Redovisning av uppdrag om utegångsdjur - Jordbruksverket

1(26) 

Dnr 31-6580/07 

2007-08-31 

Redovisning av uppdrag om utegångsdjur 

Regeringen har i beslut (Jo2006/652) från den 18 maj 2006 givit 

Djurskyddsmyndigheten följande uppdrag: 

Regeringen uppdrar åt Djurskyddsmyndigheten att utvärdera hur djur som 

går ute om vintern ska kunna hållas och skötas med beaktande av 

djurskyddet. Djurskyddsmyndigheten ska i arbetet med uppdraget göra en 

sammanvägd bedömning av djurskyddet vid utegångsdrift och då även 

beakta de välfärdsparametrar som är relevanta för djurskyddet och som 

utegångssystem medför. 

Djurskyddsmyndigheten ska medverka till att ett kontrollprogram för 

utegångsdjur utarbetas och lämna förslag till hur ett sådant ska användas. 

Erfarenheter från liknande system, exempelvis det för slaktkyckling och 

Svensk Mjölks system för djurvälfärd som är under utarbetande, samt 

internationella erfarenheter avseende djurvälfärdsparametrar vid 

utegångsdrift bör beaktas. 

I uppdraget ingår även att utreda förslagets kostnadsmässiga och andra 

konsekvenser. Uppdraget ska utföras i samarbete med berörda myndigheter 

och organisationer och ska redovisas senast den 1 september 2007. 

Uppdraget överfördes den 1 juli 2007 till Jordbruksverket, som redovisar 

uppdraget i denna promemoria. 

SAMMANFATTNING 

Att hålla djur ute under den kalla årstiden, s.k. utegångsdjur, ger djuren goda 

möjligheter att bete sig naturlig men ställer samtidigt höga krav på 

djurhållningen. Vilka förhållanden som ger djuren bäst förutsättningar som 

utegångsdjur är omdiskuterat, såväl mellan djurhållare och myndigheter som 

mellan forskare. 

I Sverige finns krav i författning på att utegångsdjur ska ha tillgång till ligghall 

med torr och ren liggplats. En möjlighet att få dispens från detta krav finns, men 

dispensförfarandet har lett till diskussioner om bedömning av motsvarande skydd 

och om djurens behov av ligghall och av torr och ren liggplats. 

Jordbruksverket liksom berörda organisationer och andra myndigheter kan se en 

vinst med att komma bort från förfarandet med dispenser. Inom ramen för arbetet 

med uppdraget har därför en samrådsgrupp, vilken senare delades upp i tre 

arbetsgrupper, med företrädare för berörda organisationer och myndigheter 

diskuterat kontrollprogram för utegångsdjur som alternativ. Arbetsgrupperna för 

Jordbruksverket, 551 82 Jönköping 

Tfn: 036-15 50 00 vx, fax: 036-19 05 46 

E-post: jordbruksverket@sjv.se, Internet: www.sjv.se

Jordbruksverket 2007-08-31 Dnr 31-6580/07 2(26) 

får och häst har gjort bedömningen att det inom respektive näringsgren finns 

mycket litet eller inget behov av ett kontrollprogram så länge möjligheten att 

ansöka om dispens från kravet på ligghall kvarstår. Arbetsgrupperna har därför i 

dagsläget inte gått vidare med arbetet att ta fram förslag på kontrollprogram. 

Av arbetsgruppen för nötkreatur har ett förslag till kontrollprogram tagits fram 

för besättningar med utegångsdjur. I förslaget vill arbetsgruppen som 

kontrollpunkter använda skötsel-, resurs- och djurparametrar vilka 

djurskyddsmässigt kan uppväga kravet på ligghall. Jordbruksverket ser mycket 

positivt på arbetsgruppens förslag som kan främja god djurhållning och därmed 

ett gott djurskydd. Såväl arbetsgruppen som Jordbruksverket anser att det 

föreslagna kontrollprogrammet bör utvecklas under ytterligare en vintersäsong 

innan det kan användas i praktiken under vintersäsongen 2008-2009. 

Införandet av ett kontrollprogram skulle också bidra till en minskad 

administrativ börda och bättre förutsättningar för långsiktig planering i 

produktionen för anslutna djurhållare, eftersom dessa enligt förslaget kan 

meddelas ett i tiden löpande alternativ till kravet på ligghall. Genom att antalet 

bedömare i kontrollprogrammet föreslås hållas så lågt som möjligt, kan även en 

enhetlig bedömning över landet uppnås och därmed ge anslutna djurhållare likabehandling 

och ökad förutsägbarhet. 

Jordbruksverket drar följande slutsatser av uppdraget. 

• Ett alternativ till dagens dispensförfarande rörande kravet på ligghall till 

utegångsdjur bör utvecklas. Jordbruksverket anser att kontrollprogram är ett bra 

alternativ. 

• Fortsatt forskning och utveckling av det av arbetsgruppen för nötkreatur 

föreslagna kontrollprogrammet förordas. 

• Under perioden fram till hösten 2008 utför Jordbruksverket en översyn av 

aktuell föreskrift. Eventuellt kan kravet på byggnad ersättas med krav på annan 

typ av klimatskydd under förutsättning att besättningen är knuten till ett 

kontrollprogram. 

• Jordbruksverket har för avsikt att återkomma till Regeringen med förslag på 

ändring i den övergripande djurskyddslagstiftningen för att möjliggöra ett mer 

generellt införande av kontrollprogram inom djurhållning. 

• Jordbruksverket kommer att ta fram en vägledning för djurhållare och 

tillsynsmyndigheter för att underlätta en tillfredsställande tillämpning av 

miljöbalken vid hållande av utegångsdjur. 

• Huvudman för det föreslagna kontrollprogrammet ska komma in med ett 

färdigt förslag i så god tid att Jordbruksverket kan godkänna det innan 

vintersäsongen 2008-2009. 

• Kontrollprogrammet introduceras i begränsad omfattning med början 


• Under våren 2011 görs en utvärdering av hur djurskydd och administration 

har fungerat i praktiken. 

• Efter utvärderingen våren 2011 anordnas en hearing angående utegångsdjur 

och klimatskydd för representanter inom berörda myndigheter och 

organisationer.


INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Sammanfattning ............................................................................................. 1 

Bakgrund...... .................................................................................................. 4 

Arbetet inom uppdraget................................................................................. 5 

Gällande regelverk ......................................................................................... 6 

Välfärdsparametrar och relaterat djurskydd.............................................. 6 

Kort sammanfattning av forskning rörande utegångsdjur .................... 6 

Päls ........................................................................................... 6 

Inre termoreglering................................................................... 7 

Hälsa och utfodring .................................................................. 8 

Hantering och tillsyn ................................................................ 8 

Markförhållanden, terräng och areal....................................... 9 

Väderskydd i terrängen............................................................. 9 

Torr och ren liggplats............................................................... 9 

Ligghall................................................................................... 10 

Synpunkter utifrån svenska erfarenheter ............................................ 10 

Arbetsgruppernas diskussioner............................................... 11 

Jordbruksverkets sammanvägda bedömning av djurskyddet ............. 12 

Djurskötsel.............................................................................. 12 

Kalvar..................................................................................... 12 

Liggplatser.............................................................................. 13 

Ligghallar ............................................................................... 13 

Kontrollprogram .......................................................................................... 13 

Matfågelbranschens kontrollprogram................................................. 14 

Kontrollprogram för får- och hästbesättningar med utegångsdjur ..... 14 

Kontrollprogram för nötköttsproducenter med utegångsdjur............. 15 

Syfte......................................................................................... 15 

Ansvar och kontroll................................................................. 15 

Finansiering............................................................................ 16 

Protokoll för välfärdsbedömning............................................ 16 

Jordbruksverkets kommentar till föreslaget program......................... 18 

Konsekvenser av kontrollprogram rörande utegångsdjur....................... 18 

Ekonomi.............................................................................................. 18 

Administration .................................................................................... 19 

Förutsägbarhet .................................................................................... 19 

Kontinuitet .......................................................................................... 19 

Myndighetskontakt ............................................................................. 20 

Diskussion..... ................................................................................................ 20 

Klimatskydd........................................................................................ 20 

Kontrollprogram och dess alternativ .................................................. 21 

Finansiering ........................................................................................ 22 

Miljö .. ................................................................................................ 22 

Smittskydd och beredskap .................................................................. 23 

Slutsatser ...... ................................................................................................ 23 

Referenser .... ................................................................................................ 25


BAKGRUND 

Den snabba internationaliseringen inom handel med jordbruksprodukter och 

livsmedel har satt allt större ekonomisk press på det svenska lantbruket. För att 

behålla konkurrenskraften på såväl den svenska som den internationella 

marknaden tvingas lantbruksnäringen minska kostnaderna i alla led. Detta gäller 

även produktionen av svenskt lamm- och nötkött. 

En effekt av denna utveckling är att storleken på besättningarna ökar. Ett sätt att 

minska kostnader för byggnader kan vara att hålla djuren som utegångsdjur, 

d.v.s. djuren vistas ute även vintertid. 

Det finns fler anledningar än de ekonomiska att hålla djur som utegångsdjur. 

Hållningsformen ger djuren goda möjligheter att utföra sina naturliga beteenden. 

Antalet sjukdomsfall kan minska, framför allt vad gäller luftvägslidanden. Hästar 

med astmatiska besvär kan må avsevärt bättre som utegångsdjur. Vissa 

djurhållare anser dessutom att utegångsdjur utvecklar en bättre härdighet. 

Vid hållande av utegångsdjur finns ett krav i svensk djurskyddslagstiftning 1 på 

att djuren ska ha tillgång till ligghall. Kravet infördes år 1989 med syftet att ge 

de frigående djuren möjlighet att söka skydd från hård väderlek och blåst. Under 

åren har formuleringen av föreskrifter rörande ligghall modifierats något, men 

kravet kvarstår. Dock finns möjlighet att medge undantag från kravet 2 under 

begränsad tid och under villkor. 

Diskussionen om huruvida djuren har behov av denna typ av skydd har tidvis 

varit häftig. I de fall djur hålls som utegångsdjur med motiveringen att deras 

hälsa och härdighet förbättras, menar djurhållare ibland att en ligghall till och 

med kan motverka detta syfte. Beslut har överklagats och prövats i rättsliga 

instanser på olika nivå vid ett flertal tillfällen med varierande utfall. 

I stora besättningar med hundratals moderdjur har djurhållare funnit det svårt att 

konstruera ligghallar som kan bereda samtliga djur möjlighet att söka skydd. I 

besättningar med framför allt nötkreatur och häst riskerar marken runt 

ligghallarna att bli upptrampad, vilket kan vara en nackdel för både djur och 

miljö. Både byggnaden och skötseln av den uppges medföra kostnader. Det 

förekommer argument för att ligghallen förfular miljön och skadar känslig flora. 

Inte sällan bedrivs storskalig verksamhet på marker med vidsträckta hedar och 

lövskog – en typ av terräng som inte självklart har bedömts ge tillräckligt skydd 

vid myndigheternas prövningar om undantag från kravet på ligghall. 

Mot bakgrund av detta togs ett förslag till djuromsorgsprogram för 

nötkreatursbesättningar med utegångsdjur fram av Sveriges Nötköttsproducenter, 

tillsammans med Svenska Djurhälsovården, i juni år 2003 3 . Förslaget innebar att 

besättningar med befintlig tidsbegränsad dispens som deltar i programmet skulle 

kunna medges undantag från ligghallskravet på löpande basis grundat på 

kontroller och rapportering till Jordbruksverket. Basen i omsorgsprogrammet 

1 1 kap. 36 §, Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:5) och allmänna råd om djurhållning inom 

lantbruket m.m. 

2 1 kap. 38 §, Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:5) och allmänna råd om djurhållning inom 

lantbruket m.m. 

3 Jordbruksverkets dnr 34-3182/03, Djurskyddsmyndighetens dnr 20-115/04


skulle utgöras av bl.a. slaktskadestatistik och produktionsdata, kompletterat med 

kontroller på plats i besättningen av parametrar rörande bl.a. resurser och djur. 

Förslaget presenterades för Djurskyddsmyndigheten som ansåg att det kunde 

utgöra ett värdefullt stöd för en likriktad bedömning i dispensärenden. 

Myndigheten hade dock svårt att se att djuromsorgsprogrammet i den form det 

föreslogs skulle kunna ersätta tillsynsmyndigheternas uppgifter och ålagda 

ansvar. 

Hållande av utegångsdjur är utan tvekan en djurhållningsform som ger djuren 

goda möjligheter att bete sig naturligt. Under rätt förutsättningar främjas djurens 

hälsa. Uppdraget om utegångsdjur syftar bl.a. till att lyfta fram dessa 

förutsättningar. Vilka djurarter som omfattas av uppdraget har inte specificerats 

av regeringen. De arter som vanligen hålls som utegångsdjur är nöt, får och häst. 

På grund av den begränsade tid som stått till förfogande för uppdraget beslutade 

Djurskyddsmyndigheten att låta rapporten omfatta endast dessa tre arter. 

Uppdraget har utförts med hjälp av en samrådsgrupp som bildades i arbetets 

inledningsskede. I samrådsgruppen har funnits representanter för LRF, Svenska 

Djurhälsovården, Sveriges Nötköttsproducenter, Highland Cattle-Föreningen, 

STC, Svenska Hästavelsförbundet, Svenska Russavelsföreningen, Svenska 

Fåravelsförbundet, Rasföreningen Gotlandsfår, SLU, BYS, Jordbruksverket och 

Naturvårdsverket. 

ARBETET INOM UPPDRAGET 

Även om denna rapport skrivs av Jordbruksverket, har arbetet inom uppdraget 

till största delen utförts i Djurskyddsmyndighetens regi. 

En samrådsgrupp har inrättats med sakkunniga företrädare för olika berörda 

intressegrupper för djurslagen nöt, får och häst. Möte med samrådsgruppen hölls 

den 22 september 2006 och per telefon den 27 augusti 2007. 

För att ta fram förslag till kontrollprogram delades samrådsgruppen upp i tre 

mindre grupper för respektive djurslag. Möten för diskussion hölls för nöt den 23 

februari, för häst den 26 februari samt för får den 27 mars 2007. 

Ett arbetsseminarium för samtliga tre djurslagsgrupper med inbjudna föreläsare 

hölls den 26 april 2007. Ingvar Andersson, rikslikare i branschorganisationen 

Svensk Fågels djuromsorgsprogram, informerade om programmet. Linda 

Keeling, professor i djurskydd, talade om arbete i EU:s projekt Welfare Quality 

och Anna Lundberg och Jens Jung, forskare från SLU, redovisade forskning om 

tillsyn på bete av stora besättningar. 

I september 2006 utlyste Djurskyddsmyndigheten medel för forskning om 

utegångsdjur. Fyra projekt tilldelades medel: 

• Karl-Ivar Kumm: ”Dra nytta av svensk erfarenhet av utedrift” (200 000 kr) 

• Charlotte Hallén Sandgren: ”Välfärdsprogram för dikor som hålls under 

olika betingelser vintertid” (630 000 kr) 

• Lena Lidfors: ”Välfärd hos dikor som hålls ute vintertid med tillgång till 

ligghall” (181 000 kr) Endast delresultat har rapporterats till Jordbruksverket 

• Knut-Håkan Jeppsson: ”Utomhusutfodring av får” (287 550 kr) Endast 

delresultat har rapporterats till Jordbruksverket


Djurskyddsmyndigheten fanns representerad i projektgruppen för projektet 

”Välfärdsprogram för dikor som hålls under olika betingelser vintertid”. 

Projektgruppen har haft två sammankomster under perioden – den 22 december 

2006 samt den 21 maj 2007. 

GÄLLANDE REGELVERK 

Svensk lagstiftning och gemenskapslagstiftning som direkt berör djurhållning 

med utegångsdjur handlar framför allt om djurskydd och miljö. Gällande 

regelverk återfinns i bilaga 1. 

VÄLFÄRDSPARAMETRAR OCH RELATERAT DJURSKYDD 

Organiserade system med hållande av utegångsdjur introducerades i Sverige 

under 50-talet. De modeller som tillämpades hade sitt ursprung i USA och 

Kanada, men det visade sig att skillnader i klimat blev orsak till problem. 

Fastlandsklimatet i USA och Kanada ger stränga vintrar och varma somrar. 

Södra och mellersta Sverige däremot har ofta mildare vintrar med fuktig 

väderlek. Under 60-talet påbörjades därför svensk forskning för att anpassa 

metoderna till svenska förhållanden. 

Under lång tid har forskare och djurhållare hävdat att den forskning rörande 

utegångsdjur som bedrivs i t.ex. USA inte är tillämpbar i Sverige. Istället har mer 

svenska forskningsresultat efterfrågats. Trenden förefaller idag ha vänt, och 

forskare hämtar åter rön från den amerikanska kontinenten. I den fortsatta 

diskussionen forskare, djurhållare och myndigheter emellan om 

välfärdsparametrar för utegångsdjur är det viktigt att komma ihåg att 

klimatskillnaden mellan Nordamerika och södra/mellersta Sverige består. 

Kort sammanfattning av forskning rörande utegångsdjur 

Jordbruksverket ser ett behov av en mer utförlig granskning och värdering av de 

forskningsuppgifter som finns rörande hållande av utegångsdjur, eftersom 

forskningsrön inom flera sakområden talar emot varandra. Verket har emellertid 

vid en genomgång av vetenskapliga artiklar relevanta för hållande av utegångsdjur 

kunnat läsa ut följande. 

Det forskningsmaterial som finns tillgängligt rör i stor utsträckning nötkreatur, 

medan får och häst är underrepresenterade. 

Päls 

Pälsen utgör djurets yttre isolering och första skydd mot kallt klimat. Djur 

som ges möjlighet att vistas ute och vänja sig vid det kallare klimatet på 

hösten får en tjockare päls (Webster 1974). Djur i god kondition med väl 

anpassad hårrem tolererar enligt studier torr kyla väl. Kanadensiska studier i 

köldlaboratorium visade att -20°C inte medförde mätbara problem för vuxna 

nötkreatur (Kennedy et al 2005) 

Pälskvalitén kan enligt uppgift påverkas av foderstaten, där lägre 

energiinnehåll förefaller ge en tjockare päls (Gilbert & Bailey 1991). Feta 

djur som producerar inre värme genom metabolism anses fälla mer av sin 

sommarpäls, och får därmed en tunnare vinterpäls än magrare djur i


motsvarande miljö (Webster 1978). Studier har visat att hårtyp och -sammansättning 

skiljer sig även mellan raser. Så har t.ex. studerade nötkreatur av 

rasen Aberdeen Angus kortare, grövre underull och täckhår med tunnare 

märg än studerade djur av rasen Hereford (Gilbert & Bailey 1991). Värdet för 

pälsens isolerande förmåga uppges öka med ökande pälsdjup. En längre päls 

förefaller alltså ge ett bättre skydd (Webster 1974). 

Visas forskare menar att pälsens isolerande förmåga försämras kraftigt hos 

kalv och får (Rawson et al 1989) eller till och med enligt beräkningar kan 

sättas ur spel hos nötkreatur (Webster 1978) om djuret utsätts för blåst och 

kraftigt regn . Det föreligger olika uppgifter om huruvida pälsen kan bli 

genomblöt eller ej. Experimentella studier av torr respektive våt hårrem 

visade dock att våt hårrem hos kalvar (Hillman et al 1989) väsentligt ökade 

värmeförlusterna. 

Inre termoreglering 

Ett ytterligare hjälpmedel för att behålla en konstant kroppstemperatur utgör den 

inre isoleringen, d.v.s. hud och underhudsvävnad med fett och blodkärl. Enligt 

uppgift kan ett magert djur i dålig kondition ha kvar sin isolerande päls, men 

sakna det mesta av den inre isoleringen, framför allt i form av underhudsfett. 

Detta anses göra djuret mindre tolerant mot extrema väderförhållanden (Webster 

1974). I studier föreföll djur i gott hull vara mindre påverkade av kyla än djur i 

dåligt hull under samma förhållanden (Birkelo et al 1991). 

I forskarvärlden kallas det temperaturintervall inom vilket djurets värmeproduktion 

är oberoende av omgivningens temperatur djurets termoneutrala zon. 

Vid en viss köldtröskel, som uppges vara individuell och beroende av flera 

faktorer, signalerar nerverna till ökad metabolism för ökad inre värmeproduktion 

hos djuret. Detta anses dels ske genom ökat foderintag och dels genom 

nedbrytning av kroppens energireserv, t.ex. fettlager. Man kan också se att djuret 

huttrar. Köldtröskeln kallas ibland den lägre/undre kritiska temperaturen (LCT). 

Djur som vants vid låga temperaturer har visat sig kunna sänka sin köldtröskel. 

Motsvarande har setts även hos djur som vistas länge i varmt klimat. Dessa djur 

blev mer toleranta mot höga temperaturer (Webster 1974). 

Den kritiska temperaturen uppges vara beroende av en mängd faktorer såsom 

djurens vikt, utfodringsintensitet, vindhastighet och fuktighet. En stor variation 

av uppgifter om gränsvärden för kritisk temperatur finns i forskningen beroende 

på vilka metoder som använts och vilken kategori av djur forskarna tittat på. 

Som en fingervisning har forskare i en studie (Christopherson & Young 1986) 

noterat att den nedre kritiska temperaturen för vuxna nötkreatur vid torrt väder 

och låg vindhastighet ligger någonstans runt -20°C. Djuren förefaller alltså tåla 

relativt låga temperaturer vid dessa väderleksförhållanden. Dock uppger forskare 

att situationen förändras om väderleken förändras och det blir blött och blåsigt 

varvid pälsen blir våt. Avkylningen anses då att öka markant och den nedre 

kritiska temperaturen stiger. Djur med låg produktion, d.v.s. med låg tillväxt 

eller utan mjölkproduktion, uppges ha ett naturligt lägre intag av foder. I och 

med den lägre ämnesomsättningen i kroppen, produceras mindre överskottsvärme, 

varför dessa djur uppges ha en ytterligare högre gräns för den kritiska 

temperaturen (Pettersson & Redbo & Mossberg 1996). Djuren kan minska 

värmeavgivningen genom att ändra sitt beteende (Schaefer & Messier 1996, 

Olson & Wallander 2002) eller genom att ställa sig i lämplig position i


förhållande till sol och vind (Gonyou & Stricklin 1981). Försök har gjorts att i 

beräkningsmodellerna för nedre kritisk temperatur ta hänsyn till effekt av vind 

och sol på djurs värmebalans. (Keren & Olson 2006). 

Möjligheterna att justera kroppsfunktionerna för att bibehålla en normal 

kroppstemperatur anses göra att korta perioder med extrem kyla sällan 

framkallar köldstress hos djuren. Det förefaller vara i de fall kall eller på 

annat sätt extrem väderlek håller i sig under en längre period som djuren kan 

få problem. En ökad metabolism under en längre period uppges kräva ökad 

utfodring för att djurets kroppsreserv inte ska tömmas (Webster 1974). Vissa 

forskare menar att faktorer förutom kyla ska till för att framkalla risk för 

köldstress hos kalv. Dessa faktorer kan t.ex. vara infektionssjukdomar, 

fuktiga ströbäddar, otillräckligt skydd eller exponering för blåst och regn 

(Rawson et al 1989). 

Hälsa och utfodring 

Vid jämförelser av hälsotillståndet hos nötkreatur som hölls inomhus respektive 

utomhus, var de djur som hölls utomhus generellt friskare (Ekesbo 1966, 

Wassmuth et al 1999, Wassmuth 2003) 

Känsligast för förhållandena vid utedrift är, enligt de flesta studier, de nyfödda 

individerna. Vissa forskare anser att kalvar och lamm måste födas under den 

varma årstiden för att deras LCT inte ska underskridas. Under praktiska studier 

utförda under 70-talet såg forskaren att nyfödda kalvar som fötts under perioden 

mars-maj vid ranchdrift akut dött p.g.a. nedkylning (Ekesbo 1972). Nedkylning 

av nyfödda kalvar uppges kunna ske inom sex timmar om inte kalven snabbt blir 

torr (Thompson & Clough 1970). Vid kraftig nedkylning anses absorptionen av 

immunoglobuliner i råmjölken fördröjas, och följaktligen minskar 

motståndskraften mot infektioner (Christopherson 1985, Olson et al 1980). I en 

studie ökade kalvdödligheten med fallande temperatur och med nederbörd under 

dagen för förlossningen. Dödligheten var fem gånger större hos kalvar efter svår 

förlossning än efter normal förlossning. (Azzam et al 1993) 

I studier uppges behovet av foder öka hos djur vid låga temperaturer för att 

kompensera för värmeförlusterna orsakade av kylan. Det anses att effekten av 

vind, nederbörd och kyla gör att djuren förlorar i vikt. Studier i Montana med 

nötkreatur av Aberdeen Angus-ras visade att betestiden per dygn minskar 

signifikant med sjunkande temperatur (Adams et al 1986, Prescott et al 1994). 

Helt nyligen har forskare funnit att nötkreatur av Aberdeen Angus-ras i Montana 

förefaller klara sig bra på en foderstat bestående av vinterbete med tillskott av 

protein ca tre gånger per vecka (Olson enl. Herlin, pers. medd.). 

I en fältstudie av får (Meiner 2007, pers. medd.) föreföll de djur vilka hölls som 

utegångsdjur få en bättre status på klövarna, avseende slitage och hälsa, än de 

djur som hölls inne. 

Hantering och tillsyn 

Flera forskare betonar vikten av en adekvat hanteringsanläggning där djur vilka 

behöver extra tillsyn eller vård kan tas omhand. 

I en studie av 59 djur uppvisade kvigor av köttras som hanterats lite eller inte alls 

tydliga tecken på rädsla och stress då de togs in i en hanteringsanläggning. 

Framför allt var det ljudet av mänskliga röster som stressade djuren (Waynert et


al 1998). I svenska studier av besättningar med nötkreatur i extensiv 

utegångsdrift (i grupper från 7 till 35 djur) noterade forskarna att tillsyn på 

regelbundna tider och med små mängder lockfoder ökade djurens benägenhet att 

övervinna sin skygghet. Ju större grupperna var desto längre tid tog det innan 

djuren vågade närma sig skötaren (Lundberg et al 2006). 

Markförhållanden, terräng och areal 

Svenska litteratur- och gårdsstudier antyder att det krävs minst 0,3 ha per diko 

eller motsvarande beläggning av andra djur för att undvika trampskador, 

förorenade djur och vattenförorening. Vid olämpliga markförhållanden, t.ex. lereller 

mjälajord krävs större yta per djur. (Kumm et al 2007) 

I en tysk studie förelåg en risk för belastning i form av upptrampning och 

anhopning av gödsel vid utfodringsplatserna. Forkarna rekommenderade därför 

att växla utfodringsplats. Alternativt kan hårdgöring eller halmning av belastade 

områden möjliggöra insamling av gödsel (Wassmuth et al 1999). Upptrampning 

uppges även kunna minska genom stor yta per djur, sluttande och genomsläpplig 

mark eller byte av övervintringsmark mellan år. Får anses ge mindre 

trampskador än nötkreatur och häst. (Kumm et al 2007) 

En nyligen gjord svensk studie visade att skog på övervintringsytor löpte hög 

risk att skadas p.g.a. gnag, tramp eller för hög näringskoncentration. 

Skogsskadorna uppträdde mycket oförutsägbart. Skogen uppges kunna hålla så 

länge som något decennium, eller förstöras redan efter ett års användning. 

(Kumm et al 2007) 

Väderskydd i terrängen 

Nötkreatur som studerats reagerade negativt på blåst i samband med nederbörd 

eller låg temperatur. Äldre djur sökte sig, genom vad som anses vara ett inlärt 

beteende, till skyddade områden där klimatet är optimalt. Detta kunde vara 

sänkor, skog eller annat vindskydd. Yngre djur uppges ha sämre förmåga att 

utföra energibesparande beteende, som t.ex. att söka vindskydd, och utsätts 

därmed i högre utsträckning för negativ påverkan av väder och vind. Författarna 

rekommenderade därför att blanda äldre och yngre djur för att de yngre ska lära 

sig att skydda sig mot nedkylning. (Beaver & Olson 1997) 

Tillgång till adekvat skydd uppges möjliggöra för djuren att bibehålla sin 

kondition. Forskare har sett tecken på att djurens förmåga att anpassa sig till 

klimatet genom att placera sig på olika platser och lägen i terrängen samt i 

förhållande till varandra gör att behovet av skydd dock kan vara mindre än vad 

tidigare gjorda modellförsök antyder (Keren & Olson, 2006). 

Vid intervjuer med djurhållare i Kanada ansåg dessa att nötkreatur i utedrift 

behöver vindskydd. Dock var det enligt dem mindre väsentligt med 

nederbördsskydd. (Kumm et al 2007) 

Torr och ren liggplats 

Nötkreatur av mjölkras delade i en studie sin tid på bete i princip lika delar 

mellan betande och vila. När de var på bete låg de vuxna djuren ner 10,1 – 11,6 

timmar per dygn, kalvar längre tid (Krohn & Munksgaard 1993, Phillips 2002). I 

en beteendestudie visade nötkreatur mycket stark motivation för att vila liggande 

(Jensen et al 2005, Phillips 2002).


