Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

32 Ordet fritt Sirenen Nr 2 • 2003 Geografiska informationssystem (Gis): Räddningstjänsten saknar både vilja och kompetens D en senaste tiden har en diskussion om Gis (geo- grafiskainformations- system) inom räddningstjänsten förts. Ett antal problem kring Gis i räddningstjänsten har förts fram, dels på Tris-seminariet i Rosersberg, dels i tidningen Sirenen (Tris står för teknikrelaterad informationssamverkan). Synpunkter som nämnts har riktats mot lantmäteriet, kommuner, myndigheter, mjukvaruutvecklare med flera. Mycket av kritiken är befogad. Ingen har dock riktats mot räddningstjänsten, vilket är väldigt olyckligt. Genom att analysera de primära problemkällorna från vårt perspektiv, finner vi ofta att det är räddningstjänsterna själva som orsakar problemen. Ingenting händer Varför är vi då så kritiska till räddningstjänsten? Större delen av den svenska räddningstjänsten har inte lyckats definiera på vilket sätt den vill använda Gis, vilken roll av IT-lösningarna Gis ska ha, hur de ska hantera problemen med låg användning av IT/Gis i sitt arbete, etcetera. Användningen av IT/Gis inom räddningstjänsten speglar inte det övriga samhällets användande för att inte tala om industrins. Polisen och SOS Alarm är andra som använder IT/Gis i högre utsträckning än räddningstjänsten. Dessa skillnader gör att man förväntar sig åtgärder från räddningstjänsten för att lösa dem. Bortsett från Tris och några andra händer ingenting. Minimal koordinering I stället låter man problemen utvecklas till något som knappt går att hantera. Det är nästan Också du kan tycka till på de här sidorna Alla är lika välkomna att delta i debatten (skriv max 40 rader eller 3 500 tecken på datorn, inklusive blanksteg). Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. Skicka gärna på e-post: stig.dahlen@srv.se Manusstopp för nummer 3/03 är 10 april. Geografiska informationssystem kan fylla en viktig funktion inom räddningstjänsten. Enligt insändarskribenterna tar dock inte räddningstjänsterna vara på möjligheterna. Stora summor pengar läggs ner, men när kompetensen saknas får räddningstjänsterna dålig valuta för pengarna. omöjligt att hitta två räddningstjänster med lösningar som är kapabla att helt och fullt utbyta eller dela information mellan varandra. En snabb genomgång av dagens mjukvaror inom räddningstjänsten skulle säkert visa på fler än 100 olika egna lösningar. Den här situationen med minimal koordinering, harmonisering och samarbete inom IT/Gis-frågor påverkar påtagligt alla inblandade: Räddningstjänsten, som betalar stora summor för utveckling och underhåll. Olyckligtvis så får de inte mycket för pengarna – unika IT/Gis-lösningar som kombinerar program med begränsade funktioner, möjlig- heter att dela och utbyta information. Resultatet blir minimala möjligheter för gemensamma projekt inom IT/Gis-frågor. Industrin, som beroende på ospecificerade behov, framtidsplaner och mål från räddningstjänsterna inte vill göra några större investeringar på grund av den stora osäkerheten i dessa projekt och den osäkra framtiden inom branschen. Det medför att uppmärksamheten och investeringsviljan är mycket lägre än i länder som England, USA och Frankrike. Vetenskapen, har i vissa delar samma problem som industrin, exempelvis ospecificerade behov och mål. Förutom dessa problem har vi väldigt svårt att hitta finansiering för våra projekt – ingen vill delta i projekt som bara passar för en eller några räddningstjänster. För att få finansiering från EU krävs det ett projekt på regional nivå, till exempel att räddningstjänsterna i åtminstone ett län samarbetar – något som nästan är omöjligt i Sverige. Detta gör att vi tvingas begränsa vår forskning och riskerar att förlora några av våra skickligaste forskare. Saknar kompetens Efter att ha framfört denna kritik mot räddningstjänsterna kanske dessa kommer med argumentet om att de saknar tillräcklig kompetens för att han- Svenska regler styr bitumen Apropå en artikel under vinjetten Erfarenheter i Sirenen nr 1/03 vill jag ställa denna fråga: Det finns en massa bitumencisterner i oljesammanhang. Är det olika regler för detta? Är det FN- eller EU-regler som styr? Är det olika i Europa och i övriga världen? Paul Voigt, Malmö SVAR DIREKT: Sirenen bollade frågorna vidare till Lars-Ivar Ivarsson på Räddningsverkets avdelning för brand- och explosiva varor och fick detta svar: Att bitumen kan ta eld i isoleringen på en cistern är inte okänt. Det är inte särskilt vanligt med bitumencisterner i oljehamnar i Sverige, dock finns det