Var med och bestäm! - Statens folkhälsoinstitut

Var med 

och bestäm! 

Delaktighet och inflytande – en 

förutsättning för hälsosamt åldrande 

erfarenheter av h ä l s o f r ä m j a n d e arbete

Var med och bestäm! 

Delaktighet och inflytande 

– en förutsättning för hälsosamt åldrande 

erfarenheter av hälsofrämjande arbete

© statens folkhälsoinstitut, östersund r 2008:11 

issn: 1651-8624 

isbn: 978-91-7257-530-1 

redaktör: emmy nilsson 

foto omslag: scanpix, nordic photos 

foto inlaga: nordic photos, östersunds kommun, scanpix, 

kristianstads kommun, photos.com, rune anderberg 

grafisk produktion: ab typoform 

tryck: davidsson tryckeri, 2008

Innehåll 

Förord ______________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ____________________________________________________ 6 

Summary __________________________________________________________ 8 

Skriftens syfte ______________________________________________________ 10 

Bakgrund __________________________________________________________ 11 

Nationellt mål för folkhälsan ________________________________________ 11 

Delaktighet och inflytande – det första nationella målområdet ______ 12 

Det goda åldrandets fyra hörnpelare ________________________________ 14 

Delaktighet och inflytande genom samverkan ______________________ 15 

Framgångsfaktorer för samverkan __________________________________ 16 

Exempel på samverkansformer ____________________________________ 18 

Samverkansgrupp i Katrineholm __________________________________ 18 

Samverkansgrupp i Kristianstad __________________________________ 20 

Samverkansgrupp i ett bostadsområde, Linköping __________________ 21 

Pensionärsråd, en formaliserad form av samverkan __________________ 22 

Delaktighet och inflytande för att skapa stödjande miljöer för hälsa __ 25 

Sociala mötesplatser, exempel från Jämtland ________________________ 25 

Hälsotorget – ett hus fullt av möjligheter i Katrineholm ____________ 27 

Äldredagen i Linköping – en institution ____________________________ 28 

Olika mötesplatser för att sprida kunskap om hälsa i Kristianstad __ 30 

Dialog kring säkerhet och trygghet för seniorer i Kristianstad ________ 31 

Gymförening för 65+ – en väg till bättre hälsa i Linköping __________ 33 

Arbetsgrupp i samverkan för recept på fysisk aktivitet i Katrineholm __ 34 

Föreläsningar med hälsotema i Linköping __________________________ 36 

Trygghetsvandringar i Katrineholm ________________________________ 37 

Tillgänglighet, säkerhet och trygghet i Kristianstads utemiljö ________ 38

4 var med och bestäm! 

Inriktningsdokument ______________________________________________ 42 

Regeringens proposition 2007/08:110 En förnyad folkhälsopolitik __ 42 

EU:s hälsostrategi 2008–2013 ”Tillsammans för hälsa” ____________ 43 

EU:s hälsoprogram 2008–2013 ”Tillsammans för hälsa” ____________ 43 

Hälsosamt åldrande (Healthy Ageing) 2007 ________________________ 44 

Folkhälsopolitisk rapport 2005 ____________________________________ 45 

Äldrepolitik för framtiden, slutbetänkande, SOU 2003:91 ____________ 45 

Regeringens proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan 

för äldrepolitiken __________________________________________________ 46 

De fem största pensionärsorganisationerna ________________________ 47 

Nätverkets kontaktpersoner ________________________________________ 48 

Referenser ________________________________________________________ 49

Förord 

Statens folkhälsoinstitut har som en av sina viktiga uppgifter att verka för 

äldres hälsa. För att uppnå det övergripande folkhälsomålet att skapa samhälleliga 

förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen 

är äldre en prioriterad målgrupp. Ett av de elva målområdena belyser 

delaktighet och inflytande, vilket denna inspirationsskrift handlar om. 

Målet och målområdena finns beskrivna i regeringspropositionen 2007/08: 

110 En förnyad folkhälsopolitik. 

Med äldre avses i denna skrift i huvudsak friska personer 55 år och äldre. 

Denna åldersgrupp är betydande på flera sätt och utgör 31 procent av 

Sveriges befolkning. Detta får dock inte ses som någon generell avgränsning 

av gruppen äldre i samhället. 

Med denna skrift vill institutet ge kunskap och inspiration till ett mer 

omfattande hälsofrämjande arbete bland äldre baserat på deras delaktighet 

och inflytande. En viktig förutsättning för detta är tillgänglighet och tillgång 

till olika sociala mötesplatser och sammanhang i samhället. 

Skriften är resultatet av ett gemensamt arbete i det nationella nätverket 

för äldres hälsa som har följande deltagare: 

Göran Berleen, tidigare utredare Statens folkhälsoinstitut, Birgitta 

Brännström Forss, folkhälsostrateg, Kristianstads kommun, Barbro 

Dahlbäck, universitetsadjunkt, Mittuniversitetet Sundsvall, Catherine 

Forsberg, folkhälsostrateg, Katrineholms kommun, Margareta Junghard- 

Lindell, verksamhetsutvecklare, Linköpings kommun, Emmy Nilsson, 

utredare, Statens folkhälsoinstitut, Sven Erik Wånell, direktör, Stiftelsen 

Stockholms Läns Äldrecentrum. 

Ansvariga på Statens folkhälsoinstitut har varit utredarna Göran Berleen 

och Emmy Nilsson. 

gunnar ågren 

generaldirektör 

var med och bestäm! 5


Sammanfattning 

Äldre personer, 55 år och äldre, utgör 31 procent av Sveriges befolkning. 

Det är en stor och växande grupp, och en viktig resurs för samhället. En 

resurs som inte alltid tas tillvara. Delaktighet och inflytande är betydelsefullt 

för en god hälsa och bör vara en ledstjärna i det hälsofrämjande arbetet. 

Studier visar att hälsofrämjande arbete som bygger på delaktighet och 

inflytande har positiv inverkan på hälsan på såväl individ-, grupp- som 

samhällsnivå. På individnivå är sambandet mellan inflytande och hälsa 

mycket starkt. Delaktighet och inflytande i samhället främjar känslan av att 

vara en del i ett sammanhang. Att ha en känsla av sammanhang betyder att 

man upplever att tillvaron är meningsfull, begriplig och hanterbar, vilket 

har visat sig ha betydelse för varför vissa människor klarar påfrestningar 

bättre än andra. Samhällsplanerande insatser för att främja äldres delaktighet 

och inflytande på olika nivåer kan ge stöd till individens eget val för att 

påverka den egna livssituationen och hennes aktivitet i samhället. Både 

samhälle och individ har ett stort ansvar för hälsan. 

När samhällets olika organ skapar möjligheter för äldre att vara delaktig 

och få inflytande kan äldre människor på ett positivt sätt bidra till utvecklingen 

av samhället. Det förutsätter dock en fortsatt förändrad attityd till 

äldre; en attityd som innebär att äldre personer ses som resurser i samhället. 

Behovet av nya strategier uppmärksammades av Världshälsoorganisationen, 

WHO, i slutet av 1900-talet tack vare ökad kunskap om att det är en 

kombination av sociala, politiska, miljömässiga och medicinska faktorer 

som påverkar hälsan. Detta belyses vidare i regeringspropositionen 

2007/08:110 En förnyad folkhälsopolitik. Ett annat inriktningsdokument är 

ett resultat av EU-projektet Healthy Ageing där rekommendationer ges till 

kommuner, landsting/regioner och frivilligorganisationer med förslag på 

strukturella åtgärder samt hälsofrämjande och förebyggande insatser riktade 

mot äldre människor. 

Med åldern minskar ofta äldre människors sociala nätverk och det finns 

goda skäl att beakta detta så att bland annat sociala mötesplatser finns samt 

att de är tillgängliga och kan besökas av äldre. Hälsan går att påverka i positiv 

riktning högt upp i åren. Flera praktiska exempel på detta finns beskrivna i 

denna inspirationsskrift. Statens folkhälsoinstitut har identifierat fyra hörn-

pelare för att främja folkhälsoinsatser som syftar till en positiv hälsoutveckling 

för äldre, inklusive de allra äldsta: 

• social gemenskap 

• meningsfull sysselsättning/att känna sig behövd 

• fysisk aktivitet 

• goda matvanor. 

var med och bestäm! 7 

Flera av hörnpelarna är uppmärksammade i denna skrifts många praktiska 

exempel. Att äldre personer eller andra grupper har delaktighet och inflytande 

i samhället kan stödjas på många olika sätt. Förutsättningen är att det 

finns goda och stödjande miljöer i samhället och forum för äldre så att äldre 

som resurs tillvaratas. Samverkan och respekt mellan olika grupper och 

organisationer underlättar arbetet. Det är många olika faktorer som är betydelsefulla 

för att samverkan ska leda till framgång. För representanter från 

kommuner, landsting och andra organisationer är det angeläget att dessa 

organisationers ledare ger stöd till sina representanter i samverkansprocessen. 

Deltagare i samverkan behöver utveckla en bra dialog, informera och 

lära av varandra. Syftet är att uppnå resultat som inte skulle kunna nås av en 

organisation som handlar ensam.


Summary 

Older individuals, age 55 and over, constitute 31 percent of Sweden’s population. 

This is a large and growing group, and an important resource for 

society – a resource not always taken advantage of. Participation and influence 

are significant to good health and should be guiding stars in health 

promotion efforts. 

Studies show that health promotion efforts based on participation and 

influence have a positive impact on health at the individual, group and societal 

levels. At the individual level, the connection between influence and health 

is very strong. Participation and influence in society promote the feeling of 

being a part of a context. Having a feeling of context means that one perceives 

life as meaningful, comprehensible and manageable, which has proven to 

be significant to why some people handle stress better than others. Social 

planning efforts to promote participation and influence of the elderly at 

various levels can support the individual’s own choice to influence one’s 

own life situation and one’s activity in society. Both society and the individual 

bear considerable responsibility for health. 

When the various bodies of society create opportunities for elderly to be 

involved and have influence, elderly people can contribute to societal 

development in a positive manner. However, this presupposes a continued 

changing attitude towards the elderly; an attitude that involves elderly 

people being seen as resources in society. 

At the end of the 20th century, the need for new strategies was emphasized 

by the World Health Organisation, WHO, thanks to increased awareness 

that it is a combination of social, political, environmental and medical factors 

that impacts health. This is further illustrated in the government bill 

2007/08:110 A renewed public health policy. Another directional document 

is a result of the EU Healthy Ageing project where recommendations are 

made to municipalities, county councils/regions and NGOs with suggestions 

of structural measures and health promotion and prevention efforts 

directed at the elderly. 

With age, older people’s social networks often decline and there is good 

reason to take this into consideration so that social meeting places exist, 

are accessible and can be visited by the elderly. Health can be positively

impacted at advanced ages. Several practical examples of this are described 

in this inspirational text. The Swedish National Institute of Health has identified 

four cornerstones to promote public health efforts focused on a positive 

health development for the elderly, including those of an advanced age: 

• social interaction 

• meaningful occupation/feeling needed 

• physical activity 

• good eating habits. 


Several of these cornerstones are emphasized in this text’s many practical 

examples. The participation and influence of the elderly or other groups in 

society can be supported in many different ways. The existence of positive 

and supportive environments in society and forums for the elderly is a prerequisite 

for the elderly to be used as a resource. Collaboration and respect 

between various groups and organisations facilitates this work. There are 

many different factors of significance for the collaboration to be successful. 

