Folkhälsoarbete för äldre – varför och hur? - Statens folkhälsoinstitut

Folkhälsoarbete för äldre 

– varför och hur? 

Praktiska erfarenheter från tio kommuner 

Anna Thille och Anette Hamerslag 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Folkhälsoarbete för äldre – 

varför och hur? 

Praktiska erfarenheter från tio kommuner 

Anna Thille och Anette Hamerslag 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut 2003:63 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-259-0 

omslagsfotografi: georg kristiansen 

tryck: sandvikens tryckeri, sandviken 2003

Innehåll 

folkhälsoarbete för äldre – varför och hur? 3 

Förord ______________________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ____________________________________________________________ 7 

Inledning __________________________________________________________________ 11 

Bakgrund __________________________________________________________________ 11 

Allt fler äldre ______________________________________________________________ 11 

Kunskapssammanställningen Liv till åren ________________________________________ 11 

Tidigare kartläggningar ______________________________________________________ 12 

Internationella mål ________________________________________________________ 13 

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken ________________________________________ 13 

Referenser ________________________________________________________________ 14 

Utvecklingsarbete av folkhälsoarbete bland äldre __________________________________ 15 

Nätverk bildas ____________________________________________________________ 15 

Syftet med utvecklingsarbetet__________________________________________________ 15 

Målgrupp ________________________________________________________________ 16 

Genomförande ____________________________________________________________ 16 

Nätverk kräver planering____________________________________________________ 16 

Nätverkets deltagare och samarbete ____________________________________________ 17 

Referenser ________________________________________________________________ 17 

Resultat och erfarenheter av metodutveckling i tio kommuner ________________________ 19 

Emmaboda kommun – Projekt Loket __________________________________________ 19 

Göteborgs stad, Majorna – Dagcentralprojektet __________________________________ 25 

Högsby kommun – Hälsans Högsby ____________________________________________ 34 

Kristianstads kommun – Må bra på äldre dar ____________________________________ 38 

Linköpings kommun – Efterfrågeundersökning och samrådsgrupp ____________________ 50 

Sigtuna kommun – Relationssamtal i äldregrupper ________________________________ 55 

Strömsund kommun – Projekt 70 ______________________________________________ 62 

Sundsvalls kommun – Finsta och Ljustadalen ____________________________________ 68 

Älmhults kommun – Projekt 65+ ______________________________________________ 73 

Örnsköldsviks kommun – Ett aktivt åldrande i Anundsjö ____________________________ 81 

Avslutande kommentarer ______________________________________________________ 86 

Lyckat resultat ____________________________________________________________ 86 

Statens folkhälsoinstituts nya roll ______________________________________________ 87 

Nätverket fortsätter ________________________________________________________ 87

4 folkhälsoarbete för äldre – varför och hur?

Förord 

Personer 65 år och äldre utgör en stor del av den svenska befolkningen, drygt 

17 procent, och den siffran kommer att stiga i framtiden. Denna utveckling gör att 

det, såväl från den enskilda människans som från samhällets synpunkt, är 

nödvändigt att satsa på effektiva insatser som bidrar till att bevara och stärka möjligheterna 

för ett självständigt liv upp i hög ålder. 

Det går att påverka äldres hälsa upp i hög ålder positivt, genom hälsofrämjande och 

sjukdomsförebyggande verksamhet, visar kartläggningar som Statens folkhälsoinstitut 

gjort. Denna möjlighet är större än man tidigare trott. Det grundläggande för 

äldres hälsa och livskvalitet är att de fortsätter att vara fysiskt och socialt aktiva. 

Men det behövs mer kunskap om vilka åtgärder som förbättrar hälsa och livskvalitet 

för äldre, och om vilka metoder som kan leda till ett effektivt och framgångsrikt 

folkhälsoarbete. Detta ledde till att Folkhälsoinstitutet 1999 tog initiativ till ett 

utvecklingsarbete. 

Utgångspunkten för arbetet var kunskaper och erfarenheter från tidigare kartläggningar 

som tydliggjort folkhälsoarbetets möjligheter att positivt påverka äldres 

hälsa. Viktiga behov är också att eftersträva långsiktighet och kontinuitet i verksamheter 

och att förbättra dokumentationen och utvärderingen av folkhälsoarbetet 

bland äldre. 

Ett nätverk med representanter från tio kommuner startades. Denna rapport redovisar 

erfarenheter och resultat från dessa kommuners verksamheter, som pågått i ungefär 

tre år. Underlag för rapporten har varit de redovisningar som ansvariga för de olika 

kommunprojekten har sammanställt. 

Ansvarig på Statens folkhälsoinstitut för utvecklingsarbetet har varit utredare Anna 

Thille, som har sammanställt denna rapport i samarbete med utredare Anette 

Hamerslag. 

Gunnar Ågren 

Generaldirektör 

folkhälsoarbete för äldre – varför och hur? 5


Sammanfattning 


Rapporten har två syften: att ge argument för att folkhälsoarbete bland äldre behövs, 

och att beskriva metoder för hur man praktiskt kan gå till väga. Rapporten vänder sig 

i första hand till praktiker som vill få svar på frågan ”hur gör man?”. 

Det viktigaste argumentet för folkhälsoarbete bland äldre är att det i hög utsträckning 

går att påverka äldres hälsa genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

insatser. Trots detta har folkhälsoarbete riktat till äldre inte bedrivits i samma omfattning 

som till barn, ungdomar och vuxna i yrkesaktiv ålder. Insatser för äldre har 

dessutom handlat främst om vård och omsorg. Kartläggningar visar att det ofta saknas 

handlingsplaner och kontinuitet vid folkhälsoarbete bland äldre. Övriga argument 

är den demografiska utvecklingens konsekvenser, behoven att utveckla metoder från 

redan genomförda insatser och de nationella och internationella mål som finns. 

Huvuddelen av rapporten beskriver lärande exempel på hur folkhälsoarbete för äldre 

kan bedrivas inom en kommun. Tio kommuners fleråriga folkhälsoprojekt för äldre 

presenteras. Kommunerna är Emmaboda, Göteborgs stad (Majorna), Högsby, 

Kristianstad, Linköping, Sigtuna, Strömsund, Sundsvall, Älmhult och Örnsköldsvik. 

Olika metoder har använts, till exempel behovsundersökningar och utveckling av 

relationssamtal, nya och befintliga mötesplatser, startat nya aktiviteter och skapat 

nya former för samverkan. Genomgående redovisas tankar om både framgångsfaktorer 

och fallgropar. 

Utvecklingsarbetet inom kommunerna har bland annat resulterat i att nya mötesplatser 

startats, fler aktiviteter arrangeras, utvärdering och dokumentering ökat, 

politisk förankring skett, äldre involverats i verksamheter, folkhälsoarbetet nått 

personer som tidigare inte varit aktiva, handlingsplaner upprättats och samarbetet 

förbättrats, även om svårigheter finns. Projekten uppfyller flera av de kriterier som 

kartläggningar, studier och erfarenheter visat vara framgångsfaktorer för folkhälsoprojekt. 

Man beskriver svårigheter med bland annat tvärsektoriellt samarbete, att marknadsföra 

projekt, att bädda för projektets fortlevnad, omorganisationer och att kombinera 

projektledarrollen med ordinarie arbetsuppgift. 

Man beskriver även nyttan av samverkan i ett nätverk när det gäller utveckling av 

folkhälsoarbete för äldre. 

Folkhälsoinstitutet har stöttat projekten och nätverket genom kunskapsförmedling 

och gett bidrag till utvärdering av projekten.


Inledning 


Rapporten syftar till att bidra med argument för att folkhälsoarbete bland äldre 

behövs, och att beskriva metoder för hur man praktiskt kan gå till väga. I första hand 

vänder sig rapporten till praktiker som vill få svar på frågan ”hur gör man?”. 

Huvuddelen av rapporten redovisar tio kommuners fleråriga folkhälsoprojekt för 

äldre. Fördjupad information kan fås genom kommunernas egna slutrapporter på 

www.fhi.se. 

Rapporten beskriver även kommunernas nytta av samverkan för idé- och erfarenhetsutbyte 

i ett nationellt nätverk för folkhälsoarbete bland äldre.


Bakgrund 

Allt fler äldre 

I dag är drygt 17 procent av den svenska befolkningen 65 år eller äldre. Andelen 

äldre har ökat och kommer att fortsätta öka. År 2030 beräknas 25 procent av innevånarna 

vara 65 år eller äldre, och antalet personer som är 80 år eller äldre beräknas 

öka från knappt en halv miljon till omkring 750 000. 

Svenskarna har hittills inte bara blivit äldre, de har också blivit friskare. Men på 

senare tid har det kommit studier som visar att trenden kan ha brutits, åtminstone för 

delar av den äldre befolkningen. Medellivslängden för kvinnor ökar inte längre och 

hälsan hos män 77-84 år har försämrats. Mot denna bakgrund blir hälsofrämjande 

insatser bland äldre ännu viktigare. 

Kunskapssammanställningen Liv till åren 


Regeringen gav 1998 Folkhälsoinstitutet i uppdrag att redovisa vilka erfarenheter 

och möjligheter det finns att arbeta hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

bland äldre och att bedöma möjliga effekter för individ och samhälle. Arbetet 

genomfördes i samarbete med Svenska kommunförbundet och redovisades i boken 

Liv till åren, en kunskapssammanställning om hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

insatser för äldre. 

Den viktigaste slutsatsen av kartläggningen är att det i stor utsträckning går att förebygga 

sjukdom och påverka äldres psykiska och fysiska hälsosituation genom 

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. Denna möjlighet är större än 

man tidigare trott. Grundläggande för hälsa och livskvalitet är att äldre bibehåller en 

hög fysisk, psykisk och social aktivitetsnivå. 

Av kunskapssammanställningen framgår också att fysisk aktivitet, goda matvanor, 

sociala relationer och meningsfull sysselsättning är hörnpelare för god hälsa bland 

äldre. 

När man håller på att bli gammal är det inte längre lika angeläget att förebygga sjukdomar 

och problem som utvecklas under en lång tidsperiod. Det viktigaste är att 

bevara och stärka det friska och förebygga sjukdom och funktionshinder som kan 

påverka livskvaliteten i den närmaste framtiden. Insatserna bör syfta till att bevara 

hälsa, fördröja åldringsprocessen och minska risken för sjukdomar som är 

vanliga bland äldre. Åldrandet i sig innebär förändringar och försämringar av kroppen 

och kroppens funktioner, vilket gör de äldre mer sårbara. När äldre drabbas av sjukdom 

är det angeläget att de får stöd och hjälp så fort som möjligt. Om inte, finns det 

stor risk för en bestående försämring av deras hälsa.

12 folkhälsoarbete för äldre – varför och hur? 

Tidigare kartläggningar 

En viktig utgångspunkt för Folkhälsoinstitutets arbete bland äldre är att ha god 

kännedom om omfattningen och överblick av det folkhälsoarbete för äldre som 

bedrivs regionalt och lokalt. Institutet har därför gjort flera kartläggningar av hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande verksamhet bland äldre, vilket avser 

verksamheter som bidrar till att bevara det friska, minska risken för sjukdom och 

bidrar till att äldre kan fortsätta att leva ett självständigt liv med bibehållen 

livskvalitet. 

Kartläggningarna visar att det finns ett intresse för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

verksamhet riktad till äldre, även om inte alla kommuner har svarat på 

enkäterna. Jämfört med 1997 hade verksamheten fram till 2000 ökat i omfattning. 

Likaså hade samarbetet mellan kommuner, landsting och frivilliga organisationer 

ökat. Det finns dock skäl att peka på att personal inom både kommuner och landsting 

framhåller att det hälsofrämjande arbetet bland äldre riskerar att prioriteras lägre än 

vård och omsorg. Akuta vårdbehov måste mötas när de uppstår, medan effekterna av 

det hälsofrämjande arbetet blir tydliga först på längre sikt. 

Verksamheter 

Kartläggningarna visar att det folkhälsoarbete som bedrevs i Sveriges kommuner 

omfattade likartade aktiviteter: 

– Fysisk aktivitet (promenader, gymnastik, boule, lättjogging med mera) 

– Kultur/underhållning (musik, teater, läsecirklar, kurser, resor med mera) 

– Skadeförebyggande 

– Matlagning, näringslära 

– Hobbyverksamhet (sömnad, snickeri, bakning, bridge, dans med mera) 

– Kartläggning av äldres behov 

– Uppsökande verksamhet 

– Social samvaro (inte specificerad) 

– Hälsofrämjande verksamhet (inte närmare specificerad) 

Ensamhet anses vara en faktor som bidrar till ohälsa. Oavsett om de aktiviteter man 

erbjuder är motion, studiecirklar eller bingo så framhålls vikten av social gemenskap. 

Med en viss förenkling kan syftet med olika verksamheter sammanfattas till att 

bryta ensamhet och isolering och att åstadkomma förutsättningar för äldre att leva ett 

aktivt liv i gemenskap med andra. 

Människor har olika intressen, så även äldre. Det är därför viktigt att det inom en 

kommun finns ett varierat utbud av aktiviteter. 

Slutsatser av kartläggningarna 

Ett framgångsrikt folkhälsoarbete påverkar befolkningens hälsa och livskvalitet 

positivt. 

Det krävs åtgärder som påverkar både strukturella förhållanden och levnadsvanor, 

och insatser av såväl hälsofrämjande som sjukdomsförebyggande karaktär. 

Folkhälsoarbetet har hittills mest fokuserat på yngre och medelålders personer.

Insatser bör planeras efter att man inventerat lokala behov, önskemål och resurser. 

Samverkan mellan olika aktörer (kommuner, landsting, frivilliga organisationer 

m.fl.) behöver förbättras. 

Insatserna bör dokumenteras och utvärderas i större omfattning än vad som hittills 

har skett. 

Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verksamhet bland äldre bör vara 

kontinuerlig och långsiktig. 

Kunskap är en betydelsefull faktor för framgång. Därför bör kompetensen förbättras 

bland personal inom hälso- och sjukvård, beslutsfattare, folkhälsoarbetare 

och de äldre. 

Pensionärs- och frivilligorganisationerna är betydelsefulla resurser i det hälsofrämjande 

arbetet. 

Internationella mål 

Sedan våren 1997, då Folkhälsoinstitutet startade verksamhetsområdet äldres hälsa, 

har flera viktiga beslut fattats på internationell och nationell nivå. 

WHO:s regionalkommitté för Europa, i vilken Sverige ingår, antog i september 1998 

de reviderade ”hälsa för alla”-målen i Hälsa 21 – hälsa för alla på 2000-talet. I måldokumentet 

ingår ett särskilt mål, och två delmål, som gäller äldre äldres hälsa: 

Mål 5 Åldras med hälsa 

Till år 2020 skall människor över 65 år ha fortsatta möjligheter att kunna njuta av 

god hälsa och delta aktivt i samhällslivet. 

5.1 För 65-åringar bör den förväntade återstående medellivslängden, liksom 

förväntad återståend livstid utan funktionshinder, öka med minst 20 procent. 

5.2 Andelen 80-åringar som har tillräckligt god hälsa för att bo i en hemmiljö som 

tillåter och ger dem möjlighet att behålla sitt oberoende, sin självkänsla och 

sin plats i samhället, bör öka med minst 50 procent. 

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken 


Våren 1998 antog regeringen en nationell handlingsplan för äldrepolitiken. I den 

påpekas bland annat att 

• hälsofrämjande insatser ökar förutsättningarna för äldre att kunna fortsätta leva 

ett självständigtliv med god livskvalitet 

• folkhälsoarbete bland äldre behöver förstärkas 

• uppsökande verksamhet i hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande syfte bör 

utvecklas 

• det lagliga stödet för förebyggande insatser finns i hälso- och sjukvårdslagen 

(2b § HSL) ochsocialtjänstlagen (5 § SoL).


Senare, i december 1998, tillsattes en parlamentariskt sammansatt beredning 

(SENIOR 2005) med uppgift att skapa förutsättningar för en långsiktig utveckling 

av äldrepolitiken. Beredningens arbete ska bidra till att de nationella målen för 

äldrepolitiken uppfylls, och om det finns skäl ska beredningen föreslå nya mål. De 

nationella målen som riksdagen beslutade 1998 innebär att äldre människor ska 

• kunna åldras i trygghet och med fortsatt oberoende 

• kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag 

• bemötas med respekt 

• ha tillgång till god vård och omsorg. 

Regeringen påpekade i direktiven till SENIOR 2005 att det är angeläget att 

beredningen särskilt beaktar behov av åtgärder som innebär att äldres resurser i form 

av erfarenheter, kompetens och kunskaper i högre utsträckning tas tillvara inom 

olika samhällssektorer. I oktober 2003 lade beredningen fram ett slutbetänkande 

med förslag till hur de nationella målen i äldrepolitiken ska kunna uppfyllas. 

Referenser 

Berleen, G. 2003. Bättre hälsa hos äldre! Statens folkhälsoinstitut 

Folkhälsoarbete bland äldre – Hur har det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

arbetet bland äldre fortlöpt? 2001. Statens folkhälsoinstitut, rapport 

2001:38 

Folkhälsoarbete bland äldre. Regeringsuppdrag beträffande hur det hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande arbetet bland äldre fortlöpt. 2000. Folkhälsoinstitutet. 

Hälsofrämjande arbete för äldre – en kartläggning. 1998. Folkhälsoinstitutet, rapport 

1998:15. 

Hälsofrämjande verksamhet för äldre invandrare – en kartläggning. 1998. 

Folkhälsoinstitutet, rapport 1998:46 

Liv till åren. Om hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser för äldre. 

1998. Folkhälsoinstitutet och Svenska kommunförbundet, Stockholm. 

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken. 1997. Regeringens proposition 

1997/98:113. Stockholm.

Utvecklingsarbete av folkhälsoarbete 

bland äldre 

Det finns i dag tillräckligt med kunskaper, erfarenheter och skäl för att stärka och 

utveckla folkhälsoarbetet för äldre. Tungt vägande skäl är att andelen äldre ökar och 

att det finns goda möjligheter att upp i hög ålder förbättra livskvalitet och minska 

eller fördröja behovet av samhällets omsorg och vård. Trots det har folkhälsoarbetet 

bland äldre inte samma tradition som hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

verksamhet riktad till barn, ungdom och vuxna i yrkesaktiv ålder. 

Insatserna för äldre har i stor utsträckning varit fokuserade på vård och omsorg. 

Kartläggningar visar att handlingsplaner och kontinuitet ofta saknas när det gäller 

folkhälsoarbete bland äldre. Behovet av vård och omsorg är givetvis angeläget att 

tillgodose, men för att åstadkomma en positiv utveckling för de äldre måste det 

också finnas förutsättningar för att stärka och bevara det friska så länge som möjligt. 

Nätverk bildas 

Folkhälsoinstitutet kontaktade därför några kommuner, som tidigare hade visat ett 

intresse för hälsofrämjande verksamhet bland äldre, och bjöd dem till ett möte våren 

1999 för att diskutera vilka möjligheter det finns att stimulera intresset för och 

utveckla bra metoder för folkhälsoarbete bland äldre. Mötet ledde till att ett nätverk 

för folkhälsoarbete bland äldre bildades. 

Avsikten med att bilda ett nätverk var att skapa ett forum för idé- och erfarenhetsutbyte 

och kunskapsförmedling samt att nätverkets medlemmar genom sina 

verksamheter skulle bidra till metodutveckling av lokalt folkhälsoarbete bland äldre. 

Varje kommun planerade sina verksamheter med utgångspunkt i sina förhållanden 

och möjligheter. 

Syftet med utvecklingsarbetet 

Syftet med utvecklingsarbetet var att 


• öka intresset för hälsofrämjande insatser bland äldre 

• förmedla kunskap om att det aldrig är för sent att förbättra äldres hälsosituation 

• bidra till ökad folkhälsokompetens bland personal inom socialtjänst, hälso- 

och sjukvård, beslutsfattare och de äldre, och bidra till ökad kunskap om hur 

man förebygger ohälsa och vårdbehov bland äldre 

• utveckla bra samarbetsformer för aktörer inom området äldres hälsa 

• utveckla strategier och metoder för långsiktig och kontinuerlig hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande verksamhet bland äldre.


Målgrupp 

När Folkhälsoinstitutet våren 1997 beslutade att äldres hälsa skulle vara ett särskilt 

verksamhetsområde enades man om att definiera målgruppen som personer 65 år 

och äldre och som bor i eget boende och i stort sett klarar sig själva. 

Avsikten med hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser är att stärka och 

bevara friska och minska risken för sjukdom och vårdbehov. Det är därför angeläget 

att nå målgruppen innan funktionsnedsättningar och sjukdom har försämrat hälsan. 

Kommunerna i nätverket har dock haft målgrupper som inte helt överensstämt med 

Folkhälsoinstitutets definition. I flera av kommunerna har verksamheten bedrivits 

inom äldreomsorgen, men syftet har också då varit att även nå äldre utan behov av 

omsorg. 

Genomförande 

Den metod som har tillämpats är att genom samarbete i ett nätverk stimulera intresset 

för, öka kunskapen om betydelsen av, och utbyta erfarenheter till stöd för utveckling 

av metoder för folkhälsoarbete bland äldre. 

Inträdesbiljetten för att delta i utvecklingsarbetet och nätverket var att man tagit 

fram en plan för lokal hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande verksamhet bland 

äldre, att verksamheten skulle pågå under tre år och dokumenteras och utvärderas, 

och att den förankrades hos politiker, helst på både kommun- och landstingsnivå. 

De kommuner som har medverkat i nätverket fick ett bidrag till utvärdering på 60 

000 kronor från Folkhälsoinstitutet. Avsikten med bidraget var att underlätta för 

kommunerna att redan vid verksamhetens start planera för hur utvärderingen skulle 

genomföras. I övrigt ansvarade kommunerna själva för finansiering av sina 

verksamheter. Men i samband med att den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken 

antogs av riksdagen beslutades också att pengar skulle avsättas till 

utvecklingsarbete och försöksverksamhet. Detta ledde till att flera av de kommuner 

som har deltagit i nätverket sökte och fick bidrag från Socialdepartementet. 

Nätverk kräver planering 

Ett väl fungerande nätverkssamarbete genererar nyfikenhet, engagemang, 

kreativitet och ansvarstagande hos sina medlemmar. Att bygga nätverk innebär i 

praktiken att kunskap används där organisationer och verksamheter kan ta hjälp av 

människors samlades resurser för att utvecklas. 

För att ett nätverk ska fungera bra behövs bland annat: 

• en tydlig idé 

• att nätverkets syfte identifieras 

• att medlemmarna definierar sina förväntningar 

• att medlemmarna tar på sig arbetsuppgifter och ansvar 

• att samma personer deltar i varje möte

• att deltagarna har olika egenskaper 

- pådrivande 

- eftertänksam 

- engagerande 

- reflekterande 

- positiva till arbetet 

• att deltagarna ges möjlighet till delaktighet och har inflytande och makt 

• att deltagarna deltar på lika villkor 

• förutsätter frivillighet och aktivt engagemang 

• styrs av medlemmarnas behov och önskemål 

• att arbetet är processinriktat 

• att deltagarna lär av varandra 

• att deltagarna träffas regelbundet 

Nätverkets deltagare och samarbete 

Nätverket kom att omfatta kommuner från olika delar av landet och av olika storlek. 

Sammanlagt tio kommuner deltog: Emmaboda, Göteborg stad (Majorna), Högsby, 

Kristianstad, Linköping, Sigtuna, Strömsund, Sundsvall, Älmhult och Örnsköldsvik. 

En representant för Kalmar läns landsting har också deltagit vid flera av träffarna. 

Under den tid som Folkhälsoinstitutet ansvarade för nätverket, juni 1999 till oktober 

2001, anordnades nio nätverksträffar, varav sex omfattade två dagar och tre omfattade 

en dag. En viktig del vid varje träff var rapporter från medlemmarnas projekt. 

Alla fick möjlighet att redovisa sina erfarenheter och diskutera både positiva och 

negativa händelser. 

Vid några träffar anlitades också en professionell projekthandledare. Dessutom 

anlitades föreläsare inom kunskapsområden som utvärdering, uppsökande verksamhet, 

lokala välfärdsbokslut, beredningen SENIOR 2005, den nationella handlingsplanen 

för äldrepolitiken och motionsvanor och faktorer som påverkar vår motivation 

för fysisk aktivitet. 

Stående inslag vid träffarna var information om aktuella evenemang och beslut av 

betydelse för folkhälsoarbetet bland äldre, och tips om intressanta artiklar och böcker. 

Vid tre av nätverksträffarna anordnades studiebesök. De kommuner som besöktes 

var Emmaboda, Sundsvall och Kristianstad. Vid dessa möten fick nätverkets 

medlemmar tillfälle att ta del av verksamheten i kommunen, och träffa personer som 

var engagerade i projektet och representanter för målgruppen. Vid besöket i 

Emmaboda prövades också kollegial utvärdering, en metod som några kommuner 

använt för utvärdering av sina verksamheter. 

Referenser 


Hellmark, E. & Tykesson, P. 1999. Nätverk och folkhälsoarbete. Tvärsektoriell 

samverkan på lokal nivå inom folkhälsoområdet. D-uppsats, 10 poäng. Mitthögskolan, 

Sundsvall.


Resultat och erfarenheter av metodutveckling 

i tio kommuner 

Emmaboda kommun – Projekt Loket 

Loket är ett allaktivitetshus som drivs av äldreomsorgen i Emmaboda serviceområde. 

Loket har också drivits som ett folkhälsoprojekt för att skapa nya och 

utveckla befintliga mötesplatser för att höja människors livskvalitet, underlätta kvarboende 

och förebygga omsorgsbehov och ohälsa. 

Äldreomsorgen har i detta arbete samverkat med primärvården, psykiatrin, 

Pensionärernas riksorganisation (PRO), Sveriges Pensionärsförbund (SPF), 

Hyresgästföreningen och andra ideella organisationer. Utgångspunkten för projekt 

Loket var att alla, oavsett ålder, funktionshinder eller invandrarbakgrund, har behov 

av att känna sig sedda, hörda och behövda. För att få en ökad livskvalitet är det 

betydelsefullt att få vara en resurs, som kan dela med sig av sina tankar och erfarenheter 

och sin kunskap. 

Syfte 

Målet för projekt Loket var att skapa generations- och kulturintegrerade mötesplatser 

i Emmaboda tätort, i samverkan med flera föreningar, hyresgäster och 

yrkesgrupper. Lika viktiga som aktiviteterna i sig är möten mellan människor, eget 

ansvarstagande, inflytande och delaktighet. Syftet har också varit att minska 

generationsklyftor och främlingsfientlighet. Sammantaget leder detta till ökad 

livskvalitet, ökat kvarboende, minskad risk för ohälsa och fördröjt omsorgsbehov. 

