Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

28 Ordet fritt Sirenen Nr 2 • 2003 Illustration: MICHAEL FINSBERG Den chef som glömmer medarbetarnas kompetens i sin spaning efter hjälp, får en organisation som varken tillgodoser ”marknaden” eller människorna i verksamheten. När förändringens vindar blåser: Det behövs chefer som kan väcka och leda medarbetarna N är Dick Fosbury floppade över ribban och tog OS-guld 1968 i sin bak- vända stil häpnade omvärlden. Då Janne Boklöv hoppade längre än alla andra i sin V-stil, förskräcktes domarna och gjorde avdrag i stilpoäng, bara för att stoppa denna utveckling. Genomgripande förändringar skapar uppståndelse och ett motstånd. Vi förlitar oss på de invanda mönstren, det är ju genom dem vi lärt oss möta världen. Därför vill vi inte förändra eller pröva något nytt, för då måste vi tänka om och det kräver energi. Också du kan tycka till på de här sidorna Alla är lika välkomna att delta i debatten (skriv max 40 rader eller 3 500 tecken på datorn, inklusive blanksteg). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nummer 3/03 är 10 april. Först den dagen då ingen längre frågar efter våra tjänster, tvingas vi förändra våra rutiner för att överleva. Där någonstans står räddningstjänsten med Räddningsverket i spetsen nu. Morgondagen blir annorlunda. Tror vi att en ny Fosbury kommer att visa hur det ska gå till tror vi fel. Det beror på oss, det är alltså vi i verksamheten som ska skapa framtiden. För den som är vaken och känner av behovet, saknar det betydelse om det handlar om att lägga om från en produktion av stövlar till att tillverka mobiltelefoner eller att utveckla en ny stil i skidåkning. ”Vuxendagis” Jag har jobbat med ledarskap och teamutveckling sedan början av 1990. Det har varit många livliga diskussioner i klasserna. ”Det går inte förändra”, ”gamla stötar” och ”Vuxendagis” är klassiska uttryck när hemmiljön har beskrivits. Otrygghet och ambition är några av de faktorer som är begränsande i en förändringsprocess. Hemåtvändande elever, stärkta i sin tro att kunna förnya i sin kår, tappar dock fort energin om de går på pumpen för många gånger. Omedvetet upplevs de som ett hot från både över-, sido- och underordnade, fast sätten att ta ner dem kan variera. När tidigare elever kommer tillbaka till vår skola som lärare känner jag belåtenhet, men också en viss bestörtning. För vem ska förändra i räddningstjänsten när de som skulle kunna och har ambition, söker sig därifrån? Omedvetet går vi in i en försvarsroll när förändring föreslås. Själv blir jag medveten om detta när någon av dessa nya lärare föreslår förändringar i vår utbildning. Glömmer mjukvaran Konkurrensutsatta verksamheter har en direkt kontakt med marknaden. Säljer inte produkterna analyseras orsakerna till det. Av tradition har offentlig verksamhet inte haft denna direktkontakt. Men när ekonomin nu stramas åt krävs förändring. En chef som tidigare fått mera pengar, känner sig nu ensam och utlämnad. Lösningen blir dyra konsulter som kon- centrerar sig på organisationen och glömmer mjukvaran. Vässad organisation, effektivitet, marknadsanpassning, blir några av argumenten som en bestört personal får höra dagen innan semestern. Många känner igen denna schablonbeskrivning. Det är lätt att fokusera på hårda fakta. De mjuka frågorna är svårare att identifiera och redovisa. Styra processen Hur ska då en ensam chef gå tillväga för att nå ett optimalt resultat. Det handlar om att styra processen. Skapa förutsättningar där medansvaret tränger ner i leden genom en process som får sin näring genom en kunskap av vad kunden behöver och vill ha. Först när vi vet och har bestämt, med vad och hur vi ska jobba, kan vi ägna tid åt organisationsmatriser.Organisationen måste vara underordnad missionen och dess förutsättningar. Utmaningen ligger i att alla ska känna igen sig och uppleva delaktighet i det som redovisas, det är i denna sammanställning chefen får bevisa sin kompetens genom att tillgodose envars behov att bli sedd, få uppmärksamhet och bekräftelse. Visar sig i vardagen Det är i ”skit-under-naglarnanivån” som måttet på förändring visar sig, en organisation kan ha en hel uppsättning av formella doktriner, men det är i vardagen som verkligheten visar sig. I en professionell organisation trivs medarbetarna, men där trevnaden inte får äventyras, försvinner det professionella förhållningssättet snabbt. Det svåra är att bli medveten om vad som händer, då jag går genom livet sovande, omedveten om mitt beteende och dess begränsningar. Därför behövs chefer som kan leda och som törs väcka medarbetarna för att få med alla i processen. Chefsuppdraget är att styra processen, inte de enskilda medarbetarnas reaktioner eller agerande. Då blir ledarskapet utvecklande. Trygga chefer med mod skapar då ett gynnsamt underlag för att kunna fatta kloka beslut. Hans-Gösta Bernhard