For representatives from municipalities, county councils and other organisations, 

it is important that the leaders of these organisations support their 

representatives in the collaborative process. Participants in this collaboration 

need to develop a positive dialogue and provide information to and 

learn from each other. The objective is to achieve results that could not be 

achieved by an organisation acting alone.


Skriftens syfte 

Delaktighet och inflytande i samhället är ett av den nationella folkhälsopolitikens 

elva målområden. I denna skrift vill vi lyfta fram betydelsen av 

detta målområde för äldres hälsa, och ge exempel på hur äldres delaktighet 

och inflytande kan förverkligas på olika nivåer i samhället och för den egna 

livssituationen. Våra erfarenheter och exempel kommer från skilda delar av 

landet. Det kan exempelvis handla om att besöka en träffpunkt, delta i föreningslivet, 

förbättra utemiljön eller påverka politiska beslut i kommun eller 

landsting. 

Inspirationsskriften vänder sig till politiker, ansvariga för samhällsplanering, 

folkhälsa, äldreomsorg och andra intresserade inom kommuner och 

landsting samt äldre, enskilda eller organiserade, företag delaktiga i hälsofrämjande 

arbete såsom bostadsföretag samt trossamfund och ideella föreningar. 

Skriften kan även användas i utbildningssammanhang. 

Vi som författat skriften ingår i Nationella nätverket för äldres hälsa (1), 

som startades av Statens folkhälsoinstitut för att utveckla folkhälsoarbetet 

bland äldre (2). Nätverket har en hälsofrämjande ansats och riktar sig till 

den stora gruppen i huvudsak friska personer 55 år och äldre. Vi hoppas 

kunna inspirera andra att delta i utvecklingsarbetet. 

Andelen 55+ utgör 31 procent av befolkningen eller 2,8 miljoner 

personer. Fram till 64 års ålder är antalet män fler än antalet 

kvinnor. Av dem som är 85 år eller äldre (236 000) utgör andelen 

kvinnor 68 procent.

Bakgrund 

Nationellt mål för folkhälsan 

För att förbättra folkhälsan och minska skillnaderna i hälsa fattade riksdagen 

2003 beslut om det övergripande nationella målet att skapa samhälleliga 

förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Det kan 

exempelvis avse kön, funktionsnedsättning, klasstillhörighet, ålder, etnisk 

tillhörighet eller sexuell läggning. I den nya propositionen, 2007/08:110 En 

förnyad folkhälsopolitik (3), ligger mål- och uppföljningsstrukturen fast, 

enligt tidigare folkhälsoproposition 2002/03:35, då den möjliggör ett bra och 

omfattande aktivt folkhälsoarbete. Målområdenas rubriker har dock tydliggjorts 

och finns att läsa längre ned på sidan. 

HÄLSA 


I ett hälsofrämjande sammanhang ses hälsa som individens 

förmåga att uppnå sin kapacitet och att samspela positivt med 

utmaningar i omgivningen. Hälsa är en resurs i vardagen och 

inte målet med livet; det är ett positivt begrepp som betonar 

sociala och personliga resurser likaväl som fysisk förmåga. 

who:s konferens i sundsvall 1991(4). 

Följande 11 målområden ska vara vägledande för folkhälsoarbetet: 

1. Delaktighet och inflytande i samhället. 

2. Ekonomiska och sociala förutsättningar. 

3. Barns och ungas uppväxtvillkor. 

4. Hälsa i arbetslivet. 

5. Miljöer och produkter. 

6. Hälsofrämjande hälso- och sjukvård. 

7. Skydd mot smittspridning. 

8. Sexualitet och reproduktiv hälsa. 

9. Fysisk aktivitet. 

10. Matvanor och livsmedel. 

11. Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel.


FOLKHÄLSA 

Uttryck för befolkningens hälsotillstånd, som tar hänsyn till såväl 

nivå som fördelning av hälsan. En god folkhälsa handlar således 

inte bara om att hälsan bör vara så bra som möjligt, den bör 

också vara så jämlikt fördelad som möjligt (5). 

Delaktighet och inflytande – det första nationella 

målområdet 

En viktig förutsättning för att uppnå god hälsa är att känna delaktighet och 

inflytande över den egna livssituationen och i samhället. På individnivå är 

sambandet mellan inflytande och hälsa mycket starkt (6). Att känna sig 

socialt delaktig är en förutsättning för att kunna förstå det samhälle vi lever 

i. Här spelar politiken, folkrörelserna, kulturen, folkbildningen och föreningslivet 

en viktig roll både för den enskilda och för samhället (7). Äldre 

människor har viktiga kunskaper och erfarenheter att bidra med, och möjligheten 

att kunna påverka och ta saker i egna händer (empowerment) och 

känna delaktighet är grundläggande för en god hälsa. 

EMPOWERMENT 

Empowerment innebär att ”öka möjligheterna för människor att 

påverka sina egna liv och villkor” (8). ”Empowerment är den 

process, genom vilka människor, organisationer och lokalsamhällen 

når makt eller inflytande.” (9). 

I alla åldrar är det sociala nätverk som finns runt den enskilda en skyddande 

faktor mot ohälsa. Bland närstående och i vänkretsen kan det finnas hjälp i 

form av personligt stöd och praktisk hjälp, men med stigande ålder blir de 

sociala relationerna ofta färre (7). Det kan bero på att den egna hälsan sviktar, 

men också på att viktiga personer i ens liv blir sjuka eller dör.

Grupper som berövas möjlighet till inflytande riskerar att hälsan påverkas 

negativt. Kunskaper från arbetslivet visar på samma mönster. På samma 

sätt kan svagt socialt stöd ge en känsla av utanförskap och maktlöshet som 

om den utvecklas kan leda till stress och depression (7). Det har även visat 

sig att låg delaktighet ger ökad risk för hjärtinfarkt. Det ser ofta olika ut för 

män och kvinnor. Män har i allmänhet inte lika goda sociala relationer och 

de uppger i högre utsträckning än kvinnor att de saknar en nära vän, en 

skillnad som blir tydlig och ökar med ålder. Personer med kortare utbildning, 

födda utanför Norden eller med arbetarbakgrund har i större utsträckning 

färre sociala kontakter (10). 

Å ena sidan betyder inte ett stort nätverk allt, utan det är kvaliteten på 

kontakterna som avgör och möjligheten att få stöd på olika sätt. Å andra 

sidan kan det vara möjligt att skapa nya kontakter. Olika sociala träffpunkter 

och mötesplatser kan ge möjligheter till att upprätthålla ett meningsfullt liv 

tillsammans med andra och medföra välbefinnande och hälsa i flera avseenden. 

Det är därför viktigt att skapa dessa mötesplatser om de inte redan 

finns. 

Att vara delaktig och ha inflytande i samhället främjar känslan av att vara 

en del i ett sammanhang. Att ha en känsla av sammanhang (KASAM) betyder 

att man upplever att tillvaron är meningsfull, begriplig och hanterbar, 

vilket har visat sig ha betydelse för varför vissa människor klarar påfrestningar 

bättre än andra. 

KÄNSLA AV SAMMANHANG (KASAM) 


Att människor förstår den situation man lever i och känner att 

man kan påverka den, har tillit till sig själv och andra och uppfattar 

att livet är meningsfullt, är centralt i ett hälsovetenskapligt 

hälsofrämjande arbete (11). 

Tillgänglighet är en grundläggande förutsättning för människors delaktighet 

i samhället (12). Ett oroande exempel, särskilt för äldre utan bil, är samhällsutvecklingen 

som sedan 1970-talet medfört stora förändringar, till 

exempel minskad tillgänglighet av matvaruaffärer. Möjligheten att själv


göra inköp och få tillgång till näringsriktiga livsmedel, frukt och grönt försvåras. 

Branschen har genomgått stora förändringar (7). De senaste 10 åren 

har 62 procent av butiker med mindre yta än 400 kvadratmeter lagts ner, 

och i landet som helhet har 20 procent av matvaruaffärerna lagts ner (13). 

Den nedlagda butiken kan medföra att en viktig anledning till att göra sig 

själv i ordning och ta sig ut drastiskt minskar, liksom känslan av att klara sig 

själv. Ovärderliga sociala kontakter kan minska, något som är särskilt olyckligt 

för redan ensamma äldre. 

Det goda åldrandets fyra hörnpelare 

Statens folkhälsoinstitut har identifierat fyra hörnpelare för att främja folkhälsoinsatser 

riktade till äldre (14). Hörnpelarna är slutsatsen av arbetet 

med boken Liv till åren (15) och är framför allt betydelsefulla för i huvudsak 

friska äldre som har hälsa, funktionsförmåga och oberoende i behåll, 

men även för de äldsta är dessa hörnpelare viktiga. Det är aldrig för sent att 

främja hälsan. 

DE FYRA HÖRNPELARNA FÖR ETT GOTT ÅLDRANDE: 

• Social gemenskap 

• Meningsfull sysselsättning 

• Fysisk aktivitet 

• Goda matvanor (14–16)

Delaktighet och inflytande genom 

samverkan 

Världshälsoorganisationen, WHO, genomförde flera konferenser under 

1900-talets slut med inriktning på hur befolkningens hälsa kunde förbättras. 

Behovet av nya strategier för att främja hälsa uppkom tack vare en ökad 

medvetenhet om att det är en kombination av sociala, politiska, miljömässiga 

och medicinska faktorer som påverkar hälsan. Medicinska framsteg under 

de senaste 100 åren förklarar endast en mindre del av den förbättrade folkhälsan 

i Sverige. En förbättrad levnadsstandard, bättre kost, hygien och 

utbildning har betytt mer. 

En av strategierna som WHO föreslog var samverkan mellan olika aktörer, 

eftersom det krävs att det hälsofrämjande arbetet samordnas av alla 

berörda samhällsnivåer och samhällssektorer (regering, sociala och ekonomiska 

sektorer, hälso- och sjukvård, frivilliga organisationer, lokala myndigheter, 

lokalt näringsliv och media) (17). 

HÄLSOFRÄMJANDE ARBETE 


Hälsofrämjande arbete är den process som gör det möjligt för 

människor att öka kontrollen över sin hälsa och förbättra den 

(17). 

Samverkan krävs också för att nå det övergripande nationella folkhälsomålet 

”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor 

för hela befolkningen” och de elva målområdena. Ett långsiktigt, 

målinriktat och sektorsövergripande samarbete behövs mellan alla aktörer 

– de offentliga organisationerna, näringslivet, folkrörelserna och individerna 

själva (3). 

En viktig förutsättning i det hälsofrämjande arbetet är samverkan. 

Härigenom ökar medvetenheten om de medverkande parternas olikheter, 

vilket kan bidra till viljan att lära och förändras. På detta sätt skapas ”arenor


för dialog” (18). Syftet är att uppnå samarbetsfördelar, det vill säga att 

uppnå resultat som inte skulle kunna nås av en organisation som handlar 

ensam (19). 