Metod 


Projektledaren har informerat berörda yrkesgrupper och föreningar om projektets 

visioner och möjligheter och anordnat aktiviteter anpassade till deltagarnas 

intressen. Projektledaren har arbetat för att öka deltagarnas självförtroende, skapa 

förutsättningar och ge möjligheter till medverkan och delaktighet, vilket lett till att 

deltagarna tagit mer initiativ och ansvar. Avsikten har varit att projektledaren ska 

vara motorn i ett nätverksarbete, genom att bidra till att starta aktiviteter som på sikt 

kan drivas vidare av deltagarna själva. När deltagarna frivilligt tar ansvar för en 

aktivitet deltar de inte bara för sin egen skull, utan också för att hjälpa andra och för 

att hålla igång aktiviteten ifråga. Aktiviteterna grundar sig på deltagarnas intresse 

och ansvar. Deltagarna blir sedda, hörda och känner sig behövda, vilket bidrar till att 

öka deras livskvalitet. Samverkan med föreningar och yrkesgrupper i samhället har 

varit en självklarhet från projektledarens sida, men det har inte varit lätt. Särskilt 

personal inom sjukvården har haft svårt att se vad de kan bidra med och vad de kan 

vinna på denna samverkan.



Verksamheten har i första hand ägt rum i allaktivitetshuset Loket, som är samlokaliserat 

med särskilt boende och med en mängd andra verksamheter som ryms i det tidigare 

ålderdomshemmet. Där finns bland annat kontor, arbetsrum, sammanträdesrum, 

restaurang, en lägenhet som används för studiecirklar, en lokal för fotvård, lokaler 

som används av individoch familjeomsorg, och snickerilokaler och vävstuga. 

På Loket kan människor träffas. Där kan de möta mammor med små barn, bekanta 

som kommer för att delta i någon aktivitet eller bekantas bekanta. Till Loket kommer 

också personalens barn och barnbarn för att delta i aktiviteter som fritidsverksamhet, 

öppen förskola, mammacafé eller babycafé. Den privatägda restaurangen fyller en 

viktig funktion. Till restaurangen kommer yrkesverksamma, servicetagare, servicetagarnas 

gäster och pensionärer. Många matgäster besöker restaurangen varje dag 

och stannar sedan kvar på Loket för att träffa folk och delta i aktiviteter. 

Verksamheter 

Översikt av pågående och tidigare aktiviteter 

Hobbyverksamhet 

Vävstuga och snickeriverkstad. 

Caféverksamhet och träffar 

IT-, mamma-, pappa-, baby-, bokoch 

allsångscaféer och singelträffar. 

Kulturcaféer med invandrare, 

omsorgsutbildning, datortek m.m. 

Studiecirklar och föreläsningar 

Bygdehistorier och caféföreläsningar 

med olika teman. 

Studiecirkelverksamhet som 

anordnats av Vuxenskolan, PRO och 

kommunen. 

Motion och umgänge 

Daglig gymnastik, tipspromenader, 

stavgång, bordtennis, biljard, 

ljugarbänk och solarium. 

Bingo, frågesport och spel 

Bingo, tidningsläsning, ”snacka om 

nyheter”, frågesport, kortgäng, 

fiaspelsgäng och storbingo på 

söndagar. 

Övriga aktiviteter 

Vistrubadur, teaterevenemang, 

gemensam grillplats, kolonilotter, 

mannekänguppvisning, gudstjänst, 

uthyrning av lokaler för privata, 

fester, informationssluss och 

konstutställning varje månad. 

Gymnastiken har funnits sedan projektet startade. I början drevs den av projektledaren, 

men sedan övertogs ansvaret av två deltagare. 10–15 personer på 55–94 år 

deltar varje gång. Gymnastiken pågår fem dagar i veckan och varar cirka 25 minuter. 

Vävstugan var det stort intresse för och alla hjälptes åt. Cirka 15 kvinnor i åldern 

55–87 år lärde av varandra och vävningen blev deltagarstyrd. Ibland bjöd de varandra 

på kaffe samtidigt som de planerade arbetet. Deltagarna var nöjda med att få utöva 

sitt intresse och samtidigt vara en resurs för andra. Deras sociala nätverk utökades.


Singelträffar startades på initiativ av ensamstående kvinnor som saknade sociala 

nätverk och upplevde dålig livskvalitet. Till första träffen kom cirka 20 personer, 

hälften av varje kön, i åldrarna 35–90 år. I början var träffen förlagd till Lokets 

lokaler, men efter ett par träffar flyttade de till Hotellet i Emmaboda. Där fanns det 

möjlighet att äta middag eller ta ett glas vin och möta lite mer folk. Träffarna pågick 

i 14 månader. Deltagarna lärde känna varandra och fann i gruppen nya vänner med 

liknande intressen. Ett par har bildats och en liten grupp fortsätter att träffas. Totalt 

har ungefär 30–40 personer deltagit i träffarna. 

Stöttad av projektledaren startade en 70-årig kvinna en liknande grupp i Kalmar. 

Deltagarna rekryterades via affischer och kom från Öland och Kalmar. De träffade 

Emmabodagruppen ett par gånger. Att träffarna därefter upphört ska inte ses som ett 

misslyckande. De har fyllt sin funktion: deltagarna har utvecklat nya sociala nätverk 

och umgås numera med dem som de har mest gemensamt med. 

Stavgång var ett önskemål från en kvinna i 85-årsåldern. I samverkan med Korpen 

startade två grupper och deltagarantalet var stort. Men när en ledare slutade blev 

bara en grupp kvar. Flera av deltagarna började gå stavgång utan ledare minst en 

gång i veckan, och församlingshemmet köpte stavar för utlåning. 

IT-caféet med tre datorer och en skrivare startades. På caféet kan man lära sig att 

använda datorer. Varje dag besökte cirka 25 personer IT-caféet, ur olika generationer 

och kulturer. En kvinna i 50-årsåldern praktiserade på caféet genom att undervisa 

besökare som tidigare aldrig hade använt datorer. Några pensionärer använde e-post 

i sina kontakter med barn och barnbarn, några släktforskade, betalade räkningar 

eller lärde sig hur man skriver dokument eller söker information på Internet. Genom 

denna aktivitet nåddes yngre pensionärer, arbetslösa och många invandrarkvinnor. 

Informationssluss för anhöriga startades. Den var bemannad tre dagar i veckan 

10–12, och drevs i samverkan med Demensanhörigföreningen, pensionärsorganisationerna 

och Röda Korset. Syftet var att underlätta för anhöriga att finna rätt 

väg för att få stöd och hjälp. Deltagarna utvecklade även sitt dataintresse och knöt 

nya kontakter med varandra. 

Kulturcaféet startades i samverkan med ett projekt för invandrare som omfattade 

datortek och svenska för invandrare. Pensionärer och personer från omsorgsutbildningen 

deltog också. De träffades, spelade kubb och drack kaffe tillsammans. 

Flera av invandrarna fortsatte att komma till Loket och delta i IT-caféet eller spela 

biljard eller pingis. Detta medförde att flera i samhället numera känner igen och 

accepterar dem. 

Konstutställningar var ett uppskattat inslag som anordnades för att försköna 

arbetsmiljön och locka fler att besöka Loket. Främst var det lokala konstnärer som 

ställde ut, och utställningarna har lockat nya besökare. Konstnärer har även arbetat 

med sina verk på plats, något som lett till många trevliga och intressanta diskussioner 

över generationsgränserna. 

Dagis startades i lokalerna. Genom barnen, som har olika nationaliteter, möts olika 

åldersgrupper och kulturer och lär känna varandra. 

FRO, en frivillig radioorganisation, startades för att locka ungdomar till lokalerna.


Bild- och formgruppen är en förening med cirka 40 medlemmar. De har en verkstad 

där de tillverkar tavelramar. Eftersom det ofta pågår en konstutställning på Loket har 

föreningen också där medverkat med sina alster. 

Generationsöverbryggande verksamheter drivs i Lokets lokaler, till exempel öppen 

förskola, babycafé, fri verksamhet för barn och ungdomar, korttidsboende för 

funktionshindrade barn och en stödgrupp för barnfamiljer med problem. Lokalerna 

hyrs även ut till barnkalas och discon. I Loket finns många tillfällen till möten som 

genererar nya kontakter, till exempel när en 75-årig man utmanar en 14-årig pojke på 

schack, när pensionärer spelar fia med barnen, när en turkisk kvinna bjuder hem 

ungdomar på fika, eller när ungdomarna hjälper en äldre kvinna som fått problem 

med datorn. Det finns många möjligheter till spontana kontakter som är positiva 

både på kort och på lång sikt. 

Vuxenskolan anordnade studiecirklar, bland annat barnteater. En 87-årig kvinna, 

som tyckte om att spela teater när hon var yngre, medverkade i teatern. Vid en av 

teaterföreställningarna blev ett medverkande barn sjukt och ersattes av en 55-årig 

man. 

Caféföreläsningarna lockade 20–40 besökare per gång, beroende på vilket temat 

var. Flera av besökarna var yngre pensionärer som inte deltagit i Lokets aktiviteter 

tidigare. Föreläsare har varit socialchefen, socialnämndens ordförande, kommunalrådet, 

en kommunutvecklare, en turistansvarig, en blomsterhandlare, en bibliotekarie, 

en syninstruktör med flera. De har informerat om vad som händer i kommunen och 

besökarna har fått göra sina röster hörda. 

Demenscirkeln drevs fem dagar i veckan, tre gånger per dag. Genom ett professionellt 

bemötande blev deltagarna uppmärksammade och sjukdomens utveckling fördröjdes. 

Cirkeln anpassades hela tiden till deltagarna. Det fanns inga fasta tider, 

istället fick deltagarnas dagsform styra. Genom att självförtroendet ökade blev deltagarna 

mer intresserade av att delta i andra aktiviteter på Loket, till exempel bingo, 

IT-café eller underhållning. 

Snickarverkstaden lät 3–5 män utöva sin hobby och utföra renoveringsarbeten. En 

75-årig man som tyckte att de maskiner som fanns i verkstaden var för dåliga tog dit 

sina egna och de som var intresserade fick använda dem. Han lagade bland annat 

trasiga vävstolar och slipade knivar åt restaurangen. 

Bostadsområdet Gjutaregatan har startat en träffpunkt för att aktivera de äldre i 

området. Man har ordnat grillfest, julgransdans, knytkalas, semlefika, halloweenfest 

med mera, i samverkan med Hyresgästföreningen, hemtjänstgruppen och hyresgästerna. 

Deltagarantalet har varierat mellan 20 och 50 personer från flera åldersgrupper 

och kulturer. Ett pensionärspar tog sig an några bosnier. Kvinnan visade hur 

symaskinen fungerade och mannen tog med sig männen till snickarverkstaden på 

Loket, där de tillverkade fågelholkar som de sedan satte upp i skogen. Samtidigt 

pratade de om allemansrätten. En medelålders kvinna bjöd hem invandrarkvinnor 

för att lära dem att baka kanelbullar. Flera hyresgäster besöker numera Loket och 

deltar i olika aktiviteter. Ett pensionärspar tagit initiativ till en stor trädgårdsodling 

på gården som blivit en central mötesplats i området.

Bostadsområdet Järnvägsgatan är ett område där gemensam gård saknas. Boende i 

området bjöds in till en diskussion om vad som kunde göras i samverkan med 

Hyresgästföreningen och hemtjänsten. Intresset var svalt. Senare anordnade projektledaren 

ett möte i samverkan med hemtjänsten, distriktssköterskan, Hyresgästföreningen, 

Röda Korset och PRO. Vid mötet enades de om att anordna caféträffar. 

Fyra träffar anordnades och ungefär tio personer deltog vid varje sammankomst. 

Träffarna fortsatte sedan och Röda Korset övertog ansvaret för dem. Flera hyresgäster 

i området går numera till Loket för att äta och delta i olika aktiviteter. 

Traditionellt midsommarfirande hade tidigare firats där Loket ligger idag. En idé 

föddes om att ha ett gemensamt midsommarfirande vid ER-sjön i samarbete med 

bland annat föreningar. Det var många som anammade idén och ville vara med: 

hemtjänsten, Korpen, DHR, Hyresgästföreningen, EIS fotbollsförening, Lions, 

Rotary, Boule Emma, privata hästägare och privatpersoner. Numera medverkar alla 

dessa, och det kommer cirka 400 personer i olika åldrar och från olika kulturer. 

Förhoppningsvis kommer flera föreningar att engagera sig, så att de som varit med 

från början inte ska tröttna, och för att de kan tillföra något nytt. Tack vare att det är 

många som håller i trådarna ökar förutsättningarna för att firandet ska kunna leva 

vidare. Även hotellet i Emmaboda är intresserade eftersom tyska turister vill uppleva 

ett traditionellt svenskt midsommarfirande. Det finns möjligheter att prova 

många aktiviteter i samband med midsommarfirandet, som tipspromenad, kubb, 

kanot, boule, hästskjuts, dans runt midsommarstången och folkdanslag med 

spelmän. 

Resultat och utvärdering 


Utvärderingen visar att Loket har blivit en betydelsefull mötesplats. Under vardagar 

besöks Loket vanligen av 130–150 personer i åldrarna 0–104 år. Av dessa utgör de 

äldre ungefär en tredjedel. Verksamheten har successivt ökat både i antal deltagare 

och i mångfalden av aktiviteter. Vissa verksamheter har deltagarna övertagit 

ansvaret för. Mötesplatser som startats utifrån socialtjänstplanens mål, på initiativ av 

förre enhetschefen och Lokets projektledare, utvecklas vidare i samtliga serviceområden 

i kommunen idag, med en anställd omsorgshandledare. 

Verksamheten på Loket ger förutsättningar för människor från olika generationer 

och kulturer att mötas och förbättra sina sociala nätverk och sitt välbefinnande. 

Loket har också lyckats nå personer med svaga nätverk och glesa nätverkskontakter. 

Detta har gjort att personalen fått mer tid att ge individuellt stöd. 

Erfarenheterna från projekt Loket har presenterats i många sammanhang. 

Kommunen har tagit emot cirka 30 studiebesök från andra delar i kommunen och 

andra delar av landet, medverkat vid konferenser på lokal, regional och nationell nivå. 

En rad tidningsartiklar har också skrivits om projektet. 

Tre av de projekt som deltagit i nätverket – Majorna i Göteborg, Högsby kommun 

och Emmaboda kommun – har utfört en kollegial granskning av varandras projekt, 

med hjälp av Monica Nordström. En utvärdering av socialtjänstens sociala synsätt 

har gjorts av Peter Westlund.


Projektet har haft bra politisk förankring. Emmaboda kommun har arbetat fram en 

plan för socialtjänsten som antogs 1997, utifrån socialtjänstlagen. Planen anger 

tydliga mål, visioner och grundsyn, och överensstämmer helt med projektets mål och 

arbetssätt. Den har varit till stor hjälp vid utvecklandet av projektet, och den har gett 

en samsyn bland politiker och professionella. Organisationen i Emmaboda kommun 

är platt, vilket bidrar till snabba kontakter. 

I slutet av projektet har ett byte av socialchef och enhetschef skett, men det har inte 

påverkat projektet. Det är dock viktigt att de nya cheferna fortsätter att diskutera 

med all personal, för att arbetssättet ska fortsätta att utvecklas. 

Fortsättning 

Kommunen vill utveckla projekt Loket. Fler mötesplatser liknande Loket har redan 

startats på andra områden i kommunen. Kanske kan också erfarenheterna från 

Emmaboda positivt påverka attityderna till arbete med äldre och därmed bidra till att 

det i framtiden blir lättare att få yngre arbetskraft. 

Kontaktperson 

Referenser 

Anneli Djerf 

Allaktivitetshuset Tfn: 0471-18 204 

Loket Mobil: 070-247 29 50 

Bjurbäcksgatan 46 Fax: 0471-126 44 

361 32 Emmaboda 

E-post: anneli.djerf@emmaboda.se 

Djerf, A. 2002. Slutrapport om nätverksarbete i Emmaboda Kommun. Projekt Loket. 

Nordström, M. 2002. Levande mötesplatser. Om att skapa nätverk. FoU i Väst, 

rapport 2:2002, ISBN: 91-89558-081. 

Westlund, P. 2002. Socialt synsätt i äldreomsorgen, Emmaboda serviceområde. 

Fokusrapport 2002:2. ISSN 1404-3076.

Göteborgs stad, Majorna – Dagcentralprojektet 

Majorna är en stadsdel i Göteborg med stora sociala skillnader bland invånarna. 

Cirka 14 procent är över 65 år, och av dem har drygt 500 personer hemtjänst. 

Flertalet är ensamboende och en stor andel av de äldre har låg pension. Antalet 

Majbor som är 65–85 år förväntas minska, medan de som är över 90 år ökar och fler 

svårt sjuka väljer att bo kvar hemma. År 2000 gick 34 procent av stadsdelens budget 

till äldreomsorg. 

Majornas dagcentraler har i genomsnitt 500–550 besökare per vecka. Av dessa deltar 

hälften i verksamheter medan övriga endast är matgäster. Dagcentralerna fungerar 

som mötesplatser och aktivitetshus. 

Erfarenheter från Majorna har visat att dagcentralerna har en positiv inverkan på 

äldres livskvalitet, möjlighet att bo hemma, känsla av trygghet och fysiska och 

psykiska hälsa. De hälsofrämjande effekterna är dock inte vetenskapligt belagda. 

Forskning har dock visat att aktiva personer har bättre hälsa, lägre vårdkonsumtion 

och lever längre än de med mer passiv livsstil. Detta, och att det hade blivit svårare 

att rekrytera besökare till dagcentralerna, var anledningen till att Dagcentralprojektet 

initierades. Tack vare stimulansbidrag frånSocialdepartementet kunde 

projektet startas i januari 2000. 

Syfte 

Huvudmålet med dagcentralprojektet var att utveckla dagcentralerna till centrum för 

hälsobefrämjande aktiviteter utifrån de äldres intressen och önskemål. 

Delmålen i dagcentralprojektet var att 

• ta reda på vad yngre pensionärer på 70–75 år är intresserade av och vad de vill 

göra 

• inleda samarbete med frivilliga organisationer 

• anpassa verksamheten mot en mer folkhälsoinriktad profil utifrån Folkhälsoinstitutets 

fyra hörnpelare för hälsa: 

- fysisk aktivitet 

- bra matvanor 

- social gemenskap 

- att ha en uppgift, en meningsfull sysselsättning. 



En projektledare anställdes på deltid, 80 procent, under projekttiden 

2000-01-01–2002-06-30. Projektledaren har haft sitt kontor på en av dagcentralerna, 

Sandarnas dagcentral. 

Arbetet leddes av en styrgrupp med äldreomsorgschefen, enhetschefen för hemtjänsten, 

enhetschefen för dagcentralerna, folkhälsosamordnare och forskare från 

FoU i Väst. Den sista tiden deltog även enhetschefen för biståndsbedömarna.


Arbetet har drivits av en projektgrupp med representanter för personal från 

primärvården (distriktssköterskor från de två vårdcentralerna i Majorna), från stadsdelsförvaltningen 

och från Majornas äldreomsorg (biståndsbedömare, fritidsassistent, 

vårdbiträden, sjukgymnast och arbetsterapeut). 

Fritidsassistentens yrkesroll förändrades under projekttiden successivt från den som 

ordnar alla aktiviteter till en samordnare för en verksamhet som allt mer anordnas av 

frivilliga krafter. Till stöd för den nya yrkesrollen fick hon gå en 5-poängsutbildning 

om frivilligt arbete genom arbetsgivarens försorg. Den nya rollen bidrog till en 

öppenhet i verksamheten. Det har också gjort att föreningarna närmat sig varandra 

och att aktivitetsutbudet ökat. 

Verksamheten har förankrats i en referensgrupp med representanter för politiker i 

stadsdelsnämnden, hyresvärdar, polis, pensionärsföreningar på distriktsnivå (SPF, 

PRO och RPG), Röda Korset med flera i de äldres närmiljö. Dessutom har samtliga 

21 pensionärsföreningar inom stadsdelen Majorna bjudits till möten och gruppdiskussioner. 

Projektledaren har fungerat som ordförande, sekreterare och sammankallande i 

samtliga grupper. Alla möten har dokumenterats. Varje möte med föreningarna 

anordnades vid två tillfällen, ett på eftermiddagen och ett på kvällstid. Detta uppskattades 

av deltagarna och gjorde att fler kunde delta. Under projekttiden hade 

projektet drygt 60 aktiva deltagare i de olika arbetsgrupperna. 

Projektet ingick i tre olika nätverk: Folkhälsoinstitutets nätverk för folkhälsoarbete 

bland äldre, Socialdepartementets nätverk för äldreprojekt med hälsoinriktning och 

Göteborgs stads nätverk för äldreaktiviteter. Dessa nätverk gav inspiration, kunskaper 

och stöd. Nya kunskaper och inspiration har också tillförts projektet genom 

seminarier och forskare. Monica Nordström vid FoU i Väst anlitades för metodhandledning. 

Hon har också ingått i projektets styrgrupp och varit ansvarig för den 

kollegiala utvärdering som genomfördes. 

Samverkan 

En av hyresvärdarna i området, Bostads-AB Poseidon, anlade en boulebana i 

närheten av Sandarnas dagcentral och rustade upp utemiljön med planteringar och 

odlingslott. De skänkte också en soffgrupp så att en av lokalerna kunde inredas till 

ett sällskapsrum enligt besökarnas önskemål. Familjebostäder skänkte trädgårdsmöbler 

och växter till Mariaträffen. 

Under projekttiden har föreningslivet med stöd från fritidsassistenten vid Sandarnas 

dagcentral tagit ett större ansvar för arrangemanget Seniordagen. Tidigare hade en 

kultursekreterare, som var anställd av SDF Majorna, huvudansvaret för dagen. När 

tjänsten togs bort 2001 fick föreningarna överta huvudansvaret. Dagen genomfördes 

i januari 2002 och blev en succé med rikt utbud av aktiviteter, många besökare och 

plus i kassan. 

Marknadsföring 

Fortlöpande information gavs under projekttiden till arbetsgrupper inom Majornas 

förvaltning. Även politikerna i SDN Majorna har fått insyn i det fortlöpande arbetet 

och känner sig delaktiga.

Under projekttiden publicerades ett tiotal annonser i GP Nära, som är en lokal bilaga 

till GP med spridning i Majorna. Vid ett tillfälle erbjöds samtliga 21 pensionärsföreningar 

att medverka i en annonskampanj. Det resulterade i en helsidesannons i 

GP Nära hösten 2001. Informationsbrev om projektet spreds fortlöpande. 

Information anslogs på dagcentralerna och vårdcentralerna, och förmedlades via 

biståndsbedömare. Information har skickats direkt till alla pensionärsföreningar och 

politiker. Alla som på något sätt deltog i projektet fick även rollen att vara budbärare 

för projektet. Representanter för projektet har också medverkat i flera seminarier. 

Måltidskupongerna som delades ut till de som deltog i intervjuer och gruppdiskussioner 

var också ett sätt att marknadsföra projektet. Dessutom förekom information 

på flera webbplatser, bland annat Majornas SDF:s, Äldreprojektets, FoU i 

Västs och Folkhälsoinstitutets. 

Många har kontaktat dagcentralen efter att ha läst om projektet på olika webbplatser. 

Skriftlig information har skickats till ett stort antal kommuner och många har gjort 

studiebesök på dagcentralen. Flera högskolelever har skrivit uppsatser om projektet. 

Genom seminarier om Dagcentralsprojektet har vi nått omkring 300 personer i 

större delen av Sverige. Intresset från andra stadsdelar var stort, medan intresset 

inom den egna stadsdelen var tämligen ljumt. Detta trots omfattande marknadsföring 

inom den egna stadsdelen och ytterst blygsam information till övriga stadsdelar. 

Kartläggning av verksamheten vid tre dagcentraler i Majorna 


Intervjuer 

Lanternan, Mariaträffen och Sandarnas dagcentral kartlades av projektledaren när 

projektet startats, för att bättre anpassa verksamheterna till målgruppen, 70– 

75-åringar. Den dåvarande verksamheten jämfördes med den som tidigare bedrivits. 

För att nå målgruppen gjordes hösten 2000 en intervjuundersökning med 52 personer 

och två gruppdiskussioner med 49 deltagare. De flesta intervjuerna gjordes via telefon 

eftersom flertalet äldre visade sig vara främmande för en besöksintervju. 

Gruppdiskussionerna utfördes enligt fokusgruppmetoden. 

Gruppdiskussionerna hade ett mervärde i att de ledde till gemenskap och 

erfarenhetsutbyte mellan deltagare och föreningar. 

Förutom svar på viktiga frågor gav intervjuerna också tillfälle för de intervjuade 

personerna att få sina frågor om verksamheten vid SDF Majorna besvarade och 

ibland fick de också rådgivning i speciella frågor. I tre fall förmedlades kontakt med 

biståndsbedömare. 

Måltidskuponger, som berättigade till en fri lunch för två personer på Sandarnas 

dagcentral, tilldelads dem som deltog i en gruppdiskussion eller intervju. 

Kupongerna var dels en belöning, dels en metod för att stimulera till besök på 

Sandarnas dagcentral. Av 52 intervjuade använde 32 personer sina kuponger. De 

flesta åt på Sandarnas dagcentral tillsammans med någon annan och flera av dem har 

sedan återkommit till dagcentralen. Av de 49 deltagande i gruppdiskussionerna 

utnyttjade 37 kupongen. Att fler av gruppdiskussionens deltagare använde 

kupongen, jämfört med intervjupersonerna, kan bero på att många föreningsaktiva


sedan tidigare var bekanta med dagcentralerna. En annan förklaring kan vara att det 

kändes lättare att gå tillbaka till Sandarna då de varit där i samband med gruppdiskussionen. 

Resultatet av intervjuerna 

Intervjuundersökningen gav en god bild av 70–75-åringarnas livsstil, intressen, 

bostadssituation och syn på livet. De hade många (89) intressen. Att promenera, 

resa, läsa, se på TV, handarbeta/sy och vara på landet var de intressen som flest angav. 

De intervjuades matvanor var överlag mycket bra. Nästan alla åt lagad mat och 

lagade maten själva, men hälften av dem åt ensamma. Många promenerade, men sex 

personer promenerade aldrig. Det fanns också personer som hade svårt att komma ut 

och mer eller mindre var fångna i sina bostäder. Den egna hälsan upplevde flertalet 

som bra eller mycket bra, trots att de besvärades av diverse krämpor. 

Av de fyra hörnpelarna (fysisk aktivitet, bra matvanor, gemenskap och meningsfull 

sysselsättning) behövdes framför allt den fysiska aktiviteten utvecklas. 

