Torringen och Jämtgaveln - Kulturarv Västernorrland

edrivande i Torringens goda fiskeplatser i västra delen av sjön, i Norrfjorden och i Mun´fjol´n (Munkfjorden) var
det närmare till med ett övernattningshus vid gränsröset. Det talas också om eldhus och det styrker i sak, om än
inte var, att det varit ordnat med någon form av hus för att kunna – som de gamle sade – ”sova ut näten”, alltså
vila tills det var tid morgonen efter lägget att ta upp näten. Inga lämningar efter bebyggelse dock funnet på här
aktuell udde.
Den ovan framförda tenkegången om en tidig finsk badstuga/bastu, och de citerade yttrandena, kan vara en möjlig
förklaring till näsets namnsättning. Stöd för namnsättningen, utifrån finnarnas skissade badverksamhet, är den
tidigare redovisade skrivningen Pastunäset 1683 och 1685. Väl enkel konklusion kanske och det finns också en
rent språklig aspekt på namnbildningen enligt nedan.
Vad säger namnforskningen om termen stuga?
Om rubrikens spörsmål finns mycket publicerat, men här begränsas källorna till tidigare noterat arbete av Bengt
Hesselman jämte en uppsats av Elof Hellqvist benämnd ”Om uppkomsten av formerna ba(d)stu, förstu, rå(d)stu”,
publicerad i tidskriften ”Svenska landsmål och svenskt folkliv. XV nr 6”, Lund 1898.
Rörande betydelsen av termen stuga säger Hesselman, att termen inte ingår i gemena (vanliga, enkla) ortnamn
fast det länge var det mest brukade ordet för boningshus på landsbygden. Man bör med andra ord skilja på
begreppen ord och term. Ett ord som här stuga är enklare i sitt berättande än termen stuga. Med term avses i detta
sammanhang nämligen ett ord som främst används inom ett visst begränsat verksamhetsområde och då med en
noggrant bestämd betydelse. Baserat på detta förhållande säger den nämnde Hesselman, att de troligen äldsta
namnen med stuga i som Dalstuga, Skalstugan och Medstugan i Sverige, liksom Sulstuen och Kungsstuen i
Norge, alla är namn på platser där härbärgen funnits för resande över fjäll och i ensligt liggande bygder. Ett
påstående som ur såväl språklig som geografisk aspekt stämmer väl med mellanleden stugu i Badstugunäset och
att även att det som plats för härbärge låg ensligt till. Återstår då att söka finna en förklaring till förleden bad
eftersom slutleden näset som naturelement är otvetydigt.
Hellqvist menar under hänvisning till ett flertal äldre arbeten, att såväl bastu som badstu är att betrakta såsom en
på ett eller annat sätt uppkommen biform till det längre badstuga. Rörande när orden första gången möter i
litteraturen säger han, att den tvåstaviga skrivningen syns uppträda mycket tidigare i litteraturen som sammansatt
än som enkelt ord. Han redovisar därpå olika tidigare arbeten för att konstatera, att beroende på skrivning som
enstaka eller som sammansatt ord att badstuga står för vad det är; en stuga i vilken det badas. Språkligt sett går det
inte att komma längre. Byggnadstekniskt kan dock vad gäller stuga vara något att hämta.
Ifråga om uppkomsten till termen stuga, som i medeltidssvenskan skrevs stofva eller stufva, syns bygga på
införandet av en ny typ av boningshus med nytt sätt för uppvärmningen. I tidigare hus, ofta benämnda eldhus, var
det en öppen eldstad mitt på golvet medan i det nya var en övertäckt, av sten uppförd ugn vid ena husväggen eller
i ett hörn. Införandet av det nya uppvärmningssystemet sätts av forskarna till troligen mitten av medeltiden då
härbärgen (segelsehus) började uppföras till pilgrimmers och andras bekvämlighet i obygder. Dessa överbyggda
stenugnar höll nämligen genom stenmassans uppvärmning rummet varmt längre tid än efter eldning i helt öppen
eldstad. Det var en inte oväsentlig faktor genom att segelsehuset, som vanligtvis tömdes på folk tidigt på dagen, ej
blev helt utkylt utan kunde ta emot nya besökare under någorlunda drägliga förhållanden senare på dagen, eller
fram emot kvällningen.
Termen och ordet stuga får med det sagda anses vara utrett. Slutsatsen angående uppkomsten av namnbildningen
Badstugunäset/Bastunäset utmynnar då utifrån det sagda i två möjligheter nämligen: Att platsen ifråga fått sitt
namn av endera den fiskebadstuga som bevisligen funnits där och/eller av sägnens berättelse om ett medeltida
segelsehus på näset varit namnbildande.
Badstugunäset/Bastunäset och Biskopsnäset; är det samma näs?
Äldre kartmaterial visar, att namnen i rubriken avser samma näs. Biskopsnäset skall följaktligen inte kopplas
samman med Biskopsudden sydväst i sjön, nära gränsen mot Jämtland. Om Thorhogs eid ursprungligen var
samma ställe som senare tiders och nuvarande Bastunäset eller låg väster om sjön, förbigås för nu. Visserligen
säger John Hemmingsson i uppsatsen ”Landamäre genom Jämtskogen”, Östersunds Posten 9 april 1957, att Thorhogs
eid under den tid Jämtland formellt hörde till Norge kallades just Biskopsnäset. Badstugunäset hade för
övrigt efter det Jämtland blev svenskt 1645 skrivningar med förleden Biskop som exempelvis Biskopsnäserå
1689 och 1724. Så långt kan Hemmingssons påstående biträdas, men däremot inte att han och några andra
forskare reservationslöst sätter likhetstecken mellan Thorhogs eid och Badstugunäset.
31