à rsrapport för 2007 - Forskning - Lunds universitet

Spillkråka (V+). Liksom mindre hackspetten visar spillkråkan en kraftig uppgång vintern
2006/2007, långt utanför variationsamplituden alla tidigare år. Däremot finns ingen sådan
uppgång efterföljande häckningssäsong utan båda sommarräkningarna är i stort sett
oförändrade. Möjligen var det en invasion av nordliga spillkråkor till södra Sverige där de
flesta vinterräkningar utförs. Någon sådan invasion finns dock inte antydd i sträcksiffrorna från
Falsterbo, så om den förekom nådde den inte så långt söderut.
Sånglärka. Sedan länge en minskande art och samma mönster framträder i standardrutterna. För
Sverige visar våra egna analyser att intensifieringen av jordbruket är en viktig faktor. Under en
period med mindre intensitet (”Omställning 90”, 1987-1995), när åkerareal ställdes av och blev
vad vi idag skulle kalla bioträda, gick det betydligt bättre för sånglärkan. Men sedan Sverige
inträdde i EU och den gemensamma jordbrukspolitiken har nedgången för sånglärkan
sammanfallit med den återupptagna intensifieringen (Wretenberg et al. 2006,
doktorsavhandling, SLU, Uppsala).
Ladusvala (STD+). Beståndet tycks
utvecklas positivt, en bild som
förstärks av det numera stora materialet
från standardrutterna. Även som
sträckare vid Falsterbo har ladusvalan
ökat under det senaste decenniet, om
än från ett extremt bottenvärde 1996,
och hösten 2007 noterades det högsta
antal som någonsin räknats.
Backsvala (STD+). Har minskat stadigt
över drygt trettio år, även som
sträckfågel vid Falsterbo. Långsiktigt
är det tillgången på artificiella
Ladusvala, en art som för tillfället ökar i antal.
Swallow, a species doing fine in Sweden.
häckplatser i Sverige som bestämmer
antalet backsvalor i Sverige. Mängden
grustag i landet minskar stadigt så arten håller därför troligen på att återgå till en lägre men
kanske mera ”naturlig” beståndsnivå med proportionellt fler kolonier på traditionella platser
såsom erosionsbranter vid kuster och vattendrag.
Stjärtmes (STD+). Om denna arts beståndsutveckling är vinterräkningen och punkttaxeringarna
ense: långsiktigt stabil men med stora variationer. Men standardrutterna indikerar en enorm
ökning 2007.
Talgoxe (V+, STD+). Nu bör vi med säkerhet kunna konstatera att talgoxens långsiktigt negativa
trend är bruten. Alla tre räkningarna är ense om att det pågår en ökning sedan ett tiotal år.
Punkttaxeringarna sommartid visar dock att den nivå som arten låg på under 1970-talet ännu
inte uppnåtts i Sydsverige.
Svartmes (SP-). Även om vintertrenden inte är signifikant
finns det tecken på att denna börjat följa sommarpunktoch
standardrutternas negativa utveckling. Sett till
enbart de senaste tio-femton åren är svartmesen den mes
som det gått sämst för i Sverige. Varför går det då så
dåligt för barrskogens allra minsta stannfåglar -
svartmes, trädkrypare och kungsfågel
Tofsmes (STD+). En skogsmes som det går jämförelsevis
bra för, dvs. inga långsiktigt negativa trender som för
titorna. Den kraftiga uppgången för de fasta rutterna
Fler talgoxar på gång.
More Great Tits on their way.
(nästan fördubbling) var dock oväntad, men å andra
sidan har flera andra mesar också visat kraftig uppgång
2007.
19