Framgångsfaktorer för samverkan 

Det är många olika faktorer som är betydelsefulla för att samverkan ska 

leda till framgång (20), och det gäller att identifiera vilka parter som har 

betydelse i samverkansprocessen. Det krävs ett skickligt och effektivt 

ledarskap, att tid avsätts för uppgiften och att deltagarna har en samsyn med 

avseende på samverkansarbetets mål och syfte.Alla deltagare bör äga arbetet 

lika mycket och det krävs kontinuitet bland deltagarna. För representanter 

från kommuner, landsting och andra organisationer är det angeläget att 

dessa organisationers ledare ger stöd till sina representanter i samverkansprocessen. 

Deltagare i samverkan behöver utveckla en bra dialog, 

informera och lära av varandra. Det finns många fördelar med att få till 

stånd en fungerande samverkan för att nå det gemensamma syftet, och därför 

är det också viktigt att avsätta tillräckligt med resurser. 

Deltagarna kan ha olika syften, vilket kan skapa konflikter kring den 

gemensamma uppgiften. Kommunikationssvårigheter och revirtänkande 

hindrar samverkan och ett gott resultat. Fördelarna med samverkan handlar 

både om själva samverkansprocessen och resultatet. En vinst är också att 

det blir möjligt att uppnå en gemensam värderingsgrund. 

En användbar modell för samverkan utvecklades i SESAME – Aktionsmodell 

för att skapa stödjande miljöer för hälsa (Supportive EnvironmentS 

Action ModEl – SESAME), som är en dynamisk och processinriktad 

genomförandemodell för att främst utveckla stödjande miljöer för hälsa. 

Modellen bygger på kunskap och erfarenhet från cirka 1 500 internationellt 

genomförda folkhälsoprojekt och utvecklades i samband med WHO:s tredje 

världskonferens om hälsofrämjande arbete i Sundsvall 1991.

1. Identifiera 

behov och 

problem 

2. Etablera samverkan 

3 a. Formulera och 

konkretisera mål 

b. Utveckla strategier 

c. Planera utvärdering 

5. Implementera 

verksamheten – utveckla 

stödjande miljöer 

6. Skapa strukturer 

för att 

vidmakthålla 

4. Utforma 

genomförandet och 

mobilisera resurser 

STÖDJANDE MILJÖER FÖR HÄLSA 

7. Följa 

upp och 

utvärdera 


8. Förnya, 

förändra och/eller 

förstärka 

Aktionsmodell för att skapa stödjande miljöer för hälsa. Supportive EnvironmentS 

Action ModEL – SESAME (efter Haglund et al 1992). 

Miljöer som skyddar människor mot hälsohot och möjliggör att 

de utvecklar sin förmåga, sitt självförtroende och sin hälsa. 

Miljön omfattar det samhälle där människor lever, inklusive deras 

hem och arbete (5).


Exempel på samverkansformer 

Att äldre personer eller andra grupper har delaktighet och inflytande i samhället 

kan stödjas på många olika sätt. En viktig förutsättning är att det finns 

goda och stödjande miljöer. En kommun kan exempelvis underlätta genom 

att skapa forum för äldre att gemensamt göra insatser inom folkhälsoområdet. 

I Katrineholms och Kristianstads kommuner finns övergripande samverkansgrupper 

organiserade för utveckling av insatser för att förbättra äldres 

hälsa. I Linköping finns grupper som arbetar med olika aktiviteter. Genom 

att deltagarna är delaktiga och har inflytande i arbetet, skapas en gemensam 

grund för samverkan. Den breda förankringen ger möjligheter till ett gott 

resultat. 

Samverkansgrupp i Katrineholm 

Folkhälsoarbetet i Katrineholm är organiserat utifrån att samverkan är det 

centrala i allt folkhälsoarbete. Därför arbetar man med samverkansgrupper 

samt grupper för olika sakfrågor, exempelvis brotts- och skadeförebyggande 

arbete. Varje grupp leds av en majoritetspolitiker. Politikerna har sedan rapporteringsskyldighet 

i folkhälsorådet där de ingår (21). En tjänsteman från 

kommunens folkhälsoenhet fungerar som samordnare och motor i grupperna. 

I Katrineholm arbetar man efter ett livscykelperspektiv, vilket innebär att 

folkhälsoarbetet sträcker sig över alla åldrar. I samverkansgrupperna samt 

sakfrågegrupperna träffas olika aktörer som på något sätt berörs och kan 

påverka inom det specifika åldersintervallet eller sakfrågan. Katrineholms 

Vision 2010 samt det nationella folkhälsomålet och målområdena är de 

styrdokument som leder arbetet i rätt riktning.

Folkhälsorådet 


Organisationsstruktur för folkhälsoarbetet i Katrineholms kommun (bild från 

Katrineholms kommun).


Samverkansgruppen för äldres hälsa tar nya initiativ, organiserar, stödjer 

och följer upp det lokala folkhälsoarbetet för målgruppen. Genomförandet 

av aktiviteter sker inom ordinarie verksamheter eller via arbetsgrupper/ 

projekt. Syftet med samverkansgruppen är att utveckla strategier för ett 

långsiktigt hälsofrämjande och förebyggande arbete riktat till den äldre 

delen av befolkningen. Gruppen fungerar också som samrådsorgan kring 

frågor som rör äldres hälsa och hälsoutveckling. Arbetet följs återkommande 

upp och utvärderas för att kunna förnya, förstärka och/eller förändra 

inriktningen. 

I samverkansgruppens arbete i Katrineholm deltar representanter från 

Svenska kyrkan, apoteket, äldreomsorgen, folkhälsoenheten, hälso- och 

sjukvården samt pensionärsorganisationerna (21). 

Viktiga områden som samverkansgruppen har fokuserat på sedan 2003 är 

de fyra hörnpelarna för ett gott åldrande och skadeförebyggande arbete. 

Exempel på vad gruppen har arbetat med: 

• Framtagande av handlingsplan för uppsökande verksamhet. 

• Remissinstans för den nya äldreomsorgsplanen. 

• Samordning av verksamhet med ”Fixar-Malte”, kommunalt avlönad 

vaktmästare för äldre som ger praktisk hjälp i hemmet för att undvika 

fallolyckor, men som också bryter isoleringen för många äldre. 

• Medverkat i framtagande av gymnasieprogram för äldres hälsa. 

• Årliga temadagar. 

• Preventionsprogram mot fallolyckor i länet. 

• Fysisk aktivitet på recept. 

• Skrivelse angående framkomlighet vintertid. 

• Information om reflexer och halkskyddsanvändning. 

• Näringsriktig mat för äldre. 

Samverkansgrupp i Kristianstad 

Samverkansgruppen består av representanter för de de fem största pensionärsorganisationerna 

i Sverige (se sidan 47), fem studieförbund, Svenska 

kyrkan, Primärvården, Region Skåne samt Kristianstads kommun (22). 

Denna grupp är den permanenta fortsättningen på ett tidigare framgångsrikt 

projekt, Må bra på äldre dar (20). När projektet avslutats var kommunen och

egionen tveksamma till att fortsätta arbetet med att främja hälsa för äldre, 

eftersom det inte är en lagstadgad verksamhet för kommuner. Efter samlat 

initiativ från de ideella företrädarna beslutade sig dock kommunen att arbetet 

skulle fortsätta. Företrädare för pensionärsorganisationerna påverkade 

således kommunen och sedan 2002 är denna samverkansgrupp permanent. 

Gruppens syfte är att skapa förutsättningar för äldres och blivande äldres 

hälsa. För att underlätta övergången till permanent verksamhet antogs en handlingsplan. 

Omsorgsnämnden och Folkhälsorådet stödjer gruppens arbete. 

Relationerna i gruppen har byggts upp under lång tid genom ett nytt och 

gränsöverskridande arbetssätt. En ökad samverkansförmåga i samhället har 

uppnåtts genom att deltagarna synliggör varandra och får upp ögonen för 

vad pensionärsorganisationerna kan stå för, vilket stöd kommunen kan ge 

och vad man kan hjälpas åt med. Samverkansgruppen spelar en viktig roll i 

arbetet med att tydliggöra allt det hälsofrämjande arbete som faktiskt 

genomförs i lokalsamhället i dag. Många ideella organisationer har omfattande 

program som syftar till att förbättra hälsan i samhället (till exempel 

olika sociala och fysiska aktiviteter och frivilliga insatser). Genom den 

information som företrädarna ger varandra på samverkansgruppens träffar 

sprids kunskap och man stödjer varandras insatser. Samverkansgruppen 

spelar också en viktig roll i det fortsatta arbetet när det gäller att tydliggöra 

vikten av hälsofrämjande arbete i kommunen och regionen. 

Genom samverkansgruppens arbete sprids också kunskap om vad äldre 

och blivande äldre kan göra själva för att behålla en god hälsa. Arbetet sker 

enligt den modell som arbetades fram under Må bra på äldre dar-projektet. 

Må bra-föreläsningar arrangeras sedan 1999 liksom studiecirklar, som 

arrangeras av studieförbund och pensionärsföreningar. Tillsammans med 

Brottsförebyggande rådet, Civilförsvarsföreningen och ortopediska kliniken 

vid Centralsjukhuset utvecklas metoder för ökad säkerhet och trygghet. 

Samverkansgrupp i ett bostadsområde, Linköping 


I bostadsområdet Johannelund i Linköping bildades år 2001 samverkansgruppen 

för äldres hälsa i Johannelund (JOSAM)). JOSAM representeras 

av kommunpolitiker och representanter från församlingen, apoteket, pensionärsföreningarna 

SPF, SPRF och PRO, Trygghetsrådet för Johannelund/ 

Ekholmen, det kommunala bostadsbolaget och vårdcentralen. Fördelningen 

mellan kvinnor och män i gruppen är 50/50.


Syftet med samverkan är att främja hälsan hos den äldre befolkningen i 

Johannelund genom att erbjuda föreläsningar kring hälsa, egenvård och 

sjukdom. Föreläsningarna är av allmän karaktär och riktar sig till en bred 

publik i syfte att sprida den kunskap som primärvården och andra aktörer 

har och som inte alltid når ut till äldre personer på annat sätt. JOSAM 

ansvarar för och är initiativtagare till de olika föreläsningstillfällena, tar 

beslut om aktuella teman samt organiserar dessa. 

Alla i gruppen arbetar utifrån respektive verksamhets uppdrag och ingen 

avgift tas ut för lokal eller föreläsare. 

Pensionärsråd, en formaliserad form av samverkan 

I nästan samtliga kommuner och landsting har de äldre getts en särskild 

möjlighet att vara med och påverka politiska beslut som berör dem. Trots 

att det inte finns någon nationell reglering av hur ett kommunalt pensionärsråd 

(KPR) eller landstingspensionärsråd (LPR) ska utformas, har de fått en 

relativt lika utformning. I regel ingår både politiker och pensionärsledamöter 

i råden. De pensionärsorganisationer som brukar få nominera 

ledamöter är de som ingår i regeringens pensionärspolitiska kommitté 

(PRO, SPF, SKPF, SPRF och RPG). Några av rådens ledamöter brukar ha 

en kommunalpolitisk bakgrund. Någon kartläggning av rådens representativitet 

vad gäller kön och etnicitet har inte gjorts. 

Pensionärsråden kan ses som en del av det formaliserade brukarinflytandet, 

vilket dock inte är en given bedömning. Pensionärsrepresentanterna kan 

givetvis ha en god bild av hur de skröpligaste äldre har det, de som är brukare 

av hälso- och sjukvård och äldreomsorg. Mer naturligt är dock att se dem som 

representanter för en äldre generation i största allmänhet. 