En bra mötesplats ska, enligt intervjupersonerna, ha en matservering där det 

serveras vällagad husmanskost och kaffe med dopp till rimliga priser. Där ska finnas 

plats för samvaro och gemenskap i en hemtrevlig och gemytlig miljö, med möjligheter 

att läsa dagstidningar och tidskrifter. Andra önskemål som framkom i 

intervjuerna var att spela kort och andra spel, delta i föreläsningar, föredrag och 

njuta av underhållning i form av sång och musik. Alla ska vara välkomna, och det 

ska gå att slinka in när man har vägarna förbi. Lokalerna ska i första hand vara öppna 

på dagtid, men vissa önskemål om kvällsöppet förekom. 

Personalen på en mötesplats för äldre ska, enligt de intervjuade, vara trevlig, glad, 

serviceinriktad, ge ett gott bemötande och visa respekt för de äldre. Ålder och 

utbildningsbakgrund är inte lika väsentligt. 

Drygt hälften av de tillfrågade var intresserade av att distriktssköterskor gav 

information om hälsa och friskvård på mötesplatserna. Information i grupp var populärt. 

Information via Internet var de däremot inte alls intresserade av. 

Majoriteten var positiv till att verksamhet på en mötesplats drevs i form av frivilligt 

och ideellt arbete, och nästan en tredjedel kunde tänka sig att själva arbeta frivilligt. 

Nya aktiviteter 

Med utgångspunkt i intervjuundersökningen och fokusgruppsdiskussionerna 

testades en rad nya aktiviteter under 2001 och 2002. Aktivitetsutbudet ökade från 7 

till 24 aktiviteter. Flera drevs med hjälp av frivilliga krafter. Till exempel prövades 

stavgång, boule, ”öppet-hus”-dagar och föreläsningsserier. Distriktsköterskorna 

hade återkommande samtal om hälsa och friskvård. En förening flyttade in i dagcentralen 

och anordnade dans, fester, resor och Canasta. En värdinna började arbeta 

på frivillig basis och en annan frivillig kraft visade film varje vecka. Man prövade 

även pubkvällar med musikunderhållning.

Av alla arrangemang som testades slog ett alla andra. Det var mästerkocken Leif 

Mannerström som på ideell basis besökte Sandarnas dagcentral och lagade sin 

berömda strömming med potatismos. Det resulterade i publikrekord, 153 matgäster. 

Maten är det största dragplåstret på Sandarnas dagcentral. Det är vällagad husmanskost 

som rotmos, sill och lutfisk som lockar en stor skara besökare. 

Utvärdering och resultat 


Kollegial utvärdering 

Tillsammans med Emmaboda och Högsby kommun har en kollegial utvärdering 

genomförts. Majorna har granskat Emmabodas projekt Allaktivitetshuset Loket, 

Emmaboda har granskat Högsbys projekt Hälsans Högsby och Högsby har granskat 

Majornas Dagcentralsprojekt. Granskningen ägde rum vid två tillfällen våren och 

hösten 2001 under sammanlagt fem arbetsdagar. 

Projektledarna och enhetscheferna fick under granskningen fortlöpande handledning. 

Majorna fick handledning av forskningsledare Monica Nordström, FoU i 

Väst. Emmaboda och Högsby handleddes av forskningsledare Peter Westlund, FoU 

Fokus Kalmar län. 

Arbetssättet gav en god inblick i två andra kommuners sätt att bedriva projekt. 

Projektledarna upplevde det som mycket stimulerande att lära sig en ny metod och 

att ha en aktiv roll i utvärderingsarbetet. Metoden var dock tids- och arbetskrävande. 

Den kollegiala granskningen visade att Majorna lycktas nå nya målgrupper, fått fler 

besökare och räddat dagcentralen från nedläggning. 

Utvärderingsenkät 

Under mars 2002 skickades en utvärderingsenkät till de 21 pensionärsföreningarna i 

Majorna och till fem referensgruppsdeltagare. Alla besvarade enkäten efter 

påminnelse. Syftet var att ta reda på i hur stor utsträckning informationen om 

Dagcentralsprojektet nått fram och i vilken grad de äldre deltagit i de erbjudna 

aktiviteterna. 

Utmärkande var att verksamheten hade förändrats under de 14–18 år som dagcentralerna 

varit igång. Tidigare präglades den av sysselsättningsterapi, idag är det 

en mer öppen verksamhet som bedrivs i studiecirkelform. Samarbetet med 

föreningar och andra frivilliga har ökat och den avlönade personalstyrkan har 

minskat. 

Dagcentralprojektet bidrog till att antalet besökare på Sandarnas dagcentral och 

Mariaträffen ökade under projekttiden, från 300–350 besökare per vecka till 

500–550. Av besökarna kom drygt 20 från Lanternan, som fick ändrad driftsform. 

Pensionärsföreningen Klubb Lanternan flyttade sin verksamhet till lokalerna på 

Sandarnas dagcentral, vilket gjorde att antalet besök per vecka ökade med 60– 

80 personer. 

Utvärderingsintervjuer 

Våren 2002 genomfördes en intervjuundersökning med besökarna på Sandarnas 

dagcentral och Mariaträffen för att få reda på 

• vad de tyckte om verksamheten vid de båda dagcentralerna 

• i vilken utsträckning de kände till Dagcentralsprojektet 

• om de deltagit i aktiviteter som drivits i projektets regi.


Av Sandarnas besökare deltog 116 och av Mariaträffens 14 i intervjun. 

Endast cirka 30 procent (34 av 116) av de intervjuade besökarna på Sandarna 

svarade direkt ja på fråga om de kände till Dagcentralprojektet. Men det var 

betydligt fler som hade deltagit i aktiviteter anordnade inom projektet. Drygt hälften 

hade läst information om projektet. Många visste en hel del om projektet, men tänkte 

inte på det som just ”Dagcentralsprojektet”. 

Besökarna var mycket nöjda med sin dagcentral och omnämnde den som fantastisk, 

med bra mat och fin personal. Det var i första hand maten och gemenskapen som var 

anledningarna till att man besökte dagcentralen. För många var det där man hade sitt 

kontaktnät. 

Går hit och får lite sällskap, träffar trevliga kamrater. Kopplar av här. Det är svårt 

när man blir ensam, det är viktigt att ha detta att gå till. 

Hur framgångsrik annonseringen var är svårt att bedöma. I intervjuundersökningen 

var det sex personer som uppgav sig börjat besöka mötesplatserna efter att ha läst 

någon annons. 63 besökare hade läst information om projektet bland annat i tidningen. 

När Mannerström gästade Sandarnas dagcentral blev det besöksrekord, vilket till 

stor del var massmediernas förtjänst. Förutom annonsen blev gästspelet mycket uppmärksammat 

i alla tidningar i närområdet både före och efter besöket. Det visade sig 

vid intervjun att nästan alla de 116 intervjuade kände till besöket även om ”bara” 48 

av de intervjuade hade varit där den dagen. 

Vid den första intervjuundersökningen hösten 2000 var det många som inte visste 

hur dagcentralerna fungerade. De flesta hade en diffus bild av att något fanns uppe i 

Sannabacken, men inte att det var öppet för alla. Många trodde dessutom att den 

redan var nedlagd eftersom de hade läst om nedläggningshoten i tidningen. Oftast 

skrivs det inga artiklar när en dagcentral får vara kvar, och om det görs får den 

nyheten inte samma utrymme som hotet om nedläggning. 

Möjligheterna att nå fram ökar om flera informationsvägar kombineras, till exempel 

annonser, flygblad, affischer, broschyrer, informationsbrev och muntlig information. 

Men det är vikigt att välja rätt kommunikationskanal för målgruppen. Vill man nå en 

äldre målgrupp är det inte Internet man i första hand ska välja. Däremot visade sig 

broschyrer och informationsblad vara mycket populärt. De broschyrer med hälsofrämjande 

information som distriktsköterskorna lade ut på Sandarnas dagcentral 

hade en strykande åtgång. 

Erfarenheter av frivilligarbete 

Ett av målen med projektet var att utöka samarbetet med den frivilliga verksamheten. 

Detta blev en central fråga tidigt i projektet på grund av förvaltningens 

ekonomiska situation. Dagcentralen Lanternan upphörde i juli 2000 att drivas i SDF 

Majornas regi. I oktober samma år togs driften och lokalerna över av den lokala 

PRO-föreningen, PRO Majorna. Samtidigt flyttade Majornas nystartade frivilligcentral 

in på Lanternan Centralen bestod av SDF Majorna, Missionskyrkan, Carl 

Johans församling, Enastående föräldrar och Röda Korset. Dessutom hyrde flera 

andra föreningar lokaler på Lanternan.

Frivilligcentralens projektledare hoppade av efter några månader och ersattes med 

en ny. Även den projektledaren slutade efter en kort tid. Samarbetsproblem mellan 

olika föreningar i lokalerna medförde att frivilligcentralen våren 2001 flyttade ut ur 

lokalerna. Under sommaren lämnade flera av föreningarna Lanternan, bland annat 

Klubb Lanternan som istället flyttade sin verksamhet till Sandarnas dagcentral. 

Samarbetet mellan Klubb Lanternan och Dagcentralprojektet visade sig bli givande. 

När Dagcentralsprojektet avslutades drevs fortfarande dagcentralen Lanternan av 

PRO Majorna. En förändring hade skett i styrelsen och man försökte ta nya tag 

genom att driva Lanternan efter eget mönster. Majornas Frivilligcentral nystartades 

2002 med ny projektledare i andra lokaler, och Klubb Lanternan blomstrar och 

bedriver social verksamhet på Sandarnas dagcentral. 

Slutsatser av frivilligarbetet: 

• Frivilligarbete görs inte av sig själv, och det måste få kosta en del. 

• Det är oftast inte problemfritt att lämna över en verksamhet till frivilliga krafter. 

• Alla frivilligarbetare är inte lämpade för uppgiften. 

• Allt är inte lämpligt att drivas på frivillig väg. 

• Kommunen bör ha kvar mandatet att styra och leda verksamheten och se till att 

de frivilligakrafterna har ett gemensamt mål, till exempel genom att äga lokalerna 

och skriva kontrakt om deåtaganden föreningarna har mot att de lånar lokaler. 

• De frivilliga krafterna behöver stöd och uppbackning om de ska lyckas. 

Resurser för detta måstefinnas med när man planerar och startar frivilligt arbete. 

• Man får inte glömma att frivilligt arbete är något den frivillige gör på just frivillig 

basis. Det får aldrig ha karaktären av tvång, det måste vara lustfyllt och ge 

något tillbaka till den frivilligarbetande. 

Konkreta erfarenheter från Dagcentralprojektet 

Några konkreta råd till den som vill arbeta med folkhälsa för äldre: 


• För att nå resultat i det förebyggande arbetet för äldre är det viktigt att utgå 

från de äldres eget perspektiv. Det är inte vid skrivbordet idéerna ska kläckas 

utan i samtal med dem det gäller. 

• Både fokusgrupperna och intervjuerna visade att mat, gemenskap och underhållning 

är viktigast för att locka deltagare till dagcentraler. 

• Maten är det bästa dragplåstret. Men det ska vara genuin husmanskost som 

rotmos, sill, kalops och lutfisk. 

• Den näst viktigaste anledningen till besök på en dagcentral är gemenskap. Det 

står också högst på önskelistan även för dem som aldrig besökt dagcentralerna. 

• ”Mun-mot-mun-metoden” är det effektivaste sättet att rekrytera nya besökare, 

helst via vänner och bekanta i den egna åldersgruppen. Personalen i hemtjänsten 

har också en viktig roll. 

• Flera olika informationsvägar bör användas och kombineras. Men det gäller 

att välja rätt informationsvägar. Att använda broschyrer och informationsblad 

som man kan ta med sig hem har visat sig vara framgångsrikt, medan information 

via Internet fungerat sämre.


• En öppen verksamhet, där besökarna kan komma och gå som de vill och slinka 

in när de har vägarna förbi, uppskattas och lockar flera än en mer styrd verksamhet. 

Av bara farten deltar många i aktiviteter trots att de från början bara 

tänkte gå in och äta ett mål mat. Men framförallt uppstår gemenskap i mötet 

runt måltiden. 

• Förändring och utveckling behöver tid. Det har varit positivt att Dagcentralprojektet 

fått pågå i två och ett halvt år, då det gjort att många processer hunnit 

komma igång och sätta sig. 

Diskussion 

En förändringsprocess som Dagcentralprojektet är långt ifrån problemfritt. Det 

svåraste var den ekonomiskt bistra verklighet som präglat Majornas stadsdelsförvaltning. 

All icke lagstadgad verksamhet i förvaltningen har varit ifrågasatt. En 

ökad medvetenhet om folkhälsofrågor har dock präglat beslutsfattarna som insett 

den förebyggande verksamhetens värde. 

Därmed var det av avgörande betydelse med ett processorienterat arbetssätt. Då går 

det inte att i förväg säga exakt hur processen kommer att utveckla sig. Jämfört med 

ansökan har planeringen inte helt följts. För att nå målet har ibland andra vägar valts 

än de som man från början tänkt sig. Istället för att anställa en distriktssköterska på 

25 procent, vilket inte var möjligt på grund av bristen på distriktssköterskor, har 

istället sex olika distriktsköterskor och två vårdcentralschefer medverkat. Deras 

insatser har ersatts per timme. Idag är det förebyggande arbetet väl förankrat på de 

båda vårdcentralerna och arbetet lever vidare genom många aktiva. Projektledaren 

har varit mer involverad i kartläggningsarbetet, intervjuundersökningen och 

utvärderingen än planerat. Det har inneburit att projektledaren arbetat mer än de 

80 procent som var avsett. 

Målgruppen för undersökningen, 70–75 åringarna, var tveksam till intervju i hemmet; 

merparten (36 av 56) föredrog en telefonintervju. Frågeformuläret var lyckligtvis 

konstruerat så att det gick lika bra att använda vid en telefonintervju. 

En värdefull erfarenhet var att ordvalet i informationsbrevet som skickades till 

intervjupersonerna var av stor betydelse för deras inställning till att delta. När ordet 

”intervju” ersattes med ”samtal” eller ”svara på några enkla frågor” gick det bättre. 

Fortsättning 

Planerna har hela tiden varit att alla insatser i Dagcentralsprojektet ska leda till en 

fortsättning i ordinarie verksamhet när projektet är avslutat. Projektgruppen och 

styrgruppen slås ihop till en grupp, som kommer att ha möte fyra gånger per år. Till 

dessa möten är även representanter för pensionärsföreningarna välkomna. 

Distriktsköterskorna från de båda vårdcentralerna kommer att ha samtal om hälsa 

och friskvård på dagcentralerna även fortsättningsvis. För hösten 2002 och våren 

2003 inplanerades ett besök varannan vecka. Vid något tillfälle skulle även 

Mariaträffen få besök. Fritidsassistenten på Sandarna kommer att utveckla sin 

yrkesroll ytterligare. Målsättningen är att samarbetet med frivilliga aktörer kommer 

att fortsätta växa.

Kontaktperson 

Referenser 

Ann Malmsten 

Göteborgs stad Tfn: 031-365 92 97 

Majorna Fax: 031-365 92 95 

Äldreomsorgen 

Box 12077 

402 41 Göteborg 

E-post: ann.malmsten@majorna.goteborg.se 


Atterot, H. & Karlsson, I. Är Folkhälsoarbete socialt arbete? Är socialt arbete 

folkhälsoarbetet? Göteborgs Universitet, institutionen för socialt arbete. 

Lindell, L. 2001. ”Inte toppen men rätt bra ändå”. En intervjuundersökning av 

70–75-åringar i Majorna med inriktning på fysisk aktivitet, matvanor, gemenskap 

och meningsfull sysselsättning. Äldreomsorgen Majorna, Göteborg. 

Lindell, L. 2001 Mat, gemenskap, sång och musik. Tre gruppdiskussioner runt temat 

”Vad lockar mig att besöka Majornas dagcentraler”. Äldreomsorgen Majorna, 

Göteborg. 

Lindell, L. 2002. Dagcentralprojektet – att utveckla verksamheten vid 

Dagcentralerna ur ett folkhälsoperspektiv. Slutrapport. Projektnummer 1999/812. 

Äldreomsorgen Majorna, Göteborgs stad. 

Lindell, L. 2002. Utvärdering – Pensionärsföreningar/deltagare referensgrupp. 

Äldreomsorgen Majorna, Göteborgs stad. 


rapport 2:2002, ISBN: 91-89558-081.


Högsby kommun – Hälsans Högsby 

Miljö- och folkhälsoutskottet i Kalmar läns landsting anser att mötesplatser inom 

kommunerna har avgörande betydelse, inte bara för den lokala utvecklingen och 

landsbygdsarbete, utan även för folkhälsan. Därmed kom frågan upp att mötesplatserna 

behövde utvecklas. En översiktlig inventering och förfrågan om behov 

gjordes. Man konstaterade att inga mötesplatser i kommunal regi uppfyllde förväntningarna, 

men på vissa orter hade pensionärsföreningar uppskattad verksamhet 

med hälsoinriktning. 

Gensvaret från föreningslivet var så positivt att man började utveckla nya idéer. I 

detta skede fick kommunen via landstinget kontakt med Emmaboda kommun och 

deras arbete med Loket – ett allaktivitetshus med syftet att skapa nya och utveckla 

redan befintliga mötesplatser. Erfarenheter utbyttes och samarbete etablerades. Både 

Högsbys och Emmabodas roll i arbetet var att stötta föreningar och bidra till 

koordinering mellan olika mötesplatser. 

Syfte 

Projektets övergripande mål var att öka mängden hälsofrämjande aktiviteter och 

överbrygga generationsklyftor. Hälsans fyra hörnpelare var utgångspunkten, men 

projektet begränsades i första hand till att omfatta fysisk aktivitet och social samvaro. 

Delmålet blev att skapa nya mötesplatser där alla generationer kunde träffas. 


Projektledaren som rekryterades internt från kultur-, fritid- och turistnämnden hade 

tidigare erfarenhet av kommunalt arbete bland annat som socionom och hälsoplanerare 

inom individoch familjeomsorgen. 

Projektets arbetssätt har medvetet inriktats på att starta processer. Föreningar, 

organisationer och övriga som bedömdes berörda informerades via informationsblad 

och nätverksträffar. Efterhand när kontakter etablerades ordnades möten för att 

utveckla idéer och stimulera processer. Det löpande arbetet bestod mest i att vägleda, 

möjliggöra utformning av mötesplatser och hålla nätverken levande. 

Det lokala folkhälsorådet blev ett viktigt forum för att driva projektet vidare. I 

folkhälsorådet ingår ordföranden och förvaltningschefen i den kommunala 

organisationen, pensionärsföreningarna, primärvården, mödravården, distriktsvården, 

företagshälsovården, apoteken, en representant från landstingets miljö- och 

hälsoutskott och en från näringslivet. Hälsorådet träffades 4–5 gånger per år och 

projektledaren var ordförande. 

Temadagar 

Flera punktinsatser har genomförts på initiativ från projektledning och andra aktörer. 

Bland annat har man ordnat en familjedag på cykel med olika banlängder för alla 

generationer, en minimässa på biblioteket om hälsa och fritid, en trafikdag för alla 

generationer och en aktivitetsdag i hembygdsparken med utställningar och 

aktiviteter. Aktivitetsdagen har utvecklats till ett årligen återkommande engagemang.

Öppna mötesplatser 

Vid projektets start fanns mötesplatser drivna av lokala föreningar på tre orter: 

Berga, Ruda och Fågelfors. 

Berga mötesplats har en större samlingslokal, café och restaurang. Där finns möjlighet 

att använda IT, stavgång utgår därifrån och ungdomsverksamhet drivs i lokalerna. 

Projektet har bidragit med viss utrustning till lokalerna, men i övrigt har inte mötesplatsen 

förändrats under projektets gång. Man har inte kunnat genomföra planerna 

på en boulebana och en lunchservering som komplement till kommunernas matdistribution 

till äldre, eftersom intresset för arbetet med boulebanan inte varit tillräckligt 

starkt och socialtjänsten inte varit intresserad av att medverka till att starta 

en lunchservering. 

Ruda samhällsförening drev ett IT-café i syfte att skapa en träffpunkt för alla 

generationer. Caféet låg precis bredvid Ruda Folkets hus och under projekttiden har 

merparten av föreningens aktiviteter flyttats dit. Där ordnar även pensionärsföreningarna 

aktiviteter som dans, bridge, bingo, gymping och teater. Projektet har 

inte bidragit med några insatser där. 

Fågelfors mötesplats är bystugan. Där drivs aktiviteter både av samhällsföreningen 

och Studieförbundet Vuxenskolan. I bystugan finns IT-möjligheter, möteslokaler, 

vävstuga och motionslokal, och flera grupper i olika åldrar har aktiviteter där. 

Tidigare har delar av verksamheterna fått bidrag till hyreskostnader, men nu är 

mötesplatsen helt självgående. 

Högsby, kommunens centralort, saknade tillfredsställande mötesplatser när projektet 

startades och därför låg fokus inledningsvis på att finna en lämplig lokal. Det visade 

sig att socialtjänsten hade en otillsatt fritidsledartjänst vid ett särskilt boende. Vid 

detta boende fanns det dessutom en lokal som var lämplig för aktiviteter både för 

besökare och för boende i huset. Tjänsten tillsattes och projektet bidrog med smärre 

investeringar och till utrustning av lokalen. Mötesplatsen är idag permanent. 

Under projektets tid riskerade en ungdomsverksamhet, driven av en ungdomsförening, 

att upphöra. Verksamheten övergick då i kommunal regi med en fritidsledare 

anställd, främst för aktiviteter för ungdomar. Verksamheten drivs i en stor 

lokal, Tegelbruket. Där fanns det möjlighet för äldregruppen att inom ramen för 

projektet initiera en boulebana inomhus. Banan används främst av äldre, men är 

öppen för alla. 

Resultat 


Projektet anses ha uppfyllt målen att öka de hälsofrämjande aktiviteterna (fysisk 

aktivitet och social samvaro) och överbrygga generationsklyftor. 

Förutsättningarna för ökad fysisk aktivitet har förbättrats genom inköp av stavar 

som lånas ut vid stavgång, upprättandet av en boulebana, en minimässa om fritid för 

alla åldrar, en prova-på-dag, marknadsföring av befintliga aktiviteter med mera. 

Tyvärr har ingen mätning gjorts av faktiska förändringar av invånarnas aktivitet, 

men förutsättningarna för fysisk aktivitet har utan tvekan ökat.


Förutsättningarna för ökad social samvaro har förbättrats. Projektet har gett stöd 

till ett par befintliga mötesplatser och skapat två nya mötesplatser. 

Att överbrygga generationsklyftorna visade sig vara svårare, men några steg har 

tagits. Fysiska rum att mötas i och aktiviteter över generationsgränserna har startats, 

men mycket finns kvar att göra. Utgångspunkten att inte initiera konstlade möten har 

gjort att projektet varit mer stödjande än styrande. 

Pågående och tidigare aktiviteter: 

Bingo, frågesport och spel 

”Kortgäng” 

Motion 

Stavgång 

Gympa 

Dans 

Hälsans stig-promenader 

Antalet deltagare i de olika aktiviteterna uppskattas till 10–30 personer vid lokala 

arrangemang och 75–250 personer vid centrala. Främst har pensionärer deltagit, 

men även ungdomar. 

Utvärdering 

Caféverksamhet och träffar 

IT-café 

Övriga aktiviteter 

Temadagar om bland annat 

hjälpmedel för äldre 

Prova-på-dag 

Trafikens dag 

Granskningen av projektet har skett i samarbete med två andra projekt, genom 

kollegial granskning. På så vis skapades kontakt med andra kommuner som haft 

liknande mål, men arbetat på delvis olika sätt och stött på delvis andra problem. 

Utvärderingen blev också ett läromoment och har gett nya instrument för framtida 

arbete. Valet av utvärderingssätt växte fram vid deltagande i Folkhälsoinstitutets 

nätverk. Projektledaren hade dock önskat en djupare avslutande diskussion och 

tolkning av resultatet. 

Styrning och ledning av projektet karaktäriserades i hög grad av stödet från 

Hälsorådet, genom vilket kontaktytan att nå ut med tankar, idéer och budskap blev 

betydligt större. 

Rollen som projektledare underlättas av att personen som innehaft rollen redan 

tidigare varit en länk utåt, med många informella kontakter med kommuninvånarna 

och representanter för olika föreningar. Utmärkande drag i arbetet har varit korta 

men dagliga möten och ett engagerande sätt. Högsby är en liten kommun, vilket 

underlättar dagliga kontakter. Svårigheten med att kombinera projektledarskap med 

ordinarie arbete har gjort att projektet ibland har nedprioriterats. 

Samverkan med samhälls- och idrottsföreningar har fungerat bra och projektledaren 

har ansett att det är hans roll att stödja föreningarna. Samverkan med andra förvaltningar 

har främst skett via Hälsorådet. Dock har samverkan med äldreomsorgen 

gått trögt, likaså samverkan med landstinget och PRO. En förklaring kan ligga i att 

flera projekt med liknande intentioner pågått samtidigt. Kanske hade en bättre 

samverkan mellan projekten underlättat samverkan med dessa aktörer.

Förankringsprocessen har främst förlitat sig till ”mun-mot-mun-metoden”, vilket 

medför att budskap inte alltid är allmänt kända i andra kommunala förvaltningar. 

Projektledaren har lämnat över mycket ansvar på föreningar, vilket medfört att han 

haft liten kontroll över aktiviteterna. Projektledaren fick nytt arbete inom individoch 

familjeomsorgen före projektets slut. Det har fördelen att kunskap och idéer har 

spridits, men nackdelen att kontinuiteten i projektet hotas. 

Utvärderingen visar sammanfattningsvis att projektet främst arbetat för att stödja 

äldre att delta i aktiviteter som ordnas av samhället, och att projektet varit utåtriktat 

mot samhället. Vidare utmärks projektet av en informell organisering och 

integrering i ordinarie kommunal verksamhet. Kommunen har genom projektet fått 

möjlighet att utveckla befintlig verksamhet, bygga om lokaler och köpa in material, 

och stödja och uppmuntra ideella föreningar och enskilda personer i det arbete de 

utför. Dessutom har nya mötesplatser skapats. Samverkan med föreningar har gått 

bra, medan samverkan med vissa förvaltningar har brustit. 

Kontaktperson 

Referenser 

Roger Samuelsson 

Högsby kommun Tfn: 0491-291 28 

579 80 Högsby 

E-post: byutvecklingen@hogsby.se 



rapport 2:2002, ISBN: 91-89558-081. 

Samuelsson, R. 2003. Slutredovisning – Hälsans Högsby. Projektnummer 2000/489. 

