avsnitt i

Ett sådant finner man i arkeofuturismen, ett begrepp myntat av fransmannen
Guillaume Faye (1998). Arkeofuturismen förenar det bästa av
traditionella, arkaiska dygder med evolutionslära, naturvetenskap och
det bästa av tekniken. Det är ett tämligen pragmatiskt förhållningssätt
som lämpar sig väl för att möta framtiden och dess utmaningar. Som
den svenske samtidsskildraren Jonas De Geer (2009) framhållit: ”De
traditionella värdena hör framtiden till. Annars finns det ingen framtid.”
En nordisk union för en livskraftig utveckling
”Knappheten på resurser gör kampen för överlevnad oundviklig och permanent,
i vilken kamp många människor kommer att falla ner till lägsta möjliga överlevnadsnivå
och även under denna.”
- Professor Tatu Vanhanen (i Adler-Karlsson 2008)
Situationens allvar börjar så smått gå upp för makthavarna. Inför nästa
val kan det inte uteslutas att alla partier kommer att göra anspråk på att
vara vänner av naturen. Något helhetsalternativ lär vi nog inte kunna
vänta oss. Istället blir det några fragment här och var med följden att
mycket av nuvarande oreda kan bli bestående.
För att få ett helhetsgrepp och kunna göra något faktiskt och konkret,
måste det obehagliga identifieras och erkännas. Ett evolutionärt scenario
ger vid handen att brist på mat och (rent) vatten kommer att skapa
enorma migrationsströmmar som oundvikligen kommer att förstöra
även mottagarländernas redan hårt sargade ekosystem. Svält, hungersnöd
och konflikter kommer att uppstå även där.
För detta måste man förbereda sig. Globalt krävs en högre grad av
autarki där varje land tar ansvar for sina egna befolkningar, minskar
sina populationer och lagstiftar om att leva i enlighet med naturens lagar.
För många länder är detta troligen redan försent. För Nordens del
finns dock möjlighet att utveckla en livsbejakande ordning. En ny modernitet
med ett ekologiskt, hållbart leverne. Med biologiskt nedbrytbara
och återvinningsbara produkter. Ett leverne med ren och äkta mat,
utan gifter och artificiella GM-grödor. Detta går inte att förena med mer
storskalig och miljöförstörande immigration. Utan alla som nu är här
måste anpassa sig efter naturens krav, som kan ses som ett gemensamt
projekt. Detta projekt bör i första hand basera sig på Jacksons ekologiska
makroekonomi och Fayes arkeofuturism. I följande skiss vävs emellertid
71