Alla ärenden, stora som små, kan tas upp i råden. Boendefrågorna synes ha 

dominerat de senaste åren, med fokus dels på omstrukturering av servicehus 

till seniorboende, dels behovet av boende med heldygnsomsorg. 

Frågorna om planering av bostadsområden, tillgänglighet, trafik och färdtjänst 

är också viktiga frågor på rådens sammanträden. Kvalitetsfrågor i 

äldreomsorgen är en annan fråga som ofta återfinns på dagordningen. 

Andra frågor är kultur, fritid och friskvård liksom (i landstingen) tillgängligheten 

till vården och patientsäkerheten. 

Ärenden kan väckas såväl från kommunen/landstinget som av pensionärsledamöterna. 

Det finns exempel på kommuner där dagordningen nästan 

helt bestäms av pensionärsledamöterna. Det finns inga entydiga samband

I kommunernas och landstingens pensionärsråd kan pensionärer ta upp frågor 

som de vill engagera sig i. Inflytandet ligger i dialogen och förtroendet och det är 

viktigt med en tydligt uttalad politisk vilja att använda sig av rådet, dess nätverk och 

kompetens. 

mellan hur rådet är organisatoriskt inordnat i kommunen, sammanträdestider, 

reglemente eller liknande och om ledamöterna anser att de kan påverka 

besluten i kommunen eller ej. Inflytandet ligger i dialogen, processen 

och det goda och förtroendefulla samtalet. Framgångsfaktorer för välfungerande 

pensionärsråd är bland annat (23): 

• God vilja från förtroendevalda och förvaltningschefer att i ett tidigt 

skede föra upp frågor för samtal och att få rådets synpunkter redan under 

beredningsfasen. 

• Ett gott samtalsklimat och förtroende mellan de förtroendevalda i rådet 

och pensionärsledamöterna. 

• En tydligt uttalad politisk vilja att använda sig av pensionärsrådet, dess 

nätverk och kompetens.


• God planering – att en plan görs upp gemensamt i KPR:s/LPR:s arbetsutskott 

eller beredningsgrupp årligen för vilka ärenden av strategisk 

natur som ska behandlas vid de olika rådsmötena. 

• Att pensionärsledamöterna ges möjlighet att delta i arbets- och beredningsgrupper 

och att dessa grupper ges en reell roll. 

• Att nyttja möjligheten att ställa frågor och därmed föra upp önskemål och 

synpunkter från pensionärshåll på kommunens/landstingets dagordning. 

• Att ledamöterna från de olika pensionärsorganisationerna uppträder 

enat och att de har en god förankring bland medlemmar och andra äldre i 

kommunen/landstinget. 

• Engagemang från ledamöterna att driva samhällsfrågor som angår och 

gynnar de äldre. 

• Att inte agera partipolitiskt. 

• Att ge nyvalda ledamöter introduktion och utbildning.

Delaktighet och inflytande för att 

skapa stödjande miljöer för hälsa 

Sociala mötesplatser, exempel från Jämtland 


I Jämtland finner man träffpunkter med kommunalt stöd bland annat i 

Hoting i Strömsunds kommun, Åre och Östersund. Mötesplatsernas avtal 

med respektive kommunförvaltning ser olika ut, men gemensamt är kommunernas 

ansvar för lokal, städning, inventarier samt information och 

annonsering om verksamheten till berörda. 

Syftet är att möjliggöra gemenskap och meningsfull sysselsättning för 

äldre. Gemenskapen på mötesplatsen kan ge en stunds avbrott, men också 

utvecklas till ett djupare känslomässigt stöd och en möjlighet att anförtro 

sig till någon. Att finnas med i ett sammanhang betyder väldigt mycket för 

Sociala nätverk runt den enskilda är en skyddande faktor mot ohälsa. Sång och 

musik i Seniorernas hus i Östersund är ett viktigt inslag både för utövare och publik.


de flesta människor. Praktisk hjälp vid problem eller sjukdom kan bli möjligt 

och mötet med andra är ett sätt att bryta isolering. 

Mötesplatserna är handikappvänliga och har öppet på vardagar, besökarna är 

cirka 65–90 år gamla. Besöken är kostnadsfria. Kaffe och smörgås finns att 

köpa och lunchmöjligheter är ett önskemål, där det inte redan finns. Det som 

serveras är bra från näringssynpunkt. Flera föreningar och organisationer är 

aktiva på mötesplatserna och fysisk aktivitet finns på programmet varje 

vecka. Flera av utövarna är över 85 år. Det samlade utbudet är boule, qi gong, 

gymnastik och utomhus erbjuds trädgård, boulebana, grillplats och odlingskoloni 

med drivbänk. 

I Åre stöds frivilligorganisationerna av anhörigkonsulenten som ansvarar 

för att verksamheten fungerar, utvecklas, förses med frivilliga och att innehållet 

berikar besökarna. Anhörigkonsulentens uppgift är också att samordna 

väntjänstarbetet och vara ombud för anhörigvårdarna. Utveckling av 

mötesplatsen till att även vara en frivilligcentral är en framtida uppgift. 

Anhörigkonsulent och frivilliga ansvarar för mötesplatsens verksamhet. 

I Hoting är tre byvaktmästare anställda, viss arbetstid avsätts för mötesplatsens 

verksamhet. Övrig tid nyttjas byvaktmästarna av äldre kommuninvånare, 

som behöver hjälp med praktiska sysslor i sina hem. Detta är även 

ett sätt att förebyggs fallolyckor och bryta isolering. På mötesplatsen deltar 

kvinnor i högre grad än män och intressena varierar. De flesta frivilligarbetarna 

är kvinnor. En aktivitet som dock lockar män är att snickra. 

Viktiga förutsättningar för att mötesplatser för social gemenskap ska 

fungera är: 

• samverkan mellan äldre, organisationer, kommun och landsting 

• politiskt beslut 

• ekonomiska förutsättningar 

• anställd samordnare 

• tillgänglig lokal. 

Initiativet till mötesplatserna togs på tre olika sätt; av kommunens anhörigkonsulent, 

socialnämnden och genom en motion från PRO till kommunfullmäktige. 

Behoven av en mötesplats har uppmärksammats och frågan är prioriterad 

i kommunerna. I det praktiska genomförandet deltog föreningar tillsammans 

med kommunanställd tjänsteman. En speciell förening för mötesplatsen 

fanns eller bildades efter hand.

För anhörigvårdarna, det vill säga de som vårdar närstående i hemmet, 

finns även en riktad verksamhet varje vecka i Östersund. Anhörigföreningen, 

demensföreningen, församlingen och Röda Korset ansvarar för verksamheten. 

Anhörigvårdare i Hoting kommer tillsammans med sin anhöriga, som 

de lämnar på mötesplatsen där hemtjänstpersonal finns på plats, för att själv 

få möjlighet att uträtta ärenden. I Åre har speciella anhörigträffar haft dålig 

uppslutning, och endast en av 20 besökare är anhörigvårdare. Speciella 

anhörigtider finns inte. 

Ett fåtal utomnordiskt födda finns med som besökare eller frivilliga, något 

som dock kan ha ett samband med att det finns få utomnordiskt födda i länet. 

I Hoting är mötesplatsen ett initiativ inom ramen för folkhälsoprogrammet 

(24) i Strömsunds kommun. Programmets målsättning för delaktighet 

och inflytande är formulerat på ett framåtsyftande och positivt sätt, 

vilket framgår av följande citat: 

”Alla känner delaktighet och har inflytande över den egna livssituationen och 

i samhället.” 

”Människors möjlighet att hantera sitt liv i olika livscykler har utvecklats i stödjande 

miljöer där självtillit och känsla av sammanhang är centrala begrepp.” 

”Det finns mötesplatser i form av träffpunkt eller resurscentra/frivilligcentral, 

där medborgarna skapar förutsättningar för att känna sig behövda och delaktiga 

i samhället och kan utveckla en tro på framtiden.” 

Hälsotorget – ett hus fullt av möjligheter i Katrineholm 


I Katrineholm har Landstinget Sörmland, Katrineholms kommun och 

Apoteket AB i samverkan byggt upp ett Hälsotorg, en lokal centralt i 

Katrineholm, full med aktiviteter. På Hälsotorget arbetar många olika aktörer, 

exempelvis kyrka, apotek, studieförbund, föreningar, primärvård, kommunen 

och dess utbildningscentrum. Förhållningssättet är hälsofrämjande 

och sjukdomsförebyggande med betoning på det friska. På Hälsotorget 

finns olika aktiviteter alla vardagar i veckan. En värdinna ser till att besökaren 

trivs, blir sedd och lyssnad på. Hälsotorgets aktiviteter syftar till att 

skapa delaktighet kring sin egen och andras hälsa och här kan man oavsett 

ålder få stöd kring frågor som rör hälsan. 

Befolkningen har även möjlighet att återkommande påverka innehållet 

på Hälsotorget. Måndagskafé genomförs varje vecka där den äldre delen av


befolkningen har möjlighet att arrangera olika evenemang, exempelvis 

föreläsningar, underhållning, berättarkafé och politikerdialog. Ett annat 

exempel är sittgympa som arrangeras varje vecka, något som Hjärt- och 

lungsjukas förening tog initiativ till. 

Det finns också möjlighet att delta i livsstilsgrupper, rökslutarstöd, promenader, 

temakvällar, frukost och eftermiddagskaféer samt stödsamtal. 

Besökarna kan få hjälp med att räkna ut sitt BMI (body mass index, kroppsmassan 

i förhållande till människokroppens längd), ta blodtryck och få allmänna 

råd om bra levnadsvanor med mera (25). 

Äldredagen i Linköping – en institution 

Äldredagen i Linköping har blivit ett årligen återkommande arrangemang, 

som planeras av pensionärer och personal inom äldreområdet. Från att ha 

varit en dag med föreläsningar och utställningar har den efterhand blivit en 

dag för kropp och själ med sociala aktiviteter. 

Cirka 2 000–2 500 personer brukar besöka Äldredagen. Besökarna kommer 

från olika delar av länet och är pensionärer, personal, studerande och 

andra intresserade. 

”De har blivit lite av en institution de här dagarna” säger planeringsledaren 

från kommunledningskontoret. 

1993 var det EU:s Äldreår.Alla EU-länder uppmanades då att göra något 

för att fokusera på äldre under första veckan i oktober. I Linköping arrangerade 

Omsorgsnämndens kansli en vecka med olika program och utställningar 

om äldre i Konsert- och Kongresshallen. Dagarna blev uppskattade 

och genomfördes på liknande sätt till och med 1999. Olika teman togs upp 

varje år, exempelvis vision om det framtida samhället, folkhälsoarbete, 

möten i livet, äldresäkerhetsfrågor och rehabilitering, rehabilitering, kost 

och hälsa, framtidens äldreomsorg samt invandrare i äldrevården”. 