Högsby kommun.


Kristianstads kommun – Må bra på äldre dar 

Projektet Må bra på äldre dar startade på initiativ av Kristianstads kommun och 

Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt, i samarbete med pensionärsorganisationer, 

studieförbund, Svenska kyrkan och Röda Korset. Projektet är en del i kommunens 

Framtidsprojekt. Inom detta har kommunen arbetat för att finna metoder för att öka 

medborgarnas inflytande, delaktighet och påverkansmöjligheter i samhället. 

En grupp bestående av representanter för pensionärsorganisationer (PRO, SPF, 

SPRK, SKFP), Svenska kyrkan, Region Skåne och Kristianstads kommun bildades 

för att utforma Må bra på äldre dar-projektet. Representanterna blev sedan projektets 

ledningsgrupp. Intresserade studieförbund deltog också. Projektet pågick från 

september 1999 till juni 2002 och fick bidrag från Socialdepartementet och 

Folkhälsoinstitutet. 

Syfte 

Syftet har varit att skapa förutsättningar för den äldre generationen att må bra på 

äldre dar och känna sig som en resurs i samhället, och att utveckla metoder för hälsofrämjande 

insatser som kan implementeras i vardagsarbetet. 

Målen har varit att 

• möjliggöra stödjande miljöer för äldre för att utveckla sociala nätverk 

• utveckla samverkan mellan kommun, sjukvårdsdistrikt, studieförbund, frivilligsektorn 

medflera för att utveckla stödjande miljöer för äldre och blivande 

äldre för att skapa förutsättningarför att minska skillnader i ohälsa 

• öka medvetenheten hos blivande och nyblivna pensionärer om vikten av en 

livsstil med nya ochgamla sociala nätverk – med delaktighet och inflytande 

över sitt liv – för att förebygga ohälsa 

• vidga kompetensen hos personal inom vård och omsorg till att omfatta systematiskt 

förebyggandeoch hälsofrämjande insatser. 


Strategin har varit att bygga upp allianser och nätverk mellan sektorer, discipliner, 

professioner och organisationer. SESAME-metoden har använts som aktionsmodell 

för att skapa stödjande miljöer. Att arbeta med stödjande miljöer innebär att fokus 

flyttas 

• från sjukdomstänkande till hälsotänkande 

• från förebyggande arbete baserat på risktänkande till hälsofrämjande möjligheter 

på vardagsarenor 

• från individinriktat perspektiv till helhetstänkande. 

Metodmässigt medför detta en förskjutning från professionellt definierade problem 

till vad de berörda själva ser som sina viktigaste behov att tillfredsställa. Stödjande 

miljöer inkluderar fysiska, sociala, ekonomiska och politiska miljöer, vilket skapar 

möjlighet att se individernas levnadsvanor i ett större sammanhang och inte som 

något individuellt eller fritt val.


Genom fyra delprojekt har olika metoder tillämpats, bland annat nätverksarbete, 

uppsökande verksamhet och kunskapsspridning om ett friskt åldrande. Delprojekten 

beskrivs kortfattat nedan. 

Delprojekt 1 – Stödjande miljöer för äldre i bostadsområden, för att motverka 

negativa konsekvenser av ofrivillig ensamhet 

Syftet var att 

• stimulera och utveckla det sociala nätverket i några bostadsområden i 

Kristianstad kommun 

• utveckla samverkan mellan kommun, sjukvårdsdistrikt, studieförbund, frivilligsektor 

med flera genom uppsökande kontakt och därigenom möjliggöra 

stödjande miljöer för äldre och änkepersoner för att motverka negativa 

konsekvenser av ofrivillig ensamhet. 

Målen var att 

• sammanföra olika yrkesgrupper, organisationer och sektorer i nätverk 

• vidareutveckla samverkansformer, så att samtliga i målgruppen nyblivna 

änkor/änkemän och nyblivna pensionärer inom ett eller ett par geografiska 

områden kunde erbjudas en uppsökande kontakt 

• använda processorientering som arbetsmetod för samverkan 

• informera om vart man kan vända sig i olika situationer 

• stödja den enskilde till att ta ökat eget ansvar för sin hälsa 

• stödja bildandet av till exempel självhjälpsgrupper. 

Projektledare för delprojektet var från början en medarbetare i omsorgsförvaltningens 

områdesorganisation, men våren 2000 övertog den projektansvariga för 

hela Må bra på äldre dar-projektet projektledarrollen. 

Nätverket som bildades i bostadsområdet Hammar-Nosaby bestod av representanter 

för Svenska kyrkan, Nosaby Röda Kors-krets, SPF, PRO, SPRF, SKPF, Nosaby IF, 

hembygdsföreningen och kyrkans lekmannakår. Även primärvårdens distriktssköterska, 

polisen, kommunens äldreboende, omsorgsförvaltningens teamchef och 

skolans och barnomsorgens rektor deltar. Även KFUM, Möllebackens fritidsförening, 

Nosaby golfklubb och Nosaby scoutkår tillhör nätverket, men deltar inte 

vid varje möte. Nätverket växte successivt under hela projektperioden genom att 

föreningsrepresentanterna stimulerade andra att komma med i arbetet. Minnesanteckningar 

sändes ut till samtliga deltagare och fungerade samtidigt som kallelse 

till nästa möte. 

Tillsammans med nätverket utarbetades en folder som skickades till samtliga nyblivna 

pensionärer födda 1934–36. Foldern fanns dessutom att få i affärer, på distriktssköterskemottagningar, 

på äldreboenden och hos involverade föreningar. I foldern 

presenterades alla föreningar och organisationer inom bostadsområdet, och där 

fanns också uppgifter om vem som var kontaktperson. Om man ville delta i de 

presenterade verksamheterna eller komma i kontakt med nätverket var det bara att 

skicka in sista sidan. På den kunde pensionärerna även ge förslag på insatser som 

kunde bidra till att skapa gemenskap. Samarbetet kring produktionen av foldern 

visade sig vara ett bra sätt att redan från början skapa delaktighet och samhörighet i 

gruppen.


Hösten 2001 bjöd nätverket in 126 nyblivna pensionärer till öppet hus. Drygt 30 personer 

kom. Syftet var att samla idéer till att stärka den sociala gemenskapen i 

området. Gruppvis diskussioner resulterade i förslag för erfarenhetsutbyte, 

samhörighet och fysisk aktivitet, och ansvariga utsågs för varje aktivitet: 

• Stavgång. 15–20 personer deltog varje gång. 

• Promenader för ensamma och andra. 

• Läsecirkel av skönlitteratur med 8 personer. 

• Boule. 

• Sygruppen inom PRO har fått fler deltagare efter öppet hus. 

• Studiecirkel om gamla Hammar och Nosaby. 

• Deltagande i nätverket – alla närvarande bjöds till nästa träff. 

En idé om ett generationsöverbryggande arbete framfördes från nätverket, och en 

representant från skola och barnomsorg inbjöds att delta. Helhetstänkandet att alla 

åldersgrupper behövs för varandra i ett bostadsområde blev mer framträdande. Nya 

förslag till mötesplatser framkom, likaså förslag på att ordna utfärder för att studera 

forntidsfynd, studiecirklar om skolan förr i tiden och att bjuda in till träffar efter 

kyrkans soppluncher och andakter. 

Gemensam marknadsföring genomfördes via annonser i Kristianstadsbladet under 

rubriken Föreningsnytt, affischer och information i affärer med mera. Föreningar 

med eget informationsblad skrev om aktiviteterna, liksom Svenska kyrkan i sitt 

församlingsblad. 

Den mesta tiden gick åt till att etablera samverkan i nätverket eftersom en ny 

organisationsform arbetades fram och det var ovant att arbeta tvärsektoriellt. 

Dessutom tillkom nya medlemmar kontinuerligt. Projekttiden hade behövt fördubblats. 

Fokus på nyblivna änkepersoner släpptes eftersom Svenska kyrkan redan 

har stödsystem för dem. 

Framtiden för delprojekt 1 

Nätverket har permanentats. Omsorgsförvaltningens teamchef har erbjudit sig att 

skriva och skicka ut anteckningar och kallelser. Deltagarna beslutar kring mötesformerna 

och bidrar till innehållet. Projektledarens roll har avvecklats. Nätverket 

tillhör folkhälsorådet. I rådet finns nätverksrepresentanter för flera bostadsområden 

inom kommunen. Ekonomiska medel till sektorsövergripande arbete i nätverk finns 

avsatta. 

Delprojekt 2 – Uppsökande verksamhet till 75-åringar och invandrare på 60 år 

De lokala målen med en uppsökande verksamhet riktad till 75-åringar och invandrare 

på 60 år var att 

• tidigt upptäcka problem och främja en god hälsa 

• utveckla det professionella arbetssättet till ett förebyggande arbetssätt för att 

lotsa den enskildetill större egen handlingskraft och ansvarstagande 

• använda befintliga nätverk i lokalsamhället. 

Projektgruppen bestod av primärvårdschefer från Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt 

och områdeschefer från omsorgsförvaltningen. De hade beslutsrätt vid 

organisering och genomförande av projektet. Projektledaren var distriktsköterska

och anställd inom omsorgsförvaltningen. Uppsökande aktiviteter utfördes av 

distriktssköterskor, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, biståndshandläggare, 

föreståndare, undersköterskor och vårdbiträden. All planering genomfördes 

i tvärprofessionella grupper på fyra till sex personer. 

Projektledaren informerade om syfte, tidsåtgång och om antal medarbetare som 

behövdes för uppgiften. Fokus lades på att bryta yrkesbarriärer, skapa klarhet i 

projektets syfte och forma gemensamma definitioner och språk. Eftersom 

utgångspunkten var att hälsa är en resurs i vardagslivet och inte målet i tillvaron 

valdes strategin att möta människan där hon befinner sig, finna hennes egen 

definition för hälsa och utifrån den arbeta hälsofrämjande och förebyggande. 

Kommunikationen skulle baseras på jämställdhet och ömsesidighet, och besökarna 

tränades i att snabbt växla mellan jag–du- och jag–det-relation. Intervjumetoden 

utvecklades fortlöpande under projekttiden. 

Målgruppen var alla personer födda 1925 och utrikesfödda födda år 1940 som bodde 

inom något av de tre geografiska områden som valts för att inkludera personer från 

både landsbygd, stadsmiljö och invandrartätort. 

Tre hembesök med sex månaders intervall genomfördes hos varje deltagare. Av 255 

tillfrågade tackade 156 ja och 131 mottog alla tre besöken. Övervägande delen av 

dem som avböjde angav sig må bra och var därför inte intresserade av att delta i 

projektet för egen del. Sammanlagt gjordes 429 besök. 

Vid besöken skulle besökarna 

• etablera god kommunikation och inleda dialog med den äldre 

• samtala om den aktuella livssituationen och göra en bedömning av social funktion, 

psykisk funktion och hälsotillstånd 

• engagera och uppmuntra individens egen kraft, vilja och möjligheter till att ta 

hand om hälsan och det sociala livet för egen del, men också för andra 

• lyssna och registrera synpunkter på, förslag till och intresse för hur den framtida 

äldreomsorgen bör skötas. 

Resultaten för varje punkt redovisas nedan. 


Etablera god kommunikation och inleda dialog med den äldre 

Erfarenheten visade att man ska undvika att inleda kontakten med ett brev. Ett bättre 

sätt är att inleda dialog via telefon för att därefter skicka brev. Kontinuitet med 

samma person vid alla besöken skapade trygghet och öppenhet. 

Samtala om den aktuella livssituationen och göra en bedömning av social och 

psykisk funktion och hälsotillstånd 

Utifrån erfarenheter från besöken har man kunnat beskriva den typiske 75-åringen 

som en person som 

• själv klarar att köpa och laga mat, tvätta, städa, lägga sig och stiga upp ur 

sängen, klä på och av sig, gå på toaletten, bada och duscha 

• motionerar lätt flera gånger per vecka eller dagligen 

• har besök och själv besöker någon minst en gång i veckan 

• bedömer sitt allmänna hälsotillstånd som mycket eller ganska gott, och nästan 

aldrig eller bara ibland känner sig trött eller nedstämd eller har oro eller ångest 

• har ständig eller ofta förekommande smärta.


Engagera och uppmuntra individens egen kraft, vilja och möjligheter till att ta hand 

om hälsan och det sociala livet för egen del, men också för andra 

De äldre ombads formulera vad begreppet ”hälsa” står för. Ett typiskt svar var: 

Hälsa är när det är skönt att stiga upp och känna att man är bra, att kunna hjälpa 

någon varje dag. 

Många talade om det sociala sammanhanget: 

Hälsa är social gemenskap, att träffa familj och andra. 

Att människan kan uppleva hälsa trots sjukdom framgick i flera fall: 

När man är drabbad av en kronisk sjukdom får man lära sig att leva med sin sjukdom, 

man blir ödmjuk inför livet. 

De beskrev hälsan som en process som kontinuerligt påverkas av livsvillkor: 

Hälsa är att vara delaktig i tidigare aktiviteter och intressen, men med lägre tempo. 

Vid besöken diskuterades den enskildes möjligheter, och ibland stärktes den som 

besöktes till att själv agera och påverka sin livssituation. De flesta var intresserade av 

att dela med sig av sina kunskaper och livserfarenheter till andra. Över hälften hade 

mellan besöken tänkt på i vilka sammanhang och på vilket sätt de skulle kunna 

förmedla dessa kunskaper och erfarenheter. På frågan om vad som skulle krävas för 

att förmedla detta handlade svaren främst om att det skulle finnas ett intresse och en 

lust att lyssna. Någon sa: 

Ibland behöver man få vara medmänniska, ibland behövs man som medmänniska ... 

Redan vid tiden för besöken var 35 personer engagerade i att hjälpa andra på olika sätt. 

Lyssna och registrera synpunkter på, förslag till och intresse för hur den framtida 

äldreomsorgen bör skötas 

En majoritet trodde att deras liv varken skulle ändras till det bättre eller det sämre 

och de uttryckte en önskan om att få bo kvar i sitt hem eller åtminstone i närsamhället. 

Samtidigt önskade sig vissa en möjlighet att kunna flytta till annat boende 

innan de blev tvungna. De uttryckte oro över att behöva bo hemma och ha hemtjänst, 

eftersom de då skulle känna sig isolerade och otrygga. 

75-åringarna presenterade konkreta synpunkter och förslag om kostnader, bemanning, 

utnyttjande av kunskap, inflytande, värderingar, social kontakt och trygghet. 

Dessa önskningar, synpunkter och förslag fördes vidare bland annat vid nio 

sammankomster där besökta, besökarna och organisationer och föreningar från 

lokalsamhället möttes. De valde själva mötesplatsen (dagcentral, fritidsgård, 

församlingshem, pub) och bjöds in till en träff där projektets resultat och verksamheter 

presenterades, förtäring bjöds och samtal initierades. 320 inbjudningar 

skickades ut och totalt 239 personer kom. 


Besökarna föreslog att uppsökande hembesök skulle organiseras under en distriktssköterskas 

ledning i befintliga team med social-, hälso- och sjukvårdspersonal. 

Kontinuerlig handledning efterfrågades. Man konstaterade att besöken kan användas 

som planerings- och utvärderingsinstrument för ordinarie verksamhet.

Andra delprojekt har väckt tankar på hembesök av personer utanför de offentliga 

organisationerna. De traditionella vårdgivarna skulle ha fortsatt ansvar för struktur, 

innehåll i besöken, utbildning, handledning, rutiner och uppföljning. 75 år förefaller 

vara en lämplig ålder för första besöket om man vill arbeta med prevention. Det är 

viktigt att besöken erbjuds alla. 

Äldre som känner smärta och ändå anser sig ha god hälsa kan vara ett uttryck för en 

föråldrad syn på åldrande både hos dem själva och hos samhället. Smärta kan ofta 

lindras. 

Delprojekt 3 – Öka kunskaperna om åldrandet för att främja hälsa på äldre 

dar 

Detta delprojekt har bundit ihop de övriga projekten. Målen har varit att 

• stimulera målgruppen till ökat eget ansvarstagande för sin hälsa för att må bra 

på äldre dar 

• sprida kunskaper om ett naturligt åldrande utifrån målgruppens upplevda behov 

• ordna föreläsningar och studiecirkelverksamhet 

• utbilda studiecirkelledare ur målgruppen i samverkan med studieförbunden 

• utveckla ytterligare metoder 

• vidga kompetensen hos medarbetare inom vård och omsorg och andra lokala 

samarbetspartners till att omfatta systematiskt sjukdomsförebyggande och 

hälsofrämjande arbetssätt 

• sociala nätverk utvecklas som en följd av aktiviteterna. 

Arbetsgruppen har bestått av sju studieförbund och projektledaren. Projektledningen 

var inledningsvis två personer från Kristianstad kommun respektive 

Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt. Dock ändrades projektledningen till att istället 

bestå av en representant från kommunen, som också var projektansvarig för hela Må 

bra-projektet. Ledningsgruppen har fått successiv rapportering och aktivt spridit 

information. Samverkan med en samorganisation för studieförbunden startade 

redan när projektplanen utarbetades. Engagemanget möjliggjorde start redan hösten 

1999. Metoden innehöll tre delar: 

• Föreläsningar om det friska åldrandet 

• Utbildning av studiecirkelledare 

• Studiecirklar 

Föreläsningar om det friska åldrandet 


Medarbetare inom vård och omsorg och andra lokala och externa resurspersoner har 

föreläst. Det har varit psykologer, en sjukgymnast, sjuksköterskor, dietister, tandläkare, 

en tandhygienist, pastorer inom olika kyrkor, en mental tränare och 

marknadskonsult, företrädare för bostadsbolag, bibliotekarier, en ekosof, projektets 

utvärderare, en nutritionist, författare och en docent från Sahlgrenska universitetssjukhuset. 

Exempel på föreläsningsrubriker är Attityder till åldrandet, Jag har aldrig 

haft så roligt som efter 60!, Livskvalitet men hur? och Maten på tapeten. Olika tider 

provades för att locka både pensionärer och yrkesaktiva, men den slutliga mötestiden 

blev 16.00 för alla.


Marknadsföring skedde genom annonser i dagspressen vid varje terminsstart, gratisannons 

i lokaltidningen under rubriken Det händer idag, radio Kristianstads 

annonsering om vad som är på gång, studiecirkelledare och studieförbund, övriga 

delprojekt inom Må bra på äldre dar, föreningsmöten, information på dagcentraler, 

bibliotek, vårdcentraler och arbetsplatser, personalföreningen Karisma inom 

kommunen och friskvårdsprojekt inom sjukvårdsdistriktet. Även affischering på 

allmänna anslagstavlor användes, men visade sig fungera sämst. Särskilda 

marknadsföringsartiklar i form av bärkassar, pennor och T-shirts med projektets 

logotyp delades ut till cirkelledare, föreläsare och andra deltagare. Dessutom 

delades fribiljetter ut till ett 60-tal deltagare i cykelloppet Kristianstad Runt som 

använde projektets T-shirt. Projektet marknadsfördes till de cirka 700 cyklisterna, 

vilka bjöds på äpple och vatten i projektets depå. 

Totalt har cirka 2 500 personer deltagit i de 18 föreläsningarna. Vid föreläsningarna 

delades informationsskrifter och anmälningslistor till studiecirkelledarutbildningar 

och studiecirklar ut. 

Utbildning av studiecirkelledare 

Studieförbundet Vuxenskolan genomförde och administrerade utbildningen i samarbete 

med projektledaren. Projektledaren lärde ut sambandet mellan hälsa, 

demokrati, delaktighet och inflytande och betonade hälsotänkande framför sjukdomstänkande. 

Studieförbundet lärde ut cirkelledarrollen och cirkeln som metod, 

och fokuserade den egna ledarstilen, gruppens utveckling och olika modeller för 

lärande. Projektets grund är dock att de äldre har lång livserfarenhet och därmed 

också goda kunskaper om vad som är viktigt för att må bra. Därför ligger fokus på att 

lära av varandra. Utbildningen myntade uttryck som ”att vara passionär” (passionerad 

pensionär). Totalt fem utbildningar genomfördes och 40 personer utbildades. 

Cirkelledarna utvecklades i vissa fall till ”nätverksmotorer” eftersom deltagarna 

kommer nära varandra och nya sociala nätverk uppstår. 

Studiecirklar 

Varje studieförbund administrerade sin egen studiecirkelverksamhet. Ibland samarbetade 

de som tidigare inte varit cirkelledare två och två i en cirkel. Huvuduppgiften 

var att vara samtalsledare, inte kunskapsförmedlare. Till och med 

årsskiftet 2001/2002 hade ett 40-tal studiecirklar genomförts och cirka 350 personer 

deltagit. En erfarenhet är att det kan vara svårt att föra samtal kring hälsa eftersom 

åldrande ofta präglas av ett sjukdomsinriktat synsätt även hos de äldre själva. 

Det fanns ett omfattande informationsbehov om vård och omsorg. Resurspersoner 

från vård och omsorg ställdes till projektets förfogan när fördjupning önskades. När 

diskussionen om hälsa och livskvalitet hade etablerats uppstod en mycket positiv 

stämning. En annan erfarenhet är att en mer traditionell inlärningssituation, med 

ovanifrånperspektiv, upplevs mer bekant. 

Genom cirklarna har deltagarna funnit nya former för gemenskap, som stavgång, 

matlagning, resor, vardagsgymnastik, samtal om livskvalitet, upplevelser av livet, 

bekräftelse med mera. Diskussionerna har handlat om boende, trygghet, möte över 

generationer och vikten av att vara varandra till hjälp. Information lämnades från 

omsorgsförvaltningens olika verksamheter, politiker, kyrkan, väntjänsten, 

försäkringskassan, regionens hälso- och sjukvård och hjälpmedelsverksamhet.



Lärandet inom delprojektet har varit omfattande, och många har uttryckt att de gått 

stärkta ur processen. Samverkan som utvecklats inom projektet har varit en 

framgångsfaktor och gett stora effekter. De ideella organisationernas engagemang är 

alltjämt livligt, men de kan inte ta på sig att samordna fortsatt arbete. Det är 

kommunens roll. 

Under våren 2002 intensifierades implementeringen. Projektets ledningsgrupp 

omvandlades till en samordningsgrupp för folkhälsa inom omsorgsförvaltningen, 

med fortsatt uppgift att stimulera den hälsofrämjande processen bland äldre. Fyra 

studieförbund fortsätter bedriva studiecirklarna. Samverkansgruppen arrangerar 

fortsättningsvis föreläsningar. Övriga studieförbund kommer att köpa utbildning av 

studiecirkelledare från Vuxenskolan. Ledarna kommer framöver att stimuleras på 

olika sätt. 

Ekonomiska medel har avsatts inom omsorgsförvaltningens budget. Studieförbunden 

uttryckte i fokusgruppsintervjun att metoden är ”ett koncept som är 

oslagbart”: 

Det här är människor som möts och delar livserfarenheter och det är de äldre 

väldigt duktiga på. 

Att ta tillvara äldres egna resurser och stimulera den egna kraften, överensstämmer 

med folkbildningspedagogiska metoder. 

Delprojekt 4 – Stöd och stimulans till medarbetare, 55–65 år, i vård och 

omsorg, till att må bra nu och på äldre dar 

Det fjärde delprojektets syfte var att sprida kunskaper om hur man förbereder sig för 

att må bra efter pensioneringen och kunna känna att man fortfarande är en resurs i 

samhället. Målen var att 

- utveckla samverkan mellan kommunen och sjukvårdsdistriktet 

- skapa förutsättningar för information och utbildning för målgruppen om att må 

bra nu och på äldre dar 

- vidga kompetensen hos personal i vård och omsorg om systematiskt förebyggande 

och hälsofrämjande insatser 

- ta vara på det hälsoinriktade arbete som redan pågår i de båda organisationerna 

via en personalförening och friskvårdsarbete 

- under resterande projekttid anordna aktiviteter som stödjer nätverksbildande 

bland projektdeltagarna. 

All personal i åldrarna 55–65 år (cirka 700 personer) fick inbjudan att delta i projektet. 

I december 2000 sändes en enkät ut. Enbart 21 svar kom in, men svaren har 

ändå beaktats. Till informationsträffen våren 2000 kom 55 personer och ytterligare 

35 anmälde intresse att delta, men hade förhinder. På träffen gavs information om 

projektet. Deltagarnas åsikter om vad som främjar hälsa på äldre dar dryftades 

genom tekniken open space, ett processinriktat arbetssätt för delaktighet. 

Utifrån svaren anordnades bland annat föreläsningar och kultur- och naturarrangemang. 

Alla var förlagda till deltagarnas fritid, eftersom kostnaden för vikarier


inte ingick i budgeten. Två halvdagsföreläsningar för hela personalen arrangerades 

dock på arbetstid: ”Kvinnors fysiska och mentala hälsa” och ”Vilka krav i det nya 

arbetslivet kommer att påverka mig?”. 

Deltagarnas förslag för bättre hälsa i liv och arbete samlades i en folder som 

skickades till arbetsledare och chefer inom omsorgsförvaltningen och 

Centralsjukhuset. Tanken är att foldern ska användas som diskussionsunderlag på 

arbetsplatsen om hur arbetslivets villkor kan förbättras. Via personliga brev har deltagarna 

löpande informerats om föreläsningar, studiecirklar, utbildningar till studiecirkelledare 

och om arbetsboken Hur vill du leva i framtiden?. 

Tyvärr försvårades kontakter och nätverk mellan deltagarna av att de var utspridda 

på flera arbetsplatser på olika orter och att flera arbetade kvällstid. Enskilda arbetsplatser 

har dock haft gemensamma aktiviteter. Stödet från ledningen har upplevts 

som lågt då båda organisationerna genomgått stora förändringar under projekttiden. 

Det fanns även en uppgivenhet bland medarbetarna på grund av att de inte känt sig 

delaktiga i förändringsprocessen. Projektrubriken spelade en oanat stor roll i att 

sortera bort personer som inte anser sig tillhöra målgruppen ”äldre”. 


De aktiviteter som genomförts inom delprojektet kommer inte att fortsätta. Däremot 

har projektet startat en diskussion om hur arbetslivet kan förändras för att passa alla 

åldrar. På Centralsjukhuset funderar man på att utbilda personalen i förändringsarbete 

och krishantering. 

Det har framgått att det saknas beredskap inom personalarbetet för att förbereda 

människor för den ändrade livsföring som pensioneringen innebär. Vid föreläsningen 

om arbetslivet framkom att de ”äldre” medarbetarna kände sig åsidosatta i 

utvecklingsarbetet. Genom att se över arbetsinnehåll och arbetstider skulle kanske 

fler kunna arbeta fram till 65 års ålder. Detta är en högaktuell fråga med tanke på det 

stora ohälsotalet inom offentlig sektor och de stora pensionsavgångar som drabbar 

vården inom de närmaste åren. 