några. Bitumen är per definition inte brandfarlig vara. Vissa avstånd krävs till oljecisterner för eventuell lagring i oljedepåer. Det är varken EU- eller FN-regler som styr, utan allmänna svenska brandskyddsregler och samlingsregler i förordningen (SFS 1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor, paragraf 15, som är tillämplig. Lars-Ivar Ivarsson tera de beskrivna problemen, vilket är ett svar som vi inte borde acceptera. Det är uppenbart att räddningstjänsterna inte har kompetens att ensamt hantera dessa problem, men de har heller aldrig frågat industrin, vetenskapen, myndigheterna eller andra om hjälp med problemen. Just av denna anledning borde de medge att kritiken är befogad. Industri, vetenskap och myndigheter är definitivt villiga att hjälpa till med problemen eftersom det inte finns något annat sätt att lösa dem på. Måste bestämma sig Fram till dess att räddningstjänsterna börjar arbeta med de beskrivna mest fundamentala problemen kommer situationen inte att förbättras, oberoende av hur mycket pengar som investeras eller vilka standarder som utvecklas. Vi förstår att det kan kännas tungt, men räddningstjänsterna måste bestämma sig om, när, hur och med vilken prioritet de vill ta tag i problemen. Detta beslut är de ensamma om. Till att börja med kan vi leta efter inspiration och erfarenhet utomlands, dessa problem är vanliga i de flesta utvecklade länder, för att starta en diskussion. Men vi måste komma igång med att göra något. Jiri Trnka Institutionen för datavetenskap Linköpings Universitet Fredrik Nilsson Sörmlandskustens räddningstjänst Skriv en insändare – och få en T-shirt Härnedan inbjuder vi dig läsare att tycka till. För att stimulera ännu fler att skriva belönar vi er som skickar en insändare – och får den publicerad i nummer 3/03 – med Sirenens eftertraktade T-shirt. Är du intresserad, kom ihåg att uppge adress dit tröjan ska skickas och önskad storlek (S, M, L, XL, XXL)
Sirenen Nr 2 • 2003 Sätt stopp för onödiga automatlarm! Så här kan vi komma tillrätta med alla onödiga utryckningar till automatlarm, ej brand: 1) Ta betalt av objektsägaren, exempelvis, 3 000 kronor, vid årets första felaktigt utlösta larm. 2) Nästa fellarm – höj summan till 6 000 kronor. 3) Tredje fellarmet debiteras 12 000 kronor. 4) Fjärde fellarmet kostar 24 000 kronor 5) Dela ut en sista varning – ”nästa gång åker vi inte blåljus till detta automatlarm, utan enbart teknisk service med debitering 5 000 kronor per gång al- Mycket av problemet med utryckningar till automatlarm skulle kunna lösas med information. Men då måste också någon ta tag i detta. I dag är det rena låt-gå-principen som gäller. I minst fem år har vi kunnat läsa i bland annat Sirenen att det ska tas krafttag mot detta gissel, ja skandalösa förhållande. Utryckningarna till automatlarm där det inte brinner fortsätter att vara lika många. Borde det inte i detta tidevarv, där vi för 25 år sedan skickade människor till månen tur och retur, finnas en säkrare teknik? ISirenen nr 1/03 sidan 27 finns artikeln ”Flera dör i fallolyckor än i trafiken”. Fallolyckor som drabbar äldre med till och med dödlig utgång och i övrigt svåra skador på skelettet beror oftast på benskörhet. När det gäller benskörhet hos kvinnor är det väl dokumenterat och brukar följas upp. Men när det gäller män torde det inte finnas någon motsvarighet. Vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala pågår en studie som bygger på frivilligt (med frivilligavtal) deltagande. Förebyggande verksamhet som till exempel gäller för att minska bränder är kanske en ternativt att det hela överlåts till ett väktarbolag”. Samtidigt måste det finnas en uppriktig ambition hos räddningstjänsterna att hjälpa till med information till objektsägarna hur de kan se till att larmet inte går i onödan. Tyvärr tror jag inte att viljan till detta är särskilt stor eftersom många räddningstjänster behöver intäkterna som fellarmen och ”böterna” ger för att klara budgeten. Brandmästare A-län Ut och informera bort skandallarmen! Vem ska då svara för informationen? Ja, när ingen annan tycks klara det får väl räddningstjänsten ta tag i det problemet också. Ge brandmän och befäl några timmars specialutbildning om automatlarm samt lite grundläggande i konsten att informera. Väl på plats kan räddningspersonalen samtidigt passa på att sprida lite allmänt brandvett till företrädarna för objekten. Ulf Jonasson Deltidspolitiker Även fallolyckor kan förebyggas väg att gå. Uppsala civilförsvarsförening deltog i Räddningsverkets kampanj ”Svarta katten” om säkerhet i hemmet. Något motsvarande som