Fäbodli\1 oth ö\1erlro. - Murberget CollectiveAccess System

78
trakter av Angermanland brukliga benämningen på kors av
detta slag: "Vitterkors".
Vitterkorset skulle skydda gården och dess folk mot vittra
och avvärja de olyckor dessa kunde bringa. Vittra tänktes som
varelser med mänsklig skepnad och med en livsföring i stort
sett lik människornas, men de bodde under jorden. Företrädesvis
troddes de hålla till på fäbodvallar. De hade boskap, stora
vita kor, som kunde mjölka hur mycket som helst. Men att se
vittra var ej allom givet ty de voro osynliga för de flesta. I
allmänhet troddes ej vittra vara mot människorna illasinnat
stämda, men om de på ett eller annat sätt blevo förorättade
kunde de hämnas och vållade då mycken skada och förtret.
Hade vi haft tillfälleatt någon gång i mitten av förra århundradet
göra ett besök på en fäbodvall och där titta in i ladugårdarna
hade vi fått se mycket, som varit ägnat att förvåna oss,
många saker vilkas förekomst där säkert i förstone förefallit
oss något svårförklarliga. Att en kniv, en trasig lie eller en
gammal ullsax över kornas bås skulle skydda djuren mot förgöring
och ont från såväl människor som vittra hade vi väl
förstått sedan vi sett vilken roll stålet spelat vid procedurerna
kring lösningen. Att i "labandet" och tralgen, vilka på den
tiden oftast voro gjorda av vidjor eller tågor, kors voro inskurna
hade vi väl ej heller funnit så märkligt, men att se en
"marehuske" en sådan där risig kvistknuta. som liknar ett
skatbo, uppspikad i Iagårn hade nog kommit oss att ställa frågan:
Varför? Fjällpigan hade då säkert svarat oss, att det var
det bästa medlet att skydda djuren mot att bli "mara reen"
(marridna). - Maran troddes vara ett slags vålnader av
avundsamma människor och de kunde om nätterna plåga och
piska djuren så att de blevo löddriga av svett. - På en annan
vall i Vibyggerå kunde vi under takåsen i ladugården se en
död skata uppspikad, här som skydd mot vittra. Ä ven en på
utsidan av ladugården över dörren med utbredda vingar fastspikad
"slagörn" (duvhök) gav ett gott skydd.
Att liksom korset även Guds namn och ord voro av sådan
kraft, att de skyddes och undvekos av de underjordiske, mara
•,.