ANNA LINGE SVÄNGRUM - MUEP - Malmö högskola

Brinkman (2010) anser att de estetiska ämnena är unikt lämpade för
att utveckla ett kreativt tänkande, och att artisteri och kreativ förmåga
på detta sätt bygger en framtid för musikundervisning i skolan. Men
musikundervisning syftar ofta till likformighet istället för att uppmuntra
olikhet, vilket har att göra med hur den musikaliska produkten ska
framföras. Viktigt är därför att undervisningen struktureras så att
det kreativa lärandet blir möjligt. Det är exempelvis nödvändigt att
förstå att kreativitetsutveckling tar tid, menar Brinkman. Kreativa
egenskaper att utveckla hos musikeleverna är bland annat villighet
att ta risker, tolerans för osäkerhet, inre motivation, sinne för humor
och uthållighet. För att stimulera kreativitet i skolan ska eleverna
dessutom belönas för kreativa vanor (ibid). Jag kan se att Brinkman
talar om den kreativa miljön eller den yttre motivationen som skapar
den inre motivationen.
Kratus (1990) ser likt Brinkman att en strukturering av undervisningen är
nödvändig. Till skillnad från Brinkman som talar om vad undervisningen
vill utveckla hos eleverna, beskriver Kratus kreativ musikpedagogik
ur ett lärarperspektiv. Den kreativa processen innehåller enligt Kratus
problemformulering, idégenerering, modifikation av idéer och utvärdering
av tänkbara lösningar. Detta kan ske i musikundervisning genom
improvisation, komposition och genom kreativa val om hur musiken ska
utföras, menar Kratus. Musikalisk kreativitet som företeelse är komplex
och inbegriper (1) den skapande personen, (2) den skapande processen
och (3) den skapade produkten, vilka kan relatera till varandra, men
också kan fokuseras var för sig inom undervisningen, anser Kratus. För
mig blir det intressant att särskilja dessa tre då den första (den skapande
personen) är det som Kaufman och Beghetto (2009), Kupferberg (2003)
och Welch (1998) beskriver som en individ vilken kan utvecklas på olika
expertis-nivåer (från little-c till Big-C). Den skapande processen ser jag
som en interaktion mellan elever och lärare (mini-c), men även som
Pro-C (ett deltagande lärande) om processen är av informell karaktär,
som lärlingskap på en arbetsplats eller som ett musikaliskt lärande
utanför skolan. Den skapade produkten är målet för processen, och här
ser jag även ett återskapande eller en tolkning som en produkt. Ur ett
lärarperspektiv kan bedömning av kreativa processer vara problematiska,
menar Kratus (1990). Eftersom det är svårt att utforma kriterier för att
evaluera det kreativa i processer, kan det resultera i att allas prestation
28