Lagrådsremiss: Nämndemannauppdraget - stärkt ... - Regeringen

14
Remissinstanserna: Bland andra Riksdagens ombudsmän, (JO),
Stockholms tingsrätt, Västmanlands tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg,
Karlskoga kommun och Nämndemännens riksförbund tillstyrker eller har
ingen invändning mot utredningens förslag.
Försäkringskassan anser att bestämmelsens nuvarande utformning är
tvetydig eftersom ordet bör i sig inbjuder till subjektiva tolkningar. I
ljuset av att nämndemännens huvudsakliga uppdrag är att bidra till att
skapa förtroende för domstolarna är det motiverat med ett krav på
lämplighet. Även Barnombudsmannen framhåller att nämndemännens
lämplighet är central för allmänhetens förtroende för rättskipningen och
därigenom även barn och ungdomars förtroende för denna. Enligt
Barnombudsmannen vore det också intressant med en djupare diskussion
av om det bör ställas ytterligare lämplighetskrav för presumtiva
nämndemän i förhållande till barn och ungdomar i rättsprocessen. SKL
anser att även domstolarnas ansvar för lämplighetsbedömningen och
kontroll av nämndemän bör förtydligas. Svea hovrätt föreslår, liksom
Stockholms tingsrätt, att domstolarna inför omval av en nämndeman som
tjänstgör vid domstolen bör yttra sig till fullmäktige om nämndemannens
lämplighet för uppdraget.
Skälen för regeringens förslag: Genom att som allmänhetens
representanter utöva insyn i den dömande verksamheten bidrar
nämndemännen till att upprätthålla allmänhetens förtroende för
domstolarna. För att detta syfte ska uppnås måste de nämndemän som
tjänstgör i domstolarna vara lämpliga för uppdraget. Genom lagstiftning
som trädde i kraft den 1 juli 2006 infördes ett lämplighetskrav för
nämndemän. Enligt detta bör endast den utses till nämndeman som med
hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga
omständigheter är lämplig för uppdraget. Lämplighetskravet utarbetades
utifrån det lämplighetskrav som gäller för jurymän (12 kap. 5 §
tryckfrihetsförordningen). Även tidigare ansvarade valförsamlingarna för
att endast lämpliga personer utsågs till nämndemän men utan formella
regler om detta.
Utredningen föreslår att kravet på lämplighet skärps på så sätt att
endast den som är lämplig för uppdraget får utses till nämndeman. Enligt
utredningen ger dagens ordalydelse av bestämmelsen utrymme för att
göra avvikelser från grundkravet på lämplighet. Även Försäkringskassan
anför liknande invändningar mot dagens ordning.
Kravet på lämplighet är av central betydelse för förtroendet för
domstolarna. Ansvaret för att lämpligheten prövas ligger på valförsamlingarna.
För att tydliggöra både kravet på lämplighet och ansvaret
hos de väljande organen för denna prövning anser regeringen, liksom
remissinstanserna, att lämplighetskravet bör skärpas. SKL anser att även
domstolarnas ansvar för lämplighetsbedömningen och kontrollen av
nämndemän bör förtydligas. Genom de förslag som regeringen lägger
fram i avsnitt 5.2 får domstolarna ett ansvar att kontrollera nämndemäns
lämplighet i fråga om laglydnad. Därutöver har domstolarna ett ansvar
för att entlediga olämpliga nämndemän (se vidare avsnitt 5.7).
Regeringen ser inte behov av att ge domstolarna ytterligare ansvar för
prövning eller kontroll av nämndemäns lämplighet utan bedömer att
nuvarande ansvarsfördelning är ändamålsenlig. Barnombudsmannen
efterlyser en diskussion om det bör införas ytterligare lämplighetskrav