Sirenen Nr 2 • 2003 M in gamle vän Claes Thorell tog i Sirenen nr 7/02 bladet från munnen och tyckte att brandmän är riktiga gnällisar. Debattinlägget tyder på både bitterhet och besvikelse i kontakterna med brandmännen. Jag minns när vi började i övningsgruppen på brandkåren i Malmö 1959. Vi i det ”svarta gänget” hade en härlig tid, trots att vi jobbade gott och väl 100 timmar i veckan. Du skriver att ob-tillägget inte är för lågt. Jag kan hålla med om att ob-tillägget har blivit bra i och med att storhelgstillägget kom. Du tycker inte att brandmannalönen är för låg. Visst är den väl det, sett till hur mycket som krävs av en brandman i dag. I det perspektivet är lönen häpnadsväckande låg. Man får aldrig glömma att en brandman arbetar 42 timmar i veckan. Det är mer än någon annan skiftarbetare. Till saken hör också att brandmannen måste ta ut semester maj och september. Du ifrågasätter också om brandmannajobbet är unikt? Ordet fritt Jo, Claes Thorell, visst är brandmannayrket unikt Nej, Leif, jag är varken bitter eller besviken på brandmännen. Du vet att jag har levt hela mitt liv tillsammans med brandmän – jag har lärt mig mycket av kontakterna med er och framförallt har jag den största respekt för brandmannayrket. Det är just därför som jag reagerar på de flagranta övergrepp som en liten grupp bland yrkets utövare gjort sig skyldig till. Det är de utomfackliga aktionerna jag reagerar mot och de känslomässiga och fula påhoppen på chefer och förvaltningsledningar, inte mot brandmannen eller yrket brandman. Vi ska givetvis hålla oss till de spelregler som vi i demokratisk anda beslutat. Leif, du är en kämpe, som vunnit aktning för glöden i engagemangen i det fackliga arbetet. Sådana som du behövs, men du måste medge att den senaste Jo, det är verkligen unikt. Kan inte tänka mig något annat yrke där en människa arbetar med en temperatur på 41-42 grader och 220 pulsslag i minuten. Det har man som rökdykare. Jag har fler än 20 overheadbilder som tidens agerande hos vissa yrkeskollegor inte stämmer överens med vår yrkesetik. Jag håller med om att brandmannayrket är unikt – men det är ju i dag så många fler yrken som kan betraktas som lika speciella, så det är ingen poäng med att påpeka det unika just för brandmannayrket. Betydande förmån Av de 42 timmarnas veckotjänstgöring är hälften eller mindre schemalagda – resten är tid till eget förfogande för visar olika uppgifter för en brandman. En visar en man som är fastklämd i en kran 35 meter över marken. Två brandmän räddade efter två timmar mannen, utan skyddsnät. Så klart att brandmannayrket är unikt! Pensionsvillkoren – visst är det bra att få gå i pension när Svar från Claes Thorell: – Jag reagerar mot de utomfackliga aktionerna D Claes Thorell et är en intressant analys som Claes Thorell gör i Si- renen nr 7/02. Grunden till problemen är egentligen att varken Kommunförbundet eller Kommunalarbetareförbundet tillräckligt satt sig in i hur en räddningstjänst fungerar. Det var naturligt att all strävan till en början gick ut på att sänka tjänstgöringstiden, som när jag började som brandman 1939, var vart tredje dygn fritt. När man efter många års kamp i januari 1972 kommit ner till 56 timmar per vecka borde all kraft satts in på att förbättra lönevillkoren. 