Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

2 Inledaren Sirenen Nr 2 • 2003 Säkrare farligt gods-transporter med bättre tillsyn och ny lag Av Räddningsverkets årliga insatsstatistik framgår att det inträffar relativt få olyckor med transporter av farligt gods på väg och järnväg. Den särskilda rapporteringen av olyckor och tillbud med farligt gods vid luft- och sjötransporter visar samma goda resultat. Eftersom olyckor med farligt gods kan få mycket allvarliga konsekvenser för liv, egendom och miljö är det låga antalet olyckor positivt. Ett bidrag till att olycksfrekvensen är så låg är att säkerhetstänkandet successivt har höjts hos både de företag som är avsändare av farligt gods och hos dem som sköter transporterna. Den höjda säkerheten är en konsekvens av att de flesta aktörer följer bestämmelserna. En annan är den tillsyn som bedrivs av polisen, tullen, järnvägsinspektionen, luftfartsinspektionen och Räddningsverket. Går åt rätt håll Under 2001 gjordes över 6 200 tillsyner av vägtransporter med farligt gods. Tillsynsmyndigheterna noterade brister i omkring 1 500 transporter. I 25 procent av transporterna bryts alltså mot reglerna. Men det sker en förbättring. För tio år sedan gjordes anmärkningar mot 40 procent. Som samordnande myndighet ser vi med oro på utvecklingen att några av de ansvariga myndigheterna inte når upp till sina målsättningar för denna viktiga verksamhet. Precis som inom räddningstjänstområdet är en satsning på det förebyggande arbetet den viktigaste åtgärden för att ytterligare höja säkerheten. Farligt gods med brister ska naturligtvis inte ens komma ut på vägarna. Säkerhetssystemen måste skärpas redan hos avsändarna. Det är bland annat därför vi har systemet med säkerhetsrådgivare sedan 1 januari, 2000. Med deras hjälp vill vi komma åt bris- Innehåll Nyheter Vidareutbildning karriärmöjlighet ………………4 1 800 sökte till nya utbildningen …………………5 Linköping satsar på invandrarna…………………6 Bostadsbrandsyn nytänkande för brandmän……7 Öckerö har en plan…………………………………8 Inomhusfyrverkerier – en risk som ökar …………9 Hjärtläkare vill ha hjälp av räddningstjänsten…10 Chefsmötet i Malmö ………………………………12 Nytt förslag: avreglera inte sotningen …………13 Största hjälpinsatsen förberedd …………………13 Nyutgivet …………………………………………24 Tågbolag satsar på räddningstjänstövning ……34 Tema Arbetsmiljö Oskyddade brandmän äventyrar hälsan ………14 ”Vi betalar priset för vansinnig arbetsmiljö” …16 terna vid fraktterminalerna eller lastbryggorna. Säkerhetsrådgivarna ska vara både övervakande och rådgivande. Ansvarig för säkerheten är den som leder verksamheten, företags- eller myndighetsledningen. Sedan EG-direktivet med säkerhetsrådgivare infördes har närmare 1 000-talet rådgivare registrerats. Dessa personer har tagit på sig uppgiften för sammanlagt omkring 4 400 företag och myndigheter. Ett problem i det sammanhanget kan vara de säkerhetsrådgivare, som anlitas av många företag. Det finns några enstaka som har uppdrag hos ett 100-tal företag. Man kan verkligen fundera över om det med ett sådant engagemang finns förutsättningar att göra ett effektivt arbete. Samlad tillsyn I allt säkerhetsarbete krävs systematik och klara rutiner. Eftersom antalet tillsyner minskat måste en av utmaningarna för tillsynsmyndigheterna vara att hitta metoder för en effektivare tillsyn. I dag utförs den ofta av en myndighet i taget. En lösning kan vara att satsa på samlade aktioner, där viktig information i förväg lämnas av kommunernas miljö- och hälsoskyddsförvaltningar, av den kommunala räddningstjänsten,arbetsmiljöinspektionen med flera. Den ansvariga tillsynsmyndigheten får då ett betydligt bättre underlag att utgå ifrån. Graden av slumpmässighet minskar, tillsynen blir samordnad och systematisk. Erfarenhetsåterföringen måste också förbättras. De fel och brister som upptäcks ska snabbt rapporteras till de ansvariga hos avsändaren eller transportören. Säkerhetsrådgi- Hur farlig är röken och sotet? ……………………17 Isocyanater en hälsorisk …………………………18 Så skyddar du dig …………………………………19 Fortplantningsförmågan kan påverkas ………20 Farliga gifter i Akalla-tunneln……………………21 Erfarenheter Vågade inte hoppa från balkongen – dog ………22 Lampor som orsakar bränder ……………………23 Sirenens räddningsskola Kost och träning ………………………………25-27 Ordet fritt Det behövs chefer som