Nötkreatur i en studie i norra Tyskland låg på marken i allt mindre utsträckning 

ju sämre vädret blev. Vid sämre väder sökte sig djuren istället i större omfattning 

till de ströade liggytorna. Författarna ansåg därför att nötkreatur, oavsett ras, 

borde ha tillgång till torra liggplatser med skydd för väder och vind (Wassmuth 

et al 1999). 

I en svensk studie av stutar vilka hölls som utegångsdjur med tillgång till ligghall 

noterade forskarna att djuren lade sig i snön vid låga temperaturer. Författarna 

menar att snön då kan ha upplevts som så torr att den utgjorde tillräckligt 

stimulus för djuren att lägga sig (Redbo et al. 1996). 

Ligghall 

Det råder delade meningar om huruvida djur utnyttjar ligghallar. Flera studier 

indikerar dock att djur utnyttjar en väl konstruerad ligghall i större utsträckning 

vid blöt nederbörd. I en svensk studie föreföll djuren använda ligghall mer 

beroende av nederbörd än av kyla. En väl ströad yta bidrog till användning av 

ligghallen (Olarsbo 2005). 

Användande av ligghall uppges dock kunna vara ett inlärt beteende. I en studie 

av äldre kor som tidigare hållits inomhus vintertid föreföll dessa ha lärt sig att en 

byggnad med ströbädd ger skydd. Korna i studien tog skydd i ligghall vid dåligt 

väder och nattetid (Lidfors et al 1994). 

Stutar av mjölkras observerades under dagtid i en svensk studie med utedrift med 

tillgång till ligghall. Forskarna såg aldrig djuren använda ligghallen. Förekomst 

av gödsel i ligghallen tolkades dock som att stutarna använde ligghallen nattetid 

(Redbo et al. 1996). 

I en norsk studie av 40 islandshästar vilka hölls på en yta av totalt 0,8 ha 

utnyttjade hästarna ligghallen vid sträng kyla samt vid regn och blåst. Snöfall 

ökade inte utnyttjande av ligghallen. (Mejdell & Bøe 2005) 

Synpunkter utifrån svenska erfarenheter 

I en studie (Charlotte Hallén Sandgren, 2007) över en vintersäsong i tio svenska 

dikobesättningar intervjuades djurhållarna om vilka skötselrutiner och resurser 

de ansåg var viktigast för att uppnå god djurvälfärd. Besättningarna valdes ut till 

projektet bl.a. utifrån djurhållningsform och geografiskt läge, samt efter 

samtycke från djurägarna. Samtliga anses av projektledaren kännetecknas av god 

djurvälfärd. 

De viktigaste skötselrutinerna var enligt dessa djurägare 

• daglig tillsyn (4 st) 

• orädda och hanterbara djur (4 st) 

• foder och vatten till alla (4 st) 

• lusbehandling (2 st) 

• snabbt ta hand om sjuka eller skadade djur (3 st) 

• marksäkra t.ex. genom att flytta foderplatser ofta (3 st) 

• torr liggplats (1 st) 

• blandade åldrar i gruppen för att utnyttja äldre djurs erfarenhet (1 st) 

De viktigaste resurserna ansåg djurägarna vara 

• lämpliga markförhållanden och tillräcklig yta (6 st) 

• skydd mot värme, blåst, horisontellt regn och insekter (4 st)


• optimal gruppering avseende antal djur och ålder (2 st) 

• stort avstånd mellan funktioner (1 st) 

• bra stängsel (1 st) 

• härdiga djur (1 st) 

I en sammanställning (Karl-Ivar Kumm, 2007) av svensk erfarenhet, 

kompletterat med litteraturstudier, har fyra system för väderskydd utvärderats 

med hänsyn till sex olika mål för mark, skog, djur och miljö. I tabellen på 

följande sida markeras goda möjligheter till måluppfyllelse med ”+”. Då 

förutsättningarna för måluppfyllelse är sämre markeras detta med ”-”. I samtliga 

fall förutsätts att övervintringen sker på mark som är lämplig ur 

djurmiljösynpunkt, vilket innefattar att den ska vara genomsläpplig och delvis 

kuperad. 

Utvärdering av fyra system för väderskydd med hänsyn till sex olika mål för mark, skog, 

djur och miljö. 

Skydd 

Mål 

Obetydliga 

markskador 

Obetydliga 

skogsskador 

Rena 

djur 

Vindskydd 

Nederbördsskydd 

Ingen 

övergödning 

Fast ligghall och 

utfodringsplats. - +* + + - 

Mobil ligghall och 

utfodring. ≥ 0,3 ha/ko 

Sluten granskog. Mobil 

utfodring. ≥ 0,3 ha/ko 

Skogskant/vindskyddsstaket 

+ tak. Mobil utfodring. 

≥ 0,3 ha/ko 

*) Förutsätter en välströdd ligghall 

**) Under begränsad tid, tills krondropp börjar 

+ +* + + + 

+ - + + +** + 

+ + + + + + 

I sammanställningen konstateras även följande: 

”Problemen med markskador och övergödning i närheten av fasta ligghallar, 

liksom den stora halmåtgången, kan motverkas om djuren utfodras långt från 

ligghallarna vid bra och normalt väder. Djurens begränsade behov av ligghall 

vid sådant väder antyds av att de på flertalet svenska gårdar utnyttjade 

ligghallarna endast vid dåligt väder om de hade tillgång till ren mark att ligga 

på. Erfarenhet från en gård med både nötkreatur och får visar att får ger mindre 

markskador än nötkreatur vid utedrift. 

Gran ger bättre väderskydd än andra trädslag. Erfarenheten visar dock att det 

är stor risk att granskog förr eller senare skadas av utegångsdjurens tramp och 

gnag. Då förloras både väderskydd och virkesvärden. Trots detta kan sluten 

granskog vara ett både bra och billigt väderskydd så länge det varar.” 

Arbetsgruppernas diskussioner 

Inom de tre arbetsgrupperna för nöt, får och häst har deltagarna diskuterat 

välfärdsparametrar som anses särskilt betydelsefulla vid hållande av 

utegångsdjur. 

För nötkreatur menade arbetsgruppen att djurägarens kunnande och 

ambitionsnivå har stor betydelse. Framför allt kan rutiner för betäckning och 

kalvning, tillsyn vid kalvning och möjlighet till assisterad kalvning i


hanteringsutrustning påverka välfärden. Vikten av lämpliga markförhållanden 

framhålls också. Djurens päls bör vara i god kondition. Framför allt märktes i 

Charlotte Hallén Sandgrens studie i ett par besättningar kraftiga lusangrepp vilka 

gav defekter i pälsen. Parasitbekämpning rekommenderas därför. Alla djur i 

besättningen måste ha samma hornstatus, då olika status inte sällan ger allvarliga 

stångningsskador. 

Arbetsgruppen för får anser att skötselparametrar och en kunnig djurskötare 

spelar en avgörande roll inom fårhållning. Utfodringen är den absolut viktigaste 

parametern, då ett får i gott hull klarar påfrestningar väl. Även rutiner för 

klippning av fåren har stor betydelse. Lämpliga rutiner för klippning kan dock 

skilja sig mellan raser med olika pälskvalitet. Viktiga data att registrera är 

lammvikter och lammtillväxt. 

Även i arbetsgruppen för häst framhålls att kunnande är viktigt. Otillräckliga 

kunskaper leder ofelbart till problem. Korrekt verkning av hovar är väsentligt för 

hästens välfärd, liksom korrekta avmaskningsrutiner och utfodring bedömd 

genom hullet. Viktiga parametrar som kan kontrolleras anses vara hälsa, 

fertilitet, hållbarhet och härdighet. Arbetsgruppen framhåller att renhet som 

parameter måste bedömas med försiktighet, eftersom hästar gärna rullar sig i 

lera, sand och grus. En smutsig häst måste därför inte vara ett tecken på dålig 

välfärd. Tillräcklig yta för olika funktioner är mycket viktig för hästens psykiska 

välbefinnande. Även markförhållanden påverkar. 

Jordbruksverkets sammanvägda bedömning av djurskyddet 

Jordbruksverkets sammanvägda bedömning av parametrar som påverkar 

djurskyddet vid hållande av utegångsdjur görs, med tanke på de diskussioner 

som förevarit, främst relaterat till skydd mot vind och nederbörd. Bedömningen 

har gjorts utifrån tillgänglig forskning och dokumenterade svenska erfarenheter. 

Djurskötsel 

Ett friskt djur med lämpligt hull och päls i god kondition har bättre 

förutsättningar att tolerera vind och nederbörd utan tillgång till skyddande 

byggnad eller motsvarande. Lämpligt hull kan t.ex. uppnås genom goda rutiner 

för utfodring, där varje djur ges möjlighet att i lugn och ro äta sin foderranson. 

Genom en god tillsyn av djuren kan även det individuella djurets kondition 

kontrolleras. I begreppet tillsyn kan inkluderas en väl fungerande 

hanteringsutrustning för att snabbt kunna upptäcka och omhänderta djur med 

behov av särskild behandling. Även fungerande rutiner för parasitbehandling, 

såsom avlusning, kan ingå i begreppet tillsyn. Om djurhållaren genom dessa 

åtgärder kan uppnå att djuren (även den enskilda individen) mår väl, är i gott hull 

och har en päls i god kondition skulle detta kunna öka djurens tolerans mot väder 

och vind. Därmed skulle alternativa sätt att tillgodose djurskyddskraven 

avseende skydd mot väder och vind, jämfört med det skydd som kan ges i en 

ligghall, kunna vara acceptabla. 

Kalvar 

Enighet råder om att nyfödda individer är allra mest känsliga för kyla och hårda 

väderförhållanden. Genom en strategi för att förlägga födslar till den varma delen 

av året kan djurhållaren se till att inga småkalvar finns i flocken under den kalla 

årstiden. Om inga kalvningar sker vintertid skulle alternativa sätt att tillgodose


djurskyddskraven avseende skydd mot väder och vind, jämfört med 

ligghallsskydd, kunna vara acceptabla. 

Liggplatser 

Den forskning som denna rapport relaterar till antyder att det är viktigt för djur 

att kunna vila liggande under en stor del av dygnet. Synen på vad djur uppfattar 

som en bra liggplats går isär. Torra och rena liggplatser är dock svåra att finna 

under normala svenska vinterförhållanden utan någon form av skydd mot vind 

och nederbörd. Goda mark- och terrängförhållanden, t.ex. med vindbrytande 

element i form av höjdskillnader och grövre vegetation samt dränerande mark, 

skulle dock kunna ge djuren möjlighet att ändå finna platser där de under olika 

väderförhållanden kan välja att vila liggande. Därmed skulle alternativa sätt att 

tillgodose djurskyddskraven på torra och rena liggplatser, än vad som kan 

åstadkommas i en ligghall, kunna vara acceptabla. 

Ligghallar 

En ligghall ska vara en öppen byggnad där djuren kan uppsöka skydd när de 

själva väljer det. För att ligghallen ska tillföra något från djurskyddssynpunkt 

krävs dock att den är väl konstruerad, väl placerad och väl skött, bl.a. vad avser 

tillförsel av strö. En felplacerad ligghall eller en med för lite strö innebär 

sannolikt en fuktig och smutsig miljö. Om djuren överhuvudtaget använder sig 

av en sådan ligghall är det troligt att detta får negativa konsekvenser. Exempelvis 

kan pälsen fläckvis bli gödselbemängd, vilket uppges försämra dess isolerande 

funktion. En dåligt konstruerad och dåligt skött ligghall är därmed inte 

djurskyddsmässigt acceptabel. 

Djur som är sjuka eller har päls som är skadad eller som inte hunnit anpassa sig 

till vinterförhållanden har låg tolerans mot påverkan av väder och vind. De anses 

därmed inte vara lämpade att hålla som utegångsdjur, utan bör tas omhand i 

särskilt utrymme. För djur som är i något sämre kondition än det normala kan en 

välskött ligghall innebära förbättrade möjligheter att hantera klimatpåfrestningar, 

och kan därmed innebära ett förbättrat djurskydd. Dock kan inte ens en välskött 

ligghall i längden djurskyddsmässigt kompensera en dålig djurskötsel. 

KONTROLLPROGRAM 

Kontrollprogram kan upprättas i olika syfte såsom sjukdomskontroll, 

kvalitetskontroll, produktionskontroll etc. Huvudman för kontrollprogram kan 

vara t.ex. myndigheter, intresseorganisationer eller branschen själv, beroende på 

programmets syfte. 

Av regeringsbeslutet rörande detta uppdrag framgår att det kontrollprogram som 

ska föreslås bör ha djurvälfärd i fokus. Begreppen djuromsorgsprogram och 

kontrollprogram används därför i denna rapports fortsatta text synonymt. 

I arbetet inom detta uppdrag med att ta fram förslag till kontrollprogram, har tre 

arbetsgrupper bildats ur samrådsgruppen. Diskussioner om kontrollprogram, dess 

syfte och ägande har i dessa arbetsgrupper förts för djurslagen nöt, får och häst 

var för sig.


Matfågelbranschens kontrollprogram 

Branschorganisationen Svensk Fågel inrättade ett kontrollprogram, som 

branschen själv benämner djuromsorgsprogram, 1987 (bilaga 2) med syftet att 

höja statusen på matfågel som livsmedel genom att förbättra miljön i 

anläggningarna. Djuromsorgsprogrammet presenterades för Lantbruksstyrelsen, 

och kunde efter godkännande kopplas till djurskyddslagstiftningen. Därmed 

kunde en slaktkycklingproducent med tillräckligt hög klassningspoäng få 

tillstånd att hålla fler djur per kvadratmeter golvyta och höja beläggningsgraden 4 . 

Samma system tillämpas för värphöns i SFS-Svenska Äggs omsorgsprogram. 

Branschorganisationen Svensk Fågels djuromsorgsprogram bedömer 

produktionen i stallarna genom 31 kontrollpunkter (bilaga 3). I bedömningen 

poängsätts kontrollpunkterna utifrån kvaliteten på teknik och skötsel. Respektive 

kontrollpunkts poäng viktas sedan med en faktor 1-11. Dessutom noteras ett 

antal fasta parametrar såsom ventilationskapacitet samt tillgång till foder och 

vatten. Kontrollerna utförs av en rikslikare som är anställd av ett 

försäkringsbolag och fristående från branschorganisationen. Bedömningarna 

kompletteras med uppgifter från djuransvarig på slakterier och besättningsveterinären. 

1999 tillkom ett fothälsoprogram för kalkon, där ett urval fågelfötter 

bedöms på förekomst av skador i samband med slakt. 

Djuromsorgsprogrammet ägs av Svensk Fågel, d.v.s. branschorganisationen är 

huvudman och ansvarar för funktion och uppdatering av kontrollprogrammet. 

Ändringar i kontrollprogrammet ska godkännas av Jordbruksverket. 

Rapportering av resultat sker två gånger per år till verket genom en 

referensgrupp. I referensgruppen finns företrädare från branschen, 

Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SVA, SLU och Djurskyddet Sverige. 

Finansiering av programmet sker genom en del i föräkringspremien (i princip är 

alla uppfödare av slaktkyckling försäkrade i händelse av t.ex. teknikfel och 

utbrott av salmonella). 

Enligt uppgift från Svensk Fågel har djuromsorgsprogrammet lett till att flera 

stallar som inte höll måttet har ställts av eller konverterats till annan produktion. 

Producenterna uppges uppleva programmet både som en morot och en piska. En 

dialog med rikslikaren kan fungera som ett bollplank för nya idéer och motverka 

brister på grund av hemmablindhet. Kontroll genom branschen uppfattas som 

betydligt mer positivt än myndighetskontroll. Branschen upplever att 

konsumenten, bl.a. tack vare djuromsorgsprogrammet, idag har ett grundmurat 

förtroende för svensk matfågel, vilket skapar en yrkesstolthet bland 

producenterna. Konsumenternas förtroende märktes bl.a. under utbrottet av 

Aviär Influensa år 2006, då konsumtionen av kyckling inte sjönk i Sverige till 

skillnad från andra länder. 

Kontrollprogram för får- och hästbesättningar med utegångsdjur – 

arbetsgruppernas förslag 

Arbetsgrupperna för får och häst har gjort bedömningen att det inom respektive 

näringsgren finns mycket litet eller inget behov av ett kontrollprogram. 

Arbetsgrupperna har sett problem med finansiering i förhållande till nytta, 

4 jfr 7 kap. 4 §, Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:5) och allmänna råd om djurhållning inom 

lantbruket m.m


liksom med att finna en naturlig huvudman för respektive kontrollprogram. 

Grupperna beslutade därför att inte gå vidare med arbetet att ta fram ett förslag 

till kontrollprogram. Beslutet gäller givetvis under förutsättning att möjligheten 

att ansöka om dispens från kravet på ligghall finns kvar. Får- och hästnäringen 

förbehåller sig även möjligheten att ompröva beslutet om inställningen inom 

respektive näringsgren ändras i framtiden. 

Kontrollprogram för nötköttsproducenter med utegångsdjur – arbetsgruppens 

förslag 

Arbetet med att ta fram ett förslag till kontrollprogram för nötköttsproducenter 

har utgått från det förslag till djuromsorgsprogram som lämnades av Sveriges 

Nötköttsproducenter (i samarbete med Svenska Djurhälsovården) i oktober 2003. 

I slutrapporten (bilaga 4) till det av Djurskyddsmyndigheten finansierade 

projektet ”Välfärdsprogram för dikor som hålls under olika betingelser vintertid” 

(Charlotte Hallén Sandgren, 2007) finns ett värdefullt komplement för 

mätmetoder av parametrar som kan påvisa god djurvälfärd och hälsa i 

köttdjursbesättningar. Jämförelser har dessutom under arbetet gjorts med EU:s 

projekt ”Welfare Quality”. 

Såväl arbetsgruppen som Charlotte Hallén Sandgren betonar att arbetet med att 

ta fram ett kontrollprogram inte är att betrakta som avslutat i och med 

rapporteringen av detta uppdrag. Det finns starka önskemål om att under en 

andra vintersäsong (2007-2008) utvidga studien ”Välfärdsprogram för dikor som 

hålls under olika betingelser vintertid” till fler besättningar för att kunna värdera 

säsongs-, besättnings- och bedömarvariation. Först därefter (vintersäsongen 

2008-2009) anser arbetsgruppen det vara realistiskt att initiera ett 

kontrollprogram i praktiken. 

Syfte 

Enligt arbetsgruppen bör det huvudsakliga syftet med kontrollprogrammet, 

åtminstone initialt, vara att minska djurhållarens administrativa börda och 

underlätta långsiktig planering i produktionen genom att möjliggöra fortlöpande 

undantag från kravet på ligghall till utegångsdjur. Genom programmet kan 

grunderna för att medge undantag från ligghallskravet bli likvärdiga över landet. 

Viss rådgivning inom programmet och dokumenterad djuromsorg kan leda till 

ökad entusiasm hos djurhållaren. Dessutom förväntas en spin-off- effekt, genom 

att den kunskap som samlas inom kontrollprogrammet även kommer övriga 

näringen med motsvarande djurhållningsform till del. Som målgrupp för 

kontrollprogrammet föreslås alla typer av besättningar som håller utegångsdjur. 

Ansvar och kontroll 

Arbetsgruppen har föreslagit ett delat ansvar (huvudmannaskap) för 

kontrollprogrammet mellan Sveriges Nötköttsproducenter och Svenska 

Djurhälsovården. Ett alternativ som diskuterats är att huvudansvaret bärs av 

Jordbruksverket. 

Anslutning till programmet föreslås ske genom en ansökan där djurhållaren får 

beskriva besättningens resurser och verksamhetsplan. I verksamhetsplanen bör 

finnas en beskrivning av strategier för betäckning och kalvning, betesplanering 

etc. En redovisning av befintliga produktionsdata såsom slaktskaderegistreringar 

kan även inkluderas. Detta är givetvis inte möjligt för nyetablerade besättningar.


Tyngdpunkten kan för dessa företag ligga på resursparametrar (t.ex. markbeskaffenhet, 

hanterings-, utfodrings-, och vattningssystem) och skötselparametrar 

vilka efter något år kan relateras till produktionsresultat. 

Efter ansökan utförs ett första anslutningsbesök. Därefter föreslås löpande 

kontrollbesök. Kostnaden skulle kunna minskas om besättningsveterinären 

anlitas för kontrollbesök. Dock är det angeläget att få en så likartad bedömning 

som möjligt inom programmet, vilket sannolikt kräver att antalet kontrollanter 

begränsas. Ett bättre alternativ som kontrollant kan därför vara Svenska 

Djurhälsovårdens nöthälsoveterinärer. 

Arbetsgruppen förespråkar ett kontrollbesök per år i anslutna besättningar. 

Besöket bör ske under perioden januari-februari. 

Finansiering 

För att kontrollprogrammet ska ha någon framtid krävs att kostnaden hålls så låg 

som möjligt, enligt arbetsgruppen. En statlig finansiering är självfallet det bästa 

ur djurhållarens synvinkel. Om programmet ska finansieras av de anslutna kan 

en inträdesavgift tas ut. 

Protokoll för välfärdsbedömning 

Citat ur slutrapport för ”Välfärdsprogram för dikor som hålls under olika 

betingelser vintertid”, Charlotte Hallén Sandgren: 

Med utgångspunkt från de observationer som gjorts i studien tillsammans med 

djurägarnas synpunkter kan en sammanställning av nödvändiga resurser och 

skötselrutiner för alla besättningar som har utedrift, oavsett tillgång till ligghall 

eller ej, formuleras. 

• De resurser, förutom de lagstadgade, som påverkar djurvälfärden 

bedöms utifrån resultaten i denna studie vara: Markbeskaffenhet, 

Samtidig ätplats för alla kor, Hanteringssystem som kan användas på alla 

skiften, Lämpligt djurmaterial (inklusive hornstatus) 

• De skötselrutiner, förutom de lagstadgade, som påverkar djurvälfärden 

bedöms utifrån resultaten i denna studie vara: Förebyggande 

avlusningsrutiner, Kontrollerad/styrd betäckningsperiod (inga 

betäckningar i februari-maj) 

De djurbaserade parametrar som beskriver djurvälfärden och som utifrån 

resultaten i denna studie bedöms fungera tillfredsställande är: 

• Bedömda vid besättningsbesök: Flyktdistans, Resningsbeteende, Hälta, 

Hull, Renhet, Skador, Håravfall och Avvikelser 

• Beräknade från registerdata: Dödlighet inom respektive djurkategori, 

Andelen magra kor till slakt, Slaktanmärkningar på kor, Kalvningssäsong 

• Framtagna från gårdens journalföring: Kalvningsresultat, 

Sjukdomsbehandlingar, Förebyggande behandlingar 

I resultaten finns det tendenser till vissa systemfel, men bilden domineras 

framför allt av en stor variation oavsett besättningsstorlek och stallsystem. Det


vill säga skötseln och gårdens egna förutsättningar är helt avgörande för 

djurvälfärden. 

Fältstudien har gett oss en god uppfattning om vilka kontrollpunkter som kan 

ingå i ett välfärdsprogram för dikor. Kontrollpunkterna är listade enligt nedan i 

tabell [x] och bör innehålla flera delar såsom Djurbaserade mått, Resurser, 

Skötselrutiner och Gårdsjournaler samt Registeruppgifter. 

Fältstudien har inte gett svar på den normala variationen mellan besättningar 

och över tid. Vår bedömning är att de besättningar som studerats hittills har en 

mycket god djurvälfärd. Det är i dagsläget omöjligt att värdera avvikelser och 

sätta gränser för acceptabla nivåer. 

En annan fråga som inte besvarats är hur väl metoden kan användas av andra 

bedömare. Avsikten har varit att metoderna skall vara robusta, men hur väl det 

har lyckats kan vi inte med denna undersökning avgöra. Hur ser 

interbedömarvariationen ut? För att få svar på dessa frågor och därefter gå 

vidare och utveckla ett välfärds-/kontrollprogram i full drift bör ett utvecklat 

välfärdsprotokoll med de nedan föreslagna kontrollpunkterna testas i ett utvidgat 

antal besättningar, inkluderat de som redan deltagit och involverat ytterligare 

ett par bedömare med ett antal sambedömningar under studiens gång. 

Tabell [x]. Förslag till punkter för kontroll/rådgivning avseende djurvälfärd i 

dikobesättningar 

Djurbaserade parametrar 

Flyktdistans 

3 grupper, meter 

Resningsbeteende 0/1 

Hälta 0/1 

Hull 1-3 

Renhet 

1-3, Lår resp. Buk, Gödsel/Lera 

Skador 

> 4 cm, Framdel/Bakdel/Övrigt, Kommentar 

Håravfall 

> 10 cm, Framdel/Bakdel, Övrigt, Kommentar 

Avvikelser 

Ex.vis: Stereotypier, Hårrem, Kommentar 

Inga djur av ren mjölkras Kontrolleras vid besök 

Hornstatus 

Samma alla djur 

Resurser 

Markbeskaffenhet 

Yta, Vindskydd, Dränering 

Ätplats för alla kor 

Minst 0,7 m eller en plats 

Hanteringssystem 

Kan användas på alla skiften 

Vatten oavsett väderlek 

Kontrolleras 

Skötselrutiner 

Förebyggande avlusningsrutiner Kontrolleras på djur och i journal 

Förebyggande klövrutiner Kontrolleras 

Kontrolleras för kalvningsresultat och kalvningstidpunkt, 

Betäcknings-/kalvningsjournal Inga betäckningar februari-maj, 

Dräktighetsundersökning rekommenderas starkt 

Behandlingsjournal 

Kontrolleras för behandlingsfrekvens 

Registerdata 

Dödlighet för yngre och äldre djur Kontrolleras och följs upp 

Andelen magra kor till slakt Kontrolleras och följs upp 

Slaktanmärkningar på korna Kontrolleras och följs upp 

I Charlotte Hallén Sandgrens studie beskrivs väl de arbetsmetoder som använts. 

Hon skriver även att en viktig förutsättning för att kontrollparametrar ska fungera


i olika välfärdsprogram är genomförbarhet. I studien har bedömning av en 

djurgrupp med upp till 150 djur tagit maximalt 45 minuter vilket innebär att 

genomförbarheten får bedömas som mycket god. 

Jordbruksverkets kommentar till föreslaget program 

Jordbruksverket anser att de kontroller som utförts och de parametrar som 

föreslås i studien ”Välfärdsprogram för dikor som hålls under olika betingelser 

vintertid” är väl motiverade och relevanta. Verket instämmer med synpunkten att 

protokollen bör testas på fler besättningar under ytterligare en säsong. Framför 

allt är det väsentligt att kontrollprogrammet med hjälp av miniminivåer vid 

kontrollerna kan avslöja brister i djurhållningen vilka gör att besättningen inte 

bör hållas utan tillgång till ligghall. 

Ansvars- och finansieringsfrågorna måste givetvis konkretiseras innan 

kontrollprogrammet kan användas i praktiken. 

Jordbruksverket föreslår att kontrollprogrammet, efter den av arbetsgruppen och 

Charlotte Hallén Sandgren föreslagna utvecklingen, används under en period om 

tre år, varefter en utvärdering bör ske. Anslutna besättningar skulle härigenom 

kunna meddelas ett i tiden löpande alternativ till kravet på ligghall till 

utegångsdjur. Detta gäller under förutsättning att Jordbruksverket har godkänt 

programmet. För att den enskilda besättningen ska meddelas tillstånd att tillämpa 

alternativa lösningar är det en förutsättning att djurhållningen uppnår 

minimikraven i kontrollprogrammet. Antalet deltagare bör innan utvärdering 

gjorts begränsas, förslagsvis till ca 20 besättningar, för att möjliggöra ytterligare 

modifiering och stabilisering av programmet i praktiken. 

KONSEKVENSER AV KONTROLLPROGRAM RÖRANDE 

UTEGÅNGSDJUR 

Ekonomi 

Under arbetet med detta uppdrag har det diskuterats hur ett kontrollprogram ska 

finansieras. Önskemål har framförts från arbetsgrupperna om statlig finansiering 

eller subvention. Jordbruksverket har dock svårt att se skäl till detta. 

För jämförelse finansieras branschorganisationen Svensk Fågels 

djuromsorgsprogram av producenterna genom en del i försäkringspremien. Som 

ett exempel blir den totala årliga kostnaden för en besättning med ett 3000 m 2 

stort stall ca 8500 kr. 

Vid handläggning av dispensärenden rörande ligghall tas ansökningsavgift och 

handläggningsavgift ut 5 . Under förutsättning att dispens beviljas och att 

dispensen gäller under tre år, kan den totala avgiften per år beräknas till 750 kr, 

1750 kr respektive 3750 kr (beroende på ärendets omfattning). 

