ANNA LINGE SVÄNGRUM - MUEP - Malmö högskola

Kaufman och Beghetto (2009) menar att traditionell kreativitetsforskning
ofta delas in i vardagskreativitet (little-c, efter Gardner, 1993)
respektive vad som utmärker ”kreativa genier” (Big-C). Kaufman
och Beghetto (2009) anser att det behövs ytterligare dimensioner som
pedagogiskt förklarar hur (den kulturspecifika) kreativiteten uppstår.
Mini-c är en sociokulturell, meningsskapande process (efter Vygotskij,
1978) som stödjer kreativ tolkning och idéskapande. Denna dimension
utvecklar även färdigheter som motivation, tilltro till sin egen förmåga
och intelligens. Mini-c leder till vardagskreativitet. Kaufman och
Beghetto definierar även Pro-C, ett deltagande lärande, som leder
vidare till avancerad kreativ kompeten. Mini-c och Pro-C utvecklar
såväl generell som specifik kreativ kompetens. Jag har i min avhandling
valt att kalla den generella kompetensen för kreativ förmåga.
Likt Craft (2003) ovan ser Kaufman och Beghetto (2009) problem
med att det saknas en diskussion om vad samhället eftersträvar med
kreativitet. Kreativitet anses som 2000-talets viktigaste ekonomiska
resurs att utveckla, men den specifika frågeställningen ”vad är kreativitet”
är ofta ignorerad eller ospecificerad, menar Kaufman och
Beghetto (2009). Craft (2003) anser som nämnts, att det är skillnad
mellan att undervisa för kreativitet och en kreativ undervisning. Det
tolkar jag, att i den senare kan läraren vara kreativ i sin planering, men
undervisningen kan ändå vara lärarstyrd. Kaufmans och Beghettos
(2009) indelning hjälper mig att se hur olika lärande sker såväl inom
som utanför skolan, men att den inre motivationen är grundläggande.
Jag ser också att ett formellt lärande och ett informellt eller deltagande
lärande såväl innanför som utanför skolan samverkar med varandra.
Denna kunskapsutveckling blir allt viktigare inom musikpedagogiken
där läraren får förhålla sig till att eleverna har många förebilder och
musikaliska ideal med sig in i skolan (jfr Scheid, 2009; Folkestad,
2006). Skolan kan förbereda för en ämnesfördjupning av det som
eleverna har kunskap om (jfr North, 2008). Kreativ undervisning kan
alltså vara att läraren är kreativ i sin planering av en lärsituation,
men om eleverna också ska bli kreativa behövs en pedagogik som
undervisar för att utveckla en kreativ och självständig förmåga hos
eleverna (jfr Craft, 2003).
24