Torringen och Jämtgaveln - Kulturarv Västernorrland

More documents

Recommendations

Info

KAPITEL VII FANNS DET ETT SEGELSEHUS VID TORRINGEN OCH OM SÅ; VILKA KAN HA NYTTJAT DET? Sägner knutna till Borgsjö och Torringen, liksom berättelser i den lokalhistoriska litteraturen och av äldre meddelare säger, att det funnits en övernattnings- och raststuga på Badstugunäset i Torringen. Sådana stugor, som på svenska kallades segelsehus och på norska sälohus, uppfördes vid pilgrimsleder för i första hand pilgrimmernas bästa, men fick troligen även brukas av andra resande. Dessa själastugor anses som institution vara mycket gammal. Dock är det svårt bedöma om de är av hedniskt, kristet eller värdsligt ursprung 18 . I den 1279 fastställda Alsnö stadga finns föreskrifter rörande gästning och skrivningarna i allmänhet torde ha medfört att segelsehus/själastugor började byggas och därav framträda i källorna 19 . I ett sålunda 1290 skrivet brev 20 berättas, att en stuga hade uppförts i ragundaskogen omkring 1280. Platsen där stugan stod fick därav namnet Stugun. Rörande en själastuga i Jämtskogen utefter den gamla vintervägen över Torringen finns det inget sagt om i källorna, vilket förhållande Friberg i sitt stora arbete om vägarna i Västernorrland, anser vara egendomligt; ett påstående som det kan instämmas i. Kanske, säger han, motiverade inte det relativt sett korta avståndet mellan Borgsjö och Bräcke någon större anläggning. Möjligen kan en enklare byggnation ha funnits och menar han avslutningsvis, att namnen Biskops- och Badstugunäset på aktuell udde tyder på en tidig, kristen verksamhet. Lokalt berättas om två ställen på Badstugunäset där segelsehuset skall ha stått; endera längst ute på udden nära gränsröset eller längre in där förhållandena med väder och vind gav ett mer skyddat läge. Ute på udden har inga lämningar efter hus hittats, men däremot i anslutning till odlingslanden. Vid en sökning i juni 1993 fann Bertil Petterson i Hermanboda, Gösta Sundin i Västanå och jag en tidigare ej känd, stor grundsättning av gråsten med planmåttet ca 13 x 23 meter och det säregna utseendet som vidstående teckning visar. Grunden besiktigades den 20 juni 1995 av dåvarande chefen för länsmuseet Murberget i Härnösand, Tommy Puktörne och chefsarkeologen där, Lars-Göran Spång. De uttryckte stort intresse för lämningarna, som de ansåg kan vara medeltida och söker nu ekonomisera en grundligare (!) undersökning (ännu sommaren 2007 inte gjord!). Till frågeställningen om det varit ett segelsehus eller ej på Badstugunäset hänvisas till namnstudierna i nästa kapitel. Här är att konstatera, att då den traditionsbundna berättelsen i Borgsjö är stark för att vinterleden från Tälje över Torringen, liksom Pilgrimsstigen genom Jämtgaveln nyttjades mycket under medeltiden, stöder det talet om att det funnits någon form av härbärge på Badstugunäset och kanske är grunden i bästa fall efter ett sådant hus. Något om inrättande av segelsehus och hur de fick brukas Det var en Gud behaglig gärning att bygga upp segelsehus varför såväl höga kyrkomän som kloster och enskild man gärna gjorde så. Ett segelsehus förestods av en ombudsman; ja det står faktiskt så i norska regelverk från medeltiden, så ombudsman är ingen titel som skapats inom fackföreningsrörelsen. Till berörd ombudsman utgick viss ersättning. Landskapet Jämtlands mer eller mindre fasta bindning till Norge förbigås här men fastslås, att genom de jämtländska bygderna, och i linje därmed i många fall genom Borgsjö, drog pilgrimmer och andra grupperingar av människor fram på sin väg till och från mellersta Norges kustfylken (län) med i vart fall för pilgrimmerna Nidaros, dagens Trondheim som huvudmål. De norska kungarna Magnus Erlingsson (1156-1184) och Eric Magnusson (1268-1299) utfärdade vittgående författningar om beskärm och skydd till liv, egendom och hägn för pilgrimmerna. Den förstnämnde säger exempelvis i en författning, citat: 18 Nils Friberg. ”Vägarna i Västernorrlands län.” 1951. 