Resultatet av projektet Må bra på äldre dar 

Projekten har utvärderats både kvalitativt och kvantitativt av Barbro Sjöbeck (dr 

med vet). En sammanfattande utvärdering finns för huvudprojektet, och varje delprojekt 

har utvärderats för sig (se www.kristianstad.se). 

Hälsofrämjande arbete innebär att samverkan etableras mellan många olika aktörer. 

I Må bra på äldre dar-projektet har arbetet bedrivits på fyra arenor samtidigt, vilket 

medfört att delprojekten stimulerat varandra och positiva spridningseffekter har 

uppstått. Cirka 4 000 enskilda personer och representanter för organisationer eller 

föreningar har deltagit eller nåtts av information om projektet. Utan samverkan hade 

inte så många engagerats. 

För att skapa sammanhang i arbetet har aktörer bjudits in till gemensamma sammankomster 

– dels inom delprojekten, dels inom hela projektet – där man berättat för 

varandra och givit varandra inspiration till fortsatt engagemang. Det är tydligt att de

träffarna har betytt mycket för de medverkande och medfört känslan av att vara en 

del i ett större sammanhang. 

Hälsofrämjande arbete innebär också att människan ses som aktiv och ansvarstagande 

för sina handlingar. På utvärderarens fråga om de äldre och blivande äldre 

kände sig som resurser i samhället, var svaret till stor del negativt. Bara ett fåtal 

kände sig som en tillgång eller resurs i samhället, och samma tendens fanns för frågan 

om man hade möjlighet att kunna påverka i samhällsfrågor. Att få kontroll över och 

kunna påverka villkor som är viktiga för hälsan har varit ett genomgående tema i 

projektarbetet. Metoder som utvecklats har syftat till och börjat öka den egna 

kraften, på både individoch gruppnivå. Utvärderaren frågar sig dock om det finns 

en negativ syn på åldrandet i samhället och om den synen även finns hos de äldre 

själva och inte bara i omgivningen. 

Fortsättning 


En handlingsplan upprättades den 13 juni 2002 inom Kristianstads kommun och 

Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt. Inom ordinarie verksamheter skulle erfarenheter 

och metoder från projektet Må bra på äldre dar tas tillvara och vidareutvecklas 

enligt följande: 

Information om projektet ges till omsorgsnämnden i Kristianstads kommun den 

16 maj 2002 och till distriktsnämnden i Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt den 

19 september 2002. 

Projektets ledningsgrupp omformas till en samverkansgrupp för folkhälsoarbete 

med representanter för ideella organisationer, Svenska kyrkan, studieförbunden, 

producenter inom Nordöstra Skånes sjukvårdsdistrikt och Kristianstad kommuns 

omsorgsförvaltning. Omsorgsförvaltningens utvecklingsenhet kallar, genom 

Birgitta Brännström Forss, till ett möte hösten 2002. 

Nätverket Hammar-Nosaby ingår i Folkhälsorådet från och med hösten 2002. 

Kallelse ska gå ut enligt ordinarie rutiner. 

För deltagande i nätverksarbetet i de geografiska områdena i kommunen svarar 

respektive områdesorganisation inom omsorgsförvaltningen och primärvården. 

Den nationella redovisningen av den uppsökande verksamheten avvaktas innan man 

beslutar om eventuell fortsättning. En lokal modell diskuteras gemensamt av 

omsorgsförvaltningen och sjukvårdsdistriktet vid träffar enligt samarbetsavtalet. 

Föreläsningar, studiecirklar och cirkelledarutbildning fortsätter enligt Må bra på 

äldre dar-konceptet. Föreläsningarna finansieras inom omsorgsförvaltningens budget. 

Ansvariga är omsorgsförvaltningens utvecklingsenhet, genom Birgitta 

Brännström Forss, och sjukvårdsdistriktets folkhälsostrateg, i samarbete med 

studieförbunden. 

Hälsofrämjande arbetsplatser ska finnas även för äldre medarbetare. Omsorgsförvaltningen 

och sjukvårdsdistriktet rekommenderas att ta tillvara äldres erfarenheter 

i arbetslivet och förebereda dem för ett liv som äldre.


Ett uppföljningsmöte ska hållas våren 2003. Chefen för omsorgsförvaltningens 

utvecklingsenhet och sjukvårdsdistriktets folkhälsostrateg ansvarar för mötet och 

redovisningen av handlingsplanens genomförande. 

Kontaktperson 

Referenser 

Birgitta Brännström Forss 

Kristianstad kommun Tfn: 044-13 68 28 

Omsorgsförvaltningen Mobil: 0733-13 68 28 

291 80 Kristianstad Fax: 044-12 54 91 

E-post: birgitta.brannstrom.forss@kristianstad.se 

Antonovsky, A. 1979. Health, stress and coping. Joss-Bass, San Francisco 

Brännström Forss, B. 2002. Stödjande miljöer för äldre i bostadsområden. 

Slutrapport från delprojekt 1. Må bra på äldre dar – Tag vara på den tredje åldern. 

Kristianstad Kommun och Nordöstra Skånes Sjukvårdsdistrikt. 

Brännström Forss, B. 2002. Öka kunskaperna om åldrandet för att främja hälsan på 

äldre dar. Slutrapport från delprojekt 3. Må bra på äldre dar – Tag vara på den 

tredje åldern. Kristianstad Kommun och Nordöstra Skånes Sjukvårdsdistrikt. 

Brännström Forss, B. & Slättne, K. 2002. Sammanfattande slutrapport. Må bra på 

äldre dar – Tag vara på den tredje åldern. Kristianstad Kommun och Nordöstra 

Skånes Sjukvårdsdistrikt. 

Dahlström, A. 2002. Stödja och stimulera medarbetare 55-65 år, som arbetar i vård 

och omsorg, till att må bra nu och på äldre dar. Slutrapport från delprojekt 4. Må bra 

på äldre dar – Tag vara på den tredje åldern. Kristianstad Kommun och Nordöstra 


Eklund, L. 1999. From Citizen Participation Towards Community Empowerment. An 

analysis on health promotion from citizen perspective. Academic dissertation. 

University of Tampere, Finland. http://acta.uta.fi/pdf/951-44-4701-8.pdf 

Haglund, B. & Svanström, L. 1992. Aktionsmodellen SESAME, Supportive 

EnvionmentS Action ModEl. 

Israel, J. 1992. Martin Buber: dialogfilosof och sionist. Natur och Kultur, 

Stockholm. 

Sjöbeck, B. 2002. Kunskapssökning för att må bra på äldre dar. Hälsofrämjande 

föreläsnings- och studiecirkelverksamhet för äldre. Rapport och Utvärdering av delprojekt 

3 i Må bra på äldre dar-projektet i Kristianstads kommun.


Sjöbeck, B. 2002. Nätverksarbete i ett bostadsområde. Stödjande miljöer i 

Hammar/Nosaby. Utvärdering av delprojekt i Må bra på äldre dar-projektet i 

Kristianstad kommun. 

Sjöbeck, B. 2002. Stöd och stimulans till medarbetare i vård och omsorg 55-65 år att 

må bra nu och på äldre dar. Aktivt intresserade region- och kommunalanställda 

medarbetares uppfattning av hälsofrämjande insatser. Må bra på äldre dar – Tag 

vara på den tredje åldern. 

Sjöbeck, B. 2002. Vilja våga må bra på äldre dar i Kristianstads kommun. 

Slutrapport från Må Bra på Äldre Dar- projektet. 

Sjöbeck, B. & Kratzer, G. 2002. Att vara tidigt ute och få arbeta förebyggande. 

Besökares upplevelser av uppsökande verksamhet i Kristianstads kommun. 

Delrapport uppsökande verksamhet. Må bra på äldre dar – Tag vara på den tredje 

åldern. 

Sjöbeck, B .& Kratzer, G. 2002. Professionell uppsökande verksamhet till 75-åringar 

och till invandrare (utrikesfödda) som är 60 år. Slutrapport från delprojekt 2. Må bra 

på äldre dar – Tag vara på den tredje åldern. Kristianstad Kommun och Nordöstra 


WHO. 1986. Ottawa Charter for Health Promotion. Health promotion, 1(4). World 

Health Organization, Genève.


Linköpings kommun – Efterfrågeundersökning och 

samrådsgrupp 

Linköpings kommun fick förfrågan från Folkhälsoinstitutet hösten 1999 om att delta 

i ett nationellt nätverk för folkhälsoarbete bland äldre. Då bedrevs redan hälsofrämjande 

verksamhet för äldre i Kommun Rehabs regi, bland annat i form av 

apparatgym, gymnastikgrupper och vattengymnastik. 

Syfte 

Projektet riktade sig till samtliga personer 65 år och äldre i Linköpings kommun. 

Projektets syfte var att på sikt främja hälsa och förebygga ohälsa hos gruppen 65 år 

och äldre i Linköpings kommun. 

Delmålen med projektet var att 

• få kunskap om vad målgruppen önskar för hälsofrämjande insatser och verksamheter 

• starta verksamheter i samverkan med andra aktörer 

• nå de pensionärer som inte har någon skada eller sjukdom som lett till funktionsnedsättning, 

men som befinner sig i riskzonen, till exempel personer som är 

fysiskt inaktiva, börjar känna sig stela och har svårare att klara sin vardag 

• få ett större deltagarinflytande i Kommun Rehabs äldregym och i andra hälsofrämjande 

verksamheter 

• stimulera målgruppen till aktivitet i Kommun Rehabs äldregym eller erbjuda 

andra aktiviteter som engagerar dem. 


Samrådsgrupp för ökat inflytande 

Att delta i de gymnastikgrupper för äldre som Kommun Rehab driver är kostnadsfritt. 

Man deltar 10 gånger för att sedan stå på kö tills det blir en ny plats ledig. När 

nya grupper bildas är hälften nya deltagare och hälften tidigare deltagare. 

I september 2000 inbjöds samtliga deltagare i Kommun Rehabs gymnastikgrupper, 

bassänggrupper och apparatgym till ett möte för att diskutera bildandet av ett 

brukarråd. 45 personer kom. Av dessa kom 10 till nästa möte några veckor senare. 

Dessa 10 representerade samtliga grupper utom en, och bildade samrådsgruppen. 

Eftersom ”brukarråd” upplevdes som ett främmande begrepp av deltagarna beslöt 

man kalla gruppen ”samrådsgrupp”. 

Samrådsgruppen har sedan träffats ungefär en gång i månaden. Förutom de tio 

pensionärerna deltar projektledaren och två sjukgymnaster som leder gymnastikoch 

bassänggrupper. Gruppen diskuterar och beslutar i aktuella frågor om verksamheten 

när inget annat mandat behövs. Vid behov bjuds sakkunniga in till 

samrådsgruppens möte. Exempel på frågor som tagits upp är: 

Kan vi ha öppet fler tider om några pensionärer eller en frivilligorganisation 

ansvarar för verksamheten? 

Hur ska vi göra för att sprida information om verksamheten?

Ska vi alla ha namnlappar på oss så vi vet vad våra träningskamrater heter? 

Ska vi arrangera öppna föreläsningar om kost och träning för pensionärer? 

Vid samrådsgruppens möten skrivs minnesanteckningar som sätts i en pärm i gymlokalen 

så att alla kan läsa dem. Deltagarna i samrådsgruppen informerar också 

övriga deltagare i gymnastikgrupperna efter mötena. 

Utvärderingen av samrådsgruppens arbete visar att 

• många får information muntligt och skriftligt 

• det är en god gemenskap i samrådsgruppen 

• deltagarna får nya impulser 

• allt som deltagarna hör i gymnastikgrupperna tas upp i samrådsgruppen. 

Någon utvärdering bland övriga deltagare i gymnastikgrupperna har inte gjorts. 

Deltagarna i samrådsgruppen har bland annat 

• gett information om gruppen och om gymnastikgrupperna på Öppet stadshus, 

på en äldremässa anordnad av den frivilliga organisationen Seniorerna och på 

Äldredagen, anordnad av Linköpings kommun, Östergötlands läns landsting 

och Äldrecentrum Östergötland 

• initierat och ordnat två storföreläsningar för allmänheten, den ena om kost för 

äldre, den andra om träning för äldre 

• undersökt möjligheterna att hålla gymmet öppet utan att Kommun Rehabs 

personal behöver finnas på plats 

• tagit emot synpunkter via en förslagslåda 

• skapat en utvärderingsblankett, som varje deltagare i gymgrupperna fyller i 

efter en avslutad period. 

Efterfrågeundersökning 


En enkätundersökning gjordes för att kartlägga vad Linköpings pensionärer ansåg 

vara viktigt för att må bra på äldre dar. För att träffa rätt redan från början genomfördes 

fokusgruppsintervjuer med pensionärer under hösten år 2000. En fokusgruppsintervju 

är en gruppintervju där deltagarna diskuterar på förhand bestämda 

teman, i detta fall ”Vad är viktigt för att må bra på äldre dar?”. Genom den öppna 

dialogen stimulerar deltagarna varandra och därmed blir idéerna fler än om varje 

deltagare enskilt besvarar frågorna. Samtalsledaren ställer öppna frågor, till exempel 

”Hur ser ni på …” och inga frågor som kan besvaras med ja eller nej. Ledaren 

värderar aldrig det som sägs. Det är lämpligt att spela in diskussionen på band för att 

kunna strukturera svaren i efterhand. 

Tre fokusgruppsintervjuer, med åtta deltagare i varje grupp, genomfördes. En av 

fokusgrupperna var samrådsgruppen, en annan grupp bestod av pensionärer som åt 

sopplunch i kyrkans regi i Skäggetorp och den tredje gruppen bestod av medlemmar 

i en pensionärsförening i Malmslätt utanför Linköping. Varje intervjutillfälle varade 

1,5–2 timmar. Det var två samtalsledare med vid varje tillfälle, varav en var huvudansvarig 

för intervjun. Samtalsledarna kom från Linköpings universitet, 

Skäggetorps vårdcentral och Omsorgsnämndens kansli. Projektledaren var sekreterare 

och dokumenterade intervjuerna under mötet. Samtidigt spelades intervjuerna in på 

band för att sedan skrivas ut och systematiseras. Materialet från intervjuerna blev 

underlag till en provenkät som deltagarna i de tre fokusgrupperna också fick lämna 

synpunkter på.


Efter korrigeringar skickades våren 2001 den slutgiltiga versionen av enkäten ut till 

1 000 pensionärer i tre bostadsområden: Berga, Ljungsbro och innerstaden. Det 

innebar att var fjärde pensionär i områdena fick enkäten. 

Områdena valdes eftersom de har olika andel ålderspensionärer, genomsnittlig 

disponibel inkomst, andel med socialbidrag, typ av bebyggelse, kommersiell service 

och närhet till centrum. 

Både öppna och fasta svarsalternativ användes. Frågorna rörde 

-samhällsservice (färdtjänst, bussförbindelser, skötsel av gångvägar, trivsamt 

bostadsområde, tillgänglighet till vårdcentral, sjukhus, tandvård, post, bank) 

-sysselsättning och gemenskap (kultur, rörelse–motion, frivilliginsatser, 

föreningsaktiviteter och studieverksamhet) 

-demokrati och lika villkor (intresset av att lära sig hantera ekonomin via dator, 

om man avstod från vårdbehandling för att kostnaderna är höga, om man visste 

hur man kan påverka eller få information). 

Analysen av enkäten gjordes av projektledaren tillsammans med de tre samtalsledarna 

och en person från Kommun Rehab. 

Sammanfattning av resultaten 

De svarande ansåg nästan alla frågeområden vara viktiga. 

Samhällsservice 

Störst vikt sattes vid att sjukhus och vårdcentraler skulle vara lätta att nå via telefon, 

att bostadsområdet var trivsamt och att gångvägarna sköttes bra. Allt utom skötseln 

av gångvägarna ansågs fungera bra. 

Skötseln av gångvägarna bedömdes viktigare i hyresområden än i villaområden. 

Orsaken kan vara viktig att ta reda på när prioriteringar av vilka gångvägar som ska 

åtgärdas ska ske. 

Ett trivsamt bostadsområde var mycket viktigt för många, och över hälften ansåg det 

vara bra. Minst nöjda var pensionärer i hyresrätt och i serviceboende, vilket vore 

intressant att kartlägga djupare. Är utemiljön mer eftersatt i dessa områden? Kan 

svårigheten att själv påverka sin närmiljö vara en förklaring till resultatet? 

Tillgång till vårdcentraler, sjukhus, färdtjänst, bussar och ett trivsamt bostadsområde 

var viktigare för kvinnor än för män. Fler äldre än yngre ansåg färdtjänsten 

vara viktig. 

Att vårdcentralen kan ta emot inom en vecka var viktigare och fungerade sämre för 

dem som bodde tillsammans än för dem som bodde ensamma. Hur ska det förklaras? 

Det gällde också för de som bodde i villa och för yngre. Kan det vara så att de yngre 

i större utsträckning bor tillsammans i villa och att denna grupp lättare ställer krav på 

samhällsservice? Det är en av många frågor som behöver utredas ytterligare.

Även tandvård, post, bank och trivsamt bostadsområde upplevdes viktigare av samboende. 

Boende i stadsdelen Berga skattade bussförbindelser och tandvård högre än boende 

inom de andra områdena. Detta kan bero på servicenivån i området. 

Gemenskap och sysselsättning 

Det var viktigare för kvinnor än för män med gemenskap, föreningsaktiviteter och 

kultur. För män var det istället viktigare än för kvinnor med rörelse och motion. Hur 

kan denna information nyttjas vid utformning av aktiviteter med rörelse, motion och 

träning för pensionärer? Rörelse och motion upplevdes viktigast och fungerade bäst 

för pensionärer som bodde i villa, sämre för dem i bostadsrätt eller hyresrätt, och 

sämst för dem i serviceboende. 

För pensionärer i serviceboende fungerade gemenskap sämre än för övriga, men det 

var ingen skillnad i hur viktigt det upplevdes vara. Fler ensamboende än samboende 

ansåg frivilliga insatser vara viktiga, och det var viktigare för dem i serviceboende 

än i andra boenden. 

Pensionärerna i innerstaden ansåg i högre grad än andra att kultur är viktigt. Kultur 

var mindre viktigt för äldre och för dem i serviceboende. Kulturutbudet upplevdes 

också sämre av dem i serviceboende. 

Har ensamboende svårare att delta i studieverksamhet? Det fungerade sämre för 

dem. Den åldersgrupp som var mest intresserad var 75–79 år. Av dem som svarade 

ansåg 48 procent att studieverksamhet var viktigt eller ganska viktigt. Över lag var 

dock intresset relativt lågt för denna typ av verksamhet. 

Demokrati och lika villkor 


De svarande upplevde det särskilt viktigt att kunna påverka tillgängligheten till vårdcentralen 

och posten. En majoritet (58 procent) visste inte hur de skulle kunna påverka 

samhällsservicen, och nära hälften (45 procent) visste inte hur de skulle kunna 

påverka möjligheten till sysselsättning och gemenskap. Endast 45 procent hade 

kunskap om hur de skulle få information om detta. Vad är det som gör att så många 

känner en maktlöshet? Hur ska flera kunna påverka? Vilka åtgärder kan förbättra 

äldres inflytande? 

Nästan hälften av de nyblivna pensionärerna kunde tänka sig att använda datorn för 

att sköta sin vardagsekonomi. Andelen sjönk med stigande ålder. 

Det var överraskande att så många som var fjärde någon gång avstod från att besöka 

vårdcentralen på grund av kostnaden. Här syntes skillnader beroende på var och hur 

pensionärerna bodde – hyresrättsinnehavare och boende i Berga avstod i störst 

utsträckning att besöka vårdcentralen.


Övrigt 

Mer än hälften svarade på frågan ”Är det något annat, som inte berörs i enkäten, som 

är viktigt för att må bra på äldre dar?”. I svaren poängterades ekonomi, äldreomsorg, 

trygghet, boende och närhet till service. 

Diskussion 

I arbetet med att ta fram enkäten har personal från Linköpings kommun, Landstinget 

i Östergötland och Linköpings universitet deltagit. Deras synpunkter och erfarenheter 

har alltså beaktats redan från början. 

De tre fokusgruppsintervjuerna har bidragit till att de områden som målgruppen 

själv ansåg var viktiga faktiskt togs med i enkäten. Den höga svarsfrekvensen (drygt 

80 procent) visar att frågorna upplevdes som viktiga. Stort engagemang visades 

även i den höga svarsfrekvensen på de öppna frågorna. En fråga som inte kom upp i 

fokusgrupperna, men som nämndes av många i enkäten, var ämnet ekonomi. 

Kanske var frågan för känslig att diskutera i fokusgrupperna och lättare att ta upp 

anonymt. 

Fortsättning 

Enkätundersökningen har tydliggjort viktig information och samtidigt uppdagat nya 

frågor som behöver utredas vidare. Den fyller en viktig funktion bland annat som 

underlag inför framtida politiska och andra beslut som gäller äldres hälsa. Beslutsfattare, 

olika organisationer, föreningar med flera kommer att få rapporten. 

Kontaktperson 

Referenser 

Margareta Junghard-Lindell 

Hälsouniversitetet Tfn: 011-36 35 06 

Linköpings Mobil: 070-214 13 32 

Universitet/Campus 

Norrköping 

601 74 Norrköping 

E-post: marju@ivv.liu.se 

Junghard – Lindell, M. 2002. Vad är viktigt för att må bra på äldre da´r? 

Arbetsrapport från en enkätundersökning om hälsofrämjande insatser för äldre.

Sigtuna kommun – Relationssamtal i äldregrupper 

Projektet Hälsofrämjande arbete bland äldre: Utveckling av metoden relationssamtal 

i äldregrupper var ett samarbete mellan Sigtuna kommun, Sophiahemmets 

sjuksköterskehögskola, Center för tidiga insatser, Stiftelsen Stockholms läns 

Äldrecentrum och Folkhälsoinstitutet. 

Projektet bygger på projektledningens tidigare erfarenheter av relationsinriktat 

hälsofrämjande arbete, där fokus varit det unga parets relation i samband med 

familjebildning. Fokus i detta projekt är istället äldre makars relation i den senare 

delen av familjelivscykeln, när paret står inför omställningen från arbetsliv till livet 

som pensionär. Forskning visar att denna omställning ökar trycket på parrelationen. 

Samtidigt som paret får mera tid tillsammans, finns behov av personligt utrymme 

och oberoende. Arbetskamraterna försvinner och den som pensioneras blir mer 

beroende av sin partner. Finns redan problem i förhållandet kan man anta att 

pensioneringen leder till ytterligare påfrestningar på förhållandet, med ökad risk för 

psykisk och fysisk ohälsa som följd. Omställningen är mer påfrestande för män än 

för kvinnor. 

Det hälsofrämjande arbetet har tidigare främst riktat sig till familjer i yngre åldrar. 

Traditionellt folkhälsoarbete är i liten utsträckning inriktat på den sociala gemenskapen. 

Syfte 

Projektets syfte var att 

• validera relationsmetoden leva tillsammans i äldregrupp 

• finna vägar att nå ut med information om betydelsen av förebyggande relationssamtal 

• informera om sambandet mellan hälsa, bristande kommunikation och olösta 

konflikter i parrelationen i övergången från arbetslivet till livet som pensionär 

• beskriva eventuella effekter av relationssamtal på hälsa och äktenskaplig tillfredsställelse. 

Metod 

Våren 2000 annonserades i lokaltidningen Sigtunabygden för att rekrytera par till 

relationsgrupper. Den magra responsen från par i Sigtuna ledde till att nästa annons 

gjordes mer generell och att målgruppen vidgades till att omfatta hela Stockholmsområdet 

för att få ett större underlag för rekrytering av par. 

Leva tillsammans-metoden 


Leva tillsammans-metoden har utvecklats för att underlätta övergången från en fas i 

livet till en annan, och har modifierats för svenska förhållanden. Det är ett pedagogiskt 

program som steg för steg ger grundläggande kunskap om relationer, samtidigt 

som det stimulerar till en ökad självkännedom och personlig utveckling. Det är 

ett ”marital enrichment-program”. Programmet betonar det friska hos människan 

och utgångspunkten är att individen har en naturlig drivkraft för mognad, hälsa och 

personlig utveckling. Under de två år som projektet pågått har en version riktad till


äldre successivt utvecklats. Ett handledarmaterial och relationsböcker för respektive 

tema för kursdeltagare har tagits fram. Följande teman ingår: 

Tema 1 

Förändring av det sociala nätverket vid övergången till seniorlivet. Hur förändras 

och påverkas relationerna till omgivningen när man slutar arbeta? 

Tema 2 

Konsten att leva tillsammans. Vad är en bra relation? 

Tema 3 

Goda kommunikationsvanor. Vad pratar vi om och hur pratar vi med varandra? 

Grunder i personlig kommunikation. 

Tema 4 

Kommunikation, social gemenskap och hälsa. Kan man träna sig i att förstå sig själv 

och andra bättre? Varför är vissa känslor lättare att dela med sig av än andra? Vad får 

det för konsekvenser? 

Tema 5 

Att bemästra konflikter. Vad händer när en ”konfliktundvikare” och en ”utagerare” 

hamnar i samma sällskap? Vad händer när någon vill bestämma i relationen? Hur 

handskas man med olikheter utan att såra varandra? 

Tema 6 

Familjemönster. Tidigare generationer och vår egen barndom har betydelse för hur 

livet formas. Vi kan inte förändra tidigare erfarenheter, men vi kan förändra sättet vi 

ser på det som hänt. 

Tema 7 

Efter ett långt arbetsliv, vad händer sedan? Hur organiserar vi livet och tiden? Vad 

händer efter ett långt arbetsliv? 


Relationsgrupp 1 

Annonser i lokaltidningen Sigtunabygden ledde till att femton personer deltog i en 

informationskväll. Resultatet av den blev en relationsgrupp med åtta deltagare, tre 

män och fem kvinnor, varav ett par. Gruppen träffades sedan varannan torsdag under 

tio veckor i Sätunakyrkans församlingslokal i Märsta. Utöver angivna teman enades 

gruppen om några kompletterande aktiviteter: en föreläsning om minne och 

anhörigvård av en psykolog som i kommunen arbetar med anhörigvård, information 

om mat för äldre av en matkonsulent från kommunen och studiebesök på 

Silverblomman som arbetar med alternativ hälsovård. 

Deltagarna hade en del invändningar mot leva tillsammans-metodens fokus på par, 

eftersom alla utom två deltog utan partner. Efter kursen fortsatte gruppen att träffas i 

en studiecirkel i Folkuniversitetets regi. En vänskap som gav utbyte och stöd utvecklades. 