Ansvaret för finansiering av kontrollprogrammet ligger på dess huvudman. Om 

det föreslagna kontrollprogrammet ska bekostas av anslutna djurhållare har 

kostnaden givetvis stor betydelse för programmets framtid, användning och 

anslutningsgrad. Enligt arbetsgruppen måste sannolikt en inträdesavgift tas ut. 

Därutöver krävs troligen antingen en årsavgift eller timarvode vid besök av 

5 10 § Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2005:12) om avgifter i vissa ärenden


kontrollant. Avgiften blir troligen storleksanpassad, så att större besättningar där 

längre besök krävs betalar en högre avgift. En mycket grov uppskattning är att 

den totala årliga kostnaden kan hamna någonstans mellan 750 - 2500 kr. 

Den ekonomiska konsekvensen av ett kontrollprogram kan således bli en kostnad 

som är lika med eller något lägre än kostnaden för nu rådande dispensförfarande 

– observera dock att beräkningen är ytterst preliminär. 

Vid en jämförelse mellan anslutning till det föreslagna kontrollprogrammet och 

alternativet att uppföra ligghallar, blir den ekonomiska konsekvensen en annan. 

För djurhållare i kontrollprogrammet bortgår kostnader för uppförande av 

byggnad samt underhåll och skötsel av byggnad och ströbädd. Andra kostnader 

kan dock tillkomma. Exempelvis kan foderförbrukningen under vissa 

förhållanden öka då djur hålls utan tillgång till ligghall. Även arbetskostnader 

kan öka, bl.a. eftersom djurhållning utan ligghall ställer högre krav på tillsyn av 

djuren. 

Administration 

När det gäller kravet på ligghall, medges undantag idag tidsbegränsat till 

maximalt tre år. Ansökningsförfarandet innebär administration i form av ansökan 

med veterinärintyg och fotomaterial, inspektion på plats av länsveterinär och 

eventuellt även djurskyddsinspektör samt handläggning i olika omfattning på 

Jordbruksverket. 

Det föreslagna kontrollprogrammet för besättningar med nötkreatur skulle 

innebära kontroller av definierade välfärdsparametrar en eller flera gånger per år. 

Godkända värden vid kontrollerna medför enligt förslaget ett löpande undantag 

från kravet på ligghall för utegångsdjur. 

En konsekvens av ett kontrollprogram jämfört med ett dispensförfarande skulle 

således vara en minskad administrativ börda för djurhållare och myndigheter. 

Dock kräver givetvis även ett kontrollprogram viss administration från deltagare, 

huvudman och eventuellt även från myndigheter. 

Förutsägbarhet 

I kontrollprogrammet föreslås att kontroller i anslutna besättningar ska utföras av 

ett begränsat antal personer, t.ex. Svenska Djurhälsovårdens nöthälsoveterinärer. 

Genom att begränsa antalet personer som gör bedömningar av 

välfärdsparametrarna i programmet, blir bedömningen generellt över landet 

relativt enhetlig. 

Konsekvensen av detta blir sannolikt att anslutna deltagare upplever en 

förbättrad förutsägbarhet och likabehandling. 

Kontinuitet 

Som tidigare nämnts är undantag från kravet på ligghall idag tidsbegränsat till 

maximalt tre år, medan godkända kontroller i det föreslagna kontrollprogrammet 

skulle innebära löpande undantag. 

Som en konsekvens av detta skulle anslutna djurhållare troligen uppleva en 

större trygghet och kontinuitet med bättre förutsättningar för långsiktig planering 

i produktionen.


Myndighetskontakt 

Ansvaret för ett kontrollprogram, inklusive utformning, fastställande av kostnad, 

dokumentering, uppdatering etc., ligger på den organisation som är huvudman. I 

likhet med bestämmelserna för fjäderfänäringen ska kontrollprogrammet 

godkännas av Jordbruksverket för att kunna kopplas till föreskrift om 

djurhållning. Rapportering till Jordbruksverket sker genom huvudmannen. Till 

skillnad från ett dispensförfarande behöver den enskilde djurhållaren därmed inte 

ta kontakt med verket i detta ärende. 

Kommunens roll som lokal tillsynsmyndighet kvarstår i oförändrad form även 

för till kontrollprogram anslutna besättningar. Om protokoll från besök inom 

kontrollprogrammet kan användas som en del av underlaget för riskbaserad 

tillsyn 6 kan det utifrån resultatet vara tänkbart med differentierade intervall 

mellan djurskyddskontrollerna. 

En konsekvens av ett kontrollprogram kan därmed vara mindre kontakt med 

myndigheter. Kommunens tillsyn enligt miljöbalken påverkas dock inte av ett 

kontrollprogram, utan bedrivs parallellt. 

DISKUSSION 

Klimatskydd 

Av de välfärdsparametrar som kan definieras är behovet av skydd mot väder och 

vind det som diskuteras livligast. Majoriteten av dem som deltar i diskussionen 

anser att någon form av skydd (från hög vegetation till byggnad) är befogat 

under svenska förhållanden. Intressanta tankar om alternativa byggnadslösningar 

för ligghallar med enkla takkonstruktioner i vindskyddat läge framförs i 

rapporten ”Utedrift med köttdjur – effekter på mark, skog och djurmiljö” (Karl- 

Ivar Kumm och medarbetare, 2007). Den öppna lösningen uppges förbättra 

åtkomligheten för ranglåga djur, vilket innebär ett bättre skydd för hela flocken 

jämfört med en ligghall med tre väggar. På individnivå är det ofta de ranglåga 

djuren som har störst behov av skydd, bl.a. eftersom de kan ha svårare att 

komma åt fodret och därmed kan få sämre hull. Jordbruksverket anser att det är 

viktigt att en fortsatt diskussion förs angående vad som anses vara ett acceptabelt 

skydd. 

En jämförelse av bestämmelser rörande klimatskydd till utegångsdjur ur 

europeiskt perspektiv visar att uttryckligt krav på ligghall finns även på Åland 7 , i 

Norge 8 , Danmark 9 och Österrike 10 . Möjligheter till undantag finns i Norge om 

klimat- och geografiska förhållanden inte medför onödigt lidande eller fara. 

Terräng och vegetation ska dessutom ge djuren tillräckligt skydd mot väder och 

vind. I Danmark är hästraserna Islandshäst och Shetlandsponny, nötkreatur av 

raserna Highland Cattle, Aberdeen Angus, Galloway och Hereford samt alla 

fårraser undantagna. Krav på tillräckligt skydd mot väder och vind utan 

6 5 kap. 4 § Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:2) och allmänna råd om offentlig 

djurskyddskontroll 

7 21 § femte stycket Djurskyddsförordningen (1998:96) 

8 § 4 Loven om dyrevern 

9 Justisministeriets cirkulär CIS nr 9770 af 20/12/2001 

10 § 19 Tierschutzgesetz (BGBl. I Nr. 118/2004) och 1. Tierhaltungsverordnung (BGBl. II Nr. 485/2004) bil. 1 

punkt 2.8 för hästar. Liknande bestämmelser i bil. 2 punkt 4.3 för nötkreatur, bil 3 punkt 2.8 för får.


uttryckligt krav på ligghall finns i Belgien 11 , Finland 12 , Lichtenstein 13 , 

Schweiz 14 , Tjeckien 15 och Nederländerna 16 . 

Det kan noteras att stress på grund av värme påverkar djuren negativt i lika stor 

utsträckning som stress på grund av köld. Många djurhållare påpekar att djur 

som har tillgång till en ligghall använder denna i väl så stor utsträckning vid 

varmt klimat för att få skugga och svalka. 

I samband med hållande av utegångsdjur är upptrampning ett av de största 

problemen både ur djurskyddsoch miljöperspektiv. I samrådsgruppen har 

deltagarna med eftertryck betonat vikten av tillräckligt stor areal i förhållande till 

besättningens storlek. Hos vissa fårraser är arealbehovet än större vid lammning, 

då tackorna har ett stort behov av att dra sig undan. Rutiner med mobil utfodring 

är en effektiv åtgärd för att minska risken för upptrampade marker, men 

förutsätter även de tillräckligt stora arealer. 

Kontrollprogram och dess alternativ 

Många djurhållare, framför allt i Götaland, anser att ligghallen underlättar arbetet 

med djuren vintertid och tillför mervärden för djuren. De djurhållare som inte 

anser att ligghallen tillför mervärden och som deltar i ett eventuellt 

kontrollprogram kommer att ha en kontrollerad djuromsorg. Parallellt med det 

eventuella kontrollprogrammet kommer möjligheten att ansöka om dispens från 

kravet på ligghall tillsvidare att kvarstå för de djurhållare som inte ser nyttan av 

en ligghall men heller inte är kvalificerade till kontrollprogrammet, eller för 

djurhållare som inte vill ansluta sig till ett kontrollprogram. De djurägare som 

ansöker om dispens kommer att få betala handläggningsavgift och genomgå 

prövning så som sker idag. 

För att möjliggöra ett mer generellt införande av kontrollprogram inom 

djurhållning kan ändringar i den övergripande djurskyddslagstiftningen bli 

nödvändiga. Jordbruksverket har för avsikt att återkomma till Regeringen med 

ändringsförslag. I den fortsatta diskussionen om det i uppdraget aktuella 

kontrollprogrammet kan föreskriftsändringar, t.ex. motsvarande systemet för 

hållande av fjäderfä, bli aktuella. Ett kontrollprogram under ansvar av näringen 

själv, där uppfyllelse av ställda djurskyddsparametrar ger djurhållaren tillstånd 

att hålla djur utan tillgång till ligghall, skulle i så fall kunna utgöra det mest 

lättillgängliga alternativet. Ur konkurrenshänseende skulle det dessutom kunna 

vara möjligt för enskilda djurhållare att uppfylla fastställda och av 

Jordbruksverket godkända parametrar, motsvarande kontrollprogrammet. Det är 

dock troligt att detta skulle innebära högre kostnader för kontroller, 

administration etc. Som ett sista alternativ är det möjligt att söka dispens från 

ligghallskravet, men då endast med synnerliga skäl. 

11 Art. 6 i bilagan till Koninklijk besluit van 1 Maart 2000 inzake de bescherming van voor 

landbouwdoeleinden gehouden dieren 

12 7 § Djurskyddsförordningen (396/96) 

13 Art. 4.1 Verordnung vom 12. Juni 1990 zum Tierschutzgesetz (LGBl. 1990 Nr. 33) 

14 Art. 4.1 Tierschutzverordnung (AS 1981 572) 

15 § 12a (4) Zákon č. 246/1992 Sb., na ochranu zvířat proti týrání 

16 Artikel 3.3 Besluit van 16 december 1999, houdende regelen ter zake van het houden, verzorgen en 

huisvesten van productiedieren


Finansiering 

I arbetet med att ta fram ett förslag till kontrollprogram har frågan om statlig 

finansiering väckts. Som en jämförelse finns kontrollprogram för smittsamma 

husdjurssjukdomar där statliga medel används för delfinansiering. Enligt 

Jordbruksverkets regleringsbrev 17 ska verket ha som mål att spridningen av 

allvarliga djursjukdomar och zoonoser förebyggs samt att skadeverkningarna vid 

utbrott av smittsamma husdjurssjukdomar begränsas. Utbrott av en smittsam 

husdjurssjukdom kan drabba en hel näringsgren och kan få nationella 

konsekvenser. Ett syfte med delfinansiering är i detta fall att få fler anslutna 

besättningar. 

Det antal besättningar som berördes av ligghallsdispenser uppgick för något år 

sedan till ungefär 10 besättningar med nötkreatur, 10 fårbesättningar och 5 med 

häst. Detta kan relateras till antalet besättningar (ungefärligt antal från 2005) med 

dikor: 11000, med får: 8000 eller med häst: 56000. I majoriteten av dessa 

besättningar hålls djuren installade vintertid. Det är svårt att finna en siffra för 

antalet besättningar med utegångsdjur. Genom en grov uppskattning antas de 

djurhållare som berörs av ett dispensförfarande eller ett kontrollprogram endast 

utgöra någon procent av dem som håller utegångsdjur. 

I regleringsbrevet fastställs att Jordbruksverket ska ha som mål ett utvecklat och 

funktionellt djurskydd med en likvärdig och rättssäker djurskyddskontroll med 

hög kvalitet i hela landet. Även om ett kontrollprogram för utegångsdjur kan 

vara ett sätt att till en del uppfylla detta mål, kan det inte anses ligga i statens 

intresse att avsätta finansiella resurser motsvarande kontrollprogrammen för 

smittskydd. 

Miljö 

Sveriges riksdag har satt upp nationella miljökvalitetsmål för att säkerställa ett 

gott tillstånd för miljön på lång sikt. Hållande av utegångsdjur berörs av flera av 

dessa mål. Målen Ingen övergödning och Grundvatten av god kvalitet kan 

beröras p.g.a. att det kan påverka nitrat-, fosfor- och ammoniakförlusternas 

storlek från djurhållningen. Ängs- och betesmarker innehåller höga biologiska 

och kulturhistorisk värden. Tillräcklig omfattning och intensitet i betesdrift är 

nödvändig för att dessa värden ska kunna bevaras och utvecklas så att 

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap nås. 

Miljöbalken och dess regelverk syftar till att främja en hållbar utveckling och 

säkerställande av en god miljö. Detta regelverk är ett verktyg för att nå de 

miljömål som finns och ska alltid tillämpas så att miljön och människors hälsa 

skyddas mot skador och olägenheter. En förutsättning vid hållande av 

utegångsdjur är att miljöbalkens bestämmelser uppfylls. 

För att hantera de risker som finns för miljön vid hållande av utegångsdjur, och 

för att bedöma i vilken mån denna djurhållningsform är lämplig i aktuell miljö, 

krävs att tillräcklig kunskap finns om detta hos verksamhetsutövare, men även 

hos tillsynsmyndigheter. Det gäller t.ex. frågor som koncentration av växtnäring 

i marken på hårt belastade ytor såsom utfodringsplatser, liggplatser och runt 

permanenta ligghallar, liksom risker för att växtnäringsläckage från dessa 

17 Jo2007/2159 Regleringsbrev för budgetåret 2007 avseende Statens jordbruksverk


förorenar mark och vatten. Det kan också röra sig om risker för biologisk 

kontaminering av yt- och grundvatten. Effekterna av eventuell påverkan kan 

variera beroende på känsligheten i det område som påverkas. Särskild hänsyn 

kan t.ex. behövas i s.k. Natura 2000-områden eller andra känsliga områden. 

För att underlätta att tillfredsställande tillämpning av miljöbalken vid hållande av 

utegångsdjur, finns ett behov av stöd i form av kunskapsunderlag och vägledning 

för djurhållare och tillsynsmyndigheter. Jordbruksverket avser att ta fram ett 

sådant stöd. 

Smittskydd och beredskap 

I ljuset av den senaste tidens sjukdomsutbrott, t.ex. av Bluetounge och Mul- och 

klövsjuka, är det en fördel att överväga konsekvenserna från smittskyddssynpunkt, 

liksom konsekvenser i händelse av radioaktivt nedfall, av fler stora 

besättningar med utegångsdjur. Djur som går ute utan tillgång till skydd löper en 

mer direkt risk för smitta respektive kontamination. Det finns inga krav på att 

djuren ska kunna stallas in. Länsstyrelsen kan dock utfärda rekommendationer i 

händelse av sjukdomsutbrott. Att inte följa rekommendationerna får sannolikt 

främst ekonomiska konsekvenser i händelse av ersättning eller t.ex. försäljning 

av livsmedel från besättningen. 

SLUTSATSER 

• Ett alternativ till dagens dispensförfarande rörande kravet på ligghall till 

utegångsdjur bör utvecklas. Jordbruksverket anser att kontrollprogram är ett bra 

alternativ. 

• Fortsatt forskning och utveckling av det av arbetsgruppen för nötkreatur 

föreslagna kontrollprogrammet förordas. 

• Under perioden fram till hösten 2008 görs en översyn av aktuell föreskrift. 

Eventuellt kan kravet på byggnad ersättas med krav på annan typ av klimatskydd 

under förutsättning att besättningen är knuten till ett kontrollprogram. 

• Jordbruksverket har för avsikt att återkomma till Regeringen med förslag på 

ändring i den övergripande djurskyddslagstiftningen för att möjliggöra ett mer 

generellt införande av kontrollprogram inom djurhållning. 

• Jordbruksverket kommer att ta fram en vägledning för djurhållare och 

tillsynsmyndigheter för att underlätta en tillfredsställande tillämpning av 

miljöbalken vid hållande av utegångsdjur. 

• Huvudman för det föreslagna kontrollprogrammet ska komma in med ett 

färdigt förslag i så god tid att Jordbruksverket kan godkänna det innan 


• Kontrollprogrammet introduceras för pilotdrift inför vintersäsongen 2008- 

2009. 

• Under våren 2011 görs en utvärdering av hur djurskydd och administration 

har fungerat i praktiken. 

• Efter utvärderingen våren 2011 anordnas en hearing angående utegångsdjur 

och klimatskydd för representanter inom berörda myndigheter och 

organisationer.


REFERENSER 

Adams D.C., Nelsen T.C., Reynolds W.L., Knapp B.W., 1986. Winter grazing 

activity and forage intake of range cows in the northern great plains. J. Anim. 

Sci. 62, 1240-1246. 

Azzam S.M., Kinder J.E., Nielsen M.K. m.fl., 1993. Environmental effects on 

neonatal mortality of beef calves. J. anim. Sci., 71, 282-290. 

Beaver J.M., Olson B.E., 1997. Winter range use by cattle of different ages in 

southwestern Montana. Appl. Anim. Behav. Sci. 51 (1-2) 1-13 

Birkelo C.P., Johnson D.E, Phetteplace H.P., 1991. Maintenance requirements of 

beef cattle as affected by season on different planes of nutrition. J. Anim. Sci., 

69, 1214-1222. 

Christopherson R.J., 1985. Management and housing of animals in cold 

environments. In Yousef M.K. Stress physiology in livestock, Vol 2 Ungulates, 

pp175-194. Boca Raton, Fla. USA 

Christopherson R.J., Young B.A., 1986. Effects of Cold Environments on 

Domestic Animals. In Gudmundson ed., Grazing Research in Northern Latitudes. 

Plenum, publ 247-257. 

Ekesbo I., 1972. Utredning avseende de hygieniska förhållandena i samband 

med ranchdrift inom I 1 övningsområde, Kungsängen. Kungl. 

Veterinärhögskolan, Skara, inst. f. Husdjurshygien. 

Ekesbo I., 1966. Disease incidence in tied and loose housed dairy cattle and 

causes of this incidence variation with particular reference to the cowshed type. 

Acta Agr. Scand., suppl 15, 1966, 74. 

Gilbert R.P., Bailey D.R.C., 1991. Hair coat characteristics and postweaning 

growth of Hereford and Angus Cattle. J. Anim. Sci. 69:498-506. 

Gonyou H.W., Stricklin W.R., 1981. Orientation of feedlot bulls with respect to 

the sun during periods of high solar-radiation in winter. Can. J. Anim. Sci. 

61:809–816. 

Hallén Sandgren C., 2007. Välfärdsprogram för dikor som hålls under olika 

betingelser vintertid. Svenska Djurhälsovården, slutrapport till Jordbruksverket. 

Hillman P.E., Gebremedhin K.G., Warner R.G., 1989. Heat transfer through 

wetted fur of neonatal calves. Am. Soc. Agr. Engin. 89-45151, 8 s. 

Jensen M.B., Pedersen L.J., Munksgaard L., 2005. The effect of reward duration 

on demand functions for rest in dairy heifer and lying requirements as measured 

by demand functions. Appl. Anim. Behav. Sci., 90, 2007-217. 

Kennedy A.D., Bergen R.D., Christopherson R.J. m.fl. 2005. Effect of once daily 

5-h or 10-h cold-exposures on body temperature and resting heat production of 

beef cattle. Can. J. of Anim. Sci. 85, 177-183. 

Keren E.N., Olson B.E., 2006. Thermal balance of cattle grazing winter range: 

Model application. J. of Anim. Sci., 84, 1238-1247 

Krohn C.C., Munksgaard L., 1993. Behaviour of dairy cows kept in extensive 

(loose housing/pasture) or intensive (tie stall) environments II. Lying and lying 

down behaviour. Appl. Anim. Behav. Sci. 37, 1-16.


Kumm K-I., Klasson J., Rustas B-O., 2007. Utedrift med köttdjur – effekter på 

mark, skog och djurmiljö. Sveriges lantbruksuniversitet, Skara, inst. f. husdjurens 

miljö och hälsa. Rapport 14. 

Lidfors L.M., Moran D., Jung J., Jensen P., Castrén H., 1994. Behaviour at 

calving and choice of calving place in cattle kept in different environments. 

Appl. Anim. Behav. Sci., 42, 11-28. 

Lundberg A., Keeling L., Petersson L., 2006. Training and timing – How to 

facilitate the daily inspection of extensively kept cattle. Ur Proc 40 th Int. ISAE 

Congr. (Eds Mendl et. Al.), Univ. of Bristol, 240. 

Mejdell C. M., Bøe K.E., 2004. Oppstallning av hest i et velferdsperspektiv. 

Norsk veterinærtidsskrift nr 2/2004, s. 85-94. 

Olarsbo A., 2005. Utnyttjandet av ligghallar hos dikor och kvigor av köttras 

under vintern. Studentarbete 57, Sveriges Lantbruksuniversitet, int.f. husdjurens 

miljö och hälsa, avd. f. etologi. 

Olson B.E., Wallander R.T., 2002. Influence of winter weather and shelter on 

activity patterns of beef cows. Can. J. of Anim. Sci. 82 (4) 491-501 

Olson D.P., Papasian C.J., Ritter R.C., 1980. The effects of cold stress on 

neonate calves II, absorption of colostral immunoglobulin. Can. J. of Comp. 

Med., 44, 19-23. 

Pettersson A., Redbo I., Mossberg I., 1996. Utomhusövervintring av nötkreatur. 

Institutionen för husdjurens utfodring och vård. Sveriges lantbruksuniversitet, 

Uppsala. Rapport 240. 

Phillips C., 2002. Cattle behaviour and welfare. Andra utgåvan, Blackwell, 264 

s. 

Prescott M.L., Havstad K.M., Olson-Rutz K.M., Ayers E.L., Petersen M.K., 

1994. Grazing behaviour of free ranging beef cows to initial and prolonged 

exposure to fluctuating thermal environments. Appl. Anim. Behav. Sci., 39, 103- 

113. 

Rawson R.E., Dziuk H.E., Good A.L., Anderson J.F., Bates D.W., Ruth G.R., 

1989. Thermal insulation of young calves exposed to cold. Can. J. Vet. Res. 53: 

275-278. 

Redbo I., Mossberg I., Ehrlemark A., Ståhl-Högberg M., 1996. Keeping growing 

cattle outside during winter: behaviour, production and climatic demand. 

Animal Science 62, 35-41 

Schaefer J.A., Messier F., 1996. Winter activity of muskoxen in relation to 

foraging conditions. Ecoscience 3:147–153. 

Thompson G.E., Clough D.P., 1970. Temperature regulation in the newborn ox. 

Biol. Of the Neonate, 15, 19-25. 

Wassmuth R., 2003. Winterauβenhaltung von Fleishrindern und Schafen. Dtsch. 

Tierärztl. Wochenschr. 110 (5): 212-215. 

Wassmuth R., Wallbaum F, Langholz H.J., 1999. Outdoor wintering of suckler 

cows in low mountain ranges. Livestoch Prod. Sci. 61, 193-200.


Waynert D.F., Stookey J.M., Schwartzkopf-Genswein K.S., Watts J.M., Waltz 

C.S., 1998. The respons of beef cattle to noise during handling. Appl. Anim. 

Behav. Sci. 62, 27-42 

Webster A.J.F., 1974. Heat loss from cattle with particular emphasis on the 

effects of cold. Monteith and Mount Proc. 20 th Easter School, Univ. Nottingham 

School of Agric., s 205-231. Butterworths, London. 

Webster A.J.F., 1978. Prediction of the energy requirements for growth in beef 

cattle. World Rev. Nutr. Diet, 30: 189-226.

1(8) 

Dnr 31-6580/07 

Bilaga 1 

GÄLLANDE REGELVERK RÖRANDE HÅLLANDE AV UTEGÅNGSDJUR 

Svensk lagstiftning 

Djurskyddslagen (1988:534) 

I likhet med annan djurhållning gäller vid hållande av utegångsdjur nedanstående 

paragrafer. 

2 § Djur ska djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och 

sjukdom. 

3 § Djur ska ges tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Fodret 

och vattnet skall vara av god kvalitet och anpassat efter det djurslag som 

utfodras. Stall och andra förvaringsutrymmen för djur skall ge djuren tillräckligt 

utrymme och skydd samt hållas rena. 

4 § Djur ska hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det 

främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. 

9 § Ett djur som är sjukt, skadat eller på annat sätt genom sitt beteende visa 

tecken på ohälsa, ska snarast ges nödvändig vård, vid behov av veterinär, eller 

andra åtgärder vidtas, om inte sjukdomen eller skadan är så svår att djuret måste 

avlivas omedelbart. 

13 § När djur förs till slakt och när de slaktas, ska de skonas från onödigt obehag 

och lidande. 

Miljöbalk (1998:808) 

Vid hållande av utegångsdjur gäller bl.a. följande. 

1 avd, 2 kap 2 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller 

vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till 

verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors 

hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. 

1 avd, 2 kap 3 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller 

vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta 

de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka 

att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors 

hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas 

bästa möjliga teknik. 

1 avd 3 kap 3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk 

synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. 

Jordbruksverket, 551 82 Jönköping 

Tfn: 036-15 50 00 vx, fax: 036-19 05 46 

E-post: jordbruksverket@sjv.se, Internet: www.sjv.se

Jordbruksverket 2(8) 

Djurskyddsförordningen (1988:539) 

I likhet med andra förvaringsutrymmen för djur ska ligghallar för utegångsdjur 

uppfylla nedanstående paragrafer. 

1 b § Stall och andra förvaringsutrymmen för djur ska vara så rymliga att 

samtliga djur i utrymmet kan ligga samtidigt och röra sig obehindrat. 

Utrymmena skall utformas så, att djuren kan bete sig naturligt. 

2 § Ett djurstall skall vara utformat så att klimatet i stallet blir tillfredsställande. 

3 § Inredning i djurstallar och i andra förvaringsutrymmen för djur samt 

utrustning i hägn skall vara utformad så, att den inte tillfogar djuren skador eller 

medför risk för djurens 

hälsa. 

Av 5 § framgår bl.a. att stall och andra förvaringsutrymmen samt hägn för de 

aktuella djurslagen nöt, får och häst ska på förhand godkännas från djurskyddsoch 

djurhälsosynpunkt. 

Förordning (1998:915) om miljöhänsyn i jordbruket 

5 § Känsliga områden enligt rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 

1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket är 

1. Blekinge, Skåne, Hallands och Gotlands län, kustområdena i Stockholms, 

Södermanlands, Östergötlands, Kalmar och Västra Götalands län samt 

Öland, och 

2. övriga delar av Stockholms län samt delar av Uppsala, Södermanlands, 

Östergötlands, Västra Götalands, Örebro och Västmanlands län. 

Av 6 § framgår bl.a. att jordbruksföretag med fler än 100 djurenheter skall ha 

utrymme för lagring av stallgödsel som minst motsvarar en gödselproduktion 

under åtta månader vid djurhållning som omfattar nötkreatur, hästar och får. 

Inom de områden som anges i 5 § första stycket 1 skall jordbruksföretag med fler 

än tio djurenheter ha utrymme för lagring av stallgödsel som minst motsvarar en 

gödselproduktion under åtta månader vid djurhållning som omfattar nötkreatur, 

hästar och får. I övriga delar av landet skall jordbruksföretag med fler än tio 

djurenheter ha utrymme för lagring av stallgödsel som minst motsvarar en 

gödselproduktion under sex månader vid djurhållning som omfattar nötkreatur, 

hästar och får. 

7 § Vid lagring av stallgödsel skall 

1. sådana lagringsutrymmen som avses i 6 § vara så utformade att avrinning 

eller läckage till omgivningen inte sker, 

2. påfyllning av flytgödselbehållare och urinbehållare ske under täckning, och 

3. flytgödselbehållare och urinbehållare ha ett stabilt svämtäcke eller annan 

täckning som effektivt minskar ammoniakförlusterna. 

8 § Bestämmelserna i 7 § 1 gäller för jordbruksföretag i hela landet. 

Bestämmelserna i 7 § 2 och 3 gäller enbart för jordbruksföretag i Stockholms, 

Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar,


Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län samt i slättbygder 

inom Värmlands, Örebro och Västmanlands län med fler än tio djurenheter. 

Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd 

36 § Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och skötas så 

att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. 

