avsnitt i

Filosofen Will Kymlicka (1998) har kommit fram till att fri rörlighet visserligen
har fördelar. Men det kan också leda till att ”folkets egen nationella
gemenskap skulle köras över från bosättare från andra kulturer”.
Han konstaterar att de flesta
vill hellre vara fria och jämlika inom sin egen nation, även om det
innebär att de har mindre frihet att arbeta och rösta på annat håll,
än att vara fria och jämlika världsmedborgare, om detta betyder
mindre chanser att leva och arbeta inom det egna språket och den
egna kulturen.
För att sammanfatta: ”toleransens värdegrund” rymmer vare sig nyanser
eller reflektion, och den har ett totalitärt anspråk. Alltså är den antidemokratisk.
Det övertryck av stimuli som genomsyrar samhället underlättar
de styrandes implementering av värdegrunden. Samhället är
helt enkelt gjort för att de allra flesta inte ska ha vare sig tid eller ork att
tänka och reflektera djupare på sakernas tillstånd: kan det vara så, att X
har ett samband med Y? Vad blir konsekvenserna av att göra såhär, av
den här politiken?
Varför det blivit som det blivit
Att det blivit såhär handlar bl a om att osjälvständiga och ganska inkompetenta
personer ofta verkar inom politiken. Sällan har de utvecklat
sina tankar på ett självständigt sätt genom att pröva argument mot varandra.
Istället har de skolats in i ett system präglat av det som sociologen
Robert Michels kallade ”oligarkins järnlag”. Det innebär att en från
början jordnära och hederlig person som gör politisk karriär, snart
kommer att ta till sig de värderingar som råder längst upp i den demokratiska
hierarkin, värderingar som ofta är väsensskilda från de ursprungliga.
Här finns en logik: hade karriäristen inte tagit till sig dem så
hade han eller hon inte heller nått toppen.
En annan väsentlig förklaring till rådande situation har att göra med
massmedia, den s k tredje statsmakten. Politiker och byråkratiska tjänstemän
har sällan integritet att stå emot dess påtryckningar. Journalister
kan på felaktiga grunder smutskasta människor och se till att de förlorar
sina arbeten. (Det främsta exemplet är Sverigedemokraten Richard Jomshof.
Innan han kom in i riksdagen blev han tre gånger av med sitt arbe-
28