jag själv – väldigt

uppgiftsfokuserad.

Han tillträdde 1 mars 2006 och

ägnade de första månaderna

till att lära sig den interna verksamheten.

Vissa saker klarnade

snabbt andra tog lite längre

tid.

– I många delar har det handlat

om att fortsätta utveckla och

driva på arbeten som redan var

igång. Räddningsverket var

Räddningsverkets experter genomförde i slutet av maj den första

utbildningen av lokal personal i Rangoon hur man hanterar vattenreningsutrustningen.

Foto: Räddningsverket

ra dagar men insatsen beräknas

pågå i en månad.

– Det kan behövas stöd om det

skulle uppstå problem med utrustningen.

Dessutom kan det

bli lättnader i restriktionerna för

Gunnarsson-passning till MSB

Kvalitén i utbildningen

måste vårdas ömt

Vid halvårsskiftet tackar Göran Gunnarsson för sig efter två år

som chef för Räddningsverket. Foto: Gunno Ivansson

långt framme i processutvecklingen.

Med denna grund var

det naturligt att vidareutveckla

verksamhetsstyrningen mot en

tydlig ”kundfokusering”.

En viktig fråga var att få fram

resurser för den framtida utvecklingen

av skolorna.

– Genom att anpassa en för

stor utbildningsorganisation

har vi frigjort resurser för den

utveckling av utbildningen som

nu ska genomföras.

Bedömningen av vad han

åstadkommit under sin tid på

Räddningsverket överlämnar

han åt andra. Han vill dock fram-

utländsk hjälppersonal och då

kan våra medarbetare följa med

ut till de drabbade områdena.

Det kan också bli fråga om ytterligare

insatser.

– FNs matprogram planerar

hålla den omfattande framtidsstudie

Räddningsverket genomfört.

– Det är oerhört viktigt att den

får ligga till grund för den framtida

utvecklingen.

Eftersom han beslutat sig för

att avgå vill han inte ge organisationskommittén

för den nya

myndigheten några råd men

säger:

– Det talas mycket om krishantering,

men vi kan inte fortsätta

leva i ett samhälle där 3 000

människor dör i olyckor varje

år.

7

för en omfattande insats i Burma

och om det blir verklighet kan

det finnas behov av fältkontor,

säger enhetschef Lars Johansson,

Räddningsverket.

Räddningsverket gör också en

insats för det jordbävningsdrabbade

Kina. Bidraget består av

3 700 tält och 17 000 filtar.

1 300 tält är en donation från

Lions, men den den stora delen

är svenska militärtält, 2 000 sjukvårds-,

förråds- och 12/20-mannatält.

Nästan alla tält sys numera

i Kina och drygt 1 000 av

tälten är inneliggande order

som i stället för att levereras till

Europa går direkt till de drabbade

provinserna.

Kinesiska Röda Korset står som

mottagare. Stödet är ett svar på

begäran om hjälp både från den

kinesiska regeringen och internationella

Röda Korset.

En person från Räddningsverket

finns på plats i Kina för att

följa upp leveransen.

– Utbildningskvalitén måste

vårdas ömt. För en kompetensorganisation

är utbildning ett

effektivt och snabbt sätt att nå

ut med sina kunskaper.

Räddningsverket läggs inte ner

förrän vid årsskiftet och Göran

Gunnarsson tycker inte att han

sviker genom att gå i förtid.

– Räddningsverket har en balanserad

och målstyrd verksamhet.

Bitarna i arbetet inför den

nya myndigheten ligger på plats.

Det finns en organisationskommitté,

en avvecklingskommitté

och en utredningsman för skolorna

har tillsatts.

– Det var inget lätt beslut, men

för mig är chefsjobbet förknippat

med utmaningar. Med allt

på plats finns inget att utveckla,

inget jag kan bidra med. Svika,

det hade varit att lämna när jag

fortfarande hade möjlighet att

påverka.

Vad han ska syssla med efter en

sommar i fritidsbåten är oklart.

Kanske kommer han att dra en

och annan vals.

– Jag vet inte vad jag ska göra,

men jag har köpt mig ett dragspel,

säger Göran Gunnarsson,

och skrattar.

GUNNO IvANSSON


8 nyheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Lär av misstagen – spar

KARLSTAD. – Det gäller att

skapa en vilja att lära av misstagen.

Men hur?

Frågan ställdes av Räddningsverkets

generaldirektör Göran

Gunnarsson.

Det triggade till en bred

debatt om skuld, straff, ansvar

och lärande.

Vems var felet? Det är ofta frågan

som ställs när en olycka inträffat.

Någon ska ställas till svars. Men

hur kommer vi steget längre?

Det diskuterades på Räddningsverkets

konferens ”Lära

av misstag eller upprepa

dem?”.

– På Räddningsverket

har vi att göra med hela

skalan av olyckor, allt

från vardagsolyckor till

katastrofer som tsuna-

min, sa Göran Gunnarsson.

3 000 människor dör

varje år i olyckor. På

tio år betyder det att

två medelstora svenska

samhällen utplånas i

sånt som ofta bara blir

notiser i tidningarna.

– Lägger man till alla

svårt skadade, blir det

uppenbart att vi måste

lära oss av såväl tillbud

som vardagsolyckor, stora

olyckor och katastrofer.

Lena Svenaeus, chefsjurist på

Akademikerförbundet SSR, lyfte

fram sjukvården som exempel

på hur en dålig säkerhetskultur

förhindrar att man lär av inträffade

olyckor. I stället för att rätta

till fel i rutiner, går det ut på att

hitta syndabockar.

– Man måste våga berätta om

egna och andras misstag, men

den som riskerar straff berättar

inte, sa hon.

Lena Svenaus var försvarare

för den sjuksköterska som fick

bära ansvaret för dialysolyckan

på regionsjukhuset i Linköping

1983.

– All skuld lades på sjuksköterskan,

varför ställde man aldrig

– När ska man straffas för ett

misstag? Sverige har en stark

syndabockskultur som bland

annat tar sig uttryck i att man

alltför snabbt frågar efter vems

fel det är att en olycka inträffat.

(Lars Harms-Ringdahl, professor

i riskhantering)

Göran Gunnarsson

– Att jaga syndabockar är den

lates sätt att jobba med säkerhetsfrågor,

för det är enkelt.

Ett annat perspektiv kräver ett

mycket större engagemang. Att

skada en patient, är ett straff i

sig.

Lena Svenaeus

frågan om det var något fel i systemet?

frågade hon sig.

Hanteringen upprepades 2002

i Kalmar då en sjuksköterska

dömdes för att ha orsakat ett

litet barns död efter en läkemedelsförväxling.

Lena Svenaeus

föreslår att Haverikommissionen

bör utreda allvarliga olyckor

inom vården.

Chefsläkare Carina Forsberg

från Varberg har jämfört säkerhetstänkandet

inom sjukvården

med kärnkraften. Skillnaderna i

arbetet med olyckor gör

henne frustrerad. I kärnkraftsindustrin

råder öppenhet

och varje incident

rapporteras för att

förebygga olyckor. Bara

på Ringhals rapporteras

200 händelser per år.

På sjukhuset är motsvarande

siffra – rapporter i

enlighet med lex Maria –

omkring fem per år.

– Det innebär en enorm

skillnad i möjligheter

att granska arbetsprocessen.

Vi måste skapa

en miljö där människor

vågar rapportera.

Enligt henne ligger

vården 20-30 år efter i

säkerhetstänkandet.

– Man uppskattar att

mellan 2 000 och 4 000 personer

dör av svensk sjukvård varje

år. På grund av misstag, olyckor

och felbehandlingar, säger Carina

Forsberg.

I höst kommer kommer Socialstyrelsen

med en sammanställning.

Det är första gången denna

typ av siffror tas fram specifikt

för Sverige.

Inom industrin tänker man annorlunda.

I alla fall på Akzo Nobel

Surfactants, där man tillverkar

tensider och hanterar riskfyllda

råvaror som exempelvis

ammoniak.

Agneta Gerdner är produktionsansvarig:

– I vår verksamhet lönar det

(Carina Forsberg, chefsläkare)

– Hierarkin är stark. En undersköterska

som ser att en läkare

gör fel skulle aldrig påpeka det.

(Carina Forsberg, chefsläkare)

– Vi bör skapa en säkerhetskultur

där man vågar berätta om

andras och egna misstag. Den

som riskerar straff, är tyst.

(Lena Svenaeus, chefsjurist

Akademikerförbundet SSR)

– Olyckor kostar, både i mänskligt

lidande och pengar. Det

Möte mellan två helt olika säkerhetskulturer. Sjukvården versus kemindustrin. Carina Forsberg är chefsläkare

vind för en ökad patientsäkerhet. Agneta Gerdner, produktionschef på Akzo Nobel, har en annan situation. I henn

brister.

sig att påpeka säkerhetsrisker

och vi uppmuntrar tillbudsrapportering.

Det är nödvändigt för

att vi ska hitta risker och kunna

åtgärda. Det belönas i form av

kolletiv bonus. Att någon skulle

straffas för att ha gjort fel händer

inte, säger hon.

Hon framhåller att säkerheten

är viktigare än leveranserna och

har själv varit med om att stoppa

produktion av säkerhetsskäl.

Det straffrättsliga ansvaret diskuterades

utifrån nödvändigheten

att söka felet hos systemet i

stället för hos individen. Är det

möjligt att ha en mer förlåtade

inställning?

politiska ansvaret måste stärkas.

Bara denna vecka dör 50 människor

i olyckor i Sverige, 12 000

hamnar på akuten och 20 000

uppsöker primärvården.

(Johan Pehrson, gruppledare

för Folkpartiet liberalerna om

siffror från NCO)

– Det finns bara ett sätt att få

människor att aldrig göra fel

– bygga bort problemet och

bygga in människan i systemet.

Säkerhet är inte en individfråga.

(Claes Tingvall, trafiksäkerhetsdirektör

vägverket)

Överåklagare

Sven-Erik

Alhem anser

att de båda

dömda sjuksköterskorna

visar att chefer

och läkare

Sven-Erik kommit allde-

Alhem les för lindrigt

undan:

– Vid en olycka måste straffansvaret

sökas så högt upp i hierarkin

som man bara kan.

Juristen Sverker Jönsson, doktor

i straffrätt, framhöll dock det

nödvändiga i att i vissa fall straffa

den som orsakat en olycka.

– Ska vi sluta straffa misstag i

Sagt på konferensen Lära av misstag eller upprepa dem? Fria eller fälla?

– Vi pratar inte om brott och

straff i vår vardag. Vi pratar om

att folk inte ska göra sig illa när

de är på jobbet, och om att vi

måste lära oss även från små

tillbud.

(Eva Mörk Månsson, Eka

Chemicals)

– Det är svårt att peka ut vem

som är ansvarig om systemperspektivet

får dominera. Problemet

är att organisationer i dag

är så komplicerade. Risken är

att ansvaret svävar fritt. Alla kan

tjänsten, är det ett argument för

allmän avkriminalisering. Vår

fängelsepopulation består av

unga killar utan utbildning, oftast

med mycket svåra uppväxtförhållanden.

Det är fullt möjligt

att beskriva deras brott som

systemets fel. Om människor ursäktas

vid ett tillfälle, måste de

göra det även vid andra brott.

Räddningsverkets generaldirektör

Göran Gunnarsson är

angelägen om att fortsätta diskussionen

om hur samhället ska

lära av misstag. Men han påpekade

även att lärande sker, men

att det inte alltid lyfts fram. Efter

tsunamin byggdes den stödstyr-

säga att de bara gjorde sitt jobb,

sa han.

(Sverker Jönsson, doktor i

straffrätt, Lunds universitet)

– Varför ingen reagerar särskilt

mycket över att så många

dör till följd av misstag inom

sjukvården, beror på att man

inte ser storleken på problemet.

Men om ett helt flygplan

går i marken med hundratals

omkomna, får det naturligtvis

uppmärksamhet.

(Carina Forsberg, chefsläkare)


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

a liv

vid Varbergs sjukhus och jobbar i motes

värld belönas de som påpekar fel och

Foto: Katarina Sellius

ka upp som numera står redo att

snabbt undsätta svenskar i krissituationer.

– När Libanonkrisen bröt ut

sommaren 2006 fanns 8 000

svenskar i området. Sverige hade

lärt av tsunamin, inget annat

land hjälpte hem som många

av sina medborgare så snabbt

som vi gjorde. Men det talar vi

inte om – är det av blygsamhet?

Vi måste vara tydliga med att lärande

ger effekt, säger han.

KATARINA SELLIUS

Stora förändringar är att

vänta inom hälso- och sjukvården

– en annan syn på vem

som bär ansvar för patienternas

säkerhet.

Det avslöjade Per-Anders Sunesson,

huvudsekreterare i den pågåendepatientsäkerhetsutredningen,

på Räddningsverkets

konferens.

– Patientsäkerheten måste öka.

KARLSTAD. – Jag har förlåtit

killarna. Men inte det de

gjorde.

Det säger Ann-Britt Söderberg,

mamma till Johanna

som dog i brandkatastrofen.

Det är snart tio år sedan hon förlorade

sin 17-åriga dotter i diskoteksbranden

i Göteborg den

30 oktober 1998. 63 unga människor

dog när fyra killar tände

eld i trapphuset till en festlokal

för att de inte fick komma in.

Sheila de Vaughns 15-åriga

dotter överlevde men chockades

svårt.

– En smågalen, livsglad och

odödlig tjej ena dagen. Nästa

dag en främling. Hon kom hem

lortig, sotig och med tom blick.

Det första hon sa var ”rör mig

inte, jag är äcklig”.

Dottern mådde psykiskt mycket

dåligt och bar på en vrede och

ett hat som hon länge riktades

mot alla i sin omgivning.

– Såväl mot henne själv som

mot mig, som låtit henne gå på

discot. Det var en fruktansvärd

tid, det tog tre år att ”få tillbaka”

henne. Då först kunde jag börja

bearbeta min egen sorg, förklarar

Sheila de Vaughn.

För henne var det nödvändigt

att först känna hat, vrede och

hämndbegär. Ett måste var att

få veta sanningen och att straffa

de skyldiga.

Rättegången, ett år efter branden,

blev början till försoning.

I rättegångssalen satt de fyra

killarna tillsammans med sina

försvarsadvokater. Bakom dem

stod åtta tomma stolar.

– Vi hade förväntat oss monster,

men där satt fyra unga, förtvivlade,

rädda och övergivna

killar. Helt utan stöttning från

anhöriga, säger Ann-Britt Söderberg.

De åtta stolarna, avsedda för

föräldrarna, förblev tomma resten

av rättegången.

– Inom mig vaknade moderskänslorna

och med det en förståelse,

förklarar hon.

Och med förståelsen kom så

småningom också förlåtelse.

– Även om jag inte kan förlåta

deras handlingar så har jag

”Samma misstag upprepas gång på gång”

Den gagnas inte av att man jagar

enskilda syndabockar som gjort

fel. Vi kommer med all sannolikhet

att föreslå att vårdgivaren,

den som förestår och bedriver

verksamheten, ska få ett tydligare

ansvar. Lagstiftningen säger

i dag att när något går snett

är det den enskildes ansvar, sa

Sunesson, som även är jurist vid

Socialstyrelsen.

Känslor av hat, hämnd och skuld är till en början ofta nödvändiga för anhöriga efter svåra olyckor.

Biskop Esbjörn Hagberg i samtal med Sheila de Vaughn och Ann­Britt Söderberg, aktiva i föreningen

Brandoffrens anhöriga. Foto: Katarina Sellius

Offer för brandkatastrofen

Döm först

– förlåt sen

förlåtit dem. Det gjorde att jag

själv kunde komma vidare med

mitt liv.

Killarna dömdes till fängelse,

mellan två till åtta år.

– Men de anhöriga som fortfarande

inte börjat förlåta mår inte

bra, säger Sheila de Vaughn.

– Jag valde ljus i stället för mörker.

Då kunde jag till slut förlåta

mig själv för att jag lät min dotter

gå på discot.

Biskop Esbjörn Hagberg framhåller

att förlåtelse är en process

som ofta kräver en dom, att någon

får skulden:

– Den som förlåter säger: jag

är beredd att lägga ner mina

anklagelser. Men man måste

döma för att kunna förlåta. Att

förlåta är inte samma som att ur-

Utredningen, som lägger fram

sitt resultat för regeringen i december,

lyfter fram flyget och

kärnkraften som bra exempel

på säkerhetskulturer.

– Där jobbar man sedan länge

med ett systematiskt säkerhetsarbete.

Där redovisar alla vilka

misstag som begås och man tänker

ut vad som kan göras bättre.

Inom vården ser vi att samma

misstag upprepas gång på gång,

säkta, att säga ”äh, det var inte så

farligt”, säger han.

Både Ann-Britt Söderberg och

Sheila de Vaughn är aktiva i föreningen

Brandoffrens anhöriga,

Boa, som bildades efter katastrofen.

Stödet de fått av andra anhöriga

i samma situation, har varit

ovärderligt.

Ann-Britt Söderberg känner en

stor frustration över att anlagda

bränder fortfarande är ett stort

problem i samhället.

Därför vill hon hålla berättelsen

om brandkatastrofen

levande.

– Det kan hända igen. Vi måste

tidigt få barn och ungdomar

att förstå vad konsekvenserna av

en brand kan leda till. Vi får inte

glömma att berätta.

säger Per-Anders Sunesson, utredningens

huvudsekreterare.

Det kan handla om läkemedelsförväxlingar

eller fallolyckor

som återkommer utan att man

lär sig.

Sjukvården är en högriskverksamhet

med högt tempo, snabba

beslut och komplicerade vårdkedjor.

Felaktigheter inom vården ska

rapporteras till sjukhusledning-

9

Själv har hon träffat hundratals

skolelever genom åren och

försökt påverka. Hon leder ofta

rundvandringar i brandlokalen

– som i dag är minneslokal – för

skolklasser från hela landet och

berättar om katastrofen.

Hur orkar man gå vidare när

man mist ett barn?

– Min tröst var att vi hade en

bra relation, vi var inte osams

när vi skildes. Sommaren innan

hade vi rett ut en del saker, hon

hade gett bort urväxta favorit-tshirtar

till sin lillebror. Hon var

harmonisk. Under det sista samtalet

vi hade på natten sa hon

”mamma, jag älskar dig” innan

hon lade på, berättar Ann-Britt

Söderberg.

KATARINA SELLIUS

en. Men rädsla för disciplinåtgärder

gör att få fall rapporteras.

I LYHS (Lagen om yrkesverksamhet

på hälso- och sjukvårdsområdet)

finns bara bestämmelser

om enskildas ansvar.

– Vi planerar att föreslå ett nytt

kapitel som handlar om vårdgivarens

ansvar samt ett Nationellt

råd för patientsäkerhet, berättar

Sunesson.


10 reportage

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Dykare trots motgå

GÖTEBORG. Hon kuggades i dykutbildningen

i Stockholm och blev av med

brandmannajobbet.

Men att ge upp ligger inte för Therese

Dahlberg.

Nu är hon en av landets få kvinnliga

räddningsdykare.

Räddningsdykning

Plus fyra grader, dyigt och gammal bråte

på åtta meters djup. Noll sikt, de två dykarna

famlar i blindo och söker av bottnen

i två halvcirklar. De letar efter personbilen

som setts fara över kanten.

Efter en halvtimme tar sig räddningsdykare

Therese Dahlberg upp på kajkanten,

sliten och drypande våt. Tillsammans

med dykkamraten John Bergholz har hon

just bärgat den Mercedes som hamnat på

bottnen i frihamnen i Göteborg. Dockan

i bilen är redan räddad.

Det är sista dyket på utbildningen vid

Färjenäs Dykarskola.

Sen är hon och de andra nio dykeleverna

färdiga räddningsdykare med certifikat

A och dykbok.

– Det känns otroligt skönt, det här har

jag verkligen kämpat för, säger hon.

För ett och ett halvt år sedan blev Therese

Dahlberg Trelleborgs första kvinnliga

brandman på heltid. Men för att få fast

jobb krävs att nya brandmän dessutom

går in i dykorganisationen inom ett år.

Under våren påbörjade hon därför dykutbildningen

i Stockholm, men fick hoppa

av efter fem veckor på grund av sjukdom.

Återkom till höstens utbildning och fick

en kalldusch veckan innan examen.

– Jag hade fått godkänt i de moment jag

hade gjort, när jag plötsligt fick beskedet

att jag måste lämna utbildningen.

Hon fick förklaringen att hon hade svårt

att arbeta under stress.

Besvikelsen var stor, att bli kuggad i

slutskedet är ovanligt.

– Det stämmer att det var väldigt jobbigt,

men inte dykmomenten lika mycket

som den hårda attityden på utbildningen.

För mig var det helt enkelt inget positivt

läroklimat.

Det var inget hon mött tidigare, varken

som brandman inom räddningstjänstens

rökdykarövningar eller på SMO-utbild-

Therese Dahlberg

Ålder: 25

Bor: Ronneby, men kommer från Sveg

i Härjedalen

Jobbar: Flygplatsbrandman F17 Blekinge

flygflottilj

Utbildning: 2-årig SMO-utbildning

(Skydd mot olyckor) i Sandö, Räddningsverket,

räddningsdykare

Fritid: Tränar styrketräning, cykling,

simning och löpning

Drömjobb: Polis eller dykare Kustbevakningen

ningen.

– 90 sekunder och larmstress är en sak.

Att bli stressad för att man är rädd att göra

fel är en helt annan sak, menar hon.

– Självklart måste en räddningsdykare

vara vältränad och ha ett starkt psyke. Det

är kallt och bråttom och dykarens säkerhet

är alltid viktigast, säger hon.

– Men man ska inte behöva bli provocerad

eller vara rädd för att ställa frågor,

som jag upplevt det. Eller vara skräckslagen

redan när man kommer till utbildningen.

Jag undrar om man verkligen

måste ha sådana metoder för att få fram

bra räddningsdykare?

Kuggningen ledde dessutom till arbetslöshet,

eftersom hon inte fick behålla jobbet

som brandman i Trelleborg.

Nyligen har Therese fått nytt jobb, nu

som flygplatsbrandman. Men satsningen

på räddningsdykningen har levt vidare.

Hon gavs en ny chans på Färjenäs Dykarskola

i Göteborg som var villiga att

värdera hennes kunskaper i räddningsdykning

under de två sista veckorna på

sin vårutbildning.

Den här gången fungerade det bättre.

– Framför allt har det varit en öppen

dialog mellan instruktörer och elever,

ett klimat och en modell som antagligen

passar mig bättre, förklarar Therese,

som är lite seg i kroppen efter gårdagens

”hemsim”.

– Vi klev i kanalen vid Liseberg och simmade

fyra kilometer i torrdräkt med 35

kilo utrustning. Det tog två timmar och

tjugo minuter, men det gick riktigt bra.

Patrick Wennebäck är en av fyra instruktörer

på dykskolan. Han har själva jobbat

som räddningsdykare

vid Räddningstjänsten

Storgöteborg under

flera år.

– Målet är att utbilda

självgående räddningsdykare,

vi ger eleverna

Patrik

Wennebäck

stort ansvar från dag

ett, berättar han.

– Att tänka själv och

ta initiativ är viktiga

egenskaper. Lös uppgiften ihop, säger

vi, med den kunskap ni fått. Man måste

tillåtas att göra misstag för att man ska

lära sig. Samtidigt är disciplinen hård när

det gäller säkerhet, då måste allt vara solklart.

Utbildningen är på åtta veckor och det

märks tidigt om någon inte håller måttet.

Avhoppen sker i regel under de två första

– och benhårda – bassängveckorna.

Erik Flink,


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 reportage

ngar

t som ses som en utmaning för en brandman och som få tjejer gett sig i kast med. Det tog

Foto: Katarina Sellius

Fotnot: Räddningsdykning finns i dag

vid 18 räddningstjänster. Totalt finns

omkring 350 aktiva räddningsdykare i

landet.

Färjenäs Dykarskola

Är en del av Utbildningsavdelningen,

Räddningstjänsten Storgöteborg.

n Utbildar anläggningsdykare, räddningsdykare,

dykarledare, forskningsdykare

och tryckkammaroperatörer.

n Samarbetar med KY-Akademien/

Studium, Chalmers Tekniska högskola,

Östra Sjukhuset, branschföretag,

Polisen Västra Götaland, Kustbevakningen

och Röjdykardivisionen/Försvarsmakten.

n Utbildar 20 räddningsdykare/år,

de första 25 anläggningsdykarna tog

examen efter 2 års KY-utbildning, juni

2007.

n Utbildning av en räddningsdykare

kostar 86 000 kronor

n Fullvärdig medlem av ISDA (International

Diving School Association).

Utfärdar internationella dykcertifikat,

till examinerade elever.

18 nya räddningsdykare

Examen Stockholm:

Fredrik Eriksson, Västerås

Towa Lindh , Västerås

Christer Weiberth , Falun

Christer Skytt, Falun

Peter Hansson, Falun

Lars Jönsson, Faun

Peter Johansson, Linköping

Björn Gustafsson, Linköping

Examen Göteborg:

Jonas Svensson, Helsingborg

Björn Nordström, Helsingborg

Andréas Johansson, Helsingborg

John Bergholtz, Kalmar

Olof Mjöfors, Trelleborg

Jimmy Olsson, Trelleborg

Christian Särnbäck, SÄRF/Borås

Joakim Karlsson, SÄRF/Borås

Terese Dahlberg, Ronneby

Erik Flink, Västervik

– Rätt inställning krävs

Det finns bara fyra utbildade kvinnliga

räddningsdykare i landet.

