Sirenen Nr 2 • 2003 - Tjugofyra7

Sirenen Nr 2 • 2003
M
in gamle vän Claes
Thorell tog i Sirenen
nr 7/02 bladet från
munnen och tyckte att
brandmän är riktiga gnällisar.
Debattinlägget tyder
på både bitterhet och besvikelse
i kontakterna med
brandmännen.
Jag minns när vi började i övningsgruppen
på brandkåren i
Malmö 1959. Vi i det ”svarta
gänget” hade en härlig tid,
trots att vi jobbade gott och väl
100 timmar i veckan.
Du skriver att ob-tillägget
inte är för lågt. Jag kan hålla
med om att ob-tillägget har blivit
bra i och med att storhelgstillägget
kom. Du tycker inte
att brandmannalönen är för låg.
Visst är den väl det, sett till hur
mycket som krävs av en brandman
i dag. I det perspektivet är
lönen häpnadsväckande låg.
Man får aldrig glömma att en
brandman arbetar 42 timmar i
veckan. Det är mer än någon
annan skiftarbetare. Till saken
hör också att brandmannen
måste ta ut semester maj och
september.
Du ifrågasätter också om
brandmannajobbet är unikt?
Ordet fritt
Jo, Claes Thorell, visst är
brandmannayrket unikt
Nej, Leif, jag är varken bitter eller
besviken på brandmännen.
Du vet att jag har levt hela mitt
liv tillsammans med
brandmän – jag har
lärt mig mycket av
kontakterna med er
och framförallt har jag
den största respekt för
brandmannayrket.
Det är just därför
som jag reagerar på de
flagranta övergrepp
som en liten grupp
bland yrkets utövare gjort sig
skyldig till. Det är de utomfack-
liga aktionerna jag reagerar
mot och de känslomässiga och
fula påhoppen på chefer och
förvaltningsledningar,
inte mot brandmannen
eller yrket brandman.
Vi ska givetvis
hålla oss till de spelregler
som vi i demokratisk
anda beslutat.
Leif, du är en kämpe,
som vunnit aktning för
glöden i engagemangen
i det fackliga arbetet.
Sådana som du behövs, men
du måste medge att den senaste
Jo, det är verkligen unikt. Kan
inte tänka mig något annat yrke
där en människa arbetar med
en temperatur på 41-42 grader
och 220 pulsslag i minuten. Det
har man som rökdykare. Jag har
fler än 20 overheadbilder som
tidens agerande hos vissa yrkeskollegor
inte stämmer överens
med vår yrkesetik.
Jag håller med om att brandmannayrket
är unikt – men det
är ju i dag så många fler yrken
som kan betraktas som lika speciella,
så det är ingen poäng
med att påpeka det unika just
för brandmannayrket.
Betydande förmån
Av de 42 timmarnas veckotjänstgöring
är hälften eller
mindre schemalagda – resten är
tid till eget förfogande för
visar olika uppgifter för en
brandman. En visar en man
som är fastklämd i en kran 35
meter över marken. Två brandmän
räddade efter två timmar
mannen, utan skyddsnät. Så
klart att brandmannayrket är
unikt!
Pensionsvillkoren – visst är
det bra att få gå i pension när
Svar från Claes Thorell:
– Jag reagerar mot de utomfackliga aktionerna
D
Claes Thorell
et är en intressant analys
som Claes Thorell gör i Si-
renen nr 7/02. Grunden
till problemen är egentligen att
varken Kommunförbundet eller
Kommunalarbetareförbundet
tillräckligt satt sig in i hur en
räddningstjänst fungerar.
Det var naturligt att all strävan
till en början gick ut på att
sänka tjänstgöringstiden, som
när jag började som brandman
1939, var vart tredje dygn fritt.
När man efter många års
kamp i januari 1972 kommit
ner till 56 timmar per vecka borde
all kraft satts in på att förbättra
lönevillkoren. 56 timmar
per vecka innebar ett tjänstgö-
ringsdygn följt av två fridygn.
