Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

30 Sirenen Nr 2 • 2003 Vart är verket på väg? D et känns som om någonting håller på att gå fel inom Räddningsverket. Eller att vi åtminstone håller på att slå knut på oss själva. Sedan några år har medarbetare på flera nivåer och inom olika verksamhetsgrenar funderat och diskuterat på temat ”Säkerhetsmyndigheten 2006”. Men varthän är vi på väg egentligen? Hamnar i dilemman Vi ska arbeta förebyggande för ett säkrare samhälle med allt som ryms från vardagens olyckor till katastrof och krig. Traditionella räddningstjänstuppgifter med fokusering på insats mot brand-, kemikalieoch trafikolyckor tonas ner. Vi spanar åt alla möjliga håll för att mera precist definiera vår myndighets framtida roll. Genast hamnar vi i dilemman i förhållande till andra statliga och kommunala myndigheters ambitioner och uppdrag. Antagligen går detta att lösa i samverkan och dialog. Det handlar ju bara om att inom familjen komma överens om myndigheternas arbetsfördelning. Det riktigt svåra är att vi måste försöka förstå oss på vad den enskilda människan kan ha för behov och vilket understöd man vill att vi som statlig myndighet ska leverera med hjälp av tillgängliga skattemedel. Är det verkets uppgift? Nu rusas det i full fart i riktning vardagsolyckor. Ett aktuellt budskap från Räddningsverket handlar om att utveckla ett arbete för att förebygga fallolyckor bland äldre. Här pekar vi på både personligt lidande (ibland med dödsfall som följd) och sto- Vägval inför framtiden. Det finns mycket att ägna sig åt och signaturen ”Orolig räddningsverkare” fruktar att myndigheten ger sig i kast med alltför mycket: ”Det känns som om någonting håller på att gå fel inom Räddningsverket. Eller att vi åtminstone håller på att slå knut på oss själva.” ra samhälleliga kostnader för vård och rehabilitering. Det är svårt att ifrågasätta uppsåtet, ty det är naturligtvis gott. Samtidigt är det ju inga nyheter. Inom framförallt den medicinska världen – från forskning till vårdpraktik – är detta välkända fakta som gett upphov till en rad dokumenterade idéer om hur man både ska förebygga, behandla och rehabilitera. Självklart är detta uppgifter som Socialstyrelsen rimligen ska bevaka och följa upp med råd och anvisningar till med- borgare, sjukvård och omsorg. Men är det verkligen den här typen av frågor som medborgarna anser att Räddningsverket – Säkerhetsmyndigheten år 2006 – ska ägna sig åt? Ser man inte hellre att en myndighet som vår fokuserar på situationer, verksamheter och miljöer som kan ge upphov till olyckor där flera människor drabbas av skada? Det vill säga olyckor som kräver en kraftfull insats av en myndighet (eller flera) med resurser. Är det inte kring scenarios av denna dimension som de enskilda människornas farhågor faktiskt kretsar? Tillspetsat kanske, men måste vi inte ta reda på detta innan vi med liv och lust kastar oss över medborgarnas vardagsliv? Regler och normer finns Den enskildes exponering för risker i vardagen är förvisso intressant för den enskilde (som i regel vet vad han/hon gör) och för dem som (redan) har ett intresse och ansvar på vardagsnivån; på arbete, i bostad eller i Kommentar från Räddningsverkets överdirektör Lars Hedström – Tillsammans med andra ska vi arbeta ino Räddningsverket har inom området skydd mot olyckor ett sektorsansvar utifrån olika lagstiftningar. Räddningstjänstlagen kommer att ersättas med en lag om skydd mot olyckor. Lagen innebär mindre detaljstyrning, den enskildes ansvar tydliggörs, olycksförebyggande sätts i fokus, kommunala handlingsprogram