Synden ideologiserad. Modern svensk ... - Petra Östergren

R
P
E
X
Synden ideologiserad. Modern svensk prostitutionspolicy som identitets- och trygghetsskapare av Petra Östergren
kan här även vara på plats att beskriva hur ett
stereotypt tänkande fungerar. Utsatta grupper i ett
samhälle tilldelas ofta vissa egenskaper. Det gör det
svårt för andra i samhället att uppfatta de
individuella eller allmänmänskliga egenskaperna hos
individer i just den gruppen. Personerna i den
“annorlunda” eller underprivilegierade gruppen
uppfattas vara och leva på ett visst sätt. Man antar
att de har vissa speciella karaktärsdrag, har en viss
bakgrund och/eller en viss livssituation. En orsak till
varför det är så svårt att komma till rätta med
fördomarna är att när det läggs fram bevis om
motsatsen så uppfattas just det exemplet som ett
undantag – personen ses som ett specialfall eller
atypisk för gruppen (Sabini 1995:122f).
Jag anser dock att mina informanter är någorlunda
representativa när det gäller ålder, bakgrund,
erfarenheter, arbetssätt och uppfattning om
prostitutionspolicyns konsekvenser. Flera av
sexsäljarna sade sig dock undvika kontakt med
sociala myndigheter, så kanske är de ovanliga på så
sätt att de vanligtvis inte är med i undersökningar.
Det största problemet är antagligen att jag främst
intervjuat kvinnor med svensk bakgrund.
Att ifrågasätta ortodoxer
En av antropologins uppgifter är att rubba och
ifrågasätta ortodoxer och saker som tas för givet.
Detta är inte bara en fråga om att “exotisera det
familjära”, som Shore och Wright beskriver det,
istället handlar det om att lösgöra och
ompositionera sig själv tillräckligt långt från de
normer och tankekategorier som ger säkerhet och
mening till samhällets “moraliska universum” (Shore
och Wright 1997:17). Men det är alltid svårt att stå
utanför ens eget konceptuella schema. Man har
inom antropologiska språkstudier påvisat hur man i
sitt modersmål för det mesta är omedveten om de
metaforer och regler som utgör det som D’Andrade
kallat för “kulturella meningssystem”, eller de
normativa kognitiva strukturer som skapar ens
verklighet (D’Andrade 1984 i Shore och Wright
1997:17). Men genom antropologisk distansering
och metodisk flexibilitet kan de opaka strukturerna
görs synliga. Har jag då kunnat göra detta?
I mitten av 1990-talet, innan jag började ifrågasätta
de radikalfeministiska teorierna, accepterade jag
påståendet att prostitution var kvinnoförtryck och
något som måste motarbetas av feminister. När jag
började ifrågasätta grundpelarna i teoribildningen
började jag läsa litteratur skriven av sexarbetare,
Sida 18