Trots att det tidigare visat sig vara svårt att rekrytera par genom annonsering gjordes 

ett nytt försök via en annons i Sigtunabygdens tidning. Först tredje annonsen, som

var mera generell och vände sig till individer och inte till par, resulterade i relationsgrupp 

2. Gruppen startade med information i Sätunakyrkan i januari 2001 med en 

friskvårdare och familjepedagog som kursledare. Bytet av kursledare blev ett test på 

om metoden är personbunden eller inte. Det visade sig att den nya relationsgruppen 

fungerade utmärkt. 

Nio personer, tre män och sex kvinnor (varav ett par), deltog i gruppen som träffades 

10 gånger under 2001. Denna gång utgick man från deltagarnas nätverk av relationer. 

Parrelationen och familjen utgjorde en viktig del och diskussionerna fokuserade på 

vad som händer med dessa i samband med pensioneringen. Leva tillsammansmetoden 

var som tidigare grunden för träffarna, men den anpassades successivt till 

kursen och kursdeltagarna. 

Den första relationsgruppen bjöds in till den näst sista träffen. Man utbytte erfarenheter 

och den första gruppen gav tips om hur den andra gruppen skulle kunna gå 

vidare på egen hand. Det var ett meningsfullt och trivsamt möte. Vid den sista träffen 

med relationsgrupp 2 kom en representant från Folkuniversitetet på besök och även 

denna grupp beslutade att fortsätta i en egen studiecirkel. 


Den begränsade responsen från par i Sigtuna gjorde att målgruppen vidgades till att 

omfatta hela Stockholmsområdet. I januari 2001 beställdes ett urval via Statistiska 

centralbyrån, och 160 personer (män och kvinnor) mellan 60 och 65 år inbjöds till en 

seminarieserie som omfattade sju träffar om relationer, hälsa och social gemenskap 

vid övergången från arbetsliv till seniorliv med leva tillsammans-metoden som 

grund. 

Av de 160 inbjudna anmälde sig 13 procent till seminarier under våren 2001. Vid 

varje seminarietillfälle var det i genomsnitt tio deltagare och av dessa var tre eller 

fyra män. Det som till en början var tänkt som en föreläsning i lite större format blev 

istället relationsgrupp 3. Det som skiljde den här gruppen från de tidigare var att 

deltagarna kom och gick, vilket gav nya erfarenheter. Gruppen önskade en fortsättning 

och fördjupning och fortsatte därför att träffas en gång per månad under 

hösten 2001 och våren 2002. Sammanlagt genomfördes fem träffar. 

Utbildning av fler kursledare 


I augusti 2001 utbildades tolv kursledare. Deltagarna kom från Uppsala stift (tre 

diakoner), Uppsala kommun (en socionom), Linköpings kommun (en undersköterska), 

Sigtuna kommun (en hälsopedagog), Trygghetsrådet i Linköping (en 

före detta konsulent vid Trygghetsrådet) och fyra egenföretagare som arbetar med 

förebyggande och behandlande pararbete. Utbildningen pågick i tre dagar. En 

samtalshandledning med matchande relationsböcker för kursdeltagarna producerades 

inför utbildningen. 

Utöver den kursansvariga hade sju av de utbildade kursledarna lett egna relationsgrupper 

när projektet var slut. Två av kursdeltagare planerade att anordna relationssamtal 

för äldregrupper inom ramen för sitt kontinuerliga arbete inom Uppsala stift.


Relationsgrupp 4–12 

Ytterligare åtta relationsgrupper har genomförts, de flesta i Stockholm men även på 

andra orter (Linköping, Laxå, Ovansjö och Solna). 

Resultat 

Deltagarna 

Det var inte oväntat att fler kvinnor än män deltog. Det är dock viktigt att hitta en 

någorlunda balans mellan kvinnor och män när man sätter ihop de relationsgrupper 

som inte bygger på par. När det bara kom en man till en grupp så valde han att sluta. I 

de grupper där det fanns flera män har männen fullföljt relationssamtalen. 

Den yngsta deltagaren var 58 år och den äldsta var 80 år. För 58-åringens del var 

relationssamtalen en förberedelse inför pensioneringen, medan det för 80-åringen 

innebar att få hjälp med att sätta ord på tidigare livserfarenheter och därigenom ges 

möjlighet att reflektera över livet. Majoriteten av deltagarna var i 60–65-årsåldern 

och pensionerade. 

Intresset för relationssamtal var störst bland tjänstemän på mellannivå. Det betyder 

att projektet främst attraherade grupper med medelklassbakgrund. Deltagare med 

arbetarbakgrund eller med utländsk härkomst saknades i stort sett. En diskussion 

behövs för att lära sig hur man kan intressera dessa grupper. 

Ett anmärkningsvärt resultat var att relationsgrupperna i hög grad lockade äldstabarn. 

Vad det betyder är en fråga för fortsatt forskning. 

Av de deltagare som besvarade frågan om äktenskaplig tillfredsställelse uppgav en 

majoritet (67 procent av männen och 60 procent av kvinnorna) att de var mycket 

nöjda med sitt äktenskap (eller motsvarande). Det var dock ett stort svarsbortfall på 

frågan. 

Slutligen visar resultatet att männen före relationssamtalens början upplevde hög 

grad av tillfredsställe när det gällde frågor om ensamhet, livsinnehåll, förtröstan, att 

livet är intressant, njutbart, meningsfullt och lyckat samt att det fortfarande finns 

möjligheter för självförverkligande. Det männen kände sig minst nöjda med var 

antalet vänner. Positivt att notera var att männen på alla dessa områden vid mätning 

efter avslutad relationsgrupp uppvisade ännu högre tillfredsställelse och att antalet 

vänner signifikant förbättrades. Kvinnorna upplevde något högre tillfredsställelse 

än männen före relationssamtalens början, och effekten av relationssamtalen var inte 

lika påtaglig. Samtliga variabler förbättrades eller var oförändrade, förutom förtröstan 

som istället skattades något lägre. 

Kursdeltagarnas kommentarer 

En utvärdering av relationssamtalen i äldregrupperna har skett med hjälp av en enkät 

som mäter socioekonomiska faktorer, fysisk och psykisk hälsa och familjeförhållanden. 

Det betonades att det var frivilligt att fylla i enkäten, varför det skiljer sig mellan 

grupperna om de fyllt i före eller efter att relationsgruppen avslutades. Resultatet 

visar ändå viktiga tendenser. Deltagarna angav att kursen gett dem

• ett utökat socialt nätverk och bekantskapskrets 

• ett ökat intresse för relationer och eget beteende i relationer. 

• ökad kunskap om konflikthantering 

• större självkännedom och självinsikt 

• insikt om vad som kan komma att ske efter pensioneringen och hur det sociala 

nätverket kan förändras 

• insikt om att pensioneringen inte sätter stopp för att utvecklas 

• insikt om att ingen gått igenom livet utan svårigheter 

• insikt i vikten av att uttrycka sig och att visa känslor 

• utbyte av livserfarenheter 

• gemenskap 

• glädje. 

Kursledarnas kommentarer 

Kursledarna fick skriftligt redogöra för sina intryck, vilka summariskt redovisas 

nedan. 

Leva tillsammans-metoden är väl anpassad 

Materialet går att anpassa beroende på gruppens sammansättning. Arbetsuppgifterna 

är lätta att använda och leder till fördjupning av samtal och interaktion 

mellan deltagarna. 

Några teman kan läggas till 

Materialet kunde berikas med fördjupning kring vad hälsa är, äldre och åldrande i 

olika kulturer och religionens roll för hälsan. 

Värdefullt med relationssamtal för äldre 

Kursledarna upplevde att kursdeltagarna hade stor nytta av relationssamtalen. 

Fördel att vara två kursledare 

Det var positivt att vara två kursledare, eftersom det underlättade stöd till enskilda 

deltagare vid övningar och diskussioner. 

Diskussion 


Rekrytering av par för relationssamtal 

Erfarenheter från projektet visar att det är svårt att rekrytera par till relationsgrupper. 

Det betyder emellertid inte att intresse saknades, men annonseringen måste vara 

genomtänkt. Intresset för kursen var stort när annonsen riktades till enskilda personer. 

Även placeringen av annonsen är betydelsefull. Dagens Nyheter rekommenderade 

att placera annonsen bredvid väderlekskartan eftersom de äldre håller reda på väderleken. 

Gensvaret blev stort. Ett oväntat resultat är att majoriteten deltagare var gifta 

eller sammanboende under tiden som relationssamtalen pågick. Ändå valde flertalet 

att komma ensamma. 

Validering av Leva tillsammans-metoden 

Leva tillsammans-metoden har tidigare utprövats på yngre par och frågan var därför 

om den också kunde tillämpas på äldre. Såväl kursledare som kursdeltagare tyckte 

att metoden passar oavsett ålder. Den anpassning av metoden som gjordes för projektet 

berodde på att den övervägande majoriteten av kursdeltagarna inte var par.


Dock framkom önskemål från kursledarna att metoden skulle utökas med teman 

som hälsa, åldrande, kultur och religion. 

Att vara kursledare 

Att vara kursledare för relationssamtal för äldre i grupp kräver såväl tidigare 

erfarenhet av psykosocialt arbete som livserfarenhet och specifik utbildning. De 

kursledare som redan hade en grundläggande leva tillsammans-utbildning i botten 

hade lättare att komma igång med relationsgrupper. 

Slutsatser 

Följande erfarenheter har setts i projektet: 

• Leva tillsammans-metodiken är en bra och meningsfull modell när man vill 

arbeta med relationssamtal i äldregrupper. 

• Vill man arbeta med par behöver rekryteringen för relationssamtal ske i flera 

steg, och en rätt placerad annons är avgörande. 

• Även om både kvinnorna och männen var nöjda med sin livssituation i stort så 

verkade äldre kvinnor må bättre än jämnåriga män. 

• Det verkar som om männen hade mest nytta av att delta i relationsgrupperna. 

• Det krävs resurser för att utbilda nya kursledare, att rekrytera nya samarbetspartners 

och fördjupa och utveckla samarbetet. 

Kontaktperson 

Referenser 

Iréne Knopff 

CTI Tfn: 08-32 61 20 

Rådmansgatan 88 

Äldreomsorgen 

113 29 Stockholm 

E-post: cti.ireneknopff@telia.com 

Marianne Rydin 

Märsta Läkarhus Tfn: 08-591 78 327 

Box 2065 Fax: 08-591 18 892 

195 40 Märsta 

E-post: marianne.rydin@sigtuna.se 

Baker et al. 1999. ”Marital cohesion and ambulatory blood pressure in early 

hypertension”. American Journal of Hypertension, 1, 227–30. 

Brubaker T H. 1985. Later life families. Sage, Beverly Hills .

Burman B, Margolin G. 1992. “Analysis of the association between marital relationships 

and health problems: an interactional perspective”. Psychological Bulletin, 12, 

36–93. 

Hafen et al. 1996. Mind, Body, Health: The Effects of Attitudes, Emotions and 

Relationships. Alllyn & Bacon, Massachusetts 

Hansson K, Lundblad A-M. 1994. ”Långa äktenskap”. Nordisk psykologi, 4: 17–25. 

Kiecolt-Glaser et al. 1997. ”Marital conflict in older adults: Endocrinological and 

immunological correlates”. Psychosomatic Medicine, 59, 339–49. 

Kiecolt-Glaser et al. 1998. ”Psychological influences on surgical recovery. 

Perspectives from psychoneuroimmunology”. Annuals of Pschology, 53, 

1209–1218. 

Knopff, I. 1992–2002. Manual för leva tillsammans. Center för Tidiga Insatser i 

Stockholm. www.levatillsammans.com 

Knopff, I. 2002. Handledning. Relationer, Hälsa & Social Gemenskap. Center för 

Tidiga Insatser i Stockholm. 

Mace, David R. 1982 och 1996. Close Companions. The Marriage Enrichment 

Handbook. Winston-Salem. 

Mattiasson, A-C & Knopff, I. 2003. Slutrapport. Utveckling av metoden relationssamtal 

i äldregrupp. Sophiahemmets Sjuksköterskehögskola. 

Arbetsgruppen för Psykisk Hälsovård. Psykisk Hälsovård 1. Wolinsky M. A. 1990. 

A Heart of Wisdom. Marital Counseling with Older and Elderly Couples. 

Forskning, social rapportering, dokumentation och information. Socialstyrelsen. 

1978. Liber, Stockholm. 

Folkhälsorapport 1997. Socialstyrelsen. 1997. SoS-rapport 1997:18. 

Folkhälsorapport 2001. Socialstyrelsen. 2001. 


Statistiska Centralbyrån, SCB. 2001. Giftermål och skilsmässor. s 47. 

Äldres hälsa och välbefinnande. Stockholms läns landsting, Stiftelsen Stockholms 

läns Äldrecentrum.


Strömsund kommun – Projekt 70 

Strömsunds kommun var en av de kommuner som fick medel från 

Socialdepartementet 1999 till försök med uppsökande verksamhet bland äldre. 

Syftet med försöksverksamheten var att samla kunskap om hur man förebygger 

ohälsa och vårdbehov bland äldre. Eftersom kommunen även ingick i 

Folkhälsoinstitutets nätverk för folkhälsoarbete bland äldre består Projekt 70 av två 

huvuddelar: uppsökande verksamhet och hälsofrämjande, aktiverande verksamhet. 


Projekt 70 har letts av en styrgrupp bestående av hemvårdschefen, kommunens 

medicinskt ansvariga sjuksköterska (MAS), en projektledare och en distriktsläkare. 

I en inledningsfas ingick också kommunens hälsoplanerare. Projektledaren, anställd 

på halvtid, ansvarade för det löpande arbetet, och till projektledaren var en arbetsgrupp 

knuten. 

Samtliga 70-åringar i Strömsunds kommun, totalt 174 personer födda 1930, inbjöds 

per brev att delta i projektet. Av dessa tackade 141 (81 procent) ja till hembesök. 

Under hembesöken fördes strukturerade samtal. Samtalen utgick från individens 

behov och dokumenterades enligt ett formulär, och uppföljning skedde vid nästa 

besök. Hembesöken gav möjligheter att tidigt fånga upp problem och symptom på 

ohälsa och ge upplysning om var och hur personen kunde få hjälp. 

Projektet genomfördes i samarbete med Jämlands läns landsting, andra avdelningar 

inom kommunen, frivilliga organisationer, föreningar, butiksinnehavare och banker. 

Kommunala pensionärsrådet och Korpen har varit medarrangörer vid aktiviteter. 

Uppsökande verksamhet 

Hembesök med hälsokontroll gjordes sex gånger av områdets ordinarie distriktssköterska. 

Under hälsokontrollen skulle distriktssköterskan vara observant på den 

äldres situation i fråga om 

• upplevd fysisk och psykisk hälsa 

• sociala kontakter 

• kost 

• motion 

• meningsfull sysselsättning 

• dolda handikapp, konsumtion av läkemedel, tobak och alkohol 

• säkerhet i närmiljön 

• trygghetsbehov 

Teman vid hembesöken 

Den som gjorde hembesöket skulle 

• skapa kontakt 

• ta blodtryck, urinprov och blodsockerprov 

• informera om kost och motion 

• informera om olycksfall 

• följa upp olycksfallsinformationen

• kartlägga sömn och värk 

• kartlägga livsstil, intressen, körkort, simkunnighet och body mass index (BMI) 

• vidareutveckla och följa upp första besöket, samtala om nyttan av uppsökande 

verksamhet. 

Mål och måluppfyllelse 


Arbetsmetoden gav inte möjlighet att göra en vetenskaplig bedömning av förbättringarna 

i deltagarnas hälsotillstånd, men subjektivt och erfarenhetsmässigt var 

bedömningen en klar förbättring av deltagarnas hälsotillstånd. Man lyckades i stor 

utsträckning nå projektets delmål: 

Kartlägga 70-åringarnas behov utifrån projektets målsättning. Hembesöken 

genomfördes med hjälp av frågeformulär i planerad omfattning. 

Anpassa aktiviteter riktade till de äldre utifrån kartlagda behov. Medverkande frivilliga 

organisationer anpassade sina aktiviteter till de aktuella behoven, till exempel 

Korpens stavgång. 

Anpassa åtgärder till upptäckta behov. Remisser till hälsocentral skrevs, och 

hjälpmedel förskrevs. 

Öka samarbetet med frivilliga organisationer kring äldre. Samarbetet utökades 

genom representation i arbetsgruppen och genom de frivilliga organisationernas 

medverkade i aktiviteter utifrån sin kompetens. 

Sprida aktiviteter till alla kommundelar. Samtliga kommundelar bedrev aktiviteter 

under projekttiden. 

Om livsstilsförändringar skulle leda till ett friskare liv hos de besökta skall minst 

50 procent ändra livsstil. För diabetiker har målet nåtts för kost och motion. 

Däremot har målet inte nåtts för tobaksbruk och alkoholvanor. 

Om isolering är ett problem skall samtliga erbjudas att bryta isoleringen. De 

geografiska avstånden och dåliga kommunikationer försvårar möjligheten att bryta 

isoleringen. Brist på lokaler för aktiviteter är ett problem. 

Förbättra den upplevda hälsan och delaktigheten. Genom hembesöken upplevde 

de besökta och besökarna att målet uppfyllts. 

Minska akutbesök på hälsocentraler och inläggning på sjukhus eller sjukhem. 

Eftersom olika huvudmän har olika mätsystem för att registrera besök på hälsocentralerna 

gick det inte att få fram data om antalet besök. 

Upptäcka eventuell dold diabetes och högt blodtryck och åtgärda frågor om 

läkemedel. Under projekttiden har elva personer med höga blodsockervärden (dold 

diabetes) identifierats, varav fem har ändrat sin kost och motion och kommit ner till 

nästan normala blodsockervärden. Fjorton personer med högt blodtryck identifierades 

och behandlades.


Projektet gav projektdeltagarna trygghet och kunskap om hur den kommunala 

hälso- och sjukvården fungerar i rehabilitering, sjukvård, förebyggande verksamhet, 

livsstilsfrågor, hjälpmedel och hemtjänstinsatser. Medvetenheten om betydelsen av 

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder ökade. 

Åldersgruppen förefaller vara friskare och mer aktiv och självständig än förväntat. 

Den genomsnittliga 70-åringen hade ett gott socialt nätverk. Endast en av 139 

intervjuade uppgav att de inte hade haft något besök under loppet av en vecka. Ett 

mervärde är att projektdeltagarnas närstående i samband med hembesöken också 

fått sina behov tillgodosedda. 

Hälsofrämjande aktiverande insatser 

Följande insatser gjordes i den hälsofrämjande delen av projektet, med aktiverande 

insatser: 

Föreläsningar om 

• åldrandets fysiologi och hur man själv kan medverka för att må bra 

• tobaksstopp 

• fallolyckor, benskörhet och hur man kan förebygga olycksfall i hem och kringmiljö 

• hur man skyddar sig mot bränder (brandchefen) 

• hörselvård och vikten av att själv kontakta vården (hörselombudet) 

• vikten av att sköta sina fötter (kommunens fotvårdsspecialister) 

• tandhälsa och hjälpmedel för att sköta munhygienen (Folktandvården). 

Övrig information om 

• skor: skobutiken har vid två tillfällen visat bra skor för äldre och sålt halkskydd 

till rabatterat pris 

• benskörhet, dels i form av en tipspromenad, dels som massinformation till 

allmänheten. I samarbete med PRO regionalt hölls föreläsningar för allmänheten 

om benskörhet, fysiologi, tobakens skadliga inverkan på skelettet och den 

dagliga motionens betydelse. Informationsmaterial beställdes från MSD 

Sollentuna och har använts av alla som informerat allmänheten om benskörhet 

inom Projekt 70. 

Aktiverande insatser: 

• Dagliga promenader i frisk luft. 

• Aktivitetsveckor i alla kommundelar för att främja och visa en hälsosam livsstil 

för kropp och själ. Samarbete med Korpen, PRO, SPF, andra föreningar, företag 

och butiker. 

• Aktivitetsdag på hembygdsgården med information om golf och möjlighet att 

pröva golf via golfklubben. Ytterligare ett tillfälle att pröva golf gavs på Rossön 

på golfklubbens kansli. 

• Korpen har informerat om och erbjudit aktiviteter för äldre som stavgång, 

promenader och skidåkning. 

• Primärvårdens diabetessköterska var skidguide under en aktivitetsdag. 

• Distriktssköterskor har anordnat hälsodagar för allmänheten på varje ort i 

samverkan med näringsidkare, pensionärsorganisationer och primärvården.

• Kultur- och fritidsavdelningen har visat teaterstycket Mannen från Malmberget 

i Hammerdal, Hoting, Fågelberget och Strömsund. 

• Primärvården stod för provtagningsmaterial när två distriktssköterskor från 

projektet tog blodsocker och kontrollerade blodtrycket. 

• Tillsammans med en klädbutik arrangerades mannekänguppvisning med 

seniormannekänger från pensionärsorganisationerna. 

• Kommunens köksavdelning har under flera aktivitetsdagar medverkat med 

soppa och bröd. 

• Vaccination mot influensa. 

Alla aktiviteter har skett i samverkan med pensionärsorganisationer, butiker, företag 

och banker. Sponsring gavs i form av priser, frukt, förfriskningar och bra mellanmål 

för äldre. 

Det fanns ett motsatsförhållande mellan medicinska aspekter och mer långsiktiga 

hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande aspekter. Eftersom personer med olika 

utbildning och bakgrund varit verksamma i projektet har det funnits delade 

meningar beträffande bland annat prioriteringar. 

Utvärdering 


Utvärderingen av den hälsofrämjande, aktiverande delen av projektet gjordes utifrån 

de syften som angetts för utvecklingsarbetet och baserades på projektbeskrivningar, 

interna rapporter, brev och ostrukturerade intervjuer med personer som varit 

involverade i projektet. Frågeställningarna behandlas utifrån aktörsperspektiv, 

metodperspektiv, brukarperspektiv och övergripande perspektiv. 

Aktörsperspektivet visar att aktörerna tillhör olika kategorier – det politiska och förvaltningstekniska 

systemet, som landstinget och kommunen, samt aktörer med 

karaktär av frivillig organisation, till exempel Korpen. Ytterligare en kategori är 

lokala näringsidkare, som Konsum och Ica. Enskilda föreläsare kan också betraktas 

som tillfälliga aktörer. 

Metodperspektivet visar att det var framför allt genom hembesöken man nådde de 

äldre. För att få ännu bättre effekt ansåg projektledningen det önskvärt att arrangera 

informationstillfällen i större skala genom allmänna föreläsningar dit allmänheten 

blev inbjuden. Till den första aktiviteten skickades en kallelse till samtliga äldre som 

deltog i projektet. Vid övriga aktivitetsdagar vände man sig till alla åldersgrupper i 

kommunen genom annonsering i ett informationsblad. Aktivitetsdagen med en 

personlig kallelse var välbesökt medan de övriga dagarna hade färre deltagare. 

Ur brukarperspektivet kan det vara förvånande att den första aktivitetsdagen inte 

kom till stånd förrän projektet pågått i ett år. Orsaken var att man ville etablera 

kontakter med målgruppen och kartlägga deras behov innan man erbjöd aktiviteter 

för dem. Aktivitetsdagarna koncentrerades till två perioder – tidig höst och vårvinter. 

Eftersom projektet delvis handlar om att befästa och i förekommande fall 

förändra livsstilar är det angeläget med kontinuitet och sammanhang. 

Det övergripande perspektivet belyser framtida förutsättningar för projektet. Det 

ekonomiska läget gör det inte rimligt att fortsätta verksamheterna i samma form. 

Däremot vore det önskvärt att integrera det nya arbetssättet i det traditionella arbetet.


Kommunstyrelsens arbetsutskott och Folkhälsorådet har det långsiktiga ansvaret för 

att folkhälsoarbete bedrivs inom Strömsunds kommun. Eftersom verksamheten 

föregicks av politiska beslut i både kommunens socialnämnd och landstingets 

politiska ledning bedömdes det politiska stödet och förankringen vara bra. 

Fortsättning 

Ett förslag till arbetsplan för hur framtida uppsökande verksamhet skulle kunna 

bedrivas togs fram av distriktssköterskorna. Där föreslår man 

• att strukturerade hälsosamtal enligt fastställd mall erbjuds 70-åringar en gång 

per år 

• att besöken/hälsosamtalen görs av ordinarie distriktssköterska i hemsjukvården 

• att skriftligt informationsmaterial delas ut 

• provtagning av blodsocker och mätning av blodtryck 

• vägledning om livsstilsfrågor som förebyggande hälsovård, kost, aktiviteter, 

mun- och tandhälsa, miljö och psykosociala frågor 

• kartläggning av läkemedelsförbrukning, tobaksbruk och hjälpmedelsbehov 

• olycksfallsförebyggande information och förslag till åtgärder 

• en hälsodag i samverkan med frivilliga organisationer, primärvård, apotek och 

pensionärsorganisationer, två gånger per år 

• att alla nyanställda introduceras i arbetssättet för att bibehålla kontinuiteten i 

verksamheten 

• samverkan med primärvården enligt tidigare former. 

Arbetsplanen har idag införlivats i ordinarie verksamhet och permanentats. 

Administrationen har datoriserats och sköts via kommunens digitala nätverk. 

Kopplingen till folkbokföringen gör att distriktsköterskorna informeras om nyblivna 

70-åringar. Inga extra dokument skrivs, utan anteckningar från hembesöken görs 

direkt i patientjournalerna. 

Jämtlands län 

Man tar fram en hälsoplan för Jämtlands län inom ramen för projektet Hälsosam 

länsutveckling, som är ett samverkansprojekt finansierat av EU. Planen ska gälla för 

åren 2003–2010, och en underlagsrapport som gäller äldre har tagits fram. 

Kontaktperson 

Emmy Nilsson 

Landstingets enhet för Tfn: 063-14 76 15 

samhällsmedicin och folkhälsa Fax: 063-14 75 30 

Landstinget Mobil: 070-544 76 15 

Box 602 

832 23 Frösön 

E-post: emmy.nilsson@jll.se

Referenser 

Anne May Albinsson 

Hemsjukvård Tfn: 0670-161 08 

Box 500 Fax: 0670-161 05 

833 24 Strömsund 

E-post: annemay.albinsson@stromsund.se 


Albinsson, A-M. 2002. Slutrapport. Projekt 70. 1999-09-01– 2002-06-30 

Uppsökande verksamhet inom Strömsunds kommun. Strömsunds kommun. 

Månström, B. 2001. Delutvärdering av Projekt 70. En uppsökande verksamhet med 

inriktning mot sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Strömsunds 

kommun. 

Jämtlands landsting. 2002. Slutrapport. Äldres hälsa – Förslag till prioriteringar för 

bättre hälsa bland äldre i Jämtlands län under perioden 2003–2010. Hälsosam länsutveckling, 

gruppen äldre.