kan leda medarbetarna 28 Visst är brandmannayrket unikt ………………29 Vart är Räddningsverket på väg? ………………30 varna är naturliga kontaktpunkter för denna återkoppling, som måste inkludera den verksamhetsansvarige. Anpassa reglerna Bestämmelserna om farligt gods är från 1982, då vi inte fanns med i Europagemenskapen. Nu styrs bestämmelserna om landstransporter av farligt gods av olika EGdirektiv och andra internationella överenskommelser, som gör att de svenska övergripande bestämmelserna behöver förändras för att fungera i en allt mer internationell omgivning. Under våren kommer regeringen att tillsätta en utredning som ska se över både lagen om transporter av farligt gods och lagen om brandfarliga och explosiva varor. Översynen ska ge en moderniserad och förenklad lagstiftning, där sambanden mellan de olika transportslagen görs tydligare än vad som är fallet i dag. Det måste läggas stor vikt vid att samla de fyra internationella konventioner det är fråga om i en lagstiftning. Vi hoppas också att tillsynsfrågorna kommer att uppmärksammas ur flera aspekter. Dels vad gäller systemet med säkerhetsrådgivare, dels organisationen av den tillsyn som bedrivs av flera myndigheter och dels vilka befogenheter dessa myndigheter ska ges. Olycksutvecklingen är positiv, men det finns skäl till skärpning på flera håll inom farligt gods-området. Christina Salomonson Generaldirektör, Räddningsverket Var rädd om de deltidare som redan finns ……31 Vilja och kompetens för Gis saknas ……………32 Näst sista Nytt om namn, kolumn …………………………39 Sista sidan Ute på drömresan – i ett år ………………………40 Omslagsbilden: Foto: MAGNUS GLANS Eftersläckning – faktiskt ett av de tillfällen då räddningstjänstpersonal löper störst risker att få bestående skador. Många slarvar med andningsskydd och riskerar att dra i sig giftiga gaser. Det här numret har arbetsmiljö som tema, sidorna 14-21.
Debatt Sirenen Nr 2 • 2003 Nej, all personal behöver inte ha rökdykarkompetens D å och då finns anledning att ställa sig frågan: Vart är vi på väg? Uttrycks- sättet att deltidsbrandmännen är ”ryggraden” inom brand- Sverige och att de är cirka dubbelt så många som heltidarna är välkänt. Det leder osökt till intressanta reflektioner. Hur sköter du din rygg? Hur mycket kan du belasta den, innan den kollapsar? Kan du ta bort den? Om i så fall, ersätta den med vad? Och så vidare. I århundraden har elden varit människans vän och fiende. Städer, byar och enstaka hus brann ned gång på gång. Människorna tvingades och kunde så småningom mobilisera och fram till våra dagar bygga upp ett effektivt försvar mot brand. De senaste 20 åren har jag ofta fått anledning att ställa frågan: Har man då inte lärt sig något av historien? I de gamla kommunerna fanns det fyra grundpelare i folkets grundtrygghet och välfärd som aldrig ifrågasattes: Kyrkan, skolan, barn- och äldreomsorg och brandkåren. Tar sig för pannan Det datoriserade samhället tar nu över i hisnande fart. Möjligheten att förebygga brand ökar så till den milda grad, att de som borde veta bättre, står upp på seminarier och med emfas försöker övertyga deltagarna om, att med en väl fungerande förebyggande organisation, så behövs inte brandkårerna. Man tar sig för pannan. Kostnaderna för barn-, skola-, vård- och äldreomsorg ökar lavinartat i dagens samhälle. Mot dessa för politikerna mäktiga intressegrupper står sig räddningstjänsten slätt på alltför många håll. Vi måste lära oss att inse, att vi inte är självklara längre för en del personer. Folket, som är våra uppdragsgivare och som väljer våra politiker, måste ständigt hållas uppmärksammade på att vi finns och måste finnas för deras trygghet och säkerhet. Förlorade till marknaden Har du, värderade läsare, om du är i räddningstjänsten, reflekterat över vilket ansvar och kulturarv du har att förvalta? Har du tänkt på, att vi (ambulanstjänsten inkluderad) säkerligen är den enda yrkeskår, som har full acceptans och fullt förtroende att i vår yrkesutövning, när olyckan/branden varit framme, fått arbeta i de drabbades ytterst privata sfä- Foto: THOMAS JOHANSSON Dags att ompröva våra doktriner! På många ställen har man aldrig haft en livräddningsinsats med rökdykare. Vi kanske måste göra avkall på att alla ska kunna rökdyka – annars finns risken att den krympande skaran deltidare krymper ännu