Ytterligare en tjej hade påbörjat utbildningen

i Stockholm, men hoppat av.

Varför är tjejerna så få?

Janne Ström – som genom åren

utbildat fler än 300 räddningsdykare

vid Räddningsdykarskolan i

Stockholm – ser inga hinder för

att också tjejer ska kunna arbeta

som räddningsdykare.

– Det är egentligen inte mer

krävande att vara räddningsdykare

än att vara brandman i utryckningstjänst.

De fysiska förutsättningar

är i stort sett de samma, säger

han.

– Däremot anses räddningsdykning vara

en spetskompetens och en utmaning för

många. Kanske är det så att tjejer nöjer sig

med att bli brandmän, vilket kan vara en

utmaning för dem.

Enligt Janne Ström finns ändå en markant

skillnad:

– Marginalerna skiljer. Som rökdykare

finns ett visst utrymme om något går

snett. Men går något fel under vatten,

riskerar du att drunkna, säger han.

– Av den anledningen kräver vi också

mycket av våra elever.

Hallå där!

Towa Lindh, 28, nybliven räddningsdykare

vid Räddningsdykarskolan

i Stockholm.

Var det en utmaning?

Janne Ström

– Jag hade aldrig dykt tidigare, så hela

den här utbildningen har varit en stor utmaning

för mig. Det känns som en seger

att ha klarat det.

– Nu går jag in i dykorganisationen

hemma på räddningstjänsten, det blir

en hel del nya rutiner att sätta sig in i, säger

Towa Lindh, som började jobba som

deltidsbrandman i Åre för nio år sedan.

Numera är hon heltidsbrandman i Västerås.

Förväntningarna innan?

– Nervöst. Dels att vara ensam tjej, hur

skulle man tas emot och komma in i gruppen?

Dels vet man att många misslyckas.

Folk hemma på stationen hade ju berättat

en hel del, så man hade byggt upp en

nervositet. Man är osäker och lite rädd för

att man ska misslyckas, att det ska vara för

tufft. Men det viktigaste är ändå att man

verkligen vill klara det.

– Och det är ju en tuff utbildning, både

fysiskt och psykiskt. Jag var mest oroad

inför de två första veckorna i bassängen

med hård vattenfys. Men det har gått riktigt

bra alltihop.

Utbildningen är åtta veckor lång. Towa

Lindh och kollegan Fredrik Eriksson har

väntat några år på att få gå. Räddningstjänsten

i Västerås har som krav att de

flesta brandmän i organisationen också

ska vara räddningsdykare.

– Bara två per år skickas, nu var det vår

tur.

11

Utbildningen bygger på grundprinciper

med disciplin, ordning och reda. Det

grundar sig i att säkerheten för dykaren

är det viktigaste.

– Att dyka är inte särskilt svårt. Men att

hantera situationer som går fel, kräver

att man är utbildad och psykiskt

stark. Jobbet innebär oplanerade

dyk, du kan ligga och sova för att

några minuter senare befinna dig

under vatten.

– Det är möjligt att utbildningen

av en del uppfattas som tuff, men

det är denna nivå vi måste ha. Sen

kanske det inte passar alla.

Lång ifrån alla blir godkända.

Det är oftast någon eller några i varje kurs

som hoppar av eller ombeds åka hem på

grund av att de inte håller måttet. Men det

kan också handla om att man blir sjuk,

en enkel förkylning räcker eftersom det

innebär problem med att tryckutjämna

under vatten.

– Av cirka 40 genomförda utbildningar

är det kanske ett tiotal kurser där samtliga

gått igenom felfritt, konstaterar Janne

Ström.

– Man måste ha rätt inställning och vara

trygg i sitt kunnande och lita på sig själv.

Det mesta sitter inne i huvudet.

Så när visste du att du var godkänd?

– Jag vågade nog inte tro att jag klarat

det förrän sista dagen och hemsimmet

var gjort. Även om allt kännts bra under

utbildningen.

Du är en av fyra utbildade kvinnliga

räddningsdykare, varför är ni så få?

– Det är redan tufft för tjejer att komma

in vid brandkåren, och detta blir ett steg

till. Men det kommer nog fler tjejer framöver,

tror jag.

Positivt från utbildningen?

– Gemenskapen, vi har varit en bra

grupp som stöttat varandra när det varit

tufft. Ingen halkade efter. Men att fridyka

i tanken i Karlskrona, eller dyka i skärgården

med bra sikt har också varit häftigt.

– Inte lika kul att dyka i skitigt vatten

med noll sikt.

Som hemma i Svartån, då.

Towa Lindh

Foto: Janne Ström

Ålder: 28

Bor: Västerås

Jobbar: Brandman Mälardalens Brand

och räddningsförbund

Utbildning: Räddningsdykarskolan

Stockholm, Räddningsinsats Sandö

2003, Brandmannautbildning vid Södertörns

Brandförsvarsförbund 2005,

Fritid: Träning samt tävlar med egna

hunden – holländsk herdehund


12 Brand 2008

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Politisk styrning,

mångfald, flexibla

organisationer som

i Öckerö, ledarskap i

förändring.

Det var några av

ämnena på Brand

2008 i Karlstad som

blev en av de mest

välbesökta konferenserna

någonsin med

529 deltagare.

Men det stora

dragplåstret var Merseyside

Fire & Rescue

från Liverpool som

berättade om sitt

samhällsarbete. Alla

var överens om att

den brittiska modellen

är imponerande.

Men alla vara inte lika

övertygade om att

de själva skulle börja

jobba på samma sätt.

Läs om Brand 2008

på sidorna 12-17.

Merseyside

svarar på frågor

Många var nyfikna, många ville ha

svar. Representanter från Merseyside

fick många frågor av åhörarna

under Brandkonferensen.

En av de mer återkommande

var hur man fick med brandmännen

när kursen lades om och

Merseyside började knacka dörr

för att öka säkerheten i hemmen.

– Det fanns inget val. Och i dag

kan ingen brandman säga att det

var en dålig idé. Vi har ju resultaten,

säger Tony Harland, chef

för Community Fire Safety. Här är

några av frågorna och svaren:

Se inte problem

KARLSTAD. Merseyside är en

föregångare och vågar sticka

ut hakan.

Vågar någon i Sverige följa

efter?

– Vi måste sluta teoretisera

och börja göra jobbet, säger

Peter Löthman, räddningschef

i Sundsvall-Timrå.

Räddningstjänstens offensiva

arbete i Merseyside betalar sig.

Man besöker 9 000 hushåll i

månaden och antalet döda och

skadade i bränder minskar samtidigt

remarkabelt.

Räddningstjänsten har belönats

för sitt arbete och jobbar

numera även för ett friskare Liverpool.

Fattigdom och ohälsa

ska bekämpas.

Den brittiska uppvisningen på

Brand 2008 var imponerande,

det höll alla med om.

Men.

Som så ofta dök det upp ett

men. Exempelvis: vi kan inte

jämföra deras miljö med vår, vi

har inte så stora problem här.

Fel.

I Merseyside county bor cirka

1,5 miljoner. Det är jämförbart

med de områden räddningstjänsterna

Södra Roslagen,

Stockholm och Södertörn

täcker.

Merseyside hade 2006 färre

döda i bränder än de jämförbara

svenska räddningstjänsterna.

De tre svenska räddningstjänsterna

hade 832 utryckningar till

bostadsbränder. 11 personer

dog och 161 skadades i bränderna.

Under samma period hade

Merseyside 1 326 utryckningar

till bostadsbränder, där dog 9

och 126 skadades.

Det sades också att socialtjänstlagen

inte tillåter att vi

jobbar som Merseyside gör. Men

britterna går inte förbi sekretess

Hur startade ni er verksamhet, testade

på en station eller körde på alla?

– Alla. Vi hade ingen pilotverksamhet. Vi

hade då 1 200 brandmän, det var många

brandmän att påverka.

Hur var tanken med hembesök från

början?

– När vi började hade vi inga mål, vi

bara drog igång. Nu ska varje skift på en

tvåfordonsstation göra 110 hembesök i

månaden, skiften på enfordonsstation ska

göra 55 besök.

Om någon frågade varför ni skulle göra

detta?

– Då bad vi dem tala om varför vi inte

skulle göra det. Vi förändrade brandmännens

sätt att tänka. Det finns säkert någon

inom socialförvaltning och sjukvård,

de samarbetar. Och nu, när

resultaten är oomtvistliga, är det

sjukvården som vill utöka samarbetet.

För att komma dit krävs arbete.

Merseyside började med att sätta

upp brandvarnare i hemmen.

– Tidigare var brandstationen

vår borg. Vi fick larm och åkte

ut och ”räddade” döda kroppar

överallt. Vi sa att någon borde

göra något åt det, till slut insåg

vi att det var vi själva som skulle

göra det, säger ställföreträdande

räddningschef Michael Hagen.

Sagt och gjort, eller?

Michael Hagen insåg att det

fanns hinder på vägen. De som

säger nej utan att säga nej.

– När du kommer med en idé

och får svaret: bra, men först

måste vi analysera nyttan. Eller

vi måste utbilda personalen.

Merseyside lyssnade inte på

outtalade nej. De körde igång.

– Vi fick ta en del svåra beslut.

Men vi är i ”rädda livet-branschen”,

det går inte att ifrågasätta

om vi ska göra det här.

Åhörare på konferensen svarade

unisont att Merseyside sätt att

arbeta är en bra idé, men bara

30-70 procent ansåg det överförbart

till Sverige.

Alltså bra, men...

Och i efterföljande diskussion

om det brittiska arbetssättet var

möjligt i Sverige dök dessa nej

utan att säga nej upp.

Exempelvis:

– Visst, men det måste vara

kommunalbrett.

– Vi behöver ett tydligt politiskt

uppdrag.

– Vad är det för åtgärder som

ger resultat? Vi saknar fakta.

Peter Löthman tröttnade på

alla ”men”:

– Sluta problematisera. Ut och

gör jobbet, ge mig mer verkstad,

Merseyside gör jobbet, och till Karlstad kom just de som gör jobbet.

Sagal Jama är somalisk invandrare och jobbar som brobyggare

gentemot somalier, Claire Sunter är döv och brobyggare mot döva,

sa han.

Han konstaterade att vi vet vad

vi behöver göra, ändå babblar vi

om att vi ska veta mer.

– Jag är trött på att man hela

tiden hittar saker att ifrågasätta.

Det som Merseyside inspirerar

– En brandman måste va

som fortfarande tycker att vi inte borde

göra det.

Hur visste ni var problemen fanns?

– Vi frågade brandmännen, de är ju ute

och ser verkligheten. I början handlade

det bara om att komma in i folks hus och

få upp brandvarnare.

Hur reagerar folk, släpper de in er?

– Vi är välkomna in i husen. Det är polisen

de slänger igen dörren framför.

Hur såg brandmännen på det när ni

började organisera hembesök?

– De hade ursäkter, måste öva. Men det

fanns mycket tid. På vilket annat jobb kan

man läsa tidningen och äta frukost på arbetstid.

Vi måste ändra oss.

mest med är att de lyckats förstå

vem de är till för, sen försöker de

hjälpa dem.

Peter Löthman efterlyser att

svensk räddningstjänst vågar

prova utan att ha både hängslen

och livrem.

Vad sa ni till de som ansåg att de tagit

jobbet för att släcka bränder?

– De tog inte jobbet för att släcka bränder,

de tog jobbet för att rädda liv, och det

var det vi skulle göra nu.

Hur motiverar ni brandmännen att

göra hembesök? Det är en viktig fråga

för oss.

– Starkt ledarskap, vision hos chefer och

politiker. Sen förs det ner till oss. Min roll

är att motivera styrkan. Kan jag inte det

ska jag inte vara stationschef.

Har brandmännen fått specialutbildning

för att klara de nya uppgifterna,

exempelvis hur man informerar?

– Nej. En brandman måste vara kapabel

att prata med folk. Vi presenterade


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 Brand 2008

– gör jobbet

Tony Harland är chef för Community Fire Safety, Jennifer Welsh brobyggare mot flyktingar, Michael

Tolond mot missbrukare och Catherine Owens mot äldre. Principen är att alla ska ha rätt till samma

service, brobyggare har anställts för att nå grupper som kan vara svåra att komma i kontakt med.

Foto: Per Larsson

– När vi åker på larm har vi bara

fokus på lösningar. Det gäller att

välja det förhållningssättet även

i alla andra situationer.

–Vad är det värsta som kan

hända om vi knackar dörr hos

folk, att de öppnar dörren och

varför vi skulle göra det och visade ny

utrustning.

Är brandmän positiva i dag?

– De har accepterat. Majoriteten av de

brandmän jag känner personligen tycker

att kontrollen av säkerhet i hemmen är

bra. De är mer motiverade i yrket.

Hur går besök till?

– En släckbil med fyra man åker ut,

brandmännen jobbar parvis i bostäderna.

Ett besök tar cirka 20 minuter. De

kontrollerar brandsäkerhet och fyller i

en lista. Om styrkan inte har några bokningar

knackar de dörr i särskilt utsatta

områden. För brandmännen är det väldigt

organiserade dagar. Det är slut på de långtråkiga

dagarna och de får ansvar.

säger stick? undrar Löthman.

Gör ni något i Sundsvall-

Timrå?

– Vi har ett samverkansforum

där de som vet mest om olyckor

är med, exempelvis hemtjänsten

och sjukvården, och har gjort

Lyckas ni alltid få tag i människorna?

– En del är svåra att komma i kontakt

med. Det hände mig en gång att vi försökte

nå fram i tolv månader, och till slut

lyckades vi.

Hos utsatta personer, jobbar ni med

sprinkler i hemmen där?

– Vi har gjort, men det är ganska dyrt.

Vi hade en höft-opererad sängrökare. Hos

honom ställde vi in en flyttbar sprinkler

så länge han hade svårt att röra sig. När

han kvicknade till flyttades sprinklern till

någon annan.

Hur löste ni eventuellt motstånd från

socialen och sjukvården?

– Vi upptäckte andra problem vid hembesöken

och de förmedlade vi, med per-

punktinsatser. Men Merseysides

breda anslag har vi inte.

PER LARSSON

ra kapabel att prata med folk

sonens godkännande, vidare till socialen

och sjukvården. De såg fördelarna. Det

har aldrig varit något riktigt motstånd.

Våra partner är nöjda, vi gör ju jobb åt

dem. Och själva partnerskapet är nyckeln

till framgång.

Något som var hinder?

– Största hindret var hur vi skulle ha tillgång

till varandras datauppgifter. Men

det löste sig. Nu har vi tillgång till vilka

personerna är som behöver hjälp. Om en

viss kategori är drabbad av dödsbränder

visste vi förut inte vilka de människorna

var, det vet vi nu.

Vad säger de ni besöker om ni för vidare

uppgifter till socialen?

– Det gör vi inte utan deras godkännan-

Merseyside i Sirenen

Sirenen har haft flera reportage från Merseyside

vilket väckt svenskt intresse för hur räddningstjänsten

i Liverpool jobbar. Det senaste

reportaget hade vi i nr 2 2008. Sidorna finns att

ladda ner från vårt arkiv på http://sirenen.srv.se

skriv sökordet Merseyside

13

Vid larm är vi fokuserade på lösningar, svensk räddningstjänst

borde ha samma förhållningssätt i alla andra situationer också,

anser Peter Löthman, räddningschef i Sundsvall­Timrå.

Foto: Katarina Sellius

de. När vi ser att det finns risker i hemmet

säger vi till personen att denne behöver

hjälp och erbjuder oss att prata med socialen.

Det godkänner personen med en

underskrift.

Vad är det ni förmedlar vidare efter ett

hembesök?

– Det kan vara att det allmänna tillståndet

inte är bra, att personen helt enkelt

behöver hjälp med vardagslivet. Men det

kan också vara att en handikappad bor på

andra våningen utan hiss. Hur klarar en

sån person en utrymning?

– När problem rättats till är det viktigt

att det når tillbaka till brandmännen.

Då får de ett kvitto på att deras jobb gör

nytta, eftersom det är de som uppmärksammat

problemet.


14 Brand 2008

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Lokal- och rikspolitiker

debatterade politisk styrning

av skydd mot olyckor

på Brand 2008. Bland

annat om det är möjligt

att föra över konceptet

från räddningstjänsten

i Liverpool till svenska

förhållanden. Från

vänster: Leni Björklund(s),

Erik Ullenhag (fp), Nina

Larsson (fp), Lena Melesjö­

Windahl (s) och Acko

Ankarberg (kd).

Debatt förbund vs förvaltning

”Politikerna för mesiga”

Politikerna måste greppa

rodret och styra räddningstjänsten.

Mer målstyrning –

förbund eller förvaltning kan

kvitta.

Så skulle debatten Förbund vs

förvaltning sammanfattas. Åke

Jacobsson, tidigare räddningschef

för Storgöteborg, numera

kommundirektör, var nära att

torpedera debatten direkt.

– Förbund eller förvaltning?

Det är typiskt räddningstjänst

att vara så metodstyrd. Det är

som att få frågan: Hur bra är en

såg? Ja, den är bra om man ska

såga, men värdelös om man ska

slå i en spik. Organisationsformen

måste tonas ner till förmån

för målstyrning.

Meddebattörerna höll i stort

med honom, men organisationsformer

blev trots allt diskuterade.

Anne Carlsson, direktions-

Hur ska vi plocka russinen ur

kakan, som bakats i Liverpool?

En fråga som engagerade

politikerna på Brand 2008.

– Självklart ska vi låta oss inspireras,

men vi kan inte ta modellen

rakt av, sa Leni Björklund, tidigare

försvarsminster.

Hon förordar ett breddat och

tvärsektoriellt arbetssätt, men

manar till viss återhållsamhet:

– Vi vill att räddningstjänsten

ordförande för Karlstadsregionens

räddningstjänstförbund,

är nöjd med förbundet.

– Vi kan göra väligt mycket

mer för samma pengar. På investeringssidan

kan vi utnyttja våra

resurser på ett helt annat sätt.

Kjell Wahlbeck, chef för Södra

Älvsborgs räddningstjänstförbund,

skulle välja en annan organisationsform

om det vore

aktuellt i dag.

– Jag skulle gärna se ett stort

operativt samarbete i västra Sverige

och sen hitta lösningar för

att komma närmare in i kommunerna

med krishantering, säkerhets-

och skyddsarbete. Det är en

av svårigheterna i ett förbund att

man gärna hamnar utanför de

här frågorna.

Räddningstjänsten i Jönköping

är en förvaltning inom

kommunen och räddningschef

Bengt Martinsson vill inte byta.

ska vara urbra på att släcka bränder,

och socialtjänsten ska vara

urbra på sociala frågor. Meningen

är att de ska hitta varandra

och samverka, det är det svåra.

Det är inte meningen att brandmän

ska vara socialarbetare, sa

hon.

– Bristen på tydlighet är ett bekymmer,

sa Anne Carlsson (s),

ordförande i direktionen för

Räddningsrjänsten Karlstadsregionen.

– Vad skulle jag sakna om vi

blev ett förbund? Som Kjell

Wahlbeck tror jag att ett län eller

landskap mycket väl skulle

kunna vara område för ett operativ

räddningstjänst. Men jag

skulle kämpa för jättehårt för att

få behålla den andra biten i den

kommunala familjen, närheten

till förvaltningarna och möjligheten

att jobba i samklang med

skola, social och tekniska.

I Göteborg är förbund ingen

självklarhet, formerna för verksamheterna

prövas ständigt.

– Just nu är vi oerhört nöjda

från stadens sida, men vi kan

bli bättre på att styra räddningstjänstfrågorna.Räddningstjänsten

har väldigt stor frihet, säger

Åke Jacobsson.

Därmed gled debatten in på

frågan om, eller snarare bristen

på politiskt styrning.

– Arbetet med handlingspro-

– Det är en bakläxa till dagens

politiker, att vi inte är tillräckligt

tydliga i det politiska uppdraget.

Vi måste fatta besluten om hur vi

ska jobba och med vad. Helst ska

det vara uppföljbara uppdrag.

Anti Avsan (m)


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 Brand 2008

– Ett larm stör

verksamheten

I dag är larm ett störande

inslag i vår verksamhet.

Det säger Kenneth Ericson,

räddningschef på Öckerö, som

tagit ett samlat grepp kring

hälsa och trygghet.

På Öckerö har räddningstjänsten

bytt namn till Riskhanteringsenheten

och arbetar numera inom

tre ansvarsområden: folkhälsa,

säkerhetssamorning och räddningstjänst.

– Det har lyft taket på vår

verksamhet, vi har fått en annan

status. Vi ser det som om

våra uppgifter vidareutvecklas.

Vår personal har byggt upp en

förmåga att hantera andra saker

än tidigare. Stämningen är god

och vi har massor att göra, säger

Kenneth Ericson.

Öckerömodellen infördes 1999

och bygger på att politikerna

målstyr utvecklingen genom att

dela ut uppdrag till förvaltningarna.

Tjänstemännen utför och

får de ekonomiska resurser som

krävs för uppgiften.

Kenneth Ericson medger att

han till en början var skeptisk

till målstyrd räddningstjänst.

Men det gick, numera finns mål

för både trygghet och säkerhet

i kommunen.

Olyckor slår inte blint. Ofta

har de sina orsaker i sociala

förhållanden.

Med rätt bild av läget kan

kommunerna se sambanden

och planera för framtiden.

– Och det är inte krångligt!

Det hävdade de bägge brandingenjörerna

Ulf Lago och Fredric

Jonsson som berättade om hur

underlag tas fram i Norrköping

respektive Jönköping.

– För att ta rätt strategiska

beslut i arbetet med skydd mot

olyckor, behövs ett vederhäftigt

underlag. Underlag är viktigt för

trovärdigheten, även om man

har en magkänsla för vad man

tror är rätt bedömning. Man ska

inte bygga verksamheten på gissningar,

säger Fredric Jonsson.

– Folk tror att det är så krångligt

att få fram underlag. Men vi

menar att ganska enkla underlag

räcker för att vi ska kunna fatta

de rätta besluten på strategisk

nivå, säger Ulf Lago.

I Norrköping och Jönköping har

man i stort sett använt fyra typer

av underlag för sina strategiska

beslut inom skydd mot olyckor:

övergripande riskanalys (inkl

Kenneth

Ericson

– Riskerna ligger

till grund

för vilka uppdrag

som ska

utföras. Vi tittade

på vilka

uppdrag som

var vanligast,

det visade

sig vara villa-

brand och trafikolycka.

Öckerö har 100 räddningstjänstinsatser

och 150 IVPAinsatser

per år.

Varje uppdrag har en prislapp,

vilket gör det möjligt att beräkna

hur mycket exempelvis stegresning

kostar på ett år. Ett stort

larm kostar 4 500 kr, en IVPAinsats

1 100 kronor.

– Det betyder att vi kan precisera

för politiken exakt vad verksamheten

kostar, det är ett sätt

att släppa in politikerna, säger

Ericson.

Arne Lernhag (m) är kommunstyrelsens

ordförande i Öckerö

kommun:

– Jag visste egentligen inget

om räddningstjänst, mer än at

de var ute och åkte med blåljus.

Förr när det krävdes mer pengar

och man sa nej, kunde vi få höra

att ”annars får vi lägga på tre minuter

på insatstiden”. Ja, då fick

Lätt hitta underlag för

olycksförebyggande

omvärldsanalys), skyddsanalys,

jämför med andra kommuner

(benchmarking) och fråga vad

kommuninvånarna tycker (brukarundersökningar).

Ett tillräckligt bra underlag

plockas fram på ett par dagar.

Verktygen finns redan. Några

exempel:

l I Räddningsverkets webbaserade

system IDA (indikatorer,

data och analys) kan kommuner

hämta statistik, analysera skyddet

och jämföra sig med andra.

l Hur en skyddsanalys kan se

ut går att se på Jönköping kommuns

hemsida. www.jonkoping.

se

l Omvärldsanalys? Ta hjälp av

Räddningsverkets framtidsstudie,

www.raddningsverket.se

de ju sina pengar. Och det var

bara för att vi inte var insatta i

verksamheten.

Kenneth Ericson lägger ner

mycket arbete på underlagen

för att politikerna ska ha den

kunskap som krävs när beslut

ska fattas. Hittills har han lämnat

136 förslag och inte fått nej

på ett enda.

– Det handlar om förtroende

och att vara tydlig, anser han.

– Det viktigaste är att vi vet vad

vi beslutar om numera, konstaterar

Arne Lernhag.

Inom folkhälsoarbetet väntar

nya arbetsuppgifter. Ett exempel

är ett treårigt projekt om

mopedåkande och risker som

nyligen avslutats.

– I folkhälsoarbetet har vi även

väckt liv i gamla fina traditioner.

Frivilliga i olika organisationer

är engagerade som hemfixare

hos gamla människor, säger

Kenneth Ericson.

De kommande tre målen för

folkhälsoarbetet är föräldrastöd,

barns psykiska ohälsa och drogförebyggande.

Fredric Jonsson, Jönköping och Ulf Lago, Norrköping

KATARINA SELLIUS

Fredric Jonsson ger exempel

på riktade insatser som blivit

verklighet sedan man tagit fram

underlag. För några år sedan visade

statistiken att det brann

allra mest i ett av Jönköpings

miljonprogramområden.

– Vi kunde till och med se i

vilka trappuppgångar och vilka

brandorsakerna var.

Genom att anställa två kvinnliga

informatörer som behärskade

sex olika språk såg de till att de

boende fick brandvarnare och

en kort utbildning.

– Skadorna minskade och tjejerna

fick fast jobb i bostadsbolaget,

säger Fredric Jonsson.

KATARINA SELLIUS

När räddningstjänsten i

Alingsås var körd i botten

startades ett förändringsarbete

för att på djupet

förändra attityderna.

