Torringen och Jämtgaveln - Kulturarv Västernorrland

ta dem (se Verksamheter och boende på Badstugunäset 1866-1910, sida 52). Att Lars Larsson Sundberg - som var
hans fullständiga namn – enligt Tälje-Näsets fiskevårdsförenings jubileumskrift 1957, ha anlagt Rastbodarna är fel
eftersom platsen fanns redan före hans nedsättning 1866.
Någon har nämnt, att Rastbodarna var fäbod till byn Räggen i Jämtland och som stöd därför påtalat den väl uppgångna
stigen mellan platserna. Även om byn Räggen anses ha varit bebyggd i forntiden enligt Per Persson i hans
”Boken om Bräcke”, 1927, så ägde den första kända bosättningen rum först 1783 då två bröder slog sig ned där.
1797 kom ytterligare en nybyggare och att dessa tre jämsides med sin nyodlingsverksamhet hemma på Räggen
skulle ha tagit upp Rastbodarna verkar inte troligt. Därtill hade byn sin egen fäbod Räggbodarna i Rägglandet
ovanför Norrfjorden i Torringen. När Räggbodarna anlades är inte känt.
Tidigare nämnde Hjalmar Franzén ansåg att Rastbodarna en gång i tiden tillhört Bräcke socken. För att söka finna
arkivaliska bevis för hans påstående, liksom om arkivakt med uppgift om sökt och erhållet tillstånd att få anlägga
fäbodvall vid Munkfjorden utfärdats, har berörda arkiv i Stockholm, Östersund och Härnösand utan framgång genomgåtts.
Jämtlands ingick fram till 1811 i Västernorrlands län.
Det var inte vanligt att by eller enskild man måste ha tillstånd av myndigheterna för att få anlägga fäbod om det
var på eget skogsområde och/eller på byallmänningen. Däremot har jag funnit ett sökt och erhållet tillstånd om att
få anlägga fäbod på kronoallmänning. Det gavs av Kammarkollegiet i Stockholm den 8 januari 1777 till nämndemannen
Jöns Olofsson i Västanå, Borgsjö och i följe därav upptog han Västanå-Nybodarna på Oxsjö kronoallmänning
öster om dagens Jämtgaveln och Prästkilen, som var och är ett skogsskifte. Som sagt inget om Rastbodarna
hittat fast området från 1763 till 1860 formellt var kronoallmänning och tidigare likaså var kronans mark.
Rastbodarnas tillkomst och verksamhetshistoria kan följaktligen inte dokumenteras utan får den vad det gäller den
äldsta tiden, överlämnas ofullständig till läsaren och den framtida forskningen. Här nedan dock något om
odlingslandens areal och senare tiders verksamheter.
Rastbodarnas areal
I den tidigare nämnda avvittringsakten Borgsjö nr 186 uppges arealen till 3 tunnland 5 kappland. Det motsvarar
1,56 hektar. Avkastningen beräknades till 2 gillingar av 3:e klassens hö. Hö klassades 1-3 varav siffran 3 avsåg
det sämsta höet. Gilling var ett mått för hö. 1633-1862 var en gilling = 45 kubikalnar = 9,42 kubikmeter. Vikten
var satt till 50 lispund = 425 kg. 1862 ändrades gillingens volym till i dagens volymmått 6,28 kubikmeter och
vikten till 340 kg. I 1862-års anvisningar heter det för övrigt, citat: ”En gilling skall motsvara ett gott lass hö
från hörnen uppmätt 5 alnar långt, 3 alnar högt och 2 alnar brett”. En aln är inte fullt 0,6 meter. Det fanns
också sommar- resp. vinterlass hö med tillhörande regelverk, som förbigås här då ej aktuellt.
Höslått
Om än dåligt hö så togs det tillvara ännu mot slutet av 1920-talet enligt vad nu framlidne Erik Nilsson i Borgsjöbyn,
född 1907 i Tälje, berättade vid samtal 1981. Hans far Nils Nilsson i Tälje hade löfte av Skönviks AB att
få slå vallarna, vilket sagesmannen och fadern gjorde. De hässjade höet, men han kunde inte minnas om höet efter
torkningen togs in i lada för att brukas till foder åt hästarna vid den kommande vinterns timmerkörning, eller om
det kördes hem till torpet i Tälje.
Skogsarbetare bor i Rastbodarna
Två större avverkningstillfällen
av skog i närheten av Rastbodarna
är kända. Den första under
senare delen av 1800-talet.
Den senast i tiden liggande avverkningen
då huggare och körare
bodde i stugor i Rastbodarna
skall ha varit omkring
1936/1937.
Fig. 27. Förfallen bostadsstuga med hopbyggt stall på östra vallen.
Foto: Författaren 1989.
33