En samverkansgrupp finns sedan år 2000, där pensionärer från PRO, 

SPF, SKPF, SPRF, RPG (beredningsgruppen i Kommunala pensionärsrådet), 

tjänstemän och personal inom kommunens äldreomsorg och kulturoch 

fritidsnämnd samt representant från primärvården ingår. Beredningsgruppen 

i Kommunala pensionärsrådet är med i planeringen. Gruppens 

uppgift är att planera, genomföra och utvärdera Äldredagen. Gruppen 

arbetar från februari till november med att ansöka om medel för dagen hos 

Äldrenämnden, lägga upp programmet, göra det praktiska arbetet inför 

dagen, genomföra och slutligen utvärdera den.

I Linköping har under flera år en särskild äldredag anordnats. Under dagen varvas 

föreläsningar med kulturinslag under temat Må väl till kropp och själ. Runt 

2000–2500 personer brukar besöka arrangemanget. 

Från år 2000 har dagen fått karaktär av aktivitetsdag och hålls i Folkets Park 

med aktiviteter såväl utomhus som inomhus. Ett 50-tal organisationer, 

utförare inom äldreomsorg, företag, föreningar, vårdutbildningar med 

flera, visar upp sig med material, personal och produkter. Alla som vill 

lånar ett marknadsstånd med tak. Under dagen ges intressanta föreläsningar, 

teaterföreställningar, musikunderhållning, dans, tävlingar med mera, som 

alla är uppskattade inslag. Temat för dagarna från och med år 2000 är 

”Må väl till kropp och själ”. Olika år har haft olika inriktningar, bland annat 

delaktighet, påverkan, ”testa dig själv” (balans, blodtryck, hälsoprofil), 

anhörigstöd, mat, yrsel och demens. 

Andra kommuner i länet arrangerar liknande dagar, och ibland har vissa 

inslag samordnats.


Olika mötesplatser för att sprida kunskap om hälsa i Kristianstad 

Samverkansgruppen i Kristianstads kommun arbetar kontinuerligt sedan 

1999 för att utveckla mötesplatser för att sprida kunskaper om äldres hälsa. 

Arbetssättet utvecklades inom Må bra på äldre dar-projektet (26) därför att 

bland annat pensionärsorganisationernas representanter ansåg att det var 

angeläget att sprida kunskaper om hur man själv som äldre kan ta ett större 

ansvar för sin egen hälsa. 

Må bra på äldre dar-föreläsningar, studiecirklar och cirkelledarutbildning 

är tre beståndsdelar som alla bygger på de äldres delaktighet och 

inflytande. Kunskapspåfyllnad om vad som ger hälsa efterfrågades av studiecirkeldeltagarna 

och Må bra på äldre dar-föreläsningar arrangerades. 

Den kunskap som förmedlades vid föreläsningarna diskuterades i studiecirklarna 

tillsammans med deltagarna, där deras tidigare kunskaper och 

erfarenheter tillvaratogs. Cirkelledarutbildningen gav ledarna en stödjande 

roll i processen i studiecirklarna, som byggde på deltagarnas egna erfarenheter 

av hälsa och den nya kunskap som de själva tog till sig. Genom att lära 

av varandra och gemensamt utveckla hälsokunskapen byggdes en social 

gemenskap upp, som i många fall har visat sig vara hållbar i längden. 

Exempel på föreläsningar: 

• Attityder till åldrandet. 

• Matens betydelse för livet. 

• Jag har aldrig haft så roligt som efter 60! 

• Håll dig på benen – behåll rörelse och balans i tillvaron. 

• Friska tänder i en frisk mun! 

• Livslångt boende – bo bra på äldre dar i Kristianstads kommun! 

• Fakta och fantasi. 

• Ut i naturen och må bra! 

• Kulturens betydelse för hälsan! 

• En trygg miljö och säkert boende! 

• Äldre i trafiken! 

• Maten som medicin! En helhetssyn på bra matvanor. Bli friskare, 

sundare och mer stresstålig! 

• Naturens betydelse för hälsan!


Studiecirklarna skapade förutsättningar för en ökad delaktighet på flera 

sätt (20): 

• Deltagarna kände sig delaktiga i projektet: ”alla kan bidra var och en på 

sitt sätt … det var gruppen som sådan som avgjorde vad vi skulle göra …” 

• Man kände också delaktighet i samhället: ”… har skrivit till Skånetrafiken 

och fått busskurer”. 

• Och man påverkade sitt eget liv: ”jag fick ju klart för mig att det gällde 

mig …” . 

Utvärderingen (27) av projektet visade att metoden för att väcka människors 

nyfikenhet som gäller hälsofrämjande livsstil sågs som ”ett arbetssätt 

som är oslagbart”, ”det är det som är styrkan … det är ingen datakurs … 

utan det här är människor som möts och delar livserfarenheter och det är de 

äldre väldigt duktiga på”. Tankar kring folkhälsa och hälsofrämjande insatser 

har väckts i studieförbunden tack vare projektet. Utvärderingen visade 

också att projektet nått aktiva personer i åldrarna mellan 55 och 85 år. 

Yrkesutbildningens längd hos dem som deltog visade sig vanligen vara kort 

eller medellång, men också högutbildade deltog. Vanligast förekommande 

yrkestillhörighet var inom administration och försäljning samt olika vårdgrenar, 

och några beskrev sig som arbetare. En mätning visade att cirka 70 

procent av deltagarna var kvinnor. 

Dialog kring säkerhet och trygghet för seniorer i Kristianstad 

Säkerhetsfrämjande och skadeförebyggande insatser bland äldre har stor 

betydelse eftersom fallskador bland äldre är ett av våra mest omfattande 

folkhälsoproblem. I Kristianstads kommun är antalet skador på grund av 

olycksfall fler, särskilt bland äldre kvinnor, jämfört med genomsnittet i 

Skåne. År 2005 inträffade 81 procent av skadorna i bostaden/bostadsområdet 

och 11 procent i trafiken. Uppgifterna avser personer över 65 år som registrerats 

i sjukvården år 2005 (28). 

Samverkansgruppen i Kristianstad har engagerat sig i att utveckla olika 

verktyg som kan användas på mötesplatser där äldre träffas. Särskilt 

pensionärsorganisationernas representanter har bidragit med omfattande 

ideellt arbete för att minska antalet skador. Deras delaktighet och inflytande 

skapar engagemang och lust att ta upp frågorna vid egna träffar samt påver

Seniorer är betydelsefulla resurser i säkerhets- och trygghetsarbetet i Kristianstads 

kommun. 

kar andra att göra detsamma. Arbetssättet sprids och skapar engagemang 

hos många. Bland annat har följande verktyg utvecklats: 

• Utställningen ”Säkerhet för seniorer” som används vid föreningsmöten 

eller i andra sammanhang där seniorer träffas, till exempel i sjukhusets 

centralhall, vårdcentraler, köpcentra, seniordagar och områdescentraler. 

• I broschyren Säkrare vardag för seniorer finns råd om vad man kan göra 

själv för att förbättra sin säkerhet och trygghet. Hittills har den använts 

tillsammans med utställningen vid diskussioner på föreningsmöten, i 

studiecirklar, på vårdcentraler och ortopediska kliniken vid utskrivning 

med mera. 

• Säkerhetsombud i pensionärsföreningarna utbildas av civilförsvarsföreningen.

Omsorgsförvaltningen utvecklar: 


• Rutiner och flödesscheman för hur arbetet ska genomföras inom vårdoch 

omsorgsorganisationen. 

• Fallskaderapportering, som diskussionsunderlag för säkerhetsfrämjande 

arbete. 

Arbetssättet innebär att säkerhet och trygghet för seniorer tas upp i olika 

forum. Arbetssättet ger spridningseffekter och många människor blir engagerade 

i dialogen kring att ta ett större ansvar för sin egen hälsa. 

Gymförening för 65+ – en väg till bättre hälsa i Linköping 

I januari 2006 startade några pensionärer i Linköping en gymförening för 

att kunna utöka antalet träningstillfällen för äldre i kommunens gym. Elva 

månader senare hade medlemsantalet ökat från 7 till 30 och 61 träningstillfällen 

hade genomförts! 

”Vi har en annan vi-känsla än de övriga i gymmet, vi styr detta och sköter 

oss själva med regler, musik med mera, vi lär känna varandra, det är bra för 

kropp och själ”, säger en medlem och får medhåll av de andra i föreningen. 

Linköpings kommun bedriver sedan 1998 i samverkan med landstinget 

förebyggande verksamhet för personer 65 år och äldre. Bland annat finns 

balansgrupper, vattengymnastikgrupper och ett friskvårdsgym. För att få 

träna i apparaterna i friskvårdsgymmet ska personen ha fått introduktion av 

kommunens sjukgymnast. Deltagandet är kostnadsfritt för den enskilda. 

År 2000 bildades en samrådsgrupp med deltagare från ovanstående aktivitetsgrupper 

och personal från kommunens rehabiliteringsverksamhet för 

att gemensamt diskutera och genomföra förbättringar. I samrådsgruppen 

påbörjades efter en tid en diskussion om att utöka öppettiderna i gymmet. 

Gymlokalen delas med andra verksamheter och med personal i samma 

byggnad, vilket gör att öppettiderna har varit begränsade för pensionärsgruppen. 

Det har i sin tur gjort att det ofta har varit trångt i lokalen. För att 

kommunens försäkring ska gälla ska kommunpersonal alltid finnas i närheten 

av gymlokalen, vilket försvårade ökat öppethållande. Önskemålet 

från pensionärerna i samrådsgruppen var att kunna använda gymmet även 

utanför personalens arbetstider, och idén till att bilda en förening föddes.


Från idé till verklighet! 

Efter samrådsgruppens idé satte personalen upp en lapp i gymmet och 

intresserade personer skrev upp sig för att vara med och starta en förening. 

Vid ett möte i december 2005 bildades föreningen Friskvård 65+ med 

styrelse och stadgar för verksamheten. 

Under 2006 kunde föreningen öka antalet träningstillfällen i lokalen från 

3 till 8 timmar per vecka. Kommunens sjukgymnast introducerar de nya 

medlemmarna. Föreningen har planeringsmöten två gånger om året och 

ordförande eller vice ordförande undertecknar avtalet med kommunen, 

som också står för ansvarsförsäkringen. Medlemskapet är gratis och inga 

pengar hanteras av föreningen. 

”Kul att träffa trevliga människor och samtidigt ta väl hand om sin 

kropp”, konstaterar en medlem i föreningen. 

Arbetsgrupp i samverkan för recept på fysisk aktivitet i Katrineholm 

Fysisk aktivitet på recept (FaR®) stimulerar de äldre till vardagsmotion 

som påverkar individen på ett positivt sätt. För att i samverkan få en bra och 

genomtänkt struktur kring metoden beslutade Katrineholms kommun att 

under hösten 2004 tillsätta en arbetsgrupp med representanter från apotek, 

landsting, kommun, pensionärsorganisationer, kommunala pensionärsrådet 

(KPR) samt föreningar och studieförbund. Arbetsgruppens syfte var 

att utveckla en bra arbetsmetod för praktisk tillämpning av fysisk aktivitet 

på recept i hälso- och sjukvården, i föreningar och pensionärsorganisationer. 

Sedan 2005 kan befolkningen i Katrineholm få ett recept på fysisk aktivitet 

när de besöker en vårdcentral eller en medicinsk enhet på sjukhuset. Sedan 

starten har en stor del av recepten skrivits ut till individer som är 55 år och 

äldre. De vanligaste diagnoserna vid förskrivning är högt blodtryck, ryggbesvär, 

smärta/värk, diabetes, övervikt/fetma och depression. 