Alingsås hade en deltidskår där

det enligt en arbetsmiljöundersökning

rådde misstroende,

likgiltighet och det var murar

mellan lag och individer.

– Men bränderna släcktes

– det märktes inte utåt, säger

Per Andersson, som fick i uppgift

att lösa problemen när han

tillträdde som räddningschef

2001.

Han tog ett helhetsgrepp,

från politiker ner till brandmän.

Han tvingade politikerna

att ta sitt ansvar, bland annat

för räddningstjänstplanen.

Parallellt började han jobba

med attityderna på stationen.

Alla stenar skulle lyftas på. Hur

skulle den nya brandmannen

se ut?

– Vi har hög status, men är vi

så fantastiska; är vi hjältar eller

är den en myt?

Även allmänhetens åsikt

hämtades in genom att alla

brandmän fick dela ut fem enkäter

till vänner och bekanta,

inte familjen. Enkäterna gav en

del intressanta svar.

15

Alingsås lyfte

på alla stenar

Vi har inte ett brandsäkert

boende i Sverige. Det hävdar

Krister Ejeros, räddningschef

i Leksand, som tog till storsläggan

mot såväl den egna

organisationen som Boverket

och Räddningsverket.

Ska vårt boende kunna sägas

vara brandsäkert krävs att

byggreglerna ställer krav, att

det systematiska brandskyddsarbetet

fungerar och att räddningstjänsten

kan klara en utrymning.

Inte en enda av de tre

punkterna är uppfyllda enligt

Krister Ejeros.

– Tittar man på byggreglernas

utveckling de senaste 40 åren

kan man se att Boverket inte bedrivit

någon raketforskning.

– Och hur ska man få ett

brandsäkert boende när vi har

så dålig nationell målsättning

som har i dag. Räddningsverket

säger att färre ska dö, färre ska

skadas och att vi ska ha ett antal

bränder. Vi kan lika gärna säga

att i snitt ska 80 människor dö

per år i bostadsbränder och att

500 ska skadas.

Konkretisera målen och gör

dem mätbara. Plan- och bygglagens

egenkontroll ger han

inte mycket för.

– De förväntar

sig att vi kommer

snabbt

med rätt utrustning,

men

också att vi

ska förmedla

tillbaka vad vi

Per Andersson kan.

Han tittade på

arbetstiderna och fann att två

tredjedelar bestod av vila och

så kallad disponibel tid, det

vill säga när man kunde meka

med bilen. En tredjedel var arbetstid.

– Med såna tider kan vi inte

kalla oss hjältar.

Per Andersson satte upp ett antal

mål som räddningstjänsten

skulle klara. Han fick med sig

politikerna och resultatet blev

att Alingsås inte bara gick upp

till heltid, styrkan utökades

med en man. För att bättre utnyttja

arbetstiden inrättades ett

femte skift, en dagstyrka.

När han började fanns det

uppfattningar som: ”vi är här

för att släcka bränder”. Av såna

attityder syns inte mycket i

dag.

– Nu kommer drivkraften helt

och hållet underifrån, säger Per

Andersson.

Våra bostäder är

inte brandsäkra

– En pappersprodukt

av

värsta slag.

En bra idé

när den kom

1994, men se

till att reformera

den, för

Krister Ejeros det fungerar

inte. Och där

har jag Sveriges alla byggnadsinspektörer

bakom mig.

Byggreglerna är under revidering

och de nya beräknas

komma 2010.

– Vad tror ni brandchefen

svarar när byggherren säger:

jag vill inte bygga ett brandsäkert

trapphus för åtta miljoner,

du får en ny stege för tre miljoner?

Mitt råd till revideringen

av byggnormen: ta bort möjligheten

till schabloniserad alternativ

utrymningsväg med räddningstjänstens

utrustning.

Mette Lindahl-Olsson, Räddningsverket

avslöjade att det

förs diskussioner med Boverket.

– I vissa fall ska man kunna

räkna med räddningstjänstens

resurser, men det ska inte vara

självklart att det är andra utrymningsvägen.


16 Brand 2008

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

–Höjd kompetens när

verksamheter möts i MSB

– Om vi inte lär oss av olyckor

och kriser och vad som hände,

då sker ingen utveckling och

samhället blir otryggare.

Det sa Helena Lindberg i sitt

första stora möte med svensk

räddningstjänst.

Helena Lindberg leder den kommitté

som just nu formar Myndigheten

för samhällsskydd och

beredskap (MSB) och från 1 januari

blir hon dess chef.

I sitt anförande på Brand 2008

såg Helena Lindberg framför

allt tre samhällsbehov som den

nya myndigheten ska svara upp

mot:

• Globalisering och en föränderlig

värld leder till nya hot-

och riskbilder. Det kan handla

om att rusta sig mot pandemier

eller hur man klarar ökad sårbarhet

inom el, tele och IT.

• Vardagsolyckorna. Olyckor

i hemmet, i trafiken, drunkning

och bränder orsakar 3 000 dödsfall

varje år. En viktig uppgift för

MSB blir att förebygga dessa

olyckor.

• Behovet av en verktygslåda

med många olika verktyg.

– Verktygslådan kanske är den

viktigaste uppgiften för MSB.

Här ska vi ju samla och utveckla

verktygen för att klara allt från

vardagsolyckan till den internationella

biståndsinsatsen eller

en stor kris i Sverige, sa Helena

Lindberg och tillade:

– MSB blir en minst sagt mångfacetterad

myndighet. Där finns

en utvecklingsmöjlighet. När lik-

artade verksamheter från olika

håll möts blir den samlade förmågan

och kompetensen högre.

MSB-kommittén har lindrigt uttryckt

hektiska veckor före sommaren.

Ett 20-tal uppdrag lades i

april och maj ut på myndigheter

och konsulter.

– Det är snabba puckar. Vi

kommer inte längre att kasta

upp en massa nya bollar, nu gäller

det att fånga och analysera

innehållet i materialet vi fått in,

sa kommitténs huvudsekreterare

Thord Eriksson till Sirenen

under Brand 2008.

Hittills arbetar MSB-kommittén

övergripande, detaljerna ska

det borras i under hösten.

Före midsommar kommer

besked om MSB:s organisation

i stort och på vilka orter myndigheten

ska bedriva verksamhet.

Stockholm och Karlstad samt

skolorna i Sandö och Revinge

är självskrivna. De anställda vid

nuvarande myndigheter i Sollefteå,

Karlskoga och Kristinehamn

väntar med spänning på

besked vad som ska hända med

verksamheterna där.

Senast 4 augusti ska kommittén

lämna förslag till regeringen om

verksamhetsmål, verksamhetsplan

och budgetunderlag för

2009-2011.

– MSB startar 1 januari, men det

kan vara på sin plats att påminna

om att allt inte kommer att vara

klart då. Det vi gör nu och fram

till årsskiftet är framför allt att

Det är snabba puckar för MSB­kommittén, vars ordförande Helena Lindberg presenterade arbetet med

att organisera den nya myndigheten. Projicerat i bakgrunden är kommitténs sekretariat. Foto: Stig Dahlén

förbereda för den nya myndigheten,

säger Thord Eriksson.

– Skulle precis allt vara klart

vid årsskiftet skulle det inte bli

bra. Själva inredningen av MSB

kommer senare, verksamheten

Räddningsverkets 22 år

– Det bästa är utbildningen

Brand 2008 i Karlstad avslutades

med en exposé över

Räddningsverkets 22 år.

– Utbildningen är det

största avtrycket verket gjort,

sa Göran Schnell, vd i Brandskyddsföreningen.

Tillsammans med Peter Löthman,

räddningschef i Sundsvall-

Timrå och ny ordförande i Svenska

Brandbefälets Riksförbund,

mindes Göran Schnell tillbaka.

När Räddningsverket endast

var två år (1988) fanns ingen beredskap

för räddningsinsatser

utomlands. Då inträffade en svår

jordbävning i dåvarande Sovjetrepubliken

Armenien. Sverige

och Räddningsverket fick en

förfrågan om att skicka en sök-

och räddningsstyrka.

Göran Schnell:

– Dåvarande SRV-chefen Lennart

Myhlback ringde sent en

fredagskväll i december till

brandchefen i Stockholm Lars

Henricsson och sa: ”Jag behöver

50 man på Arlanda klockan åtta

i morgon bitti för avfärd till Armenien.

Kan ni åka – eller ska jag

ringa Göteborg och fråga om de

kan åka från Landvetter?”

– Planet lyfte nästa dag, från Arlanda.

Det var Myhlback och Räddningsverket

i ett nötskal. Mycket

handlingskraftigt, sa Schnell.

Myhlback själv hade inte möjlighet

att närvara på Brand 2008,

men det hade hans två efterträdare

som generaldirektörer på

Räddningsverket, Christina Salomonson

och Göran Gunnarsson.

Salomonson, som numera

är chefstjänsteman på den nationellakrisledningsfunktionen

i regeringskansliet, var

Räddningsverkets chef åren

2000-2005. Hon gjorde några

reflektioner utifrån sina personliga

erfarenheter, bland annat

flodvågskatastrofen då hon

Räddningsverkets 22 år sammanfattades under Brand 2008 av

Göran Schnell (till vänster) och Peter Löthman. Schnell berömde

särskilt handlingskraften under verkets första år samt utbildningen.

som chef för Räddningsverket

försökte påskynda en svensk insats

i Thailand.

I andra chefsuppdrag var hon

berörd av diskoteksbranden i

Göteborg och flygplansolyckan

där fyra personer från Kustbevakningen

omkom.

– Medias roll är oerhört väsentlig

i sådana här sammanhang.

byggs ju med hjälp av medarbetarna.

STIG DAHLÉN

Därför måste man se till att fortlöpande

och snabbt komma ut

med så korrekt information som

möjligt. Tsunamin lärde mig

också att man måste våga börja

planera åtgärder tidigt även om

man inte har hela bilden klar för

sig, sa Christina Salomonson.

Det hon annars mindes mest

från sin tid som chef för Räddningsverket

var förändringarna

på utbildningsområdet:

– Det var en stor förändring,

plötsligt fick vi ett stort antal

elever som själva sökte sig till

Räddningsverket för att utbilda

sig till brandmän. Utbildningen

breddades samtidigt.

– Ett annan nyhet under min

tid som chef och som i hög grad

påverkade Räddningsverket var

arbetet med och införandet av

Lagen om skydd mot olyckor, sa

Salomonson.

STIG DAHLÉN


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 Brand 2008

Sirenen-enkät på Brand 2008:

”Får inte bli hemmagjorda utbildningar

på brandstationernas bakgårdar”

Två av Räddningsverkets skolor läggs ned.

Hur löser ni ert behov av utbildning i framtiden?

Leif Andrén

insatsledare, Göteborg

– Jag tror att vi till viss del bygger

ut vår egen utbildningsverksamhet

och kanske även säljer

en del, men vi arrangerar nog

inte hela kurser. Vi förväntar oss

också att de som är utbildade i

SMO har mer med sig i bagaget

och kanske kan vi på hemmaplan lösa deras behov

av kompletterande kurser. Jag tror vi kommer att

undvika resor till Revinge och Sandö, det är för

långt bort.

Tommy Ekstrand

räddningschef, Uppsala

– Det mesta av fortbildning av

egen personal klarar vi, liksom tidigare,

att utföra själva. För vidareutbildning

måste vi skicka folk

längre bort än Rosersberg och det

blir förstås dyrare.

– Att andra aktörer ska ta över i Rosersberg kan jag

ju hoppas på, men jag tror inte det blir kommuner

som blir aktörerna. Någon form av utbildning blir

det säkert i Rosersberg, området är attraktivt och

ligger bra till för många kunder.

Cecilia Uneram

räddningschef

västra Sörmland

– Det här skapar nya möjligheter.

Det blir viktigt för nya myndigheten

att vara tydlig med sina olika

roller, dels som kravställare, det vill

säga vad utbildningen ska innehålla,

dels att följa upp hur det fungerar. Det blir bra.

– Jag tror att andra aktörer kommer, dels på nuvarande

skolor i Skövde och Rosersberg, dels nya som

kommuner eller regioner. Vi i Västra Sörmland kan

själva tänka oss att bli en utbildningsaktör.

Anders Sigfridsson

räddningschef, Åre

– Det kommer att dyka upp andra

aktörer, men inte på en gång, när

de som bäst behövs. Jag befarar

att det blir ett besvärande glapp

när två skolor lagts ner och innan

nya aktörer kommit igång.

– För vår del hoppas jag att Sandös utbildningsutbud

för vidarebildning blir lika brett som i Revinge.

Det skulle kosta för mycket för oss att skicka elever

till Skåne.

Jan Sjöstedt

räddningschef, varberg

– Vi kommer använda de kvarvarande

skolorna för att få SMObrandmän

samt utbildade befäl

och deltidsbrandmän. Farhågan är

att nedläggningen går för snabbt,

att det blir problem att få utbildad

personal i den utsträckning vi behöver.

– När det gäller ledarskap har vi tittat på andra lösningar

för att täcka upp behovet. Styrkeledare har vi

börjat utbilda vid IRL (Institutet för Räddningstjänstens

ledarskapsutveckling). Våra avdelningschefer

utbildas i chefsprogram inom vår egen kommun.

Pär Kjellin

operativ chef,

Räddningstjänsten Dala Mitt

– Farhågor finns. Vi har fyra fina

skolor inom Räddningsverket som

lyft statusen på brandmanna- och

befälsutbildningen. Branschen

och skolorna har pratat samma

språk och det har fungerat jättebra.

– Å ena sidan är jag orolig för att det ska spreta

iväg, å andra sidan kanske det finns andra aktörer

som kan ta över. Men det får inte bli hemmagjorda

utbildningar på brandstationernas bakgårdar.

Kenneth Ericson

räddningschef, Riskhan-

teringsenheten, Öckerö

– Det är väldigt oklart. För oss är

utbildningsbehovet ett glesbygdsproblem.

Vi bygger våra styrkor på

deltidsbrandmän och är beroende

av utbildningen. Men vi anser att

Räddningsverkets utbildning är stelbent. Vi har exempelvis

gått ifrån rökdykning på två av våra tio öar,

men det erbjuds ingen utbildning för deltidare utan

inslag av rökdykning. Och vi vill inte skicka brandmän

på kurs om de tvingas stå över vissa moment.

– I Göteborgsregionen har vi inom ramen för gränslös

räddningstjänst skapat ett utbildningsråd som

ska se över utbildningsbehovet framöver.

Glenn Borgkvist

enhetschef, Helsingborg

– Vi som jobbat ett tag är stöpta

i samma form, har samma

ledarskap. Jag tror framtidens

utbildning blir mer specifik

och jag tror vi kommer att genomföra

utbildning själva. Men

jag tror ingen annan i Skåne

kommer att erbjuda de utbildningar som Revinge

redan har.

Gunnarsson blickade framåt

Räddningsverkets siste ordinarie

generaldirektör Göran

Gunnarsson blickade i sitt

anförande inte bakåt utan in i

framtiden.

Konferensdeltagarna fick en

dragning av Räddningsverkets

framtidsstudie (som Sirenen beskrivit

i flera tidigare nummer).

Gunnarsson betonade särskilt:

– Det behövs tydligare nationella

mål för säkerhetsarbetet.

Varför ska man inte kunna ha exempelvis

tio eller 16 nationella

mål för säkerhet, när man har

motsvarande inom flera andra

områden.

– Öka mångfalden och jämställdheten

inom räddningstjänsten.

Det är en självklarhet

att alla verksamheter som finansieras

med skattemedel ska

spegla samhället.

Inför alla företrädare för räddningstjänsten

på Brand 2008 sa

Göran Gunnarsson också:

– Räddningstjänsten kommer

att vara en av de tyngsta aktö-

rerna inom skydd och beredskap

även i framtiden, inte bara vid

vardagsolyckor utan även vid

större kriser.

Avslutningsvis skickade Gunnarsson

en passning till Helena

Lindberg, blivande chef för Myndigheten

för samhällsskydd och

beredskap (MSB):

– 400 personer från olika sektorer

i samhället har bidragit till

Framtidsstudien. Den är därför

ett viktigt dokument som jag

hoppas att MSB tar till sig.

Effektivt

med defi-

brillatorer

Fler defibrillatorer hos räddningstjänsten

räddar liv – och

sparar pengar.

Det konstaterade Björn

Sund på Brand 2008 i Karlstad.

Björn Sund vid Örebro universitet

forskar kring kostnad-nyttaeffekter

och har bland annat undersökt

vinsterna med snabbare

insatser genom sambruk.

De händelser han tittat på är

hjärtstopp, blixthalka, drunkningstillbud,

hot om självmord

och vattenskador i byggnader.

Att försöka hindra olyckorna

vid blixthalka är sannolikt olönsamt.

Väg- och gatunät att alltför

stora för att räddningstjänst och

andra jourresurser ska hinna

göra något.

En möjlig åtgärd för att förhindra

drunkningar är bevakning

av badplatser. Men inte heller

det anses lönsamt eftersom de

flesta drunkningar är i små sjöar,

inte vid stora badplatser.

Att larma räddningstjänsten

vid hot om självmord är sannolikt

samhällsekonomiskt lönsamt.

Det är också lönsamt att utnyttja

samhällets jourresurser vid

plötsliga, stora vattenläckor.

Den stora vinsten finns att

hämta vid hjärtstopp genom fler

defibrillatorer hos räddningstjänsten,

inte bara vid huvudstationen

utan även hos deltid

och kanske värn.

Dala Mitt tar över

– Tack Karlstad och välkommen

till oss i Dala Mitt om ett år, sa

Leif Andersson, förbundschef

i Räddningstjänsten Dala Mitt

som avslutning på Brand 2008.

Iförd ”dalafrisyr” (bilden)

vände sig masen Leif Andersson

till alla, inte minst sin kollega i

Karlstad, Stefan Bergström.

Leif Andersson sammanfattade

Brand 2008 så här:

– Tack Karlstad! Nu är det

rätt tidpunkt att börja jobba i

17

Beräkningarna är gjorda för

Jönköpings kommun och visar

att en sån åtgärd skulle rädda

0,83 liv per år. Om man dessutom

sätter in en så kallad första

insatsperson, med en anspänningstid

på 90 sekunder, räddas

1,9 liv per år. Beräkningarna

bygger på att ett statistiskt liv

värderas till drygt 18 miljoner

kronor och kostnad/nytta kvoten

är omkring 50 i båda fallen.

Det vill säga åtgärderna ger 50

gånger mer än de kostar.

Egentligen ger de ännu mer

eftersom Björn Sunds forskning

visar att vi värderar ett räddat

liv vid hjärtstopp högt. 18 miljoner

är den värdering Vägverket

använder och som gäller en

30-35-årig människa.

Medianåldern för en hjärtstoppspatient

är 70 år och beräknas

leva 6-7 år om han eller

hon överlever stoppet. Trots det

värderas ett räddat liv vid hjärtstopp

högre än inom vägtrafiken

i en färsk undersökning.

– Det är överraskande, men

en förklaring kan vara att man

anses mer utsatt, att det kan

drabba vem som helst var som

helst, säger Björn Sund.

En effekt av forskningen är

att Vägverket preliminärt höjer

värdet av ett statistiskt liv till 22

miljoner kronor.

GUNNO IvANSSON

termer som de gör i Merseyside.

Smid medans järnet är varmt.

Inget blir komplett direkt, men

det är viktigt att vi drar igång.

Dala Mitt arrangerar nästa års

konferens 26-29 maj. Efter att

ha lyssnat på Leif Andersson

ligger det nära till hands att tro

att en programpunkt på Brand

2009 blir:

”Merseyside-modellen, hur

har vi förvaltat den?”


18 skolbränder

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Kräver hårdare tag

De som är folkvalda

måste sätta normer, tala

om vad vi inte accepterar.

MALMÖ. Lagen om skydd mot olyckor är

bra, men betecknas ibland ändå som ett

fiasko.

Orsak?

Den används inte.

skolbränder

Sedan lagen om skydd mot olyckor infördes

2003 har antalet anlagda skolbränder

skjutit i höjden.

– 350 bränder om året har blivit 500. Det

har givetvis inte med lagen att göra. Men

staten har ett stort ansvar för att lagen inte

slagit igenom. Jag vill närmast betrakta det

som en flopp, säger Göran Schnell, Brandskyddsföreningens

vd.

Under en konferens i Malmö kring anlagda

bränder ställdes frågan om politikerna tar

för lätt på problemet med skolbränder.

– Skolministern har ofta varit i debatten,

men jag har inte en enda gång hört honom

prata om skolbränder, sade Göran Schnell.

Eva Ljungqvist, ställföreträdande räddningschef

i Sydöstra Skåne, tycker inte politikerna

MALMÖ. Skolan – ett nav i samhället.

Det anser nog de flesta, men

för en del tycks den vara ett

nödvändigt ont.

– Det har gått så långt att husägare

begär sänkning av taxeringsvärdet

för att de bor nära en skola. Vad ger

det för signaler? Är skolan viktig?

Nej, den är till besvär. Vi behöver

står i första ledet. Lagen pekar på den enskildes

ansvar, låt oss då ställa den enskilde till

svars, anser hon.

– Vi har en lag som inte används. Individen

inser inte sitt ansvar. Och vi är dåliga på att

plocka ut konsekvenserna i det lilla sammanhanget.

Vi skapar det samhälle vi förtjänar.

Vi måste tillbaka till konsekvenser för tilltag.

Lagen är bra, låt oss använda den, sade hon

och fick dagens spontana applåd.

Hans Frank, skadechef på Länsförsäkringar,

höll med om att man kanske är för snäll

mot den enskilde kunden ibland.

– Vi driver nog inte frågan om systematiskt

brandskyddsarbete tillräckligt hårt. Har inte

brandskyddet skötts ska försäkringstagaren

stå för en del av skadekostnaderna. Här är vi

inte nog hårda.

Göran Schnell sa inte emot hårdare krav på

den enskilde, men vill skjuta in sig på ett

högre plan.

– De som är folkvalda måste sätta normer,

tala om vad vi inte accepterar. Politikerna

måste kliva fram och sätta värdena i samhället.

en attitydförändring om skolans

värde, det behövs civilkurage, sade

Ulrika Burman, rektor i Höllviken,

på konferensen ”Attack mot anlagd

brand” i Malmö.

Hur når man föräldrarna när det

är problem på skolan? var en fråga

som ställdes.

Ulrika Burman ansåg att man inte

bara kan lita på skolan och lärarna.

Vi måste tillbaka till

konsekvenser för tilltag.

Lagen är bra, låt oss

använda den.

Brandskyddsföreningen har uppvaktat

Försvarsdepartementet. Ett huvudfel enligt

föreningen är att staten enbart kommunicerat

lagen med Räddningsverket och de kommunala

räddningstjänsterna. Därför känner

alldeles för få till vilket ansvar de har.

Fler måste prata om lagen och den enskildes

ansvar. Det borde exempelvis vara Skolverkets

uppgift att se till att skolorna förstår vad

lagen kräver, Socialstyrelsen att informera

till vårdanläggningar och Boverket till fastighetsägare,

anser Brandskyddsföreningen.

– Dessa myndigheter måste börja jobba

med frågorna, men det står inte en rad om

brandskydd i dessa myndigheters regleringsbrev.

När det gäller miljöfrågor och mångfald

går kraven ut på bred front, så borde det

vara med den enskildes ansvar mot olyckor

också, säger Göran Schnell och fortsätter:

– Varje vecka har vi 12 000 olycksfall som

renderar sjukhusbesök och samtidigt vet färre

än tio procent av befolkningen att de har

ett eget ansvar. Det är dags att göra något.

PER LARSSON

– Husägare begär sänkning av taxerin

Ulrika Burman

Göran Schnell Eva Ljungqvist

Hon gav ett räkneexempel: När en

elev går ur nionde klass har denne

varit 6 665 timmar i skolan. Räknas

all dagar från 0-16 år innebär det

att man haft eleven 1,15 minuter

per dag.

– Det hörs ofta att ”det måste

skolan göra”. Vi gör mycket, men

vi kan inte göra allt, sa Burman.

Gert Åkesson är rektor på Sundsgymnasiet

i Vellinge som till stor

del förstördes av en brand anlagd

i en papperskorg.

8 000 böcker i biblioteket gick

upp i rök, likaså läromedelsförråd,

referensmaterial, dator, möbler och

andra inventarier.

Mycket var jobbigt, men en del positivt

hade branden också med sig.

Den stärkte banden mellan elever

och lärare. Faktum är att skolan


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 skolbränder

mot skolbränder

Anlagda skolbränder är ett samhällsproblem. I Malmö krävde

förespråkare att myndigheterna, inte bara räddningstjänsterna,

börjar använda lagen och tuffare tag mot de som anlägger bränder.

Foto: Peter Lundgren

som nu delvis lever i provisoriska

lokaler har fått fler sökande till

kommande läsår.

De flesta skolbränder sker dagtid,

men det här var en kvällshändelse.

Vilket fick Åkesson att reflektera

över sina första skolår på en

byskola.

– Där bodde någon på skolan,

kanske var det vaktmästaren eller

någon lärare. Det är kanske en

lösning i framtiden när vi bygger

skolor, att någon bor i en lägenhet

på skolan. Det löser inte grundproblemet

med anlagda skolbränder,

men det minskar risken kvällstid.

Hans Frank, skadechef på Länsförsäkringar,

blev engagerad i

försäkringsarbetet efter branden i

Vellinge. Han konstaterar att skolan

hade en bra organisation för

Sex frågor

till ministern

n Är utbildningsministern medveten om

problemet med anlagda bränder?

n Känner du till att det brinner mer än en

skola per dag och att skadekostnaderna är

en halv miljard per år?

n Hur ska vi få en skola där elever trivs, är

trygga och inte förstör för sig själva och

andra?