Sundsvalls kommun – Finsta och Ljustadalen 

Sedan 80-talet har folkhälsoarbetet förändrats gradvis inom Sundsvalls kommun. 

Från många projekt handlar folkhälsoarbetet idag mer om processer. Därmed har 

arbetet breddats och ingår idag i flera nämnders och förvaltningars verksamheter. 

Folkhälsa för äldre behandlas främst inom ramen för hemtjänstens arbete. 

Sedan världshälsokonferensen i Sundsvall 1991 har begreppet ”stödjande miljöer” 

implementerats, vilket flyttar fokus från sjukdomstänkande till hälsofrämjande 

arbete på vardagsarenor. Metodmässigt har det inneburit en förskjutning från 

problem definierade av experter till problem definierade av de berörda själva. Det 

finns idag en strävan att koppla samman miljö- och demokratiarbetet med folkhälsoarbetet. 

Det läggs även ökad vikt vid samarbete med befintliga ordinarie krafter för 

maximal långsiktighet och kontinuitet. 

Ett samarbetsavtal om metodutveckling för hälsofrämjande arbete bland äldre 

upprättades i slutet av 2000 mellan Sundsvalls kommun, Härnösand-Medelpads 

hälso- och sjukvård och Statens folkhälsoinstitut. Samarbetet pågick hela 2001 och 

fram till mars 2002. Det var ett tilläggsavtal inom ramen för ett huvudavtal som 

träffats mellan Sundsvalls kommun, Landstinget Västernorrland, Mitthögskolan och 

Statens folkhälsoinstitut. 

Syfte 

Det övergripande syftet med avtalen var att öka kunskapen och det lokala samarbetet, 

utveckla folkhälsoarbetet i den ordinarie verksamheten, förena teori och 

praktik samt sprida kunskap och erfarenheter. 

Syftet med det hälsofrämjande arbetet bland äldre var att skapa goda förutsättningar 

och god hälsa för äldre. Målet var att arbeta utifrån ett miljö- och hälsoperspektiv. 


Projektet hade politisk förankring i socialnämnden och i kommunstyrelsens utvecklingsutskott, 

där det övergripande ansvaret för folkhälsofrågor ligger. 

Inledningsvis arrangerades en framtidsverkstad där boende och yrkesverksamma i 

Finsta och Ljustadalen deltog. Tre angelägna områden prioriterades: 

• aktiviteter 

• service och boende 

• miljö 

Information om projektet spreds i området via biblioteket och lokala nyhetsblad till 

hushållen. Via konferenser och seminarier har man utbytt erfarenheter och kunskap. 

Resultat 

Utvecklingsarbetet har aktiverat de äldre genom 

• promenadgrupper 

• gångträning för personer med särskilda behov

• aktiviteter i gemensamhetslokaler i Finsta 

• kyrkans besöksgrupper 

• PRO:s danser 

• arbete med att ändra utomhusmiljön i Ljustadalen. 

Dessutom kan nämnas ABF:s delprojekt Kultur och hälsa som givit en grupp socialt 

isolerade pensionärer möjlighet att delta i kulturaktiviteter. 

För hemtjänstpersonalen har projektet upplevts uteslutande positivt. Det har skapat 

intresse för, kunskap om och insikt i betydelsen av förebyggande arbete. Utvecklingsarbetet 

har dessutom tydliggjort behov hos personalen av 

• utbildning 

• goda arbetsvillkor 

• god arbetsmiljö 

Hälsofrämjande arbete bland äldre har visat sig vara nära kopplat till personalens 

egen arbetssituation. 

Utvecklingsprojektet har bidragit till regionala, nationella och internationella 

kontakter kring äldres hälsa. 

Gruppintervju med personalen 


Personalen gruppintervjuades om synen på att delta i hälsofrämjande arbete bland 

äldre, den egna arbetssituationen och utveckling i framtiden. Sju deltagare från två 

hemtjänstgrupper deltog i den cirka två och en halv timme långa intervjun. Samtliga 

deltagare var 50 år eller äldre och hade lång erfarenhet av att arbeta i äldreomsorgen. 

Inbjudan distribuerades via ansvariga arbetsledare, och samtliga tillfrågade deltog i 

intervjun. En mindre konferensanläggning användes och intervjuarna var inte 

tidigare kända av gruppen. Deltagarna fick i förväg information om förutsättningarna 

och uppmuntrades att tala fritt om ämnet. Till stöd fanns både skriftliga och muntliga 

frågor. Inledningsvis fick alla deltagare skriva ner sina spontana tankar inför några 

stödord. Detta för att alla ska få komma till tals redan från start. En 

intervjuare hade huvudansvar för processen, men fick stöd av en bisittande 

intervjuare som ställde kompletterande frågor och dokumenterade. Deltagarna 

accepterade att en bandspelare användes. 

Hemtjänstpersonalen upplever sig ibland ha tid att stödja äldre i att skapa sociala 

kontakter utanför hemmet. Genom att vårdtagarna har beviljats stöd i form av 

gångträning har personalen fått möjlighet att ledsaga pensionärerna till ABF:s 

särskilda insatser en gång i veckan. Personalen säger bland annat: 

De har blivit mycket gladare, de hjälper varandra och besöker varandra, det har de 

inte gjort förut. De verkar ha det så trevligt på sina träffar. 

Personalen anser att arbetet är roligt, trots att det ofta är svårt och stressigt. En av de 

främsta orsakerna verkar vara att äldre har mycket att ge och att man hela tiden lär 

sig av att arbeta med äldre. Arbetsglädje uttrycks som att man själv och kollegorna 

trivs på jobbet och att de gamla är glada och nöjda. Att få uppskattning från anhöriga 

och chefer bidrar också till trivseln och arbetsglädjen. Någon sammanfattade det 

med att det är viktigt att få beröm.


Alla instämmer i att arbetet ska vara rättvist och att alla ska göra samma saker. I vissa 

fall händer det att någon hjälper vårdtagarna mer än vad som beviljats. Orsaken kan 

vara ett behov av beröm, men även svårigheter att förklara och försvara ett nej. I den 

stressade vardagen finns ytterligare en orsak till att hjälpa till mer än anvisat, 

nämligen att det går fortare då. Men konsekvenserna blir orättvisekänslor hos vårdtagare 

och att vårdtagare gör mindre än de annars skulle ha gjort själv, alltså en 

passivisering. 

Till de mer negativa delarna av arbetet hör de ständiga omorganisationerna, 

svårigheter att få vikarier och känslan av att de yngre medarbetarna ställer högre 

krav på arbetet och visar mindre förståelse för de äldres behov. Ändringar av 

scheman skapar ofta oro, men nu ser deltagarna fram emot att pröva vad man kallar 

”önskeschema”. För att bättre hinna med sitt arbete föreslår gruppen möjligheten att 

få arbeta heltid, men utan tillägg av arbetsuppgifter. På så vis skulle en person som 

idag arbetar 78 procent få en extra dag i veckan att fördela på vårdtagarna. Orättvisor 

och negativa attityder är svårare att komma till rätta med och ställer höga krav på ett 

öppet klimat med möjlighet till dialog, stöd och avlastning. Genom systematisk 

grupputveckling har kontakten inom arbetslaget förbättrats. En svårighet med den 

fysiska arbetsmiljön är naturligtvis att arbetet utförs i ett privat hem. Många äldre 

vill till exempel inte ha en sjukhussäng, trots att detta skulle underlätta avsevärt för 

personalen. Även tobaksrök är en besvärande faktor. 

Arbetsledningen upplevs vara öppen för förslag och ge bra information, men borde 

ta mer hänsyn till vardagsarbetet: 

De borde komma ut mera och se hur vi har det, vad det handlar om. Man får en 

större förståelse för hur lång tid allt tar. Och inte bara komma när allt är tillrättalagt. 

Möjligheten att påverka arbetet och känna delaktighet upplevs som mycket viktig, 

men det finns ofta för lite utrymme att styra sin egen tid. Könsblandade arbetsgrupper 

känns också viktigt, ett hinder för det kan antas vara lönen. Man diskuterade 

om lönen ska höjas för att locka männen till vården eller om lönen ska höjas för att 

alla kvinnor ska få erkännande för sitt viktiga arbete. Kanske finns här ingen motsättning. 

Personalen är enig om att det är viktigt att utveckla hemtjänsten så att alla kan få bo 

hemma så länge som möjligt. Detta anser man trots att man upplever det vara svårare 

att arbeta i hem än på institution. I vårdtagarens hem blir arbetet mer på vårdtagarens 

villkor och som personal måste man ställa om sig hos varje vårdtagare. Dessutom 

arbetar man mer ensam, inte i grupp som på institutionen. Skillnaden mellan att 

arbeta i hem och på institution är så stor att det borde avspegla sig mer i utbildningen. 

Personalen upplever en stolthet över den kvalificerade utbildning som idag krävs för 

att arbeta inom hemtjänsten. Den har höjt statusen för yrket. Trots detta var gruppen 

tveksam till befolkningens kännedom om hemtjänstens ändrade arbetsuppgifter. Vi 

gör viktigare saker idag uttryckte en deltagare och syftade på städning. Idag består 

arbetet främst av omvårdnadsarbete. Utvecklingsarbetet har tydliggjort utbildningsbehov, 

både högskoleutbildning på ett mer vetenskapligt plan och utbildningsfrågor 

för vardagsarbetet. Utbildning som personalen önskade var i bland annat 

demensvård, diabetes, data, arbetsmiljö och personlig utveckling. Vissa arbetsuppgifter 

som man har utbildning för, som medicindelning och omläggningar, har 

däremot fråntagits personalen. Då upplevs inte utbildningen meningsfull.

För vidareutbildningen i folkhälsofrågor har Mitthögskolan och studieförbunden 

blivit viktiga samarbetsparter. Mitthögskolans roll bestod i att genomföra kursen 

Folkhälsoarbete bland äldre, 5 poäng, som utvecklats i samarbete med Folkhälsoinstitutet. 

Dessutom initierade man kursen vid 3–5 andra lärosäten, varav ett par 

också har genomfört utbildningen. 

I hälsofrämjande syfte erbjuder arbetsgivaren en timmes friskvård i veckan på 

arbetstid. Aktiviteterna får väljas helt fritt. Ofta blir det promenader, gym eller 

massage med en inköpt massageapparat. 

Utvärdering 

Gruppintervjun med personalen visar att deltagandet i metodutvecklingsprojektet 

har upplevts som uteslutande positivt och givit kunskap om och insikt i betydelsen 

av förebyggande arbete. 

Fortsättning 

Ett nätverk med socialtjänsten, primärvården, bostadsföretagen och frivilliga 

organisationer inom området fortsätter utveckla det hälsofrämjande arbetet bland 

äldre inom ramen för den ordinarie verksamheten. 

I det fortsatta hälsofrämjande arbetet för äldre i Finsta och Ljustadalen är nätverkets 

deltagare viktiga. För att arbetet ska bli långsiktigt och kontinuerligt krävs dock att 

en ansvarig utses. Vidare bedömer man att stöd och stimulans även i framtiden 

kommer att behövas för utveckling av pågående och nya insatser. 

Kontaktperson 

Barbro Dahlbäck 

Mitthögskolan Tfn: 060-14 85 09 

Institutionen för vård-Fax: 060-14 89 10 

och hälsovetenskap 

851 70 Sundsvall 

E-post: barbro.dahlback@mh.se 

Web-adress: http://www.mh.se/om/ 

Ella Sohlberg 


Landstinget Tfn: 0611-800 73 

Västernorrland Mobil: 070-348 02 24 

871 85 Härnösand 

E-post: e.sohlberg@lvn.se


Referenser 

Dahlbäck, B. 2002. Slutrapport. Kunskapsuppbyggnad inom området äldres hälsa. 

Mitthögskolan, Sundsvall. 

Sohlberg, E. & Lundgren, S. 2002. Hälsofrämjande arbete bland äldre,. 

Metodutveckling i Finsta och Ljustadalen. Rapport nummer 115. Forsknings- och 

utvecklingsenheten, Härnösand-Medelpads hälso- och sjukvård.

Älmhults kommun – Projekt 65+ 

Rapporten Liv till åren inspirerade kommunen att göra något för de äldre. En 

grundläggande tanke med projektet 65+ har varit att ett aktivt liv och ett brett 

kontaktnät är bra för hälsan. Arbetslivet har för många gett sociala kontakter som till 

stor del förloras efter pensioneringen. Dessutom har arbetet för många tagit en stor 

del av vardagen i anspråk och det har inte funnits tid eller ork för fritidsaktiviteter. 

Åldrandet i sig, sjukdomar och förlust av nära och kära kan innebära ett minskat 

socialt nätverk och att man inte längre kan utöva sina tidigare fritidssysselsättningar. 

Idén till hur kommunen skulle arbeta med folkhälsa för de äldre kom från idrottsoch 

kulturskolan som kommunen erbjuder barn mellan 7 och 9 år. I idrottsskolan får 

barnen prova vad föreningsliv har att erbjuda. Samverkan sker mellan kultur- och 

fritidsnämnden och olika idrottsoch kulturföreningar. Tanken föddes att prova 

liknande verksamhet för målgruppen äldre. 

Socialdepartementet beslutade att stödja projektet inom ramen för det nationella s.k. 

”Äldreprojektet”. Intentionen har hela tiden varit att projektet ska drivas med minsta 

möjliga kostnad och i möjligaste mån på frivillig bas. Aktörernas motivation skulle 

främst vara att rekrytera fler deltagare till sina ordinarie verksamheter. Projektgruppens 

arbetstid bekostades av respektive arbetsgivare, alltså Älmhults kommun 

och Landstinget Kronoberg. Deltagarna betalade 50 kronor per termin oavsett hur 

många aktiviteter de deltog i. Priset motiverades med att ingen skulle hindras från att 

delta av kostnaden, samtidigt som man med gratisevenemang riskerar att anmälda 

deltagare inte deltar. 

Syfte 

Syftet var att genomföra ett hälsofrämjande projekt med varierade aktiviteter för 

befolkningen 65 år och äldre inom Älmhults kommun. Även förtidspensionärer har 

deltagit. Intentionen var att väcka intresse för ett fysiskt, psykiskt och socialt aktivt 

liv för de äldre i kommunen genom ett tvärsektoriellt samarbete mellan landstinget, 

kommunen, olika föreningar och organisationer. 



Information 

För att nå målgruppen annonserades i Älmhults kommuninformation, ett informationsblad 

som når alla hushåll i kommunen en gång per kvartal. Detta har visat sig 

vara det bästa sättet att nå målgruppen. Dessutom har det annonserats i lokalpressen, 

som också gjort ett flertal reportage om projektets aktiviteter. Radio Kronoberg har 

presenterat projektet som ett evenemangstips. Affischer har satts upp bland annat i 

affärer, på bibliotek och på vårdcentraler. Årligen har programblad tryckts upp, med 

vårens och höstens aktiviteter samt med anmälningsblankett. Programbladet fick 

samma layout som i kommunens informationsblad och distribuerades till affärer, 

apotek, bibliotek, vårdcentralen och distriktsköterskemottagningar. Distriktssköterskorna 

har delat ut programbladet i sitt dagliga arbete och informerat om 

projektet. Alla aktörer har också inför varje verksamhetsår delat ut informationsblad 

om sina aktiviteter vid ett informationsmöte för deltagarna. De som inte haft möjlig


het att utforma sitt informationsblad själva har fått hjälp av projektgruppen. För att 

nå ensamma personer och dem som vanligtvis inte aktiverar sig har alla deltagare 

uppmanats att försöka få med grannar, vänner och andra som de uppfattade behövde 

aktiviteterna i 65+-projektet. 

Projektansvariga 

Även om 65+ var ett samverkansprojekt mellan Älmhults kommun och Lanstinget 

Kronoberg hade kommunen det ekonomiska ansvaret under hela projekttiden. 

Initiativtagare och pådrivare av projektet var fyra distriktssköterskor. De bildade en 

projektgrupp, men alla har inte medverkat under hela projekttiden. 

Start 

Projektgruppen tog fram en projektplan, som redovisades för respektive arbetsledare 

inom kommun och landsting. Socialchefen i kommunen och folkhälsosamordnaren 

på landstinget kontaktades. De gav sitt stöd och uppmanade projektgruppen 

att söka ekonomiskt bidrag. En erfarenhet som gjordes var vikten av att 

följa mallar och riktlinjer för ansökan och att inte ge upp. 

Tidsram 

Projektplaneringen genomfördes under våren 1999 och aktiviteterna för pensionärerna 

startade hösten samma år. Projektet pågick till och med våren 2002. 

Samverkan 

Samverkan skedde mellan kommunen , politiker, sjukgymnastiken, Hjälpmedelscentralen, 

Apoteket, Tandvårdshuset, fotterapeuter, PRO, SPF, banken, biblioteket, 

Friskis & Svettis, skolan, konsumentrådgivare, Studieförbundet Vuxenskolan, 

Korpen, polisen, NTF, syn/hörselkonsulenten och kyrkan. 

För att få en bred samverkan användes kommunens register över föreningar och 

organisationer. De med aktiviteter som kunde passa projektets målgrupp bjöds in till 

en informations- och diskussionsträff. Alla inbjudna var intresserade av att 

medverka och träffen resulterade i goda idéer kring aktiviteter, praktiska åtgärder, 

kostnader med mera 

Arbetsdelning 

Under projektets gång har varje arrangör haft en specifik kontaktperson inom 

projektgruppen. Detta har både minskat arbetsbördan för projektgruppen och underlättat 

kontakten för aktörerna. Kontakterna har gällt praktiska frågor som tidpunkt 

för aktiviteterna, information inför presentationsmötet och lämning av närvarolistor 

och utvärderingspapper. En person på omsorgsförvaltningen har tagit emot deltagarnas 

anmälningar och frågor för vidareförmedling till projektgruppen. Detta 

eftersom projektgruppens medlemmar haft begränsad tid till förfogande på grund av 

sina andra arbetsuppgifter. Av samma anledning har den person som ansvarar för 

kommunens informationsblad hjälpt projektgruppen med programblad, annonser 

och affischer. 

Verksamheter 

Varje aktivitet pågick under tre till fyra veckor i en till två timmar per tillfälle. 

Aktiviteternas syfte var att väcka intresse hos deltagarna och uppmärksamma dem 

på var man fortsättningsvis kan delta i samma aktivitet. Urvalet av aktiviteter har 

gjorts med tanke på hälsans fyra hörnpelare kost, fysisk aktivitet, socialt stöd och 

meningsfull uppgift. Vissa aktiviteter fokuserade på ökad kunskap, andra var 

ämnade enbart till nöje eller social gemenskap. Både konditionshöjande och


styrketränande aktiviteter har funnits med i projektet, liksom matlagning och 

information om matvanor. 

Boule har funnits med alla tre åren. Boule är en utbredd aktivitet inom pensionärsföreningarna 

i kommunen och flera aktiva personer har fungerat som ledare för 

projektets aktivitet. En anpassning har skett så att även mindre rörliga kunnat medverka 

genom att använda olika tunga klot och magneter för upplockning. 

Bangolf arrangerades under de två första projektåren, och bangolfföreningen 

ordnade ledare. Men bangolfen togs bort efter två år på grund av för få anmälningar. 

Lokalen låg avsides och långt bort. Dessutom uppgav en del att de inte vågade ta sig 

dit efter mörkrets inbrott, när aktiviteten ägde rum. 

Stavgång tillkom efter förslag från deltagarna själva, de ville ha instruktioner från 

en kunnig instruktör. Det är en vanlig aktivitet hos flera föreningar, bland annat 

pensionärsföreningar. Korpen stod för arrangemang och ledare. 

Styrketräning anordnades av ett privat friskvårdscenter i gymnasieskolans lokaler 

på eftermiddagen. Deltagarna erbjöds att fortsätta efter projekttiden till en kostnad 

på 20 kronor per gång. 

Seniorgympa var en efterfrågad aktivitet som arrangerades av Friskis & Svettis. 

Ledarbrist hindrade tyvärr fortsatt aktivitet. 

Matlagning för herrar pågick alla tre projektåren. Första året anordnades 

aktiviteten av gymnasieskolans hotell- och restaurangprogram, vilket gav möjlighet 

till generationsmöten. Men då skolan inte ansåg sig ha möjlighet att driva projektet 

vidare arrangerades aktiviteten fortsättningsvis av Studieförbundet Vuxenskolan. 

Ledaren var en nyligen pensionerad hemkunskapslärare och man använde sig av 

hemkunskapens lokaler på en av grundskolorna. 

Caféeftermiddag för damer, en gemensam kaffestund med föreläsningar på ett tema 

som sedan diskuterades, anordnades tre till fyra gånger per projektår. Arrangör var 

projektgruppen. Föreläsningarna behandlade ämnen som skulle kunna bidra till 

bättre hälsa för deltagarna. Exempel på ämnen: 

• Vardagsekonomi – föreläsare från en bank 

• Benskörhet – föreläsare från projektgruppen 

• Det funktionella åldrandet – föreläsare från projektgruppen 

• Mobiltelefoni – föreläsare från en radio- och tv-handlare 

• Turism – föreläsare från Älmhults kommun 

• Samtal med lokala kommunpolitiker 

Kultur i natur var ett samarrangemang med Studieförbundet Vuxenskolan. Ledaren 

var en man med lokalkännedom om kultur och natur. Aktiviteten innebar besök på 

olika platser i kommunen för information kring dess historia. Det är den enda 

aktiviteten som ordnats utanför kommunens tätort och projektgruppen erbjöd sig att 

hjälpa till med kontakter för samåkning. 

Biblioteket erbjöd varje termin, inom ramen för sin ordinarie verksamhet, tre 

informationsträffar för att underlätta användningen av datorer och förmedla läslust.


Insyn i datavärlden gavs genom kurser i ordbehandling, internet och e-post, tillsammans 

med Studieförbundet Vuxenskolan i kommunens datasalar. 

Hantverk och målning på bruksföremål fanns med på programmet första året, men 

på grund av för få anmälningar kom aktiviteten aldrig igång. 

Friskvårdsdagar, årliga dagar som belyst folkhälsoproblem som benskörhet, högt 

blodtryck, inkontinens och skador, har arrangerats i samarbete med kollegor, apotek, 

lokala föreningar och organisationer. Målgruppen var förutom deltagare i 65+ alla 

med intresse av friskvård och äldre. Dagen har bjudit på föreläsningar, aktiviteter 

och utställningar. 

Utvärdering 

Eftersom det vid starten inte var bestämt hur länge projektet skulle kunna fortgå 

bestämdes att en utvärdering skulle göras redan efter ett år, som skulle kunna 

fungera både som delutvärdering och slututvärdering i det fall projektet inte blev 

förlängt. När projektet beviljades stöd från socialdepartementet blev det dock klart 

att det kunde pågå i sammanlagt tre år. Nedan sammanfattas både del- och slututvärderingen. 

Delutvärdering 

Den första utvärderingen bestod av telefonintervjuer. Av de intervjuade var 61 

kvinnor och 25 män, vilket avspeglade den könsfördelning som projektet kom att ha 

under alla tre projektåren. Under första projektåret var de flesta 65–74 år. 

Aktiviteterna valdes främst efter intresse, nyfikenhet och vilja att lära nytt. Vissa 

aktiviteter valdes dock bort på grund av bristande hälsa. Hörselproblem framkom 

som ett hinder för att delta, liksom svårigheter att ta sig till tätorten där de flesta 

aktiviteter arrangerades. 

Kreativiteten var stor i förslag på både fysiska, kulturella och kunskapshöjande 

aktiviteter: 

Fysiska aktiviteter 

Qigong, seniordans, bubbelbad, 

bowling, stavgång, orientering, 

fiske/pimpelfiske, svampplockning, 

cykling, promenader. 

Kulturella och kunskapshöjande 

aktiviteter 

Sevärdheter och utflykter i hembygden. 

Flygtur över Älmhult. 

Föreläsningar och studiecirklar om 

till exempel det normala åldrandet, 

vad som är friskt och vad som är 

sjukt. Språkkurser. Släktforskning. 

Litteraturklubb och litteraturtips. 

Berättaraftnar med småländska författare. 

Matlagning. Canasta. Träslöjd.

Slututvärdering 


För att belysa deltagarnas upplevelser valdes en halvstrukturerad intervjumetodik. 

Av cirka 100 äldre som deltog i projektet hösten 2000 och våren 2001 valdes tolv 

deltagare ut utifrån vilka aktiviteter de deltagit i. Av de intervjuade var tio kvinnor 

och två män i åldern 67–81 år. Alla utom en hade deltagit i mer än en aktivitet. Alla 

hade läst om projektet i en informationstidning från Älmhults kommun. Antalet 

intervjuer beslutades av FoU Kronoberg och Älmhults kommun. Intervjuerna 

genomfördes under november och december 2001 på en avskild plats vid ett särskilt 

äldreboende. 

De övergripande frågorna i utvärderingen var: 

• Vad anser deltagarna har varit positivt respektive negativt med projektet? 

• Har projektet bidragit till deltagarnas hälsa, och i så fall på vilket sätt? 

• Har projektet stimulerat deltagarna till ett fysiskt, psykiskt och socialt aktivt liv, 

och i så fall hur? 

Vad ansåg deltagarna varit positivt respektive negativt med projektet? 

Övervägande delen av de intervjuade ansåg att projektet varit positivt för dem. Det 

som bland annat uppskattades var att någon höll i och samordnade aktiviteterna och 

att det fanns färdiga programförslag. Detta överensstämmer med erfarenheter från 

Stockholm, där sociala dagverksamheter studerats och det visat sig att stöd från 

personalen bidrar till värdefull trygghet hos deltagarna. 

Man måste ju ha en som puffar på … Det blir ju liksom inte av annars, jag går väl ut 

och är ute och cyklar varje dag och allt, men det blir inte på samma vis, då är man 

ensam. 

De intervjuade ville lära sig nya saker och var inte ute efter tidsfördriv som passiva 

åskådare. 

Datorn var vi ju inte heller så vana vid, men det fick vi inblick i … Och jag har köpt 

mig en ny dator och jag har väldigt trevligt med den tycker jag … Så jag läser både 

Times, en tysk tidning och svenska tidningar. Jag har slutat med prenumerationer för 

jag tycker mest det är annonser. 

Några av de intervjuade framhöll det som positivt att projektet inte var knutet till 

någon pensionärsorganisation. Det var därmed befriat från andra förpliktiganden 

och uppdrag. 

De flesta intervjuade ansåg att det inte funnits något negativt med projekt 65+, men 

några bekymmer nämndes ändå. Främst handlade det om svårigheter för personer 

med hörselnedsättning och om missnöje med dataundervisningen. 