Fysisk aktivitet på recept kan ses som en del av en långsiktig förebyggande 

behandlingsmetod. Det är också en insats som i allra högsta grad 

direkt påverkar levnadsvanor, oavsett ålder. Att som äldre ha möjlighet att 

få ett recept på fysisk aktivitet och ett motiverande samtal (se förklaring i 

ruta nedan) för att sedan finna väl anpassade aktiviteter är viktigt för ett 

ökat välbefinnande. Den fysiska aktiviteten kan förbättra eller bibehålla 

funktionsförmåga och förhindra framtida sjukdomsutveckling. Det är aldrig 

för sent att bli fysiskt aktiv, men man kan behöva hjälp att komma igång.

Fysisk aktivitet på recept är en insats som i allra högsta grad direkt påverkar 

levnadsvanor oavsett ålder. Vattengymnastik är ett gott exempel på detta. 

Uppfattningarna hos personer som skriver ut recepten på fysisk aktivitet 

utvärderades 2006 och resultatet visar att de är övervägande positiva till 

metoden, men att den praktiska tillämpningen tar tid. En annan utvärdering 

som genomfördes 2007 visade att av totalt 42 personer ökade 24 sin 

fysiska aktivitetsnivå. Av dessa har en femtedel förändrat sina vanor från att 

vara helt inaktiva eller aktiva någon gång per vecka till att vara fysiskt aktiva 

30 minuter varje dag (29).


FYSISK AKTIVITET PÅ RECEPT (FaR ® ) 

FaR ® beskriver hur hälso- och sjukvården i samverkan med till 

exempel föreningslivet kan arbeta med att främja fysisk aktivitet. 

FaR ® har alltid sin utgångspunkt i hälso- och sjukvården och kan 

innefatta allt från ett skriftligt råd på en allmän vardagsaktivitet 

till deltagande i gruppaktivitet eller ett aktivitetsprogram i lokalsamhället 

som pågår under en längre tid med stöd. 

FYSS 

FYSS är en kunskapssammanställning av vetenskapliga belägg 

för att fysisk aktivitet är verksamt i sjukdomsförebyggande och 

sjukdomsbehandlande syfte (30). FYSS står för fysisk aktivitet i 

sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. 

MOTIVERANDE SAMTAL 

är en vetenskapligt utvärderad metod som lämpar sig väl för att 

hjälpa en person vid livsstilsförändring. Samtalet ger personen 

större förståelse för ett problem och möjliga lösningar blir synliga. 

Samtalsledarens förhållningssätt och samtalsteknik minskar 

risken för irritation och motargument. Tyngdpunkten i samtalet 

ligger i stället på vilka förändringar ur personens perspektiv som 

är möjliga att åstadkomma. Metoden är användbar vid många 

problem där personen har tydliga valmöjligheter (31). 

Föreläsningar med hälsotema i Linköping 

För att förbättra hälsan hos den äldre befolkningen i bostadsområdet 

Johannelund i Linköping tog vårdcentralen år 2001 initiativ till temaeftermiddagar 

i området. Johannelund har cirka 5 000 invånare, varav cirka 27 

procent är äldre än 65 år. Temaeftermiddagarna innebär att föreläsningar 

erbjuds kring hälsa, egenvård och sjukdom. Varje termin erbjuds 3–4 föreläsningar.

På träffarna är övervägande delen kvinnor och cirka 10 procent av deltagarna 

är invandrare, vilket är något mer än andelen utländska medborgare i 

området. Föreläsarna kommer främst från vårdcentralen, till exempel 

distriktssköterska, dietist, sjukgymnast, diabetessköterska och personer 

med stor kompetens kring hälsa, egenvård och äldre. Även andra resurspersoner 

inom kommunen och frivilligorganisationer kan medverka. All 

medverkan sker i tjänsten och föreläsningarna är avgiftsfria. 

Följande punkter är exempel på teman som presenterats och som även upprepats 

då det funnits behov: 

• olycksfall i hemmet och utomhus 

• gysisk aktivitet/rörelseglädje 

• hjärta/kärl 

• minne, glömska och det naturliga åldrandet 

• äldreomsorg och maxtaxa för äldre 

• din hud och dina fötter 

• grönt är skönt; odling på terrass och balkong 

• socker – vän eller fiende? 

• diabetes och blodtryck 

• att vara en hållbar anhörig 

• trygg och säker i Johannelund. 

Varje föreläsningstillfälle innehåller diskussion mellan åhörare och föreläsare. 

Efteråt delas enkäter ut. Frågor som ställs är ”Vad var bra i dag, vad 

kan bli bättre?” samtidigt som förslag på framtida teman efterlyses. 

Platsen för föreläsningarna är samlingslokalen i Johannelunds församling. 

I samband med föreläsningarna serveras det alltid kaffe och smörgås 

till självkostnadspris.Annonsering sker i lokalpressen och via affischering i 

Johannelund. 

Trygghetsvandringar i Katrineholm 


En trygghetsvandring är ett sätt att skapa en säkrare och tryggare närmiljö. 

Metoden bygger på att befolkningen som bor och är verksam i ett område 

har den största kunskapen om sin närmiljö. Den som har lokalkännedom 

vet var det känns tryggt och trevligt att vistas och var det känns mindre


tryggt. Denna kunskap är viktig när de boende vill förbättra i ett bostadsområde. 

Brotts- och skadeförebyggande rådet i kommunen, organisatoriskt 

knutet till folkhälsorådet, tog initiativ till vandringarna som leds av rådets 

samordnare. 

Trygghetsvandringar görs både i dagsljus och mörker. Under en trygghetsvandring 

undersöker och diskuterar pensionärsorganisationerna och andra 

äldre som bor i området den fysiska miljön tillsammans med samordnaren. 

Deltagarna tittar på området ur tre olika perspektiv: skötsel och underhåll, 

utformning av bebyggelse och olika anläggningar samt stadsplanens 

utformning. Efter vandringen samlas deltagarna för att summera intrycken 

och peka ut vilka platser som är trivsamma och vilka som behöver åtgärdas. 

Både män och kvinnor av olika etnicitet och samhällsklasser deltar. 

Trygghetsvandringar görs med tvåårsintervaller i vissa områden. 

Vandringarna har bland annat resulterat i förbättrad belysning och att 

buskage tagits bort för ökad trygghet och säkerhet. De reflektioner som 

görs skrivs ner och lämnas till berörda parter, exempelvis teknisk förvaltning, 

polis eller bostadsbolag. Inom tre månader träffas deltagarna igen för 

en uppföljning tillsammans med de parter som vidtagit åtgärderna. 

Tillgänglighet, säkerhet och trygghet i Kristianstads utemiljö 

De äldre över 65 år i bostadsområdet Söder, Lastageplatsen och Udden i 

Kristianstads kommun är den viktiga resursen i Kom så går vi-projektet 

(32). De har varit delaktiga och påverkat projektet från dess början med 

kartläggning av problem och brister till utformning av åtgärdsprogram. 

Deltagarna är representativa för bostadsområdet (avseende kön, ålder, socioekonomi, 

olika grad av funktionsnedsättning samt geografi). 

Äldre skadas i trafiken framför allt som oskyddade trafikanter och antalet 

skadade ökar med stigande ålder. Den största skaderisken har äldre som 

fotgängare i singelolyckor, genom att man helt enkelt har fallit. Ojämnheter 

i gångbanor och trottoarer, uppstickande plattor med mera, är orsakerna. 

Kom så går vi-projektets syfte är att öka kunskapen om äldres säkerhet och 

trygghet i utemiljön, så att man säkrare ska kunna bo kvar i sina hem. 

Äldre personer i det egna bostadsområdet har bidragit med sina erfarenheter och 

kommit med förslag till lösningar för en tryggare och säkrare utomhusmiljö. Arbetet 

har skett i bred samverkan med representanter från olika verksamheter.


Vägverket Region Skåne tog initiativ till projektet för att få erfarenhet av 

hur utemiljön kan förbättras för äldre personer, med deras erfarenhet som 

utgångspunkt. De äldre i bostadsområdet, representanter för kommunen, 

Vägverket, föreningar, Skånetrafiken, politiker, fastighetsägare med flera, 

har genomfört projektet tillsammans med forskare vid Lunds Tekniska 

Högskola och Lunds universitet. 

De äldres synpunkter samlades in på tre sätt: 

• En enkät skickades till alla över 65 år (cirka 550 personer) som bor i 

området och drygt 60 procent svarade. 

• Observationer gjordes vid enskilda promenader med äldre i bostadsområdet, 

som angav de svårigheter man upplevde i miljön samtidigt som 

forskaren observerade vilka hinder som fanns. En annan forskare gjorde 

därefter en objektiv kartläggning av miljöhindren, längs samma väg. 

• Andra äldre deltog i en forskningscirkel, som forskarna inbjöd till, tillsammans 

med representanter för kommunen, Vägverket, föreningar, 

Skånetrafiken, politiker med flera. 

I forskningscirkeln diskuterades fakta från enkät och promenader. Åtgärdsförslag 

och gemensamma prioriteringar gjordes. Slutprodukten blev ett 

konkret åtgärdsprogram där de äldre främst prioriterade framkomlighet 

med rollatorer. Åtgärderna innebär att kantsten har sänkts i gatukorsningar, 

trottoarer har breddats, rätats upp och ojämnheter har tagits bort, gång- och 

cykelbanor har separerats och handikappvänliga bänkar har placerats ut vid 

gångvägarna med mera. 

En särskild studie har genomförts för att förbättra synskadades situation 

i bostadsområdet. Studien medförde att utformningen av ledstråk och gatukorsningar 

förbättrades. 

Kommunen och Vägverket har gemensamt finansierat projektet. De 

tekniska planerarna har ökat sin medvetenhet om hur viktigt det är att ta tillvara 

befolkningens synpunkter i samhällsplaneringen. Plattläggarna har 

också ökat sin kunskap om hur gator och trottoarer ska anläggas för att miljön 

ska bli så bra som möjligt för alla. Deras konkreta förslag är många 

gånger de bästa. 

Genom projektet fick de boende kontakt med varandra. De diskuterade 

hur man själv kan ta ansvar för att påverka åldrandet positivt (exempelvis 

bra skor, broddar på vintern eller andra typer av hjälpmedel). Nya former av


social samvaro utvecklades såsom studiecirklar och fysisk aktivitet. 

Synpunkter från de äldre: 

”Projektet har syftat till att förebygga skador. Sådana satsningar måste fortsätta 

och mer resurser sättas in.” 

”Projektet har utförts med utgångspunkt från de boendes synpunkter, de som 

har kunskapen, vilket är det enda riktiga.” 

”Politiker borde fråga mycket mer när det gäller förändringar i samhället. 

Detta är ett mycket viktigt projekt.” 

Kunskaperna om äldres problem i den lokala miljön och om vilka åtgärder 

som kan vidtas för att förbättra deras situation har ökat och i kommunen 

upplevs projektet som positivt och erfarenheterna tillvaratas i övrig samhällsplanering. 

Utvärderingen av projektet är nu slutförd och resultatet 

sprids vid nationella och internationella vetenskapliga konferenser, i projektrapporter 

och i vetenskapligt publicerade artiklar (33–39).