Av 39 § framgår bl.a. att kommunen, om det behövs för att hindra att 

olägenheter för människors hälsa uppkommer, får föreskriva att nötkreatur, häst 

och får inte får hållas inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser 

utan särskilt tillstånd av den kommunala nämnden. Ett sådant tillstånd får 

förenas med särskilda villkor. 

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:5) och allmänna 

råd om djurhållning inom lantbruket m.m. 

För nötkreatur och får vilka hålls som utegångsdjur gäller nedanstående. 

I 1 kap. 4 § definieras bl.a. följande: 

• Ligghall: stall med liggplatser för lösgående djur. Djuren hålls inte 

instängda i stallet utan kan själv välja när de vill använda det. 

• Termisk komfort: djuren har termisk komfort inom den s.k. termoneutrala 

zonen. I denna zon kan djuren utan svårigheter upprätthålla sin värmebalans. 

Den termoneutrala zonen begränsas nedåt av den nedre kritiska temperaturen och 

uppåt av den övre kritiska temperaturen. När omgivningen har en temperatur 

under den undre kritiska temperaturen måste djuren öka sin ämnesomsättning 

och äta mer foder för att behålla sin kroppstemperatur. Vid temperaturer över 

den övre kritiska temperaturen kommer djurens kroppstemperatur att stiga på 

grund av att de av fysikaliska skäl inte kan bli av med sin överskottsvärme. 

De kritiska temperaturgränserna påverkas av en mängd faktorer såsom djurets 

vikt, djurets hälsa, utfodringsintensitet, lufthastighet, luftfuktighet, liggytor, strö, 

antal djur i gruppen samt djurens möjlighet till rörelse. 

• Utegångsdjur: djur som går ute eller har möjlighet att gå ut på betesmark 

eller i rasthage halva dygnet eller mer under den kalla årstiden då betestillväxt 

inte sker. 

1 kap. 5 § Djur ska normalt ses till minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller 

skadade djur samt djur som beter sig onormalt ska ses till oftare. Detsamma 

gäller för högdräktiga djur, särskilt vid tiden kring förlossningen. 

Djur ska hållas på ett sådant sätt att tillsynen över dem kan ske utan svårigheter. 

1 kap. 7 § Djur ska hållas tillfredsställande rena. 

1 kap. 13 § Liggytor ska hållas rena och torra samt vara anpassade efter djurslag 

och stallklimat (termisk komfort). Enligt allmänt råd till 1 kap. 13 § bör 

liggytorna i stallar med utomhusliknande klimat under den kalla årstiden vara 

försedda med en bädd av halm eller annat skyddande material som är lämpligt 

för djuren.


1 kap. 14 § Djur som behöver särskild vård ska kunna tas omhand lösgående i ett 

närbeläget utrymme och ska där vid behov kunna hysas individuellt. Utrymmet 

ska ha ett klimat som djuren är vana vid. För utegångsdjur och för djur som 

under den kalla årstiden hålls i stallar med utomhusliknande klimat ska det även 

finnas behandlingsplatser som kan värmas upp eller på annat sätt vara anpassade 

så att djurens behov av termisk komfort tillgodoses. Av allmänna råd till 1 kap. 

14 § framgår bl.a. att det utrymme som avses i föreskriften för utegångsdjur bör 

kunna hysa minst vart 50:e djur. För utegångsdjur bör ett sådant utrymme som 

avses i föreskriften vara placerat eller kunna iordningställas så att det är 

tillgängligt inom en halvtimma för det djur som behöver tas om hand i utrymmet. 

Ett behandlingsutrymme som ska kunna värmas upp bör utformas så att 

uppvärmning till minst 10°C kan ske inom en timma. 

1 kap. 15 § Utfodrings- och vattningssystem ska vara utformade, dimensionerade 

och placerade så att djuren lugnt och naturligt kan inta sitt foder och vatten. 

1 kap. 28 § Djur ska dagligen ges foder av lämplig struktur. Fodergivan ska 

garantera en tillräcklig, allsidig och välbalanserad näringstillförsel. 

1 kap. 29 § Djur ska få dricksvatten minst två gånger per dygn. 

1 kap. 31 § Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk kvalitet. 

1 kap. 34 § Markytor som är hårt belastade av djuren ska vara hårdgjorda, 

dränerade eller naturligt ha motsvarande funktion. 

1 kap. 35 § Endast djur som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden 

får hållas som utegångsdjur. En ytterligare förutsättning är att de yttre 

förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet är lämpliga för djuren. 

1 kap. 36 § Utegångsdjur ska under den kalla årstiden när betestillväxt inte sker 

ha tillgång till ligghall eller annat stall som ger dem skydd mot väder och vind 

samt en torr och ren liggplats. Enligt allmänna råd till 1 kap. 36 § bör en ligghall 

för utegångsdjur bestå av tre väggar och tak. Den öppna långsidan bör i 

normalfallet ha söderläge. Om en ligghall inte har en öppen sida bör den ha flera 

öppningar för att undvika att ranghöga djur hindrar övriga djur från att gå in eller 

ut ur ligghallen. 

Särskilda bestämmelser för nötkreatur 

2 kap. 4 § Djurens klövar ska inspekteras regelbundet och verkas vid behov. 

2 kap. 11 § Kvigor och kor får inte betäckas med tjur, semineras eller vara 

mottagare av embryo om förlossningssvårigheter kan förväntas. Kvigor ska 

innan första brunstperioden startar och fram till dess att de uppnått en ålder av 13 

månader hållas på ett sådant sätt att risken för betäckning minimeras. Enligt 

allmänna råd till 2 kap. 11 § bör kvigor senast från det att de uppnått en ålder av 

fem månader hållas på ett sådant sätt att risken för betäckning minimeras. 

2 kap. 15 § I besättningar med kor eller kvigor som ska kalva ska det inför 

kalvning finnas kalvningsboxar. Av allmänna råd till 2 kap. 15 § framgår bl.a. 

att det bör finnas minst en plats i kalvningsbox per påbörjat antal 50-tal djur som


ska kalva under perioden i besättningar där kalvning sker koncentrerat 

sommartid och är planerad att ske på betesmarken. 

2 kap. 19 § I lösdriftsstallar för amkor eller dikor ska det finnas särskilda 

utrymmen för kalvar upp till tre månaders ålder (kalvgömmor). Detta gäller inte 

för ligghallar när djuren hålls på bete i enlighet med 10 – 11 §§ 

djurskyddsförordningen. 

Särskilda bestämmelser för får 

4 kap. 3 § Fårens klövar ska inspekteras regelbundet och verkas vid behov. 

4 kap. 4 § Får ska klippas vid behov och med högst ett års intervall. 

4 kap. 5 § Får ska ha tillgång till hö, halm eller annat lämpligt grovfoder som kan 

tillgodose deras sysselsättningsbehov. 

4 kap. 9 § I fårbesättningar ska lammningsboxar kunna iordningställas under 

lammningen. Hela golvytan i en lammningsbox ska vara försedd med ströbädd. 

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (DFS 2007:6) och allmänna 

råd om hästhållning 

För hästar vilka hålls som utegångsdjur gäller nedanstående. 

I 1 kap. 3 § definieras bl.a. följande: 

• Ligghall: stall med liggplatser för lösgående hästar. Hästarna hålls inte 

instängda i stallet utan kan själva välja när de vill använda det. 

• Termisk komfort: hästarna har termisk komfort inom den s.k. termoneutrala 

zonen. I denna zon kan hästarna utan svårigheter upprätthålla sin värmebalans. 

Den termoneutrala zonen begränsas nedåt av den nedre kritiska temperaturen och 

uppåt av den övre kritiska temperaturen. När omgivningen har en temperatur 

under den undre kritiska temperaturen måste hästarna öka sin ämnesomsättning 

och äta mer foder för att behålla sin kroppstemperatur. Vid temperaturer över 

den övre kritiska temperaturen kommer hästarnas kroppstemperatur att stiga på 

grund av att de av fysikaliska skäl inte kan bli av med sin överskottsvärme. 

De kritiska temperaturgränserna påverkas av en mängd faktorer såsom hästarnas 

vikt, hästarnas hälsa, utfodringsintensitet, lufthastighet, luftfuktighet, liggytor, 

strö, antal hästar i gruppen samt hästarnas möjlighet till rörelse. 

• Utegångshäst: en häst som går ute eller har möjlighet att gå ut på betesmark 

eller i rasthage mer än 16 timmar per dygn under den kalla årstiden då 

betestillväxt inte sker. 

2 kap. 2 § När hästar förflyttas ska de hanteras lugnt. Hästarna ska ha tillräckligt 

med utrymme för att kunna förflytta sig. 

2 kap. 3 § Hästar ska hållas tillfredsställande rena. 

2 kap. 4 § Hästarnas hovar ska inspekteras regelbundet och verkas vid behov. 

3 kap. 5 § Takhöjden i det utrymme där hästar hålls ska vara minst 1,5 × 

mankhöjden, dock lägst 2,2 m. Takhöjden mäts från den nivå hästen står på till 

takkonstruktionens eller annan byggnadsdetaljs lägsta nivå.


3 kap. 6 § Dörröppningar där hästar passerar ska vara utformade så att de kan 

passera på ett lugnt och säkert sätt. Enligt allmänna råd till 3 kap. 6 § bör fritt 

öppningsmått i stalldörr bör vara minst 1,2 x 2,2 m. 

3 kap. 8 § Liggytorna ska ge god liggkomfort och vara försedda med strö eller 

vara konstruerade på ett sätt som ger motsvarande komfort. Liggytorna ska 

hållas torra och rena. Strömedel ska vara av lämplig typ och ha god hygienisk 

kvalitet. 

3 kap. 11 § Om fölning sker på annan plats än i fölningsbox ska stoet har 

möjlighet att gå undan. 

3 kap. 12 § Hästar som behöver särskild vård ska kunna tas omhand lösgående i 

ett närbeläget utrymme och ska där vid behov kunna stallas upp individuellt. 

Utrymmet ska ha ett klimat som hästarna är vana vid. För utegångshästar och för 

hästar som under den kalla årstiden hålls i stallar med utomhusliknande klimat 

ska det även finnas behandlingsplatser som kan värmas upp eller på annat sätt 

vara anpassade så att hästarnas behov av termisk komfort tillgodoses. Enligt 

allmänna råd till 3 kap. 12 § bör de utrymmen som avses i 12 § kunna hysa 

minst var 25:e häst. 

3 kap. 14 § Stall ska ha ett klimat som är anpassat till de hästar som vistas där, 

(termisk komfort). 

4 kap. 1 § Hästar ska utfodras med individuellt anpassad och välbalanserad 

fodergiva, med daglig tillräcklig tillgång till grovfoder för att tillgodose behovet 

av växtfiber och sysselsättning, så att deras behov av långa ättider tillgodoses, 

samt så att de inte blir över- eller underviktiga i förhållande till sitt 

användningsområde. 

4 kap. 2 § Foder ska vara av lämplig struktur och fodergivan ska garantera en 

välbalanserad näringstillförsel. 

4 kap. 3 § I de fall hästar inte har fri tillgång till dricksvatten ska de erbjudas 

vatten och ges möjlighet att dricka sig otörstiga minst två gånger dagligen jämnt 

fördelat över dygnet. 

5 kap. 5 § Markytor som är hårt belastade av hästarna ska vara dränerade eller 

naturligt ha motsvarande egenskaper. 

5 kap. 6 § Betesmarker, rasthagar och drivningsvägar ska vara fria från föremål 

med uppenbar risk att skada hästarna. Uppenbart riskabla områden ska avgränsas 

så att de blir oåtkomliga för hästarna. 

5 kap. 7 § Stängsel ska vara väl uppsatt och underhållet samt i övrigt utformat 

och anordnat på ett sådant sätt att hästar som hålls inom stängslet inte skadas. 

Stängseltrådar och stängselnät ska vara väl sträckta. Enligt allmänna råd till 5 

kap. 7 § bör elstängsel utformas så att materialet brister om en häst fastnar. 

5 kap. 9 § Endast hästar som är lämpade för utevistelse under den kalla årstiden 

får hållas som utegångshästar. En ytterligare förutsättning för att hålla 

utegångshästar är att de yttre förhållandena såsom terräng och markbeskaffenhet


är lämpliga för hästarna. Enligt allmänna råd till 5 kap. 9 § bör hästar som ska 

hållas som utegångshästar, för att utveckla en lämplig hårrem, vänjas vid 

utevistelsen i god tid före den kalla årstiden. 

5 kap. 10 § Utegångshästar ska under den kalla årstiden när betestillväxt inte 

sker ha tillgång till ligghall eller annat stall som ger dem skydd mot väder och 

vind samt en torr och ren liggplats. Enligt allmänna råd till 5 kap. 10 § bör en 

ligghall för utegångshästar ha en öppen sida eller flera större öppningar för att 

undvika att ranghöga hästar hindrar övriga hästar från att gå in eller ut ur 

ligghallen. Den öppna sidan och större öppningar bör i normalfallet ha söderläge. 

6 kap. 1 § Hästar ska ha tillsyn minst en gång dagligen. Nyfödda, sjuka eller 

skadade hästar och hästar som beter sig onormalt ska ses till oftare. Detsamma 

gäller för högdräktiga ston, särskilt vid tiden kring fölningen. 

Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2004:62) om miljöhänsyn i 

jordbruket vad avser växtnäring (2006:66) 

I 1 § definieras bl.a. följande: 

Stallgödsel: Husdjurens träck eller urin med eventuell inblandning av 

foderrester, strömedel eller annan vätska såsom spillvatten, disk- och tvättvatten, 

pressaft från ensilage eller eventuell nederbörd uppsamlad på gödselplatta, 

rastgård och i behållare 

6 § Gödsellagring inne i stallbyggnad, exempelvis i ströbädd, får inräknas i 

utrymme för lagring av stallgödseln. 

8 § Stallgödsel eller andra organiska gödselmedel får under en femårsperiod inte 

tillföras i större mängd än vad som motsvarar 22 kg totalfosfor per hektar 

spridningsareal och år, räknat som ett genomsnitt för företagets hela 

spridningsareal per år under perioden. Femårsperioden utgörs av en löpande 

sammanhängande period om fem kalenderår. Övergångsbestämmelser finns i 10- 

12 §§ 

Av 18 § framgår bl.a. att betesmark får räknas in i spridningsarealen om 

betesdjur finns på företaget. Endast den del av betesmarken som motsvarar betets 

andel av djurens foderstat får räknas in i spridningsarealen. Beräkningen ska ske 

på årsbasis. 

20 § Inom känsliga områden ska tillförseln av kväve via gödselmedel begränsas 

så att den inte överstiger den mängd som för avsedd gröda kan anses vara 

nödvändig för att utnyttja växtplatsens produktionsförmåga. Tillförseln ska 

dessutom avpassas utifrån växtplatsens miljömässiga förutsättningar och de 

ekonomiska förutsättningarna för kvävegödsling till den enskilda grödan. 

Följande ska särskilt beaktas vid beräkning av kvävetillförseln via gödselmedel 

till en enskild gröda: 

1. Grödans beräknade kvävebehov och kvävetillförseln från samtliga 

kvävekällor. 

2. Växtplatsens beskaffenhet det gäller mark, jordart och lutning. 

3. Växtplatsens förhållanden vad gäller klimat, nederbörd och bevattning.


4. Markanvändning och jordbruksmetoder, inklusive växtföljd, på växtplatsen. 

Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 1999:119) om hänsyn till natur- och 

kulturvärden i jordbruket. (SJVFS 2005:74) 

11 § Handelsgödsel, stallgödsel samt slam eller annat organiskt avfall får inte 

spridas på ängs- eller betesmark om natur- eller kulturvärden kan skadas av 

spridningen. 

Gemenskapslagstiftning 

Rådets direktiv (98/58/EG) av den 20 juli 1998 om skydd av animalieproduktionens 

djur 

För nötkreatur och får vilka hålls som utegångsdjur gäller nedanstående. 

Enligt punkt 12 i bilagan ska djur som inte förvaras i byggnader, såvitt det är 

nödvändigt och möjligt, ges skydd mot dåligt väder, rovdjur samt hälsorisker. 

Rådets direktiv (91/676/EEG) om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från 

jordbruket 

Direktivet anger åtgärder som medlemsstaterna ska utföra med syfte att minska 

vattenförorening som orsakas eller framkallas av nitrater som härrör från 

jordbruket samt att förhindra ytterligare sådan förorening.

29 juli 2005 

BRANSCHORGANISATIONEN 

SVENSK FÅGELS 

DJUROMSORGSPROGRAM 

Svensk Fågel AB 

Box 556 33 

102 14 Stockholm 

Tel: 08-667 17 20 

Fax: 08-667 17 06 

E-post: maria.donis@svenskfagel.se 

Hemsida: www.svenskfagel.se 

©Svensk Fågel Service AB

Svensk Fågels Djuromsorgsprogram 

Inledning 

Människans syn på djurhållning och djurhantering har förändrats allt eftersom den egna 

levnadsstandarden har förbättrats. Vår kunskap om djurens egenart och särskilda behov 

ökar ständigt, vilket omsätts inom branschen och genomförs i det praktiska arbetet. 

Liksom människan blir även djur sjuka och vår uppgift som djurhållare är att förebygga 

sjukdomsutbrott med bästa möjliga djurmiljö. När sjukdom ändå bryter ut, är det vår 

uppgift att bota och lindra genom behandling. 

Följande absoluta krav skall de som i sitt arbete handskas med djur speciellt vara 

uppmärksamma på: 

‣ Att djuren har rätt att bli behandlade så att de inte utsätts för onödigt lidande. 

‣ Att djuruppfödning skall ske på ett uthålligt och hållbart sätt vilket skall resultera i 

friska och starka djur. 

‣ Att en helhetssyn skall ligga till grund för djuruppfödning och livsmedelsproduktion. 

‣ Att tillgodose en god miljö för djuren som tillfredsställer djurens grundläggande 

fysiologiska behov samt deras naturliga beteende. 

‣ Medlemmarna skall verka för lämpliga och moderna tekniska lösningar som är 

ekonomiskt hållbara. 

‣ Att vid transport och slakt minimera stress hos djuren. 

‣ Dessutom skall Svensk Fågel och dess medlemmar tillhandahålla och genomföra en 

lämplig utbildning för personer som arbetar med matfågel. 

Den svenska modellen 

I den svenska modellen för matfågeluppfödning ligger svensk lagstiftning till grund. I 

detta ingår bland annat att djuren föds upp fritt i stallar med en ströbädd av halm eller 

kutterspån. Vidare att djuren dagligen skall ges foder av lämplig sammansättning och 

struktur samt få vatten minst två gånger per dygn. I Sverige får hormoner inte användas 

vid uppfödning av matfågel. Generell användning av antibiotika är förbjudet och skall 

endast användas, efter veterinär förskrivning, för att lindra och bota sjukdom hos djur. 

Förebyggande djurhälsovård samt god djurhållning och höga hygienkrav skall eftersträvas 

för att tillhandahålla bra djuromsorg och säkra livsmedel. Kretsloppsmedvetenhet 

skall genomsyra matfågelproduktionen. 

2

Koccidiostatika 

Koccidiostatika skall användas i enlighet med K-C- programmet, ett program om 

obligatorisk hälsokontroll avseende koccidios hos slaktkyckling som övervakas av 

Statens jordbruksverk. Kontrollens syfte är att följa och förbättra hälsoläget i såväl 

enskilda besättningar som hela näringen. Verksamhetens tyngdpunkt skall läggas vid 

sjukdomsförebyggande åtgärder. 

Säkra livsmedel 

Medlemmar i Svensk Fågel skall verka för säkra livsmedel. Det innebär bland annat att 

man i så stor utsträckning som möjligt skall förebygga introduktion av salmonella genom 

att följa det frivilliga salmonellakontrollprogrammet enligt Statens jordbruksverks 

föreskrifter om frivillig och förebyggande salmonellakontroll av fjäderfäbesättning. 

Medlemmar skall även följa den rådgivning som ges av Svensk Fågel för att minimera 

förekomst av campylobacter hos djur och på slakteri i enlighet med Statens 

jordbruksverks organiserade hälsokontroll för campylobacter hos slaktkyckling. 

Kontrollprogram 

Djuromsorgsprogrammet omfattar 31 kontrollpunkter om uppfödning av slaktkyckling 

och kalkon samt riktlinjer vid transport och slakt. Dessa är utarbetade för att klarlägga 

vad som menas med en etisk riktig hantering av matfågel. Hanteringen följs upp på ett 

antal kontrollpunkter med ett klassningsprogram och genom rapportering på slakteriföretagen. 

Dokumentationen underlättar möjligheten till att korrigera eventuella fel och 

brister. 

Svensk Fågels kontrollprogram är ett officiellt program godkänd av Djurskyddsmyndigheten. 

En årlig bedömning av de 31 kontrollpunkterna vilket omfattar stallar, den 

tekniska utrustningen och skötseln utförs av en rikslikare. Den totala uppnådda 

klassningspoängen ligger till grund för beläggningsgraden i stallet. Det åligger djurägaren 

att se till att antalet kilo per kvadratmeter inte överskrider tillåten beläggningsnivå. 

Svensk Fågel rapporterar skriftligen två gånger per år samt muntligen till 

Djurskyddsmyndighetens referensgrupp om den årliga bedömningen. Rapporteringen 

lämnas även till samtliga länsveterinärer samt berörda miljö- och hälsoskyddsnämnder 

(eller motsvarande). 

Fothälsoprogram 

I Svensk Fågels kontrollprogram ingår ett av Djurskyddsmyndigheten godkänt fothälsoprogram. 

Under överinseende av besiktningsveterinärer, anställda av Statens 

livsmedelsverk, utförs bedömning avseende fotskador hos slaktkyckling och kalkon. 

Fothälsoprogrammet innebär att 100 fötter från varje slaktkycklingflock bedöms och 

klassificeras vid slakt. Beroende av totalsumman som fastställs vid bedömning vidtas 

åtgärder enligt ett fastställt åtgärdsprogram som bland annat innebär rådgivning, 

uppföljning och i förekommande fall sänkning av beläggningsgraden. 

3

Miljö 

Svensk Fågels medlemmar skall tillgodose dagens behov av matfågel, samtidigt 

eftersträva en hållbar utveckling av resurser utan att äventyra kommande generationers 

möjligheter att tillgodose sina behov. Egenproducerad hel spannmål bör användas direkt i 

kycklingproduktionen på gården för att minimera transporter. Halmen bör tas tillvara i 

form av bränsle eller strö. 

Kväveutsläpp 

Kväveutsläpp via gödseln är ett miljöproblem inom jordbruket. Därför är det av vikt att 

ströbädden hålls så torr som möjligt. Samtidigt är gödseln ett utmärkt jordförbättringsmedel 

och huvuddelen skall återföras i jordbrukets kretslopp, som näring till växande 

grödor. 

Användning av vattennipplar minskar spillet till ströbädden. Gödsel från uppfödningsanläggningar 

har hög ts-halt och är därigenom lätt att lagra. 

Grundvattnet skyddas genom att gödselvårdsanläggningar och andra avloppsbrunnar är 

täta. 

Ammoniakutsläpp 

Gränsvärdet för ammoniakhalten ligger på max 25 ppm. Ammoniakhalten i stallarna 

ligger i slutet av uppfödningen på cirka 5-10 ppm. Medlemmarna skall eftersträva att 

ytterligare sänka ammoniakutsläppen från stallarna för att ytterligare minska försurningsskador 

i naturen. Bra skötsel och styrutrustning för ventilation är viktiga förutsättningar 

för att nå en så låg nivå som möjligt. 

Uppvärmning 

Uppvärmning med förnyelsebara energikällor bör eftersträvas som t.ex. med flis eller 

halm. Egna vindkraftverk förekommer och fler välkomnas. 

Vattenrening 

Mellan uppfödningsomgångarna rengörs stallarna med högtryckstvätt. För att inte förorena 

dricksvatten, brunnar och andra intilliggande vattendrag, skall avloppsvattnet 

alltid ledas till vattenbehållaren som skall vara dimensionerad att rymma beräknad 

mängd avloppsvatten. 

Närhetsprincipen 

Uppfödning av matfågel bör förläggas i anslutning till där spannmål odlas och där 

slakteriföretagen är lokaliserade. Därmed minskas transporttiden vilket gynnar både 

miljön och djuromsorgen. 

Livscykelanalys 

Svensk Fågel har genomfört en livscykelanalys. Målet skall vara att inom varje sektor 

minska miljöpåverkan vid kycklinguppfödning och förädling. Vidare är syftet att 

branschens medlemmar skall kunna certifieras enligt ISO 9000 och ISO 14000. 

4

Foder 

Svensk Fågels medlemmar skall verka för att i så stor utsträckning som möjligt använda 

svenskproducerat spannmål samt övriga foderingredienser. 

GMO 

Medlemmarna skall sträva efter att ha GMO-fritt foder samt att matfågelfodret även i 

framtiden ska vara GMO-fritt. Svensk Fågels medlemmar kan dock inte lämna andra 

garantier än vad de i sin tur får från foderföretagen. 

Avloppsslam 

Om avloppsslam används i växtföljden är odlaren som är medlem i Svensk Fågel skyldig 

att se till att slammet uppfyller villkoren i Statens jordbruksverks föreskrifter om frivillig 

och förebyggande salmonellakontroll av fjäderfäbesättning samt överenskommelser som 

tagits mellan Lantbrukarnas riksförbund, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen 

och Naturvårdsverket. 

Hel vete 

Foderblandning till fjäderfä skall värmebehandlas enlig svensk lagstiftning. Spannmål 

som inte har värmebehandlats skall hanteras och kontrolleras i enlighet med Statens 

jordbruksverks föreskrifter om frivillig och förebyggande salmonellakontroll av 

fjäderfäbesättning. 

Våra skyldigheter 

God djuromsorg är honnörsord som vi skall leva upp till. Konsumenterna skall känna 

trygghet och förtroende för medlemmarnas produktion samt för produkternas kvalitet. 

Svensk Fågels grundinställning är att vi har rätt att hålla djur för livsmedelsproduktion 

och att slakta djur för att kunna konsumera kött, men att det är vår skyldighet att ta ansvar 

för djuren så länge de är i vår tjänst. 

Svensk Fågel 

Per Lindahl, ordförande och Maria Donis, VD 

5

SVENSK FÅGELS DJUROMSORGSPROGRAM OCH 

KLASSNINGSPROGRAM 

Inledning 

Alla djuren skall behandlas varsamt och med respekt för det levande djuret. Inga djur 

skall behandlas så att de skadas. Svensk Fågels medlemmar skall verka för en god 

djuromsorg. Kontroller av riskfaktorer skall göras för att förebygga och förhindra att 

olyckshändelser inträffar. Gällande lagstiftning ligger till grund och skall följas. 

Klassningsprogrammet för uppfödning av slaktkyckling och kalkon omfattar 31 punkter 

som innehåller krav på teknik, utrustning och skötsel samt resultat av uppfödningen. De 

31 kontrollpunkterna i programmet bedöms av en rikslikare. Klassningen är korrelerad 

till djurens välfärd. Resultatet av klassningen skall sedan ligga till grund för beläggning 

av antal djur i stallet. Målet med klassningsprogrammet är att få ett optimalt gott djurskydd 

som samtidigt möjliggör en hög beläggning. 

Djurutrymme 

Svensk Fågels 31 punkter om djuromsorg 

1. Värmeutrustning 

Värmeutrustning skall ha tillräcklig kapacitet. Värmen skall vara jämt fördelad. 

Utrustningen skall vara lätt att rengöra för att uppnå en god miljö för djuren. Utrustningen 

skall vara lätt att rengöra. 

2. Foderutrustning 

Foderutrustningen skall vara lätt att rengöra och kunna justeras så att djuren lätt kan 

komma åt foder. Utrustningen skall vara jämt fördelad i stallet. Utrustning får inte vara 

utformad eller placerad så den kan skada djuren. 

3. Vatten 

Djuren skall alltid ha tillgång till friskt vatten av dricksvatten kvalitet. Vattenmätare bör 

vara installerad och vattenkonsumtionen bör dagligen registreras. Vattnet skall vara lätt 

tillgänglig för djuren samt vattenplatserna jämt fördelad i stallet. Vattenutrustning skall 

vara lätt att rengöra. Fortlöpande underhåll och inställning av utrustningen skall förhindra 

vattenspill vilket kan medverka till försämrad ströbädd. 

4. Ventilation 

Ventilation skall ha tillräcklig kapacitet samt luften fördelats jämnt i stallet. Ventilationsutrustning 

får ej stängas av vid strömavbrott. Reservelverk skall finnas för att tillförsäkra 

eltillförsel (se punkt 21). 

6

5. Belysning 

Belysningsutrustningen skall vara så utformad att det går att sänka intensiteten samt 

slå av och till för att ge djuren en dygnsrytm. Djuren skall alltid ha nattvila med minst 

fyra timmar sammanhängande mörker per dygn, men med kortare mörkerperiod under de 

första sju dygnen samt de sista sju dygnen innan slakt. 

