à rsboken för 2002 som pdf - neij.se

ler på sig själv. Man kan inte greppa allting utan blir
väldigt koncentrerad på sitt område – på gott och ont.
Arbetstidsmässigt märker Lena Hallengren också
en stor skillnad. Precis som väntat innebär ministerarbetet
väldigt mycket jobb, med såväl det utåtriktade
arbetet gentemot medborgare, medier och aktörer
inom hennes ansvarsområden som det inre arbetet att
leda ett departement och genomdriva politik, men
arbetstiden är åtminstone oftast förlagd till mer »normala«
tider.
– Att jobba i en ungdomsorganisation som SSU, där
medlemmarna går i skolan och bedriver sin verksamhet
på kvällar och helger ställer andra krav på tillgänglighet.
Det är inte lika många förskolor, komvux och partikollegor
som vill ha besök över helger med övernattning.
Några som däremot kan kräva tillgänglighet är
massmedierna. Intresset för och bevakningen av såväl
personen som politikern Lena Hallengren steg från
närmast ingenting till massor över en natt.
– Intresset är inte förvånande men jag kan ibland
förvånas över mediernas intresse för vissa saker. Jag
kan kanske tycka att något är väldigt intressant och
viktigt medan medierna inte alls bryr sig om det utan
om något helt annat och i mina ögon inte alls lika
spännande.
Men hon framhåller samtidigt hur viktiga massmedierna
är.
– De är en länk ut till väljare och medborgare, till
alla som tar del av den verklighet som jag delvis har ett
ansvar för. Det är viktigt att det finns ett förtroende
och en öppenhjärtighet. Inte för att man ska vara
öppen och ärlig för journalistens skull utan för dem
som han eller hon rapporterar för.
Även om alla medarbetare i Regeringskansliet på
olika sätt är en förutsättning för att regeringsarbetet
ska fungera och statsråden ska kunna utföra sina arbeten
tillhör pressekreterarna den kategori som statsråden
märker mest i just detta sammanhang.
– De fungerar både som service till medierna och
som avlastning för oss ministrar. Det skulle inte alltid
bli så bra när man får mikrofonen under näsan om det
inte hade gått att förbereda sig och få hjälp med att ta
fram underlag, säger Lena Hallengren.
De politiska partiernas ungdomsförbund sägs ibland,
i vissa frågor eller synsätt, stå för en något djärvare politik
än sina moderpartier. För egen del ser Lena
Hallengren det som en utmaning att försöka behålla just
en radikal syn på politiken även om hon inte alltid kommer
att kunna genomföra det hon skulle vilja.
– Jag vill känna att jag har ett mål som sträcker sig
mycket längre än till 2006 och som inte är bundet till
en mandatperiod eller till en statsbudget, även om jag
förstås måste anpassa mig i det dagliga arbetet.
Förmågan att behålla ett radikalt perspektiv tror
hon främst beror på vilka man omger sig med.
– Jag vill behålla en bra relation till SSU och till
människor utanför Regeringskansliet. Jag tänker på
vänner och familj men också partikamrater, gamla
klasskompisar – det finns många människor som ger en
andra perspektiv och ser till att man är lite radikal,
som inte accepterar när man säger att något är omöjligt
eller inte går.
REGERINGSKANSLIETS ÅRSBOK 2002 KAPITEL FYRA. VALET 2002 • 79