Är utbildningsminister Jan

Björklund medveten om problemet

med anlagda bränder?

Sirenen hade en rad frågor.

Tyvärr fick vi inga svar.

Antalet anlagda skolbränder har

fördubblats de senaste tio åren.

Numera är mer än hälften av

skolbränderna anlagda.

Skolbränder totalt beräknas

kosta 500 miljoner om året, det

motsvarar ungefär 1 000 lärartjänster.

Är ansvariga politiker medvetna

om detta?

Sirenen försökte få en intervju

med utbildningsministern. Vi

försökte också skicka över ett antal

frågor. Men vi fick inga svar.

– Utbildningsministern är

medveten om att skolbränder

är ett stort problem, säger hans

pressekreterare Anna Neuman.

Här ovan är de frågor Sirenen

skulle vilja att utbildningsministern

svarar på. Nu hoppas vi på

svar till nästa nummer trycks 15

augusti.

gsvärdet för att de bor nära en skola

att hantera krisen och snabbt få

igång utbildning igen. Det handlade

om 350 elever som behövde

skollokaler.

– Verksamheten är A och O, byggnaden

finns bara för att verksamheten

behöver den, sade han.

Anlagda bränder kostar försäkringsbolagen

stora pengar, och det

får försäkringstagarna vara med

och betala. Hur mycket påverkar

det premien? Hans Frank uppskattar

att företagen betalar 1 700 kronor

per år och privatpersoner 110

kronor per år för att täcka anlagda

bränder.

PER LARSSON

Gert Åkesson

19

n Måste vi få en skolbrand där människor

omkommer innan det händer något?

n Vad anser du att man ska göra åt problemet

med anlagda skolbränder?

n Är du beredd att ta några initiativ för att

vända trenden med skolbränder?

Hur ser utbildningsminister Jan Björklund på problemet med anlagda

skolbränder. Ministern får en ny chans att svara på Sirenens

frågor. Foto: Mikael Lundgren


20 oljeskydd

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Kustbevakningen och räddningstjänsten samövade

Tillsammans räddade

– Så tajt har vi aldrig jobbat förut. För första gången har jag lånat ut en radio till Kustbevakningen för att vi ska

kunna kommunicera. Jag har jobbat med oljeskydd i 15 år och det är första gången jag talat med Kustbevakningen

under en övning. I alla fall ett fall framåt, säger insatsledaren Per Anders Zachrisson, Vänersborg. Till höger Anders

Svensson, räddningstjänsten Östra Blekinge.

Övningsledningen Ulf Jonasson, räddningstjänsten

Gotland, Jan Fälteke, Kustbevakningen och Eva

Ljungqvist, räddningstjänsten Ystad, var missnöjda

med samverkan och beslöt göra ett nytt inspel.

Att skruva ihop 15-meterslängderna av länsorna

tog lång tid. De borde ligga i färdiga 300­meterslängder

ansåg insatsledaren Per Anders Zachrisson,

efter övningen.

SLITE. – Vi ska rädda ön.

10 000 ton olja hotade ömtåliga Gotlänska stränder

– och trots att det var första samarbetet med

Kustbevakningen, tvivlade inte insatsledaren Per

Anders Zachrisson om utgången: oljan skulle inte

nå land.

Även om utläggningen av länsor blev ett utdraget kämpande

talar mycket för den självsäkra målsättningen

höll; både fågelskyddsområden och badstränder klarade

sig.

Lyckligtvis var det inte olja den här gången utan två

kubikmeter osaltade popcorn som ”läckt” ut i Östersjön

utanför Slite.

– Med kraftigt ökande oljetransporter på Östersjön

är det snarast frågan när och inte om vi får en stor oljeolycka,

säger Karl-Erik Kulander, Räddningsverket.

Det var den första gången räddningstjänst och Kustbevakning

övade tillsammans i strandnära område.

Strikt sett har Kustbevakningen ansvaret ända fram till

stranden, men eftersom det är så mycket lättare och billigare

att ta upp oljan ute till havs än att sanera stränder

vinner samhället på ett obyråkratisk samarbete.

Förutsättningen var att en oljetanker kolliderat 20

distansminuter ost om Slite och att 10 000 ton olja

läckte ut. Det blåste hård ostlig vind.

Vid övningen deltog personal från Räddningsverkets

samtliga fem oljeskyddsförråd i Umeå, Vänersborg,

Karlskrona, Botkyrka och Visby. Kustbevakningen deltog

med sitt stora miljöbevakningsfartyg 181 och två

arbetsbåtar för oljeupptagningen i vattnet.

Kustbevakningens On Scene Commander (OSC) skötte

sin uppgift från båten en bit ut medan Per Anders

Zachrisson styrde på land. Länsstyrelsen bidrog med

miljöexperter som informerade om särskilt känsliga

områden.

Till att börja med gick det lite trögt. Kustbevakningens

arbetsbåtar zick-zackade runt och tog upp ”olja”

och strandskyddsdukarna kom på plats, men länsorna

dröjde. De kommer från oljeskyddscontainrarna i

15-meters längder att skruva ihop dem till längder på

flera hundra meter tog för lång tid.

I övningsledningen var man heller inte helt nöjd med

samverkan. Eva Ljungqvist, räddningstjänsten Ystad,

som lånats in av Räddningsverket för övningsupplägget

och som observatör beslöt tillsammans med Jan Fälteke,

Kustbevakningen, att göra ett nytt inspel.

– Båda organisationerna är stolta och duktiga på sitt

område. Vi såg att de ”samverkade” var och en på sitt

håll och ville tvinga dem att blanda besättningarna och

lösa uppgiften tillsammans, säger Jan Fälteke.

De ändrade förutsättningarna bestod i en vindkantring

som ledde till att ett nytt strandområde hotades.

De gavs också en deadline för att lösa uppgiften.

Och den här gången kom inte bara stranddukarna

snabbt på plats utan även länsorna.

– Tekniken kan killarna, men samverkan och kommunikation

kan förbättras. Inledningsvis var det trevande

och synkroniseringen mellan arbetsuppgifterna

– prioriteringen av strandduk kontra länsor – fungerade

inte. När man plockade folk från strandskyddet för att

få ihop länsorna gick det dubbelt så snabbt. Man kan

också utveckla samverkansbefälets roll och betydelse,

säger Eva Ljungqvist, som trots vissa invändningar ger

övningen godkänt:

– De har kommit långt när det gäller samarbetet och

kan vara nöjda, men det finns områden som kan bli

bättre.

Jan Fälteke håller med:

– Jag tycker vi kommit en bra bit på väg. Vi vill jobba

ihop och förstår varandra bra. Sker en stor olycka som

leder till resursbrist måste vi kanske jobba lite tajtare

än i dag. Visst har vi resurser, men inte tillräckliga för

ett stort utsläpp. Efter en vecka har vi ”förbrukat” personalen.

Text och foto: GUNNO IvANSSON


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 oljeskydd

de Slites badstränder

Kustbevakningens strandbekämpare och Räddningsverkets oljeupptagare Cirkus plockade effektivt upp ”oljan” (popcornen).

Strandduken kom snabbt på plats, men utläggningen fick kritik från observatörerna för att den hamnade för långt upp på land.

21

Daniel Romehed och

Örjan Sandblom, On

Scene Commander,

skötte ledningen från

båten. – Vi har fem olika

kommunikationssystem,

sex om jag ska ropa.

Men det har fungerat

bra. Jag ser från sjön och

in, räddningstjänstens

insatsledare utåt.


22 nyheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Räddningsverket startar

webbutbildning

Trenden i datavärlden är att

allt fler program blir webbaserade.

Så även Rib som tar

första steget med en webbutbildning

i farliga ämnen.

Utbildningen togs ursprungligen

fram för räddningstjänsten i

Stockholm där det fanns ett stort

antal brandmän som inte fått

någon uppdatering på farliga

ämnen de senaste 10-12 åren.

– Vad på brandbilen kan användas

vid en olycka med farliga

ämnen? Nästan alltid är det närmaste

stationen som kommer

först fram till en olycka, det är

sällan specialisterna och då måste

man ha en grundkunskap, säger

Susanna Ekströmer Lövgren,

nätpedagog, som byggde en

webbversion av utbildningen.

Den blev klar i april förra året

och efterhand har andra räddningstjänster

visat intresse för

utbildningen. Stockholm tog då

kontakt med Räddningsverket,

dels för få en kvalitetssäkring,

dels för att Räddningsverket

skulle ta över utveckling och

förvaltning av utbildningsverktyget.

– Vi såg hur det kunde användas

och har gjort det till vårt

verktyg för interaktiva utbildningar,

säger enhetschef Monica

Rhodiner, Räddningsverket.

Även Socialstyrelsen och Rikspolisstyrelsen

var intresserade

och lösningen blev att Räddningsverket

köpte verktyget och

står för stöd och support.

– Eftersom vi har många gemensamma

uppdrag med Socialstyrelsen

och Rikspolisstyrelsen

kan vi göra gemensamma delar

av en utbildning. Varje organisation

kan sedan fortsätta med

egna fördjupningar.

Utöver utbildningen i farliga

ämnen har man redan hittat en

ny utbildning anpassad för alla

blåljusmyndigheter, den nya

skadeplatsorganisationen som

kommer i höst.

– Vi tittar även på personsanering

och indikering. Och fler

myndigheter har visat intresse

för verktyget, säger Monica Rhodiner.

På Räddningsverket har verktyget

hamnat hos Rib-enheten

(Integrerat beslutsstöd för skydd

mot olyckor).

– Utbildningen passar bra in i

Rib-konceptet, vi har även Hazmat

training som bygger på interaktiv

utbildning. Vi ser det

som en första satsning på Webb-

Rib, säger Jan-Anders Holmlund,

projektledare på Rib.

Utbildningen består av tio

delar som ska tas i turordning,

det går inte att till exempel börja

med avsnitt sju och sen gå tillbaka

till avsnitt fyra.

Räddningsverket har övertagit det webbutbildningskoncept som

togs fram av räddningstjänsten i Stockholm för utbildning i farliga

ämnen. Verktyget är tillgängligt för alla blåljusmyndigheter

– Utbildningen följer ett

olycksförlopp och hoppar man

omkring får man inget sammanhang,

säger Susanna Ekströmer

Lövgren.

Att den består av kortare avsnitt

är en anpassning till en

brandmans vardag, om det

kommer ett larm är det bara att

avbryta. Vid nästa inloggning

startar programmet där man

avslutade.

– Det tar 2-4 timmar att gå

igenom och är ganska svårt på

sina ställen, säger Susanna Ekströmer

Lövgren, som nu arbetar

åt Räddningsverket med att

utveckla nästa steg, den nya skadeplatsorganisationen.

GUNNO IvANSSON

I höst kommer en gemensam

webbutbildning för alla

blåljusmyndigheter i den nya

skadeplatsorganisationen.

En utbildning i farliga ämnen

finns redan på Räddningsverkets

webbplats

www.raddningsverket.se


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

Till den nya modulen Spridning luft följer det med kartor för hela landet. Modulen hämtar automatiskt

väderdata från SMHI. Olika scenarier kan snbbt och enkelt projiceras på en karta.

Ny modul för

spridning i luft

Förra hösten ansåg Haverikommission

att Räddningsverket

borde ta fram ett verktyg

för att beräkna spridning av

farliga ämnen i luft. Nu finns

verktyget som en ny modul i

Rib, Integrerat beslutsstöd för

skydd mot olyckor.

Rekommendationen från Haverikommissionen

kom i rapporten

efter olyckan utanför

Kungsbacka 2005 då ett tåg

med tolv klorvagnar spårade

ur. Räddningstjänsten använde

Rib under insatsen för att göra

bedömningar av riskområdet. I

dåvarande version av verktyget

fanns ingen möjlighet att automatiskt

hämta in väderdata

vilket Haverikommissionen rekommenderadeRäddningsverket

att utveckla.

Inom ramen för EU-projektet

Preview (Prevention, Infor-

Skadeutfall. Genom

att föra markören

över utsläppsplymen

kan man se inte

bara ämnets koncentrationer

utan

också vilka områden

som har skadliga

eller dödliga koncentrationer.

mation and Early Warning for

European Civil Protection) har

Räddningsverket under ett par

års tid arbetat med en Rib-modul

för spridningsberäkningar

av farliga ämnen i luft. I den nu

färdiga modulen med namnet

Spridning luft kopplas väderdata

från SMHI till en karta.

– Hela spridningsmodellen är

ny. Tidigare var det mycket dyrt

att koppla kartor till programmet,

nu följer kartor över hela

Sverige med, säger Tore Eriksson,

chef för Räddningsverkets

Rib-enhet.

Olika scenarier kan projiceras

på kartan. Genom att föra markören

över utsläppsplymen kan

man se inte bara ämnets koncentrationer

utan också vilka områden

som har skadliga eller dödliga

koncentrationer. Alla data om

ämnet finns lätt tillgängliga.

– Om man i tidigare versioner

ville se effekterna av en vindkantring

var man tvungen att skriva

in vindriktningen i grader. Det

var inte alltid lätt och nya versionen

har en kompassnål som

vrids till önskad riktning.

Sedan tidigare finns ett samarbete

med Luft i väst och räddningstjänster

i den regionen kan

välja att i stället hämta väderdata

från deras system Alarm.

Rib har kommit att innehålla

allt fler moduler som utvecklats

för andra miljöer. Ett starkt önskemål

från användarna att man

ska kunna arbeta med det mesta

utifrån sin karta.

– Nästa fas blir att integrera

alla verktyg så man arbetar i en

och samma miljö, säger Tore Eriksson.

GUNNO IvANSSON

Fortsatt många sökande till SMO

23

1 001 personer sökte till Utbildningen i skydd mot olyckor

(SMO) inför höstterminen, varav 107 är kvinnor (10,7 procent).

Förra våren sökte totalt 1 050 personer varav 104 kvinnor (9,9

procent). Det är med andra ord ett fortsatt stabilt söktryck till

SMO, vilket också omfattar det nyare distans-alternativet.

Inom Centrum för risk- och säkerhetsutbildning(CRS) hade

man förväntat sig att söktrycket skulle bli lägre den här omgången

än tidigare, med tanke på att skolorna i Rosersberg och

Skövde försvinner i statlig regi vid årsskiftet.

– Kanske känner man inte till att skolorna är under förändring

eller så vet man om det och litar på att det löser sig på ett bra

sätt, säger Ann-Kristin Berghel, marknadsförare på CRS.

282 sökte till Revinge, 214 till Rosersberg, 158 till Skövde och

136 sökte till Sandö. Intressant är att det är 211 förstahandssökande

till distansutbildningen, vilket teoretiskt gör den till den

tredje populäraste ”skolan”.

53 döda i bränder under januari-maj

Vid 50 bränder omkom 53 personer under årets fem första

månader. Det pekar mot en årssiffra på fler än 100 döda, vilket

skulle bli ett bakslag på en nedåtgående trend de senaste fyra

åren. 2004-2007 omkom i snitt 87 personer i bränder i Sverige.

Sommaren brukar vara mera befriad från allvarliga bränder

jämfört med vintermånaderna. Men i år började också juni illa,

när två personer omkom i en båtbrand på Käringön.

Tonårstjejer krävs på 32 miljoner

Länsförsäkringar kräver tre tonårstjejer på 32 miljoner kronor.

Orsak: de anlade en brand som förstörde badhuset i Brunflo.

Det var för ett år sedan som badhuset förstördes i brand.

Vid tingsrätten i Östersund dömdes en 16-årig tjej till 150 timmars

ungdomstjänst för allmänfarlig vårdslöshet. De övriga två

som var inblandade var för unga för att dömas.

Länsförsäkringar ställer skadestånd på 32 miljoner kronor på

de tre tonårstjejerna. Man överlåter åt tingsrätten att ta ställning

till om summan är skälig och räknar med att summan kommer

att jämkas. Men 32 miljoner är vad skadan kommer att kosta

bolaget och dess försäkringstagare.

– Å ena sidan vill vi inte spoliera unga människors liv med krav

som skulle knäcka dem helt. Å andra sidan är det viktigt att markera

att alla har ansvar för sina handlingar, säger skadechef Kent

Jönsson till Östersunds-Posten.

Östersunds kommun har ställt krav på 400 000 kronor i skadestånd,

vilket är det samma som kommunens självrisk.

Extremt torrt i skog och mark

Vid pressläggningen av detta nummer av Sirenen var det väldigt

torrt i skog och mark. Skogsbränder rasade i norra Hälsingland

och brandrisken var en sexa på den sexgradiga skalan i södra

Sverige och en bit upp i mellan-Sverige. I flera län infördes eldningsförbud.

På Räddningsverkets hemsida finns skogsbrandriskkartor,

som kontinuerligt uppdateras. www.raddningsverket.se

Första brandingenjörerna i Luleå

De första brandingenjörerna har tagit examen från Luleå tekniska

universitet. Utbildningen är het. Utbildningen har 30 platser

och det går tre sökande på varje plats. När utbildningen startade

fanns bara åtta platser, och det är de som nu tagit examen.

Strömstad bäst på krisberedskap

Civilförsvarsförbundets hedersutmärkelse ”Årets krisberedskapskommun”

går i år till Strömstad.

För att få priset ska man bland annat ha en plan för hur enskilda

och frivilliga resurser kan tas tillvara i samband med kris.

Dessutom ska man ha minst en person i kommunen som arbetar

med beredskaps- och säkerhetsfrågor.

Ny webbportal för krisinformation

Sedan 29 april finns en nationell webbportal för krisinformation,

Krisinformation.se Den riktar sig i första hand till allmänhet och

media med information om samhällets krisberedskap och vilka

myndigheter som har ansvar vid olika kriser. Portalen drivs av

Krisberedskapsmyndigheten.

Förtydligande om jämställdhetsstrateg

I förra numret av Sirenen hade vi en intervju med Räddningsverkets

jämställdhetsstrateg Dennis Kullman. Av artikeln framgick

att Kullman redan skulle vara anställd även i Myndigheten för

samhällsskydd och beredskap (MSB). Enligt uppgifter till Sirenen

hade Kullman i samband med anställningen i Räddningsverket

utlovats fortsatt tjänst efter årsskiftet i MSB. Detta stämmer inte

meddelas från kommittén som organiserar MSB. Det är hittills

enbart generaldirektören Helena Lindberg, utnämnd av regeringen,

som formellt är anställd i MSB.


24 nyheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Inget generellt krav

på bostadssprinkler

STOCKHOLM. Räddningsverket

driver inget generellt

krav på sprinkler i bostäder.

Däremot har man sedan 2002

arbetat för krav på sprinkler

i äldreboenden. Räddningsverket

tror också på vattendimma.

Det berättade Mette Lindahl Olsson,

Räddningsverket, när hon

under Sprinkler-seminariet i

slutet av april redogjorde för

myndighetens syn på sprinkler.

Hon slog inledningsvis fast var

ansvaret ligger enligt lagen om

skydd mot olyckor.

– Brandskydd är inte räddningstjänstens

ansvar. Det är

ägaren eller nyttjanderättshavaren.

Det ska vi aldrig glömma

bort. Det innebär också att vägen

dit måste få se lite olika ut.

I bland är branschen själv största

hindret för förändringar.

Det sista var en passning åt

sprinklerbranschen för motståndet

mot vattendimma och den

portabla släckutrustning som

Räddningsverket tror på.

– Fördelen med vattendimma

är att systemen är lättare att efterinstallera,

rören är tunnare

och det går åt mindre vatten,

säger Björn Albinson, Räddningsverket.

Räddningsverket satsar framförallt

på att olika former av boenden

för äldre och funktionshindrade

ska sprinklas.

– Det talas ofta om funktionshindrades

tillgång till byggnader,

men inte alltid om frångänglighet.

Räddningsverket ställer upp

tre kriterier för brandskyddet

inom äldreboenden. Om de

boende själva förväntas kunna

uppmärksamma larm och

utrymma inom tre minuter

räcker det med brandvarnare.

Under många år har det

funnits ett motstånd mot att

sprinkla vägtunnlar. Ny forskning

och teknik har på senare

år ökat intresset.

– Fullskaleförsöken vi genomförde

i norska Runehammar

2003 gav chockerande siffror

på brandeffekt från en enda

långtradare, berättade Magnus

Arvidson, SP.

Dessutom har ett antal tunnelbränder

visat på dramatiska

Räddningsverket satsar framförallt på att olika former av boenden för äldre och funktionshindrade

ska sprinklas. Om de boende inte får hjälp med utrymningen inom tre minuter ska boendet sprinklas.

– Det är inte rimligt att utrymningen ska klaras via fönster och trapphus för människor som inte själva

kan gå, säger Mette Lindahl Olsson, Räddningsverket.

Om de boende inte klarar detta

själva, men kan få hjälp av utbildad

personal inom tre minuter

räcker det med rökdetekterande

automatiskt brandlarm i bostaden.

Uppfylls inget av dessa två

kriterier är det boendesprinkler

som gäller.

Enligt byggreglerna ska det

Fler vägtunnlar sprinklas

konsekvenser. Han jämförde

följderna av två tunnelbränder

från förra året. Den ena i Santa

Clarita Tunnel i USA, den andra

i Burnley Tunnel i Australien.

Santa Clarita är 165 meter lång

och osprinklad.

När en långtradare fattade eld

omkom tre människor, minst tio

skadades. Det slog ut flammor

från båda mynningarna, tunneln

skadades svårt och var avstängd i

en månad. De direkta kostnader-

normalt finnas två av varandra

oberoende utrymningsväger.

Den ena får utgöras av fönster

och med hjälp av räddningstjänstens

stegresurser eller ganska

vanligt, två trapphus.

– Det är inte rimligt att utrymningen

ska klaras via fönster och

trapphus för människor som

na uppskattades till över motsvarande

100 miljoner kronor.

I den sprinklade Burnley-tunneln

uppstod brand efter en

trafikolycka som involverade

tre lastbilar och fyra personbilar.

Tre omkom och två blev lätt

skadade. Sprinklersystemet kontrollerade

och släckte branden

på en timme. Tunneln öppnades

delvis för trafik efter fem timmar

och de direkta kostnaderna beräknades

till motsvarande åtta

inte själva kan gå. I byggreglerna

borde man inte få tillgodoräkna

sig räddningstjänstens resurser

för utrymning. Ska vi acceptera

såna lösningar när det egentligen

borde lösas i byggkonstruktionen?

Storbranden på Rud i Karlstad

för ett antal år sedan orsakades

miljoner kronor.

I Västvärlden är få tunnlar

sprinklade medan det är vanligt

i Japan. Förklaringen är att Piarc

(World Road Association), en

sammanslutning av nationella

Vägverk, direkt har avrått från

att installera sprinkler i tunnlar.

– Piarc bygger delvis på försök i

Schweiz, men det känns som om

det är mycket tyckande, mycket

okunskap och kanske lite politik,

säger Magnus Arvidson.

av att en äldre storrökare tappat

en cigarett. Hemtjänsten hade

tidigare noterat brännmärken

efter cigaretter i golvmattan

men visste inte hur man skulle

hantera saken.

– För den här typen av riskpersoner

och äldre som inte klarar

sig själva rekommenderar Räddningsverket

lätt monterbara automatiska

släcksystem.

Boverkets byggregler är under

revidering och kommer preliminärt

i en ny version 2010. Trots

Räddningsverkets uppvaktningar

är det tveksamt om krav på

sprinkler i äldreboenden finns

med i den nya utgåvan.

– Vår inställning är att sprinkler

är bra, men vi är tveksamma

till att sätta det som en miniminivå;

att vi då får en för

hög lägstanivå, säger Staffan

Abrahamsson, brandingenjör

på Boverket.

Enligt Staffan Abrahamsson

finns ingen politisk opinion för

sprinklerkrav.

– Ska man inte få bygga utan

sprinkler blir det dyrare och

signalerna från politikerna är

snarare att vi inte får fördyra

byggandet.

Boverket skulle hellre se att

Räddningsverket driver sprinklerfrågan

rättsligt enligt Lagen

om skydd mot olyckor.

– Då kan man peka ut enskilda

byggnader där brandskyddet

verkligen är dåligt. Det är kanske

inte i nybyggen vi har det sämsta

brandskyddet. Nybyggen står för

1-2 procent per år av byggnadsbeståndet

vilket innebär att vi

fortfarande inte kommer åt de

befintliga 98 procenten.

GUNNO IvANSSON

Piarc har numera tonat ned

argumenten mot sprinkler och

sprinklerkostnader vägs nu mot

kostnader och konsekvenser av

en brand.

– Försök och praktik har visat

att sprinkler kan förhindra konsekvenserna

av en brand. Brand i

en långtradare får inte bli brand

i 20 fordon. Därför ska vi sprinkla

tunnlar.

GUNNO IvANSSON


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

Dubbel förstainsatsperson. Deltidsförman Gunnar Johansson kör släckenheten, deltidsbrandman Henrik Nordin räddningsenheten. De har med fordonen dygnet runt under

beredskap. Det gör att räddningstjänsten snabbt har två personer på skadeplats. Övriga tre i styrkan hämtar släckbilen på stationen. Foto: Per Larsson

VÄSTERÅS. Förstainsatsperson blir allt

vanligare.

Mälardalen har valt två förstainsatspersoner

per insatsstyrka.

– Vi kommer att ha rysligt mycket

fordon, men jag tror vi blir effektivare,

säger ställföreträdande räddningschef

Per Vikner.

