HISTORIA VÃ R - Socialdemokraterna

2.
Unionsupplösning och världskrig
Genombrottstiden
1905 deklarerade norrmännen unionen med Sverige
som upplöst. Krig hotade när kungen och högern ville
tvinga in Norge i unionen igen, men både liberaler
och socialdemokrater agerade kraftfullt för en fredlig
unionsupplösning. Stora demonstrationer på gatorna
visade folkets fredsvilja. I valet 1905 vann dåtidens
vänster, liberaler och socialdemokrater, en majoritet i
riksdagen. Det betydde att högern för första gången
förlorade statsministerposten. Det var kungen som
utsåg statsministern, och han tvingades utse liberalen
Karl Staaff till statsminister.
Branting tackade nej till att ingå i Staafregeringen.
Inom socialdemokratin i Sverige, liksom i hela Europa,
fanns skilda uppfattningar om samverkan med
borgerliga partier och om att delta i borgerligt dominerade
regeringar – så kallad ministersocialism.
Efter valet 1907 återtog högerpartiet regeringsmakten.
Staaf återkom dock som statsminister efter valet
1911, ett val där Socialdemokraterna blev större än
liberalerna.
1900-talets första årtionden präglades också av hård
kamp kring rätten att bilda fackföreningar och en tid
av stora arbetsmarknadskonflikter. Den största konflikten
var storstrejken 1909 då hela arbetarrörelsen
mobiliserades i kampen för arbetarnas rätt. Storstrejken
blev ett stort nederlag som kostade fackföreningsrörelsen
många år av återuppbyggnad. Nederlaget
ledde också till bildandet av den syndikalistiska
fackföreningen SAC.
Europas socialdemokrater hade i åratal lovat att stoppa
det världskrig som var i annalkande med en generalstrejk,
i de socialistiska partiernas sammanslutning
Andra Internationalen. Men när kriget stod för
dörren höll inte socialdemokrater runt om i Europa
sitt ord. De tyska socialdemokraterna röstade för den
tyska kejsarens krig och i England och många andra
länder splittrades socialdemokratin i inställningen
till kriget. Första världskriget bröt ut 1914 och Sverige
förklarade sig i likhet med övriga nordiska länder
sig som neutralt i kriget.
Inställningen till militären och försvaret utvecklades
också i skilda riktningar i Sverige. En del socialdemokrater
menade att landet behövde någon form av
försvar medan andra som var pacifister krävde en
snabb nedrustning. En tredje gruppering fångades av
idén om att militären skulle kunna tas över genom
soldaterna och att militären på så sätt skulle delta i en
väpnad revolution.
Rösträttdemonstration i Stockholm 1902. Foto: Axel Malmström
Hjalmar Branting talar på storstrejksmöte, Uppsala 1909. Foto: Okänd
I början av 1900-talet växte organisationen och allt
fler blev medlemmar i partiet och fackföreningarna.
Kooperativa förbundet hade bildats 1899 och det blev
även allt fler konsumentföreningar. Konsumentkooperation
betraktades av många som ett ”tredje ben”
till arbetarrörelsen, vid sidan av partiet och facket.
Socialdemokraternas stöd bland väljare ökade, trots
att få arbetare tjänade tillräckligt mycket för att få
rösta. År 1900 hade partiet en enda ledamot i riksdagen,
Hjalmar Branting. Vid valet 1902 valdes ytterligare
tre socialdemokrater in i riksdagen och i de
följande valen vann Socialdemokraterna allt fler mandat.
Efter valet 1908 fanns 33 socialdemokrater i riksdagens
direktvalda andrakammare och 1920 bildades
den första socialdemokratiska minoritetsregeringen.
Storstrejkskommitten i Stockholm, 1909. Foto: Axel Malmström
22
23