Synden ideologiserad. Modern svensk ... - Petra Östergren

G
Ü
N
A
H
Synden ideologiserad. Modern svensk prostitutionspolicy som identitets- och trygghetsskapare av Petra Östergren
som jag skulle fått i min barndom, bekräftelse,
kärlek, bevis att jag dög. Det fick jag genom
mitt yrke. Och det jag så himla glad för idag.
Till och med fast det har gått nu snart 20 år
[sedan jag arbetade]. (Hedvig)
Just begreppen “minderåriga” och “omyndiga” är det
fler som använder. I mina tidigare samtal med Nina
har hon sagt att känner sig omyndigförklarad i och
med den nya sexköpslagen. När jag frågar varför
svarar hon:
För att jag berättar att jag är hora. Och det
tycker inte Inger Segelström och kompaniet att
det är klokt. Eller hur? Omyndigförklarad för att
dom har ju gjort den lag som dom har bestämt
om och förberett utan experters hjälp! Och
experter, det är vi horor som är! Du kan inte
göra en lag om flygsäkerhet utan experters
hjälp bara för att du sitter i riksdagen. Men
varför kan du göra en om horsäkerhet om du
inte är hora? Så jag känner mig som hora,
sexarbetare, omyndigförklarad. Att dom går
över huvudet på oss och försöker göra
någonting som berör oss så mycket, utan att vi
får säga vad vi tycker och bli tillfrågade. Då blir
vi behandlade som minderåriga. (Nina)
Barnlika medborgare och fria att göra de
rätta valen
Hur skall upplevelsen av kränkning förstås? Rabo
som undersöker den svenska jämställdhetspolicyn
ger en del ledtrådar. Hon menar att
jämställdhetspolicyn kan få kvinnor att uppleva att
“staten” bryr sig om dem och på så sätt lockas
kvinnor in i utbildning som anses vara bra för
nationen. En aspekt av detta är att kvinnor i större
utsträckning är offer för statspolicy – de är lydiga
medborgare som accepterar retoriken “det som är
bra för nationen är bra för alla”. Kvinnor
representerar här symboliskt de barnlika
medborgarna som behöver bli tillsagda vilka beslut
de måste fatta för att kunna träda in i vuxenvärlden.
En vuxenvärld som enligt Rabo är männens. Rabo
menar också att kvinnor enbart är fria att göra de
“rätta” valen inom jämställdhetspolicyn. Om kvinnor
fortsätter att ihärdigt flockas till högre
utbildningsområden där det finns färre
karriärmöjligheter och lönerna är låga, då får de ta
ansvar för sitt val och skylla sig själva (Rabo
1997:131).
Låt mig gå tillbaka till ovanstående citat från
informanterna. Hedvig menar att policymakare
omyndigförklarar sexarbetare och att de jämställer
Sida 49