Mälardalens brand- och räddningsförbund

har i beredskap två förstainsatspersoner

vardera i Hallstahammar, Surahammar,

Kolbäck och Virsbo.

Det innebär att när larmet går sticker

två personer direkt till olycksplatsen i varsin

bil, övriga tre åker till stationen och

kommer efter med släckbilen.

Varför två bilar?

– Dels är det en trygghetsaspekt. Det

fanns en oro för att vara ensam på olycksplatsen.

Dels tror vi att vi blir effektivare.

Jobbar två personer tillsammans går det

ofta tre gånger så fort som om man är ensam,

säger Vikner.

Mälardalen har köpt in fem VW Caddy

till förstainsatspersonerna, en del kvarvarande

folkabussar byts ut efterhand.

De två bilarna på varje station har olika

utrustning:

n Förstainsatsfordon med släckenhet

(Fire Express). Högtrycksaggregatet har

180 liter i tanken och förbrukar 35 liter

i minuten. Styrkeledaren kör släckenheten.

n Förstainsatsfordon med räddningsenhet.

Är försedd med sjukvårdsutrustning

SURAHAMMAR. Effektivare, men

också mer utsatta i tjänsten.

Så ser brandmän i Surahammar

på uppgiften som förstainsatsperson.

– Vi är definitivt snabbare på plats,

snittiden är nog tre-fyra minuter

snabbare, säger Henrik Nordin,

deltidsbrandman.

Surahammar har kört med två

förstainsatspersoner sedan september.

Stationen har både heltids-

och deltidsbrandmän. Den

bil som är utrustad för släckning

bemannas alltid av en deltidsförman.

Räddningsenheten bemannas

måndag-torsdag av heltidsstyrkan,

fredag-söndag ligger uppgiften på

deltiden.

– Vi hade livliga diskussioner i

början. Men jag tycker fördelarna

Dubblar insatsen

– det ska Mälardalen vinna på

och ytlivbräda. Övriga i skiftstyrkan

roterar som förstainsatsperson

på fordonet.

Det var ur diskussioner kring

kostnad och nytta som Mälardalen

började fundera på att

satsa på förstainsatsperson. En

utredning visade att de skulle

göra mest nytta på deltidsstationerna.

Merkostnaden för de åtta fordonen är

runt 400 000 kronor per år. Under första

kvartalet i år beräknades intjänad samhällsnytta

till 200 000 kronor.

– Det är tidsfaktorns betydelse som beräknas.

Men siffran är låg, vilket beror

på bristfälliga rapporter. Just nu gissar

vi tider.

Därför ska effekten av förstainsatsperson

beräknas mer noggrant. Räddningsverket

är med och bidrar till djupgående

kontroll av insatserna. Det innebär att

avancerade GPS-mottagare installeras

i varje fordon. Räddningstjänsten får

överväger. De flesta som omkommer

i trafikolycka gör det på grund

av ofri luftväg. Det kan vi oftare åtgärda

om vi är snabbare på plats.

Dessutom har befälen mer tid för

lägesbedömning, säger Henrik

Nordin.

– Jag tror det är bra om förmannen

är på plats tidigt. Nackdelen

kan vara när det är rökdykning på

gång. När vi åkte alla fem i en bil

kunde vi kolla av varandra så vi var

redo när vi kom fram. Det är inte

längre möjligt när vi åker i olika

fordon, säger Jan-Erik Tingström,

heltidsbrandman.

Brandmännen konstaterar också

att man blir mer utsatt som förstainsatsperson,

man kan tvingas att

ta chanser i stället för att vänta in

styrkan.

Per Vikner

– I snitt tre-fyra minuter snabbare

automatiskt alla tider för start,

ankomst, avslutad insats, och så

vidare.

– Med säkrare tider tror vi att

den ökade samhällsnyttan kommer

att visa sig vara sex miljoner

kronor om året.

Och ökad samhällsnytta är till

viss del det samma som minskat

mänskligt lidande.

– Nu får faktiskt deltiden avsevärt

större möjligt att vara avgörande

mellan liv och död. Inte varje gång, men

någon gång kommer man att rädda liv.

Är styrkeledaren först på platsen hinner

denne orientera sig och planera insatsen.

Med högtrycksaggregatet kan viss släckning

göras. Vattnet räcker drygt fem minuter,

och när det är slut bör släckbilen

vara framme.

Den senaste månaden har, enligt Vikner,

förstainsatspersoner lyckats begränsa

brand i en lastbil med sågat virke från

totalskada till enbart skador på hytt och

– En nackdel kan också vara att

vi blir många bilar. Vi kan med

stöd från Hallstahammar vara sex

bilar. Kommer dessutom förstärkning

från Västerås, polisen och ambulansen;

då blir det trångt. Och

allmänheten kanske undrar om vi

slösar med resurser, säger Jan-Erik

Tingström.

Brandmännen i Surahammar

känner nu att de behöver övningar

som är anpassade till deras nya sätt

att jobba.

– Vi måste övas efter vår verklighet.

Där har vi en del att göra inom

förbundet, fortfarande har vi övningar

som inte stämmer med hur

vi är organiserade, säger Jan-Erik

Tingström.

PER LARSSON

25

motorrum, samt släckt en husvagn på en

garageuppfart som vid framkomst precis

var på väg att sprida sig vidare in i det

intilliggande boningshuset.

– Jag är helt övertygad om att detta är

rätt väg att gå.

Mälardalen började med förstainsatsperson

på prov 2006. Nu ska verksamheten

rulla på i åtminstone två år innan den

utvärderas.

Per Vikner ser också andra möjligheter

för förstainsatsperson. I Kvicksund, mittemellan

Västerås och Eskilstuna, bor runt

1 000 personer. Där finns ingen brandstation.

Men varför inte en förstainsatsperson

som har utryckningsfordon med sig

dygnet runt?

– Men då säger en del att man måste ju

ha brandstation också.

Måste man det?

– Ja, måste man det?

PER LARSSON

Alla tider ska mätas

Snabbare bilar som snabbare är på plats.

Men vilken nytta gör de? Det ska Räddningsverket ta

reda på.

– Vi ska mäta tid som sparas, vad räddningstjänsten gör

snabbare och vilken nytta den gör, säger brandingenjör

Anders Axelsson.

Räddningsverket köper helt enkelt insatsdata av Mälardalens

brand- och räddningsförbund. Och ska sedan ta

fram fördjupad statistik.

– Vi kommer att få fram alla tider. Skillnaden i tid mellan

förstainsatsfordon och släckbil är viktig, totaltiden för

insatsen likaså. Insatsstyrkorna ska dessutom skriva utförligare

insatsrapporter.

Räddningsverket betalar närmare 300 000 kronor för

statistikunderlag under två år

– Det här är ser vi som ett sätt att stödja de som vill utveckla

räddningstjänsten, säger Anders Axelsson.

Efter två år det meningen att man ska få en värdering

av den organisationsform som Mälardalen valt. Sannolikt

kommer forskare att granska vad förväntad tidsvinst

betyder ekonomiskt.


26 nyheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Bara var fjärde kommun har

aktuellt handlingsprogram

Kommunerna lever inte upp

till väsentliga delar av Lagen

om skydd mot olyckor (LSO).

Endast var fjärde kommun

har ett aktuellt handlingsprogram

och det är stora

eftersläpningar i de viktiga

brandskyddskontrollerna.

Lagen om skydd mot

olyckor

Detta framgår av Räddningsverkets

återkommande uppföljning

av kommunerna och hur väl de

lever upp till lagen.

I handlingsprogrammet för

skydd mot olyckor beskriver

kommunen sin ambitionsnivå.

Det är ett politiskt styrdokument

som ska antas för varje ny mandatperiod.

För den nu gällande perioden,

2007-2010, hade i november

2007 endast 10 procent av

kommunerna beslutat om handlingsprogram.

I mars 2008 hade

siffran stigit till knappt 20 procent.

Fyra av fem kommuner hade

alltså inget aktuellt handlingsprogram,

lite på nåder kör de

vidare med det program som

antogs för mandatperioden

före 2007.

Vid senaste avstämningen (mitten

av maj i år) hade 45 av 202

(22 procent) räddningstjänstkommuner

antagit handlingsprogram

för förebyggande och

räddningstjänst.

– Vi var nog lite naiva när vi

trodde att de flesta skulle vara

klara hösten 2007. Jag befarar att

en del kommer att dröja ända till

2009, säger Björn Johansson på

centrala tillsynsmyndigheten

Räddningsverket.

Kommer alla att ha antagit

handlingsprogram innan mandatperioden

är slut 2010?

– Jag skulle bli förvånad om

det inte blir någon som slirar

så länge.

I Norrbottens och Kalmar län

har ännu ingen kommun antagit

handlingsprogram.

Kommunerna tycks alltså delvis

strunta i lagen. Regionala

myndigheter (länsstyrelserna)

och den centrala (Räddningsverket)

tycks inte kunna göra

något.

Har staten tappat kontrollen

över sin tillsyn av hur kommunerna

hanterar LSO?

– Nej, men det finns en risk att

handlingsprogrammen blir för

gamla och därmed inte är de

styrdokument de vara tänkta att

vara. De blir i praktiken hyllvärmare,

säger Björn Johansson.

Har staten några sanktionsmöjligheter?

– Egentligen inte. Länsstyrelsen

kan förvisso vända sig till

Räddningsverket och vi därefter

gå vidare till regeringen om

vi tycker att kommunens ambitionsnivå

är för låg. Men det har

Fördjupade olycksundersökningar

Fördjupade olycksundersökningar

görs för att lära från

olyckor, men det är inget som

majoriteten kommuner tycks

prioritera.

Räddningstjänsterna genomförde

förra året 1 200 sådana

undersökningar.

Av de 1 200 undersökningarna

har inte mindre än 400

genomförts av Jönköping och

400 är traditionella brandorsaksutredningar

som funnits i

många år. Återstår gör 400 renodlade

olycksundersökningar,

Brandskyddskontrollerna utförs inte i den omfattning som krävs. Det handlar om kontroll av bland annat

vedeldade anläggningar och skorstenar, alltså sådant som har stor betydelse för brandsäkerheten.

ett mycket magert facit.

Jönköping har infört ett mellansteg

mellan traditionell

insatsrapport och fördjupad

olycksundersökning, en tilläggsdel

till insatsrapporten. Dessa

har räknats in i statistiken och

därför står Jönköping i en klass

för sig.

Tio-i-topp i övrigt: Räddningstjänsten

Syd 57, Nerike 48, Västra

Blekinge 34, Landskrona 31,

Storgöteborg 25, Södra Älvsborg

23, Ängeholm 21, Bergslagen

och Habo 20.

I många andra kommuner och

hittills bara hänt en gång.

Även när det gäller brandskyddskontroller

ligger kommunerna

på efterkälken, särskilt de

tvååriga fristerna. Kommunen

ska förutom rengöring (sotning)

ansvara för att bland annat skorstenar

och tak kontrolleras ur

brandskyddssynpunkt, brandskyddskontroll.

Dessa kontroller

ska utföras med olika intervall,

två, fyra eller åtta år.

– Kontrollerna vartannat år

omfattar riskfyllda objekt som

vedeldade anläggningar, ja även

braskaminer som används ofta.

Där genomförde kommunerna

förra året bara 65 procent av de

kontroller de borde ha klarat av,

säger Björn Johansson.

Det har sagts att det är brist på

kontrollanter och Räddningsverket

har fått kritik för att inte

utbilda tillräckligt många. Sam-

förbund är resultatet mycket

sämre. Här några exempel:

Stockholm 10, Södra Roslagen

3, Mälardalen 3, Dala Mitt

2, Attunda 1.

Inte mindre än 81 kommuner/

förbund har rapporterat att de

inte utförde en enda olycksundersökning

under 2007, däribland

Nacka, Västra Sörmland,

Kristianstad, Varberg, Norra

Älvsborg, Ale, Höga Kusten och

Sundsvall-Timrå.

– Uppenbarligen finns det

många kommuner som tycker

tidigt fylls inte de kurser som

verket anordnar.

Ulf Lindén, vd för Skorstenfejarmästarnas

Riksförbund,

säger:

– Det finns kontrollanter, problemet

är att de är ojämt fördelade

över landet. En annan förklaring

till att alla kontroller inte

genomförs är att det hela tiden

tillkommer nya objekt med tvåårsfrist.

Han tillägger:

– Men visst, jag kan hålla med

om att fristuppfyllnaden borde

ha varit högre. Ytterst är det upp

till kommunerna att prioritera.

Det är kommunerna som är beställare

och jag har en känsla av

de är för dåliga att följa upp det

de beställt. Vi ser gärna ett ökat

engagemang från kommunernas

sida.

STIG DAHLÉN

att olycksundersökningar inte

är viktigt. Det är förvånande,

säger Björn Johansson, brand-

ingenjör på Räddningsverkets

tillsynsavdelning.

Bland flera exempel på större

organisationer som inte genomförde

en enda undersökning

2007 finns alltså Sundsvall-Timrå.

Anser ni inte att det är viktigt

att lära från olyckor?

Så här svarar räddningschefen

Peter Löthman:

– Självklart är detta viktigt, så

jag är missnöjd med tillsynssta-

Fler siffror ur

uppföljningen

n Kommunerna genomförde

förra året 16 902 tillsynsbesök,

samma nivå som 2006 (men en

40-procentig minskning jämfört

med den tidigare brandsynen).

Tillsynen av ”Hotell och andra

tillfälliga boenden” ökade kraftigt

2007. Många tror att det är

en följd av dödsbranden i Hotell

Borgholm för några år sedan och

de brister som uppdagades där.

Detta anses också avspegla sig

i antalet förelägganden, som

ökat kraftigt de senaste åren,

424 (2005), 776 (2006) och

1 085 (2007). Ölands Kommunalförbund

hade 25 förelägganden

förra året. Södertörnförbundet

toppade den ”ligan”

med 142 förelägganden, före

Leksand och Uppsala, båda 120.

n Kommunen kan medge att

fastighetsägare själva svarar för

sotning på den egna fastigheten.

2006 kom 13 500 sådana

ansökningar, 300 avslogs. I fjol

sökte 17 200 och nästan 600 fick

avslag.

n Vid årsskiftet 2007/08 fanns

det 60 heltidsanställda kvinnliga

brandmän, en ökning med tre

sedan föregående årsskifte.

n Uppföljningen av deltidsanställd

räddningstjänstpersonal

(inom parentes siffran för 2006):

189 kommuner hade deltidsanställd

personal (193).

Deltidspersonal fanns på 642

brandstationsorter (637). 139

kommuner uppgav att de hade

svårt med rekrytering (130).

n Ett 40-tal kommuner saknar

avtal om gränslös samverkan

med sina grannkommuner.

n 55 procent av räddningstjänstkommunerna

bedrev 2007

IVPA (I väntan på ambulans).

Vill inte kommunerna lära från olyckor?

tistiken. Vi var på gång tidigare

med en utredningsmodell. Men

den blev inte bra, därför gjorde

vi omtag förra året. Vi hade heller

ingen organisation som kunde

förvalta resultaten.

– Hösten 2007 tog vi fram en

ny modell och rekryterar just nu

en person som under två år ska

jobba med detta, förhoppningsvis

med start efter sommaren. Vi

har också utbildat fler ur personalen

på olyckundersökningar.

Hittills i år har vi gjort två undersökningar,

säger Löthman.


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

Säkerhetsguiden

Guide till

säkrare

konserter

Sommar betyder ofta stora

konserter.

Lagom till utomhussäsongen

presenterar Räddningsverket

en ”Säkerhetsguide

för evenemang”.

Det är en gedigen sammanställning

på 228 sidor i A4format.

Arbetet har pågått

sedan 2002 och två år senare

kom ett regeringsuppdrag till

Räddningsverket och Rikspolisstyrelsen.

Musikbranschen har deltagit

aktivt i framtagandet av

guiden. Ett tiotal myndigheter

deltog (inom sina respektive

ansvarsområden) i den slutliga

granskningen av guiden.

Den riktar sig till arrangörer,

myndigheter och andra

intressenter.

Guiden är en vägledning för

hur man planerar ett säkert

evenemang. Den presenterar

inte bara gällande regler, utan

syftar också till att skapa en

samsyn när det gäller säkerhetsbegrepp.

– Jag hoppas att arrangörer

och berörda myndigheter med

hjälp av guiden får lättare att

tala med varandra och att den

leder till att man tillsammans

gör en tidig planering av ett

evenemang, säger projektledaren

Margareta Nisser-Larsson

vid Räddningsverket.

Säkerhetsguiden har 18 kapitel,

som täcker in allt från

planering till genomförande

och avveckling av ett evenemang.

Även säkerhet vid camping

samt ljud- och specialeffekter

har fått egna kapitel.

Upplagan är 2 000 exemplar

och guiden har kostat 3,5 miljoner

kronor att producera

(förutom arbetskostnad på

berörda myndigheter).

Beställning kan ske från

Räddningsverkets publikationsservice.

Priset är 250

kronor.

Guiden finns även som pdf

på Räddningsverkets hemsida,

www.raddningsverket.se (gå

in under ”Förebyggande” och

”Evenemang”).

Räddningen är kvalitetssäkrad. Räddningsverkets sök­ och räddningsstyrkor blev klassificerade av experter under en övning i Skövde.

Bilden är från Skanskas dagbrott i Skövde, Jan­Olov Nyman och Peter Eriksson letar efter överlevande. Foto: Thomas Johansson

Sök– och räddningsövning

Hjälpens kvalité säkrad

Räddningsverkets sök- och räddningsstyrka

har klassificerats.

– Det innebär att den hjälp vi kan

erbjuda är kvalitetssäkrad, säger David

Norlin, Räddningsverket.

Det finns tio sök- och räddningsstyrkor i världen

som är klassificerade, eller kvalitetssäkrade.

De två senaste blev det i Skövde sista

veckan i maj.

Det var Räddningsverkets sök- och räddningsstyrka

med 78 personer och tolv hundar

samt en norsk styrka.

– Klassificeringen gäller i fem år. Därefter

måste vi omklassificeras, säger övningsledaren

Jan-Olof Säll.

Om styrkan genomför en insats kan man

slippa krav på omklassificering.

Det är Insarag, FNs rådgivande grupp för

internationella sök- och räddningsgrupper,

som vill kvalitetssäkra de styrkor som

finns.

Experter från Nya Zeeland, England, Polen,

Finland, Holland, USA, Sydafrika och Singa-

Jan Wisén, Stockholms brandförsvar, Cecilia Uneram, Räddningstjänsten

Västra Sörmland och Stefan Bergström, Karlstadregionens

räddningstjänstförbund diskuterade under överinseende av Helena

Lindberg, MSB­kommittén, kundundersökningen och framtidsfrågorna

på Räddningsverkets kunddag i Stockholm. Foto: Åke Svensson

pore granskade de svenska och norska styrkorna

som övade i fem dagar.

– Det är inte bara räddningsarbetet de granskar,

experterna kollar allt. Hur vi förbereder

oss, hur vi dokumenterar, vilka medicinska

resurser vi har, med mera, säger Säll.

Sök- och räddningsstyrkan samlades måndag

morgon i Kristinehamn, övade hela

veckan i Skövde och återställde material i

Kristinehamn på fredagen.

Lars-Göran Uddholm, Södertörn, var insatschef

för den svenska gruppen som fick

kryss i alla rutor hos experterna och därmed

godkändes.

Klassificeringen innebär att Sverige kan

erbjuda kvalitetssäkrad hjälp.

Vilken betydelse har det för landet som

har behov av hjälp?

– I jordbävningssituationer dyker det upp

alla möjliga grupper. Det är inte alltid bara

hjälp, utan även en belastning för berörda

länder att hantera alla som vill hjälpa till. Nu

vet man vad vi kan och därmed hur vi kan

användas, det underlättar koordineringsarbetet

av insatser i ett jordbävningsområde,

Ett 30-tal av Räddningsverkets

kunder samlades den 29 maj

till en kunddag på Stockholm

City Conference Centre vid

Norra Bantorget.

Under kunddagen presenterades

och diskuterades resultaten

från verkets Nöjd-Kund-undersökning

och från studien Framtidens

risker och säkerhetsarbete.

Dagens avslutades med att

Räddningsverkets avgående generaldirektör

Göran Gunnarsson

summerade dagen med att sända

en förhoppning om att det styr-

27

säger David Norlin.

Han tror att det i framtiden kan bli så att

drabbade länder bara begär hjälp av klassificerade

styrkor.

Men om det inträffar en jordbävning är

det inte säkert att Sverige skickar just de

78 personer som nu var med och blev klassificerade?

– Nej, men det är inte personerna utan

styrkan som är klassificerad. Det är hur vi

är organiserade och jobbar som styrka som

bedömts, säger Norlin.

Några andra fördelar med övningen än

att styrkan blev godkänd?

– Vi har genomfört saker vi aldrig gjort förut

och därmed höjt kompetensen. Övningen

i sig gav stora vinster.

Sedan tidigare fanns fem klassificerade

styrkor i Europa, två i USA och en i Asien. Den

senaste gången svenska sök- och räddningsstyrkan

skickades på uppdrag var i samband

med jordbävningen i Algeriet 2003.

Kunddag med

Räddningsverket

PER LARSSON

system som införts i Räddningsverket

också ska förvaltas i den

kommande myndigheten. Det

handlar om kundfokusering och

återkommande omvärldsstudier

med dialogen som redskap

MSB-kommitténs ordförande

Helena Lindberg, som deltog

under hela kunddagen, avslutade

med att ge sina intryck av

diskussionerna och lovade att

MSB ska förvalta och utveckla de

goda omdömen som kunderna

gett Räddningsverket. Hon gav

också ett halvt löfte om en ny

kunddag inom ett till två år.


28 mångfald

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Räddningsverket kräver krafttag

Dags ta mångfald på allvar?

En SMO-brandman borde vara klar för

anställning direkt efter utbildningen.

Det är ett förslag för att få fler kvinnor

i yrket. Räddningsverket skissar

nu på en handlingsplan för att stödja

landets räddningstjänster i arbetet

med jämställdhet och mångfald.

1997 fick Räddningsverket i uppdrag av

regeringen att utreda hur fler kvinnor ska

kunna rekryteras till räddningstjänsten.

Elva år senare finns 60 kvinnliga heltidsbrandmän

och 339 på deltid.

– Det får anses som ett misslyckande

från vår sida. Det är bara att konstatera att

få räddningstjänster i landet har försökt

på allvar, säger Håkan Axelsson, Räddningsverket.

När statistiken dessutom visade att bara

hälften av de kvinnliga SMO-eleverna fick

jobb som brandmän, bjöd Räddningsverket

in ett tjugotal räddningschefer till diskussion.

Syftet var att bena ut problemet och

skapa en samsyn om hur det ska lösas.

– Ett dilemma är att frågan om rekrytering

och mångfald inte plockats upp till

chefens bord. Inte heller har det varit en

viktig politisk fråga, säger Axelsson.

– Sen gör verket egna tabbar, utan att

reflektera över det. Vi har satt målet att få

20 procent kvinnor på SMO-utbildningen,

när lagen i själva verket kräver minst 40

procent av endera könet i alla yrkeskategorier.

Det borde varit tillräcklig varningsklocka

för oss att vi inte kommer att lyckas

i rimlig tid, säger Håkan Axelsson.

Han anser att en SMO-brandman på sikt

borde vara klar för anställning direkt efter

utbildningen.

En utgångspunkt var att angripa frågan

på ett högre plan och titta på vilka

uppdrag räddningstjänsten ska lösa i

framtiden och vilka kompetenser som

det kräver.

Man enades om att en bredare rekryteringsbas

måste till för att klara att rekrytera

brandmän till morgondagens

utmaningar.

– En slutsats är att omotiverat höga krav

på fysisk förmåga utgör ett hinder för en

utveckling mot nya metoder och lättare

verktyg.

Göteborg anställer sin första

kvinnliga heltidsbrandman.

– Nu har vi brutit vallen,

säger Per Hassling, personalhandläggare

vid räddningstjänsten

Storgöteborg.

Det är det senaste kvinnoprojektet

som gett resultat. Under

våren har fyra tjejer med SMOutbildning

praktiserat som

brandmän i Storgöteborg.

De har coachats av fystränare

och mentorer, med målet att

klara de fystester som krävs för

att få anställning som brandman

i Göteborg, enligt den så kallade

Storstadsmodellen.

– Två av tjejerna har klarat

testerna och båda har erbjudits

anställning. En av dem börjar i

Endast hälften av de kvinnliga SMO­eleverna får jobb som brandmän. Det har satt

mångfaldsfrågorna i fokus. Arkivbild: Johan Eklund

Det har pratats mångfald länge nu,

varför ska man lyckas denna gång?

Sirenen ställde frågan till tre kommunala

räddningstjänster:

Norrköping:

Mötet följs upp i mitten av juni då en

handlingsplan sätts samman.

– Det är mycket bra. Nu är det viktigt att

det händer något, att det inte bara blir

prat, säger Päivi Havlund-Rozenbachs,

förvaltningschef.

I Norrköping finns två kvinnliga brandmän

på heltid, fyra på deltid samt två

kvinnliga brandingenjörer.

– Vårt största problem är att få tjejer söker,

vid en av de senaste rekryteringarna

var endast två av 92 sökande tjejer.

I Norrköping har jämställdhetsombud

utsetts bland brandmännen, det jobbas

med dialoger och värdegrund och man

tillämpar positiv särbehandling vid rekrytering.

– Det innebär att det räcker att uppnå

”lägsta ribban” i fystesterna för att godkännas,

man måste inte vara bäst.

– Det krävs ett tydligt ledarskap, vikten

av mångfald måste präntas in i oss höga

chefer som ska gå i bräschen. Det finns

inget alternativ.