6. Strö- och ströförvaring 

Strömaterialet skall vara av god kvalité och får ej vara besprutat med någon typ av 

kemiska medel eller innehålla t.ex. mögel. Materialet skall vara jämt spritt stallet. 

Strömaterialet skall lagras på ett sätt att risk för förorening från fåglar och smågnagare 

minimeras. 

7. Silo 

Fodret skall lagras i en tät silo som garanterar god foderhygien. Silon skall vara utrustad 

med manlucka för att underlätta rengörning. 

8. Golv 

Stallet skall vara utrustad med ett slätt och lätt rengörbart golv med avloppsbrunnar. 

9. Väggar och stolpar 

Väggar skall vara täta och lätta att rengöra. Väggarna skall vara väl isolerade. 

10. Tak 

Taket skall vara tätt och lätt att rengöra. Taket skall vara väl isolerat. 

11. Takhöjd 

Takhöjd bör vara 2,80 meter eller mer men skall inte vara under 2,20. 

12. Gödselhanering 

Vid rengöring skall gödseln omedelbart tas ut och lagras skilt från stallet. 

13. Fågel och råttsäkerhet 

Alla luftintag via nödluckor skall vara utrustade med nät. Stallet skall vara konstruerat så 

att smågnagare och fåglar inte kan komma in. Skadedjursbekämpning skall genomföras 

regelbundet. 

14. Mottagning 

Mottagning skall ske på ett snabbt sätt. Stallet skall vara rengjort och uppvärmt till en 

lämplig temperatur med tillgång till mat och vatten. 

15. Utlastning 

Utlastning skall ske på ett för djuren skonsamt sätt. All personal som handhar djur vid 

infångning och lastning av djur ansvarar för att djuren hanteras på ett riktigt sätt. 

7

Ekonomiutrymme 

16. Förrum 

För att främja god hygien och minimera risken för introduktion av smitta skall huset vara 

utrustat med förrum med rengörbara golv, väggar och tak. Utrymmet skall ha golvbrunn, 

tvättställ med varmt och kallt vatten samt tvål och engångshanddukar. 

17. Hygiengräns 

Samtliga stallar skall vara utrustade med hygiengräns för byte av skor. Byte av kläder 

eller överdragskläder bör också ske vid passering av hygiengränsen. 

18. Pannrum 

Pannrum skall vara lätt rengörbart. 

19. Personalrum 

Personalrum skall vara lätt rengörbara. 

20. Övriga utrymmen 

Övriga utrymmen i anknytning till stall skall vara möjliga att rengöra. 

21. Reservelverk 

Reservelverk skall finnas för att säkerställa elförsörjning. Reservelverk skall provköras 

regelbundet. Provkörning och driftstid skall journalföras. 

22. Larm 

Larm som känner av värme, kyla samt fasavbrott skall finnas i stallet. Larmet skall 

kontrolleras och godkännas av behörig person. Godkänt larm med kontrollfunktion skall 

alltid nå jourhavande. Provkörning och driftstid skall journalföras. 

23. Medicineringsutrustning 

Det skall finnas tillgång till medicineringsutrustning för att kunna ge vitaminer eller 

medicin vid behov. 

24. Elutrustning 

Godkänd elutrustning skall användas i stallet. Utrustning skall underhållas och vara i 

sådant skick så att elavbrott eller risk för brand minimeras. 

8

Skötsel 

25. Skötselpoäng 

Respekt skall visas mot djuren. Djurskötaren skall verka för en så optimal miljö för 

djuren som möjligt. Djuren skall ha tillsyn minst två gånger om dagen. Tillsyn skall 

omfatta djurens beteende, dess miljö, foder, vatten och ventilation. Vid tillsynen skall 

kontroll av riskfaktorer göras för att minimera olyckshändelser. Avlägsnande och 

journalföring av sjuka och döda djur skall ske minst en gång om dagen. 

26. Hygien 

Stall och andra utrymmen samt utrustning skall efter utlastning och utgödsling göras rent 

tvättas och desinficeras mellan varje omgång. Ingen utrusning skall föras in i stallet utan 

att ha genomgått desinfektion. 

27. Ströbädd 

Ströbädden skall hållas torr. Djuren skall inte utsättas för höga halter av ammoniak och 

damm. 

28. Journaler 

Driftjournaler skall alltid finnas i stallet och vara noggrant förda. Journalen skall 

innehålla relevanta fakta om djuruppfödningen. 

29. Närområdet till stallet 

Närområdet skall hållas i god ordning och fritt från ovidkommande utrustning. 

30. Slaktkvalitet 

Djur som levererats till slakt skall genomgå kontroll genom bland annat besiktning och 

fothälsokontroll för att fastställa skötselpoäng i punkt 25. 

31. Hantering av döda djur 

Hantering av döda djur skall ske på ett etiskt godtagbart sätt och i enlighet med 

anvisningar från kommun eller beslut från Jordbruksverket. 

9

FOTHÄLSOPROGRAM 

I Svensk Fågels kontrollprogram ingår ett av Djurskyddsmyndigheten godkänt fothälsoprogram. 

Under överinseende av besiktningsveterinärer, anställda av Statens 

Livsmedels-verk, utförs bedömning av fotskador hos slaktkyckling och kalkon. 

Fothälsoprogrammet innebär att 100 fötter från varje slaktkycklingflock bedöms 

och delas upp i tre olika klasser enligt följande: 

0: utan anmärkning 

1: lindriga förändringar 

2: kraftiga förändringar 

Förändringarna ”viktas” genom att antalet klass 0 -fötter multipliceras med 0, klass 

1-fötter multipliceras med 0,5 och klass 2-fötter multipliceras med 2. Således får varje 

flock en totalpoäng mellan 0-200. Om totalpoängen ligger under 40 betraktas detta som 

utan anmärkning. När totalpoängen ligger mellan 41 och 80 ges anmärkning på lägre 

nivå, och om flocken får mer än 80 poäng ges anmärkning på hög nivå. 

I fothälsoprogrammet för slaktkyckling följs anmärkningarna upp enligt följande 

åtgärdsprogram: 

Utan anmärkning: Ingen åtgärd 

Anmärkning, låg nivå: 

Vid första tillfället: 

• Besättningsveterinär gör tillsammans med djuransvarig/produktionsrådgivare 

en besättningsutredning. 

• Rådgivning om lämpliga åtgärder om skadorna är miljörelaterade. 

• Åtgärdsrapportering till referensgruppens sekreterare. 

Vid andra tillfället: 

• Som ovan. 

• Besättningsuppföljning under nästkommande produktionsomgång. 


• Beslut om sänkning av beläggningsnivån med 1 kg/kvm. 

Vid tredje tillfället: 


• Fortsatt sänkning av beläggningen med 2 kg/kvm och omgång. 

Fjärde tillfället: 

• Som ovan 

• Fortsatt sänkning av beläggningen med 3 kg/kvm. 

osv. 

10

Anmärkning, hög nivå: 


• Besättningsveterinär gör tillsammans med djuransvarig/produktionsrådgivare 

en besättningsutredning. 











osv 

Sänkning av beläggningsnivån kan ske ner till 20 kg/kvm. Efter förbättringar av 

fothälsan sker ökning upp till godkänd beläggningsnivå enligt besiktningsprotokoll efter 

samma normer som vid nerdragning. 

I fothälsoprogrammet för kalkon följs anmärkningarna upp enligt följande 

åtgärdsprogram: 

Utan anmärkning: Ingen åtgärd 

Anmärkning, låg nivå: 

• Besättningsveterinär gör tillsammans med djuransvarig/produktionsrådgivare en 

besättningsutredning. 



Anmärkning, hög nivå: 


• Besättningsveterinär gör tillsammans med djuransvarig/produktionsrådgivare en 

besättningsutredning. 








11




osv 

Sänkning av beläggningsnivån kan ske ner till 20 kg/kvm. 

Vid sänkning av beläggningen genom anmärkning på hög nivå skall en fotkontroll göras i 

besättningen 4 veckor före slakt av ansvarig veterinär. Med utgångspunkt från undersökningen 

kan beläggningen justeras uppåt eller neråt beroende på undersökningens 

resultat. 

RIKTLINJER FÖR INSAMLING OCH TRANSPORT AV MATFÅGEL 

Djuren skall alltid hanteras varsamt och behandlas med respekt. Följande riktlinjer 

omfattar insamling och transport av fjäderfä till slakteri för djurägare som är medlemmar 

i Svensk Fågel. 

1. Förberedelse för lastning 

Förberedelse i och kring lastning av djur skall ske i god tid och är en förutsättning för att 

insamling och transport skall ske på bästa sätt så att djuren inte skadas eller utsätts för 

onödig stress. Om mycket dåliga väderförhållanden är att vänta bör lastning flyttas till 

annan tidpunkt. 

1.1 Dagen före på gården 

Väderlek 

Dagen före insamling skall djurägaren informera sig om väderleken inför nästkommande 

dag. 

Vindskydd 

Finns flera möjligheter till placering av transportbilen, välj den mest vindskyddade 

utlastningsplatsen. Utlastningsöppningen skall vid svåra väderleksförhållanden ej vara 

större än att elevator, låda, container och truck får plats. 

Ljussluss 

Ljusslussar anordnas vid lastning på dygnets ljusa del. Skarpt ljus oroar djuren och 

bländar personalen i husen. 

Rullbanor och elevator 

För att förhindra att lådor med djur faller ner på lastbilsflaket skall elevatorns 

stoppfunktion kontrolleras innan den börjar användas. 

12

Truck 

Truck skall ha fullgoda bromsar och belysning. Gafflarna får inte vara deformerade. 

Föraren skall ha god körkunskap och god kännedom om djuretik, dvs. hur djuren 

skall hanteras. 

Döda eller sjuka djur 

En extra noggrann genomgång av flocken skall ske före lastning. Döda eller sjuka 

djur skall avlägsnas. 

Utfodring 

Djuren utfodras i överenskommelse med mottagaren. Djuren skall dock ha tillgång till 

foder fram till 2 timmar före lastning. 

Vatten 

Djuren skall ha tillgång till vatten fram till minst 30 minuter före lastningen påbörjas. 

1.2 Före lastning 

Vatten och foderautomater 

För att minimera skaderisken för djur och människor, skall vatten- och foderautomater 

samt annan utrustning hissas upp eller tas bort innan utlastning påbörjas. 

Miljön i huset 

Belysning dämpas och temperaturen sänks vid behov. Ventilation skall vara igång. 

Rullbanor, elevator och containrar sätts upp lugnt och metodiskt sedan djuren försiktigt 

drivits åt sidan. Arbeta lugnt – djur som blir rädda kan råka i panik och skada både sig 

själv och andra. 

Lådor/containrar 

Kör in lådor/containrarna med minsta möjliga oväsen och stapla dem längs banan i höjd. 

Försiktighet skall iakttagas så att inga djur trampas, blir överkörda eller klämda vid 

hanteringen. 

1.3 Lastning 

Djurskyddsansvar 

Var och en som aktivt deltar i hanteringen av levande djur är ansvarig för att djuren 

hanteras på ett skonsamt sätt. Uppfödaren bär huvudansvaret för djuren fram tills dess 

chauffören tar tag i lådan/containern uppe i bilen. 

Rätt att vägra lasta 

All personal som arbetar med infångning och lastning av djuren ansvarar för att de hanteras 

på ett riktigt sätt. Det åligger chauffören att vägra lasta djuren om inte hanteringen 

sker på ett tillfredsställande sätt och bättring ej skett efter påpekande. Chauffören skall 

kontakta transportansvarig som rådgör med slakteri och veterinär. På samma sätt åligger 

13

det uppfödaren att vägra lasta om chauffören hanterar lådor med djur på ett icke 

tillfredsställande sätt. 

Dörrar 

Om möjligt skall placering av transportbilen ske där den mest vind- och solskyddade 

utlastningsplatsen finns. Vintertid eller vid starka vindförhållanden skall kalldrag, som 

träffar djuren undvikas, dörrar skall inte öppnas i onödan. 

Antal djur i låda/container 

Antal djur per låda/container skall anpassas till lådans/containerns storlek, djurens 

storlek/vikt samt rådande väderförhållanden. Alla djur skall ha möjlighet att ligga. 

Djur som ligger för tätt under transporten har svårt att få luft. Temperaturen kan stiga 

snabbt och fuktigheten kan inte ventileras bort ordentligt. 

Fånggrepp 

Djuren skall fångas och lyftas varsamt så att risk för skador inte uppstår. Fjäderfä är 

flockdjur och känner sig lugna om de känner närhet av varandra. Kycklingar fångas 

på ett skonsamt sätt. Inga djur får lyftas i huvud, hals eller vingar. 

Manuell lastning 

Lyft försiktigt ner djuren genom öppningen i lådan/containern. Håll samman vingar och 

ben för att minimera risken för skador. Djuren sätts ner på benen. Stöt inte bröstet på 

djuren mot kanten av containern – det kan medföra blåmärken och förorsaka djurens 

smärta. Lådan stängs försiktigt så att huvud eller vingar inte kläms. 

Rullbane- och elevatortransport 

Sätt lådorna på rullbanan så att de inte riskerar att ramla av. När banan flyttas – montera 

den på ett sådant sätt att lådorna inte faller av. Inga lådor får falla från elevatorn ner på 

lastbilsflaket. Djuren kan fara illa av en sådan hantering. En elevator som faller omkull 

kan också medföra stora personskador. 

Lastning med truck 

Stapla lådorna på ett sådant sätt, att dessa inte faller av trucken. Kör försiktigt och undvik 

kraftiga rattutslag och stötar så att djuren inte far illa. Ställ lådorna försiktigt på bilens 

flak. 

Tillstånd och villkor användning av lastningsmaskin för slaktkycklingar 

Jordbruksverket har efter Ny teknikprovning av lastmaskin för slaktkyckling beslutat att 

ge tillstånd för lastning med lastmaskin med följande villkor: 

- att bandhastigheten hos den prövade maskinen inte får överskrida 0,8 m/sek 

- att den personal som handhar maskinen har erforderlig utbildning och kompetens 

- att slakterierna under inledningsvis ett år kontinuerligt registrerar skadeförekomst 

för både manuellt och maskinellt lastade grupper och att denna statistikredovisas 

för Jordbruksverkets referensgrupp för matfågelhållning. 

14

Maskinell lastning 

Innan dörrarna till stallet öppnas, skall först djuren drivas bort från dörren, därefter 

dimmas belysningen ned. Vid lastning i dagsljus skall en ljussluss finnas i dörröppningen. 

Insamlingsmaskin och truck skall vara försedda med blått arbetsljus. Enstaka djur som 

inte fångas upp av maskinen måste handplockas. När locket på den fyllda containerlådan 

dras tillbaka skall det göras med försiktighet, så att djuren inte kläms. 

Container 

Container placeras försiktigt på flaket. En person i lastningslaget skall av uppfödaren 

utses att svara för att inga levande eller döda djur finns bakom containrarna. 

Rapportering 

Rapportering om lastningsförhållanden skall alltid lämnas vid hemkomsten till slakteriet. 

2. Riktlinjer för transport av fjäderfä avsedda för slakt 

Riktlinjerna gäller för fjäderfä avsedda för slakt. Det åligger beställaren av transporten att 

se till att chauffören har den kunskap som erfordras för att transportera djuren. Var och en 

som aktivt deltar i hanteringen av levande djur, är ansvarig för att djuren hanteras på ett 

godtagbart sätt. En person i lastningslaget skall svara för att inga levande eller döda djur 

finns kvar bakom containrarna. Djurägaren ansvarar för att djuren hanteras väl fram tills 

dess att containrarna eller lådorna med djuren är lastade på bilen. Djurägaren ansvarar 

också för information till lastningslaget om hur insamling och lastning skall ske på bästa 

sätt så att djur inte skadas. 

2.1 Förberedelser före hämtning 

Transportplanering 

Tiden för avhämtning skall förläggas så att väntetiden på slakteriet blir kortast möjlig. 

Uppfödaren skall aktivt bidra till att finna rätt tidpunkt. Vid transportplaneringen får inte 

djurens välfärd riskeras på något sätt. Välj, den för djuren, skonsammaste vägen till 

slakteriet. 

Fordon 

Transport av levande djur skall ske med bilar anpassade för transporten. 

2.2 Vid ankomst till uppfödaren 

Vid ankomst till uppfödare 

Buller och andra ljud kan skrämma djuren och kan skapa panik. Onödigt motorbuller som 

kan skrämma djuren skall därför undvikas. Bilen skall köras fram försiktigt. Dörrar och 

ekipagets öppningsbara sidor skall hanteras varsamt så att onödigt ljud inte framkallas. 

Bilen skall placeras så att djuren inte utsätts för kalla vindar, regn eller liknande. 

Elevatorn måste stå stadigt och klara belastning. Dess automatiska stopp måste fungera. 

15

2.3 Lastning 

Uppfödaren 

Uppfödaren skall bistå chauffören med medhjälpare vid lastning. 

Chauffören 

Chauffören och hans medhjälpare skall hantera lådorna/containern så att djuren inte 

utsätts för slag eller stötar. God djurhantering är för övrigt att inte svänga eller luta 

lådan/containern mer än nödvändigt. 

När inte chauffören själv deltar i lastningen p g a arbetstidförläggning, skall denne 

underrätta sig om att ersättaren är informerad om gällande regler. 

Lastningstid 

Chauffören i samråd med djurägaren bestämmer lastningshastighet. Djurägaren skall 

tillsammans med transportplaneraren tillse att rimlig tid avsätts för lastningen. 

Vid kalldrag, snö och regn 

Om utlastningsstället skall skyddas från kyla, regn eller snö – så skall djurägare och 

chaufför tillförsäkra en god ventilation. 

Vid pauser 

Vid avbrott i lastningen skall chaufför och djurägaren se till att lådor eller containrar 

med fåglar inte blir stående kvar i oskyddade lägen där kalldrag och otjänlig väderlek 

kan förekomma. Chauffören skall se till att tillräcklig luftcirkulation råder på transportflaket. 

2.4 Transport 

2.4.1 Transportbil med naturlig ventilation 

Utrustning i transportbilen 

Bil och släp skall vara utrustade med rullbara gardiner som är tillräckligt stabila så att de 

inte fladdrar och orsakar stress. Via luftspalten släpps luft in via framstammen ovanför 

djuren och släpps ut via bakstammen. Friskluft släpps in nere vid flakkanten genom att 

gardinen inte sluter tätt. I nödsituation skall gardinerna kunna dras upp för att få in 

friskluft. 

Under vintertid skall särskild anpassade vintergardiner täcka bilens sidor. Vintergardinen 

skall vara konstruerad så att det finns tillräckligt luftinsläpp nedtill mot flaket och längs 

gardinens mittlinje. 

Nedanstående tabell visar hur vinddraget inverkar på lufttemperaturen. Hastigheten skall 

därför anpassas efter väderlek. 

16

Fart 

Lufttemperatur 

70 km/tim +10°C 0°C -5°C -10°C -20°C 

Motsvarar fartvind -3°C -19°C -27°C -35°C -51°C 

På sommaren 

På sommaren skall mycket ventilation användas. En särskild sommargardin med hög 

luftgenomsläpplighet skall då användas. Vid hög värme kan sommargardinen vara 

fråndragen. 

Vid extrema temperaturer 

I mycket låg eller mycket hög temperatur skall pauser göras ofta för att kontrollera hur 

djuren mår. Vid sommartid skall parkering inte ske i starkt solsken utan vid skuggig plats. 

2.4.2. Transport med klimatbil 

Utrustning i transportbilen 

Klimatbil är försedd med utrustning för att reglera värme, ventilation och fuktighet samt 

mätinstrument för temperatur och fuktighet. Såväl dragfordon som släp har denna utrustning. 

All reglering görs från förarhytten. 

Intern kontroll 

Särskilda givare skall placeras i lastutrymmet för registrering av temperaturen. 

Uppgifterna används för eventuella förändringar och åtgärder. 

Instrumentkontroll 

Chauffören skall se till att mätinstrumenten fungerar och visar rätt värden. Före avfärd 

skall klimatinstrumenten avläsas och funktionen bedömas. Vid fel på instrumenten eller 

dess utrustning skall detta anges på lastningsprotokollet så att reparation sker. 

Temperaturangivare 

Avviker temperaturgivarna med mer än ± 3°C från varandra, bör den givare som avviker, 

kontrolleras under färden. Om fel konstaterats skall detta meddelas till mottagaren. 

Fuktighetsgivare 

Fuktighetsgivarna skall kontrolleras med speciella, skrivande kontrollinstrument, minst 

två gånger per år och fordon. 

Mätinstrument 

Viktig för all funktion av mätinstrument är att givarna hålls rena och hela. Den som är 

ansvarig för lastning svarar för att de lösa givarna placeras rätt i lasten. 

Vid uttransport 

Under uttransporten med tomlådor/containrar skall fläktarna köras så att lådor och skåp 

torkas upp. 

17

Vid lastning 

Vid pågående lastning kan fläktar köras så att miljön optimeras såväl för djur som för 

människor. Förekommer fuktbildning på skåpets insida är det lämpligt att köra med fler 

fläktar. 

Tillsyn 

Vid körning måste chauffören ha uppsyn över temperatur- och fuktighetsinstrument. Om 

temperaturvisare plötsligt avviker markant - stanna och se till att djuren mår bra. Om allt 

verkar vara i sin ordning kan färden fortsätta, sedan en anmärkning om händelse och 

klockslag har gjorts i protokollet. 

Fallande och stigande temperatur 

Var uppmärksam på tendenserna fallande eller stigande temperatur respektive fuktighet. 

Justera tidigt men tänk på att det tar en stund innan balansen har uppnåtts i lasten. Vänta 

därför en stund, ca 20 min, innan ny ändring av jaluiser och fläktar görs. Vid kall 

väderlek ger små justeringar av jaluiserna ofta stort utslag i temperatur. 

Justera värmen 

Värmen i lasten kan styras genom att öka eller minska ventilationen. Fuktigheten regleras 

genom att större eller mindre del av lufttillförseln recirkuleras. 

Vid tekniskt haveri 

Vid teknisk haveri, t.ex. att generatorn stannar, skall dörrar öppnas och hakas fast om det 

går. Förankra lasten innan färden fortsätter. Fartvinden ventilerar lasten. Farten måste 

anpassas till yttertemperaturen – ju kallare väderlek desto lägre hastighet och flera raster. 

Om fordonet inte går att köra, t.ex. att motorn har stannat, öppnas alla dörrar, ring 

mottagaren och rekvirera hjälp omgående. 

2.5. Ankomst till slakteriet 

Vid ankomst till slakteriet 

När chauffören skall lämna över fordonet, skall han se till att djuren får en bra ventilation 

exempelvis framför en fläktbank. Öppna gardinerna längs sidorna och placera 

fordonet vid fläktarna så att dessa kan startas för genomluftning av lasten, om så skulle 

vara nödvändigt. Om bilen kommer till slakteriet vid gryning – räkna med att temperaturen 

ökar när utetemperaturen stiger. För att säkerställa god djuromsorg under avvaktan 

på avlastning skall larmfunktionen vara installerad. Vintertid placeras fordonet på väl 

skyddad plats. 

Chauffören skall notera iakttagelser i samband lastning, körning m.m. och rapportera 

till slaktchefen respektive kläckeri. Chaufförens ansvar upphör då fordonet placerats på 

anvisad plats vid slakteriet och han konstaterat att djuren mår väl. Vid tveksamheter om 

djurens välbefinnande skall kontakt tagas med slakteriet som i sin tur kontaktar djurägaren. 

18

Anteckna temperatur och fuktighet 

Innan fordonet överlämnas skall temperatur och fuktighet i lasten antecknas i lastningsprotokollet. 

Inställning av fläkt och spjäll skall anges samt om något ovanligt har inträffat. 

Särskild givare kan placeras i lastutrymmet för registrering av temperaturen. 

Uppgifterna används för eventuella förändringar och åtgärder. 

2.6 Vid trafikolycka 

Inträffar olycka vid transport skall Räddningskåren, tel 112, informeras om att lasten har 

levande djur. Räddningskåren har instruktioner om hantering av djur vid transportolycka. 

3. Riktlinjer för avlastning 

Avlastning av lådor/container med djur skall ske på ett varsamt sätt så att djur inte skadas 

eller utsätts för onödigt lidande. 

3.1 Ansvar 

Chaufförens ansvar 

Chaufförens ansvar för djurens välbefinnande upphör fr.o.m. att fordonet står parkerat på 

slakteriet samt de åtgärder som krävs vidtagits vid överlämnandet av lastningsprotokoll 

och fraktsedel. 

Slakteriets ansvar 

Slakteriets ansvar för djurhanteringen vidtar när chauffören parkerat fordonet på, av 

slakteriet anvisad plats och till det att djuren avlivats. 

3.1.1 Avlastning av lådor 

Vid manuell avlastning 

Vid manuell avlastning hanteras lådorna av två personer. Lådorna skall hållas så vågrätt 

som möjligt. Detta gäller även vid maskinell avlastning. Avstaplare skall ställas 

in så att eventuella stötar mot rullbanor blir så skonsamt som möjligt. 

Avspolning sker när bilen är tömd. 

3.1.2 Avlastning av containrar 

Förflyttning 

Containern skall vid avlastning förflyttas i horisontalläge så att inte djuren kasar ner till 

ena sidan. Containrarnas uppställning i mottagningshallen skall vara invid fläktarna 

i rader med ca 50 cm mellan raderna så att god luftcirkulation uppnås. 

Avspolning sker när bilen är tömd. 

19

3.1.3 Tömning av containrar 

Framkörning av containrar 

Truck kör varsamt fram en container i taget för uppställning på transportbandet fram till 

tömning. Det är viktigt att container med djur hanteras utan att stöta emot utrustningen. 

Tömning av containrar 

Tömningsanordningen skall vara i sådan kondition och ständigt kontrolleras så att inga 

djur skadas eller utsätts för onödigt lidande. 

Varje container skall kontrolleras så att inga djur finns kvar innan containern går in i 

diskmaskinen. 

4. Riktlinje för avlivning i samband med slakt. 

Avlivning skall ske i enlighet med svensk lagstiftning. Det åligger slakterichefen att se 

till att personal som hanterar levande djur och vid avlivning skall ha den utbildning som 

erfordras så att djuren inte utsätts för onödigt lidande. Avlivning skall ske på ett skonsamt 

sätt. 

4.1 Upphängning 

Dämpad belysning 

Vid upphängning bör ljuset dämpas så långt det, med hänsyn till arbetsskyddet, är 

möjligt. Detta har en lugnande effekt på djuren. 

Optimal höjd 

Höjden på banan för lådorna måste vara anpassad till djurens storlek. Djuren skall 

inte släpa på lådorna med huvud eller vingar när de hänger i byglarna. Slaktansvarig 

skall se till att höjdinställningen är rätt. Upphängning måste ske lugnt och metodiskt 

i jämn takt. Det bästa sättet, både för operatören (slaktaren) som hänger upp djuren 

och för djuren själva, är att ta i benen nedanför hasleden – hålla fast benet mellan 

långfinger och pekfinger med tummen vilande mot baksidan av djurens knäled. 

Använd inte våld 

Stöt inte djurens huvud och vingar mot lådan. Det behövs en viss kraft för att få ner 

benen i byglarna. Onödigt våld i form av extra tryck med tummarna mot överbenet kan 

tillfoga djuren smärta utan att de hänger bättre i byglarna. För att inte djuren skall resa sig 

i byglarna skall hängningen ske utan häftiga ryck. Låt därför ena handen vila lätt på 

djurens kropp medan andra handen söker nästa fågel i lådan – då håller sig djuren lugna. 

Genom att hänga djuren nära varandra känner de närhet och trygghet i och med att de är 

flockdjur. 

Kontroll att lådan är tömd 

Lådan eller containern skall noga kontrolleras så att den är tom innan den går vidare till 

diskmaskinen. Den operatör som står sist i ledet, bland dem som hänger, kontrollerar att 

lådan är tömd på djur. 

20

Onödigt kalldrag 

Det är viktigt att djuren inte utsätts för onödigt kalldrag. Vid pauser, speciellt vintertid, 

skall man inte låta lådor med djur i stå på rullbanor/rullband i kalldrag. Djuren kan fara 

illa av kylan. 

Returbyglarna 

Slaktansvarig skall se till att returbyglarna är fria från fötter från föregående varv. Är så 

inte fallet får inget nytt djur hängas på. 

4.1 Bedövning-stick-avblodning 

Rätt höjdinställning 

Slaktansvarig ansvarar för att bedövningsbadet har en för djurslaget rätt höjdinställning. 

Rätt strömstyrka 

Slaktansvarig ansvarar för att rätt spänning (volt) alternativt strömstyrka (mA) används 

vid bedövning. Det finns inga belägg för att avblodningen blir bättre vid lägre spänning. 

