avsnitt i

varje storstad så är man snart där, i den lugna och harmoniska landsbygden.
Emellertid är politiken orienterad mot staden varför de små
orterna ofta töms på invånare.
Typiskt manliga respektive kvinnliga beteenden
Rättvisa, jämlikhet och jämställdhet har alltså ofta kommit att handla
mer om sifferexercis än om faktisk kompetens. När lika många kvinnor
som män (eller invandrare som svenskar) återfinns inom samhällets alla
områden och när skillnaderna mellan män och kvinnor har raderats, då
har jämlikhet och rättvisa uppnåtts, enligt den egalitära dogmen.
Egalitaristerna hävdar bestämt att könen är ”sociala konstruktioner”.
Emellertid är deras numerära strävan efter jämlikhet ett erkännande i
sig av att män och kvinnor är i grunden biologiskt olika, att könen har
olika sätt att tolka och uppfatta världen samt att lösa problem på. Statistiskt
sett, på en generell nivå, finns idag ett starkt naturvetenskapligt
stöd för att det är så. Professor Annica Dahlström bevisar detta i sin bok
Könet sitter i hjärnan (2007). I den har hon sammanställt den senaste
forskningen på området.
Dahlström redogör för det komplicerade kemiska samspelet mellan
gener, hormoner och neurotransmittorer/signalsubstaner i hjärnan och
andra organ. Detta samspel i sin tur skapar de typiskt kvinnliga respektive
manliga egenskaperna.
För kvinnor gäller bl a att de genomsnittligt:
- är mer empatiska och omhändertagande
- är bättre på verbal kommunikation och språkbehandling
- har bättre simultankapacitet (förmåga att göra flera saker samtidigt)
För män gäller bl a att de:
- är bättre på att fokusera all sin uppmärksamhet på en uppgift i taget
- är mer aggressiva, risktagande och tävlingsinriktade
- är bättre på matematiskt och abstrakt tänkande
- är mer extrema - åt båda håll, såväl dumma som smarta - när det
45