Jag visste att det fanns hörselslinga i matsalen. När jag kom var det uppställt så jag 

satte mig i bra läge, men den som talade ställde sig vid andra sidan så jag hörde 

ingenting … Jag gick dit en andra gång för jag var ju intresserad, men personen som 

talade använde inte mikrofonen. Så jag tog min väska och gick därifrån.


Har projektet bidragit till deltagarnas hälsa, och i så fall på vilket sätt? 

På frågan om vad hälsa är uppgav flertalet att det innebär mer än att vara fysiskt frisk. 

Hälsa handlar om att må bra psykiskt, fysiskt och existentiellt. 

Hälsa är att jag kan stiga upp på morgonen och gå och handla min mat och jag kan 

laga den och att jag kan umgås med människor. 

På frågan om vad som kan leda till ohälsa uppgavs främst två orsaker. Den första var 

att egen inaktivitet skulle kunna leda till ohälsa och att detta är något man kan påverka 

själv. 

Det är någon reklam på TV, det är två pensionärskvinnor som sitter där, jag vet inte 

om de cyklar eller vad de gör och då säger jag: Jag tränar inte för att bli yngre utan 

jag tränar för att bli äldre. Och det är precis så jag känner. 

Den andra orsaken till ohälsa var att drabbas av sjukdom (till exempel stroke eller 

diabetes), vilket ansågs vara något som låg utanför den egna kontrollen. 

Hälften av de intervjuade ansåg att deras hälsa förbättrats på grund av deltagandet i 

projekt 65+. Främst var det den psykiska och sociala hälsan som förbättrats. 

Jag tycker att hälsan har förbättrats. För det första blir man ju inte tillbakasatt som 

om man skulle gå hemma jämt och ständigt. Jag tror man skulle bli rädd för allting 

då. Nu är man lite mer utåtriktad och man vågar mer, man får lite mer mod. 

Den andra hälften av deltagarna var mer tveksamma till om deras hälsa förbättrats 

rent konkret, men menar att aktiviteterna ändå fått positiva konsekvenser. Flera 

studier har visat att de som lever ett aktivt liv som äldre bibehåller sin hälsa bättre än 

inaktiva. 

Har projektet stimulerat deltagarna till ett fysiskt, psykiskt och socialt aktivt 

liv, och i så fall hur? 

Alla intervjuade uppgav sig vara aktiva i sin vardag och de var medvetna om att 

aktivitet är betydelsefullt för hälsan. 

Några betonade vikten av den fjärde hörnstenen, en meningsfull uppgift: 

Jag går till en 90-årig bekant varje vecka och hälsar på. Jag läser för henne och 

pratar. Jag vill göra nytta, det hjälper att få hjälpa andra. 

Flertalet av de intervjuade menade att de inte hade aktiverat sig så mycket om inte 

projekt 65+ funnits. 

Några av de intervjuade ansåg sig ha fått nya vänner på köpet och på så vis stimulerats 

till ett mer socialt aktivt liv. De flesta menade dock att begreppet ”vän” mer står för 

en djupare relation som man inte uppnår så snabbt, men att man fått bekanta och att 

det upplevs positivt.

Ett par av de intervjuade berättade att projektet inneburit ringar på vattnet genom att 

de varit med om att starta en litteraturgrupp som fortfarande träffas en gång i 

månaden. 

De flesta intervjuade tyckte att det hälsofrämjande hälsoarbetet som bedrivs i 

Älmhult kommun var bra, tack vare att projekt 65+ fanns. Men några berättade om 

behov av utvecklat anhörigstöd för att de som vårdar sina anhöriga ska orka. 

Jag fick inget stöd. Jag gick till den förste läkaren som min anhörige gick till och sa 

”men hur ska jag bete mig?”. ”Bete dig, du ska väl vara som vanligt. Behöver du 

någon medicin” säger han. ”Ska jag äta medicin”, säger jag, ”för att min anhörige 

är sjuk? Ja, ge mig lite sömntabletter”, sa jag då, ”så jag kommer härifrån”. 

Andra önskemål var att få hjälp med service, att starta diskussionsgrupper och att 

anordna gemensamma middagar på helgerna. 

En övervägande del av de intervjuade hoppades att projekt 65+ skulle få fortsätta. 

Fortsättning 

Projektgruppen anser att 65+ förankrats bland pensionärer som ett begrepp associerat 

med friskvård. Projektet har även gjort att fler liknande aktiviteter startats. 

Boule är den aktivitet som flest fortsatt med i föreningslivet efter 65+, vilket medverkat 

till ett tillskott av medlemmar till pensionärsorganisationerna. 

Fortlevnaden hade känts tryggare och säkrare om 65+ redan från början bedrivits 

som ordinarie verksamhet. Initialt var projektgruppens förhoppning att 65+ skulle 

kunna leva vidare i kultur- och fritidsförvaltningen., Men den arbetar främst med 

målgruppen barn och ungdom och allt arbete med äldre drivs inom omsorgsförvaltningen. 

Projekt 65+ är idag fast förankrat inom omsorgsförvaltningen och det årliga programmet 

utarbetas i samarbete med kultur- och fritidsförvaltningen, primärvården 

och en rad andra lokala aktörer. Omsorgsförvaltningen anser att förebyggande 

arbete för äldre är viktigt och såg att 65+ är något att bygga vidare på. 

Kontaktperson 

Fredrik Ottosson 

Älmhults kommun Tfn: 0476-552 72 

Omsorgsförvaltningen 

Box 504 

343 23 Älmhult 

E-post: fredrik.ottosson@almhult.se 

folkhälsoarbete för äldre – varför och hur? 79


Referenser 

Pia Andersen 

Vårdcentralen Linné Tfn: 0476-592 66 

Kungsgatan 14 

343 32 Älmhult 

E-post: pia.andersen@ltkronoberg.se 

Andersen, P. & Svensson, Å. 2003. Projekt 65+ - en beskrivning av interventionen. 

Älmhults kommun. 

Johansson, M. 2003. Utvärdering av projektet 65+ - en intervjustudie med tolv deltagare. 

FoU Kronoberg. 


1998. Folkhälsoinstitutet och Svenska kommunförbundet, Stockholm.

Örnsköldsviks kommun – Ett aktivt åldrande i Anundsjö 

Örnsköldsviks kommun har en ökande andel äldre som bor kvar i eget boende högt 

upp i åldrarna. Framtidsbilden av en åldrande befolkning och minskade offentliga 

resurser väckte intresset för att utveckla den hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

verksamheten. Primärvården och kommunens äldreomsorg startade en 

försöksverksamhet med uppsökande hälsosamtal bland 75-åringar och äldre. 

Landsbygdens möjligheter till stödjande miljöer fokuseras, på grund av de 

geografiska avståndens effekt på tillgängligheten och att andelen äldre är högre på 

landsbygden än i staden. Man valde upptagningsområdet för vårdcentralen Bredbyn, 

som motsvarar den tidigare kommunen Anundsjö. Ytan är lika stor som Blekinge 

och här bor drygt 5 000 personer, varav 600 är 75 år eller äldre. 

Syfte 

Syftet med hembesöken var att främja ett aktivt åldrande för 75-åringar och äldre i 

Bredbyns upptagningsområde. Inriktningsmålet, bättre hälsa för äldre i Bredbyn, 

skulle nås genom att 

• öka den fysiska aktiviteten 

• förbättra matvanor 

• motverka skador 

• öka tryggheten 

• öka aktivitetsutbudet 

• öka deltagandet vid aktiviteter. 



Planeringen av projektet påbörjades i april 2000, och i december samma år startade 

projektets mer utåtriktade verksamhet. 

Hälsoplaneraren inom primärvården utsågs till projektledare. Den övergripande 

planeringen skedde i en arbetsgrupp som bestod av vårdcentralschefen, chefen för 

folkhälsoenheten, kommunsköterskan, vårdutvecklare inom primärvården och 

representanter från räddningstjänsten, PRO och SPF. 

Före den uppsökande verksamheten utbildades all personal inom hemtjänsten och 

på vårdcentralen i hanteringen av Socialstyrelsens enkät vid hembesöken. Totalt fick 

ett 30-tal personer utbildning. Det ansågs viktigt att på detta sätt förankra projektet 

även hos dem som inte skulle genomföra hembesök. Hösten 2000 gick en inbjudan 

ut till 509 av de totalt 600 äldre i området. 215 tackade ja. 

Målgruppen erbjöds två hembesök, förebyggande hälsobesök, med ett års mellanrum 

utförda av disktriktsköterskor eller hemtjänstpersonal. De som hade hemtjänst 

besöktes av personal från hemtjänsten, medan övriga äldre besöktes av personal från 

vårdcentralen. Hemtjänsten redovisade restider på upp till 40 minuter och samtalen 

tog i genomsnitt cirka 30 minuter. Vårdcentralens personal uppgav en restid på upp 

till 60 minuter och samtalen tog cirka 60 minuter i genomsnitt. 

Hälsosamtalen baserades på Socialstyrelsens enkät för strukturerade hälsosamtal. 

Frågorna handlade om de äldres självskattade hälsa, funktionsförmåga och förmåga


att klara dagliga aktiviteter. Även besökaren skattade den äldres situation utifrån 

frågor i formuläret. Funktionsförmåga mättes via två olika, men enkla test. Det ena 

testet, som lånats från Danmark, mätte trötthet och rörlighet. Det andra testet kallas 

”timed up and go” och mäter funktionsförmåga via gångförmåga och hastighet. Vid 

det andra besöket kompletterades detta med en säkerhetsinventering framtagen av 

räddningstjänsten. Olycksfallsrisker identifierades och åtgärdsförslag gavs. 

Dessutom inventerades behovet av stödjande aktiviteter och besökaren uppmuntrade 

till förändring av vanor och informerade om föreningsutbudet i regionen, 

kommunens äldreomsorg och hälso- och sjukvården. 

Resultat och utvärdering 

En utvärdering gjordes och resultaten från frågeformulären sammanställdes och 

jämfördes. Efter projektets slut skickades också en enkät ut till de seniorer som deltagit 

i projektet. Syftet med utvärderingen var att granska om hälsosamtalen lett till 

bättre hälsa hos de äldre, genom att 

• beskriva de äldres nyttoupplevelse av hälsobesöken 

• beskriva frakturfrekvenser uppdelat på de äldre som tackat ja till besöken och 

de som tackat nej eller inte svarat 

• utifrån enkätsvaren jämföra vilka generella förändringar som skett i de äldres 

situation mellan de två besökstillfällena. 

Deltagarna 

Tvåhundratrettiosju (237) seniorer som bodde inom vårdcentralen Bredbyns upptagningsområde 

valde att delta i försöksverksamheten. De flesta (86 procent) hade 

inte hemtjänst. 

Fler kvinnor deltog, vilket också motsvarar könsfördelningen i populationen som 

helhet. Könsfördelningen i seniorgruppen var i stort sett konstant mellan besöksomgångarna. 

De flesta bodde ensamma. Till den andra besöksomgången minskade 

deltagandet något, då några flyttade, avled eller avböjde fortsatt deltagande. 

Make, maka eller samboförhållande var den vanligaste formen av samboende. Drygt 

10 procent av de seniorer som inte var ensamstående levde tillsammans med sina 

barn. 

Nyttoupplevelsen av hälsobesöken 

En enkät skickades ut till seniorerna efter de två hälsobesöken för att mäta nyttoupplevelsen. 

Könsfördelningen i svarsfrekvensen överensstämmer i stort med dem 

som ursprungligen tackade ja till att delta i försöksverksamheten (ca 42 procent män 

och 58 procent kvinnor). 

De äldre i Bredbyn upplevde försöksverksamheten som mycket välbehövlig. Nästan 

alla (98,5 procent) ansåg sig ha fått värdefull information och 78 procent ansåg sig 

haft direkt nytta av hälsosamtalen. 

På frågorna om önskat antal hembesök och vid vilken ålder dessa bör ske, verkar det 

som om seniorerna helst ville ha så många besök som möjligt och att dessa bör starta 

vid 75 års ålder.

Skillnad i frakturfrekvenser 

För att undersöka om det existerade någon skillnad i fallskador mellan de äldre som 

deltog i projektet och de som tackat nej eller inte svarat, studerades kirurg- och 

ortopedjournalerna. Där registrerades dock endast falltrauma där fraktur påvisats 

och behandlats. De som valt att delta i studien och alltså mottagit hälsobesök visade 

sig ha behandlats för fallfraktur i markant lägre grad än de som valt att inte delta (2,5 

procent jämfört med 7,2 procent). Resultaten är intressanta men bör tolkas med 

försiktighet. Det visade det sig till exempel att 14 journaler inte var tillgängliga att 

läsa, varav två gällde personer som fått hälsobesök och resten gällde personer som 

tackat nej. Vidare saknas uppgifter om kön och ålder. Men förhoppningen var att 

resultaten ska komma att bidra till fortsatt diskussion och metodutveckling. 

Förändringar i de äldres situation 

Det självskattade allmäntillståndet var något sämre vid andra besöket och seniorerna 

kände sig mindre nöjda med tillvaron. De procentuella skillnaderna var dock små. 

Seniorerna vid det andra besöket kände sig oftare trötta och nedstämda. Seniorernas 

självskattning av oro och ångest visar också på en negativ utveckling, här var 

emellertid de procentuella skillnaderna lägre än i frågorna om trötthet och nedstämdhet. 

Fler seniorer uppgav sig uppleva smärta. Det går inte med säkerhet att 

utläsa om seniorerna vid andra besöket var mer eller mindre ensamma, men de 

besökte andra i mindre utsträckning. 

Det gick inte att utifrån svaren dra slutsatser kring om syftet och målsättningen uppnåtts 

fullt ut. Det behöver dock inte betyda att hälsosamtalen varit utan effekt. 

Resultatet kan delvis förklaras av skillnaden mellan de två undersökta grupperna. 

De personer som tackade ja till ett andra hälsosamtal kan antas ha haft ett större 

ursprungligt behov av hjälp. För att få en rättvis bild av om hälsosamtalen förbättrat 

situationen för de äldre hade en jämförelse av de specifika personerna behövts 

genomföras. På gruppnivå tar dessa tendenser ut varandra och hälsosamtalens effekt 

osynliggörs. 

Erfarenheterna från de 21 försöken med uppsökande verksamhet bland äldre som 

drevs i Socialstyrelsens regi visar fler tänkbara fallgropar: 

• I gruppen yngre seniorer (under 80 år) kunde positiva förändringar i hälsa och 

funktionsförmåga konstateras. Hos de äldre seniorerna var utvecklingen 

tvärtom en försämring. Det är dock tänkbart att nedgången för denna grupp 

hade varit ännu större om de inte fått något hembesök. 

• I de fall seniorerna mottog endast två besök kunde inga effekter på funktionsförmåga 

utläsas på gruppnivå. Projekt med fler besök per senior fick bättre 

resultat. 

• Att ha teman för samtalen visade sig vara en framgångsrik strategi. 

Besökarnas skattning av seniorerna 


Vid det andra besöket var behovet av hälsoinsatser 10 procent vanligare. Även 

besökarnas kommentarer återspeglar ett ökat behov. Resultaten tyder även på ett 

ökat behov av insatser eller åtgärder när det gäller social funktion hos seniorerna. 

Det handlade till exempel om behov av sällskap vid måltider, hjälp att ta sig ut till


andra människor och att ha någon att dela hobby med. Även för den psykiska funktionen 

visar resultaten en ökning mellan besökstillfällena, men skillnaderna är små. 

Och liksom i alla frågor som besvarats av besökarna är det interna bortfallet stort 

och därmed också osäkerheten. 

Vid såväl det första som det andra besöket uppfattas cirka 20 procent av seniorerna 

ha behov av insatser av praktisk karaktär, som halkmatta, brandvarnare, hörlurar till 

radio och TV, timer till spisen, byte till dusch och borttagning av trösklar. Exempel 

på behov som uppmärksammades men inte kunde åtgärdas var transporter till olika 

aktiviteter och ledsagarservice. 

Funktionstest 

Två funktionstest ingick vid hälsobesöken, ett test av trötthet och rörlighet och testet 

timed up and go. Tendensen för trötthet och rörlighet var att seniorerna vid det sista 

besöket uppvisade sämre värden i jämförelse med vid det första. Bortfallet i detta 

test är dock stort, vilket försvårar tolkningen. Resultatet av timed up and go visar 

endast marginella skillnader mellan besökstillfällena. 

Säkerhet i hemmet 

Säkerhetsinventeringen som utfördes vid den andra besöksomgången tyder på att de 

flesta seniorer utrustat sina hem med brandvarnare. Men en större noggrannhet vid 

ifyllandet av frågeformulären och säkerhetsinventeringen hade varit önskvärd. 

Besökarna testade inte funktionen på åtminstone 25 brandvarnare och i 17 fall inte 

om ljudsignalen var tillräckligt tydlig. Över hälften av badrummen föreföll sakna 

halkskydd i dusch respektive badkar, men även i denna viktiga säkerhetsfråga 

saknades ett flertal observationer. 

Diskussion 

Under studiens gång framgick det tydligt att ensamheten tenderar att tillta med 

stigande ålder. Eftersom ensamhet inverkar negativt på den upplevda känslan av 

trygghet är det rimligt att anta att hälsosamtalen kan fylla en viktig funktion i detta 

avseende. Här ligger kanske hälsosamtalens främsta utvecklingspotential. Vikande 

resurser inom kommuner och landsting och det delade ansvaret mellan anhöriga, 

kommun och landsting är ytterligare faktorer som kan skapa en osäkerhet om vad 

som händer när ålderdomen kommer. Det är rimligt att alla människor ges tryggheten 

att på ett lättillgängligt sätt få ta del av information från samhället i dessa 

centrala frågor. Eller som en av seniorerna i Bredbyn sammanfattade nyttan av 

projektet: 

Jag är både glad och tacksam för besöken. När man blir gammal och handikappad 

och inte orkar med det aktiva livet känns det underbart att man trots allt finns till. Att 

det finns omtanke och omsorg kring hur man har det och mår. Tusen tack! 

Fortsättning 

Hälsosamtal bland äldre införlivas nu i vårdcentral Bredbyns ordinarie verksamhet. 

Målet är att införa konceptet vid fler vårdcentraler i Örnsköldsviks kommun.

Besöken struktureras utifrån en modifierad variant av Socialstyrelsens enkät. Nytt är 

att man samtidigt gör en läkemedelsavstämning, där målet är att minska läkemedelsuttaget 

och studera följsamhet till ordination. 

Kontaktperson 

Referenser 

Annica Westberg 

Örnsköldsviks hälso- och sjukvård Tfn: 0661-444 07 

Vårdcentralen Fax: 0661-441 96 

Bredbyn 

Trädgårdsgatan 34 

890 40 Bredbyn 

E-post: annika.westberg@lvn.se 

Peter Möllersvärd 


Örnsköldsviks hälso- och sjukvård Tfn: 0660-895 88 

891 89 Örnsköldsvik Mobil: 070-340 65 88 

E-post: peter.mollersvard@lvn.se 

Möllersvärd, P. 2003. Ett aktivt åldrande i Anundsjö. Erfarenheter av hälsofrämjande 

hembesök 2001-2002. Rapport nummer 2. Primärvården Örnsköldsvik, 

Landstinget Västernorrland. 

Socialstyrelsen. 2002. Förebyggande hembesök. Erfarenheter från 21 försök med 

uppsökande verksamhet bland äldre. Linköpings Tryckeri.


Avslutande kommentarer 

Lyckat resultat 

Utvecklingsarbetet inom kommunerna har bland annat resulterat i att 

• nya mötesplatser startats 

• fler aktiviteter arrangerats 

• utvärdering och dokumentering ökat 

• arbetet med äldre förankrats politiskt 

• äldre involverats i verksamheter 

• folkhälsoarbetet nått personer som tidigare inte varit aktiva 

• samarbetet förbättrats, även om svårigheter finns 

• handlingsplaner upprättats i några fall. 

Projekten visar exempel på hur man kan förändra såväl strukturella förhållanden 

som enskildas levnadsvanor. Genomgående har verksamheterna planerats efter 

inventering av lokala behov, önskemål och resurser. Detta är viktigt eftersom lokala 

data och lokala insatser ger ökat intresse och lokalt engagemang. I flera fall har 

helhetsgreppets betydelse och interaktionseffekter lyfts fram. Det faktum att 

projekten dokumenterats och utvärderats gör att de skiljer sig från många andra 

projekt, liksom att fler än bara de som varit direkt involverade kan dra nytta av 

erfarenheterna. Över huvud taget uppfyller projekten flera av de kriterier som studier, 

erfarenheter och kartläggningar visat vara framgångsfaktorer för folkhälsoprojekt, 

genom att de 

• tar helhetsgrepp och fokuserar på policyförändringar 

• har klara mål 

• mobiliserar flera aktörer 

• redan från start har som mål att insatserna överförs till ordinarie verksamhet 

• har bas i forskning och lär från andras erfarenheter 

• skapar engagemang 

• skapar uppmärksamhet, opinion och ett “varumärke” för verksamheten 

• har stöd från kommunledningen 

• bygger på lokala data eller utgår från lokala förhållanden 

• tar hänsyn till lokala värden och kultur 

• anställer personal från kommunen och utvecklar lokala resurser 

• har tillräcklig tid för genomförandet 

• har utrymme för flexibilitet. 

Samtidigt är det viktigt att visa på de svårigheter som uppstått i projekten. Utifrån 

dessa kan man lära sig mycket. I de tio projekten beskrivs bland annat svårigheterna 

med tvärsektoriellt samarbete, att marknadsföra projekten, att bädda för fortlevnad 

inom ordinarie verksamhet, den egna utsatta arbetssituationen med bland annat 

omorganisationer och att kombinera projektledarrollen med ordinarie uppgifter.

Statens folkhälsoinstituts nya roll 

Statens folkhälsoinstitut ska medverka till en god hälsa på lika villkor, bland annat 

genom att vara ett nationellt kunskapscentrum i folkhälsofrågor för regeringen och 

de statliga myndigheterna samt för regioner, landsting och kommuner. Särskilt 

viktigt är att bistå med kunskap om vilka metoder inom folkhälsoarbetet som är 

effektiva och har vetenskapligt stöd. För att vetenskapliga bedömningar av insatser 

ska kunna göras krävs att verksamheterna dokumenteras och utvärderas i större 

omfattning än vad som hittills skett. Institutet kan bidra med kunskap om metoder 

både för folkhälsoarbete och för utvärdering. 

En annan viktig uppgift för Statens folkhälsoinstitut är att följa upp den nationella 

folkhälsopolitiken, vilken omfattas av elva målområden, och samordna uppföljningen 

med andra myndigheter. För detta har institutet föreslagit ett nationellt uppföljningsoch 

utvärderingssystem för de nationella folkhälsomålen. Förslaget innehåller 

delmål och indikatorer som ska ge bättre kunskap om hälsoutvecklingen och möjlighet 

att följa upp det samlade folkhälsoarbetet. Målområdena är 

1. delaktighet och inflytande i samhället 

2. ekonomisk och social trygghet 

3. trygga och goda uppväxtvillkor 

4. ökad hälsa i arbetslivet 

5. sunda och säkra miljöer och produkter 

6. en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 

7. gott skydd mot smittspridning 

8. trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa 

9. ökad fysisk aktivitet 

10. goda matvanor och säkra livsmedel 

11. minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och 

dopning samt minskade skadeverkningar av spelande. 

Äldre har inte tilldelats ett eget målområde, men omfattas av alla målområden eftersom 

äldres hälsa påverkas av samma faktorer som andra åldersgrupper. 

Nätverket fortsätter 


Utvecklingsarbetet har i stort nått de initiala målen att 

• öka intresset för hälsofrämjande insatser för äldre 

• förmedla kunskap om att det aldrig är för sent att förbättra äldres hälsa 

• öka folkhälsokompetensen hos personalen inom socialtjänsten, hälso- och 

sjukvården, beslutsfattarna och de äldre 

• öka kunskapen om hur man förebygger ohälsa och vårdbehov bland äldre 

• utveckla bra samarbetsformer för aktörer inom äldres hälsa 

• utveckla strategier och metoder för långsiktig och kontinuerlig hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande verksamhet bland äldre. 

Nätverket för folkhälsoarbete bland äldre beslutade våren 2003 att fortsätta träffas. 

De flesta medverkande kommunerna fortsätter. Huvudsyftet är att fortsätta lära av 

varandra, för fortsatt utveckling av folkhälsoarbete för äldre. Andra syften man enats


om är att sprida erfarenheter inom den egna regionen, utveckla metoder, stimulera 

regionala nätverk, skapa dialog och utbyte med nationella aktörer och genomföra 

kollegiala utvärderingar. Statens folkhälsoinstitut ser positivt på denna utveckling 

och hoppas att fler kommuner tar tillvara erfarenheterna från utvecklingsarbetet. 

Alla erfarenheter från lokala utvecklingsprojekt med syftet att förbättra folkhälsan 

bland äldre tas tacksamt emot av kontaktpersonerna för äldres hälsa på Statens 

folkhälsoinstitut. 

Kontaktperson 

Referenser 

Anette Hamerslag 

Statens folkhälsoinstitut Tfn: 08-566 136 20 

103 52 Stockholm Fax: 08-566 135 05 

E-post: anette.hamerslag@fhi.se 

Göran Berleen 

Statens folkhälsoinstitut Tfn: 08-566 136 54 

103 52 Stockholm Fax: 08-566 135 05 

E-post: goran.berleen@fhi.se 

Förslag till mål och indikatorer inom folkhälsoområdet. 2003. Redovisning av 

regeringsuppdrag att utveckla ett nationellt uppföljnings- och utvärderingssystem 

för det samlade folkhälsoarbetet. Dnr 02-0368. Statens folkhälsoinstitut, 

Stockholm. 


1998. Folkhälsoinstitutet och Svenska kommunförbundet, Stockholm.

Möjligheten att påverka äldres hälsa genom hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

verksamhet är större än man trodde för några år sedan. Grundläggande för äldres hälsa 

och livskvalitet är att de fortsätter vara fysiskt och socialt aktiva. 

Den här rapporten ger argument för folkhälsoarbete för äldre och beskriver metoder för 

hur man praktiskt kan gå till väga. Den vänder sig i första hand till praktiker som vill få 

svar på frågan ”hur gör man?”. 

Rapporten innehåller redovisningar av tio kommuners projekt och deras erfarenheter av 

folkhälsoarbete för äldre. Sammanställningen har gjorts av Anna Thille, före detta 

utredare, och Anette Hamerslag, utredare, på Statens folkhälsoinstituts enhet för 

demokrati och hälsa. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

E-post fhi@strd.se 

Internet www.fhi.se 

ISSN 1651-8624 

ISBN 91-7257-259-0 

Rapport 2003:63

Folkhälsoarbete för äldre – varför och hur? - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?