Djuren skall vara fullständigt bedövade innan sticket. Utmärkande för en korrekt 

bedövning är: 

bågformig hals, 

- båda benen sträckta, 

- ögonen vidöppna, 

- hornhinnereflex ej påvisbar, 

- 

Olika besättningar kan behöva olika strömstyrka vid bedövningen. Kontrollera därför 

efter varje partibyte minst 50 stycken djur och ställ in strömstyrkan därefter. Strömledningsförmågan 

i en 1 procentig koksaltlösning är betydligt större än vanligt vatten. 

Kontrollera därför med jämna mellanrum att saltdosören fungerar. 

Djur som ej har genomgått bedövning skall hängas upp framför bedövningsanordningen 

och åter bedövas. 

CAS-systemet (Controled Atmosphere Stunning) 

CAS-systemet tillämpar gasbedövning. Vid avlastning ställs containern på ett band som 

för djuren skonsamt ur containern så att de inte ramlar ovanpå varandra. Direkt efter 

tömningen sker en okulär kontroll så att inga självdöda djur kommer vidare i processen. 

Djuren sövs med en blandning av vanlig luft och en noggrant uppmätt blandning av syre 

och koldioxid. Djuren skall inte uppvisa stressymptom eller spasmer. Bedövningen sker i 

två steg; I steg 1 ges en lägre dos koldioxidhalt så att djuren sövs ner och 

vid steg 2 sker en irreversibel nedsövning av kycklingen genom en högre dos av 

koldioxid. 

21

Stickning 

Klingan skall skära så djupt att halsvenen (Vena jugularis) går av, men att luft- och 

magstrupe inte skadas. Klingan skall avsynas och brynas dagligen samt bytas vid behov. 

Avblodning 

Avblodningen skall ske med jämnt flöde, i annat fall måste den kompletteras med 

manuell stickning. Avblodningstiden anpassas så att samtliga djur är livlösa före 

skållning. Operatör övervakar att stick och avblodning sker på varje djur. Bedövning och 

avblodning skall vara så säker att alla operatörer kan ta ansvar och garantera detta. 

4.2 Avlivning av underviktiga djur eller utsorterade djur. 

Underviktiga djur 

Underviktiga djur, s.k. pellar, skall sorteras bort i samband med lastning. Vid förekomst 

av enstaka djur i leveransen, bedövas och avblodas djuren separat enligt punkt 4.1. 

Härvid hängs djuren i byglarna i vanlig ordning. Bedövaren hissas så högt att vattnet når 

vingleden på djuren. Spänningen/strömstyrkan sätts på max i avsikt att framkalla hjärtstillestånd. 

Okulär kontroll skall ske i vanlig ordning enligt punkt 4.1. 

4.3 Torra, rena och hela lådor och containrar 

Torra, rena och hela lådor/containrar samt ej lösa delar 

Transportlådorna som returneras skall vara rena, torra och hela. Speciellt vintertid utsätts 

djuren för påfrestningar av vätan i lådorna/containrarna. 

Manuell rengöring skall tillgripas om lådorna/containrarna är så starkt nedsmutsade att 

automattvätten inte ger tillfredställande resultat. 

5. Information och dokumentation 

Dokumentation skall ske med hjälp av en hjälplista. Syftet med att dokumentera 

observationer av olika slag är främst följande: 

• faktaunderlag för styrning mot rätt kvalitet 

• faktaunderlag som visar att kvaliteten är rätt 

De som utfört arbetet och deras förmän skall få information om rätt respektive felaktig 

hantering. Informationen kan lämnas muntligt i första hand. Förmännen skall även ha 

sammanfattningar över kontrollpunkter inom eller respektive ansvarsområde. 

Platsledningen skall få periodvis skriftliga sammanfattningar om läget i allmänhet. Vid 

allvarliga avvikelser från riktlinjerna skall ledningen informeras omgående. 

Veterinären, som är ”allmänhetens ombud” på platsen, skall alltid ha tillgång till all 

kontrolldokumentation samt kunna få de avskrifter han/hon begär. 

22

Primärobservationerna görs på journalblad, t.ex. av utformning enligt bilaga. Värden 

som avviker från riktlinjerna skall markeras. 

Informationen lämnas till närmast berörda, därför att: 

• enskilda observationer säger inget om systemets säkerhet 

• många papper blir svåra att hålla reda på 

Veckovis bör journalbladen gås igenom för att se om något blivit sämre eller blivit bättre. 

Var och en som enligt riktlinjerna skall dokumentera en observation, ansvarar för att så 

sker. Kontrollansvarig har det operativa ansvaret för att informationen sprids. 

En sammanställning över årets dokumentation från slakteriet skall översändas till Svensk 

Fågel årligen. Slakterichef skall föra dialog och tillsammans med rikslikare och veterinär 

på Svensk Fågel gå igenom dokumentationen. Därmed skall en ständig förbättring och 

utveckling ske vid hanteringen vid transport av fjäderfä respektive slakteri. 

Branschorganisationen 

Svensk Fågel AB 

………………………………………………… 

23

Dnr 31-6580/07, bilaga 3 

Branschorganisationen Svensk Fågels djuromsorgsprogram, 

sidan1 ur bedömningsprotokoll. 

BEDÖMNINGSPUNKT TEKNISK SKÖTSEL- FAK- SUMMA ANTECKNINGAR 

POÄNG POÄNG TOR POÄNG 

(0-4) (0-4) (1-11) 

DJURUTRYMME: 

1. VÄRMEUTRUSTNING 4 4 3 24 V-v, golvvärme, kamflänsrör, m-shunt 

2. FODERUTRUSTNING 4 4 3 24 3 linjer koppar 

3. VATTENUTRUSTNING 4 4 3 24 Koppar, nipplar, v-mätare 

4. VENTILATIONSUTRUSTN. 4 4 4 32 Turbovent helstyrd 

5. BELYSNING 4 4 1 8 3 linjer lysrör, kl. dimmer 

6. STRÖ-STRÖLAGER 4 4 1 8 Kutterspån 

7. SILOR 4 4 1 8 4 plåt, Choretime 

8. GOLV 4 2 8 Betong 

9. VÄGGAR 4 2 8 Betongelement 

10. TAK 4 2 8 Plåt 

11. TAKHÖJD 4 2 8 3,60 m 

12. GÖDSELHANTERING 4 4 1 8 

13. FÅGEL-RÅTTSÄKERHET 4 4 16 

14. MOTTAGNING 4 4 1 8 Sluss 

15. UTLASTNING 4 4 1 8 Stor port 

MAXPOÄNG : 20 200 SUMMA POÄNG 200 100% 

EKONOMIUTRYMME: 

16. FÖRRUM 4 4 1 8 

17. PANNRUM 4 4 1 8 

18. PERSONALRUM 4 4 1 8 

19. ÖVRIGA UTRYMMEN 4 4 1 8 

20. HYGIENGRÄNS 4 4 3 24 

21. RESERVELVERK 4 4 3 24 

22. LARM 4 4 3 24 LC, telefon mobiltel. 

23. MEDICINUTRUSTNING 4 4 1 8 Dosatron 

24. ELUTRUSTNING 4 4 1 8 

MAXPOÄNG 120 SUMMA POÄNG 120 100% 

SKÖTSEL: 

25. DJURMILJÖ-OMSORG 4 11 44 

26. HYGIEN 4 9 36 

27. STRÖBÄDD-LUFTKVAL. 4 10 40 

28. JOURNALER-RAPPORTER 4 2 8 

29. ORDNING UTE 4 3 12 

30. SLAKTKVALITÉ 4 10 40 

31. LÖSNING DÖDA DJUR 4 5 20 

MAXPOÄNG 200 SUMMA POÄNG 200 100% 

MAX TOTALPOÄNG: 520 TOTAL POÄNG 520 100% 

Uppfyller kravet på: 

-reservelverk X SL: To Totp. för kg/kvm 36 

-larm X LÄN: 14 Vent. för kg/kvm 36 

-larmcentral X Foderplatser för 31 400 

-utomhuskompensator X Vattenplatser för 21 800 

Larmkontroll X Yta, kvm 1 000 

Tillstånd finns X Godkänd för kg/kvm 36 

Datum: 2007-05-26 

BEDÖMARE: I.A, L.W.

Slutrapport Dnr 2006- 2122 

”Välfärdsprogram för dikor som hålls 

under olika betingelser vintertid” 

Charlottte Hallén Sandgren 07-08-03 

1

Sammanfattning 

I en fältstudie har ett protokoll för välfärdsbedömning testats i dikobesättningar med utedrift med och 

utan ligghall och i liggbåsstall. Protokollet har lagt stor vikt vid djurbaserade parametrar. Resultatet 

visar att bedömningarna ger värdefull och heltäckande information om djurens välfärd. Djurbaserade 

parametrar som fungerar väl är: Flyktavstånd, Resningsbeteende, Hälta, Hull, Renhet, Skador och 

Håravfall. Ett förslag på kontrollpunkter för välfärdsbedömningar i dikobesättningar har tagits fram 

baserat på de föreslagna parametrarna kompletterade med kontroll av resurser, skötselrutiner, gårdens 

journalföring och registerdata. 

En utvidgad studie bör göras för att värdera säsongs-, besättnings- och bedömarvariation. När detta 

gjorts bedöms det som realistiskt att utforma ett kontroll / rådgivningsprogram för djurvälfärd i 

dikobesättningar med utedrift. 

Nomenklatur: Utebesättning = Saknar ligghall, Utedriftsbesättning = Utedrift med eller utan 

ligghall, System = stallsystem, AA = Aberdeen Angus, HC = Highland Cattle, CH = 

Charolais, HF = Hereford. 

2

Bakgrund 

Enligt gällande djurskyddslagstiftning ska nötkreatur som hålls ute vintertid ha tillgång till en ligghall 

eller annan byggnad som ger skydd mot väder och vind samt erbjuder en torr och ren liggplats. Ett 

antal besättningar av olika storlek har genom åren erhållit dispens från ligghallskravet och ansett att 

det fungerar mycket bra. Som en följd av ändrade marknads- och jordbrukspolitiska förutsättningar har 

det ekonomiska utrymmet för investeringar i byggnader för dikohållning kraftigt begränsats, vilket 

innebär att intresset för enkla inhysningssystem ökat. En fundamental frågeställning är då att hur 

djurvälfärden beaktas i dessa system. 

När Jordbruksverket handlade dispensärendena krävdes stöd från den lokala djurskyddstillsynen samt 

länsstyrelsen. Djurskyddsmyndigheten har valt att göra egen granskning av varje enskilt fall och 

därvid fäst stor vikt vid skyddet mot väder och vind samt tillgång till torr och ren liggplats. Några 

dispensärenden har gått till rättslig prövning med olika utfall i olika instanser. Djurägarnas önskan att 

av olika skäl få tillämpa utedrift utan ligghall och näringens önskemål att möjliggöra detta med stöd av 

ett kontrollprogram föranledde att Jordbruksdepartementet våren 2006 uppdrog åt 

Djurskyddsmyndigheten att utvärdera hur djur som går ute vintertid ska kunna hållas och skötas med 

beaktande av djurskyddet. I uppdraget hänvisades bland annat till Svensk Mjölks arbete med system 

för djurvälfärd. Myndigheten skulle vidare medverka till att ett kontrollprogram för utegångsdjur 

utarbetas och lämna förslag till hur ett sådant kan användas. 

Mot denna bakgrund har Svenska Djurhälsovården erhållit medel för att utvärdera mätmetoder för 

djurvälfärd och hälsa som kan ligga till grund för ett välfärdsprogram för dikor som hålls i utedrift. 

I en artikel av Winckler och medarbetare (2003) presenteras en lista över besättningsmått som man 

anser har tillräcklig dokumentation för att kunna inkluderas i ett mätsystem för djurvälfärd för 

besättningar med nötkreatur. I förlängningen av detta pågår ett omfattande forsknings- och 

utvecklingsprojekt på EU-nivå (www.welfarequality.net) där en målsättning är att ta fram 

gemensamma riktlinjer för bedömning av djurvälfärd i besättningar med livsmedelsproducerande djur. 

Bedömningen kommer i första hand bygga på djurbaserade mått, tex. hälta, hull, renhet etc. och inte 

på resursbaserade mått som golvtyp, rörelseutrymme etc. dvs. de som traditionellt använts i såväl 

lagstiftning som olika hittills använda system (www/djurskyddsmyndigheten.se, ANI och Freedom 

Food Scheme). Den omfattande spridningen mellan olika besättningar avseende djurbaserade mått 

(Rousing 2003, Manske 2002) visar att dessa beskriver hur djurvälfärden påverkas av såväl skötsel 

som produktionssystem. 

Parametrar som bör ligga till grund för en samlad värdering av välfärden i dikobesättningar vintertid 

bör vara både djur- och resursbaserade. De djurbaserade måtten är t.ex. djurens renhet, kondition, 

rörelser, frihet från synliga skador, samt olika hälso- och dödlighetsmått från data. Med tanke på 

variationen i yttre förutsättningar och besättningsstorlek inom dikoproduktionen bör resursbaserade 

mått såsom skötselfaktorer och andra givna betingelser som direkt eller indirekt påverkar dikornas 

välfärd dessutom adderas till den totala värderingen. Exempel på detta är kvalitet på liggplats, 

kalvningssäsong, beläggningsgrad eller tillgänglig areal per individ, system för utfodring vintertid, 

gruppindelning mm. 

Syfte 

Syftet med projektet har varit att i ett antal besättningar med olika förutsättningar studera och 

utvärdera olika relevanta parametrar för djurens välfärd och hälsa. Resultaten ska kunna ligga till 

grund för ett eventuellt kontroll / rådgivningsprogram avseende djurvälfärd i dikobesättningar. 

Projektet har genomförts tillsammans med i ämnet kompetenta forskargrupper vid SLU i Alnarp 

respektive Skara. 

3

Projektgruppens sammansättning 

Lena Lidfors, docent, FD i etologi och Annika Arnesson, lantmästare, båda HMH, SLU, Skara 

Anders Herlin docent, Ag. D. och Per Michanek VMD, båda JBT, SLU, Alnarp 

Charlotte Sandgren VMD och projektledare, och Mats Törnquist, Vet. båda Svenska Djurhälsovården, 

Lotta Andersson, Vet. Djurskyddsmyndigheten, Skara har deltagit som observatör. 

Material och metoder 

Under perioden januari till maj 2007 har djurvälfärden enligt ett i förväg framtaget protokoll (Bilaga 1) 

värderats av en och samma bedömare i 10 dikobesättningar (se tabell 1 där besättningarna erhållit 

beteckningar utifrån vinterhållningssystem) i västra och södra Sverige. Några av de utvalda 

besättningarna har också ingått i parallella projekt kring etologi och produktionsuppföljning. Det 

senare möjliggjorde individbedömning av djur i samband med vägning i besättning Ute B, Ligghall D 

och Liggbås C, vilket utnyttjats för att värdera samstämmigheten mellan grupp- och 

individbedömning. Besättningen Ligghall D enligt nedan har enbart använts för att jämföra grupp och 

individbedömningar. 

Tabell 1. Besättningar som deltagit i studien. 

Besättningstyp Län Antal kalvningar Rassammansättning Besöksmånader 

0605 till 0705 

Ute A Skåne 298 Rasblandat mkt AA Jan, Mars, Apr 

Ute B Västra Götaland 63 Rasblandat Jan, Mars, Apr 

Ute C Skåne 8 HC Jan, Mars, Maj 

Ligghall A Skåne 237 Rasblandat mkt CH Jan, Mars, Apr 

Ligghall B Västra Götaland 32 Rasblandat mkt HF Jan, Mars, Apr 

Ligghall C Skåne 30 HC Jan, Mars, Apr 

Liggbås A Skåne 141 CH Jan, Mars, Apr 

Liggbås B Kalmar 60 HF Feb, Maj 

Liggbås C Västra Götaland 49 Rasblandat Jan, Apr 

Ligghall D Västra Götaland 404 Rasblandat Jan, Apr 

Besättningsbesök 

Vid varje besök bedömdes djurvälfärden enligt protokoll som utformats av projektgruppen, 

liggplatsernas beskaffenhet enligt en mall modifierad av Herlin från Nordlund & Cook, (2003) samt 

markbeskaffenhet runt utfodringsplatserna. Vid första besöket initierades dessutom journalföring av 

väderobservationer, kalvningsresultat och en särskild dagjournal, enligt uppgjorda protokoll. 

Gårdarnas journalföring, inklusive sjukdoms- och behandlingsjournaler samlades in vid projektets slut. 

För en av gårdarna, (Ute B) hade en stationär väderstation (Vaisala, WXT 510) monterats upp i det 

område där det var som mest öppet p.g.a. ett annat försök där kornas beteende och var de vistades i 

området studerades (Dnr 2006-2127-4, Djurskyddsmyndigheten). En sammanställning av enkla 

väderdata under försökets gång visas i bilaga 2. 

Intervju rörande skötselrutiner och resurser 

Vid det andra eller tredje besöket genomfördes en mer detaljerad intervju av djurägaren om 

besättningens skötselrutiner och resurser (Tabell 2) 

Särskild vikt i intervjun lades vid beläggningsgrad och vilka valmöjligheter som djuren har för sina 

vistelseplatser. Gruppindelning, utfodringssystem och konkurrens kring foderplats diskuterades 

därvid. 

Uppgifter om tillgång till hanteringssystem samt hur och när dessa tas i bruk liksom profylaktiska 

behandlingar t.ex. mot ohyra, verkning, etc. inhämtades också. Den dagliga tillsynen av djuren och 

speciellt kalvningsövervakningen var andra punkter som berördes. 

En viktig frågeställning var hur tjuren/tjurarna används i besättningen. Under en särskild punkt fick 

djurägarna dessutom själva formulera vilka rutiner och vilka resurser kring djuren som de anser är 

allra viktigast för att uppnå god djurvälfärd vid utedrift av dikor. 

4

Besättningsprotokoll 1 – välfärdsbedömning 

En prototyp till ett välfärdsprotokoll utarbetades av projektgruppen under december månad och har 

sedan testats (Bilaga 1). I bilaga 1 ges en enkel beskrivning av bedömningsmetodiken. 

Gruppbedömning av djuren genomfördes generellt av alla djur upp till en gruppstorlek på 40 djur och 

om gruppen bestod av fler än 40 djur av slumpvis utvalda och representativt lokaliserade grupper om 

5-10 individer väl fördelade över de områden där djuren befann sig vid besöket (minst 40 st). Utöver 

detta noterades djur som hade tydliga avvikelser. 

De bedömningar som gjordes rörde: Ät och Liggbeteende, Resningsbeteende, Flyktdistans, 

Stereotypier, Hälta, Hull, Renhet, Skador, Håravfall, Hårrem. Vid bedömningen av utfallet av varje 

enskild parameter är eventuella effekter av storlek och stallsystem i besättningen subjektivt värderad. 

Samtliga resultat av djurbedömningarna, med undantag för flyktavstånd (meter), har beräknats som en 

procentandel av det bedömda djurantalet. 

Ät och Liggbeteende 

Antalet djur som åt eller låg vid inledningen av besöket noterades. I liggbåsbesättningarna noterades 

om något djur låg utanför båsen. 

Resningsbeteende 

Under besökets gång reste sig flertalet av de liggande korna frivilligt och resningsbeteendet kunde då 

studeras. Djur som hade svårt att slutföra resningsakten eller utförde den i onormal sekvens noterades 

(Munksgaard, 2006). 

Flyktdistans 

Flyktdistansen bedömdes genom att låta ägaren/skötaren närma sig djuren gående. De distanser 

(meter) där de första individerna vek av, merparten av djuren respektive där de sista djuren vek av 

bedömdes okulärt och noterades. 

Stereotypier 

Stereotypier och onormala beteenden, såsom, tungrullning, upprepade onormala rörelsemönster eller 

spensugning skulle noteras. 

Hälta 

Hälta bedömdes med en 3-gradig skala på gående ko modifierad från Sprecher et al. (1997), 0 = Ohalt, 

1-3 = med konkav rygg respektive 4 = Halt. 

Hull 

Hull bedömdes med en 3-gradig skala modifierad från Gillund et al. (1997) < 2 = Mager, 2-4 = 

Normal, > 4 = Fet. Kontrollpunkter var ländryggshylla, svansgrop, höftknölar och ländkotornas 

tornutskott. 

Renhet 

Renhet från gödsel och/eller jord/lera bedömdes från och med framknä och has för bakdel, och buk 

enligt en skala modifierad från Faye, & Barnouin (1987); 0 = Helt ren 1-3 = Delvis nedsmutsad 4 = 

Kraftigt nedsmutsad. 

Renhet 

Renhet från gödsel och/eller jord/lera bedömdes från och med framknä och has för bakdel, och buk 

enligt en skala modifierad från Faye, & Barnouin 1985 0 = Helt ren 1-3 = Delvis nedsmutsad 4 = 

Kraftigt nedsmutsad. 

5

Skador 

När en yta av maximalt 4 cm i diameter uppvisade sår eller tecken på svullnad och/eller inflammation 

bedömdes detta som en smärre skada. Om en yta från 4 cm eller mer i diameter uppvisade dylika 

tecken bedömdes detta som en större skada. 


Om en yta från en handflata i storlek uppvisade håravfall utan tecken på skada enligt ovan betecknades 

detta som håravfall. Eventuella tecken på lusangrepp noterades i samband med detta. 

Hårrem 

Ojämn tovig hårrem på rygg och sidor föranledde en särskild anmärkning. 

Jämförelse av individ och gruppbedömning 

För att utvärdera säkerheten av gruppbedömningar enligt ovan jämfördes utfallet av parametrarna 

hälta, skador, hull, renhet och håravfall individuellt bedömt på samtliga djur i gruppen vid vägning 

respektive enligt gruppbedömningsmetoden (se ovan) vid fem tillfällen av två olika bedömare. 

Markbeskaffenhet och Liggplatser 

Vid samtliga besök utfördes utöver de djurbaserade mätningarna också en bedömning av 

liggplatsernas beskaffenhet med avseende på torrhet, mjukhet och renhet samt markens beskaffenhet 

runt utfodringsplatsen enligt en 3-gradig skala (Modifierad efter Nordlund och Cook, 2003). 

Besättningsdata 

I olika data register som CDB, Slaktdata och KAP finns mycket information som kan beskriva 

besättningens djurhälsa och därmed djurvälfärd. Utöver detta förde djurägarna sjukdoms- och 

behandlingsjournal samt kalvningsjournal som också den ger information om djurhållningens kvalitet. 

Samtliga djurhändelser, med undantag för slaktanmärkningar (antl) har beräknats som en 

procentandel av antalet djur med kända uppgifter. 

Uppgifter från gårdens egen journalföring 

De uppgifter som bokförts på gården och redovisas i denna studie är Kalvningsresultat, 

Sjukdomsbehandlingar samt Förebyggande behandlingar. 

Kalvningsresultat 

Samtliga kalvningar under perioden 07-01-01 till 07-05-15 har bokförts i särskild kalvningsjournal. 

Dessa kalvningar utgör > 90 % av levande födda kalvar den senaste 12 månadersperioden. Andelen 

dödfödda kalvar av antalet födda kalvar har därefter beräknats. 

Sjukdomsfall och insatta behandlingar 

Behandlings- och sjukdomsjournaler har samlats in från de deltagande besättningarna. Frekvensen 

behandlingar av årskalvar under perioden 2007-01-01 till 2007-05-15 har därefter beräknats per totala 

antalet levande födda kalvar. På samma sätt har frekvensen medicinska behandlingar av korna 

beräknats som en andel av antalet kalvningar under samma period. 

Förebyggande behandlingar 

Uppgifter om dessa har inhämtats dels genom journalföring samt dels i samband med intervjun. 

Registeruppgifter 

De uppgifter som hämtats från olika register och som redovisas i denna studie är Dödlighet, 

Kalvningssäsong samt Slaktresultat 

Dödlighet 

Uppgifter om antalet självdöda/avlivade djur i olika ålderskategorier har hämtats från CDB och 

beräknats för perioden 2006-05-01 till 2007-05-01. Andelen självdöda/avlivade hondjur > 1 år samt 

döda djur (av båda könen) < 1 år har därefter beräknats som en andel av antalet födda kalvar under 

samma period. 

6

Uppgifter om kalvar födda i besättningen under perioden 2006-05-01 till 2007-05-01 har hämtats från 

CDB och andel kalvningar per kvartal samt andel kalvningar under perioden nov - feb har därefter 

beräknats i varje besättning. Uppskattningen av det exakta antalet djur ”at risk” innehåller flera 

osäkerhetsfaktorer såsom, tvillingbördsfrekvens, dödfödselfrekvens, försäljning av kalvar, antalet ej 

dräktiga djur mm, och resultaten bör därför tolkas med viss försiktighet. Skall exakta uppgifter om 

dödlighet kunna beräknas måste metoder för att beräkna antalet djur tas fram. 

Slaktresultat 

Andelen magra kor vid slakt är en markör för fodersituationen och därmed djurvälfärden. På 

motsvarande sätt är uppgifter om anmärkningar vid slakt är en markör för hälsoläget och därmed en 

del av djurvälfärden. Slaktvikter, klassning och slaktanmärkningar (sjukdomar som lunginflammation, 

parasitära skador, gödselbemängda slaktdjur mm) på kor och ungkor som slaktats under perioden 

2006-01-01till 2007-06-01, har samlats in från de respektive slakterierna samt från Svenska 

Djurhälsovården s nationella register över slaktanmärkningar vid normalslakt av nötkreatur (BOSS). 

Andelen individer med fettklassning ≤ -2 har därefter beräknats för besättningar med ≥ 9 kor/ungkor 

slaktade under perioden. Det genomsnittliga antalet anmärkningar per slaktad ko/ungko under samma 

period har också beräknats för besättningar med uppgifter om ≥ 8 kor/ungkor slaktade under perioden. 

7

Resultat 

Väderobservationer 

I Bilaga 2 redovisas en sammanställning av medeltemperaturen respektive minimitemperaturen mitt på 

dagen och andelen dagar med nederbörd under observationsperioden i utedriftsbesättningarna. 

Temperaturer och nederbörd kan som helhet bedömas som relativt normala i de aktuella geografiska 

områdena jämfört med SMHI:s referensdata 1961- 1990 (www.smhi.se). Under mars månad var 

temperaturen dock någon grad högre än normalt. 

Intervju rörande skötselrutiner och resurser 

I Tabell 2 a-e visas en sammanställning av besättningarnas skötsel och resurser. 

Yta per diko under perioden jan – april varierade i utebesättningarna mellan 1200 – 9000 m 2 i 

ligghallsbesättningarna mellan 500 - 3800 m 2 och i liggbåsbesättningarna 7-10 m 2 per djur (Tabell 2 

a). 

Tre besättningar tillämpade en mer restriktiv utfodring och konkurrens kring foderplats var ett tydligt 

problem i en av dessa besättningar (Liggbås C) och möjligen i någon mån i besättning Ute A (Tabell 2 

b och c). 

Hanteringssystem fanns och användes flitigt i samtliga besättningar med utedrift. De vanligaste skälen 

till användning var frånskiljning, dräktighetsundersökning, verkning och omhändertagande av sjuka 

djur (Tabell 2 c och d). 

Förebyggande lusbehandling vidtogs i samtliga liggbåsbesättningar och i en utebesättning (Ute C). 

Verkning av samtliga kor gjordes i två av besättningarna (Ligghall B och Liggbås A) (Tabell 2 c). 

Den dagliga tillsynen av djuren varierade i normalfallet mellan 1-2 ggr per dag, oftast i samband med 

utfodring. Kalvningsövervakning genomfördes i regel minst 5 ggr per dygn med undantag för 

besättning Ute C (6 dikor) som kontrollerade korna minst 1 gång per dygn (Tabell 2 c). 

Betäckningssäsongen var för utedriftsbesättningarna senarelagd under sommaren i jämförelse med 

liggbåsbesättningarna. I besättning Ligghall B tillämpades höstbetäckning på sent utvecklade kvigor. 

Alla utedriftsbesättningar utom den sistnämnda dräktighetsundersökte samtliga betäckta hondjur 

(Tabell 2 d). 

De viktigaste skötselrutinerna var enligt djurägarna (Tabell 2 e): Daglig tillsyn (4 st), Orädda och 

Hanterbara djur (4 st), Foder och vatten till alla (4 st), Lusbehandling (2 st), Snabbt ta hand om 

sjuka/skadade djur, (3 st), Flytta foderplatser ofta/Marksäkring (3 st), Torr liggplats och Äldre kloka 

kor i gruppen, (1 st). 

De viktigaste resurserna var (Tabell 2 e): Lämpliga markförhållanden och tillräcklig yta (6 st), Skydd 

mot värme/blåst/horisontellt regn och insekter (4 st), Tillräckligt många djur/Gruppering efter ålder (2 

st), Stort avstånd mellan funktioner (1 st), Bra stängsel (1 st) och Härdiga djur (1 st). 