19 Nils Ahnlund. ”Jämtlands och Härjedalens historia.” 1948. 20 ”Jämtlands och Härjedalens diplomatarium. Fig. 19. Schematiskt ritad skiss av husgrund på Badstugunäset. Ej hel grund utan hörn stenar och mellanliggande stenar. 25
26 ”Alle som resa till Kristkyrkan för att bedja eller för att frambära sitt offer, såväl främling som inföding, skola änslänt det är ofred i landet eller krig mellan rikena fredligen mottagas och med frid resa sin väg igen”. 1297 säger kung Eric Magnusson av Norge detsamma men gör undantag för grupper som kunde misstänkas vara krigsfolk. Det fastslogs vara helt förbjudet och svår synd att förstöra pilgrimmernas båtar och gods, plundra avliden pilgrims grav, som många gånger kunde ligga avsides därför att reglerna förordade jordning där döden inträtt, bedraga dem i handel eller i hästbyte utan istället bistå dem ty, säger konungen: Skola detta lands innebyggare göra detta, den Helige Konung Olof till ära och dem själva till själahjälp. Den jämtländske historikern Viktor Behm har i skriften ”Jemtland under medeltiden”, Östersund 1888, ingående behandlat regelverket gällande pilgrimmernas färder genom Jämtland och likaså det som gällde för segelsehusen/sälohusen. Det är i sammanhanget inte förmätet anta, att samma regler gällde på den svenska sidan om gränsen. Ett reglemente lyder enligt Behm: ”Nu är det väl om alla kan vara inne med deras saker, men kan detta ej ske för trängselns skull, skola de bära sakerna ut. Då är det väl om de själva hafva rum och de skola alla vara inne om en var av dem kan få rum att sitta. Har någon varit där utan nödvändighet i tre nätter, skall han gå ut, eller skall man genom lottkastning låta en man gå ut. Då är det väl om den som lotten träffar går ut; eljest fälles han att böta rånbot, och man skall betala full mansbot för den som hade rätt vara inne, om han dör ute. Om folk uppehåller sig i sälohuset och uppbränner det då ansvara alla som voro där inne för huset”. Vilka kända personer i forna tider kan ha färdats överTorringen? För att söka finna svaret på rubrikens frågeställning får vi gå till sägnernas berättelser samt några tidiga reserapporter, lokala publikationer och i någon mån även den riksövergripande svenska historien. Därvid kan konstateras, att det är främst under 1300-talets första hälft som några till namn och ställning kända kyrkomän och kungliga personer samt både kända och okända resenärer reser genom av mycket att döma Borgsjö på sina färder till och från Jämtland. Då det av texterna i de bevarade kungabreven och i andra aktstycken visar att resorna företogs vintertid, så menar forskare liksom det som berättas i bygden, att de resande följde vinterleden från Tälje till Torringen och vidare västerut till i förstone Hemsjön i Jämtland. Givetvis samma led fast i omvänd riktning för de som skulle österut mot Medelpads kustbygder. Rörande vilka som kom den nyss beskrivna, möjliga sommarleden genom Jämtgaveln på hedlandskapet vid Fettjesjön och