ska upprättas och olycksförloppsutredningar genomföras efter olyckor. Det medför att kommunerna kommer att arbeta med tvärsektoriellt tänkande och att räddningstjänsten blir en mer integrerad del av kommunens säkerhetsarbe- te. Lagen om brandfarliga och explosiva varor och lagen om transport av farligt gods är två andra lagstiftningar som ska reformeras de närmaste åren. Lagreformerna innebär att myndighetsrollen förändras och därmed sättet att arbeta. Mer resultatstyrt Räddningsverket övergripande mål är ett säkrare samhälle genom ett vidgat och systematiskt arbete för skydd mot olyckor. Det innebär att vi kommer att behöva utveckla vårt sektorsansvar, där ska vi vara en expertmyndighet och vara en ledande kunskapsförmedlare. Inom sektorsansvaret kommer vi ytterli- Ordet fritt gare utveckla den förebyggande och den uppföljande delen. Men Räddningsverket kommer också tillsammans med enskilda, kommuner, företag, myndigheter och andra utveckla ett mer resultatstyrt och systematiskt säkerhetsarbete. Det betyder att vi tillsammans med andra ska arbeta inom nya områden där vi inte har ett sektorsansvar. Områden där vi aktivt deltar och stödjer andra. Det kan vara områden som i dag inte har alldeles klar hemvist. Då kommer vi och andra behöva föra diskussioner om värdskap för dessa frågor. Det kan bli Räddningsverket, utan att vi för den skull har en expertkompetens inom området. Vår roll förändras till att vara mer stödjande, visa på goda exempel, utbilda, informera och samverka med andra inom området skydd mot olyckor. Det är så kommunernas roll kommer förändras och det blir också vår utveckling. Vår satsning i Karlskoga på ett nationellt centrum för erfarenhetsåterföring från olyckor är ett led i att ge underlag för kommuners och andras säkerhetsarbete. Gemensamma målgrupper Alla kommuner ska göra riskanalyser. De ska göras inom skydd mot olyckor, extra ordinära händelser och höjd beredskap, det är rimligt att detta samordnas. Här har vi ett sam- arbete på gång med krisberedskapsmyndigheten, KBM. Tillsammans med KBM undersöker vi nu gemensamma målgrupper för att i framtiden kunna samordna vårt arbete gentemot kommuner och länsstyrelser. Räddningsverket har haft och kommer att ha ett underifrånperspektiv. Det är faktiskt inget nytt för oss. Vi arbetar från vardagens olyckor till stora olyckor, katastrofer och krig. Det gäller både skydd mot olyckor och samhällets krishantering. Vi har ett nytt planeringssystem för civilt försvar och svåra påfrestningar. Räddningsverket har alltid arbetat med inriktningen att det som behövs för krig ska kunna användas
Sirenen Nr 2 • 2003 fritidsmiljöer. Men det finns ju redan normer och regelverk för detta, tillämpliga inte minst på den kommunala nivån och inom arbetslivet. Dessutom vet vi att den enskilda människan både bortser från risker och avstår ifrån externt skydd och kontroll i situationer och miljöer som upplevs som kontrollerbara. I vardagen vill man själv välja och är, som i trafiken(tyvärr) och genom ”upplevelse-/äventyrsturism” , beredd att ta vissa risker, ty det är en del av livet. Jag är kort sagt orolig för att räddningsverkarnas nymorgnade intresse för vardagens olycksrisker leder till att vi odlar en storebrorsattityd. Samtidigt går vår identitet i det som av gemene man uppfattas som viktigt förlorat. Och då vill sannolikt de enskilda människorna inte ha med oss att skaffa längre. Orolig räddningsverkare m nya områden även i fred. Exempel är kommunernas räddningscentraler, utrustning, civilpliktiga och varningssystem. Allt detta används i daglig verksamhet och vid