Inriktningsdokument 

Nedanstående dokument ger stöd till insatser som inspirationsskriften lyfter 

fram. Samhällsplanering för att främja äldre människors möjlighet till 

social gemenskap, delaktighet och inflytande är ett påtagligt sätt att bidra 

till äldres hälsa. Det blir tydligt att inriktningsdokument, både nationella 

och de från EU, blir vägledande i det lokala och regionala folkhälsoarbetet. 

Regeringens proposition 2007/08:110 En förnyad folkhälsopolitik 

Det övergripande målet i regeringens proposition En förnyad folkhälsopolitik 

(3) är att skapa förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela 

befolkningen. De 11 målområden som riksdagen tidigare lagt fast finns 

kvar som utgångspunkter. Folkhälsoarbetet bör enligt propositionen ha 

människans behov av integritet och valfrihet som grund och bygga på sambandet 

mellan hälsans villkor och individens förutsättningar. Kommuner 

och landsting har nyckelroller i folkhälsoarbetet och bör därför utveckla 

sina metoder och verktyg för att uppnå bestående förändring. Folkhälsoarbetet 

ska vila på vetenskaplig grund och praktisk erfarenhet. 

Äldre lyfts fram som en viktig målgrupp. Ökad kunskap om åldrandet 

och sjukdom ses som viktigt, men i propositionen betonas också vikten av 

att belysa ett åldrande som medför möjlighet till mognad, visdom och glädje 

över att leva ett långt liv. Hälsa i vid mening omfattar allt från kost och 

motion till yttre miljöer och relationer och handlar om att få leva ett så friskt 

liv som möjligt. Sociala och ekonomiska villkor, arbetsmiljö och levnadsvanor 

har betydelse för befolkningens hälsoutveckling. 

Rätten till delaktighet och inflytande ska gälla alla oavsett kön, etnisk 

och religiös tillhörighet, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. 

Ett socialt utanförskap medför mindre möjligheter att påverka villkor som 

är negativa för hälsan. Insatser för grupper som är socialt utsatta kan därför 

ge positiva hälsoeffekter. Det är viktigt att insatserna genomförs på flera 

samhällsnivåer. Ett effektivt folkhälsoarbete bygger på ett gemensamt 

ansvarstagande. Om offentliga krafter samverkar med ideella och privata 

aktörer ökar möjligheterna att se och synliggöra den enskilda människans 

och olika gruppers behov. Det är viktigt att skapa sociala mötesplatser.

Frivilligt arbete kan vara en väg till bättre hälsa. Ett utbud för äldre med 

olika verksamheter – intellektuella, sociala och fysiska – är av stor vikt för 

att främja hälsa. Studier visar att äldre som deltar i två eller flera sådana 

aktiviteter kan halvera risken för demenssjukdom. 

Regeringen lyfter fram WHO:s komponenter för den hälsofrämjande 

politiken. Den baseras på att stärka lokala insatser, skapa stödjande miljöer 

för hälsa, utveckla personliga färdigheter, skapa en hälsoinriktad samhällspolitik 

och förnya hälso- och sjukvården. 

EU:s hälsostrategi 2008–2013 ”Tillsammans för hälsa” 

EU:s nya hälsostrategi för 2008–2013 ”Tillsammans för hälsa” är det övergripande 

dokumentet för EU:s hälsoinsatser (40). Medlemsstaterna har 

ansvar för att aktivt genomföra strategin på nationell, regional och lokal 

nivå. En central värdering är medborgarnas delaktighet och inflytande i 

samhället. För att bygga vidare på medborgaragendan måste EU:s hälsopolitik 

grundas på medborgarnas och patienternas rättigheter. De gällande 

principerna är gemensamma hälsovärderingar, en frisk befolkning en förutsättning 

för ekonomiskt välstånd, integrera hälsa i alla politikområden och 

stärkt roll för EU i globala hälsofrågor. 

Ett av de tre målen är att främja god hälsa i ett åldrande Europa, bl.a. 

genom hälsofrämjande insatser under livets alla åldrar. 

EU:s hälsoprogram 2008–2013 ”Tillsammans för hälsa” 


EU:s hälsostrategi fullgörs bl.a. genom EU:s hälsoprogram. Syftet med 

hälsoprogrammet är att komplettera, stödja och ge ett mervärde åt den politik 

som förs i medlemsstaterna (41). EU:s ambition är att investeringar i folkhälsa 

och hälsorelaterade projekt måste öka. Programmet beaktar helhetssyn 

på begreppet folkhälsa. Med hälsoläget som grund är det möjligt att 

utarbeta en hälsofrämjande politik med lämpliga strategier och åtgärder för 

att uppnå en hög nivå på folkhälsan. Åtgärder som nämns är att: 

• främja hälsosamma levnadsvanor 

• påverka orsakerna (bestämningsfaktorerna) till ohälsa för att förbättra 

förutsättningarna för fysisk och psykisk hälsa 

• främja sociala och miljömässiga faktorer som påverkar hälsan 

• förhindra felaktig läkemedelsanvändning 

• främja åtgärder för att minska antalet olycksfall och personskador


• tillhandahålla kunskap till medborgare, intressegrupper och beslutsfattare 

• utveckla samrådsmekanismer och delaktighetsprocesser 

• beakta kön och socio-ekonomisk tillhörighet 

• studera hur annan politik påverkar hälsan 

Utmaningar i arbetet är social och ekonomisk hållbarhet samt en åldrande 

befolkning. 

Hälsosamt åldrande (Healthy Ageing) 2007 

Huvudrapporten Healthy Ageing – A challenge for Europe (Hälsosamt 

åldrande – En utmaning för Europa) (42) har legat till grund för kortversionen 

Äldres hälsa en utmaning för Europa (43) som har översatts till 17 europeiska 

språk. I rapporterna finns rekommendationer till EU-institutioner och 

medlemsstater ända ner på lokal nivå. En rad dokument från WHO, FN och 

EU har varit utgångspunkt för projektet. Projektets definition av hälsosamt 

åldrande är följande: 

Hälsosamt åldrande är en process där möjligheterna till fysisk, social och 

psykisk hälsa optimeras så att äldre människor kan ta aktiv del i samhället 

och leva ett självständigt liv med god livskvalitet utan att diskrimineras på 

grund av ålder. 

Europeiska unionen och medlemsstaterna föreslås att: 

• Utveckla långsiktiga policydokument, hälsoprogram och ekonomiska 

förutsättningar för att främja hälsa och förebygga ohälsa och sjukdom. 

• Betona vikten av hälsofrämjande insatser inom olika politikområden. 

• Utveckla indikatorer för hälsosamt åldrande. 

I arbetet med att ta fram handlingsplaner för hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

insatser ska äldre människor delta i planering och genomförande 

på alla nivåer, framför allt lokalt. 

Kommuner, landsting/regioner och frivilligorganisationer föreslås bland 

annat att: 

• Planera, genomföra och utvärdera hälsofrämjande projekt och andra 

insatser för äldre människor, med särskild uppmärksamhet på grupper 

som är svåra att nå.

• Uppmuntra samverkan mellan äldre, beslutsfattare, forskare och praktiker 

i arbetet. 

• Utgå från vetenskapliga data och insatser med bevisad effekt. 

• Informera och motivera till effektiva hälsofrämjande insatser för äldre. 

• Skapa förutsättningar för äldre till helst daglig fysisk aktivitet, sunda 

matvanor, social gemenskap och meningsfull sysselsättning. 

Bland prioriterade uppgifter ses tiden före och efter pensionering, social 

gemenskap, psykisk hälsa och skadeförebyggande arbete. 

Folkhälsopolitisk rapport 2005 

Statens folkhälsoinstitut har fått i uppdrag av regeringen att redovisa och 

följa upp folkhälsoinsatser utifrån det övergripande folkhälsomålet och de 

11 målområdena. Den första rapporten kom 2005 (6). Rapporten ska vara ett 

underlag för regeringens arbete med folkhälsofrågorna och komma ut vart 

fjärde år. Den vänder sig även till regionala och lokala politiker och tjänstemän 

och till andra som är verksamma inom det folkhälsopolitiska området. 

Beträffande delaktighet och inflytande lyfts bland annat social samvaro 

och aktiviteter för äldre som viktiga åtgärder med relevans för hälsan. 

Viktiga aktörer i sammanhanget är folkrörelser, pensionärsorganisationer 

och övrigt föreningsliv. I olika handlingsplaner för äldre finns målsättningen 

att skapa ett samhälle som är tillgängligt för alla. Boverket, Socialstyrelsen 

och kommunerna har en central roll. Huvudansvaret för mötesplatser, dagcentraler 

och aktivitetshus för äldre vilar på kommunerna. 

Äldrepolitik för framtiden SOU 2003:91 


Den parlamentariskt sammansatta äldreberedningen SENIOR 2005 har 

haft i uppdrag av regeringen att skapa förutsättningar för en långsiktig 

utveckling av äldrepolitiken. De åtgärder som föreslås i slutbetänkandet 

(44) är grundade på flexiblare livsloppsmönster och ett aktivt åldrande. Det 

är sätt att motverka åldersdiskriminering och möjliggör för äldre att delta i 

politiska beslutsprocesser och samhällsutvecklingen där förhållandet mellan 

åldersgrupper ska uppmärksammas. 

Kunskaper och verktyg för hälsoinriktad samhällsplanering i samverkan 

med pensionärsorganisationer är viktigt för lokalsamhällets utformning. 

Ändamålsenliga bostäder ska finnas med närhet till övrigt boende.


Tillgängligheten avser både inom- och utomhusmiljöer, fritid, kultur samt 

service i alla delar av landet. Detta är frågor för regeringen att uppmärksamma. 

Arbetsliv för alla kräver flexibilitet, likaså äldres behov och 

användning av teknik. Säkerställande av det offentliga åtagandet för vård 

och omsorg för äldre människor ger trygghet. Utveckling av anhörigstöd, 

förebyggande hembesök är viktiga områden för att bibehålla och förbättra 

hälsan. För anpassning av samhället till den ökande andelen äldre krävs 

insatser för att starta processer och förstärka forskningen inom olika områden. 

Genus, äldre invandrare, sexuell läggning, funktionshinder och socioekonomiska 

skillnader ska beaktas. 

Regeringens proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för 

äldrepolitiken 

Målen för den nationella äldrepolitiken, regeringspropositionen 1997/98: 

113 (45) är att äldre ska: 

• kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag 

• känna trygghet och leva ett oberoende liv 

• bemötas med respekt 

• ha tillgång till en god vård och omsorg.

DE FEM STÖRSTA PENSIONÄRSORGANISATIONERNA 


Pensionärernas Riksorganisation (PRO) har 340 000 medlemmar, 

är partipolitiskt obunden, bildades 1942 och ger ut tidningen PRO 

Pensionären. Ordförande är Lars Wettergren. 

Telefonnummer: 08-701 67 00, e-post: info@pro.se, hemsida: 

www.pro.se 

Sveriges Pensionärers Förbund (SPF) har 245 000 medlemmar, är 

partipolitiskt obundet, bildades 1939 och ger ut tidningen Veteranen. 

Ordförande är Mats Bergström. 

Telefonnummer: 08-692 32 50, e-post: info@spfpension.se, hemsida: 

www.spfpension.se 

Svenska Kommunal Pensionärernas Förbund (SKPF) har 

142 000 medlemmar, bildades 1949 och är numera öppet för alla. 