Värsjön berättas endast i övergripande ordalag om pilgrimmer, kurirer och postryttare. Sägnernas, lokala meddelarnas berättelser och en lokal publikations uppgifter om när i tiden måste dock ifrågasättas. Exempelvis sägs muntligt och i Tälje-Näsets fiskevårdsförenings jubileumsskrift 1957 att den i sinom tid som Olof den Helige kände, tidigare norske kungen Olof Haraldsson på sin färd till slaget vid Stiklastad hitom Trondheim, som stod den 29 juli år 1030, med sitt följe gick över Torringen. Ett föga realistiskt underbyggt påstående sagt utifrån de isländska hävdatecknarnas berättelser under tidig medeltid och av etablerade historiker senare. Källorna säger, att Olof efter det han mist sin kungakrona 1028 begav sig till sin svåger i Ryssland där han blev till på våren 1030 då han återkom till i förstone Gotland. Därifrån, säger en berättelse, kom Olof med sitt följe båtledes till den plats vi benämner Selånger. Där lade de upp sina skepp på det ställe som därefter fick namnet Sankt Olofs hamn, varefter Olof och hans folk begav sig på den långa vandringen hem till Norge. Då seglation då som nu kräver öppet vatten och en färd över Torringen i motsats till seglation krävde isbelagt vatten, faller talet om över Torringen. Därmed inte sagt, att inte den blivande Olof den Helige gick med i vart fall en del av sin här genom Borgsjö på den för oss gamla vägen vid Bergåsens fot. Den sägnen är stark och på sitt sätt styrkt genom Sankt Olofskälla därstädes och i andra bygder utefter den traditionsbundna färdvägen. Kyrkoprelater, kungligheter och ett blivande helgon rastar på Badstugunäset? Frågetecknet i rubriken tyvärr därav, att vare sig Torringen eller Badstugunäset med sitt troliga segelsehus nämns i de aktstycken eller i de publikationer som här kommer att redovisas. De aktuella färderna kan dock av såväl geografiska- som tidsmässiga skäl ha gått över Tälje och Torringen. Tiden är 1300-talets första årtionden. Pilgrimsvandringarna till och från Nidaros är troligen ofta förekommande inslag i de dåtida borgsjöbornas och andras dagliga värv. Människorna har att i sann kristlig anda bistå dessa pilgrimmer och andra resande som kunde vara handelsmän, kyrkliga ämbetsmän av högre eller lägre rang, skatteindrivare och gemena män, eller med andra ord folk i allmänhet. Den äldsta händelsen som arkivaliskt kan styrkas är en visitationsresa genom Medelpad och Jämtland vilken skiftligen redovisas per den 1 januari 1319 21 . Tjänsteförrättande var dåvarande ärkebiskopen Olov Björnsson, som vid Mårtensmäss (10 november) 1318 påbörjade sin resa i Uppsala och via säkerligen Norrstigen kom in i Medelpad vid Njurunda. Av den på latin skrivna reseberättelsen kan den fortsatta resvägen utläsas. Det heter: Die circumsiones anno videlicet domini MCCCXIX Di- ende tunir, diende stödhi, diende thorp, diende borghasio, diende brecku, diende refsundir... 21 Bokverket ”Svenskt Diplomatarium”. Riksarkivet, Stockholm. Algot Hellbom ”Medelpads äldre urkunder.” 1972. .
Page 1 and 2: TORRINGEN och JÄMTGAVELN en histor
Page 3 and 4: INNEHÅLLSFÖRTECKNING Inledning…
Page 5 and 6: - Något om hur myr- och sjömalm k
Page 7 and 8: 2 KAPITEL I DEN KULTURGEOGRAFISKA U
Page 9 and 10: 4 Vi återvänder för en stund til
Page 11 and 12: 6 jämtländsk historiker, vid namn
Page 13 and 14: 8 KAPITEL IV 1273-, 1482- OCH 1489-
Page 15 and 16: 10 KAPITEL V GRÄNSOMRÅDEN OCH GR
Page 17 and 18: 12 ”Wy Effternämnde sampligenn s
Page 19 and 20: 14 Fig. 7. LM-36. U/1928, bilaga 4.
