Torringen och Jämtgaveln - Kulturarv Västernorrland

34
Något om sjönamnet Torringen och de andra namnen i sjön och Jämtgaveln
Hur namnet Torringen bildats
och vad det kan betyda
har länge diskuterats bland
forskare och hos lokalbefolk-
ningen. I det genuina borgsjömålet
heter det Tåringen
med långt och betonat å-ljud.
Likaså när skrivningen är
Torringen uttalas o som å i
såväl Borgsjö som annorstädes.
Under tider som varit har sjönamnet skrivits på olika sätt. Några exempel: 1501 och 1856 Turingen, 1678
och 1797 Töringen, 1689 och 1761 Toringen, 1724 och 1769 liksom idag Torringen och slutligen Siön Tårringen
på en lokalt upprättad, men odaterad karta från troligen mitten av 1700-talet (se figur 11 sida 16). I fråga
om utloppsån byggde dess namnsättning länge på sjönamnet fast någon gång med avvikande stavning som 1682
då den skrevs Tåringzåhn. Dagens benämning Getterån förekom tidigt som exempelvis 1704 fast då med
skrivningen Geterå Bäcken.
Vad är då känt om betydelsen av namnet Torringen? I sak inget dokumentärt, men väl många förslag till tolk-
ningar byggda på styrande faktorer såsom geografiskt läge, landskapets topografi, hednatiden och i viss utsträckning
i linje med det hela; det språkliga regelverket. Namnet Torringen är i motsats till många andra natur- och bebyggelsenamn
svårtolkat. I det följande redovisas kända förslag av vad namnet Torringen kan betyda.
Torringen ligger på 393 meters höjd över havet och det är högt i landskapsbilden. Ytterligare en sjö har samma
namn nämligen i Attmars församling och liksom Torringen i Borgsjö högt liggande vid och på en landskapsgräns,
i det fall mellan Medelpad och Hälsingland. Förhållandet som gränssjöar syns inte forskarna ha beaktat, men däremot
att båda dessa sjöar ligger högt. Grundat på det förhållandet sägs, att Torringen betyder Högsjön eller Sjön
som ligger högt. Ett annat förslag är att sjön fått sitt namn därav att den är torr i betydelsen att vattenståndet
varierar mycket lite (anfördes innan vattenregleringen infördes i mitten av 1960-talet). Tankegångar har också
framförts om att namnet Torringen bygger på asaguden Tor och rent språkligt, att Torringen med markerat åljud är
ett vanvårdat fornminne därav att uttalet rätteligen skulle vara med långt oljud som i den norskinfluerade
skrivningen Toringen.
Ortnamnsarkivet i Uppsala har i sitt register över namn i Borgsjö Höjdsjön och Den torra sjön för Torringen,
men ändock kan de skrivningarna diskuteras. John Hemmingsson har i sin tidigare nämnda uppsats ”Landamäret i
Jämtskogen” ett avsnitt vari han framför synpunkter på namnet Torringen vad gäller bland annat åljudet i uttalet.
Han får omgående genmäle av språkmannen Bertil Flemström i uppsatsen ”Delade meningar om namn och gränsmärken”,
Östersunds-Posten 27 april 1957. Hemmingsson tar det jämtländska Torvalla utanför Östersund som
exempel och menar, att med lika uttal med åljud som i Torringen skulle Torvalla få det helt oacceptabla uttalet
Tårrvalla. Mot detta anför Flemström, att det folkliga uttalet av Torvalla bygger på just å-ljudet. Flemströms påstående
får stöd av handläggare vid Ortnamnsarkivet i Uppsala som säger, att i borgsjömålet har Torringen alltid
uttalats med markerat å-ljud i förleden och så också när skrivningen varit den mera mjukt tonade Toringen. Ifråga
om skrivningen med ö i Töringen anses den ha uppstått genom endera hörfel av aktuell förrättningsman; alternativt
att han skrivit ned ett dialektalt uttal av Torringen. Att oljudet ersätts av ö i det äldre borgsjömålet kan exemplifieras
utifrån dagens Munkfjorden som många äldre ännu uttalar Mörnfjorn, med varianten Mun´fjol´n. Dock
otvetydigt att o-ljudet i många ord uttalades som ö i det gamla Borgsjö.
Rörande om namnet Torringen skall härledas till hednaguden Tor faller den möjligheten bort på grund av språklärans
bestämmelser. I namn på orter kopplade till denne gudagestalt skall nämligen ingå ett genitiv-s. Exempel
därpå är det på flera orter varande namnet Torsåker, som rätteligen skall läsas Tors åker med betoningen lagd på
Tors. Med iakttagande av samma regelverk skulle då Torringen heta Torsringen med som i Torsåker betoning på
första leden och det om något visar på det osannolika i att sjönamnet har koppling till asaguden Tor.
Av de redovisade namntolkningarna syns Höjdsjön, om än med viss uttalad tveksamhet av språkforskaren Bertil
Flemström, vara den bästa. Intressant i det avseendet är att Torringen i några äldre dokument skrivs med th i början.
Flemström säger, att ordstammen thor i ortnamn som i till exempel Långthora (Långtora) i Uppland kan läsas
med betydelsen höjd. Utifrån denna tolkning anser nämnde Flemström att sjönamnet Torringen kan betyda, som
ovan sagts, just Höjdsjön. Han garderar dock sin tes genom att säga, att det finns flera möjligheter till tolkning av
sjönamnet Torringen utan att i angiven tidningsartikel lämna några exempel därpå. Visst kan det sägas att många
sjöar ligger högt men det oaktat, syns ändock Höjdsjön för Torringen som sagts, vara det bästa av de kända försöken
till uttydning av sjönamnet.