8

Tabell 2 a. Sammanställning av intervju rörande skötselrutiner och resurser 

Besättning 

m 2 per diko janmars 

Väderskydd antal, m 2 per 

diko, öppningar 

Avstånd 

vatten/ foder 

Max-Min 

Vatten-försörjning 

Ute A 1400 m 2 Inga, Tallskog ca 1/3 av 

arealen 

10 - 200 m Framdragna 

eluppvärmda 

vattenkoppar 

Ute B 1200 m 2 Barrskog ca 1/3 av arealen 50-150 m Framdragna 

eluppvärmda 

vattenkoppar 2 st 

(en ej utnyttjad) 

Ute C 9000 m 2 Barr och lövskog ca 1/2 

arealen 

Ligghall A 3800 m 2 1 per grupp med öppen front, 

200-300 m Framdragen 

eluppvärmd 

vattenkopp samt 

vattendrag 

5 m 2 flottör kommunalt 

40-500 m Vattentunna 1000 l 

Ligghall B 2300 m 2 1 st med öppen front, 11 m 2 50 - 200 m Framdragen 

eluppvärmd 

vattenkopp 

Ligghall C 500 m 2 3 st med öppen front, 10 m 2 , 

Avgränsning med grindar. 

2-10 m Framdragna 

eluppvärmda 

vattenkoppar 

Liggbås C 7 m 2 0-2 m Vattenkoppar 

Liggbås B 10 m 2 0-15 m Vattenkoppar 

Liggbås A 10 m 2 0-10 m Vattenkoppar 

Ligghall inne 

ca 9 m 2 . Vid 

kalvning 12 m 2 

inklusive 

foderplats, 

Liggplats 8 m 2 . 

6-30 m Framdragna 

eluppvärmda 

flottörkar 

9

Tabell 2 b. 

Besättning Gruppindelning Mobil 

foderplats, 

flyttas? 

Ute A 

Ras, dräktiga 

kvigor 

Delvis var 3:e 

vecka 

Marksäkring 

Antal 

ätplatser 

(0,7m) per 

diko 

Nej Grupp A, 0,65 

och Grupp B 

0,9 

Fri tillgång 

till foder? 

Endast 

halmen 

Ute B Nej Mobil var 2:a 

dag 

Ute C Dräktighetsstatus Mobil var 2:a 

vecka. 

Kraftfoder fast 

Ligghall A 

Ligghall B 

Ligghall C 

Ålder samt något 

för hull 

Kalvningsperiod, 

dräktiga kvigor (inte 

i år) 

Ingen, slaktkor gått 

för sig i den lilla 

liggahallen. 

Mobil Halm 

Flyttas var 4:e 

vecka Drank 

flyttas var 2:e 

vecka. 

Ja var 2:a - 4:e 

vecka 

Nej 

Nej 1 Ja 

Nej 1,6 Ja 

Hårdgjort runt 

ett drankkar 

Nej (sänkan 

framför 

ligghallen dock 

åtgärdad under 

vintern) 

Hårdgjord 

platta. Säkrat 

fägatan med 

bärlager och 

fiberduk 

1,4 Endast 

halmen 

2,2 Ja 

2,4 Ja 

Liggbås C Storlek Skrapa helt golv 0,5 Nej 

Liggbås B Storlek Skrapa helt golv 1 Nej 

Liggbås A Ålder Spaltgolv 1,6 Ja 

Ligghall inne Före kalvning 

Ålder, därefter 

nykalvargrupp1-2,5 

v. Därefter betesresp 

utslagningsgrupper 

Hårdgjort utan 

väderskydd. 

Skrapas 3 ggr i 

veckan 

1 Ja 

10

Tabell 2 c. forts. 

Besättning Utfodring Ätplats 

ranglåga 

djur? 

Ute A Drank 50 l per ko och dag, 8 

kg halm/dag, Effekt normal 

Ute B 

Ute C 

Ligghall A 

Storbalensilage, Varannan 

dag 4 balar om dagen ca 

350- 400 kg ts 

Rundbalsensilage och 

Galant 2000 

Morötter/sockerbetsavfall, 

vid behov, hö och ensilage 

(kvigor hela tiden), Halm i fri 

tillgång. Drank 150 kg per 

djur utfodras var tredje dag. 

Tveksamt 

för dranken 

Daglig 

tillsyn? 

När hanteras djuren? 

1 gång Höst: Verkning ca 40% av dikorna, 

dräktighetsundersökning /paratb, 

Sortering till slakt dec/jan. 

Ja 1 gång Höst: Dräktighetsundersökning alla 

djur. Avlusning Bayticol med dubbel 

dos vid symtom. Klövverkning av 

akuta djur. 

Ja 

1 gång 

djuren 

räknas in 

Höst Verkning vid behov. Avlusning 

och avmaskning samt rykt vid behov. 

Ja 1 gång Vår: ca 30 st i sbd kalvningshjälp, 

Höst: Dräktighetsundersöker alla 

djur 

Ligghall B Rundbalsensilage (eko) Ja 2 ggr Höst: Dräktighetsundersökning och 

verkning av alla kor. En vecka 

uppbundna under denna period. 

Kvigorna tas in på spalt med liggbås 

och "tämjs" där. 

Ligghall C 

Liggbås C 

Liggbås B 

Liggbås A 

Rundbalsensilage (eko), 

Mineraler och Saltsten 

Halmtilllbandat ensilage 

vintertid och utfordrng 2 ggr 

per dag. 

Ammoniakhalm och Kkross 

samt ensilage strax innan 

kalvning. 

Låsbara foder grindar som 

inte används. Fodrar en 

gång per dygn. Halmblandat 

ensilage (eko) enligt (13,5 

kg ts 8 MJ samt 1 kg halm) 

Mineralfoder samt viltstenar 

Ja 

Hela tiden 

utöver vid 

utfodring 

Ja ofta, de t.o.m. ryktas, byte av bete 

och daglig omvårdnad samt enstaka 

djur vid vid störningar 

Nej 1 gång Höst: Dräktighetsundersökning, 

verkning vid behov. 

Ja 2 ggr Vår: Frasbrandsvaccination kvigor. 

Höst: Lusbekämpning vid intag, 

Verkar själva vid behov. 

Ja 2 ggr Hösten: Verkning alla djur, Avlusning 

av alla dikor och avelstjurar. 

Dräktighetsundersökning av 

kvigorna. Enskilda behandlingar av 

sjuka djur 

Ligghall inne 

Gräs- eller helsädesensilage 

i helbal. Kg ts per djur och 

dag ca 13 kg 

Ja 1-2 ggr Höst: Dräktighetsundersökning, 

Lusbekämpning. Vid Gruppindelning, 

Vår: Klövverkning. 

Sjukdomsbehandlingar, 

kompletteringsmärkning. 

11

Tabell 2 d. forts. 

Besättning 

Hantering sjuka djur? 

Ute A Fasta 9 st Oftast kvar i fållorna. Kan 

tas in i stall (görs mycket 

sällan pga stresseffekter) 

Ute B Mobil Utnyttjar det mobila 

hanteringssystemet. Stall 

saknas 

Ute C En fast Kan tas in i stall (görs 

mycket sällan) 

Ligghall A En mobil Kan tas in i stall (görs 

nästan aldrig avlivning 

används hellre) 

Ligghall B Stallet Kan tas in i stall behövs 

nästan aldrig ) 

Ligghall C 

Två fasta och en 

mobil 

Tas ned i sjukbox i stall. 

Där det står andra djur 

Hanteringsanläggning 

Mobil/Fast? 

Betäckningssäsong 

Övervakning av 

kalvningar? 

1/6 - 20/8 ca 5 grupper, kvigor för sig, 

Grupp A delat på 3 och 

angusgruppen med kor 

för sig. Övervakning hela 

dagarna samt vid behov 

nattetid 

Hela sommaren 

till november 3 

tjurar 2 grupper, 

Säsongen 2006 

I gruppen övervakning 

minst 6 ggr per dygn 

20/6 - 31/10 Merparten i vinterfållan. 

Koll en gång om dagen 

med juverinspektion och 

kor som går undan. 

10/6- 10/8 I tre olika kalvningsfållor 

minst 6 ggr per dygn 

20/5 - 1/9 alt 

17/11 - 17/1 

I gruppen övervakning 

fortlöpande under den 

ljusa delen av dygnet 

15/5 - 30/9 I vinterfållan och ofta i 

kalvningsboxligghallen. 

Övervakas hela tiden 

Liggbås C Mobil fixeringsbox In i sjukbox Ca 1/5- 31/8 Under 

kalvningssäsongen, minst 

5 ggr per dygn. Uttagning 

till kalvningsboxen av alla 

djur.Två av tre har har 

kalvat i lösdiften.Kör 

utgödslingen manuellt 

under kalvningssäsongen 

Liggbås B 

Mobilt 

grindsystem 

Tas in kombinerad 

kalvnings- och sjukbox 

Liggbås A Nej Tas till 

Sjukbox/Kalvningbox 

Ligghall inne Fast och Mobil Tas till 

Sjukbox/Kalvningbox 

9/4 - 1/6 inne alt 

9/4 - 1/7 

Alla kor med kalv flyttas i 

9 av 10 fall före kalvning. 

Övervakning minst 5 ggr 

dygn. 

15/5 - 15/8 Ca 50 % kalvar i gruppen 

och 50 % i box. 

Övervakning 

kalvningssäsong 5-7 ggr 

1/4-1/8 ca I ligghallen. Övervakning 

minst var 3:e timme. 

12

Tabell 2 e. forts. 

Besättning Viktigaste Skötselfaktorer för Viktigaste Resurser för utedrift? 

utedrift? 

Ute A Orädda och Hanterbara djur Markförhållanden med tillräckligt 

hård botten och tillräcklig yta 

Ute B Tillsyn och att kunna ta hand om 

bekymmer. Basförutsättningar 

mat/vatten. 

Kuperat med skog eller andra skydd 

mot sol, insekter, och oväder. 

Viktigast sommartid. Svårt att få det 

att fungera bra med för få djur 

Ute C 

Ligghall A 

Ligghall B 

Ligghall C 

Flyttning av foderplatser särskilt vid 

mjukare markförhållanden. 

Liggplatserna inte den begränsande 

faktorn. Lusbehandling viktigt 

Ordnad attenförsörjningen ordnad, 

Elstängsel, Torra högre belägna 

foderplatser med fast underlag 

Kontrollerad jämn utfodring av alla Stor yta per djur, genomsläppliga 

djur, Daglig tillsyn. 

marker. 

Att man rör sig bland djuren, att dom Härdiga, lättfödda, hanterbara djur. 

känner igen rösten. Vana vid Stora ytor med stora avstånd mellan 

hantering i grupp och rutiner för funktioner 

flyttning. Bra med äldre 

ledarindivider i gruppen. 

Viktigast är den dagliga tillsyn och att Markförhållanden dvs genomsläpplig 

agera 

mark, skog känns viktigt 

Liggbås C 

Övervakningsmöjligheter och att 

kunna räkna ALLA djuren och 

försommarkalvning. 

Kunna hantera enskilda djur. I värsta 

fall avliva i tid. Inte för fuktigt och 

blåsigt och flyttbara foderplatser. 

Liggbås B 

Liggbås A 

Hanterbara djur. 

Säkerhetsaspektena är viktiga. 

Tillräckligt med mat och ätplats till 

alla djur. Tillräckligt med plats vid 

drickplatser. Djuren gillar att ha halm 

att ligga i. Skyddet utnyttjas endast 

vid riktigt dåligt väder. 

Lusbekämpning 

Marksäkrat rund foderplatsen. 

Vindskydd mot horisontellt 

regn.Djuren tivs ute men det behövs 

rätt förutsättningar. 

Gruppering efter ålder och fasta 

grupper. Lugna djur inbördes och vid 

hantering. 

13

Välfärdsmätningar 

Jämförelse av individ och gruppbedömning (Se diagram 1 a-f) 

De individparametrar som var möjliga att bedöma vid vägning (hälta, skador, hull, renhet och 

håravfall) visade över lag god överensstämmelse med resultatet från gruppbedömning utförd vid 

samma tillfälle. För smärre skador (< 4 cm i diameter) och för klövskador utan hälta var 

överensstämmelsen mindre tillfredsställande (Diagram 1 a-f). Ät och Liggbeteende, Resningsbeteende, 

Flyktdistans, Stereotypier gick ej att bedöma vid vägning. 

Tidsåtgång och beräkningar 

Välfärdsbedömningen tog mellan 30 och 45 minuter per grupp att genomföra beroende på gruppens 

storlek och skiftenas utformning. 

För de bedömningar som inte förändrats över tid har ett genomsnitt av resultatet vid samtliga 

bedömningstillfällen beräknats (flyktdistans, hälta och skador) 

Ät- och Liggbeteende 

Andelen djur som åt vid besöket berodde helt på tidpunkten för utfodring och om de fick fri eller 

begränsad fodertilldelning och säkert också andra faktorer såsom dagslängd, etc. 

Vid besöket i jan – feb låg mycket få kor i såväl ute- som ligghallsbesättningarna (1 respektive 5 %). I 

mars var motsvarande siffror 28 respektive 13 % (vid detta tillfälle besöktes inte 

liggbåsbesättningarna). I liggbåsbesättningarna låg 29 % av korna vid besöket i jan – feb, och andelen 

kor som låg i gången beräknades till 6 % av de liggande korna. 


Eftersom andelen liggande djur varierade mycket, varierade också antalet resningar som kunde 

bedömas mycket mellan besöken (0-40 st). Endast i en besättning noterades kor med felaktigt 

resningsbeteende. I detta fall backade korna ut ur båset med bakbenen samtidigt som de drog med 

sig framknäna på golvet under resningsakten (Liggbås A). 

Flyktdistans 

Flyktdistansen föreföll vara beroende av besättningens storlek men också av system (Diagram 1). När 

stapel saknas innebär det att flyktdistansen i det aktuella fallet var 0 m. Utebesättningarna hade längre 

flyktdistans även i de mindre besättningarna. 

Stereotypier 

Inga stereotypier noterades i samband med något av besöken. 

14

Diagram 1 a- f. Jämförelse av resultatet vid vägning och gruppbedömning 

Hälta vid gång 

2,5% 

2,0% 

1,5% 

1,0% 

0,5% 

0,0% 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Bed A 

Ligghall 

D apr 

Bed A 

Ligghall 

D apr 

Bed B 

Ligghall 

D apr 

Bed B 

Ligghall 

D apr 

Bed A 

Ute B 

jan 

Bed A 

Ute B 

jan 

Bed B 

Ute B 

apr 

Bed B 

Ute B 

apr 

Bed B Bed B 

Liggbås Liggbås 

C apr C aprd 

100% 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

Skador bakdel 

Större 

Smärre 

Antal Inga 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Bed A 

Ligghall 

D apr 

Bed A 

Ligghall 

D apr 

Bed B 

Ligghall 

D apr 

Bed B 

Ligghall 

D apr 

Bed A 

Ute B 

jan 

Bed A 

Ute B 

jan 

Bed B 

Ute B 

apr 

Bed B 

Ute B 

apr 

Bed B 

Liggbås 

C apr 

Bed B 

Liggbås 

C aprd 

100% 

Skador framdel 

80% 

60% 

40% 

20% 

0% 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Bed A 

Ligghall 

D apr 

Bed A 

Ligghall 

D apr 

Bed B 

Ligghall 

D apr 

Bed B 

Ligghall 

D apr 

Bed A 

Ute B 

jan 

Bed A 

Ute B 

jan 

Bed B 

Ute B 

apr 

Bed B 

Ute B 

apr 

Bed B 

Liggbås 

C apr 

Bed B 

Liggbås 

C aprd 

15

Gödselförorenade lår 

100% 

80% 

60% 

40% 

Kraftigt Nedsmutsade 

Delvis Nedsmutsade 

Rena 

20% 

0% 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Bed A Bed A Bed B Bed B Bed A 

Ligghall Ligghall Ligghall Ligghall Ute B 

D apr D apr D apr D apr jan 

Bed A 

Ute B 

jan 

Bed B 

Ute B 

apr 

Bed B Bed B Bed B 

Ute BLiggbåsLiggbås 

apr C apr C apr 

Lår förorenade med jord/lera 

100% 

80% 

60% 

40% 

Kraftigt Nedsmutsade 

Delvis Nedsmutsade 

Antal Helt Rena 

20% 

0% 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 




Bed A 

Ute B 

jan 

Bed B 

Ute B 

apr 


Ute BLiggbåsLiggbås 


Håravfall > handflata 

100% 

80% 

60% 

40% 

> Handflata 

Antal Inga 

20% 

0% 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 

Vägning 

Gruppbed 




Bed A 

Ute B 

jan 

Bed B 

Ute B 

apr 


Ute B Liggbås Liggbås 


16

Diagram 2. Resultat välfärdsbedömning enligt protokoll 

2 a. 

Flyktavstånd i meter 

9 

8 

7 

6 

5 

4 

m första 3-5 korna 

m större delen av gruppen 

m sista 3-5 korna 

3 

2 

1 

0 

Ute A Ute B Ute C Ligghall A Ligghall B Ligghall C Liggbås A Liggbås B Liggbås C 

2 b. 

Hälta vid Gång 

14% 

12% 

10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

Ute B Ligghall A Liggbås A Ligghall C Liggbås C Liggbås B Ute A Ligghall B Ute C 

17

Hälta 

Andelen halta kor varierade (Diagram 2 b). I detta fall bör dock noteras att de två besättningarna med 

den högsta procentuella andelen halta kor var små och att ett enstaka djur därför fått stort genomslag 

(Ute C och Ligghall B). Ingen effekt av system eller besättningsstorlek kunde noteras. Konvex 

rygglinje såsom den bedöms i mjölkkobesättningar som indikation på halta djur var ovanligt och 

kunde inte sättas i samband med hälta. 

2c. 

Hullspridning 

100% 

80% 

60% 

40% 

Feta 

Normala 

Magra 

20% 

0% 

A A A B B B C C C A A A B B B C C C A A B B C C 

J Mrs A J Mrs A J Mrs Mj J Mrs A J Mrs A J Mrs A J A F Mj J A 

Ute Ute Ute Ute Ute Ute Ute Ute Ute Hall Hall Hall Hall Hall Hall Hall Hall Hall Bås Bås Bås Bås Bås Bås 

Hull 

Hullet var överlag normalt eller mycket gott (Diagram 2 c). De enstaka magra djur som noterades var 

av mjölktyp, hade kalvat sent (Ute B), restriktivt utfodrade andrakalvare efter kalvning (Ligghall A), 

svagt utvecklade nykalvade förstakalvare (Ligghall B), restriktiv utfodring i kombination med tidig 

kalvning (Liggbås B) hade begränsad ätplats och hornade och ohornade djur i samma grupp (Liggbås 

C). Om man väljer att fokusera på hulltminskning som en indikation på en restriktiv utfodring finner 

man att andelen feta kor minskade under våren i ett par besättningar, vilket visade sig bero på att man 

gav enbart ensilage visserligen i fri tillgång, men med osäkert/lågt energinnehåll (Ute B och Ligghall 

B). Ingen effekt av system eller besättningsstorlek kunde noteras. 

Renhet 

Djurens renhet på låren varierade mycket. I genomsnitt hade 33 % av dikorna nedsmutsade lår, med en 

spridning från 0-100 %. (Diagram 2 d). De smutsigaste djuren var i regel de i liggbåssystem. 

Gödselförorenade djur förekom i mycket ringa omfattning i utebesättningarna (< 5%) samt också i 

lägre grad i ligghallsbesättningarna (< 20 %). I besättningarna med ligghall hade den besättning med 

hårdgjord yta utanför två motstående välströdda ligghallar de tydligt renaste djuren (Ligghall C). För 

djuren i utedrift var det i stället jord och lera som förorenade låren. Viss gödselförorening kunde ses i 

besättning Ute C. Sannolikt berodde detta på att de halmbäddar som lades ut i skogen med ca 3 

veckors intervall efter hand blev förorenade med gödsel. 

Andelen djur med nedsmutsad buk varierade betydligt mindre och låg generellt på låga nivåer med ett 

genomsnitt på 4 % och en spridning på 0-17 % (Diagram 2 e). 

De helt rena djuren sågs vid bedömningen i april i två ute- (A och C) och i en ligghallsbesättning (C). 

18

2 d. 

Nedsmutsade lår 

100% 

80% 

60% 

40% 

Kraftigt nedsmutsad 

Delvis nedsmutsad 

Helt ren 

20% 

0% 

Ute A 

Ute A 

Ute A 

Ute B 

Ute B 

Ute B 

Ute C 

Ute C 

Ute C 

Ligghall A 

Ligghall A 

Ligghall A 

Ligghall B 

Ligghall B 

Ligghall B 

Ligghall C 

Ligghall C 

Ligghall C 

Liggbås A 

Liggbås A 

Liggbås B 

Liggbås B 

Liggbås C 

Liggbås C 


2 e. 

Nedmutsad buk 

100% 

80% 

60% 

40% 

Kraftigt Gödsel 

Delvis gödsel 

Helt ren 

20% 

0% 

Ute A 

Ute A 

Ute A 

Ute B 

Ute B 

Ute B 

Ute C 

Ute C 

Ute C 

Ligghall A 

Ligghall A 

Ligghall A 

Ligghall B 

Ligghall B 

Ligghall B 

Ligghall C 

Ligghall C 

Ligghall C 

Liggbås A 

Liggbås A 

Liggbås B 

Liggbås B 

Liggbås C 

Liggbås C 

J Mrs A J Mrs A J Mrs A J Mrs A J Mrs A J Mrs Mj j A F Mj J A 

19

Skador 

Huvudsakligen upptäcktes två typer av skador i besättningarna; inflammerade lusangrepp och 

stångningsskador. Ingen effekt av system eller storlek på besättning kunde noteras (Diagram 2 f) 

Andelen skadade djur varierade mellan besättningar och bestämdes av alt. 1) arten av lusangrepp och 

om dessa förebyggts eller behandlats med en adekvat metod (Ligghall B) alt. 2) graden av 

foderkonkurrens i kombination med hornstatus (Liggbås B och C) 

2 f. 

Skador större än 4 cm i diameter 

12% 

10% 

8% 

6% 

Större Övrigt 

Större Framdel 

Större Bakdel 

4% 

2% 

0% 

Ute C Liggbås A Ligghall A Ligghall C Ute A Ute B Liggbås B Ligghall B Liggbås C 


Graden av håravfall med en yta större än en handflata och utan inflammatorisk reaktion varierade 

mycket mellan besättningar (Diagram 2 g). Orsaken till variationen bedömdes utifrån en klinisk 

bedömning och intervju ha sin förklaring i - i vissa fall massiva angrepp av - pälsätande löss där inte 

adekvat behandling vidtagits. (Ute A, Ute C, Ligghall A och B). Trots att det förefaller vara en 

skillnad mellan utedriftsbesättningar och liggbåsbesättningar ger intervjun snarare beskedet att 

skillnaderna snarare beror på utebliven/vidtagen ektoparasitbehandling. Förklaringen till den kraftiga 

minskningen mellan mars och april av andelen håravfall i besättning Ute A och Ligghall A är 

sannolikt hårfällningen mellan de två besökstillfällena. En annan förklaring är att det med all säkerhet 

rört sig om ett angrepp av enbart pälsätande, inte blodsugande, löss. Det senare bedömdes vara fallet i 

besättning Ute B som behandlade sina djur mot lusangrepp i månadsskiftet jan/feb. Besättningen 

Ligghall A tillämpade åldersgruppering på sina djur och de dräktiga kvigorna fick en behandling med 

ett antiparasitärt medel i samband med grupperingen på hösten. Det medel som användes har också 

effekt mot ektoparasiter och denna grupp visade aldrig några symtom på angrepp, till skillnad från de 

andra två grupperna av äldre kor.rupp visade aldrig några symtom på angrepp, till skillnad från de 

andra två grupperna med äldre kor. 

20

Hårrem 

I några enstaka fall noterades avvikelser i hårremmen. Vid samtliga dessa tillfällen uppvisade den 

aktuella individen också andra avvikelser såsom lågt hull, stångningsskador och/eller hälta. 

2 g. 

Håravfall större än en handflata 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

Övrigt 

Framdel 

Bakdel 

30% 

20% 

10% 

0% 

Ute A 

Ute A 

Ute A 

Ute B 

Ute B 

Ute B 

Ute C 

Ute C 

Ute C 

Ligghall A 

Ligghall A 

Ligghall A 

Ligghall B 

Ligghall B 

Ligghall B 

Ligghall C 

Ligghall C 

Ligghall C 

Liggbås A 

Liggbås A 

Liggbås B 

Liggbås B 

Liggbås C 

Liggbås C 


21

Markbeskaffenhet och Liggplatser 

Markbeskaffenhet runt foderplatsen och vid ingången till ligghallen bedömdes under perioden jan – 

mars som ganska eller mycket upptrampad i samtliga utedriftsbesättningar. Den utedriftsbesättning 

som hade bäst markbeskaffenhet runt foderplasterna under denna period var Ligghall A som enligt 

intervjun kontinuerligt och ofta bytte foderplatser och som dessutom hade generellt stor yta per djur 

(3800 m 2 ). Med undantag för ligghall C hade de båda större ligghallsbesättningarna dock problem med 

ingångarna till ligghallarna som var mycket upptrampade. 

Vid en sammanvägd bedömning av beskaffenheten på de liggplatser som djuren nyttjade (Diagram 3) 

visade det sig att ligghallsbesättningarna hade de mjukaste och liggbåsbesättningarna de hårdaste 

liggplatserna. Liggbåsbesättningarna hade också de torraste liggplatserna. Ingen tydlig skillnad i 

liggplatsernas renhet noterades. 

I två av de tre båsbesättningarna var liggbåsen olämpligt utformade, med trånga bås. 

Diagram 3. Genomsnittligt resultat av liggplatsbedömning 

Bedömning av liggplatsen (1 är sämst) 

3 

2,5 

2 

1,5 

Utedrift 

Ligghall 

Liggbås 

1 

0,5 

0 

Renhet (1-3) Torrhet (1-3) Mjukhet (1-3) 

22

Uppgifter från gårdens egen journalföring 

De uppgifter som hämtats från gårdens egen journalföring och som redovisas i denna studie är 

Kalvningsresultat och Sjukdomsbehandlingar. Resultaten har tagits fram efter försöksperiodens slut 

och orsakerna till de variationer som framkommit är därför som regel inte kända. 

Kalvningsresultat 

Andelen dödfödda kalvar varierade mellan 0 och 7,1 % med ett genomsnitt på 3 % (Diagram 4). 

Resultatet ligger väl i linje med ett vägt medelvärde för dödfödslar i landets KAP-besättningar 

(www.taurus.mu). Ingen effekt av system eller besättningsstorlek kunde noteras. Liggbås A hade den 

högsta andelen dödfödda kalvar vilket troligen har sin förklaring i att besättningen hade den högsta 

frekvensen tvillingbörd (5,7 %), 9 av de 11 dödfödda kalvarna var tvillingfödda. 

Liggbås C hade en nästan lika hög dödlighet. En förklaring till detta kan vara den stora andel 

kalvningar som enligt intervjun skett i liggbåsavdelningen. 

Sjukdomsbehandlingar 

Andelen kalvar som behandlats medicinskt för sjukdom var mycket låg i samtliga besättningar jämfört 

med de frekvenser man normalt ser i svenska mjölkkobesättningar (Mörk m.fl., 2007) (Diagram 5 a). 

Endast tre besättningar hade behandlat kalvar. De behandlingar som gjorts var i huvudsak för 

pneumoni och ledinflammation. Kornas behandlingsfrekvens var också genomgående låg (Diagram 5 

b). De behandlingar som gjorts var oftast för kalvningskomplikationer och strålsvamp/bölder. Även 

denna behandlingsfrekvens var avsevärt lägre än vad som normalt ses i mjölkkobesättningar (Mörk 

m.fl., 2007). Ingen effekt av system eller besättningsstorlek kunde noteras. 


De förebyggande behandlingar som görs i besättningarna är lusbehandling på hösten (2 st), 

frasbrandsvaccination av kvigorna inför betessläpp (1 st), selen/E-vitaminbehandling av nyfödda 

kalvar (1 st). 

Diagram 4. 

Andelen dödfödda kalvar 

7% 

6% 

5% 

4% 

3% 

2% 

1% 

0% 

C C B B A B A A C 

Ute Ligghall Liggbås Ute Ligghall Ligghall Ute Liggbås Liggbås 

23

Diagram 5 a. 

Kalvar som behandlats medicinskt 

5% 

5% 

4% 

4% 

3% 

3% 

2% 

2% 

1% 

1% 

0% 

A B B B C C A A C 

Ligghall Ute Ligghall Liggbås Ute Ligghall Ute Liggbås Liggbås 

5 b. 

Kor som behandlats medicinskt 

5% 

5% 

4% 

4% 

3% 

3% 

2% 

2% 

1% 

1% 

0% 

A A B B B C C A C 

Ligghall Liggbås Ute Ligghall Liggbås Ute Ligghall Ute Liggbås 

24

Registeruppgifter 

De uppgifter som hämtats från olika register och som redovisas i denna studie är Dödlighet, 

Kalvningssäsong samt Slaktresultat. Resultaten har tagits fram efter försöksperiodens slut och 

orsakerna till de variationer som framkommit är därför som regel inte kända. 

