Sexatlas för skolan - RFSU

RFSU • Vägvisare
Villkoren och förutsättningarna för flickor och
pojkar på området sexualitet, kärlek och relationer
ser olika ut och behöver diskuteras.
Vad vi bör fundera på är om sex- och samlevnadsundervisningen
befäster eller ifrågasätter rådande
normer om flickors/kvinnors och pojkars/mäns
sexualitet. Det kan gälla såväl innehåll som metod.
Ett exempel kan vara om man i delar av undervisningen
delar in gruppen i killar respektive tjejer.
Av vilken anledning gör vi det? Vad ska vi tala
om och hur gör vi det? Gruppsamtal med enbart
killar eller tjejer är en suverän metod – men kan
också bli ”hemliga klubben”, där killar och tjejer
får myter och föreställningar om sig själva och om
det andra könet bekräftade.
I genusperspektivet ingår också att arbeta med
gränser och sexuella trakasserier. Gränser är
individuella, och samma handling kan ha olika
betydelse beroende på sammanhang. Men att
överträda en annan människas gräns är att utöva
makt. Med sexuella trakasserier menas ovälkomna
uppträdanden – i ord eller handling – som gör att
den som utsätts känner sig kränkt, rädd eller illa
till mods. Mest uppmärksammat och vanligast
är pojkar som trakasserar flickor, men också det
omvända förekommer, flickor som trakasserar
pojkar, liksom pojkar emellan eller flickor emellan.
Vanligast tycks sexuella trakasserier vara på
högstadiet, särskilt i år 8.
Vuxen- och ungdomsperspektiv
Vad vuxna anser att unga människor bör diskutera,
veta, tycka och känna när det gäller sexualitet och
samlevnad är inte alltid detsamma som det eleverna
tycker. För att undvika att vuxenperspektivet
överskuggar ungdomsperspektivet behöver man
kunskap om unga människors sexuella beteenden
och sätt att tänka. Eleverna bör också få vara med
att påverka innehållet.
Men vi kan heller inte lämna över till eleverna att
helt själva bestämma undervisningens innehåll.
Dels för att vuxenvärlden faktiskt vill ge unga vissa
kunskaper. Eleverna bör exempelvis inte kunna
välja bort teman som könsroller eller homosexualitet.
Dels för att unga inte heller alltid vet vad de vill
veta, särkilt gäller det högstadieeleverna. Och hur
ska de kunna det? Deras begränsade erfarenheter
och känsliga ålder gör att många inre hemligheter
är förborgade för dem – och då är det vår uppgift
att sätta ord på dem. En pojke i år 9 uttryckte det
så här: ”Det var precis det jag ville veta – fast det
hade jag inte en aning om.”
Ett annat sätt att öka elevernas deltagande i och
inflytande på undervisningen är att använda sig av
interaktiva metoder. Det ger eleverna möjligheter
att styra ett visst temas innehåll i den riktning
som passar dem. Som en kurator sa: ”Om man
låter ungdomarna samtala säger de allt själva. Man
behöver inte oroa sig som vuxen för vad man ska
13