Fäbodli\1 oth ö\1erlro. - Murberget CollectiveAccess System

More documents

Recommendations

Info

77 ken. Detta har över dörren en ljusglugg i form av ett kors. Även på en annan byggnad på <strong>Murberget</strong> finnes ett dylikt kors, nämligen på Angermannagårdens loft från Moflo by i Ådalslidens socken. Här är det placerat på den över uppgången till Vitlerkors på Ångermanlandsqårdens porl/oft, Murberqet. loftskammaren framdragna, endast upptill slutna svalen. Dess placering här kan ej gärna tänkas fylla någon praktisk funktion. Det är nämligen föga troligt, att man huggit upp denna korsformade öppning för att släppa in ljus, då ju svalen på tre sidor till mer än halva sin höjd är öppen. Vi måste nog söka en annan förklaring. En sådan finna vi också i den i flera
78 trakter av Angermanland brukliga benämningen på kors av detta slag: "Vitterkors". Vitterkorset skulle skydda gården och dess folk mot vittra och avvärja de olyckor dessa kunde bringa. Vittra tänktes som varelser med mänsklig skepnad och med en livsföring i stort sett lik människornas, men de bodde under jorden. Företrädesvis troddes de hålla till på fäbodvallar. De hade boskap, stora vita kor, som kunde mjölka hur mycket som helst. Men att se vittra var ej allom givet ty de voro osynliga för de flesta. I allmänhet troddes ej vittra vara mot människorna illasinnat stämda, men om de på ett eller annat sätt blevo förorättade kunde de hämnas och vållade då mycken skada och förtret. Hade vi haft tillfälleatt någon gång i mitten av förra århundradet göra ett besök på en fäbodvall och där titta in i ladugårdarna hade vi fått se mycket, som varit ägnat att förvåna oss, många saker vilkas förekomst där säkert i förstone förefallit oss något svårförklarliga. Att en kniv, en trasig lie eller en gammal ullsax över kornas bås skulle skydda djuren mot förgöring och ont från såväl människor som vittra hade vi väl förstått sedan vi sett vilken roll stålet spelat vid procedurerna kring lösningen. Att i "labandet" och tralgen, vilka på den tiden oftast voro gjorda av vidjor eller tågor, kors voro inskurna hade vi väl ej heller funnit så märkligt, men att se en "marehuske" en sådan där risig kvistknuta. som liknar ett skatbo, uppspikad i Iagårn hade nog kommit oss att ställa frågan: Varför? Fjällpigan hade då säkert svarat oss, att det var det bästa medlet att skydda djuren mot att bli "mara reen" (marridna). - Maran troddes vara ett slags vålnader av avundsamma människor och de kunde om nätterna plåga och piska djuren så att de blevo löddriga av svett. - På en annan vall i Vibyggerå kunde vi under takåsen i ladugården se en död skata uppspikad, här som skydd mot vittra. Ä ven en på utsidan av ladugården över dörren med utbredda vingar fastspikad "slagörn" (duvhök) gav ett gott skydd. Att liksom korset även Guds namn och ord voro av sådan kraft, att de skyddes och undvekos av de underjordiske, mara •,.
Page 1 and 2: Fäbodli\1 oth ö\1erlro. Av Bo Hel
Page 3 and 4: ( 74 genom en "trolltrissa" ner i s
Page 5: 76 Påpekas bör, att inte alla kur
Page 10 and 11: I flera socknar har det hänt att m
Page 12: Hade någon god tur med djuren och

Fäbodli\1 oth ö\1erlro. - Murberget CollectiveAccess System

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?