stora olyckor. Där är vi föregångare och har lyckats bra. Ny organisation på gång Inom samhällets krishantering och ny hotbild har vi nu fokus på att höja samhällets förmåga att hantera NBC-händelser och räddningstjänstens ledning och samverkan vid svåra påfrestningar. Räddningsverkets centrum för risk- och säkerhetsutbildning erbjuder utbildningar inom samhällets krishantering. Inom utbildningen sker nu två Illustration: MICHAEL FINSBERG stora förändringar. Ett vidgat utbildningsuppdrag som innebär att vi ska erbjuda risk-, säkerhets- och sårbarhetsutbildningar. Vi har också tillsammans med kommuner, fackliga organisationer och andra reformerat utbildningen för kommunal räddningstjänst i enlighet med kommunernas behov och den nya lagstiftningen. Sammantaget behöver Räddningsverket en ny organisation. Utbildningen genomgår nu en förändring. Den centrala förvaltningen kommer att omorganiseras under året och en ny organisation planeras träda i kraft vid årsskiftet. Lars Hedström Ordet fritt Deltid – inte bara ett rekryteringsproblem Var rädd om oss som redan finns R äddningsverkets generaldirektör Christina Sa- lomonson skrev i Sirenen nr 5/02 om svårigheten att rekrytera personal till deltidsstyrkor. Vi skulle vilja lägga till att det även börjar bli svårt att behålla deltidsbrandmän. Som deltidsbrandmän har vi inte hög lön men den regleras enligt avtal och är väl densamma runt om i landet. Vad som däremot inte är detsamma är det så kallade biltillägget. Av gällande löneavtal framgår att lokal överenskommelse ska ha träffats för att biltillägg ska betalas ut. Alltså beroende på arbetsgivarens (kommunens) ekonomi och välvilja. I den kommun vi jobbar som deltidsbrandmän finns inget lokalt avtal gällande biltillägg. Vi måste ha bilen Eftersom alla i vår deltidsstyrka anser oss vara tvingade att ha bil för att kunna få inkomsten som deltidsbrandmän har vi yrkat avdrag för denna kostnad i våra deklarationer. Den lokala skattemyndigheten godkänner dock inte dessa avdrag med den hypotetiska motivationen att vi ändock skulle haft bil även om vi inte arbetat som deltidsbrandmän. Kostnaden bedöms därför som privat. Skattemyndighetens bedömning är som sagt en hypotes. Bilen kan under jourveckan inte I Sirenen nr 1/03 (sidan 27) finns en artikel ”Fler dör i fallolyckor än i trafiken”. Att fallolyckor ökar hos äldre är inget nytt för oss som arbetar i pensionärsorganisationerna. Där konstateras att om inget görs kommer antalet olyckor att öka. Ja – det är helt klart! Vad är det som saknas? Ja – inte blir det bättre av att tillsätta en ”äldredelegation” som kanske om ett antal år av ”sittande” kommer fram till det som vi redan vet förut. Grupp med möjligheter I vårt land finns det två stora pensionärsorganisationer, PRO och SPF. Bara i Uppsala län har vi 30 000 medlemmar och en omfattande studieverksamhet. användas för annat ändamål än egen förflyttning inom en radie för att hålla anspänningstiden. Har man familj kan övriga familjen överhuvudtaget inte använda bilen på egen hand den här veckan. Gäller inte oss? Vidare är det otvivelaktigt så att det kostar pengar att ha bil. Lika otvivelaktigt är att vi måste ha tillgång till bil för att hålla anspänningstiden på 5 minuter. Slutsatsen av detta blir att vi inte kan förvärva inkomsten om vi inte har bil vilken ger oss utgifter. Enligt gällande skattelagstiftningen äger man rätt att göra avdrag för kostnader man har för inkomstens förvärvande. Tydligen gäller inte detta deltidsbrandmän. Avdraget vi gör motsvarar cirka 3 000 kronor tillbaka på skatten vilket är jämförbart med