Torringen och Jämtgaveln - Kulturarv Västernorrland

INLEDNING
Föreliggande arbete är ett försök att dokumentera och berätta Torringens och naturreservatet Jämtgavelns bebyg-
gelse- och kulturhistoria såsom sägner, lokala meddelare och arkivstudier av mig och andra forskare tecknar den.
Att säga, att här föreliggande arbete är heltäckande skulle vara övermaga eftersom några frågeställningar för i
vart fall nu, måste lämnas mer eller mindre obesvarade 1996/2008. Ett exempel på sådant är de i skrivande stund
1996 (likaså 2008) ännu inte genomförda arkeologiska undersökningarna av en 1993 av mig, nu bortgångna Bertil
Pettersson i Hermanboda och Gösta Sundin i Västanå funnen och inmätt, större husgrund på Badstugunäset och likaså
av det året därpå av Skogsvårdsstyrelsens folk funna slaggvarpet efter järnframställning vid Bodstigen 1 . Därtill
torde jag av okunskap och förbiseenden ha missat något av vikt samt i vissa stycken varit för kortfattad, alternativt
för omständlig. Den uppmärksamme läsaren kommer också att möta en del upprepningar av tidigare sagt,
vilket förhållande bygger på att ett kapitel skall kunna läsas och dess innehåll förstås utan att läsaren först måste ha
tagit del av innehållet i tidigare anfört.
Borgsjö var i äldsta tid gränslöst land för att senare om än med vissa kortare avbrott vara riksgränstrakt mot det
under Norge och det danska riket hörande landskapet Jämtland. Detta förhållande och att Jämtland länge oavsett
överhöghet hade någon form av självstyre, hade av allt att döma viss betydelse för borgsjöbygden och för de människor
som var bosatta i såväl Ljungans ådal som i skogsbygderna. För detta arbete aktuell trakt har fått namnet
Jämtgaveln. I sig inte bildat i samband med naturreservats bildande eftersom nämnt i en lantmäteriakt redan 1918.
På de drygt 3 000 hektar som Jämtgavelns naturreservat omsluter, liksom vid den drygt 700 hektar stora sjön Torringen,
som för övrigt till större delen ligger utanför reservatet, har bevisligen människor levt och varit verksamma
från vikingatid på 800-talet fram till 1910 då det fasta boendet på i detta fall Badstugunäset upphörde. Skogsarbetare
och flottningsmanskap samt slåtterfolk och yrkesfiskare, ja det sägs faktiskt så i en 1951 upprättad fiskerapport
över de då gångna 50 åren, fortsatte dock kortare eller längre tid att bo och verka inom området. I och med att
skogsbilvägarna byggdes med början på 1950-talet och skogsbruket i linje därmed förändrades, upphörde arbetsboendet.
Numera är det enbart fritidshus och skogsägares bevakningsstugor som mer eller mindre bebos.
Rörande äldsta tid så torde med början för ca 6 000 år sedan det rörliga, så kallade jägarfolket ha nyttjat här aktuellt
markområde för sin jakt och sitt fiske. Det ovan nämnda slaggvarpet vid Bodstigen visar på järnframställning
där redan under kanske folkvandringstiden ca 400-600 e.Kr. På andra ställen finns slaggvarp av yngre datum.Ett
sådant, beläget vid sjön Lill-Avan inom reservatet, har genom ett av länsmuseet i Härnösand bekostat C 14-prov
tidsbestämts till år 880 +/ 160 år; alltså vikingatiden.
Badstugunäset är den mest sägensomspunna platsen inom Jämtgaveln. Vid odlingslanden finns ett flertal stenrösen
och husgrunder av vilka den tidigare nämnda större husgrunden har planmåttet ca 13 x 23 meter och i bästa
fall kan den vara efter det i sägnerna ofta omtalade segelsehuset 2 . Därtill bland annat en mycket intressant grund,
benämnd källargrunden. Den har ett djup av drygt 1.5 meter och ett planmått om ca 3 x 7 meter och bedöms av arkeologer
som varande mycket gammal och om en källargrund, kan den härröra från någon anläggning vid den tidigare
riksgränsen mot Norge; allt sedan hösten 1645 gränsen mot Jämtland. Ifråga om stenrösena är de flesta odlingsrösen,
men enligt expertisen kan två av högarna möjligtvis vara gravhögar från järnåldern, alternativt från
medeltiden och de sägensomspunna pilgrimsvandringarna. Förhoppningsvis kan de aviserade undersökningarna
ekonomiseras och därmed genomföras för att ge svar på frågorna om vad som i äldsta tid varit på Badstugunäset.
Redan 1501 daterades det äldsta dokumentet; en lagmansdom om rätten till fisket i Torringen och halva ån för
Sillre och Västernäsets byamän. Innan dess enbart de traditionsbundna berättelserna om en pilgrimsled till Trondheim
över nämnda sjö. Från 1589 och till i slutet av 1900-talet finns det en mängd dokument, som berättar om
verksamheter vid Torringen och inom Jämtgaveln. samt om troligen en av finnar upptagen nyodling.
Om det här ovan noterade, och om mycket annat, kommer det att berättas i den löpande texten. Namnsättningarna
och vad de kan berätta för oss behandlas ingående och likaså tidigare verksamheter såsom järnframställning, myrslåtter,
lövtäkt, skogsbruk, flottningsverksamhet och inte minst, om än i starkt sammandrag, fisket och stridigheterna
om den 1501-1983. Till sist tillåter jag mig - om än postumt i många fall - efter mer än 20 års forskning, att
få framföra ett tack till alla meddelare, som välvilligt ställt upp vid besök och i skrift med att berätta om Torringen
och Jämtgaveln. Ett tack även till berörda byåldermän och förvaltarna av gårdsarkiv för deras förtroende låta mig
få ta del av de gamla handlingarna. Likaså till länsstyrelsens naturvårdsenhet i Härnösand som välvilligt låtit mig
få använda deras dataritade kartor över Jämtgaveln. De här nämnda i all ära men utan hjälp av arkiv bibliotekspersonal
och min hustru har denna bok inte kunnat skrivas. Denna bok är upplaga två.
Härnösand den 21 juni 2008.
Ivan Johnson
1 Stigen från Värsjöheden till Nybyggesjön.
2 Segelsehus var benämningen på härbärge, övernattningsstuga för vars nyttjande det fanns särskilda regler faststäld.
1