mer, skriver Ingemar Larsson. rer. Det är något som förpliktar. Missbrukar vi detta vi är förlorade till marknaden. Nu blir det skydd mot olyckor som gäller och detta i vid mening. Ett antal händelser på senare tid har visat vikten av tillgång på deltidsbrandmän. Då exempelvis naturreservatet i Tyresta brann, steg värdet på varje deltidbrandman som kunde uppbringas avsevärt. Det räcker inte med alla datorprogram och teknikspäckade bilar. Man måste ha mänskliga armar och ben också. Krympande skara Samtidigt som det ställs ökade utbildningskrav på deltidsbrandmän och befäl blir det allt svårare att behålla dessa kategorier. Många verksamheter och faktorer påverkar. Jag tänker på intressanta fritidssysselsättningar, jämställd föräldraroll, tätare jobbyten, allt svårare att få ledigt från arbetsgivaren för vår kompletteringsutbildning, nedläggning av de små företagen på stationsorterna, flytten till städerna av arbetstillfällen, reella ökade krav på kondition, minskad känsla för samhällsansvar, att låsa upp sig 12-17 veckor om året i beredskap och så vidare. Skaran deltidspersonal krymper snabbt. Namn: Ingemar Larsson Ålder: 56 Hemort: Kode Yrkesbakgrund: Deltidsbrandman 1962, brandchef deltid 1970 i Kode kommun, sedan 1971 brandmästare deltid och platschef för Kode brandkår i Kungälvs kommun. 1:e vice ordförande i Svenska Brandbefälets Riksförbund Fritidsintressen: Musik (sångare och pianist i Kodepojkarna Diskant), skidåkning. Vad kan nu göras för att så långt som möjligt rädda de stationer som finns kvar med ett acceptabelt skydd för den befolkning de ska betjäna? Vi glömmer ganska ofta att det ”egentliga” Sverige börjar utanför Göteborg, Stockholm och Malmö och att människorna i Eriksmåla och Åsele har samma värde. Det finns många frågor man kan ställa sig, exempelvis: Måste verkligen all personal i räddningstjänsten ha full rökdykarkompetens? Måste alla brandmän på en station klara anspänningstiden fem minuter? Kör kvinnliga brandmän sämre och hanterar de brandpumpar sämre än sina manliga kollegor? Svaret på samtliga frågor är givetvis nej. Vi får vara beredda att ompröva våra doktriner för att kommunerna ska kunna upprätthålla ett skäligt skydd för sina innevånare. Vi kanske kan skapa en våg med fem minuters anspänningstid och en andra våg med tio minuter. Genast ökar rekryteringsunderlaget avsevärt. När livräddade du senast? Alla ska givetvis ha bästa möjliga fysik/kondition och kunna använda rökskyddet, men det kanske räcker med att fyra-fem av av tio har full kompetens. 3 Kom ihåg att på många ställen med långa avstånd har man aldrig haft en livräddningsinsats med rökdykare. När hade du din senast? Där handlar det mer om att rädda kringliggande egendom/miljö, då man kommer fram efter kanske sex mils körning. Vem kommer anklagelsen att riktas mot när befolkningen upptäcker att kommunerna på många håll prioriterar ned räddningstjänsten till förmån för barn- skola- och äldreomsorg? Just det – oss! Ingemar Larsson Välkommen att delta i ”Debatt”! Inläggen på denna sida måste vara undertecknade med namn. Kontakta redaktionen innan du skriver. Telefon 054 - 13 51 04. Textlängd: cirka 50 maskinskrivna rader eller omkring 4 000 tecken (inklusive blanksteg). Adress: ”Debatt”, Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad. E-post: sirenen@srv.se
Page 1: Sirenen Räddningsverkets tidning n
Page 5 and 6: Sirenen Nr 2 • 2003 kvinnor - Jag
Page 7 and 8: Foto: PER LARSSON Det blir rapport
Page 9 and 10: Sirenen Nr 2 • 2003 Fråga Verket
Page 11 and 12: Sirenen Nr 2 • 2003 n rädda liv
Page 13 and 14: Sirenen Nr 2 • 2003 Sotningen ska
Page 15 and 16: Sirenen Nr 2 • 2003 Tema arbetsmi
Page 17 and 18: Sirenen Nr 2 • 2003 t... Foto: KA
Page 19 and 20: Sirenen Nr 2 • 2003 Isocyanatgase
Page 21 and 22: Använder du andningsskydd vid efte
Page 23 and 24: Sirenen Nr 2 • 2003 Erfarenheter
Page 25 and 26: Sirenen Nr 2 • 2003 Sirenens Räd
Page 27 and 28: Sirenen Nr 2 • 2003 skriver Micha
Page 29 and 30: Sirenen Nr 2 • 2003 M in gamle v
Page 31 and 32: Sirenen Nr 2 • 2003 fritidsmiljö
Page 33 and 34: Sirenen Nr 2 • 2003 Sätt stopp f
Page 35 and 36: Sirenen Nr 2 • 2003 Personalutbyt
Page 37 and 38: Sirenen Nr 2 • 2003 Brandmän ino
Page 39 and 40: Sirenen Nr 2 • 2003 Eget skyltreg

Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?