Ordförande är Sam Sandberg. 

Telefonnummer: 08-728 28 79, e-postadresser till distrikten finns 

på hemsidan: www.skpf.org 

Sveriges Pensionärers Riksförbund (SPRF) har 50 000 medlemmar, 

är partipolitiskt obundet, bildades 1937 och ger ut SPRF Tidningen. 

Före 1994 hette organisationen Statspensionärernas Riksförbund, 

men är nu öppen för alla. Ordförande är Lisbeth Eklund. 

Telefonnummer: 08-702 28 80, e-post: kansli@sprf.se, hemsida: 

www.sprf.se 

Riksförbundet Pensionärsgemenskap (RPG) har 20 000 medlemmar, 

är partipolitiskt obunden och arbetar för kristna värderingar, bildades 

1974 och ger ut tidningen Senior Posten. Ordförande är Birgit 

Karlsson. 

Telefonnummer: 08-453 69 90, e-post: rpg@crossnet.se, hemsida: 

www.rpg.org.se


Nätverkets kontaktpersoner 

Birgitta Brännström Forss, Kristianstads kommun, 

birgitta.brannstrom.forss@kristianstad.se 

Barbro Dahlbäck, Mittuniversitetet Sundsvall, 

barbro.dahlback@miun.se 

Catherine Forsberg, Katrineholms kommun, 

catherine.forsberg@katrineholm.se 

Margareta Junghard-Lindell, Linköpings kommun, 

margareta.junghard-lindell@linkoping.se 

Emmy Nilsson, Statens folkhälsoinstitut, 

emmy.nilsson@fhi.se 

Sven Erik Wånell, Stiftelsen Stockholms Läns Äldrecentrum Stockholm, 

svenerik.wanell@aldrecentrum.se

Referenser 


1. Statens folkhälsoinstitut. Äldres hälsa. Hämtad 2007-08-20 www.fhi.se. 

2. Thille A, Hamerslag A. Folkhälsoarbete för äldre – varför och hur? 

Praktiska erfarenheter från tio kommuner. R 2003:63. Stockholm: 

Statens folkhälsoinstitut; 2003. 

3. Prop 2007/08:110 En förnyad folkhälsopolitik. 

4. Haglund BJA, Pettersson B Finer D, Tillgren P. Public Health in action 

3, Creating supportive environments for health Stories from the Third 

International Conference on Health Promotion Sundsvall, Sweden. 

Geneve: Världshälsoorganisationen; 1996. 

5. Janlert U. Folkhälsovetenskapligt lexikon. Stockholm: Natur och 

Kultur; 2000. 

6. Ågren G. Den nya folkhälsopolitiken. Nationella mål för folkhälsan. 

R 2003:31. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2003. 

7. Statens folkhälsoinstitut. Folkhälsopolitisk rapport 2005. R 2005:5. 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2005. 

8. Rappaport J. In praise of paradox. A social policy of empowerment 

over prevention. American Journal of Community Psychology 1981; 

1:1-25. 

9. Rappaport J, Swift C, Hess R. Studies in empowerment. Step toward 

understanding and action. Haworth NewYork; 1984. 

10. Statens folkhälsoinstitut. Nationella folkhälsoenkäten 2006. Stockholm: 


11. Antonovsky A. Hälsans mysterium. Stockholm: Natur och Kultur; 

1991. 

12. Statens folkhälsoinstitut. Kunskapsunderlag till folkhälsopolitisk 

rapport 2005. Målområde1. Delaktighet och inflytande i samhället. 

R 2005:50. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2005. 

13. Glesbygdsverket. Sveriges gles- och landsbygder. Västerås: Glesbygdsverket; 

2006. 

14. Agahi N, Lagergren M, Thorslund M, Wånell SE. Hälsoutveckling och 

hälsofrämjande insatser på äldre dar. En kunskapssammanställning. 

R 2005:6. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2005.


15. Thille A, Wramner B. Liv till åren – om hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande 

insatser för äldre. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut, 

Svenska Kommunförbundets äldreberedning; 2000. 

16. Thille A, Hamerslag A. Folkhälsoarbete för äldre. Varför och hur? 

Praktiska erfarenheter från tio kommuner. R 2003:63. Stockholm: 


17. Världshälsoorganisationen. Ottawa charter for health promotion. 

Health promotion, 1(4). Genève: Världshälsoorganisationen; 1986. 

18. Costongs C, Springett J. Joint working and the production of a City 

Health Plan. The Liverpool experience. Health promotion international 

1997;12:9-18. 

19. Huxham C, Vangen S. Working together. Key themes in the management 

of relationships between public and non-profit organizations. 

International Journal of Public Sector Management 1996;9:5-17. 

20. Brännström Forss B. Må bra på äldre dar. En studie av ett hälsofrämjande 

samverkansprojekt. MPH 2006:13. Göteborg: Nordiska högskolan för 

folkhälsovetenskap; 2006. Hämtad 2007-08-16 från www.nhv.se. 

21. Katrineholms kommun. Samverkansgruppen för äldres hälsa. Hämtad 

2007-08-21 från www.katrineholm.se/aldre. 

22. Kristianstads kommun. Samverkansgruppen för folkhälsa för äldre och 

blivande äldre. 2003. Hämtad 2007-08-16 från www.kristianstad.se/ 

samverkansgrupp. 

23. Wånell SE. Pensionärsråd, ett verktyg för pensionärsinflytande? Äldrecentrumrapport 

2007:10. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns 

Äldrecentrum; 2007. 

24. Strömsunds kommun. Folkhälsoprogram för Strömsunds kommun. 

Hälsa som tillväxtfaktor 2004–2010. Östersund: Strömsunds kommun; 

2004. 

25. Katrineholms kommun. Välkommen till Hälsotorget. Hämtad 2007- 

08-21 från www.katrineholm.se/halsotorget. 

26. Kristianstads kommun. Må bra på äldre dar. 2002. Hämtad 2007-08-16 

från www.kristianstad.se/mabra. 

27. Sjöbeck B. Kunskapsökning för att må bra på äldre dar. Må bra på äldre 

dar-projektet, Utvärderingsrapport nr 3. 2002. Kristianstads kommun. 

Hämtad 2007-08-16 från www.kristianstad.se/mabra.


28. Kristianstads kommun. Säkerhet och trygghet för seniorer. 2006. 

Hämtad 2007-08-16 från www.kristianstad.se/sakerhetochtrygghet. 

29. Katrineholms kommun. Fysisk aktivitet på recept. Hämtad 2007-08-21 

från www.katrineholm.se/far. 

30. Faskunger J, Leijon M, Ståhle A, Lamming P. Fysisk aktivitet på recept. 

En vägledning för implementering. R 2007:01. Östersund: Statens 

folkhälsoinstitut; 2007. 

31. Statens folkhälsoinstitut. Motiverande samtal, MI – en kunskapsöversikt. 

Hämtad 2007-08-22 från www.fhi.se/MI. 

32. Kristianstads kommun. Kom så går vi-projektet. 2004. Hämtad 2007- 

08-16 från www.kristianstad.se/komsagarvi. 

33. Ståhl A, Iwarsson S. Let’s go for a walk. Evaluation of outdoor environment 

measures regarding accessibility, safety, mobility for older persons. 

San Francisco: GSA Annual Scientific Meeting of the Gerontological 

Society of America; 2007. 

34. Ståhl A, Iwarsson S. Let’s go for a walk. Effects of measures taken (in 

the outdoor environment) to increase accessibility, safety and mobility 

for older persons. S:t Petersburg (Ryssland): VI European Congress of 

IAGGI; 2007. 

35. Iwarsson S, StåhlA.Let’s go for a walk. Enhancement of outdoor mobility 

among older people. Världskongress i Gerontologi, Rio de Janero, 

Brasilien, June 26-30 2005. 

36. StåhlA, Iwarsson S. Let’s go for a walk.User involvement for accessibility, 

safety and social participation. The Enable Age Final Conference, 

Lund, 9 dec 2005. (2004). 

37. Ståhl A, Iwarsson S. Let’s go for a walk. A project focusing on accessibility, 

safety and security for older people in the outdoor environment. 

Washington (DC): Annual Scientific Meeting of the Gerontological 

Society of America; 2004. 

38. Ståhl A, Iwarsson S. Let’s go for a walk. A project focusing on accessibility, 

safety and security for older people in the outdoor environment. 

Stockholm: Nordisk Gerontologisk Kongress 23-26 maj 2004. 

39. Hovbrandt P, Carlsson G, Iwarsson S, Ståhl A. (2004). Aktivitet utanför 

bostaden och förekomst av funktionella begränsningar bland äldre personer. 

Stockholm: Nordisk Gerontologisk Kongress, 23-26 maj 2004.


40. VITBOK Tillsammans för hälsa: Strategi för EU: 2008-2013 Hämtad 

2008-03-12 från http://ec.europa.eu/health/ph_overview/Documents/ 

strategy_wp_sv.pdf 

41. EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT nr 1359/2007/ 

EG av den 23 oktober 2007 om inrättandet av ett andra gemenskapsprogram 

för åtgärder på hälsoområdet (2008-2013). Hämtad 2008-03-12 

http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2007: 

301:0003:0013:SV:PDF 

42. Statens folkhälsoinstitut. Healthy Ageing. A challenge for Europe. 

Huvudrapport. R 2006:29. Östersund: Statens folkhälsoinstitut; 2007. 

43. Statens folkhälsoinstitut. Äldres hälsa. En utmaning för Europa. Kortversion 

av Healthy Ageing-projektets huvudrapport. S 2007:02. Östersund: 


44. SOU 2003:91 Äldrepolitik för framtiden. 

45. Prop 1997/98:113. Nationell handlingsplan för äldrepolitiken.

Denna skrift är ett led i Statens folkhälsoinstituts arbete med att öka 

kunskapen om äldres hälsa utifrån delaktighet och inflytande i samhället. 

Den ger också exempel på samhällsplanerande insatser för att främja 

äldres delaktighet och inflytande på olika nivåer. Dessa insatser kan ge 

stöd till individens eget val för att påverka den egna livssituationen. 

De hälsofrämjande praktiska erfarenheterna i skriften kommer från 

olika delar av landet. 

Att ha möjlighet att påverka och ta saker i egna händer är grundläggande 

för en god hälsa. Det kan exempelvis handla om att besöka en träffpunkt, 

delta i föreningslivet, förbättra utemiljön eller påverka politiska beslut i 

kommun eller landsting. Äldre människor har här viktiga kunskaper och 

erfarenheter att bidra med i samhällsutvecklingen. 

Skriften vänder sig till politiker och ansvariga för samhälls- och folkhälsoplanering 

inom kommuner och landsting samt till äldre – enskilda eller 

organiserade. Skriften är också användbar för ideella föreningar och 

organisationer samt företag delaktiga i hälsofrämjande arbete, till exempel 

bostadsföretag. Skriften kan även användas i utbildningssammanhang. 

Statens folkhälsoinstitut 

Distributionstjänst 

120 88 Stockholm 

Fax 08-449 88 11 

fhi@strd.se 

www.fhi.se 

Rapport R 2008:1 

ISSN 1651-8624 

ISBN 978-91-7257-530-1

Var med och bestäm! - Statens folkhälsoinstitut

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?