Dödlighet 

Flera besättningar hade en hög till en mycket hög dödlighet upp till ett års ålder (Diagram 6 a). I 

genomsnitt låg dödligheten under denna period på 6,5 % av de födda kalvarna med en spridning 

mellan 0 - 19 %. Ingen effekt av system eller besättningsstorlek kunde noteras. I något fall (Ute C) rör 

det sig om en enstaka utgången individ. De genomsnittliga förlusterna av levande födda kalvar fram 

till avvänjningsperioden är enligt KAP 3 % (www.taurus.mu). 

Dödligheten bland korna uppvisade en relativt blygsam spridning och låg generellt på måttliga nivåer 

(Diagram 6 b). I genomsnitt låg dödligheten under denna period på 3 % med en spridning från 0 – 6 % 

som en andel av antalet födda kalvar under perioden. Dödlighetssiffror i utebesättningarna var 2,4 % 

jämfört med 4,0 i liggbåsbesättningarna. Ökande besättningsstorlek föreföll ha ett samband med ökad 

dödlighet, med det undantaget att besättning Liggbås C hade de största förlusterna. De exakta nivåerna 

för dödlighet skall, som redan nämnts i material och metoder, tolkas med viss försiktighet eftersom 

uppgiften om antalet djur endast skattats utifrån levande födda kalvar under året. 

Kalvningssäsong 

Till skillnad från liggbåsbesättningarna som hade sina kalvningar förlagda till första kvartalet låg 

tyngdpunkten i kalvningssäsongen skjuten till andra kvartalet för utedriftsbesättningarna. I synnerhet 

var detta fallet för besättningarna utan Ligghall (Diagram 7 a). En kontroll av andelen kalvar som fötts 

under perioden 2006-11-01 till 2007-02- 28 (Diagram 7 b) visar att sammanlagt 5 av 780 kalvar i 

utedriftsbesättningarna fötts i denna mer olämpliga period med hänsyn till systemet. I 

liggbåsbesättningarna föddes 102 av 250 kalvar under denna period. Resultatet visar att djurägarnas 

betäckningsuppgifter är mycket tillförlitliga. Regelmässig dräktighetsundersökning av alla betäckta 

djur i 5 av de 6 utedriftsbesättningarna medför ytterligare säkerhet i bedömningen av 

kalvningstidpunkt. 

Diagram 6 a. 

Självdöda / Avlivade kalvar/ungdjur under 1 år 

20% 

18% 

16% 

14% 

12% 

10% 

8% 

6% 

4% 

2% 

0% 

C A B A C A B C B 

Ligghall Ligghall Ute Ute Liggbås Liggbås Liggbås Ute Ligghall 

25

6 b. 

Självdöda / Avlivade Hondjur över 1år 

7% 

6% 

5% 

4% 

3% 

2% 

1% 

0% 

A B C A B C A B C 

Ute Ute Ute Ligghall Ligghall Ligghall Liggbås Liggbås Liggbås 

7 a. 

Kalvningsfördelning per grupp 

90% 

80% 

70% 

60% 

50% 

40% 

juli-sep 2006 

okt-dec 2006 

jan-mars 2007 

april-maj 2007 

30% 

20% 

10% 

0% 

Ute Ligghall Liggbås 

26

7 b. 

Andel kalvningar nov-feb 

45% 

40% 

35% 

30% 

25% 

20% 

15% 

10% 

5% 

0% 

Ute Ligghall Liggbås 

27

Slaktresultat 

I Diagram 8 a presenteras andelen kor som klassats som magra vid slakt (Fettklass ≤ -2) för de 

besättningar som skickat minst 9 kor till slakt under perioden. 

Ingen effekt av system eller besättningsstorlek kunde noteras. En besättning Liggbås C hade ett flertal 

magra kor (ffa ungkor) till slakt. Denna höga andel magra djur vid slakt är en indikation på 

felaktigheter eller något problem, men måste utredas innan man kan säga att så är fallet. Slakt på 

hösten vid avskiljning av kalvar eventuellt i kombination med sämre betestillgång kan vara en annan 

förklaring. 

En sammanställning av andelen slaktanmärkningar per slaktad ko i besättningar med uppgifter om 

minst 8 st djur visas i tabell 8 b. Jämförelsetal från Svenska Djurhälsovårdens nationella register över 

slaktanmärkningar vid normalslakt av nötkreatur (BOSS) visar att andelen slaktanmärkningar ligger 

runt 50 % för slaktade kor av alla raser. Mot bakgrund av detta får besättningarna Liggbås B och 

Ligghall C anses ha höga nivåer av slaktanmärkningar. 

Diagram 8 a. 

Andel kor/ungkor med fettklass -2 eller lägre i besättningar med mer än 8 slaktade djur 

30% 

25% 

20% 

15% 

10% 

5% 

0% 

B C A B A A C 

Ligghall Ligghall Liggbås Liggbås Ute Ligghall Liggbås 

28

8 b. 

Genomsnittligt antal anmärkningar per slaktad ko/ungko i besättningar med mer än 7 slaktade djur 

1,6 

1,4 

1,2 

1 

0,8 

0,6 

0,4 

0,2 

0 

Ute A Ligghall B Ligghall A Liggbås A Ligghall C Liggbås B 

Gödselförorenad 94 

Övrig leverskada 88 

Leverbölder 

Lungsäcksinflammation 

Bindvävsmask 

Insekter hud 

Parasitärleverskada 

Stora leverflundran 

Lilla leverflundran 

Bölder 

Vasst 

Brösthinneinflamation 

76 

Skada 40 

29

Diskussion 

De bedömningar av djurbaserade parametrar som hittills har genomförts har utförts av en och samma 

relativt rutinerade bedömare. Vid ett tillfälle i april (Ligghall D: vägning samt gruppbedömning) 

gjordes en parallell bedömning tillsammans med en annan rutinerad bedömare utan föregående 

kalibrering. Samstämmigheten får bedömas som relativt god och bådar gott för användbarheten av 

mätmetoderna avseende hälta, skador, hull, renhet och håravfall även i andra bedömares händer. 

Underlaget för att avgöra repeterbarheten mellan bedömare är dock minst sagt magert för närvarande. 

Skall parametrarna användas för att t ex bedöma förutsättningarna för att ge avsteg från lagkrav 

beträffande ligghall måste protokollet testas vid sambedömningar mellan ”auktoriserade” bedömare. 

De parametrar som visar dålig överensstämmelse mellan grupp- och individbedömningar var mindre 

skador inklusive klövskador. Vad gäller klövskador är dessa svåra att upptäcka eftersom 

markbeskaffenheten där djuren vistas i allmänhet inte tillåter någon närmre inspektion av klövstatus. 

Smärre skador < 4 cm i diameter kan komma att underskattas vid en gruppbedömning. Små skador är i 

de flesta fall mindre betydelsefulla ur välfärdssynpunkt om de inte är smärtsamma. Detta tillsammans 

med svårigheten att upptäcka klövskador understryker betydelsen av att till det representativa urvalet 

av djur lägga en instruktion att djur som avviker genom sitt rörelsemönster och allmänna uppträde 

exempelvis genom uppvisande av hälta skall inspekteras och noteras. På detta sätt bör risken för att 

missa djur eller grupper av djur med välfärdsproblem kunna minimeras. Metoden för urval av djur och 

bedömning med den beskrivna metodiken får dock, mot bakgrund av de fem tillfällen när vägning och 

gruppbedömning genomfördes parallellt, bedömas som rimligt säker i en och samma bedömares hand. 

De i protokollet ingående beteendeparametrarna såsom Ät- och Liggbeteende, Resningsbeteende, 

Flyktdistans, Stereotypier gick ej att bedöma vid vägning. Som framgått från resultatdelen kan Ät- och 

Liggbeteende starkt ifrågasättas eftersom djurens ät- och liggbeteende i så hög grad styrs av 

utfodringstidpunkter och dagsljuset. Resningsbeteende är viktigt men då framförallt i miljöer där det 

finns begränsande inredning, d.v.s. i liggbåsstall eller liknande, vilket också framgår av denna studie. 

Förekomst av stereotypier förekommer inte sällan i samband med stress, i karga miljöer, vid brist på 

foder som stimulerar idissling eller ger tillräckligt med näring (Munksgaard, 2006). Ingen av dessa 

förutsättningar gäller i normalfallet vid utedrift med dikor, varför man inte har anledning att förvänta 

sig att upptäcka sådana beteenden. Inga stereotypier eller avvikande beteenden sågs heller i någon av 

besättningarna. Det bör väl i sammanhanget dock tilläggas att förutsättningarna knappast kan betraktas 

som optimala i samband med ett kort besök av en främmande person i hagen. Flyktavstånd däremot är 

ett viktigt mått, som bör bedömas i gruppen i samspel med djurskötaren. Det är av flera skäl oerhört 

viktigt att djuren inte är alltför skygga. För att tillåta inspektion i syfte att upptäcka avvikelser och för 

att sedan kunna åtgärda dessa måste djuren, av välfärdsskäl, vara rimligt orädda och hanterbara. Som 

framgår av intervjun är detta en av de skötselfaktorer som flertalet av djurägarna lägger mycket stor 

vikt vid. En bedömning av flyktdistansen bör därför ingå i en välfärdsbedömning. Flyktavståndet var 

generellt längre i större besättningar och i utebesättningarna, dock i dessa tre besättningar inte längre 

än att man kunde bedöma djuren. En förutsättning är dock att skötare/ägare medverkar då djuren 

tillåter en närmre besiktning under dessa omständigheter. 

En viktig förutsättning som diskuteras mycket i samband med olika välfärdsprogram (Keeling, 2007) 

är genomförbarheten. I en grupp med upp till 150 djur tar gruppbedömningen maximalt 45 minuter 

vilket innebär att genomförbarheten får bedömas som mycket god. 

Andelen halta kor var generellt låg jämfört med vad som rapporteras för mjölkkor (Manske 2002, 

Rousing 2003). Det bör läggas stor vikt vid hälta i ett välfärdsprogram eftersom det innebär en stor 

smärta för djuren samtidigt som det försvagar individens vitalitet och konkurrenskraft. Nivåerna var 

generellt låga, men icke åtgärdade halta kor är oacceptabelt och bör föranleda en åtgärd i alla typer av 

system. Rutiner för att förebygga hälta bör finnas i besättningen. 

30

Hullet var överlag högt och inga tydliga indikationer på underutfordring utan snarare överutfodring 

kunde noteras. Dock kunde konstateras att enskilda djur var eftersatta av olika skäl, bland annat 

rasrelaterade. I några besättningar sågs, av olika anledningar, en minskning av andelen feta djur under 

vinterperioden vilket knappast var ett välfärdsproblem, eftersom andelen magra kor inte ökat. Snarare 

får observationen tjäna som en indikation på att mätmetoden fungerat. Det kan finnas skäl att beakta 

vilka genetiska förutsättningar som djur i utedrift bör ha. Projektgruppen anser att rena mjölkrasdjur 

inte är lämpliga som dikor i utedriftsbesättningar på grund av dessas betydligt större energibehov 

(Brelin m. fl., 1978). 

Djurens renhet varierade stort även om tendensen var att utedriftsdjuren var renare än de som hölls i 

liggbåssystem. En effekt av utedriften är att djuren undviker att lägga sig på gödselförorenade ytor. 

Gödsel har ju den egenskapen att den inte som jord eller lera faller av när den torkar, vilket är särskilt 

olyckligt om djuren har behov av en intakt hårrem för att hålla värmen. Bedömning av djurens renhet 

och nedsmutsningstyp, gödsel alt. lera, är därför angelägen att inkludera i en välfärdskontroll. 

Skador, bortsett från hälta, indikerar förekomst av smärta hos djuren och är därför en viktig markör för 

brister i djurvälfärden för djuret. Stångningsskador ger dessutom information om 

aggressionsbeteenden och beskriver därmed andra problem i besättningen såsom foderkonkurrens. 

Den andra stora skadegruppen var djur med inflammerade lusangrepp som förutom att de skapar 

obehag och klåda också bidrar till en försämrad möjlighet för djuren att hålla värmen. Självklart ska en 

bedömning av skador ingå i ett framtida välfärdsprotokoll. Annat som bör ingå är tillgång till ätplats 

för alla djur, hornstatus och förebyggande av lusangrepp och klövskador. 

Omfattande förekomst av håravfall p.g.a. lusangrepp noterades i flera besättningar och kan delvis vara 

en årsmånseffekt. Emellertid saknades i flera fall adekvata rutiner för profylaktisk behandling, vilket 

är en mer sannolik förklaring till håravfallet. Av ovan nämnda skäl bör förebyggande rutiner för 

lusbekämpning vara en förutsättning för hållande av utegångsdjur. Bedömning av håravfall bör av 

nämnda skäl ingå i en välfärdsbedömning. 

Bedömning av avvikande hårrem tillförde ingen extra information och bör ej vara en obligatorisk 

punkt vid välfärdsbedömningar av detta slag. Däremot skall avvikande hårrem noteras då det kan 

inverka på djurens förmåga att hålla värmebalansen. 

Markbeskaffenhet och yta per djur nämndes av i stort sett samtliga djurägare som de viktigaste 

faktorerna för att lyckas med utedrift med dikor oavsett eventuell tillgång till ligghall. Någon typ av 

bedömning av markbeskaffenhet bör ingå. Projektgruppens uppfattning är att djuren under sitt 

vinterviste troligen bör ha tillgång till sammanlagt 2000 m² per individ varav minst 1/3 bör vara mer 

höglänt terräng. Detta kan uppnås genom att byta skiften under vinterperioden eller på ett och samma 

skifte. 

En resurs som också ofta nämndes av djurägarna var tillgång till någon typ av vindskydd, antingen 

naturligt i form av skog eller kuperad terräng eller byggt. 

Sammanställningen av besättningsuppgifter från gårdarnas journalföring och registerdata visade att 

några besättningar hade en hög dödlighet bland de yngre djuren. Samtidigt var frekvensen 

sjukdomsbehandlingar generellt låg. Man kan ställa sig frågan om den låga behandlingsfrekvensen 

beror på oupptäckt sjukdom. Vid en besättningsgenomgång är en självklar del att också gå igenom 

orsaken till varför djur går bort som självdöda/avlivade. På motsvarande sätt som för yngre djur bör 

uppgifter om döda hondjur över 1 års ålder också göras tillgängliga och följas upp vid besök. 

Kalvningssäsongen styrs av hur tjuren/tjurarna används i besättningen. En okontrollerad användning 

av tjur medför ökade risker för oönskade eller oplanerade betäckningar och kalvningar respektive 

svårigheter att anpassa utfodringen efter djurens behov. I besättningar med god djurvälfärd bör därför 

tjuranvändningen vara styrd. Projektgruppens uppfattning är av detta skäl att aktuella besättningar 

under de klimatbetingelser som studerats inte bör ha några kalvningar under perioden nov-feb. 

31

Glädjande nog hade de deltagande besättningarna mycket god kontroll över betäckningarna, vilket 

kunde visas genom att födda djur enligt CDB sammanföll mycket väl med de betäckningsuppgifter 

djurägarna angav vid intervjun och att kalvningsperioden var koncentrerad. Med detta som bakgrund 

är uppföljningen av kalvningsdatum och kalvningsresultat en viktig del i ett välfärdsprogram för dikor. 

Uppgifter om anmärkningar vid slakt är en markör för hälsoläget och därmed djurvälfärden. 

Slaktanmärkningar bör därför ingå som en viktig del av välfärdskontrollen. Detta kan göras via 

Nöthälsovårdens nationella register över slaktanmärkningar vid normalslakt av nötkreatur (BOSS). 

Andelen magra kor vid slakt varierade mycket mellan besättningar och bör också följas upp eftersom 

detta kan vara en indikation på brister i utfodringen och i så fall ett välfärdsproblem. 

Slutsatser 

Med utgångspunkt från de observationer som gjorts i studien tillsammans med djurägarnas synpunkter 

kan en sammanställning av nödvändiga resurser och skötselrutiner för alla besättningar som har 

utedrift, oansett tillgång till ligghall eller ej, formuleras. 

• De resurser, förutom de lagstadgade, som påverkar djurvälfärden bedöms utifrån resultaten i 

denna studie vara: Markbeskaffenhet, Samtidig ätplats för alla kor, Hanteringssystem som kan 

användas på alla skiften, Lämpligt djurmaterial ( inklusive hornstatus) 

• De skötselrutiner, förutom de lagstadgade som påverkar djurvälfärden bedöms utifrån 

resultaten i denna studie vara: Förebyggande avlusningsrutiner, Kontrollerad/Styrd 

betäckningsperiod (Inga betäckningar i Februari – Maj) 

De djurbaserade parametrar beskriver djurvälfärden och som utifrån resultaten i denna studie bedöms 

fungera tillfredsställande är: 

• Bedömda vid besättningsbesök: Flyktdistans, Resningsbeteende, Hälta, Hull, Renhet, Skador, 

Håravfall och Avvikelser 

• Beräknade från registerdata: Dödlighet respektive djurkategori, Andelen magra kor till slakt, 

Slaktanmärkningar på kor, Kalvningssäsong 

• Framtagna från gårdens journalföring: Kalvningsresultat, Sjukomsbehandlingar, 


I resultatet finns det tendenser till vissa systemeffekter, men bilden domineras framförallt av en stor 

variation oavsett besättningsstorlek och stallsystem. Det vill säga skötseln och gårdens egna 

förutsättningar är helt avgörande för djurvälfärden. 

Fältstudien har gett oss en god uppfattning om vilka kontrollpunkter som kan ingå i ett 

välfärdsprogram för dikor. Kontrollpunkterna är listade enligt nedan i tabell 3 och bör innehålla flera 

delar såsom Djurbaserade mått, Resurser, Skötselrutiner och Gårdsjournaler samt Registeruppgifter. 

Fältstudien har inte har gett svar på är den normala variationen mellan besättningar och över tid. Vår 

bedömning är att det besättningar som studerats hittills har en mycket god djurvälfärd. Det är i 

dagsläget omöjligt att värdera avvikelser och sätta gränser för acceptabla nivåer. 

En annan fråga som inte besvarats är hur väl metoden kan användas av andra bedömare. Avsikten har 

varit att metoderna skall vara robusta, men hur väl det har lyckats kan vi inte med denna undersökning 

avgöra. Hur ser interbedömarvariationen ut? För att få svar på dessa frågor och därefter gå vidare och 

utveckla ett välfärds-/kontrollprogram i full drift bör ett utvecklat välfärdsprotokoll med de nedan 

föreslagna kontrollpunkterna testas i ett utvidgat antal besättningar, inkluderat de som redan deltagit 

och involvera ytterligare ett par bedömare med ett antal sambedömningar under studiens gång (se 

bifogad ansökan). 

32

Tabell 3. Förlag till punkter för Kontroll / Rådgivning avseende djurvälfärd i 

Dikobesättningar 

Djurbaserade parametrar 

Flyktdistans 

Resningsbeteende 0/1 

Hälta 0/1 

Hull 1-3 

Renhet 

Skador 


Avvikelser 

Inga djur av ren mjölkras 

Hornstatus 

3 grupper, meter 

1-3, Lår resp. Buk, Gödsel/Lera 



Ex.vis: Stereotypier, Hårrem, Kommentar 

Kontrolleras vid besök 

Samma alla djur 

Resurser 

Markbeskaffenhet 

Ätplats för alla kor 

Hanteringssystem 

Vatten oavsett väderlek 

Skötselrutiner 

Förebyggande avlusningsrutiner 

Förebyggande klövrutiner 

Betäcknings- / 

Kalvningsjournal 

Behandlingsjournal 

Registerdata 

Dödlighet för yngre och äldre 

djur 

Andelen magra kor till slakt 

Slaktanmärkningar på korna 

Yta, Vindskydd, Dränering, 

Minst 0,7 m eller en plats 

Kan användas på alla skiften 

Kontrolleras 

Kontrolleras på djur och i journal 

Kontrolleras 

Kontrolleras för kalvningsresultat och kalvningstidpunkt, 

Inga betäckningar i Februari - Maj. 

Dräktighetsundersökning rekommenderas starkt 

Kontrolleras för Behandlingsfrekvens 

Kontrolleras och följs upp 



Kalmar 07-08- 01, Charlotte Hallén Sandgren 

Jag vill passa på att rikta ett särskilt stort TACK till de djurägare som deltagit i studien och 

som på alla sätt och med stor öppenhet varit behjälpliga vid gårdsbesök, journalföring och 

datainsamling. 

33

Referenser 

1. Freedom Food Scheme (www.rspca.org.uk) 

2. Manske T. (2002) Hoof lesions and lameness in Swedish dairy cattle cattle. Akademisk 

avhandling, Sveriges lantbruksuniversitet, Skara, ISBN 91-576-6390-4 

3. Rousing, T. (2003) Welfare assessment in dairy cattle herds with loose-housing cubicle 

systems – Development and evaluation of welfare indicators. DIAS report, Animal husbandry 

no 45, Feb. 2003. Ph.D thesis The Royal Veterinary and Agricultural University, Copenhagen 

and Dept of Animal Health and Welfare, Research Centre Foulum, ISSN 1397-9892 

4. Winckler C, Capdeville J, Gebresenbet G, Hørning B, Roiha U, Tosi M, Waiblinger S. (2003) 

Selection of parameters for on-fram welfare assessment protocols in cattle and buffalo. 

Animal Welfare. 12: 619-624 

5. Munksgaard L, Søndergaard, E. (2006) Velfærd hos malkekøer og kalve. DJF rapport 

Husdyrbrug nr. 74, nov 2006 

6. Sprecher, DJ, Hostetler DE, Kaneene and JB, (1997) A lameness scoring system that uses 

posture and gait to predict dairy cattle reproductive performance. Theriogenology, 47 (6): 

1179-1187. 

7. Nordlund, K. V., and N. B. Cook. 2003. A flowchart for evaluating dairy cow free 

stalls. Bovine Practitioner. 37:89-96 

8. Faye, B, Barnouin J, (1985) Objectivation de la propreté des vaches laitières et des 

24 stabulations - l'indice de propreté. Bull Techn C R Z V Theix, INRA 59: 61-67 

9. Gillund, P., Reksen, O., Karlberg, K., Randby, Å.T., Engeland, I. & Lutnæs, B. 1999. 

Utprøving av en holdvurderingsmetode på NRF-kyr. Norsk Veterinærtidskrift 1999; 111: 623- 

632. 

10. www.smhi.se 

11. Mörk, M. m.fl. 2007. Comparison of incidences in Swedish disease recording data and disease 

events recorded by dairy farmers. Manuskript. 

12. Keeling, L, Bock, B. (2007) Turning welfare principles into practice: approach followed in 

Welfare Quality. Proc 2 nd stakeholder conference 3-4 may 2007, Berlin p 25. 

13. Brelin, B, Brännäng, E, Pehrson, I och Larsson, A. (1978) Självrekryterande köttproduktion 

och landskapsvård. Aktuellt från lantbruksuniversitetet nr 256 

34

Liggbeteende 1 m första 3-5 korna m större delen av grupp m sista 3-5 korna Kom. Flyktdistans 

Flyktdistans 2 Antal tungrullar Spensuger Huvud/nospressar Kom. Stereotypier 

Stereotypa beteenden 3 Antal Ohalta Konkvex Rygg Tydlig Hälta Kom.Hälta 

Hälta 5 Antal Magra Normala Feta Kom. Hull 

Hull 6 Antal Helt Rena Delvis Nedsmutsade Kraftigt Nedsmutsade Kom. Renhet 

Bilagor 

Bilaga 1. Välfärdsprotokoll 

Projekt Välfärdsprogram för Dikor 

Kommentarer 

Besättning 

Datum - klockan fr-till 

Grupp 

Antal djur i gruppen 

Djurregistreringar 

Antal kollade kor Antal Normala Onormala Kom. Resningsbet 

Resningsbeteende 4 

Antal ligger Ligger utanför Äter Kom. Liggbet 

Renhet bakdel gödsel 7 

Renhet bakdel lera 

Renhet buk gödsel 

Renhet buk lera 

Skador Bakdel 8 

Skador Framdel 

Skador Övriga kroppsdelar 

Håravfall Bakdel 9 

Håravfall Framdel 

Håravfall Övrigt 

Hårrem 

Antal Inga Smärre Större Kom. Skador 

Antal Inget Mer än handflata Kom. Håravfall 

Antal Normala Ruggiga Onormalt mönster Kom.Hårrem 

Instruktioner 

Kommentarer 

1 

Liggbeteende 

2 

Flyktdistans 

3 

Stereotypa beteenden etc. 

4 


5 

Hälta 

6 

Hull 

7 

Renhet 

8 

Skador 

9 


10 

Hårrem 

I kommentarer anges antal djur som inspekterats för respektive parameter samt avstånd och 

ljusförhållanden 

Räkna antal kor som initialt ligger ned, hur många som ligger utanför liggbås, ligghall el dylikt och hur 

många som äter 

Djurägaren närmar sig djuren gående med ett steg i sekunden och avståndet mellan denne och det när 

de första 3-5 korna vänder sig om och går iväg, när större delen av korna vänder sig om och går iväg, 

samt när de sista 3-5 korna vänder och går iväg bedöm 

Notera förekomst och antal fall av tungrullning, huvud eller nospressning 

Som onormalt resningsbeteende avses kor som reser sig i felaktig sekvens eller med ett onormalt 

rörelsemönster 

Hälta bedöms med en 3-gradig skala på gående ko modifierad från Sprecher et al. 1997, 0= Ohalt, 1-3 

=med konkvex rygg respektive 4= Halt 

Hull bedöms med en 3-gradig skala modiferad från Gillund et al. 1999< 2 =Mager, 2-4 = Normal, > 4 = Fet 

Kontrollpunkter är Ländryggshylla, Svansgrop, Höftknölar och Ländkotornas tornutskott 

Renhet bedöms från och med framknä och has för respektive kroppsdel enligt en skala modifierad från 

Faye, & Barnouin 1987 0 = Helt ren 1-3 = Delvis nedsmutsad 4 = Kraftigt nedsmutsad 

Inga delar av kroppsdelen uppvisar sår eller tecken på svullnad och/eller inflammation = Inga, En yta av 

max 4 cm i diameter uppvisar sår etc. = Smärre, En yta från 4 cm i diameter uppvisar sår etc. = Större 

Inga delar av kroppsdelen uppvisar håravfall utan tecken på skada eller inflammation större än en 

sammanlagd handflata i storlek = Inget, En yta från en handflata i storlek uppvisar håravfall = mer än en 

handflata. Tecken på lusangrepp skall noteras. 

Ruggig hårrem=pälsen är ojämn, tovig. Varje enskilt hårrstrå är inte fritt utan ihopbuntade med varandra. 

Hårrem som inte följer normalt mönster (framifrån och bakåt, uppifrån och ner) är ruggig. Bedömningen 

görs på rygg och sidor. 

35

Bilaga 2. Temperatur och nederbördsförhållanden i utedriftsbesättningarna 

Andel av dagar med nederbörd 

0,7 

0,6 

0,5 

0,4 

0,3 

0,2 

0,1 

0 

Uppgift saknas 

Jan (andra hälften) 

Feb 

Mars tom 25:e 

Skåne 

Västergötland 

Skåne 

Skåne 


Skåne 

Ute A Ute B Ute C Ligghall A Ligghall B Ligghall C 

Medeltemperaturer mitt på dagen 

10 

8 

6 

4 

2 


Feb 

0 


-2 

-4 

-6 

Skåne 


Skåne 

Skåne 


Skåne 


Minimitemperaturer mitt på dagen 

6 

4 

2 

0 

-2 

-4 

-6 

-8 

-10 

-12 

Skåne 


Skåne 

Skåne 


Skåne 



Feb 


36

Bilaga 3. Protokoll till intervju rörande skötselrutiner och resurser 

Projekt Välfärdsprogram för Dikor 

Besättning 

Grupp 

m 2 per dikor jan-mars 

Väderskydd antal, m 2 per diko, öppningar 

Avstånd vatten/foder Max Min 

Vatten försörjning, Framdragen/Naturlig 

Intervju 

Datum 

Antal djur i gruppen 

Egen Bedömning 

Gruppindelning 

Mobil foderplats, flyttas? 

Marksäkring 

Antal ätplatser (0,7m) alt låsbara antal 

per diko 

Fri tillgång till foder? 

Utfodringssystem och foder 

Ätplats för ranglåga djur? 

Daglig tillsyn? 

Hanteras djuren Ja/Nej, När, Varför 

Hanteringsanläggning Mobil/Fast? 

Hantering sjuka djur? 

Betäckningssäsong 

Var sker kalvningar? Övervakning? 

Viktgaste Skötselfaktorer för utedrift? 

Viktigaste Resurser för uttedrift? 

37

Redovisning av uppdrag om utegångsdjur - Jordbruksverket

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?