56 timmar per vecka innebar ett tjänstgö- ringsdygn följt av två fridygn. Efter aktionen från kårerna i Stockholm, Göteborg och Malmö fick vi i stället det ”olyckliga” avtalet som gav 42 timmar per vecka med delat dygn. Det var inte dygnstjänstgöringen som var betungande, vilket bevisades av att man på många kårer ville behålla åtminstone del av denna. En förfrågan till Kommunförbundet för vägledning gav svaret: tillämpa avtalet som innebär delat dygn och längre aktiv tjänst. Det blev stora motsättningar mellan personal och chef som väl knappast ännu har klingat av. Vi har väl alla erfarenhet av att man från personalhåll har ansett dygnstjänstgöringen förmånligare och dessutom bättre betald genom ob-tillägget. För att förlänga den aktiva tiden till 32 timmar skulle man behöva vara igång mycket längre än i dag. Detta strider i sin tur mot medicinsk sakkunskap som hävdar att man mår bäst om man så mycket som möjligt kan ha samma dygnsrytm. Har kostat miljoner Man hävdade från personalhåll att eftersom man skulle kunna ingripa dygnet runt så borde tjänstgöringstiden jämföras med andra verksamheter som Ur Sirenen nr 7/02 bland annat vila, studier, TV-tittande eller extra fyspass. Detta betraktar nog alla som en betydande förmån som mer än väl kompenserar de extra timmar som utgör skillnaden mellan brandmannaavtalet och det allmänna avtalet. Ja, Leif, utvecklingsmöjligheterna är otillräckliga – speciellt för de som väljer att stanna som brandmän. Man är låst till yrket och oftast också till den kår man börjat tjänstgöra vid. Det nya utbildningssystemet öppnar upp för större flexibili- Slopa ob-tillägget, men höj lönen! också var igång dygnet runt och som hade kommit ner till 36 timmar i veckan. Går det att jämföra till exempel en ugnsskötare på ett smältverk (vi hade flera sådana i Trollhättan) med en brandman, som nattetid under de flesta timmar kunde vila/sova i en säng? Avtalet har kostat kommunerna åtskilliga miljoner kronor eftersom man på många håll måste utöka styrkan med ytterligare skift för att hålla utryckningsberedskapen. Om brandmannayrket anses obekvämt så är det lika obekvämt dygnet runt. Slopa ob-tillägget, men höj lönen! 29 man är 60 år. Men för många är det ett måste med tanke på de krav som ställs på dagens brandmän. Viktig fortbildning Du skriver vidare att brandmännen hamnat i en förmånsfälla och om det inte hade varit för alla fördelar som yrket bjuder, så hade väl inte särskilt många stannat kvar. Visst, så är det väl i alla yrken – trivs man med sitt jobb så stannar man. Utvecklingsmöjligheterna inom yrket är dåliga. Inte minst när den nya tvååriga brandmannautbildningen slår igenom är det oerhört viktigt att svensk räddningstjänst ser till den nuvarande personalens utveckling. Här har också Räddningsverket en viktig uppgift. Alla nuvarande brandmän måste ges möjlighet till fortbildning. Om inte, är risken stor att räddningstjänsten får ett Alag och ett B-lag. Leif Svensson Före detta brandman – nu glad pensionär KOMMENTAR: Claes Thorell kommenterar Leif Svenssons insändare härnedan. tet, ökade utvecklingsmöjligheter och naturligtvis ett bra utgångsläge i kommande förhandlingar. Men här gäller, som alltid i livet – det som min gamla mormor lärde mig för sextio år sedan och upprepade med en envishet som bara en välmenande och kärleksfull mormor kan: ”Man får ingenting för ingenting – Claes, kom ihåg det!” Jag minns! Claes Thorell Det vore en fördel om all personal kunde arbeta såväl operativt som förebyggande. Ett utökat samarbete inom det kommunala verksamhetsfältet är möjligt och önskvärt. Önskvärt är också med mer socialt tänkande på alla nivåer. Yngve Engkvist Före detta brandchef Trollhättan PS! Vad menar Kommunal Väst Sektion 7 med att vara ”född med silversked i munnen”? Det är väl de nu verksamma personerna som har det väl förspänt med exempelvis studiebidrag av olika slag.
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Debatt Sirenen Nr 2 • 2003 Nej, a
Page 5 and 6: Sirenen Nr 2 • 2003 kvinnor - Jag
Page 7 and 8: Foto: PER LARSSON Det blir rapport
Page 9 and 10: Sirenen Nr 2 • 2003 Fråga Verket
Page 11 and 12: Sirenen Nr 2 • 2003 n rädda liv
Page 13 and 14: Sirenen Nr 2 • 2003 Sotningen ska
Page 15 and 16: Sirenen Nr 2 • 2003 Tema arbetsmi
Page 17 and 18: Sirenen Nr 2 • 2003 t... Foto: KA
Page 19 and 20: Sirenen Nr 2 • 2003 Isocyanatgase
Page 21 and 22: Använder du andningsskydd vid efte
Page 23 and 24: Sirenen Nr 2 • 2003 Erfarenheter
Page 25 and 26: Sirenen Nr 2 • 2003 Sirenens Räd
Page 27: Sirenen Nr 2 • 2003 skriver Micha
Page 31 and 32: Sirenen Nr 2 • 2003 fritidsmiljö
Page 33 and 34: Sirenen Nr 2 • 2003 Sätt stopp f
Page 35 and 36: Sirenen Nr 2 • 2003 Personalutbyt
Page 37 and 38: Sirenen Nr 2 • 2003 Brandmän ino
Page 39 and 40: Sirenen Nr 2 • 2003 Eget skyltreg

Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?