Första kvinnliga brandmannen i Göteborg

sommar, säger Per Hassling.

– De har tränat med kvalitet

och tränat rätt saker. Tjejer

väger mindre och har mindre

muskelmassa, därför är det ännu

viktigare för dem att bli tekniskt

skickliga. Det här är ett bevis på

att även kvinnor, med rätt träning,

klarar storstadstestet.

Storgöteborg har låtit genomföra

en studie inom ramen för sitt

mångfaldsarbete med frågeställningen

”Varför söker så få kvinnor

tjänst som utryckningspersonal

inom Räddningstjänsten

Storgöteborg?”. Undersökningen

genomfördes av studenter vid

Psykologiska institutionen vid

Göteborgs universitet.

– Vi var oroliga att det fanns

ett motstånd att söka till storstäderna

i allmänhet, och till Göteborg

i synnerhet. Vi ville ta reda

på om det är så att vi har dåligt

rykte, om det anses vara en hård

miljö? säger Per Hassling.

En enkät gick ut till 132 kvinnliga

studenter som går eller genomgått

SMO-utbildningen. 62

svarade och ytterligare nio deltog

i djupintervjuer.

Studien visade att den främsta

anledningen är att få av kvinnorna

kommer från regionen.

– Det finns alltså inget generellt

motstånd mot just Göteborg,

urvalet är helt enkelt för

smalt.

En annan anledning är att tjejerna

känner en uppgivenhet in-

Hon förespråkar att nationella riktlinjer

tas fram gällande de krav som bör ställas

på en brandman.

Gästrike:

Vid Gästrike räddningstjänstförbund

finns en kvinnlig brandman på heltid

samt två vikarier, tre på deltid samt en

kvinnlig brandingenjör.

– Det är ynkligt, konstaterar räddningschefen

Mats Granat, som jobbat med frågorna

under en längre tid.

– Jämo har dock sett till att vi skapat

praktiska förutsättningar, genom att

ordna med duschrum på alla stationer.

Men han är medveten om att problemet

inte enbart är en duschrumsfråga.

– Det handlar om inställningen i samhället,

små tjejer ska redan på dagis kunna

förstå att de också kan växa upp och

bli brandmän.

– Det pratas för mycket fyskrav hit och

dit. Det ska räcka med en godkänd nivå

och den ska gälla för alla räddningstjänster

i Sverige.

– Redan när man börjar på SMO-utbildningen

ska man ha klart för sig vilka fysiska

krav som ställs för att få arbete efter

utbildningen.

– Men det kommer alltid att krävas

för fystesterna. Även negativa attityder

mot kvinnor inom räddningstjänst

uppges som orsak.

– De tycker att testerna är för

tuffa och vet att de inte kommer

att klara det. Då vill man

inte komma hit och visa upp

sig och misslyckas. Och det är

förståeligt.

Undersökningen visar också att

intresset för att bli brandman

sjunker bland de kvinnliga studenterna

under utbildningstiden.

30 procent anger att de i

slutet av utbildningen tappat

motivation att bli brandmän.

– Det är en signal till Räddningsverket

att något är fel. Vad

händer på vägen? Vart tog lusten

och motivationen vägen för

en viss fysisk förmåga för att lösa räddningstjänstens

uppgifter, rökdykning

kommer vi inte ifrån. Men nivån måste

diskuteras.

– Vi arbetar mycket med att påverka attityden

internt. En del känner ett hot när

det kommer andra sorts människor. Men

det krävs mycket arbete, denna utveckling

går inte av sig självt, säger Granat.

Stockholm:

Här finns inte en enda kvinnlig brandman.

– Vi har insett att det inte håller längre,

flera satsningar är på gång.

Det säger Stefan Anering, kommunikationsstrateg

vid räddningstjänsten

i Stockholm. Tillsammans med mång-

faldshandläggaren Muhammed Alazzawie

besöker han i sommar arbetslagen på

alla nio brandstationer och pratar mångfald,

värderingar och attityder.

– Det här är en hundraprocentigt mansdominerad

värld. När vi tar in kvinnor

måste vi vara redo för det, det är vi inte

i dag.

Den vanligaste oron de möter är att

fyskraven för brandmannajobbet ska

sänkas.

I senaste rekryteringen var fem av 179

sökande kvinnor. Ingen av dem klarade

fyskraven. Stockholm använder den så

kallade Storstadsmodellen vid nyrekrytering.

När får vi se första kvinnliga brandmannen

i Stockholm?

– Det ska inte dröja, det finns förutsättningar

för att lyckas. Det är ledningens

absoluta budskap, att nu är det mångfald

som gäller. Det har varit en avgörande

faktor för att lyckas inom polisen, säger

Anering, som tidigare jobbat med frågorna

inom polisen.

– Sen tror jag vi är mogna, samhället har

förändrats och de flesta inser att också

brandkåren måste öppna upp för förändringar.

Räddningstjänsten i Stockholms kommer

synas mer ute bland folk framöver.

– Vi är med på Pride-festivalen, ”Ung 08”

och gymnasiemässor. Vi vill att många

fler, både kvinnor och män, ska vilja bli

brandmän, säger Stefan Anering.

KATARINA SELLIUS

tjejerna som vid starten ville bli

brandman? Hur ser man till att

hålla engagemanget uppe? Här

finns mycket att göra, anser Per

Hassling.

Han riktar kritik mot att skolorna

inte har en gemensam fyspolicy

på SMO-utbildningen.

– Fysträning bör ingå i undervisningen,

nu måste det ske efter

skoltid. Det krävs att man tränar

regelbundet och med kvalitet

och kunskap.

Han anser inte att skolorna

i tillräckligt hög grad gett de

kvinnliga eleverna rätt stöd och

förutsättningar.

KATARINA SELLIUS


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 nyheter

Räddningstjänsten

inte snabbt på plats

Det var rena turen att ingen

människa skadades allvarligt

vid Kemira-olyckan 2005.

Räddningstjänsten var sent på

plats och allmänheten varnades

inte förrän faran var över.

Haverikommissionens undersökning

visar att mycket inte

fungerade natten till 4 februari

när en cistern med svavelsyra

kollapsade. På mindre än fyra

minuter forsade 8 900 kubikmeter

svavelsyra ut i invallningen.

Orsaken var att en 60 centimeter

grov kylvattenledning med

havsvatten hade brustit. Vattnet

underminerade marken, cisternens

bottenplatta gav vika och

cisternen rämnade.

Svavelsyran reagerade häftigt

med saltvattnet och ett 70 meter

högt klorvätemoln bildades.

Åtta personer befann sig i området

varav två blev tvungna att

springa genom molnet. Trots det

blev ingen allvarligt skadad.

Enligt beräkningar som Totalförsvaretsforskningsinstitut

gjort fanns det stor risk för

allvarliga personskador inom

området.

Kemiras eget gaslarm drog

igång omgående men tystnade

efter ett par signaler på grund

av det strömavbrott olyckan orsakade.

Hos räddningstjänsten fungerade

inte larmrutinerna och det

tog elva minuter innan larmet

vidarebefordrades från räddningstjänstens

egen larm- och

ledningscentral till SOS Alarm.

Första insatsstyrkan var på plats

först 24 minuter efter larmet.

Enligt Haverikommissionen

Räddningstjänsten var

oförberedd på svavelsyrans

reaktion med saltvatten. Att

det skulle bildas ett giftigt

gasmoln överraskade till och

med Kemira.

Detta ledde till att flera beslut

under insatsen får kritik från

Haverikommisionen. Helsingsborgs

räddningstjänst har gjort

en egen utredning som kommer

fram till ungefärer samma slutsatser

som Haverikommissonen.

– Det blev en oerhörd press

i vår larmcentral när gaslarmet

kom in. Det är så många

resurser, så mycket som skulle

Att svavelsyran skulle reagera så häftigt med havsvattnet och bilda ett giftigt gasmoln var ett okänt fenomen för olyckan på Kemira.

Gynnsamma vindar gjorde att gasmolnet drev ut över vattnet och ingen människa skadades allvarligt. Olyckan orsakades av att en brusten

kylvattenledning underminerade marken, en cistern rämnade och 8 900 kubikmeter svavelsyra rann ut.

var räddningstjänsten väl försiktig

och aldrig närmare olyckplatsen

än 300 meter den första

timmen. Då var två personer rapporterade

saknade och räddningsledaren

bedömde att om

de inte hunnit sätta sig i säkerhet

själva var de förlorade. Eftersom

räddningsledaren befann sig så

långt från olyckplatsen och inte

gjort någon rekognocering in i

området hade han inte tillräckliga

grunder för att göra en sån

hanteras och larmas ut enligt

larmplanen. Vi har nu lagt över

både in- och utlarmning på SOS

Alarm, säger Jonas Nylén, chef

för riskenheten vid Helsingborgs

räddningstjänst.

Haverikommissionen menar

att när räddningsledaren gjort

bedömningen att det var ett gasmoln

skulle han agerat utifrån

det och beordrat VMA.

Att man inte drog VMA-larmet

direkt har flera förklaringar.

– Tittar man i Rib och all annan

litteratur är riskzonen för

svavelsyrautsläpp 50 meter till

spillkant. Därför drar man normalt

inte VMA på svavelsyra.

bedömning enligt Haverikommissionen.

Tack vare gynnsamma vindförhållanden

hade gasmolnet,

som inledningsvis innehöll tiotals

ton klorväte, förflyttat sig

utöver vattnet och norrut längs

kusten.

Först efter 1 timme och 15 minuter

gick räddningstjänsten

genom lokalradion ut med ett

meddelande till allmänheten.

– Det blev en oerhörd press

Änå hade man ingående diskussioner

kring VMA-frågan.

– Vilken effekt får man om

man drar ett VMA klockan fem

på morgonen? Folk är redan inomhus,

ska vi dra nu eller vänta?

Kanske väcka hela stan och ställa

till problem.

– Om det till exempel varit

svaveldioxid hade inte det här

problemet uppstått, då hade vi

dragit VMA direkt.

En förklaring till att det under

den första timmen inte gjordes

någon rekognocering i området

är att olyckan skedde mitt i natten

i februari.

– Det var tidigt på morgonen

Då var gasmolnet mer än en

mil bort och hade nått ofarliga

koncentrationer. Och efter två

timmar utlöstes tyfonerna med

VMA-signalen, alldeles för sent

enligt Haverikommissionen.

För sent kom även signalen faran

över som sändes ut efter två

och ett halvt dygn.

Haverikommissionen ger

Räddningsverket en rad rekommendationer

efter olyckan,

bland annat att de till kom-

och mörkt på grund av strömavbrottet,

man såg inget. Vi

hade bara handlampor och det

bedömdes riskfyllt att ge sig in

i området. Utsläppet kunde ha

spolat bort brunnslock och risken

fanns att man kunde trampa

rakt ner i en brunn.

Först efter två timmar kom

VMA-larmet, då var faran redan

över enligt Haverikommissionen.

– Under morgonen kom indikationer

från staden att man

kände stickande lukt. När vi fått

in antal indikationer beslöt man

sig för att dra VMA.

Haverikommissionen rekom-

29

muner omgående drar VMAsignalen

vid den här typen av

olyckor.

Arbetsmiljöverket rekommenderas

att komplettera sina föreskrifter

så att de omfattar kylvattensystem

av betong, samt att

varningssystemen inom industrianläggningar

har tillräcklig

driftsäkerhet.

GUNNO IvANSSON

menderar Räddningsverket att

prida kunskapen om svavelsyrans

reaktion med havsvatten.

Det har Helsingborgs räddningstjänst

redan gjort.

– Vid kemolyckor är det viktigt

att beakta risken för sidoeffekter.

Vi har jobbat för att sprida

kunskapen genom att vi 2006

startade Kemkonferensen. Vi har

varit runt om i landet och pratat

om olyckan vid ett 30-tal tillfällen,

säger Jonas Nylén.

GUNNO IvANSSON


30 ordet fritt

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Många som klarar testerna

får inte chansen till jobb

När studietiden på SMO

i Skövde är över planerar

jag att jobba som

brandman. Något som stör

mig är all hysteri om mångfald

inom räddningstjänsten. Varför

denna hysteri och ska det

verkligen få gå så långt som till

kvotering? Nej för tusan.

Det måste bli ett stopp på

detta eftersom det snart förmodligen

kommer att handla

om ren särbehandling (om

det inte redan gör det). Det

förs till och med diskussioner

huruvida man kan kalla de

kvinnliga brandmännen för

”brandkvinnor”.

Jobbar jag som man på lasarettet

kallas jag sjuksköterska,

inget annat. Jag vill poängtera

att jag absolut inte har några

som helst problem med vare

sig kvinnor, homosexuella

eller personer med utländsk

härkomst inom räddningstjänsten,

det är enbart positivt

med en blandning.

Det talas om att sänka kraven

och att räddningscheferna

måste göra något för att visa

sitt intresse ”på riktigt” för

mångfalden. Varför? Har man

tänkt på att det kanske inte är

lika många kvinnor som dras

till detta yrke? Tjejer har inte

samma grundfysik som killar

och ska man då sänka anställningskraven

för att fler kvinnor

ska kunna bli brandmän?

Vi beklagar att insändarskribenten

känner sig förbigången

då denne inte har blivit kallad

till nyanställningstester hos

oss. Vi har glädjande nog fått

många sökande till de utlysta

tjänsterna och nästan alla

sökande uppfyller de krav för

tjänsterna som vi har.

Tyvärr har vi inte de resurser

som krävs för att kalla samtliga

kvalificerade till nyanställningstester,

men vi har ändå

kallat över 40 personer till första

delen. En majoritet av dessa

Detta kan jag till viss del

förstå att man diskuterar i

och med att man mer och mer

börjar jobba förebyggande

och mer ute på fältet i icke

utryckningstjänst. Men man

kan inte blanda ihop dessa

tjänster (kombi, pool, flex och

liknande) med tjänsten som

brandman.

I och för sig finns det i dag

ingen sådan tjänst som bara

riktar sig till utbildning och

liknande där man helt tagit

bort utryckningsbiten, utan

ofta består utbildningsbiten av

runt 25 procent av tjänsten och

resten är utryckningstjänst.

Här måste man på något sätt

särskilja dessa tjänster och

varför inte ha två olika rekryteringsformer

för de specifika

tjänsterna? Man har en gång

i tiden satt upp vissa krav för

vad som fysiskt krävs för att

kunna jobba som brandman.

Förr i tiden ville man helst

ha elitidrottare och folk med

hantverkarbakgrund, men så

är det inte längre. Ändå har

man i princip kvar samma tester

som förr, vilket jag tycker

tyder på att det fortfarande

krävs den fysiken för att kunna

jobba som brandman. Eller?

Jag vill gärna inte att man

börjar tumma på dessa krav på

grund av att man vill ha in tjejer

i kårerna. Skulle jag bli kvar

i ett brinnande hus och en tjej

(85 procent) har erfarenhet

från brandmannayrket.

Vi satsar på att öka mångfalden

inom vår organisation för

att ta tillvara på de positiva

effekter som uppstår när olika

personer med olika bakgrund,

kön, ålder med mera arbetar

tillsammans. Dessutom ser vi

en stor vinst med en mångfald

bland våra anställda då vi tror

att vi kan förbättra våra förutsättningar

för att bemöta alla

våra samhällsmedborgare på

ett så bra sätt som möjligt.

Våra kommuninvånare och

tillfälliga gäster skildrar det

moderna samhällets mångfald

i stort. Tyvärr motsvarar

de flesta räddningstjänster i

Sverige inte detta spektrum av

människor, vilket vi alltså för

vår del vill förbättra.

Samtidigt har vi ett specifikt

och mycket viktigt uppdrag

inom räddningstjänsten och

kvaliteten på detta arbete vill

vi absolut inte tumma på. Därför

har vi sedan några år tillbaka

tagit ett formellt beslut

att till exempel inte kvotera

in kvinnor, eller för den delen

inte skulle klara av att få ut mig

på grund av att hon inte har

den fysik som krävs (på grund

av att man sänkt kraven) skulle

någon annan grupp heller. Det

innebär att samtliga som söker

sig till oss ställs inför samma

nyanställningstester och krav.

Vi har noga övervägt vår

modell med arbetsanpassade

tester kontra ”storstadsmodellen”

och kommit fram till att vi

kommer att fortsätta med vår

modell även framöver.

De tester vi har utarbetat

syftar till att vi som arbetsgivare

ska få en uppfattning om den

sökandes mentala och fysiska

förutsättningar att klara av arbetet

som brandman. Samtidigt

ska den sökande kunna få insikt

i vad yrket innebär i praktiken

och utifrån detta själv kunna

bedöma sina förutsättningar.

Samtliga sökande som kallas

för nyanställningstester

hos oss genomför följande

moment: personlig intervju,

yrkesrelaterad momentövning

i övningshus, test i stegar,

vattentest, samt ett praktiskt

hantverkstest. Dessutom har

vi ett krav på att samtliga testpersoner

ska kunna visa upp

ett aktuellt och godkänt rullbandstestintyg

på 250 W (5,6

km/h med 8 graders lutning i

det helt plötsligt bli stora skriverier

i media eller så skulle

man inte våga erkänna det och

skylla på något annat. Måste

sex minuter)

på testdagen.

Därefter gör

vi en sammantagen

bedömning

av respektive

insats

som base-

Hans Ekberg

ras dels på

det faktiska

resultat i testen, men även på

hur personen genomförde de

olika momenten, det vill säga

uppfinningsrikedom, vilja,

med mera.

De nya tjänster som ligger

till grund för det stora antal

brandmän vi nu sökt, och som

insändaren refererar till, har

sin grund i att vi ska vara snabbare

på plats vid ett räddningsuppdrag

i den västra regionen

av vår kommun.

Den nya offensiva enhet som

vi därför kommer att starta

under 2009 ska självklart

bestå av brandmän i utryckning.

Annars missar vi syftet

med satsningen. Då den lilla

offensiva enheten inte åker på

samtliga larm i hela kommunen

räknar vi med att de på tid

vi riskera detta som en följd av

hysterin kring att få in kvinnor

i räddningstjänsten?

Halmstad sökte nyligen 12-15

heltidsbrandmän. Jag med

flera med en hel del erfarenhet

i bagaget sökte. Vi blev inte antagna

på grund av att det fanns

andra som var ”mer kvalificerade”.

Man ville ha ”helt nya och

fräscha” med i princip ingen

erfarenhet från yrket samt slutligen

också en del som tidigare

jobbat som brandmän.

Detta upplägg kan jag förstå,

däremot inte hur man kan

strunta i att kräva ett intyg på

att man klarat ett rullbandstest

(och då givetvis det för

nyanställning – 5,6 km/tim, 8

graders lutning i 6 min, och

inte lägsta kravet för att över

huvud taget få rök-/kemdyka –

4,5km/tim, 8 graders lutning i

6 min)?

Risken här är att upp emot

hälften av de som blivit antagna

till tester inte klarar

rullbandstestet och kommer

att sållas bort. Kontentan av

det blir att många av oss som

faktiskt klarar det och inte

gick vidare till tester missar

chansen/möjligheten att få en

anställning.

Är detta rätt? Jag tycker i alla

fall inte det!

Upprörd SMO-elev

Räddningschefen: ”Vi ser en stor vinst med mångfald”

Tyck till – du också!

Alla är lika välkomna att delta

i debatten. Skriv maximalt

3 500 tecken på datorn, inklusive

mellanslag. Saknar du

dator, skriv max 30 rader på

skrivmaskin.

Redaktionen förbehåller sig

rätten att korta ner insändare

som är längre.

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,

L 257, 651 80 Karlstad

Skicka gärna på e-post:

stig.dahlen@srv.se

Manusstopp för nr 5-08 är

27 juli. Välkommen!

Många som skulle klara ett rullbandstest sållas bort, skriver signaturen

”Upprörd SMO­elev” och tycker att rekryteringen blir orättvis.

Personen på bilden har ingen koppling till texterna på denna sida.

mellan larm ska kunna stärka

vår organisation i vårt förebyggandearbete.

Helt i linje med

de riktlinjer som finns från

Räddningsverket för en effektivare

och mer förebyggande

räddningstjänst.

Tanken som insändarskribenten

har med att inrätta olika

tjänster, där vissa anställda är

brandmän i utryckning, medan

andra brandmän arbetar med

utåtriktat arbete utan att ingå i

utryckningsstyrkan, är en realitet

hos oss redan i dag.

Det kan bli fler sådana tjänster i

framtiden, men i vår nuvarande

situation är det inte aktuellt. Det

finns även en vinst med att en

brandman som har egen erfarenhet

av vad larm innebär, delger

sina erfarenheter och kunskaper

till samhället. Vi tror att det ger

större tyngd till budskapet och

stärker våra samhällsmedborgares

förtroende för oss.

Hans Ekberg

räddningschef

Halmstad


Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Det är de tre

procenten

som räknas

I

Sirenen nr 3/08 sägs i ett

reportage att det är orimligt

med samma fysiska krav på

både kvinnor och män inom

polisen. Underförstått är att

räddningstjänsten borde ha

samma synsätt. Då glömmer

man att det finns viktiga skillnader

mellan de båda jobben.

När räddningstjänsten kommer

fram till skadeplatsen

finns som regel olyckan kvar

och kräver ett resolut fysiskt

ingripande. Ibland handlar

det om liv eller död för de

olycksdrabbade. Då gäller det

att alla hjälpare har hög fysisk

förmåga.

När polisen kommer fram till

en brottsplats finns brottslingen

som regel inte kvar. Det är

till exempel ofta klok polistaktik

att inte hinna fram till ett

väpnat rån – det kan leda till

skottlossning, personskador

och kanske dödsfall. Bättre då

att ta förövaren på sikt, när

man kan göra det under säkra

förhållanden.

De säkra förhållandena

består ofta i att man använder

de särskilda insatsstyrkor som

polisen fortast möjligt flyttar

över hela landet för riskutsatta

ingripanden. Vad jag vet finns

det bara storvuxna och vältränade

män i dessa särskilda

styrkor – undantagandes möjligen

en eller annan kvinnlig

chef som väl normalt inte jobbar

i själva situationen.

Räddningstjänsten kan inte

säga: ”Vi släcker nästa brand

när vi är fler och har mer materiel”.

Brandmän och befäl

måste alltid försöka lösa det

aktuella problemet på plats,

från första stund och med de

resurser som finns.

Ytterligare en skillnad:

Polisjobbet har många fler

arbetsuppgifter än räddningstjänsten

där det inte spelar

någon roll om det är en man

eller kvinna som gör jobbet.

Trafikövervakning, eftersök,

brottsplatsundersökning, avspärrning,

spaning, service till

allmänheten i största allmänhet

kan skötas lika bra av en

kvinna som av en man. I vissa

sammanhang kan det vara

bättre med en kvinnlig polis än

en manlig.

Självklart finns det också arbetsuppgifter

inom räddningstjänsten

som kan skötas av

personal som inte har samma

fysiska förutsättningar som en

vältränad man. I det olycksförebyggande

arbetet spelar

det till exempel förstås ingen

roll om det är en kvinna eller

en man som gör jobbet. På

skadeplatsen kan det emellertid

ha stor betydelse. Ska man

göra en rättvis jämförelse polis

– räddningstjänst i utryckning

borde man jämföra polisens

insatsstyrkor med räddningstjänstens.

Då får man om inte

annat en mer nyanserad bild

av det jämställdhetsarbete polisen

ibland berömmer sig av.

Det hjälper inte att konstatera

att endast tre procent eller

så av arbetstiden i räddningsstyrkan

består av utryckning.

Övriga 97 procent går det lika

bra med kvinnor som med

män. Det är de tre procenten

som räknas. Det är då allt gäller,

vad som ligger före eller

efter saknar allmänt intresse.

Jag tycker det är bra att

räddningstjänsterna har satt

ner foten och ställer höga krav

på fysisk förmåga, lika för

män som för kvinnor. Polisen

är välkommen att tjäna som

ett föredöme i jämställdhetssammanhang

den dag vi får

se särskilda insatsstyrkor som

består av lika många kvinnor

som män.

Äpplen och päron

Sommarerbjudande:

T-shirt i byte mot insändare

Insändarsidorna tillhör de mest lästa i tidningar, så även i Sirenen.

Ingen annan tidning i branschen har en lika levande debatt som

Sirenen. Så hoppas vi det ska bli också resten av året.

Det finns hur mycket som helst att tycka till om, exempelvis:

- Merseyside i England, en vägvisare för svensk räddningstjänst. Eller?

- Det blir bättre – eller sämre – när nya aktörer tar över utbildning.

- Vi får ett tryggare Sverige med nya myndigheten MSB. Eller?

- Inrätta en nationell elitinsatsstyrka för räddningstjänst.

Om detta och mycket annat kan du skriva på dessa sidor. För att

stimulera ännu fler att tycka till under ”Ordet fritt” lockar vi med

Sirenens eftertraktade T-shirt. Du som skriver och får insändaren publicerad

i nästa nummer belönas med en T-tröja. Är du intresserad,

uppge önskad storlek (S, M, L, XL, XXL) och adress.

31

”Ministern räddas.” Det var vad som hände infrastrukturminister Åsa Torstensson under en övning

i Katrineholm. Hon medverkade som markör och fick nackkrage av ambulanspersonalen.

Brandman fick nog av alla olyckor

Nu lär Leif

ut trafikvett

KATRINEHOLM. Han fick nog

av dödsolyckor med ungdomar

som körde för fort.

Sedan i höstas har brandman

Leif Fredriksson träffat

och utbildat 700 gymnasieelever

i trafiksäkerhet.

– Hastigheten dödar. Det

är det jag vill få in i huvudet

på ungdomarna.