Efter aktionen från kårerna i
Stockholm, Göteborg och Malmö
fick vi i stället det ”olyckliga”
avtalet som gav 42 timmar
per vecka med delat dygn. Det
var inte dygnstjänstgöringen
som var betungande, vilket bevisades
av att man på många kårer
ville behålla åtminstone del
av denna. En förfrågan till Kommunförbundet
för vägledning
gav svaret: tillämpa avtalet som
innebär delat dygn och längre
aktiv tjänst. Det blev stora motsättningar
mellan personal och
chef som väl knappast ännu har
klingat av.
Vi har väl alla erfarenhet av att
man från personalhåll har ansett
dygnstjänstgöringen förmånligare
och dessutom bättre
betald genom ob-tillägget. För
att förlänga den aktiva tiden till
32 timmar skulle man behöva
vara igång mycket längre än i
dag. Detta strider i sin tur mot
medicinsk sakkunskap som
hävdar att man mår bäst om
man så mycket som möjligt kan
ha samma dygnsrytm.
Har kostat miljoner
Man hävdade från personalhåll
att eftersom man skulle kunna
ingripa dygnet runt så borde
tjänstgöringstiden jämföras
med andra verksamheter som
Ur Sirenen nr 7/02
bland annat vila, studier, TV-tittande
eller extra fyspass.
Detta betraktar nog alla som
en betydande förmån som mer
än väl kompenserar de extra
timmar som utgör skillnaden
mellan brandmannaavtalet och
det allmänna avtalet.
Ja, Leif, utvecklingsmöjligheterna
är otillräckliga – speciellt
för de som väljer att stanna som
brandmän. Man är låst till yrket
och oftast också till den kår
man börjat tjänstgöra vid.
Det nya utbildningssystemet
öppnar upp för större flexibili-
Slopa ob-tillägget, men höj lönen!
också var igång dygnet runt och
som hade kommit ner till 36
timmar i veckan. Går det att
jämföra till exempel en ugnsskötare
på ett smältverk (vi
hade flera sådana i Trollhättan)
med en brandman, som nattetid
under de flesta timmar kunde
vila/sova i en säng?
Avtalet har kostat kommunerna
åtskilliga miljoner kronor
eftersom man på många
håll måste utöka styrkan med
ytterligare skift för att hålla utryckningsberedskapen.
Om
brandmannayrket anses obekvämt
så är det lika obekvämt
dygnet runt. Slopa ob-tillägget,
men höj lönen!
29
man är 60 år. Men för många är
det ett måste med tanke på de
krav som ställs på dagens
brandmän.
Viktig fortbildning
Du skriver vidare att brandmännen
hamnat i en förmånsfälla
och om det inte hade varit
för alla fördelar som yrket bjuder,
så hade väl inte särskilt
många stannat kvar. Visst, så är
det väl i alla yrken – trivs man
med sitt jobb så stannar man.
Utvecklingsmöjligheterna
inom yrket är dåliga. Inte minst
när den nya tvååriga brandmannautbildningen
slår igenom
är det oerhört viktigt att
svensk räddningstjänst ser till
den nuvarande personalens utveckling.
Här har också Räddningsverket
en viktig uppgift.
Alla nuvarande brandmän
måste ges möjlighet till fortbildning.
Om inte, är risken stor
att räddningstjänsten får ett Alag
och ett B-lag.
Leif Svensson
Före detta brandman
– nu glad pensionär
KOMMENTAR: Claes Thorell
kommenterar Leif Svenssons insändare
härnedan.
tet, ökade utvecklingsmöjligheter
och naturligtvis ett bra utgångsläge
i kommande förhandlingar.
Men här gäller,
som alltid i livet – det som min
gamla mormor lärde mig för
sextio år sedan och upprepade
med en envishet som bara en
välmenande och kärleksfull
mormor kan:
”Man får ingenting för ingenting
– Claes, kom ihåg det!”
Jag minns!
Claes Thorell
Det vore en fördel om all personal
kunde arbeta såväl operativt
som förebyggande. Ett utökat
samarbete inom det kommunala
verksamhetsfältet är
möjligt och önskvärt. Önskvärt
är också med mer socialt tänkande
på alla nivåer.
Yngve Engkvist
Före detta brandchef
Trollhättan
PS! Vad menar Kommunal Väst
Sektion 7 med att vara ”född
med silversked i munnen”? Det
är väl de nu verksamma personerna
som har det väl förspänt
med exempelvis studiebidrag
av olika slag.