Synden ideologiserad. Modern svensk ... - Petra Östergren

S
I
N
Synden ideologiserad. Modern svensk prostitutionspolicy som identitets- och trygghetsskapare av Petra Östergren
på olika nivåer i policydiskursen. Den del av
uppsatsen som kommer härnäst är analysen av
paradoxerna. I slutet av uppsatsen gör jag en
sammanfattning.
Teoriperspektiv
Det svenska folkhemmet
I analysen av paradoxerna kommer jag att använda
mig av ett flertal teoretiska perspektiv. Eftersom
jag vill dra paralleller till det svenska folkhemmets
idé- och handlingstradition använder jag mig av
olika historikers och idéhistorikers arbeten.
Yvonne Hirdman analyserar den svenska
välfärdsstatens “tankefigurer” från 1930- och 40-
talens sociala reformperiod ur ett genusperspektiv.
Hon problematiserar det hon kallar för “den goda
viljans” politik, vilken hon menar tidigare nästan
ikoniserats (Hirdman 2000:5). Hirdman vill komma
åt själva idéstrukturen, den “svenska ideologin”,
eftersom det som nu uppfattas som självklarheter
är tydligare i sin första “råare” form (Hirdman
2000:21). Men Hirdman kritiserades för att hon
enbart analyserade utrednings- och policydokument
och inte hur dessa direkt påverkade människorna
som berördes. Maija Runcis undersöker däremot en
aspekt av den sociala reformpolitikens konkreta
konsekvenser, steriliseringarna under perioden
1935-1975. En av hennes slutsatser är att
välfärdsbegreppet inte avsåg alla individer. Vissa var
inte önskvärda i folkhemmet. Särskilt slog
steriliseringspolitiken mot kvinnor, 95% av de 63
000 personer som steriliserades var kvinnor (Runcis
1998). Denna politik är dock inte unik för
socialdemokratin. Bo Rothstein menar att det han
kallar för den “kollektivistiska demokratisynen”, dvs
där enskilda individer får diskrimineras så länge
syftet är gott och enskildas oförätter kan avhjälpas
genom att ge särskilda förmåner till de grupper de
anses tillhöra, inte bara kan tillskrivas
socialdemokratins dominerande ställning. Han menar
att borgerliga riksdagspartier på 1930-talet var de
första att introducera idén att korporationernas rätt
måste komma före individens rätt i svensk politik
(Rothstein 2000).
Eftersom jag särskilt undersöker prostitutionspolicyn
ur ett genusperspektiv är både Hirdmans och Runcis
arbeten intressanta för min analys. Annika Rabo
visar genom en genusanalys av svensk
jämställdhetspolicy ytterligare aspekter av det som
kallas den sociala ingenjörskonstens paradoxer, och
jag länkar därför samman hennes arbete med de
Sida 6