Leif Fredriksson är brandman

vid Västra Sörmlands räddningstjänst

i Katrineholm.

Han tröttnade på att bara

bocka av i statistiken – ännu en

dödsolycka.

2006 hade kommunen åtta

dödsolyckor, flera med unga

människor.

– Många av olyckorna inträffade

på 50-sträckor, det gick

mode i att åka fort. Unga personer

med nya bilar och starka

motorer, kanske lånade av föräldrarna.

Ofta var hastigheten

orsaken, i vissa fall även alkohol,

säger Fredriksson.

I samband med att han gick

utbildningen ”Säkerhet och

samhälle” vid Räddningsverket

i Skövde, började han fundera

över hur den negativa trenden

kunde stoppas.

Han kontaktade Vägverket och

kommunens gymnasieskolor.

Stöttad av räddningscehefen

Cecilia Uneram tog han fram

ett utbildningsmaterial för

gymnasiets årskurs två. Och

skolan, liksom Vägverket, nappade

på en försöksrunda och

bidrog ekonomiskt.

Programmet tar en förmiddag

och innehåller: hur uppträder

man på en olycksplats, vad

händer med kroppen när man

krockar, hjärt-lungräddning,

första hjälpen, viltolycka, handbrandsläckare

vid bilbrand och

alkoholinformation.

Han använder aktuella bilder

från de inträffade dödsolyckorna

i Katrineholm.

– Det är otäcka bilder som berör.

Men det är viktigt att visa

vad som händer med människokroppen

när man krockar i

50, 70 eller 90 kilometer i timmen.

Och det blir en chock för

många ungdomar, berättar Leif

Fredriksson.

Efter varje utbildningstillfälle

är det först knäpptyst. Sen kommer

de spontana frågorna och

kommentarerna.

– Ungdomarna känner igen

sig i situationerna, det kunde

ha varit dem själva. Det blir bra

samtal.

Sedan i höstas har han träffat

och utbildat sammanlagt 700

gymnasieelever. Konceptet har

fått mycket bra respons och får

nu en fortsättning även nästa

läsår.

Är det räddningstjänstens

uppgift att utbilda i trafiksäkerhet?

– Ja, absolut. Vi åker ut på de

här olyckorna hela tiden, men

reagerar inte. Det är vi brandmän

som tar hand om kropparna,

tar loss de skadade och

pratar med de som sitter fast i

bilarna. Polisen kommer ofta

när vi städat upp. Vi har erfarenheterna,

vi åker på fler trafikolyckor

än bränder och måste

dela med oss av det vi ser.

Västra Sörmlands räddningstjänst

har fördjupat samarbetet

med Vägverket regionalt på det

förebyggande planet.

– Det kan

hända en

”nästanolycka”

tio

gånger på

samma ställe,

men det

utreds inte

av Vägverket

förrän elfte

gången när

någon dör.

Då är det ju

för sent, säger

Leif Fre- Fredriksson

driksson som

numera för över olyckstillbud

till Vägverket.

– Det kan handla om att en

kurva rätas ut eller att man skyltar

om. Det här arbetet räddar

liv, anser jag.

KATARINA SELLIUS

Fotnot: För mer information

om Västra Sörmlands räddningstjänsts

arbete med trafiksäkerhet:

leif.fredriksson@vsr.

katrineholm.se

Fakta

Döda/skadade i trafiken

2006 dog 445 personer i

trafikolyckor i Sverige. 60 av

dem var barn och ungdomar

upp till 19 år.

2006 skadades 3 959 svårt

i trafikolyckor. Varav 821

barn och ungdomar upp

till 19 år.

Källa: Vägverket


32 erfarenheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Lär av vardagsbrände

Räddningsverkets brandutredarprogram får in

allt flera rapporter om bränder och brandtillbud i

vardagsföremål.

Ofta handlar det om felaktigt handhavande eller

smärre tekniska fel som är av tillfällig natur.

Men ibland beror händelsen på tillverkningstekniska

brister som kan misstänkas finnas i andra

produkter av samma fabrikat.

Avsikten med att redovisa brandtillbuden på

dessa sidor är främst att testa om det har inträffat

andra händelser av motsvarande slag.

Hör i så fall av dig till Brandutredarprogrammet

och Ulf Erlandsson: 054-13 50 39,

e-post: ulf.erlandsson@srv.se.

Klämlampa föll ner – kunde gått

Två unga pojkar sov i en våningssäng i

ett gemensamt rum i en äldre villa.

Den äldre av dem, 8 år, hade under natten

gått in till föräldrarna och lagt sig. Vid

5-tiden på morgonen gjorde den yngre

pojken det samma. Då vaknade mamman

och kände att det luktade rök, ”det var

som en dimma i huset”.

Hon väckte sin man och tillsammans

tog de barnen med sig och gick ut och

satte sig i bilen.

Medan kvinnan ringde 112 gick mannen

tillbaka in. Röken var fortfarande inte

Pannlampa tog eld

Det kom ett brev från en av

Sirenens läsare: ”I samband

med en fjällvistelse ställde jag

tillfälligt in min ryggsäck i stugan

och gick sedan ut ett tag. När

jag kom tillbaka kändes en skarp

stickande plaströk som kunde

lokaliseras till ryggsäcken.

Efter visst letande förstod jag

att lukten kom från min cirka

1,5 år gamla pannlampa. Den

var alldeles varm. Det gick inte

ens att ta på batterierna. När jag

särskilt tät. Han kunde konstatera att den

kom från pojkarnas rum men kunde inte

se vad som var fel. I stället stängde han

alla dörrar och inväntade räddningstjänsten.

Först när rökdykarna öppnade dörren

till pojkrummet blev rökspridningen så

kraftig att en brandvarnare som fanns i

hallen utanför sovrummen utlöste.

Med hjälp av en värmekamera kunde de

konstatera att värmekällan fanns i sängkläderna

i den övre av de båda sängarna.

lyckades peta bort dem såg jag

att det hade brunnit i flera av

sladdarna i lampan. Vid en närmare

undersökning kunde jag

konstatera att det varit en kortslutning

i en av lampkablarna.”

Lampan är av fabrikat Black

Diamond och drivs av tre batterier

om vardera 1,2 volt och 1200

milliamperetimmar.

Rapport: Mikael Edström, föremåls-

och byggnadsvårdare

Klämlampan som trillade ner i de två pojkarnas rum. Runt lampskärmen av plåt syns sotiga tygrester

som har fastnat på grund av värmen. Foto: Thomas Johansson

Kablar hade brunnit i pannlampan.

Erfarenheter

Ett vanligt ficklampsbatteri

kan om det kortsluts orsaka

kraftig värmeutveckling.

Men det är lyckligtvis mycket

ovanligt att det blir en brand

med öppna lågor.

När de lyfte på täcket slog halvmeterhöga

lågor upp. Branden var snabbt under

kontroll.

En enkel undersökning visar att orsaken

var att en klämlampa med en tänd 25

watts reflektorglödlampa hade fallit mer

och hamnat under sängkläderna.

Klämanordningen har mycket stark fjäder

och en varningslapp visar att den inte

bör fästas runt en rundstav. Så var heller

inte fallet. Men föräldrarna uppgav att

den äldre pojken, som hade överbädden,

Effekten till en up-lightlampa

500 watt kunde justeras med

hjälp av en dimmer som kunde

regleras med foten.

På grund av något fel inne i

dimmern blev den överhettad

och plasthöljet började deformeras

av värmen.

Lyckligtvis uppmärksammade

de boende lukten av bränd plast

och bröt strömmen.

Rapport: Torgny Ekholm, räddningstjänsten

Bromölla.

brukade sova oroligt och ofta ”snurrade”

i sängen. Av allt att döma hade lampan

hamnat i sängen när han steg upp för att

gå in till föräldrarna tidigare på natten.

Att den yngre pojken inte påverkades av

den giftiga röken berodde förmodligen

på att hans säng var närmare golvet medan

den varma röken samlades vid taket.

Rapport: Thomas Jonasson, Värends

räddningstjänst

Dimmer överhettades

Erfarenheter

Äldre typer av dimrar reglerar

ljusstyrkan genom variation

av det inre motståndet.

Det innebär att de under

vissa omständigheter kan bli

mycket varma.


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 erfarenheter

rna

illa

Erfarenheter

En så kallad reflektorlampa är

förhållande liten och får därför

hög temperatur på ytan.

Dessutom riktas det mesta

av värmen åt ett och samma

håll. Ur brandsynpunkt utgör

en 25 watts reflektorlampa

ungefär samma risk som en

100 watts vanlig glödlampa.

En förmiddag veckan före jul utlöste det

automatiska brandlarmet på ett av Icas

Kvantumvaruhus. Kunder och personal utrymde

lokalerna på ett föredömligt sätt trots

att julhandeln pågick för fullt.

När räddningstjänsten anlände kändes en

tydlig lukt av bränd plast. Svaga rökslingor

kunde skönjas uppe vid taket. Men ursprunget

var svårt att lokalisera.

Först med hjälp av en värmekamera hittade

de brandhärden. Det var en större spotlight

som hade blivit överhettad. Den satt monterad

på en metallskena under taket, bara nå-

Sänglampa

med klämfäste

föll ner

En äldre man bodde ensam i

en lägenhet i ett flerfamiljshus.

Han var svårt handikappad

och oförmögen att själv ta

sig ur sängen eller att kalla på

hjälp. Han hade därför besök

av hemtjänsten flera gånger

om dagen.

En morgon låg hemtjänstpersonalen

för ovanlighetens skull

nästan 40 minuter före i sitt

schema. De var därför på plats

mycket tidigare än vanligt. När

de kom in i mannens sovrum

brann det för fullt i hans sängkläder.

Båda kvinnorna från hemtjänsten

hade tidigare fått utbildning

i brandskydd. Nu hjälptes de åt

att slita undan de brinnande

sängkläderna, släcka brandresterna

samt att ringa 112.

När räddningstjänsten kom

fram var branden under kontroll

och de rykande resterna av

sängkläderna var utkastade på

en balkong. Själv var mannen

Erfarenheter

Efter branden gjorde kommunens

olycksutredare en återkoppling

med ledningen för

hemtjänsten. Förutom fortsatt

brandskyddsutbildning till alla

anställda inom vård och omsorg

föreslogs att hemtjänstens

personal vid sina besök i

hemmen bör uppmärksamma

följande:

n Armaturer med klämkoppling

är klart olämpliga att

använda som sänglampor. Det

gäller även om de är försedda

Spotlight i varuhus tog eld

uppskakad men utan allvarliga

fysiska skador.

Brandpersonalens uppdrag

blev att kontrollera så att allt var

släckt samt att vädra ut brandröken.

Mannen berättade efteråt att

branden hade uppstått då en

spotlight med halogenlampa

hade ramlat ner i hans säng och

antänt textilierna.

Lampan satt fast med ett klämfäste

i en lyftställning över hans

säng. När den föll ner kunde

mannen, på grund av sitt handikapp,

inte få undan den heta

lampan. Maktlös hade han

sett hur branden spred sig allt

mera.

Hemtjänstpersonalens tidiga

ankomst och föredömliga insats

och hade helt klart räddat livet

på den gamle mannen.

Rapport: Ken Palfelt, räddningstjänsten

Sala-Heby

med vanliga glödlampor.

n Det är av största vikt att alla

lamparmaturer är ordentligt

fastsatta och att de inte kan

komma i kontakt med brännbart

material.

n Även bords- och golvlampor

som står i närheten av en säng

bör beaktas så att de inte lätt

kan ramla omkull och orsaka

brand.

n En eller flera fungerande

brandvarnare är ett krav i alla

bostäder.

gon meter från en rökdetektor som naturligtvis

hade utlöst.

Vid närmare betraktande syntes att spotlighten

varit ordentligt varm. Flagor av brinnande

lack hade lossnat. Lyckligtvis var golvet

under den av sten och elden fick inget fäste.

Men i affären fanns uppskattningsvis ett

50-tal liknande ljuspunkter. På många ställen

satt de rakt ovanför kartonger och andra

lättantändliga varor.

Rapport: Tommy Broholm, Höglandets räddningstjänstförbund

Oljelampa sprack

med en smäll

Lampan som small sönder.

En granne hör hur en brandvarnare

tjuter i lägenheten

intill. Hon ringer på dörren men

får ingen respons. När hon kikar

genom ett fönster tycker hon sig

se mindre eldslågor. Räddningstjänsten

larmas.

Väl inne i lägenheten upptäcker

rökdykarna att det brinner i

en belysningsramp som ligger

ovanpå ett akvarium. Höljet

till rampen är tillverkad helt i

plast. Branden släcktes lätt men

sotskadorna blev betydande.

Olycksutredaren som undersökte

händelsen hade erfarenhet

av en egen belysningsramp

av identiskt samma utförande.

Erfarenheter

Den vanligaste orsaken till

elektriska bränder är att det

uppstått glappkontakt. Det

innebär lokal värmeutveckling

utan att säkringarna blir

överbelastade och löser ut. I

det här fallet var orsaken troligen

en värmekortslutning i

en så kallad drossel..

Erfarenheter

33

En man kom in på ortens

brandstation och visade resterna

av en oljeeldad lampa som

han föregående dag hade köpt i

en affär för dagligvaror.

När han provade lampan för

första gången, och den varit tänd

en stund, sprack plötsligt lampans

hals med en smäll.

Två glasbitar flög iväg och den

fortfarande brinnande veken

blev hängande längs flaskans utsida.

Lyckligtvis rann det inte ut

någon olja och tillbudet kunde

snabbt släckas.

Rapport: Christer Holmström

räddningstjänsten Ljungby

Erfarenheter

Värmespänning i glas kan

vålla obehagliga överraskningar.

Lämna aldrig ett tänt

ljus obevakat.

Brand i belysning

till akvarium

Den typ av spotlight som

började brinna

I denna var en drossel till ett

lysrör alltför dåligt fastsatt. När

man rengjorde akvariet var det

lätt att rubba drosselns läge så

att det blev glappkontakt och

värmeledning.

Rapport: Mattias Johansson,

räddningstjänsten Västra Blekinge

Hela lysrörsrampen till akvariet

var utbränd. De markerade

hålen i baksidan är inte brandskador

utan urtag för elkablar.

När regionens brandutredare undersökte

spotlighten tillsammans med en elektriker

kunde de konstatera att en så kallad reaktor

blivit överhettad.

Det berodde på att armaturen var alltför

kompakt och dåligt ventilerad. Brandutredaren

tog därför kontakt med ICA:s tekniska

support i Västerås som gick ut till alla

ICA-butiker och varnade för risken att ha

brännbara föremål under eller intill sådana

spotlights. Dessutom skickade han en kopia

av sin rapport samt den brunna spotlighten

till företaget som hade tillverkat den.


34 erfarenheter

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Batteriet exploderade

Kalmar Museum är inrymt i

en stor före detta industribyggnad.

I huset finns också

en utställning med de bärgade

resterna av amiralskeppet Kronan.

En förmiddag satt en av de anställda

på sitt kontorsrum och

arbetade. Hans nyladdade mobiltelefon

låg bredvid honom på

skrivbordet.

Plötsligt hördes en kraftig

smäll, något for iväg och det

började brinna med lågor i en

papperskorg som stod några

meter från skrivbordet.

Museitjänstemannen lyckades

själv släcka branden, men

det automatiska brandlarmet

hade redan tillkallat räddningstjänsten.

En enkel undersökning visadeatt

det var en av cellerna i mobiltelefonens

laddningsbara batteri

som hade exploderat.

Telefonen var av märke Nokia

N70, men det har förmodligen

inget med explosionen i batteriet

att göra.

Rapport: Anders Mikkelsen,

räddningstjänsten Kalmar

samband med städning av ho-

I tellrum uppstod det plötsligt

brand i en större typ av dammsugare.

Personalen drog genast ur

väggkontakten och släckte

branden med en handbrandsläckare

med skum.

Men det automatiska brandlarmet

hade utlöst och räddningstjänsten

var strax på

plats.

Det hann inte uppstå vare sig

brand- eller rökskador i byggnaden

och räddningsledaren

gav städpersonalen beröm för

ett bra agerande.

Dammsugaren, en Nilfisk GD

939 G, hade utvändiga rök- och

värmeskador på sin nedre del.

När den öppnades kändes en

skarp, parfymaktig lukt. Däremot

fanns det inga tecken på

brand inuti där dammsugarpåsen

sitter.

Påsen var full och ett filter var

igensatt av damm. Motorn och

utrymmet där den satt var helt

oskadade och det syntes inga

tecken på brand eller överhettning

i det elektriska.

Erfarenheter

Tack vare ett automatiskt brandlarm och personalens

rådiga ingripande kunde en brand

i en elektrisk värmefläkt på Stora hotellet i Osby

begränsas innan allvarliga skador uppstod.

Värmefläkten, av märke Serva, stod påslagen

på högsta effekt för att påskynda torkningen i

ett nyrenoverat hotellrum.

När det automatiska brandlarmet utlöste rusade

hotellchefen in på rummet och lyckades

dra ut väggkontakten och bekämpa branden.

Vid laddning av batterier kan

värmeutvecklingen bli så kraftig

att batteriet exploderar. Under

I ett utrymme inne i dammsugaren

fanns tre mindre plastflaskor

med olikfärgat innehåll.

De var märkta med ”Noil Original”

och företagsnamnet ”Jilaprodukter

Sweden”.

Dessutom hade flaskorna en

text om att innehållet effektivt

neutraliserar alla odörer.

Vidare fanns en varningstext:

”Innehåller denaturerad alkohol

samt propyleneglykol, förvaras

oåtkomligt för barn”.

När underdelen av dammsugaren

togs loss upptäckte

brandutredaren att en tätningslist

av skumgummi hade

brunnit upp. Bara mindre rester

fanns kvar. De doftade starkt av

vätskan i flaskorna.

Ett test gjordes med vätskan

som fanns kvar i flaskorna. Lite

av den hälldes på en bänk och

en tändsticka fördes ovanför

ytan. Vätskan antändes omedelbart

och brann med synlig

låga.

En tänkbar orsak till branden

är att någon av flaskorna läckt

lite doftmedel som har avgett

en brännbar blandning, den-

na har antänts av gnistor från

motorn.

En annan möjlighet är att

man överdoserat när medlet

använts. En återförsäljare av

medlet säger att det står på

flaskornas förpackning att

man ska ta några droppar på

en papperstuss som man sedan

suger upp så att den hamnar i

soppåsen.

Denna senare teorin motsägs

av att det inte finns några spår

Värmefläkt orsakade brand

olyckliga omständigheter kan

det uppstå brand. Erfarenheter

från Räddningsverkets brandutredarprogram

visar att litiumbatterier

är särskilt utsatta.

När räddningstjänsten kom fram var den redan

under kontroll.

– Tack vare att larmet fungerade var det ingen

fara. Eftersom det var mitt på dagen hade vi inga

gäster i byggnaden. Men det var bra att få en test

på att säkerheten fungerar, säger hotellchefen

Mats Andersson

Rapport: Jan Persson, räddningstjänsten Osby

Det förkolnade batteriet

som exploderade,

flög i väg några meter

och startade brand i en

papperskorg.

Doftvätska tog eld i dammsugare

De tre flaskorna

med doftmedel

som låg i

dammsugaren.

Innehållet var

mycket lättantändligt

visade

ett test.

av brand i vare sig dammpåsen

eller dess dammfilter.

Rapport: Thomas Jonasson,

Värends räddningstjänst

Erfarenheter

Brandfarliga vätskor med

låg flampunkt hör inte

hemma i en dammsugare

med oskyddad motor.

Erfarenheter

Ännu en gång ett bevis på

värdet av ett gott förebyggande

brandskydd. Utan

ett fungerande automatiskt

brandlarm hade branden

förmodligen blivit mycket

omfattande.

Värmebälte

började

brinna

En kvinna i Skåne hade köpt ett

så kallat värmebälte av fabrikat

Sauna Belt.

Det är en sorts värmedyna som placeras

över lämpliga delar av kroppen

där den uppges ge en smärtare

figur.

En kväll somnade hon med bältet

påslaget men löst liggande i sängen.

Vid sextiden på morgonen vaknade

hon av att det var rök i sovrummet.

Kvinnan steg upp och märkte att

det brann i sängen och sängkläderna.

I samma ögonblick började en

av lägenhetens tre brandvarnare

att tjuta.

När hon försökte flytta undan det

brinnande bältet fick hon en elstöt

i handen. Hon väckte sin son och

ringde samtidigt till SOS Alarm.

Innan räddningstjänsten kom

fram hade de själva släckt branden

med hjälp av en kastrull med vatten.

Räddningstjänstens brandutredare

dokumenterade händelsen

och lämnade ärendet vidare till elsäkerhetsverket

som köpte ett identiskt

bälte och utsatte det för vissa

tester. Dessa visade att det fanns risk

för partiell överhettning med brand

som följd.

Resultatet blev att försäljningen

av Sauna Belt stoppades.

För några år sedan uppmärksammade

Räddningsverkets brandutredarprogram

ett liknande problem

med så kallade bäddvärmare. Se

”Erfarenheter” i Sirenen nr 1/2001

samt nummer 1/2003. Orsaken var

ofta att de blivit vikta eller på annat

sätt använts fel.

Tillverkarna tog sitt ansvar och

ändrade konstruktionen så att nya

värmare numera är försedda med

säkring och förstärkt skydd mot

överhettning.

Rapport: Anders Ericsson, Räddningstjänsten

Syd

Erfarenheter

Tyvärr finns det fortfarande

många värmedynor och bäddvärmare

av den gamla ”farliga”

typen kvar i bruk. Har du en sådan

bör du genast sluta använda

den.

Generellt bör elektriska

produkter av kroppsnära typ

kasseras senast efter tio års användning.

Isolering av plast och

gummi kan åldras och få skador

utan att det syns utvändigt.

Ulf Erlandsson,

brandingenjör vid

Räddningsverket,

leder verkets brandutredarprogram.Erlandsson

medverkar i

Sirenen med sammanfatt ningar

av rapporter ur brand utredarprogrammet

och från fördjupade

olycksundersökningar.

Han tar gärna emot synpunkter

och tips på tel 054-13 50 39, fax

0470-208 04, epost:

ulf.erlandsson@srv.se


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 platsannonser

Sirenen är perfekt för dig som ska rekrytera

personal inom räddningstjänst och

skydd mot olyckor.

Ingen tidning i branschen har sådan täckning

som Sirenen.

Nästa nummer trycks 15 augusti. För att

vi ska hinna få med din annons vill vi att du

förhandsbokar utrymme senast 1 augsuti

samt lämnar färdig annons senast 8 augusti.

Spaltbredder

Våra spaltbredder är:

1 spalt 41,4 millimeter

2 spalter 87,8 mm

Annonsera i Sirenen – boka senast 1 augusti

3 spalter 134,2 mm

4 spalter 180,6 mm

5 spalter 227 mm

Priser

Priset är 16 kronor per spaltmillimeter för

svartvita annonser, 18 kronor per spaltmillimeter

för färgannonser (priserna är exklusive

moms).

Räkna ut priset

Vad annonsen kostar räknar du ut enligt

följande: antal spalter x höjden x millimeterpris.

Länsstyrelsen är ett koncentrat av den svenska statsförvaltningen - med länet som arbetsfält. Med bred

kompetens och helhetssyn arbetar vi för en långsiktigt hållbar utveckling i Stockholms län. Vi förenar

lång tradition och ett rättssäkert arbetssätt med nytänkande, god service och öppenhet. Ett 30-tal olika

yrkeskategorier arbetar med frågor som spänner över hela samhällsbredden.

http://www.ab.lst.se

Annonsnummer: 126172

Brandingenjör/Brandmästare

Arbetsuppgifter

Länsstyrelsen verkar inom många olika verksamhetsområden där samhällsskydd och beredskap är

ett. Länsstyrelsen har ansvar för räddningstjänst vid mer omfattande insatser och har en sammanhållande

roll vid större kriser. Länsstyrelsen ska vid större kriser ge regeringen en samlad lägesbild.Inom

avdelningen arbetar vi för ett tryggt och säkert län som har en god beredskap för att hantera kriser. I

Stockholms län finns 26 kommuner och drygt 1,9 miljoner invånare. Riskbilden är komplex.

Vi erbjuder dig att ingå i ett glatt och kunnigt gäng på 21 personer med varierande bakgrund och

kompetens som arbetar med brett perspektiv på räddningstjänst och krishantering med möjlighet till

fördjupning.

Som brandingenjör hos oss kommer du bl.a. att arbeta med tillsyn av kommunal räddningstjänst,

klassning av farlig verksamhet, anordna seminarier, genomföra utbildningar och övningar samt bistå

andra avdelningar inom Länsstyrelsen med expertkunskap.

Efter särskild utbildning kan du även komma att tjänstgöra i Länsstyrelsens organisation som tjänsteman

i beredskap samt ingå i krishanteringsorganisationen.

Kvalifikationer

Du är brandingenjör, eller har motsvarande erfarenhet, gärna med erfarenhet från kommunal räddningstjänst

och stabsarbete. Du är en god pedagog och kommunikatör och har förmåga att anpassa ditt

sätt att uttrycka dig till olika målgrupper. Du är självständig och handlingskraftig samtidigt som du

har en väl utvecklad förmåga till samarbete och samverkan.

Du måste vara svensk medborgare, eftersom anställningen är placerad i säkerhetsklass.

Länsstyrelsen värdesätter språkkunskaper och erfarenheter av olika kulturer. Vi fäster stor vikt vid

personliga egenskaper.

Anställning

Anställningsform: Tillsvidare

Tillträde: Under hösten, gärna tidigare

Heltid. Fast lön

Ansökan

Sök jobbet via www.offentligajobb.se.