det biltillägg som betalas i vissa kommuner. Vi kommer att överklaga skattemyndighetens beslut men har inte mycket hopp om att få rätt. Vi har varit i kontakt med Brandmännens Riksförbund (BRF), som inte tror på framgång för vår del. Anledningen är att BRF och den jurist vi varit i kontakt med själv överklagat i den här frågan till högre instans och fått avslag. I grund och botten är det lilla ekonomiska tillskott deltidsar- Dessutom har vi månadsmöten och andra arrangemang, vilka är välbesökta. Här finns en grupp som det finns stora möjligheter att få ge information om hur man ”ser om sitt boende” för att inte råka bli ett ”paket”. Behövs inga anställda För något år sedan fanns en god idé – Svarta katten – ett projekt som drevs av Räddningsverket. Det var väl genomtänkt och jag var ute i ett antal föreningar med ”katten”, dels information och dels tipstävling. Det behövs inte vara några anställda som ska syssla med det – med ett bra informationsmaterial kan ”någon klok” i föreningen klara det själv. 31 betet ger en av grunderna för att vi håller på med detta. Känner man sig så felaktigt behandlad som vi och det dessutom slår hårt ekonomiskt är det mycket lätt att tröttna. Det skulle vara intressant att höra hur andra deltidare runt om i Sverige har det beträffande ersättning för utgifter för egen bil. Apropå Christina Salomonsons inlägg är nämnda problem hos oss en bidragande orsak till svårigheten att rekrytera nya deltidare, men även svårigheten att behålla de ”gamla”. Fler gråzoner Det finns många andra områden där vi också befinner oss i gråzonen. Ett av dessa är att vi inte har rätt till sjukpenning vid långtidssjukskrivning om vi klarar arbeta heltid i vårt ordinarie arbete. Du kan alltså vara helt arbetsoförmögen i jobbet som deltidsbrandman och ändå inte ha rätt till sjukpenning. För framtiden måste inställningen bland styrande omgående ändras vad det gäller vårt arbete och våra rättigheter om det ska finnas deltidsstyrkor att tillgå. Deltidsstyrkan i Iggesund Inte färre fallolyckor med en ”äldredelegation” Information är ordet och seniorerna kommer att lyssna, det vet jag. Det blir dålig effekt om man år efter år konstaterar att olyckorna händer men att man inte försöker komma åt ”kärnan”. Nu måste det ske något och inte bara tillsättas en ”äldredelegation”. Ja – det är från Räddningsverket sida ”vi har gjort något”. Nästa gång jag träffar distriktsordföranden i PRO kommer jag att ta upp just detta ämne med honom – jag är helt på det klara med att något måste ske och jag för min del tar upp det i mitt SPF distrikt i Uppsala län. Maj-Britt Zillén
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Debatt Sirenen Nr 2 • 2003 Nej, a
Page 5 and 6: Sirenen Nr 2 • 2003 kvinnor - Jag
Page 7 and 8: Foto: PER LARSSON Det blir rapport
Page 9 and 10: Sirenen Nr 2 • 2003 Fråga Verket
Page 11 and 12: Sirenen Nr 2 • 2003 n rädda liv
Page 13 and 14: Sirenen Nr 2 • 2003 Sotningen ska
Page 15 and 16: Sirenen Nr 2 • 2003 Tema arbetsmi
Page 17 and 18: Sirenen Nr 2 • 2003 t... Foto: KA
Page 19 and 20: Sirenen Nr 2 • 2003 Isocyanatgase
Page 21 and 22: Använder du andningsskydd vid efte
Page 23 and 24: Sirenen Nr 2 • 2003 Erfarenheter
Page 25 and 26: Sirenen Nr 2 • 2003 Sirenens Räd
Page 27 and 28: Sirenen Nr 2 • 2003 skriver Micha
Page 29: Sirenen Nr 2 • 2003 M in gamle v
Page 33 and 34: Sirenen Nr 2 • 2003 Sätt stopp f
Page 35 and 36: Sirenen Nr 2 • 2003 Personalutbyt
Page 37 and 38: Sirenen Nr 2 • 2003 Brandmän ino
Page 39 and 40: Sirenen Nr 2 • 2003 Eget skyltreg

Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?