Page 21 and 22: 16 Fig. 11. Egen kartbild efter oda
Page 23 and 24: 18 Ett gränsröse utan gränslinje
Page 25 and 26: 20 Att hålla väg i godtagbart ski
Page 27 and 28: 22 Sommarvägarna från Tälje till
Page 29: 24 fram mot Rastbodarna har inte, t
Page 33 and 34: 28 KAPITEL VIII NÄRKARTA ÖVER TOR
Page 35 and 36: 30 Ifråga om eid tgår han från v
Page 37 and 38: 32 Namnet Rastbodarna och något om
Page 39 and 40: 34 Något om sjönamnet Torringen o
Page 41 and 42: 36 21. Wallströmsviken Se föregå
Page 43 and 44: 38 38. Hemsjölandet Det strandavsn
Page 45 and 46: 40 Vattendragen i övrigt jämte de
Page 47 and 48: 42 Om närheten till Jämtland en g
Page 49 and 50: 44 KAPITEL IX BEBYGGELSEHISTORIA OC
Page 51 and 52: 46 ga historiken på. Sålunda kan
Page 53 and 54: 48 § 10 Mjöl och sågqvarn. Tillf
Page 55 and 56: 50 ter. Är det troligt, att en i s
Page 57 and 58: 52 KAPITEL X VERKSAMHETER OCH BOEND
Page 59 and 60: 54 13. Husgrund Kallmurad bred sten
Page 61 and 62: 56 hade betrodden, men hade man int
Page 63 and 64: 58 Ägare hedenhös till 1996 (2008
Page 65 and 66: 60 5. Andreas Wilhelm Född 6 april
Page 67 and 68: 62 KAPITEL XI BOUPPTECKNING OCH RÄ
Page 69 and 70: 64 Alfred Sundberg betalar inte spr
Page 71 and 72: 66 garen, kronolänsman Löwenstien
Page 73 and 74: 68 Redovisning i kronologisk ordnin
Page 75 and 76: 70 KAPITEL XIV VERKSAMHETER INOM J
Page 77 and 78: 72 der samma århundrande så bevis
Page 79 and 80: 74 och underhålls kolpartiet. Med
Page 81 and 82:
76 med Borgsjö tingslag den 3 dece
Page 83 and 84:
78 Det fanns två sorters fäbodar
Page 85 and 86:
80 den med skog kunde nu endera avv
Page 87 and 88:
82 med jord som hölls kvar med hj
Page 89 and 90:
84 Fig. 55-56. Göteskojans interi
Page 91 and 92:
86 Bland de åtgärder ingenjör Ba
Page 93 and 94:
88 * Att inspektor Westberg på Har
Page 95 and 96:
90 att till Västanå byamän utbet
Page 97 and 98:
92 Som framgår av figur 63 på fö
Page 99 and 100:
94 hade byn ålagts skatta för fis
Page 101 and 102:
96 1664 den 29 februari Ovan nämnd
Page 103 and 104:
98 Notera, att i motsats till 1681
Page 105 and 106:
100 friköptes av nämnde Erik Chri
Page 107 and 108:
102 * att efter en omfattande genom
Page 109 and 110:
104 * att parterna om de ej kan ena
Page 111 and 112:
106 vit påförd och erlagt efter d
Page 113 and 114:
108 ett eventuellt åtal kunde medf
Page 115 and 116:
110 1970 12 29. Kungl. Majt. bifall
Page 117 and 118:
112 förrättning för fastighetsbe
Page 119 and 120:
114 1972 juni-juli Under tre veckor
Page 121 and 122:
116 landet, så att flera lass låg
Page 123 and 124:
118 LITTERATURFÖRTECKNING Acshling
Page 125 and 126:
120 . Medelpads äldre urkunder. Ut
Page 127 and 128:
122 Prawitz, Gunnar Avvittringen i
Page 129 and 130:
124 Bilaga I NÅGOT OM HUR ÄLVEN L
Page 131 and 132:
126 Tälje som vägknut En frågest
Page 133 and 134:
128 Bilaga III. POSTHEMMAN OCH POST
Page 135 and 136:
130 ETT GRÄNSDOKUMENT BERÄTTAR En
show all

Torringen och Jämtgaveln - Kulturarv Västernorrland

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?