Ansökan senast 2008-06–26.

Arbetsgivarens referensnr: 43271

Vi vill att du söker tjänsten elektroniskt via Offentliga Jobb.

Det är viktigt att du tar dig tid att fylla i ansökningsformuläret eftersom Länsstyrelsen eftersträvar att

alla sökande ges samma möjligheter i ansökningsförfarandet.

Kontaktpersoner

Hans Spets, biträdande avdelningschef 08-785 53 14

070-341 59 74

Peter Svensson, brandingenjör 08-785 53 53

Fackliga företrädare

Christer Sävensjö, SACO 08-785 53 38

Anita Tjust, ST 08-785 53 70

Den artikel du just nu läser är 4 spalter

bred och 61 mm hög.

Priset för en annons i den här storleken är

3 904 kronor (4 x 61 x 16 kr) för svartvit och

färg 4 4 392 kronor (4 x 61 x 18 kr).

Kontakt

Ring eller e-posta till redaktionen om du vill

förhandsboka eller har några frågor.

Kontaktperson för annonser är i första

hand Per Larsson, tel 054-13 51 02.

Du kan även tala med Gunno Ivansson Stig

Dahlén eller Katarina Sellius. Telefonnummer

och e-post adresser finns på sidan 2.

Nyutgivet från

Räddningsverket

Rapporter

35

Dödsbränder 2007

Statistik och analyser av dödsbränderna. 1988 dog 121 personer

i bränder, förra året 97.

Best nr: I99-177/08.

Framtidens risker och säkerhetsarbete – delrapport

Ett utvecklingsprojekt hos Räddningsverket där man belyser och

presenterar en samlad strategi för fortsatt säkerhetsarbete. Det

här är en delrapport.

Best nr: P21-490/08.

Framtidens risker och säkerhetsarbete – slutrapport

Studieprojektet Framtidens risker och säkerhetsarbete har

genomförts av Räddningsverket i samarbete med Sveriges Kommuner

och Landsting. I slutrapporten redovisas tolv slutsatser

för framtida säkerhetsarbete.

Best nr: I99-173/08.

Säkerhetsarbetet 2020

Idéskrift som innehåller kortfattade referat från diskussionsträffar

där ett antal personer fick fundera fritt kring risker och

säkerhetsarbete med sikte på 2020..

Best nr: I99-169/08.

Handbok

Säkerhetsguide för evenemang

Guiden är en vägledning för hur man planerar ett säkert evenemang.

Den är riktad till arrangörer, myndigheter och andra

intressenter inom musikbranschen. Rikspolisstyrelsen och

Räddningsverket har tagit fram guiden.

Best nr: R59-297/08. Pris: 250 kr exkl moms.

Broschyr

Brandsäker camping

Tips och råd till campinggästen.

Best nr: R59-296/08.

Fire-safe camping

samma broschyr som ovan på engelska.

Best nr: R59-298/08.

Feuersicheres Camping

samma broschyr som ovan på tyska.

Best nr: R59-299/08.

Så här beställer du

Ange beställningsnummer samt din adress.

Skicka beställningen via fax, e-post eller brevledes.

Fax: 054-13 56 05.

E-post: publikationsservice@srv.se

Postadress: Räddningsverkets publikationsservice, L 124,

651 80 Karlstad.

Annan utgivning

Brandmän i TV-serie

Livräddarna i SVT speglade livet

på Solna brandstation.

Nu är det dags för brandmännen

i Visby att visa upp sig.

Efter midsommar börjar Kanal

5 inspelningen på Gotland där

brandmännens vardag ska följas

dygnet runt.

– Tanken är att TV-serien ska

spegla livet på brandstationen

under några intensiva sommarveckor,

säger Lotta Dolk på

Kanal 5.

Serien kommer att sändas till

vintern.

OBS – kan inte beställas

från Räddningsverket

Det kan hända dig (DVD)

DVD från Informationsbolaget med sex olika inslag tänkta som

motivationshöjare i samband med utbildning och information.

Korta filmer om bland annat olycksutvecklingen, systematiskt

brandskyddsarbete, vikten av att stänga inne röken.

Pris: 675 kr exkl moms o frakt.

Best: fax 040-97 40 00, e-post: info@informationsbolaget.se

Evakueringen av svenskar från Libanon 2006

Kamedo-rapport som fokuserar på evakueringen av svenskar.

Kompletterar på flera punkter tidigare rapport efter flodvågskatastrofen

i Sydostasien 2004.

Pris: 110 kr inkl moms.

Beställning: fax 08-779 96 67, www.socialstyrelsen se


36 platsannonser

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Vi söker

säkerhets- och

beredskapssamordnare

Mer information om tjänsten hittar du på

www.ljungby.se/jobb.

KUNGÄLV/ALE RÄDDNINGSTJÄNST

söker

Brandingenjör/Brandinspektör

Läs mer om tjänsten på

www.kungalv.se/raddning

RÄDDNINGSTJÄNSTEN

Sirenen

är Räddningsverkets tidning.

I den kan du följa utvecklingen

inom räddningstjänsten och

skydd mot olyckor. Nyheter,

reportage, debatt och mycket

annat.

Bli prenumerant utan kostnad.

Enda kravet från vår sida är

att du gör en personlig anmälan.

Vi kan tyvärr inte ta emot

personallistor.

www.ljungby.se

Räddningstjänsten Dala Mitt söker

Samordnare för räddningsgymnasiet

och instruktör

Räddningstjänsten Dala Mitt är ett kommunalförbund bestående av

räddningstjänsterna i Borlänge, Falun och Säter. Tillsammans

omfattar dessa kommuner ett invånarantal av ca 115 000.

Förbundet har 240 anställda fördelade på 2 heltidsstationer och

sju deltidsstationer.

Räddningstjänsten Dala Mitt ska från hösten 2008 medverka i

Borlänges räddningsgymnasieutbildning på Hagaskolan och

behöver därför ytterligare medarbetare.

Ytterligare information om tjänsterna finns på våran hemsida

www.dalamitt.se

Ja tack,


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 platsannonser

Räddningstjänsten

Östra Kronoberg

söker

ansvarig för drift

och underhållsavdelning

En av våra medarbetare har valt

att sluta hos oss för nya utmaningar

i en annan räddningsorganisation.

Vi behöver därför Dig

som kan ta över ansvaret för vår

avdelning som hanterar fordon,

materiel, samband, larmutrustning

och larmplaner.

Du skall svara för löpande underhåll

och har då till Din hjälp två

tekniker.

Vi är övertygade om att samtliga

arbetsplatser utvecklas positivt

med en jämnare könsfördelning.

Vi ser därför gärna kvinnliga sökande.

Upplysningar

Räddningschef:

Per Pettersson, 0478-443 02

Stf räddningschef:

Mats Johansson, 0478-443 06

Ansökan senast 2008 06 30 till:

Räddningstjänsten

Östra Kronoberg

Box 13

360 50 LESSEBO

läs mer på:

www.ostrakronoberg.se

Hallå där

Peter Löthman

räddningschef i

Sundsvall-Timrå,

som valdes till

ny ordförande i

Svenska BrandbefäletsRiksförbund,

SBR.

Hur känner du inför uppdraget?

– Jag känner tacksamhet och

ödmjukhet. Det känns gott i

hjärtat att få detta förtroende.

Det är ett viktigt arbete att öka

kunskapen om trygghet och säkerhet

i samhället.

Vilken nytta gör förbundet?

Örnsköldsviks kommun har cirka 55 000 invånare och består av ett flertal tätorter men också en mycket stor landsbygd. Ytan är 68 kvadratmil

vilket gör Örnsköldsvik till en av de större kommunerna i Sverige. Inom kommunen finns ett flertal större företag med koncentration på skog,

kemi och verkstad. Med sina omkring 2 500 företag är Örnsköldsvik en företagstät kommun.

Förvaltningschef till räddningstjänsten

Trygghet och säkerhet prioriteras högt i kommunen vilket bl.a.

visar sig i att vi har för avsikt att investera i nya lokaler- Trygghetens

Hus - för räddningstjänsten där visionen är att även ambulanssjukvård,

polis och kustbevakning ska finnas.

Räddningstjänsten har 55 heltidsanställda och 150 deltidsanställda

fördelade på 10 brandstationer. Dessutom finns ett flertal

räddningsvärn inom landsbygd och skärgård.

Inom räddningstjänstens organisation finns bland annat kommunens

larmcentral och kommunens ansvarar för förebyggande

verksamhet och säkerhet.

Räddningstjänsten är organiserad som egen förvaltning direkt

under kommunstyrelsen där Du med uppdraget som förvaltningschef

har stort samverkansansvar med andra verksamheter

inom och utanför kommunen.

Som förvaltningschef har Du det fulla ansvaret att leda och

– Bidrar till att bygga trygga

samhällen. Det positiva med

nätverk är att man får och kan

ge inspiration. Fler hjärnor tänker

smartare.

Vilken är förbundets roll?

– Vi är en ideell och icke-facklig

yrkesförening och en viktig

påtryckargrupp och remissin-

utveckla verksamheten utifrån kommunens övergripande mål,

räddningstjänstens mål och verksamhetsplan. I uppdraget ingår

att utveckla och stimulera medarbetarna för att arbeta mot uppställda

mål

Kvalifikationer:

l Du är en erfaren ledare med goda ledaregenskaper, utvecklingsinriktad

och drivande

l Du är en tydlig och strukturerad ledare med en positiv människosyn

och helhetssyn

l Du har lämplig eftergymnasial utbildning

l Du är kunnig inom ekonomi, personalarbete och IT och har

lätt för att uttrycka dig i tal och skrift

För mer information om tjänsten ring:

tf kommundirektör Bengt Westin, tfn 0660-881 33 eller

räddningschef Lars Larsson, tfn 0660-787 52

Välkommen med din ansökan senast den 18 juni 2008 till:

Örnsköldsviks kommun, kommunledningskontoret, personal,

891 88 Örnsköldsvik eller e-post platsansokningar@ornskoldsvik.se

37

stans för branschfrågor. Särskilt

utbildningsfrågan är viktig.

Peter Löthman efterträder Jan

Wisén. Nya i styrelsen är även

Ulf Lago, Norrköping, Kristian

Hansson, Södertörn och Göran

Schnell, Brandskyddsföreningen.


38 eftersläckning

Sirenen Nr 4 • Juni 2008

Vilken är den värsta lögn du

dragit till med för att skydda

Räddningsverket?

– Jag ljuger aldrig.

Men någon vit lögn kanske?

– Nej, fan. I det läget har jag

inte ljugit. Men det är inte det

samma som att jag alltid berättat

hela sanningen. Vissa saker

kan man avstå från att berätta

tills någon frågar om det.

Vad är det dummaste Räddningsverket

gjort som du fått

stå upp och försvara?

– Vinförrådet i Spanien är det

dummaste. Men jag försvarade

det aldrig. Jag sa till journalister

att jag tyckte det var ett oerhört

kreativt och omdömeslöst initiativ.

Det står jag fast vid. I Sverige

hanterar vi inte skattemedel så.

Det var inte olagligt, men däremot

omoraliskt och oetiskt.

Vilken har varit den trevligaste

anstormningen?

– Det är någon internationell

insats. Det känns konstigt att

säga, men efter flodvågskatastrofen

kunde jag känna att vi

verkligen hade gjort rätt för oss.

Men trevligt var det väl inte.

Vad genererar mest samtal från

journalister?

– Internationella insatser, tämligen

utan konkurrens.

Hur ska en journalist inte vara

Lös Sirenens korsord, vinn fina

priser. Skicka lösningen senast

1 augusti till:

”Krysset”, Sirenen,

Räddningsverket, L 257,

651 80 Karlstad.

Vilken är din värsta lögn?

för att få bra svar av presschefen?

– Journalisten ska inte uppfatta

mig som en bromskloss,

jag är ingen pr-man för Räddningsverket.

Men fortfarande

tror många det.

Har du någon begåvad standardformulering?

– Det är att avvakta kraftfullt,

den är användbar i alla sammanhang.

Men den uppfattas inte

som seriös av alla. Jag använder

formuleringen när jag tror journalisten

förstår att det ligger ett

stort mått av skämt i det.

Ditt råd för hur man ska förhålla

sig till oss journalister?

– Man ska vara öppen och berätta

det man kan berätta, hela

tiden ha några punkter som man

vill förmedla. Man ska aldrig stå

oförberedd. Alla på Räddningsverket

har något som känns angeläget

att berätta. Har de inte

det borde de inte jobba här.

-krysset

Mats Oscarsson

presschef och ofta Räddningsverkets

offentliga röst, som går i pension.

Vilken är den konstigaste fråga

du fått?

– Den senaste jag kommer ihåg

är SVT-journalisten som blev irriterad

över att vi inte ville hjälpa

honom att komma i kontakt

med vår personal som skulle

till Burma. Skälet var att vi var i

känsliga visumförhandlingar för

att få in personal i landet, vilket

jag förklarade. När de inte tycks

begripa någonting, då blir jag

lätt störd.

Hur hårt ansatt är du av medier?

– Generellt har vi för få kontakter.

Det är ett positivt bevis på

att vi varit skandalbefriade, men

jag anser också att det innebär

att Räddningsverket inte åstadkommit

tillräckligt mycket som

är medialt intressant som jag

skulle önska.

Namn: ...............................................

Adress:...............................................

Postadress:...........................................

PER LARSSON

Oscarsson där han hör hemma – i luren. Foto: Per Larsson

Brandsläckaren till Umeå

Först öppnade rätta lösningen i förra krysset kom från Umeå. Vi på Sirenen säger

grattis till Stellan Hallberg och övriga vinnare.

1:a pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret etc): Stellan Hallberg,

Umeå.

2–4:e pris (cykelhjälm): Siv Kroon, Linneryd, Ingalill Andersson, Uppsala, Knut

Lavesson, Jämshög.

5–8:e pris (brandvarnare): Svea o Tommy Hansson, Staffanstorp, Olivia Ednarsson,

Gräsmark, Elenor Persson, Klässbol, Sten Eriksson, Fällfors.


Sirenen Nr 4 • Juni 2008 eftersläckning

ROFFE

nytt om namn

u Lars Nyman slutar som

räddningschef i Ånge i höst och

kliver över till räddningstjänsten

Norra Jämtland. Där ska

han inledningsvis jobba med

samlokaliseringen polis och

ambulans, och därefter ta en

chefsbefattning.

u Göran Schnell, vd på Brandskyddsföreningen,

har fått Norsk

Brannbefals Landsforbunds

hederspris. Han får det för ett

outtröttligt arbete i branschen

och för att ha satt sin prägel på

arbetet inom brand- och räddningsarbete

i Norden.

u Niclas Åhnberg, brandingenjör,

har börjat på Brandskyddslaget

i Stockholm. Han

har tidigare jobbat som lärare

på Räddningsverket Rosersberg.

u Magnus Åhman, 42, är ny

räddningschef i Hylte kommun.

Han efterträder Lars-Erik Brodin

som gått i pension efter 33 år

som räddningschef. Åhman har

tidigare varit ställföreträdande

räddningschef i kommunen.

u Pär Kjellin har slutat som

räddningschef i Mora, där han

varit 32 år, och börjat som operativ

chef vid Räddningstjänsten

Dala Mitt. I Mora har Per-Erik

Stridde utsetts till tillförordnad

räddningschef.

Ulla Lundbäck hyllas av räddningstjänsten

i Västervik sedan hon

släckt en brand.

– När jag satte mig på sängkanten

kändes det väldigt varmt om stjärten

och samtidigt kändes brandlukt, berättar

Ulla för Västerviks-Tidningen.

Hon upptäckte brand i madrassen,

orsaken var en elektrisk värmedyna.

Blockerade utrymningsvägar, slarv med

utrymningsskyltar och handbrandsläckare

– de bilderna ramlar in till Sirenen

med jämna mellanrum.

Men den här är ovanlig. Här har det

installerats sex stycken genomlysande

n Räddningstjänsten i Jönköping hade 30 man på plats, en

mobilkran på 63 meter rekvirerades för att klara branden i

Sofiakyrkans torn. 70 meter upp.

Men det var ingen brand, förmodligen en knottsvärm.

– Det såg ut som en läckande brand, molnet var kanske fem

meter i diameter, det pulserade intill spiran. Och knottjäklarna

höll på länge, säkert en timme, säger brandingenjör Fredric

Jonsson.

Till slut försvann rökmolnet, förlåt svärmen.

– Aldrig varit med om något liknande, men jag har fått glada

tillrop från kollegor runt om i landet som varit det.

Av Ulf Lundkvist

Nisse Larsson

103-åring släckte sängbrand

Ulla Lundbäck drog ur elkontakten och

använde en vattenkanna för att släcka

branden.

Räddningstjänsten behövde bara

vädra ut brandlukt och noterade en

föredömlig egen insats.

Insatsen blir inte sämre av att Ulla

Lundbäck är 103 år.

Sex upplysta skyltar om utrymningsvägar finns det i lokalen. Detta i en verkstad

för en person. Foto: Daniel Rydholm

Här var det skyltar – överallt

utrymningsmarkeringar i verkstad för

en person.

– Försäljaren har lyckats. Dessutom

sitter det ”panikregler” vid samtliga sex

dörrar, säger Daniel Rydholm som tog

bilden.

n – Jag var faktiskt mobbad som liten. Det

berättar Kjell Larsson, chef för Räddningsverkets

internationella avdelning, när han sommarpratar

i radio Värmland.

– Jag var en av dem som inte fick vara med,

som stod bredvid och grät. Ibland träffar jag vissa

av plågoandarna. Det kan vara lite intressant.

Förutom uppväxten blir det en del prat om

jobbet och familjen. Musik?

– AC/DC, Springsteen, Eva Dahlgren, Kent med

mera.

39

En riktig kapten lämnar en sjunkande skuta sist

av alla. Krisberedskapsmyndigheten (KBM)

och Räddningsverket är två sjunkande skepp,

båda dukar under 31 december i år. Redan en

månad efter att det stod klart att KBM skulle läggas

ner blev kaptenen (Ann-Louise Eksborg) den förste

att hoppa över bord och lämna besättningen åt sitt

öde (1 november 2007). Det dröjde inte förrän vicekaptenen

Lars Hedström följde kaptenens exempel.

Jag ville tro att Räddningsverkets sjövane kapten

Göran Gunnarsson skulle styra sin skuta ända till

slutdestinationen.

Men icke. Vid halv-

årsskiftet hoppar

också han av.

Gunnarsson skulle

kunna ha gjort

det redan när regeringen

plötsligt

i november 2007

utnämnde Helena

Lindberg till den

nya myndighetens chef. Han kände säkert redan

då att han inte längre riktigt var med i matchen. Så

det hedrar Gunnarsson att han chefat vidare i ytterligare

drygt ett halvår.

Samtidigt tycker jag att han kunde ha lotsat sin

besättning ända in i hamn. Gunnarsson har dragit

igång så mycket bra i Räddningsverket och har

skapat stora förväntningar bland personalen. Han

har också manat manskapet att det är viktigt att

Räddningsverket fullföljer sitt uppdrag året ut. När

Gunnarsson nu mönstrar av är det ingen bra signal

till alla som ska segla vidare på ett osäkert hav ett

halvår till och behöver kaptenen som mest. Risken

finns att luften delvis går ur Räddningsverket och

det känns inte bra.

”Botten upp!” skålade en gång en galghumoristisk

kapten med sin besättning när hans skuta

sjönk. Det blir inget tillfälle att skåla med Göran

Gunnarsson i december. Det skulle ha känts skönt

att få göra det, speciellt som han varit den bästa

chef jag någonsin haft.

Contingencies – vilken tungvrickare!

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap

(MSB) tar över 1 januari 2009. Namnet täcker väl

in vad myndigheten ska syssla med, men är väldigt

långt. Nu har även det engelska namnet fastställts:

Swedish Civil Contingencies Agency. ”Contingencies”

– en riktig tungvrickare!

SRSA (Swedish Rescue Services Agency) är Räddningsverkets

engelska namn. Det är bra, igenkänt

och respekterat runtom i världen. Beteckningen

SRSA på den svenska myndighet som 2009 ska göra

humanitära insatser utomlands fimpas nu. Onödigt,

förkortningen kunde ha varit kvar och stått för

exempelvis Swedish Rescue and Safety Agency.

En annan ny myndighet vill uppenbarligen

rida på SRSA:s internationellt

goda rykte. Nya Strålsäkerhetsmyndighetens

engelska namn

blir: Swedish Radiation Safety

Authority. Alltså SRSA! Den inrättas

1 juli i år med den från KBM

avhoppade Ann-Louise Eksborg

som chef. Så andra halvåret 2008

finns det två svenska säkerhetsmyndigheter

med den

engelska förkortningen

SRSA. Häpnadsväckande!

n n n Det här är sista

vårnumret av Sirenen

– någonsin. Räddningsverkets

och Sirenens

målgrupper blir

viktiga också för MSB.

Därför tycker vi som

jobbar med Sirenen

förstås att även den

nya myndigheten

(MSB) behöver en

tidning.

Trevlig sommar!

Sjunkande

skepp utan

kaptener

Sista ordet

från Stig Dahlén

Sirenens chefredaktör

välkommen med synpunkter!

e-post: stig.dahlen@srv.se

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som

framförs i denna kolumn är hans personliga och har

inget med Räddningsverkets ståndpunkter att göra.


Posttidning B

Returadress:

L 257

651 80 Karlstad

Linnea Grahn tackade nej till jobbet

som brandman i Karlstad.

Något kom emellan.

En expedition till Mongoliet med

äventyraren Ola Skinnarmo.

Nyblivna brandmannen Linnea Grahn går

i dagarna ut SMO-utbildningen (Skydd

mot olyckor) i Sandö. Då börjar hon på

nya jobbet som professionell äventyrare.

Förra sommaren jobbade hon som

brandman i Karlstad och eftersom hon

trivdes utmärkt, sökte hon sommarvik

även i år. Jobbet var hennes – när ett annat

jobb plötsligt dök upp.

– Jag stortrivs som brandman, men det

får ändå vänta, säger Linnea Grahn som i

stället valde jobbet i Skinnarmos företag

Stora och små äventyr.

I sommar arrangeras en expedition till

Mongoliet. Till häst och med kanot ska en

grupp äventyrsresenärer ta sig in i landets

orörda vildmark. Ola Skinnarmo är färdledare

och Linnea Grahn ansvarar för all

utrustning, logistik och packning.

Själv har hon inte varit i Mongoliet tidigare,

men kompanjonen Ola Skinnarmo

Räddningsverkets tidning

Nr 4 • Juni 2008

Team Ola Skinnarmo och Linnea Grahn har just anlänt med Prins Albert den II av Monaco och ett hundspann till Nordpolen. Minus 16 och konstant blåst i april 2006.

Yrke: äventyrare

sonderade terrängen 2005 när han för

TV4 reste i den mongoliske krigsherren

Djingis Khans spår.

Linnea Grahn lärde känna Ola Skinnarmo

för fem år sedan, på en utbildning

till fjäll-och vildmarksledare vid Malungs

Folkhögskola.

Sedan dess har de av och till varit ett

team.

Största expeditionen genomfördes

för två år sedan,

när de hjälpte Prins

Albert den II av Monaco att

förverkliga sin dröm – att

med hundspann ta sig till

Nordpolen.

Även den gången ansvarade Linnea

Grahn för logistik och utrustning. Expeditionen

tog fyra månader att förbereda,

vilket inkluderade ett träningsläger med

prinsen och hans ”palats” i Jukkasjärvi.

– Allt från frystorkad mat, tält och spritkök

till varma kläder, hundfoder och helikoptrar

skulle fixas. All utrustning trippelkollades

inför turen till Nordpolen,

berättar hon.

Prinsens expedition hade flera syften,

dels ville han sätta fokus på klimatför-

Med prinsen

av Monaco till

Nordpolen

ändringen, dels resa i sin förfaders spår,

Albert den I. Han skidade till Nordpolen

1906.

– Allt klaffade, prinsen är en jordnära

person. Men det var förstås inte en budgetresa.

Linnea Grahn kommer från Östersund

men någon fast bostadsadress har hon

inte haft de senaste sju

åren. Säsongsarbeten i

fjällvärlden, som fors- och

vildmarksguide, har varvats

med expeditioner och

utlandsresor.

Hon har bestigit Kilimanjaro

(5 895 möh, Afrikas

högsta berg), åkt skidor i Iran och jobbat

med forspaddling i Nya Zealand.

– Jag gillar uteliv, natur och att röra på

kroppen. Det började redan när jag var liten

tjej och fjällvandrade med familjen.

Efter Nordpolen började Linnea Grahn

på SMO-utbildningen i Sandö, vilket gav

henne en helt ny bild av jobbet som

brandman.

– Väldigt mycket mer än att släcka bränder.

Bredare vad gäller säkerhet, förebyggande,

risker och akutsjukvård, än vad jag

förväntat mig.

Kunskaper hon lär ha nytta av också i

jobbet som äventyrare.

Linnea Grahn

KATARINA SELLIUS

Ålder: 26

Utbildning: Tvåårig

eftergymnasieal

utbildning i Skydd

mot olyckor (SMO),

Sandö, Fjäll- och

vildmarksledare

Aktuell: Ska tillsammans

med Ola Skinnarmo

leda expedition

i Mongoliet.

Fritid: Uteliv i fjällen; forspaddling,

skidåkning, jakt, vandring. Är halvvägs

genom en Svensk Klassiker. Vasa-

loppet och Lidingöloppet är avklarat.

Vätternrundan och Vansbrosimmet

står på tur i sommar.

More magazines by this user
Similar magazines