gäller äldre personers risk för skador, fallskador samt skador som sker på grund av glömska, finns inte. Civilförsvarsföreningarna i Uppsala län har varit inne på att kunna delta i utbildning av hemtjänstpersonal och personal på äldreboende i Hemsäkerhet (göra hemmet tryggare). Bertil Kolmodin Uppsala Ordet fritt/Nyheter Foto: LOTTA LANS Branden i Åmål fick ett häftigt förlopp och i akutskedet blev dramatiken stor. Fyra barn räddades via utskjutsstege, sedan hävaren drabbats av tekniskt fel. En kvinna föll från tredje våningen och skadades. Dramatisk brand – då fungerade inte hävaren Vid en dramatisk brand i Åmål försenades räddningsinsatsen av ett tekniskt fel på hävaren. En kvinna skadades svårt när hon föll från tredje våningen. Fyra barn kunde hjälpas ner av brandmän på utskjutsstege. Strax före midnatt natten till en onsdag i början av mars vaknade en hyresgäst i ett flerfamiljshus i centrala Åmål av skrik och ljudet av krossat glas. När hon tittade ut såg hon att det brann kraftigt i övre delen av ett trapphus. I ett krossat fönster på tredje (översta) våningen stod en kvinna omringad av rök med ett spädbarn i famnen. Ytterligare tre barn skymtade där innanför. Yrvakna grannar skaffade snabbt fram en stege. Men den var för kort och räckte inte ända upp. Panikslagna När den första räddningsstyrkan kom fram sex-sju minuter efter larm hade situationen förvärrats ytterligare. Kvinnan i fönstret höll sin äldsta dotter framför sig och hon i sin tur hade sin lillasyster i famnen. Mamman och flickan var panikslagna och ville kasta ner babyn till människorna på marken. Lyckligtvis gjorde de inte det. Till råga på allt blev det ett tekniskt fel på den hävare som brandpersonalen först försökte resa mot de nödställda. I stället fick de snabbt upp en utskjutsstege. En brandman klättrade upp och tog emot spädbarnet som snart var i säkerhet. Rökgaspuff Andra brandmän hjälpte på samma sätt ner de andra barnen. Mamman däremot var nyopererad och relativt orörlig. Dessutom hade brandförloppet accelererat och nästan hela lägenheten stod i lågor. När det blev kvinnans tur att klättra ut på stegen kom en rökgaspuff och hon förlorade taget och föll till marken. I fallet fick hon en fraktur på ena benet. Dessutom hade hon kraftiga brännskador på ryggen och huvudet. Hon fördes därför i helikopter till brännskadeavdelningen på lasarettet i Linköping. Under tiden hade branden spridit sig ytterligare. Hela det hundraåriga hyreshuset måste evakueras. En man i en grannlägenhet måste hjälpas ut via stege, alla de övriga kunde ta sig ut på egna ben. När förstärkning anlände och brandpersonalen äntligen kunde 33 koncentrera sig på släckningen, var det redan för sent. Branden hade spridit sig såväl uppåt till vinden som neråt till en lägenhet på andra våningen. – Huset var putsat med stomme och bjälklag av trä. Jag bedömer att vindsbjälklaget var genombrunnet efter bara en halvtimme och att bjälklaget mellan tredje och andra våningen höll cirka 50 minuter. En timme efter vår ankomst rasade den ena gavelspetsen och vi kunde bara utföra utvändig släckning, berättar ställföreträdande räddningschef Anders Olsson, Bengtsfors, som var räddningsledare vid branden. Se över lägesbrytarna! Det tekniska felet på hävaren, av fabrikat Bronto, var allvarligt, men tyvärr är det inte helt ovanligt. – En lägesbrytare till en av bommarna fungerade inte och det medförde att korgen inte kunde lyftas, säger Anders Olsson. Det finns med andra ord all anledning att på brandstationerna runtom i landet.kontinuerligt se över denna detalj på fordonen. Ulf Erlandsson
Page 1 and 2: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 3 and 4: Debatt Sirenen Nr 2 • 2003 Nej, a
Page 5 and 6: Sirenen Nr 2 • 2003 kvinnor - Jag
Page 7 and 8: Foto: PER LARSSON Det blir rapport
Page 9 and 10: Sirenen Nr 2 • 2003 Fråga Verket
Page 11 and 12: Sirenen Nr 2 • 2003 n rädda liv
Page 13 and 14: Sirenen Nr 2 • 2003 Sotningen ska
Page 15 and 16: Sirenen Nr 2 • 2003 Tema arbetsmi
Page 17 and 18: Sirenen Nr 2 • 2003 t... Foto: KA
Page 19 and 20: Sirenen Nr 2 • 2003 Isocyanatgase
Page 21 and 22: Använder du andningsskydd vid efte
Page 23 and 24: Sirenen Nr 2 • 2003 Erfarenheter
Page 25 and 26: Sirenen Nr 2 • 2003 Sirenens Räd
Page 27 and 28: Sirenen Nr 2 • 2003 skriver Micha
Page 29 and 30: Sirenen Nr 2 • 2003 M in gamle v
Page 31: Sirenen Nr 2 • 2003 fritidsmiljö
Page 35 and 36: Sirenen Nr 2 • 2003 Personalutbyt
Page 37 and 38: Sirenen Nr 2 • 2003 Brandmän ino
Page 39 and 40: Sirenen Nr 2 • 2003 Eget skyltreg

Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?