Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>SWEA</strong> SAn FRAnCISCO<br />
6<br />
Barbros ruta<br />
hem till fåglarna<br />
baRbRO OsHeR<br />
Jag sitter i en flygplansstol på väg<br />
hem… men – var är hemma?<br />
någonstans mitt emellan två världsdelar?<br />
den annekterade eller den ursprungliga?<br />
Vad är det som utgör själva<br />
hemkänslan? naturen, människorna,<br />
språket, ljuset eller frånvaron av just detta,<br />
invand bostad? så tänker jag – men<br />
också på alla de svunna generationer av<br />
utvandrare, som lämnade sina steniga<br />
tegar för ett osäkert liv långt borta.<br />
det var de som aldrig kom ” hem” igen.<br />
som aldrig skulle återse den blommande<br />
astrakanen, de första blåsipporna om<br />
våren, den doftande konvaljen eller blyga<br />
linnean. aldrig igen skulle se marssolen<br />
tära på snö och istappar – inte heller<br />
pulsa genom den nyfallna snön i decembermörker<br />
eller vandra genom hagarna<br />
i den ljusa sommarnatten. deras minnen<br />
frös fast och kunde inte späs på med nya<br />
intryck. Vilken tur vi har som fått möjligheten<br />
att resa emellan det nya och det<br />
gamla, som ständigt kan ösa på i minnets<br />
lador, förundras över förändringar<br />
och glädjas åt det välkända.<br />
nu är jag på väg igen igenom luften, ska<br />
hem till fåglarna och vattnen, till marken<br />
och träden, till familj och vänner – till den<br />
sVenska sommaren. i tidningen som<br />
kommit med på resan bjuds man på förföriska<br />
artiklar om exotiska resmål, en<br />
vecka på mallorca, en veckända i Positano,<br />
några sommardagar i rom, vandring i<br />
anderna…<br />
äh, släng er i väggen! ingenting kan<br />
väl ändå mätas mot en solig dag på en<br />
svensk brygga med saftkorgen och lagom<br />
badtemperatur, eller hur? i år har jag förmånen<br />
att komma hem till urberget och<br />
den glittrande fjärden i så pass god tid<br />
att fåglarna ännu inte tystnat. de sjunger<br />
fortfarande rusigt i soluppgången vid<br />
tretiden på natten, men bara en kort<br />
<strong>SWEA</strong>-nytt<br />
”<br />
Vilken tur vi har<br />
som fått möjligheten<br />
att resa emellan det<br />
nya och det gamla,<br />
som ständigt kan ösa<br />
på i minnets lador,<br />
förundras över förändringar<br />
och glädjas<br />
åt det välkända.<br />
”<br />
stund ännu. snart tar hembestyren över<br />
och alldeles snart kläcks ungarna i redet<br />
och fåglalåten är slut för i år. denna<br />
obönhörlligt försvinnande tid. häggen är<br />
slutblommad och syrenernas tid förbi. nu<br />
vajar sommargräsen på strandängen och<br />
vitmåran står redan i blom tillsammans<br />
med prästkragar och rölleka. innan ljungen<br />
gått i knopp kommer hela familjeinvasionen.<br />
då blir det fullt i alla sommarsängar<br />
och bilen går i skytteltrafik mellan<br />
mathallen och systemet och halva dagen<br />
går åt till att planera och förbereda de<br />
monumentala måltider som utgör den<br />
självklara delen av aftonens förnöjelser.<br />
damtidningens korsord brukar utgöra<br />
den maximala hjärngymnastiken. för den<br />
kroppsliga kan man möjligen masa sig i<br />
fjärden för några spänstiga simtag, ivrig<br />
stavgång får andra ta hand om. ännu så<br />
länge finns det aftonsol intill husknuten,<br />
den försvinner snart bakom talltopparna,<br />
nu gäller det att njuta och ta för sig när<br />
det bjuds. "allt är mitt och allt ska tagas<br />
från mig" säger den svenske skalden –<br />
vi nordbor vet att ” underbart är kort<br />
och trist varar länge” för att citera ännu<br />
en av våra diktsmidare. förmodligen är<br />
detta anledningen till att vi så neurotiskt<br />
ägnar oss åt att suga ut det "göttaste"<br />
ur denna sommartid, som tycks<br />
rasa förbi oss. resten av de svenska<br />
årstiderna får gå och komma som de vill<br />
med anpassningens sköna konst utövad<br />
av tåliga svenskar. Vi vet att snart rasslar<br />
det i asplöven, björkarna gulnar, ljungen<br />
blommar och humlorna surrar tungt i ett<br />
kretslopp mot marken och den mörka<br />
augustinatten tänder stjärnhimlen. då<br />
är slutet nära, nerräkningen har börjat,<br />
sommarlovet lider mot sitt slut, det<br />
mesta av alla goda föresatser förblev<br />
ogjort och de bländande veckorna förpassade<br />
till det kollektiva minnet av ännu<br />
en svensk sommar som förunnats en.<br />
Vattnen har stillnat, båtarna guppar<br />
övergivna i väntan på att förpassas till<br />
vinteridet och skratten och plasket vid<br />
bryggan har glidit in i tystnaden. och<br />
man stänger dörren till sommarlandet<br />
för sista gången i år. nu ska det gå ett<br />
helt varv till man – om man har tur och<br />
litet medvind – får öppna den igen…<br />
så här går tankarna i ett virrvarr av<br />
glädje inför det som komma skall och av<br />
vemod inför det oundvikliga slutet. man<br />
kan då undra varför man inte bara tar<br />
dagen som den kommer och tar till sig<br />
alla för stunden givna glädjeämnen – såsom<br />
att få finnas till och ha allt det roligaste<br />
framför sig. men då, go´ vänner<br />
vore man inte en boren nordbo!
Change language