Torringen och Jämtgaveln - Kulturarv Västernorrland

Skrivningen säger, att den 1 januari i Herrens år 1319 besökte (eller besåg) ärkebiskopen först Tuna och därefter
(dagen därpå) Stöde, Torp, Borgsjö, Bräcke, Revsund. Från Revsund fortsatte ärkebiskopen och hans uppvaktning
vidare in i Jämtland och via Lit, Hammerdal, Ramsele och Resele församlingar, jämte efter ett flertal visitationer
därtill, återkom sällskapet till Njurunda för fortsatt återfärd till Uppsala. Reserapportens datering är förbryllande
eftersom det är känt, att ärkebiskopen var i Lits församling i Jämtland den 10 februari 1319. Viktor
Behm skriver i sin bok ”Jämtland under medeltiden”, att Olov Björnsson reste uppför Ljungans ådal i början av
1319 och om så kan här ovan nämnt och något citerat dokument mera vara en planerings- än redovisningsakt.
Olov Björnsson reste även genom Borgsjö i slutet av januari 1324 och det var då han enligt sägnen gav ålfisket i
Torringsån (Getterån) till klosterbröderna i Sillre.
Det för detta arbete intressanta är också, att Bräcke är noterat efter församlingarna i Ljungans ådal med vårt Borgsjö
som sista församling före riksgränsen mot Norge. Ärkebiskopen bör följaktligen enligt Behm ha varit i Borgsjö
i januari och efter att ha visiterat församlingen fortsatt till Bräcke. Färden kan då ha gått på vintervägen över Torringen
och Hemsjön ned till Bräcke, såvida inte väg genom jämtskogen över Lillkrog mot förmodan uppgången
och användes. Från Bräcke vidare till Revsunds församling och längre in i Jämtland. Några händelser av vikt:
*1314-1319. Vid tvenne tillfällen var påvliga kollektorer (penninginsamlare) i Borgsjö. 1316 redovisas i vilken ordning för-
samlingarna i Medelpad besökts samt det ekonomiska resultatet därav. Uppgiften var att av präst och församling
inkassera avgift till lösen av pallium (ämbetsskrud) åt den nytillträdde ärkebiskopen Olov Björnsson. Känt är att
kollektorn även var i Jämtland, men inte om det var i direkt ansluttning till besöket i Borgsjö. 1319 redovisas res-
ordningen och insamlandet av penningbeloppen till den så kallade Sexårsgärd som beslutats av kyrkomötet i Vi-
enne, Frankrike 1314. Borgsjö står då som ”De borghasio cum annexa.” Annexförsamlingen var Haverö.
*1342-1526. Fyra ärkebiskopar måste ha besökt, eller i vart fall ha rest igenom, Borgsjö under angiven tidsrymd. Inget kan
dock utläsas vilken väg de nyttjade vid färden till Jämtland. Dock skäl att ändock notera årtal och namn.
1342 och eventuellt 1346 Hemming Nilsson. 1462 Jöns Bengtsson.1503 Jacob Ulfsson och 1526 Johannis Magni.
Kung Magnus Eriksson och hans familj
Om kung Magnus berättas i Borgsjö, att han färdats över Torringen och rastat på Badstugunäset två gånger nämligen
1345 och 1350. Det förstnämnda året är högst troligt att så var medan han 1350, i båda fallen med Norge
som slutmål, enligt flera historiker som exempelvis Nils Ahnlund i ”Jämtlands och Härjedalens historia”, sidorna
217 och 245, anses ha valt att följa Indalsleden in i Jämtland. Färden företogs vid påsktid och med sig hade han
sin gemål, drottning Blanka av Namur och de minderåriga sönerna Erik och Håkan, dels för att fira påsken och
Sankt Olof i Nidaros (Trondheim) och dels och inte minst för att för en tid vara borta från det pestsmittade 22
Stockholm. Inte heller om återfärden till Stockholm finns några uppgifter pekande mot Torringen och Borgsjö.
1345 i mars är det däremot troligt att kung Magnus och hans uppvaktning nyttjade vinterleden över Torringen.
Han var då på hemväg från ett besök i Norge, där han också var kung. Den 15 mars var han på Frösön vilket är
känt genom ett brev han skrev där. Dagen därpå den 16 mars var han i Bräcke. Där sammanställer han och kanske
hans skrivare i samråd ett brev ställt ”till allom männen i Jämtarlande.” I det klargör han det som kall gälla för
utländska köpmän och deras handel under vintertid, eller som det står: ”fra vinternattom ok til dess är lyktartingh
haft.” I klartext innebar den citerade skrivningen, att ingen utländsk köpman fick sätta marknad eller saluföra
varor under tiden 14 oktober till slutet av mars men väl efter lyktarting; det vill säga under sommarhalvåret. Så
långt om kung Magnus Eriksson och hans färd över troligen Torringen och genom Borgsjö, någon dag efter den
16 mars 1345.
Den heliga Birgitta och Torringen
Denna kyrkohistoriskt beryktade kvinna, helgonförklarad 1391, skall enligt krönikan 1347 ha gjort en pilgrimsvandring
till fots från sin bostad invid Alvastra kloster i Östergötland till Sankt Olofs ära och kyrka i Nidaros.
Därvid säger den lokala sägnen i Borgsjö, kom hon och besökte kyrkan för att sedan fortsätta över Torringen till
Jämtland och vidare till Norge. Tyvärr finns inte heller i detta fall någon arkivakt som kan styrka den lokalt anknutna
berättelsen om Birgitta Ulfssons - som var hennes borgerliga namn - pilgrimsvandring genom Borgsjö det
inledningsvis nämnda året. Ifråga om tidpunkten säger Hjalmar Sunden i sin 1973 utgivna bok ”Den heliga Birgitta”,
att hon gjorde pilgrimsvandringen till Nidaros redan 1338. Låt vara hur det vill med årtalet så talas det
också om att vandringen tog 35 dagar. Mot Borgsjö och Torringen som möjligt vägval talar två saker nämligen att
en fotvandring knappast gjordes vintertid, som ju krävdes för att bäst kunna nyttja Torringsleden, och likaså tidsomfånget
för vandringen. Om än möjlig klara så geografiskt sett, bör hon och hennes medföljare ha valt den avsevärt
kortare vägen från bostadsorten till Nidaros som var genom Dalarna och Härjedalen.
22 Pesten ifråga var den fruktade digerdöden. Den kom till Stockholm 1349.
27